Change of Seasons

...

Ja det låter som att jag vältrar mig i självömkan, och det kanske jag gör.. Men just nu mår jag inte bäst. Har inte gjort på några dagar. Jag är så himla trött. I huvudet. Hon sa, det är klart som fan att du inte har tålamod. Jag tror jag visste det men det var skönt att höra henne säga att jag inte börjar bli galen. Att det är en mänsklig reaktion. Så jag ska inte ljuga; kvällarna hemma suger glädjen ur mig. Jag behandlar Martin orättvist. Vi blir osams, passiv-aggressivt. Jag känner mig svag som måste be honom jobba sig runt mig, som säger "jävlas inte med mig för jag fixar det inte". Jag känner mig svag som inte har lust att umgås. Jag känner mig som en dålig flickvän som bara vill vara ifred. Som blir sur. Som tar illa vid sig. Jag är så avvisande att jag skäms. Och varje kväll blir det så fel, jag vill börja om morgonen efter men jag är alltid lite stött från kvällen innan.

Men vet ni vad. Ett dåligt mående är ett aktivt val. Om något är fel, förändra. Jag sa nej till jobb idag och från och med nu blir det bara 5 dagars jobb i veckan. Jag har dessutom sökt en ny tjänst. Som butikschef på Bodypower Mega Store. 

Martin har också sagt upp sig på Max nu. Har även beställt hem papper för att äntligen göra en adressändring. Vi ska officiellt bli sambos, efter nästan tre års tid.. Så jag känner att nu jävlar får det vara nog. Slutgnabbat. Jag älskar Martin och han är helt fantastisk i sitt bemötande av mig och mina märkvärdigheter. Jag vill inte ha det så här. Det är början på en ny, bättre era. Och jag ska vara den flickvännen jag vill vara, det är bara jag som har makten att se till att det blir så.

Annars har dagen varit bra. Vi tränade efter mitt besök hos Maria och det var helt underbart att vara tillbaka i gymmet igen även om passet i sig gick segt.. Baksida lår och rumpa.

Vi handlade, åt mat och degade på soffan tills kvällen kom och då åkte vi in för mitt pass bodypump och Martin var med. Det var långt ifrån min starkaste prestation men det gick bra ändå. Resten av kvällen har vi ätit mer mat och kollat på film.. Jag har städat lite och nu måste jag sova. Överväger gymmet imorgon innan jobbet men tror det blir tajt med sömnen. I värsta fall får jag ta det efter jobbet. Eller om jag blir tillfrågad att jobba över, högst sannolikt, så gör jag gärna det och då uteblir nog gymmet helt. Det är okej.

Godnatt på er. ⭐️

Igår jobbade jag på Mellan fast inte ensam.. Visst hade vi att göra men för det mesta gick det bara sjukt segt. När vi stängt bilade jag till Söle för mys och kycklingfajitas med familjen! En fantastiskt bra kväll som gjorde under för mitt humör. ❤️

Så kom jag hem.. Och det är som att all energi rinner av mig, hemma behöver man liksom inte bete sig. Känns det som.

Vaknade utvilad imorse och tog formbilder till Emelie. Det kändes inte bra.. Lyckades få till ett brännkonstigt perspektiv så jag såg jättekonstig ut, nog för att det brukar vara jobbigt att ta halvnakna bilder i avslappnade positioner men idag var värre än vanligt. Hoppas självförtroendet kan få sig en kick upp igen imorgon..

Jag fick i alla fall ätit i lugn och ro och kunde ta mig till jobbet utan stress. Idag däremot rockade jag ensam och jag är jättenöjd! Lämnade butiken frontad, uppfylld, städad och förberedd inför imorgon. Det är så himla najs med den butiken, att jobbar man där flera dagar i rad kan man underhålla så det ser bra ut hela tiden. Jag hade svinroligt idag! Bortsett från kunderna som stannade till kvart över stängning bara för att tjafsa om en shaker som de tyckte de kunde få gratis.. Jag hade ju kunnat ge bort en och få komma hem tidigare men helvete heller, kunderna ska inte tala om för mig vad jag ska ge gratis. Aldrig. Då står jag hellre och tjafsar, rätt ska vara rätt!

Åkte hem, tog en dusch och hoppade i mysoutfit, dansade runt till John Mayer och drack Celsius. Var överlycklig över faktumet att jag idag avslutat en arbetsvecka på tio arbetspass och faktiskt är ledig imorgon. Jag behöver verkligen det. Å mitt humörs vägnar. Jag kommer börja dagen hos samtalsterapeuten, mycket lägligt. På senare tid känns det inte som att vi haft så mycket att diskutera men jag behöver verkligen bolla tankar om mitt fruktansvärda humör. Då har vi något att prata om i alla fall.

Jag hade egentligen bestämt mig för att inte träna mera denna vecka men jag vaknade tidigt imorse och var faktiskt sugen på att gå upp. Sugen på att åka till gymmet. Sugen på att träna ben. Så jag gick upp när Martin åkte och började göra mig i ordning. Men allteftersom tiden gick kom jag på mer och mer saker som jag "bara" skulle göra innan jag åkte. Så den där planerade timmen benträning blev en halvtimme armar istället. Men det var intensivt och jag fick bra kontakt så jag ska inte klaga. Bra morgon.

Jag har stått ensam på mellanbutiken idag och jag har haft så roligt! Haft något att göra precis hela tiden, fick till och med gått igenom alla våra gamla kampanjvaror som låg i tre högar på lagret, la dem i lådor och skrev antal och smak på utsidan ifall de skulle utlevereras.. Även om de inte ska skickas tillbaka till lagret så tar de sjukt mycket mindre plats nu och istället kunde jag ställa kommande kampanjvaror där, redo att bli upplockade på måndag. Väldigt nöjd med mitt röj inne på lagret faktiskt.

Lyssnade på Hollywood Undead, drack Celsius och höll efter i butiken. Framåt kvällen fick jag besök av både Martin samt min älskade familj.. Som jag ska hem och äta middag med imorgon!

I vilket fall så pratade jag och Angelika om att hon haft ont om pengar men att de äntligen skulle få köpa nya skor till Simon. Jag nämnde då att jag varit och tittat ut ett par träningsskor som de lagt undan åt mig på Intersport, som jag kommer behöva be dem lägga tillbaka eftersom jag måste köpa nya bromsar till bilen istället. Så innan de åkte hem.. kom de in i butiken igen och hade köpt mina skor åt mig. Alltså, tårarna bara vällde upp.. Inte för att skorna var så viktiga men för att det var en helt otroligt fin gest. Min familj alltså. Längtar tills jag får se de imorgon! ❤️

Slutade jobbet glad över vetskapen om att jag ska vara där i helgen också. Fast om sanningen ska fram så börjar jag bli väldigt trött.. En månads idiotjobbande blev två. Jag har skrivit en lista för första gången på länge och en del av mig känner att jag inte borde för att det är början på mitt tvångsbeteende men en annan del av mig känner att det behövs faktiskt nu. Jag behöver lite hjälpmedel för att få struktur i det höga tempot.

Jag känner mig oerhört lättirriterad och mindre tålmodig än någonsin. Det liksom kliar i kroppen av ilska för småsaker och om jag inte behärskar mig så skulle jag antagligen kunna vara väldigt rå och nästan elak nu. Så antingen hormonell eller väldigt sliten. Jag har sådana perioder och jag har svårt att hantera det, det är under de perioderna jag ifrågasätter min mentala status, om jag är lite galen, schizofren eller manodepressiv. Men alla kanske har sådana perioder? Det känns ofta som att jag ska tappa fattningen och det är ganska obehagligt för det är inte alls min stil. Men jag tror det ska gå över, jag känner mig trots alls väldigt glad ändå mellan humörsvängningarna!

Så ikväll bad jag bara Martin att lämna mig ifred. Det har noll procent med honom att göra men jag känner bara ett tryckande behov av att vara ensam. Och sova jävligt gott. Han gav mig en kram och det får mig att känna mig skamsen men man är ju inte mer än människa. Och inte så ensam i världen som man kanske kan tro.

Imorgon är en ny dag och en ny chans. Jag tror man behöver bryta ihop lite för att kunna komma tillbaka starkare och jag ska försöka se denna sinnesstämning som något konstruktivt.. Men imorgon vill jag vakna upp på rätt sida igen.

Men imorse var det action minsann! Jag gick upp strax innan klockan 6, ganska taggad och pigg faktiskt. Åt frukost, gjorde mig i ordning och hoppade i gymkläderna för att styra min kos mot Munkedal för veckans sista bodypump. Att det snöat mycket under natten bekom mig inte, jag menar våren kommer väl så småningom ändå.. Hjälper inte så mycket att förbanna snön liksom.

Satte mig i bilen och insåg att de första två milen skulle bli intressanta, med all snö och att det har en tendens att inte vara plogat så tidigt här.. Men jag var ute i god tid så det är väl inga problem tänkte jag. Jag tog mig fram jävligt långsamt och när jag väl nådde motorvägen.. Så var det inte plogat där heller. Vi hade inte ens ett körfält till vårt förfogande, bara en uppkörd bana för var sida av bilen.. Det var så sjukt halt, och så vansinnigt tajt hjulspår att hålla sig i. Tittade man bort i en sekund och hamnade utanför spåren hamnade man i tre decimeter djup snö och skulle fara åt skogen.. Men som sagt, halt var det. Så vi puttrade på i en jämn och långsam hastighet, tack gode gud höll folk avståndet för det mesta (förutom några jag vet inte, våghalsade idioter som körde om i vänsterfilen).. Men jag var så nervös. Hjärtat låg i halsgropen hela tiden, släppte inte vägen med blicken en nanosekund ens. Platschefen i Munkedal ringde och jag sa som det var, har jag fruktansvärt tur så kommer jag att komma fram överhuvudtaget men gör jag det så är det inte i tid. Det här var det värsta väglaget jag någonsin upplevt. När jag kört i en timme och knappt kommit till Tanum bestämde jag mig för att vända. Jag kände att det här var alldeles för above my paygrade att sitta där och frukta för sitt liv i över tre timmar.. För en timmes jobb.. Ulla var jättegullig och visade full förståelse, uppmanade mig att vända och att jag skulle höra av mig när jag var hemma igen så hon visste att allt gått bra.. Hon hälsade sedan från deltagarna på det inställda passet att de tyckte jag gjorde rätt i att vända och de hade tränat ute i gymmet istället. Jag hade så dåligt samvete men all förståelse underlättade mycket. För alltså det här var ett av det läskigaste jag varit med om, ja jag var livrädd. På vägen hem sedan stannade jag för att kolla till en kvinna som fått sladd och snurrar runt mitt på motorvägen.. Hon var skärrad men fick hjälp att flytta bilen och ringa sin man. Allt hade gått bra annars.

Jag har antagligen aldrig längtat hem så mycket någonsin. Besviken såklart men vad ska man göra.. Senare fick jag veta att vägen varit avstängd strax efter Tanum så jag hade aldrig kommit fram ändå. En kollega som hade ärenden i Uddevalla hade också vänt i Tanum. Skönt att jag inte var ensam!

Så jag kom hem, duschade och tog mig några timmars sömn till. Försov mig men hann ändå laga lunchlåda och gjorde sedan ett nytt försök att åka till jobbet.. Den mesta snön var borta men istället var det så mycket slask att jag höll på att fastna på vägen precis utanför huset. Men jag kom fram, sakta men säkert.

Men dagen gick ändå hyfsat fort och idag fick jag faktiskt säga nej för första gången. Jag är schemalagd på ett deltidsschema rullande, så jag lägger alltid in intresseanmälan på två dagar till i veckan så jag får ihop fem arbetsdagar på en vecka.. Problemet är att chefen lägger in mig dagar som jag INTE intresseanmält också. Vilket innebär att en arbetsvecka för mig blir sex eller sju dagar. Jag har lovat mig själv att jobba mindre i april och då var jag tvungen att idag be Magnus plocka bort mig de två dagarna han lagt in. För en av dagarna hade jag andra planer och den andra dagen MÅSTE jag vara ledig för att inte jobba 13 dagar i rad. Jag vill ställa upp och vara tillgänglig men jag måste få ha ett liv vid sidan av.. Det var inte lätt alltså. Jag har sjukt dåligt samvete trots att jag vet att jag inte bör ha det. Men man måste säga ifrån ibland för att ta vara på sig själv. Det är viktigt att inte må dåligt och inte leva sitt liv på ett visst sätt för någon annans skull. Ser mycket fram emot att få min heltid på ett rullande schema så man kan ha lite mer framförhållning.

Jag åkte hem och satte mig vid datorn för att se näst sista avsnittet TWD på den här säsongen. Åt mat och tog det bara jäkligt lugnt. Längesedan jag ägnade mig tid åt att bara chilla hemma mellan jobben.

Men vid sju var det dags att bege sig mot gymmet för release med Sanja! Det gick så himla bra och jag är heeeelt slut nu.. Har satt i mig angusburgare med ost och bacon och en klick dressing. Ska försöka ta mig en dusch och inta horisontalläge för kvällen.. Väckarklockan ringer klockan sex imorgon bitti och då bär det av mot Munkedal för veckans sista bodypump. Tror jag kompletterar träningsveckan med ett pass armar eller något på lördag sedan är det tillbaka till gamla vanor. Hade aldrig orkat eller haft tid med egenträning de här dagarna. Önska mig lycka till!

Igår efter jobbet blev det en liten shoppingtur med Martin. Jag köpte mig ett par dösnygga Freddybrallor (älskar att jag har rabatt via jobbet, blir knappt en tusenlapp för denimbyxorna), ett par nya arbetsskor (som jag tror blir för varma att jobba i men jag hittade verkligen inget som levde upp till mina krav..) och fick även med mig mina nya träningsbyxor från 2XU, som vi gjort en personalbeställning på. Kollade även upp ett par nya träningsskor, mina har hängt med i tre år nu.. De är hyfsat hela men luktar död. Haha. Innan vi åkte till gymmet bjöd Martin på en fresh med hallon hos Honeycomb! Sedan åkte vi till gymmet, och vet ni.. När jag kom dit - en halvtimme innan mitt pass började - så insåg jag att gymbagen var kvar hemma!



För tanken var ju att jag skulle hem emellan men vi planerade in vår shoppingtur under dagen och då glömde jag helt bort gymbagen.. Som tur var hade jag med mig mina nya 2XU, fick använda mina jobbkläder samt låna ett linne av Martin som faktiskt var där för andra gången den dagen och därför hade med sig ett extra linne. TACK GODE GUD. Och Martin. Tack Martin. (Som ligger och vrålsnarkar på andra sidan väggen, stackarn var trött.) Man tager vad man haver och jag tyckte det blev helt okej faktiskt!

Kom hem och var superduperhungrig och hittade en låda citronbitare i frysen.. stekte upp alltihop och gjorde en currysås till, gjord på grekisk yoghurt, curry, gurkmeja och honung. Muuuums. Jag och panerad fisk alltå.



Bild på vad jag köpt.. Hoppas skorna blir bra alltså. Jag var inte riktigt nöjd men jag hoppas de inte blir för varma. Köpte en iläggssula som ska hjälpa till att ventilera och absorbera fukt. Så ska jag nog inte få så ont i fötterna tack vare den lite tjockare sulan, att gå 20 tusen steg varje dag i converse är inte skönt.



Idag var det upp och hoppa klockan tio i sex. SÅJÄKLATIDIGT. Hade sovit aslite men det var bara att gilla läget. Ner med havregrynsgröten, på med smink och träningskläder och bila iväg mot Munkedal för att tillsammans med Sanja rocka bodypump i Munkedal. Smygrelease för oss kan man säga, vi kör den första gången i Strömstad imorgon. Såg det lite som ett genrep! Men det gick bra, vi hade väldigt roligt!



Men när jag kom hem sedan.. alltså.. Duschade snabbt som attan och hoppade sedan i säng. Lyckades småslumra i en timme men drömde att jag jobbade, haha.. Jag var så sjuuukt hungrig men orkade inte gå upp så det slutade med att Martin släpade upp mig - på min begäran. Där stod jag i köket, så trött att jag bara hade ena ögat lite halvöppet och jag hade tänkt steka potatis och angusburgare men när jag öppnade frysen hittade jag en bortglömd pasta alfredo som jag köpte häromdagen. Alltså. Glädjen. Så på sju minuter hann jag värma min pasta och steka mina biffar och sedan glufsade jag i mig lunch för glatta livet. Tack till forna mig för framförhållningen.

När jag ätit la jag mig på soffan med täcke och kudde. Martin spelade Assassins Creed och jag tittade på i typ två timmar innan jag somnade. Vaknade efter en timme, somnade om. Vaknade, somnade om. I nästan 6 timmar. Sex. Jäkla. Timmar. Kan ni förstå hur skönt det var? Martin hade asroligt och jag tyckte mest att det var mysigt att få sova hos honom, haha.

Vid sju åkte vi in till stan för att handla mat och hämta upp en pizza som han beställt. Vi bilade hem och i väntan på att min pizza av den lite billigare varianten skulle bli klar passade jag på att storstäda huset. Satte upp nya doftpatroner och vädrade, dammade och dammsög. Sedan hjälptes vi åt med all tvätt och disk. Runt halv tio kom Adis och Sanja hit för en kopp kaffe och lite skratt och tjöt för att åka hem runt elva igen. Men det var jättetrevligt!

Så nu sitter jag och njuter av det nystädade huset, min kvällsdos av FitLine, mina prestationer de senaste dagarna och hur skönt det har varit att få vara ledig under dagen. Jag har sovit så mycket, och jag ångrar ingenting. Jag hoppas få till en vardagsrytm där jag inte behöver hålla på så intensivt en längre period för att sova bort min lediga tid när den kommer. Jag kommer att behöva mer balans i fortsättningen. Men att säga nej är inte alltid det lättaste.. Och nu ska jag bara hålla ut 5 dagar till tills jag är ledig igen.



Klickade nyss hem lite småprylar från Lil Bub's egen shop där pengarna går till välgörenhet med fokus på (hus)djur i behov av hjälp. Alltså jag älskar den katten. Googla henne, Lil Bub. Så vansinnigt charmig så jag tror jag smäller av. Så vad passar väl inte bättre än att köpa lite Lil Bub-merchandise och skänka till välgörenhet på samma gång?

Fina Lil Bub.

Nu ska jag borsta tänderna och stendäcka i min säng. Imorgon blir det jobb på Västra från 10 till 17 följt av release på gymmet, bara sex platser kvar så det kommer nog bli fullt ös! Ser fram emot detta!

En bättre start på dagen än den jag fick idag blir svår att få till alltså. Jag hade ställt första alarmet på klockan sex så jag kunde ta med mig mitt täcke in till Martin och lägga mig bredvid. Det regnade ute så det smattrade mot rutorna och det var så mjukt och varmt med våra två täcken och ah, så himla mysigt! Jag fick gå upp vid åtta och ringa sjukhuset för att boka ny tid hos Maria och när jag lagt på fick Martin ett mejl, äntligen ett svar på sin jobbansökan! Han ska på anställningsintervju till veckan och jag blev så himla glad för hans skull, jag hoppas verkligen han kommer bort från Max nu. Det är inte ett jobb att förakta på det viset att du lär dig jobba hårt, och jag är glad att jag grundade min arbetsmoral på en sådan arbetsplats. Faktiskt. Men efter fyra år är det dags att prova på något nytt.

Direkt när jag kommit till jobbet fick jag ett vidarebefordrat mejl från Sanja som äntligen också fått svar, fast från LesMills, och i mejlet låg hennes utvärdering på licensvideon.. Hon hade inte vågat öppna det så jag läste och såg direkt att både utvärdering och licens var bifogat så jag ringde henne - gråtandes av lycka bör tilläggas - och bölade fram att hon klarat det! DÄR JÄVLAR SATT DEN! Åh som vi grinade glädjetårar och ropade av lycka! (Det här är egentligen inte officiellt ännu, tror Sanja vill kläcka nyheten själv på vår release på onsdag. Men de få som läser detta får veta det först!)

Jag har stått hela dagen på mellanbutiken, druckit Celsius, lyssnat på Hollywood Undead, frontat bortom perfektion och bara myst. Vilken fantastisk dag. Dessutom kom chefen ner när jag och Jenny stod och pratade om att jag hade omorganiserat bland Freddybyxorna på Västra igår. Magnus sa att det var en av anledningarna till att han kommit ner, jag fick som is i magen och tänkte nu har jag gjort bort mig.. Men han gav mig stort beröm och tyckte att så snyggt och ordnat hade det aldrig varit. Dessutom kom han till mig igår och viskade om en kommande tjänst som han tyckte jag skulle söka.. Jag borde egentligen inte säga något men jag kan inte låta bli, som i eld och lågor över det här jobbet alltså. Fick höra på omvägar att andra har berömt mitt jobb och det är alldeles ofattbart för mig att det går så bra nu! (Och som jag sa till Sanja igår, när det går lite för bra så undrar man naturligtvis när och hur det kommer slå tillbaka jävligt hårt.. Är det inte sjukt? Som att jag inte förtjänat detta?)

Men de senaste dagarna har inte bara varit guld och gröna skogar. I helgen hade jag ganska svårt att hålla motivationen uppe, jag tror det har att göra med att jag jobbat så mycket nu. Refererar till inlägget jag skrev i fredags.. Det var ganska tungt att inte känna att det tar slut snart. Jag har inget emot att jobba mycket, jag tycker bara det är jobbigt att inte ha tid till annat. Men tackvare uppmuntran från chefen och andra arbetskamrater så har jag fått mig en ordentlig push framåt!



Martin malde på om mina goda kvaliteter och varför jag borde ta chansen och söka tidigare nämnda tjänst.. Åh. Haha.



När jag slutat jobbet i fredags åkte jag först till gymmet och sedan för att handla middag. Lite extra festligheter, fredagskvällen till ära. Angusburgare med friscobröd, chiliost, bacon och sourcream & onion-dressing.. Helvete så mätt jag blev. Haha.

Så jobb på lördag, och inget gym blev det innan. Jag var så sjukt omotiverad och satsade på en lång, varm dusch och att göra mig i ordning till jobbet i lugn och ro istället. Det var mycket välbehövligt, plus att det alltid känns lite roligare att jobba när man har fixat sig lite extra.




På kvällen skulle jag till gymmet för att träna men nä.. Jag har ju en ny release som jag ska sätta perfekt i Munkedal på tisdag och det kändes bättre för både kropp och sinne att få börja öva på den. Så i en och en halv timme stod jag och körde igenom några låtar, om och om igen.. Många av låtarna har en oerhört tacksam struktur i koreografin, det är många set som ser exakt likadana ut. Sådant gillar vi.

På söndagen blev det ännu en gång mer jobb och den dagen gick ganska fort den med. Jag var på gymmet på morgonen för att köra sista dagen på Emelies schema innan jag lägger det åt sidan för en vecka (eftersom jag kommer köra bodypump fyra dagar i rad) men jag fick verkligen inte till det. Efter två övningar bestämde jag mig för att fortsätta öva bodypump. Jag skulle egentligen ha tränat ben men jag tror inte det går någon nöd på dem, de ska få jobba hårt fyra dagar i rad nu då det är mest fokus på ben i pumpen.

Men mellan gym och jobb var jag stressad och ganska tje. Väldigt, rättare sagt. Beklagade mig högljutt inför mamma över telefon som sa att ja Ida men du får ju göra något åt det. Inte exakt så men det var kontentan. Jag vet att hon har rätt och att jag överdramatiserar men jag kan inte hjälpa att jag kände mig lite sliten. Och bodypumpen ligger konstant i bakhuvudet och är ett stressmoment MEN jag är glad att jag började plugga den några dagar i förväg, och inte kvällen innan som jag brukar.. Jag har faktiskt blivit bättre på det där.

Men dagen gick bra och mot kvällen var det en helt annan sinnesstämning jag bar med mig. När jag slutat åkte jag in till gymmet för att först öva ensam och sedan med Sanja och jag lyckades köra igenom hela passet förutom tredje och sista låten. De ska jag kika på ikväll efter mitt pass.

Gårdagen med Sanja var så sjukt välbehövlig och jag hade som ny energi efter vi skiljts åt. Mer taggad, igen. Det känns som att jag tagit mig upp ur den där svackan jag hade från fredag och över helgen. Man kan inte alltid vara på topp. Sanja sa något som berörde mig väldigt och det var att jag är så medveten om hur jag funkar och känner.. att även om jag blir arg eller upprörd eller ledsen så håller jag mig sansad och kan tänka klart. Det gjorde mig glad att hon ser det hos mig för det är en sådan där sak jag övat på men aldrig tänkt på att jag faktiskt blivit ganska bra på.

Jag vet verkligen inte vad det är med mig idag. #sorgligastemänniskanikommun

För det första så var jag väl inte jättesugen på att jobba idag. Jag bara vaknade upp med världens otagg. Helt dränerad på energi, ork och lust. Jag gick egentligen upp för att åka till gymmet sedan hem och göra mig i ordning samt kolla på solförmörkelsen men det var så himla tjockt med moln på himlen att jag insåg att jag knappt skulle få se något alls. Så.. Istället tänkte jag att jag åker in senare och direkt från gymmet till jobbet. Så jag la mig hos Martin en halvtimme till.

Gick upp, åt frukost och bara.. blev sittandes. Jag ville verkligen inte resa på mig. Minuterna tickade iväg och tillslut började jag känna mig stressad istället, men det blev inte lättare att röra på mig för det. Så jag gick in till Martin igen, la mig raklång bara rätt ovanpå honom, stirrade upp i taket och tänkte jag tar gymmet efter jobbet istället. Ska bli vansinnigt intressant att se ifall jag kommer iväg men det är en annan sak.

Åkte till jobbet och timmarna har verkligen flugit förbi.. Blir lika överraskad varje gång jag ser på klockan. Men jag känner ingen lust eller ork. Det här hör ni mig inte säga ofta; jag är inte ens hungrig!(!!) Alltså, jag har inte en dålig dag, jag är intepå dåligt humör och jag vet inte vad det är som är fel egentligen.. Jag känner mig inte trött, sliten eller sömning.. bara.. Blah.

Jag tror jag är lite arg på mig själv för att jag inte kan med att säga nej. Jag jobbade 6 dagar förra veckan, 6 dagar här veckan och tog på mig en dag extra så det blir 6 dagar nästa vecka med. Och då ska vi komma ihåg att Bodypower inte är det enda jobbet jag har.

För neeeej, jag tackar ja till så mycket jag kan när det är en bit fram.. Kommande vecka kommer jag köra bodypump måndag kväll, tisdag morgon (i Munkedal, tidigt och långt borta), onsdag kväll (release!) och torsdag morgon. I Munkedal igen. Som om detta inte vore nog så har vi vår release på onsdag men (!) jag måste lära mig den till tisdag då jag ska köra i Munkedal. När. Ska. Jag. Lära. In. Den.

Jag får dåligt samvete när jag inte ställer upp om jag vet att jag kan rent tidsmässigt. Jag fick till och med dåligt samvete över att jag bad att få börja två timmar senare idag. Jag inser att det inte är någon som kommer tacka mig för hur jag jobbar och står i heller.. Men det är okej. Ingen behöver klappa mig på huvudet för det här. Absolut inte! Utdelningen jag får själv är tillräckligt, både lönen och det verkliga nöjet i att jobba. Faktiskt. Men det enda jag förväntar mig är att den dagen jag behöver vara ledig - då får jag ledigt.

Jag håller ut denna vecka och nästa men sedan måste jag försöka dra ner på antalet pass/dagar jag jobbar. Jag är faktiskt ändå väldigt tacksam för att det är just det här jobbet och jag har egentligen inget emot att jobba mycket. Det jag inte gillar är att det inte finns tid för något annat. Men det handlar om planering! (Och disciplin att hålla sig till planeringen, det är min svaga sida.) Men det blir vad man gör det till.

Nu känns det ändå bättre efter att jag har fått beklaga mig lite. Jag är inte alls olycklig idag, eller trött eller något sånt alls, bara.. det känns som jag har en tegelsten i varje sko. Det är lite tungt att röra sig. Men jag är glad. Och tacksam! Mycket tacksam. Dessutom har jag min älskade Martin som står i där hemma och håller efter när jag inte hinner. Om han bara visste vad han underlättar för mig..

Med det ur systemet ska jag ladda om och försöka tänka positivt. Jag har energin egentligen och ska bara försöka hitta drivet. Ruska av mig alla negativa tankar och försöka leva i nuet, det har alltid tusentals anledningar att hålla mig på gott humör. Egentligen. Hela det här inlägget låter lite som ett mantra och det kanske det är, jag vet inte. Är glad att jag har goda förutsättningar för att må bra oavsett. Tack till Sanja som låter mig gnälla och bitcha.. Vad vore väl min vardag utan dig?!

Nu ska jag återgå från min rast med nya tag. Så får vi se vad kvällen har att erbjuda!

Men jag njuter ändå, mitt jobb passar mig så jäkla bra och jag är så glad att jag fått den här möjligheten! Gått ifrån extraanställd till att jobba sex dagar i veckan. På ett jobb jag försökt få i två år.

Dagen gick ruskigt fort och hela kvällen har jag ätit massa mat och gosat med Martin, spelat Alien och så. Nu dricker jag min kvällsdos av FitLine (som fått ordning på min mage, den blir inte ens orolig av kaffe längre och ingen är lika lycklig som jag) och kollar Lyxfällan. Snart blir det sängen och uppladdning inför en ny spännande dag! Godnatt på er!

När jag kom hem gick jag och la mig. Och somnade. Sov i fyra, jäkla, timmar. I ett streck. Efter alltså i alla fall en och en halv vecka utan mer än 6 timmars sömn någon natt alls var det såååå himla skönt.. I regret nothing! Haha. Gick upp och tog hand om disk, tvätt, bytte sängkläder, kokade ägg och grejade.. Åkte sedan in till gymmet för att träna ben med Martin, denna gång med icke-smärtande vrist!

Idag då, tog jag sovmorgon och bestämde mig för vilodag från gymmet. Jag ska helst ha två sådana på en vecka, kliar i kroppen.. Men man ska ju hinna återhämta sig med. Jag jobbar på mellanbutiken hela dagen och det är najs för det är min favoritbutik. Kollade schemat och såg att jag fått ett extrapass insatt imorgon, jag får ju skylla mig själv eftersom jag lagt in mig som tillgänglig men jag hade verkligen hoppats på att få vara ledig tillsammans med Martin. Vi hade planerat att inte göra någonting alls och det hade varit så skönt. Men vi får vara lediga ihop i början av nästa vecka istället! Jag jobbar alltså sex dagar denna vecka plus en timme på gymmet den dagen jag var ledig men ja.. Att jobba myclet är okej i perioder bara man inte blir ledig länge. Då blir man lat. 

Jag har smäckt i mig en smörgås på Subway och ska börja röra mig bort mot butiken igen. Knäppa en Celsius och njuta av de små tingen! Ringa farmor också tror jag.

Så jag biter ihop och tänker positivt, jobbar tre dagar till och sedan tar jag ledigt i tre! Nästan.. Håller ju pass på gymmet alla de tre dagarna. Annars så. 

Istället för att blanda pulvret med vatten blandade jag med mjölk och ett ägg. Stekte i kokosolja och voilà! Serverades med varma hallon. Och lite osötad grädde. Bortsett från att jag saknar all form av tålamod och inte orkar passa pannkakorna när de steker så blev de flesta lite (mycket) brända men annars var det gott. Somnade hyfsat tidigt bredvid Martin (ändå blev det bara sex timmars sömn, igen) och sov överraskande nog där hela natten. Imorse gick vi upp tidigt för att han skulle till jobbet och jag till gymmet. Innan jobbet.

Jag skulle köra min basdag med några compoundövningar. Men jag var. Så. Trött. Kroppen kändes svag och orklös så jag pushade inte för hårt trots att jag var väldigt motiverad..

Fick i alla fall invigt mitt nya linne! Brännsnyggt ju. Passet gick helt okej faktiskt, det kändes som att jag gjorde precis lagom av allt. Gick inte ut för hårt utan lyssnade på kroppen. Det är viktigast!

Åkte sedan till jobbet och jag måste säga att det ändå gått fort idag. Trots att det inte hänt någonting alls verkligen.

Träffade chefen och fick bokat in en massa pass för april. Jag längtar så efter att få vara ledig men som tur är kör jag inte hela dagen imorgon utan bara till fem, plus att vi skulle ta en sväng till butiken i Svinesund för jag ska jobba ensam där nästa helg. Men sedan ska jag ta mig en ledig dag för första gången på över en vecka. Typ ledigt i alla fall, jag har ju bodypumpen på kvällen. Men det är okej.

Tack Celsius för att du hjälper mig få ur den där sista energin.. Sitter med ögonen i kors så trött jag är.. Har inte sovit ordentligt på en vecka tror jag. 

Jag är stark när jag orkar brukar min mamma säga och jag försöker lära mig leva efter det. Men igår orkade jag faktiskt inte. När vi åkte hem från gymmet och jag satt i bilen på Ica-parkeringen och väntade på Martin så ringde farmor. Klockan var tio och jag blev förvånad över att hon ens var vaken.. Hon var väldigt orolig och visste inte riktigt var hon var. Det gjorde så ont.. Jag ville bara åka hem till henne och se till att hon gick och la sig och somnade eller vad hon nu behövde, men bredvid mig satt snart Martin som förberett en brakmiddag hemma.. Så det var inte bara påminnelsen om farmors tillstånd utan frustrationen över att känna att jag inte räcker till. Martin har nästan inte gjort annat än hjälpt mig i två månaders tid utan att jag känt att jag givit något tillbaka.. När han kommer hem ska jag sova. Både farmin och Simon hade önskat att jag skulle komma hem i helgen men jag fick jobba. Och nu satt farmor ensam i sin lägenhet och visste inte var hon var. Vad jag än gjorde kände jag att jag svek, eller var en börda för någon. Gråtandes ringde jag pappa och sa att jag inte visste vad jag skulle göra men han erbjöd sig att ta hand om henne. Men ändå kände jag ingen lättnad. Jag brukar sällan bli arg att jag skriker eller kastar saker, men nu var jag så nära bristningsgränsen och ville bara skrika rakt ut, från botten av lungorna. Det är sällan jag känner så. Det här med farmor äter upp mig inifrån, tanken på att hon försvinner får mig att var och varannan kväll bara vilja lägga mig ner och dö. Jag vet att det går över, att man läker och lär sig hantera det, men jag blir så ledsen av att inte räcka till och kunna finnas där för människor runt om mig när de behöver mig. Jag sa till pappa att jag är ledsen men det känns som att jag lever i min egna lilla värld. För det är allt jag hinner med. På tisdag som ändå är den 17:e har jag haft ledigt två dagar denna månad, inte direkt bara jobbat ett pass om dagen och kan inte påstå att jag var bortskämd med ledighet månaden innan heller.. Även om det inte känns i kroppen så sätter det nog sina spår i huvudet. Jag sover inte mer än 6 timmar varje natt för jag känner inte att jag hinner.. Många skulle antagligen föreslå att jag skulle skippa gymmet ett tag men det funkar inte så för mig. Alla behöver vi någon form av egentid eller stund att få koppla bort vardagen eller stänga ute omvärlden.. Träningen är min terapi och jag går under utan den. 

Så kvällen var mer eller mindre förstörd för mig, det är inte ofta jag säger så. Men igår var den verkligen förstörd. Inte helt värdelös men jag hade inga goda utsikter att vända på humöret. Martin lagade jättegod middag och tog hand om mig men ändå grät jag hela kvällen till och från. Farmor, min önskan att få vara lite till, ångesten över att min och Martins kväll tog den här vändningen.. I vanliga fall är jag stolt över mina prestationer och tycker att jag är driven och får mycket gjort - och är stolt över det. Men ibland förblindas man av allt som man faktiskt åstadkommer och bara gapar efter att få vara lite mer. Jag ville bara somna och få börja om på en ny dag, men jag ville inte känna så när Martin ansträngde sig så för att vi skulle få en mysig kväll för första gången på ett tag.



Det blir så ibland. Jag är stark när jag orkar och idag orkar jag igen. Jag gick motvilligt upp imorse eftersom en styck varm Martin låg och sov bredvid och jag var så sjukt trött, men jag plockade ändå upp bitarna och började om. Det som definierar vår framgång är hur lång tid vi spenderar åt att tycka synd om oss själva. Det är så sant.

Så jag bilade i underbart väder till jobbet med en Celsius Päron. Jag köpte ett helt flak på Ica igår, var väldigt spänd. Hade lite för höga förväntningar men den var helt klart godkänd. Rev av ett sjukt bra brösttpass i samma veva.



Köpte även detta på jobbet innan jag gick hem; Freddyshorts och Better Bodies-hårband. Fick faktiskt beröm av två kunder igår som tyckte jag var serviceminded. Jag lät de byta in ett par Freddybyxor trots att de inte hade kvitto med. Jag sa att tyvärr så går de ofta sönder men det är bara att komma tillbaka. De var ändå väldigt nöjda, trots att brallorna spruckit två gånger. Andra kunden kom knackandes på jalusiet 7 minuter efter stängning och bönade och bad om att få visa byxorna för sin man. Jag släppte in dem och lät dem prova och titta.. Det tog en kvart ungefär och jag bara väntade på att de skulle gå för jag var egentligen färdig med stängningen. Tyvärr blev det inga byxor men jag rekommenderade vår stora butik tills nästa gång eftersom vi har större utbud där. De skulle komma tillbaka, för nöjda var de ändå.



Den här dagen gick i alla fall snabbare än gårdagen.. På min lunch smet jag in på Supermarket och upp till köket där Sanjay lagar mat med kidsen. Vi pratade en massa och när matlådan var uppäten bjöd hon på våffla med äppelmos till efterrätt. Älskade vän!(!)



Så raka vägen hem och däckade i soffan när jobbet var färdigt. Imorgon skulle jag egentligen bara jobba till fem men jag ska täcka upp för en arbetskamrat och köra till åtta istället.. Det blir nog bra, jag uppskattar ändå att stå i den lilla butiken för man har bättre koll och det blir liksom aldrig stökigt, man hinner hålla efter hela tiden. Ser fram emot att få rocka morgondagen! Och min kropp är nog ändå tacksam över att jag skippar bodypumpen eftersom jag körde fyra pass förra veckan. Men det blir gym innan jobbet istället.

Martin har hjälpt mig att raka mitt hår och jag har färgat det själv (därför är jag rödfläckig i hela ansiktet och huvudet) ochh nu ska jag ta mig en dusch och sedan ska jag ägna kvällen åt att skämma bort Martin i ett försök att ge lite tillbaka efter allt han gjort för mig.. Har köpt pulver till proteinpannkakor och tänkte ge honom en sedan länge utlovad massage. Andas, ladda om. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter!

(Pratade förresten med farmor idag igen, hon mådde bättre, var glad och vi bokade in en fika hos henne på onsdag. Hoppas av hela mitt hjärta att hon orkar den här gången, sist gång mådde hon inte så bra. Jag saknar henne så.)

Igår var en bra dag. Jag fick sova ut och åka direkt till jobbet, ta gymmet efteråt. Solen sken så himla varmt och allt kändes så bra, väl på Bodypower haffade chefen tag i mig och jag skrev på mitt nya anställningsavtal. Jag har skrivit papper på deltid eftersom han inte kunde lösa mina måndagar och onsdagar rullande, så jag har garanterade timmar de som blev över på heltiden och de två dagar, eller bara en dag, som uteblir löser sig självt.. De ringer ju in mig ganska ofta. Till exempel så jobbar jag ju egentligen bara en helg i månaden men igår fick jag förfrågan att jobba nästa - fine - samt att jobba denna helg. Det tog emot lite att svara ja för jag hade sett fram emot min och Martins lediga helg ihop kanske länge.. Så jag frågade om jag behövdes båda dagarna men han svarade att lördag huvudsakligen. Jag hann bara börja säga att jag kanske kan köra lördag och se sedan om jag tar söndagen eller inte, men halvvägs igenom meningen frågade han mig om jag var ledig söndag, ja svarade jag, jamen jättebra Ida då säger vi så sa han då. Haha! Jaja. Ledig kan jag vara någon annan gång. Det är ju roligt plus att man har en riktigt bra lön under helgen så jag ska verkligen inte klaga, bara köra på!

Hemma sedan städade jag, tände ljus, motionerade en av våra gerbiler, tog hand om tvätt och disk och åt kvällsmat när Martin kom hem. Tog en extra titt på schemat och skrev in nya tider och la mig sedan bredvid Martin. Jag sa få mig inte att skratta eller så ikväll för jag måste verkligen sova. En och en halv timme senare hade jag skrattat ihjäl mig igen och istället för att få min välbehövda sömn så hade vi bara pratat om allt och inget.. Haha.

Så knappt sex timmars sömn fick jag inatt men jag traskade upp tidigt för att kunna vara med på Sanjas bodypump. Sista chansen för henne att få till en licensvideo. Och det gick så jäkla bra! Hon skötte sig jättebra och var nog väldigt nöjd med passet själv... Så nu håller vi alla högertummar vi har att det räcker hela vägen till licensen nu!

Så jag kom till jobbet lite senare men vi är så många idag så det gör inget. Har precis ätit lunch på porslinstallrik, vilken lyx! Ska strax ta och byta mina Freddybyxor som gått sönder och tänkte faktiskt köpa lite nya prylar från butiken.. Ikväll ska jag catcha up med Bowies och vi ska träna samt laga riktigt god lördagsmiddag med ryggbiff och klyftpotatis!

I förrgår jobbade jag i receptionen på gymmet, till halv fem innan jag bilade till Munkedal i det fantastiskt fina vädret! Jag var lite nervös men jäääklar så roligt det var, helt vansinnigt! Jag har varit på gruppträningspass i Munkedal förr och mentaliteten är helt otrolig, folk står verkligen och skriker åt varandra och de kör så jääääkla tungt! När jag skulle presentera bicepslåten rekommenderade jag en lätt vikt på stången för att fokusera på teknik då biceps är en liten muskel och det kan vara svårt att belasta den tungt länge.. Men när jag tittar upp ser jag att varenda kotte har typ dubbelt så mycket vikt som jag. "Eller, det kanske bara är jag som är klen.." la jag till. Är van vid att vara åtminstone en utav de starkaste i rummet, eller ha mest vikter på i alla fall men inte här inte. Fick nästan lite prestationsångest, haha! Munkedal you rocked my world!



Åkte tillbaka till Strömtad och körde ett pass bodypump till. Sanja fick instruera och filma, snart ska sista licensvideon vara inne.. Är så nervör å hennes vägnar! Håller tummarna på att hon får till en schysst video för hon kan, absolut.

Efter passet blev vi kvar i röda salen, satt och pratade och myste.. Det fanns mycket att prata om bevisligen för rätt som det var, var klockan halv elva på kvällen. Woah.Men det var jätteskönt att få prata, skratta och gråta lite. Hon förstår mig så väl.

När jag kom hem hade jag tänkt sova tidigt men Martin som också precis kommit hem och jag hade en del tid att ta igen. Det blir så dumt när han jobbat stängning, jag behöver ju egentligen sova när han kommer hem. Men de senaste två dagarna nu har jag legat vaken med honom bredvid och skrattat ihjäl mig åt saker han säger och våra samtal rent generellt.. Det får det vara värt!

Igår var det vilodag från gymmet efter gårdagens två timmars helkroppsträning. Så jag tog sovmorgon och åkte sedan in till stan och Heat för att luncha med farmin som fyllde år dagen innan. Det var sååååå goott!.. Vi fick pratat lite om vad som händer i livet just nu och rätt som det var behövde vi åka till varsitt jobb. Mycket bra start på dagen!



Jag hade en halvtimme till godo innan jag skulle börja i receptionen på gymmet, så jag tog tillfället i akt att sätta mig utomhus och njuta av vädret..

Vad passar väl inte bättre än att börja jobba hos Cherry igen när det är Ladies Night på Laholmen?! Glad tjej över att vara tillbaka!





På rasten under dagen på Bodypower hade jag sprungit iväg till Ur&Penn och köpt en brännsnygg klocka! Dessutom var det 70% rabatt så jag betalade bara 140 spänn för den eller något sådant, löjligt billigt ju. Och för er som noterat vigselringen så är den bara på låtsas, något jag har på mig när jag jobbar på Cherry för att folk helt enkelt inte stöter på mig lika mycket då. Det låter väldigt drygt men vi bakom black jack-bordet får ta väldigt mycket av den varan. Häh.

Fick under kvällen sällskap av denna snygga pingla, min egen Sanjay! Damn så fancy hon såg ut där hon satt alldeles vrålsnygg, med en rosa heliumballong och pimplade ett glas vitt. 



Träffade jättemånga vänner och annat känt folk, en av mina gäster vid bordet frågade om inte jag var "den där biffen från Westcoast", alltså Nordic Wellness innan det blev uppköpt. Ett av det mest smickrande jag hört på det här jobbet måste jag säga. Brännpackad var han i och för sig men det gjorde det ju inte mindre sant för det.

Det var en jättebra kväll och jag hade väldigt roligt. Älskar att sitta på Laholmen. Hade förvånansvärt bra rutin på jobbet och var hemma strax innan fyra på natten. Tog en dusch och drog i mig en kaseinshake för satan i gatan så hungrig jag var, stängde av mobilen och däckade bredvid Martin. Det kändes precis som förr. Fast på ett bra sätt.

Jag sov i nio timmar. Och vet ni? Det kändes så jävla rätt. Hela dagen spenderade jag i min onepiece i sängen eller i soffan och till middag käkade vi pizza. Okej, jag bytte faktiskt om när vi åkte och hämtade den. Men så fort jag kom innanför dörren så bytte jag till onepiece igen. Där vi satt och glufsade pizza så frågade jag Martin "Ska du också börja ett nytt liv imorgon?" och svaret var ett rungande ja, haha. Ibland är vi ruggigt samspelta.

Så när måndagen kom var jag full av energi och motivation. Jag har skrivit till PT-Emelie att ni jävlar ska jag bli duktig på att uppdatera och verkligen ta tilvara på det hon har att bistå med. Vårt samarbete beror ju så mycket på mitt engagemang och jag ska erkänna att jag varit passiv. Men nu vill jag verkligen se till att vi har god kontakt hela tiden.Jag har gått upp i vikt (morgonvikten ligger på över 57 nu) , vilket är ett kvitto på att jag faktiskt varit duktig på att sköta både kost och sömn, även om träningen blivit lidande förra veckan med bara fyra (fem med yogan) pass på två dagar. Jag är taggad och uppvilad helt enkelt.

Jag åkte in till gymmet på morgonen och rev av ett benpass med fokus baksida lår och rumpa. Jag har verkligen lärt mig att älska de passen! Jag får så bra kontakt! Körde extra hårt på benpressen och lyckades få ut 101 repetitioner, snygga sådana, på hundra kilo. Så, så. så himla roligt!



Åkte sedan till jobbet och västra Bodypower var bara min. Hittade denna text skriven på ett papper i lådan vid kassan, tyckte det var fint. Och! Dagen började med en väldigt trevlig överraskning..

Chefen kom upp till mig och berättade att det fanns en ledig tjänst på fasta tider nu, som han ville erbjuda mig. Ett vikariat på hundra procent. På en långtidssjukskrivning. Han sa att jag kunde få titta på tiderna och jag sa direkt att jag vill ha varenda en, haha. Det enda är att måndagar och onsdagar har jag ju mina pass på gymmet och det är av praktiska skäl inte förhandlingsbart, och efter fyra års pusslande med schema vill jag inte ha det igen. Så jag fick alla tider förutom måndagarna och onsdagarna, men vi kanske löser så jag kan sluta 17 de dagarna, allt eftersom. Jag hade en klump i magen när jag tänkte på att jag nyss blivit tilldelad en femtioprocentig tjänst i receptionen på gymmet.. Men min platschef förstod och det var en stor lättnad. Det kommer bli en del reformationer på Bodypower de dagarna som kommer så vi får se vad som blir bestämt. Men det är så skönt att Max är borta ur mitt schema och att jag finns tillgänglig för det jag tycker om att jobba med. Min upplärning i receptionen kommer ändå rulla på som planerat för jag kommer fortfarande kunna jobba en eller två dagar i veckan om det behövs.

Efter jobbet skulle jag egentligen ha hälsat på farmor men min faster ringde, berättade att hon var hos farmor då och att hon inte mådde bra och önskade att jag skulle komma en annan dag. Självklart gör jag det. ❤



Jag åkte direkt till gymmet och hängde lite innan mitt pass klockan sju. Fick prova på en av våra nya proteinshakes som vi blandar ihop själva.. Provade kokosbollen, bestående av mjölk, chokladproteinpulver, havregryn och kokosflingor. Jättegod! Blev inspirerad att börja göra liknande shakes hemma på daglig basis. Men vem försöker jag lura, tycker det är tillräckligt ansträngande att koka ris..

Passet gick i alla fall sjukt bra, trots att min välkända bodypumpmardröm hemsökt mig natten innan.. En dröm om att jag ska instruera men inte får igång musiken, tiden bara sprnger iväg och folk börjar packa ihop sina saker och gå. Drömmer den (mar)drömmen ganska ofta, lite olika omständigheter i dem men kontentan är alltid densamma. Galet. Var överlycklig efter passet var slut och råkade springa in i Tine, Maria och Lizette på Ica och blev ståendes och pratade i över en halvtimme. Mycket trevligt!



Dessa fick jag köpt med mig hem från jobbet. Hade egentligen bara tänkt köpa magnesium för att se om min mage blir bättre av det, men hittade även Mucosa som innehåller matsmältningsenzym och örter som också ska hjälpa till att få magen i balans. Så jag tänkte varför inte, jag kan ju prova. Och eftersom vi har erbjudande på Skip-tillskotten så fick jag med en burk på köpet och den har Martin fått. Så idag började jag med Mucosa (tänkte prova en i taget) och än så länge verkar den göra gott för magen, har varit problemfri hela dagen.

Sov hos Martin inatt igen och jag sov som en gudinna men han sov jättedåligt tydligen. Stackarn. Det är ju en liten säng för oss båda så det är ju förståeligt. Men jag kände mig glad, lycklig, taggad och redo för denna tisdag!



Vi åt frukost snabbt och gjorde oss i ordning för gymmet innan Martin skulle börja jobba. Jag fastnade i telefon och väl på gymmet fastnade jag hos platschefen men det gjorde mig inget, istället för att köra ett pass under tidspress fick jag ta det lugnt under tiden Martin tränade. Sedan körde jag honom till jobbet och åkte hem igen. För nu jävlar skulle här städas.



Det här är bara en del av all disk.. Jag stod och skrubbade med svinto i 40 minuter, allt som allt. En ungsform, en stekpanna och tre grytor. Martin, you owe me. JAG FICK RUSSINFINGRAR.

Jag skrubbade rent i diskhon, under diskhon, tvättade, bytte sängkläder i båda sängarna, vädrade ur huset, dammade och dammsög.. Torkade rent inne på toaletten. Avslutningsvis tog jag en lååång varm dusch och satte mig sedan för välbehövd lunch. Chili con carne á la Bowies. Dvs. inte lika bra som min men ganska nära. You know it. 



Resten av dagen spenderade jag vid datorn, tog hand om post och pappershögar, skrev in schema, jämförde schemat för februari med vad som var inlagt i schemaprogrammet och skickade mejl, Betade av alt sånt där som jag inte känt att jag haft tid med. Bestämde mig sedan i sista sekund för att åka in till gymmet i alla fall trots att jag bestämt mig för vilodag med tanke på morgondagen.. Blev så taggad när jag hörde Hollywood Undeads nysläppta singel, haha. Så jag åkte in till stan och hann riva av en timmes axlar och mage innan jag skulle hämta Martin. Och hämta ut ett paket.



Jag har fått min första leverans av FitLine! Har hört så vansinnigt bra saker om denna produkt, enligt alla som använder den - vad jag hört - så verkar den vara rena mirakelkuren. Har tagit min kvällsdos idag men morgondrycken får vänta tills imorgon, så klart.

Imorgon har jag faktiskt tagit på mig att vikariera som bodypumpinstruktör i Munkedal. Så jag börjar jobba i receptionen i Strömstad halv elva, slutar halv fem, åker direkt till Munkedal (45 minuters bilkörning), håller en timmes pump där, sedan raka vägen till Strömstad igen för att vara med Sanja på hennes bodypump. Sista chansen för henne att filma sin licensvideo imorgon.. Vi håller alla tummar och tår att det går vägen nu alltså! Det kommer bli en hektisk och fysiskt utmanande dag imorgon men jag tror på mig. I can do this.

Jag är fortfarande smått förstörd efter onsdagens träning.. Känns som jag har en nervskada alltså, ska jag till exempel skriva med penna så börjar jag skaka i hela armen och ryggen. Har fortfarande en liten uns av träningsvärk i hela kroppen men värst är det i underarmarna och handlederna, känner mig så stel i just de musklerna.

 

Feberskänsorna försvann i alla fall ganska så direkt jag kom till jobbet i torsdags. Hela dagen gick så vansinnigt fort och jag hade inte mycket att göra direkt. Så jag ställde mig vid datorn och började skriva på ett kompendium över våra produkter och deras egenskaper. Det var väldigt lärorikt faktiskt, kändes som att både jag och andra kan ha glädje utav det. Som en lathund med basic information liksom.

 

När jag slutat hade jag tänkt att städa huset men när jag kom hem kom feberkänslorna tillbaka och allt jag ville var att få äta mat framför TWD och sedan däcka i sängen.. Myste i soffan med glassen som blev över efter att PJ var här och Martin fick vara med när han kom hem. När vi skulle sova låg vi och skrattade och skojade och all trötthet försvann, men jag lyckades få mig 5,5 timmars sömn den natten innan öppningspass på Max, mitt sista som restaurangchefsassistent.

 

Så igår gick jag öppning och försökte att inte vara alltför sentimental men visst var det lite vemodigt.. Men jag tror jag kommer vara tillbaka där snart igen. Alltså, bara någon enstaka gång så där. Jag står ju fortfarande kvar som extraanställd.

Men efter jobbet åkte jag hem till Söle för att äta middag med familjen. Vi åt nygräddade kanelbullar och pratade vid matbordet innan klockan blev mycket och jag gick ut för att städa bilen och sedan köra den igenom biltvätten på Statoil på vägen hem. Så himla skönt att få städa och tvätta den emellanåt. Den är ju lika skitig idag igen men vetskapen om att den var ren igår känns bra ändå.

När jag kom hem storstädade jag huset och tog en lång dusch efteråt. Så himla skönt. Känner mig alltid som en ny människa när jag fått tvätta håret. Vi myste resten av kvällen och jag totaldäckade strax efter midnatt.


Idag gick jag upp strax efter åtta och hade en timme på mig att göra mig i ordning och ta hand om disk och tvätt. Sagt och gjort. Åkte till jobbet och farmor ringde.. Hon var så ledsen. Hon kände sig jättedålig idag. Mitt hjärta bröts itu kan jag säga. Jag sa att jag älskar henne, för första gången någonsin i hela mitt liv, men hon liksom uppfattade det inte. När vi lagt på bilade jag i tysthet med tårade ögon och hamrande hjärta. Jag bara sa till mig själv ta dig samman, du är stark. Jag är så medveten om hur det ligger till, men det gör ont. Jag önskar att jag sagt att jag älskar henne tidigare, så hon kommit ihåg det idag.. Men jag tror hon vet att jag gör det. Jag haraldrig sagt det rakt ut men jag har skrivit det, och jag visar det så ofta jag kan. Jag vet att jag inte kan eller kunde ha gjort något annorlunda, jag vet att jag sakta tynar bort i hennes värld och jag vet att det aldrig någonsin kommer bli som förr. Men det gör så ont. Så in i helvete, jävla ont.

Egentligen hade jag en väldigt bra dag på jobbet. Jag älskar att få stå på Bodypower ensam och hålla ställningarna. Jag älskar det verkligen. Men jag fick liksom aldrig släppa ut känslorna och tankarna om farmor hemsökte mig hela dagen.. Så när jag väl åkte hem var jag glad, men så fort jag kom innanför dörren så bara brast det. Det hade skett ett missförstånd mellan mig och Martin, jag hade bett honom förbereda middag tills jag kom hem men istället hade han redan ätit och det fanns inget över till mig. Jag blev i samma veva irriterad över att han inte plockat undan efter sig här och var och när han märkte att jag var sur så bara bröt jag ihop.. Alla känslor som jag liksom tryckt tillbaka under dagen vällde över. Sorgen jag känner påminner mig ändå konstant om att livet är alldeles för kort för att vara arg eller sur för småsaker. Stackars Martin. Så kände jag. Om någon skulle tala om för mig att han skulle dö om en månad skulle jag skita fullkomligt i om han plockade undan efter sig eller inte. Vi skulle ha det stökigare än någonsin, för allt som spelar roll är att han är här.. Det förstörde inte min kväll direkt men den kunde ha varit bättre utan det ögonblicket.

Men Martin är fin och förstående och både stöttar och tröstar mig. Var och varannan kväll är jag så här. Jag sörjer ofta farmors tillstånd men samtidigt försöker jag glädjas över att jag fått ta del av denna fantastiska människa i över tjugo år och jag känner mig stark, även om jag är ledsen till och från. Jag hade så önskat att mina framtida barn skulle få möjligheten att träffa min älskade farmor. Alla borde verkligen ha en Dagny Hansson i sitt liv. Det finns ingen mer genuin eller genomgod människa än hon.

Men nu ska jag försöka svälja den stora klumpen jag har i halsen, tänka på annat och ladda om.. Jag har fått utlopp för sorgen och frustrationen och nu när jag landat försöker jag bara tala om för mig själv att det finns inget jag kan göra. Bara vara glad över tiden vi har kvar, för hon är ju faktiskt kvar hos mig. Jag går igenom den här processen nästan varje dag. Först gråter jag, men sedan tar jag mig samman. Jag har lovat mig själv att inte ta avstånd från henne även om jag tycker att det är väldigt påfrestande att bli påmind. Vill hon ringa så ska jag svara. Det är svårt men jag lär mig. Mental styrka måste också övas på.

Så.. på med Cherrykläderna och ännu mer smink och inte glömma ett gott humör.. Dags att göra comeback som croupier. Jag tror det blir en riktigt bra kväll.

Jag ska inte ljuga.. Jag mår verkligen helt bananas. Haha.

Känner mig febrig, svag och händerna skakar.. Alldeles orkeslös i underarmarna så när jag dricker min morgonjuice måste jag hålla tredecilitersglaset med båda händerna.



Igår kväll var i alla fall väldigt bra. Vi hade ju event på gymmet med Pia som gästintruktör. Så här såg det ut i receptionen, vi introducerade våra egna proteindrinkar. Kan knappt vänta tills jag får smaka på dem!

Vi körde en timmes box, det var så jävla jobbigt, men vilken lekfull stämning det var! Man jobbar verkligen med varandra och pushar, hejar och peppar.. Det var en helt fantastisk känsla. Efter det var jag helt slut, tryckte i mig en burk kvarg och var sedan med på yogan. Yoga är så svårt tycker jag, det rycker i ögonlocken och tankarna vandrar iväg och jag bara gäspar hela tiden. Det är ju inget negativt i sig men det är svårt att kontrollera andningen.

Sedan skulle jag hålla mitt pass bodypump.. Jag var så trött men laddade om och körde på hårt som sjutton förutom på benlåten, där plockade jag av fem kilo. Jag har ju sådan brutal träningsvärk i rumpa och lår att jag hade ramlat ihop i en liten pöl om jag pushat för hårt.

Efter gymmet åkte jag och hämtade ut ett paket, pantade alla åtta påsar burkar och storhandlade. Under tiden var mobilen fastklistrad i handen på mig eftersom chefer från olika jobb hörde av sig i olika ärenden och Magnus ville bland annat fråga om jag kunde jobba idag.. Så jag såg till att lösa det.



Lagade mat och gjorde i ordning här hemma och kraschade i sängen när Martin kommit hem. Jag var helt slutkörd men också fruktansvärt nöjd. Glad över att jag är jag. Gjorde ett inlägg på Facebook där jag skrev att idag känner jag att helvete vad jag är bra. Jag trodde folk skulle tycka det var provocerande men jag har fått mycket positiv respons på det. Kul! Det trodde jag faktiskt inte. Jag menar inte att höja mig själv till skyarna eller att jag är bättre än någon annan men just igår kände jag mig bra, nöjd, glad och stolt. Jag ställer upp, fixar, donar, har energi, är driven, trevlig mot människor jag möter, och mitt upp i allt detta så mår jag så bra av det. Jag är glad att jag har blivit vem jag är för det har varit en resa, ett mål jag strävat aktivt efter.



Nu ska jag försöka göra mig i ordning inför jobb på Bodypower och försöka övervinna den här yrseln, svagheten och febersliknande känslan i kroppen.. Tack för att ni är så himla fina!

Helt slut efter gårdagen.. Jag gick upp strax innan åtta och åkte in för att vara hos barnmorskan klockan nio. Mitt ärende där är väl inte så inntressant men det gick bra. Tycker faktiskt inte att deras undersökningar är så himla hemska så länge det inte gör ont.. Jag blir inte så generad, det är inte så att jag är den första de undersökt direkt.

Bilade sedan till Håby för att möta upp min trogna kompanjon PJ! Vi tog en tur till Uddevalla och Lejas.



Det är alltid lika roligt att träffa PJ alltså! När vi ses är det som om vi aldrig varit isär, fast oftast ses vi bara någon gång i halvåret. Helt fantastisk tjej det där.



Vi satt på Lejas i två timmar och åt både lunch och fika.



Tog sedan en sväng till Torp och fönstershoppade mest. Vi köpte lite te men annars iget mer.. Jag är egentligen inte så mycket för te men YogiTea (som har helt underbar roobois) hade ett te som hette Cold Season och ett som hette Stomach Ease och båda kändes som något jag bör testa. Haha.

Dagen rullade på och blev mindre rolig när jag insåg att jag inte hade min mobil (med plånbok) på mig. Vi gick tillbaka till Lifebutiken där jag vet att jag hade den när jag betalade oh jag var säker på att den skulle ligga där, men de hade inte sett någon.. Isen i magen alltså. Helvete rent utsagt. Men PJ höll mig lugn och vi letade ihjäl oss tills vi hittade den under en matta som jag tittat på inne på Chilli. Jag kände mig lite dum men mest lättad över att den var tillbaka.

Vi åkte sedan hem till mig i Strömstad, köpte en familjepizza, glass och chips och glufsade i oss framför Big Hero 6 och ett avsnitt av TWD. Sedan var klockan mycket, vi båda heeelt utslagna.. och det var dags att åka tillbaka.

Jag åkte alltså bil i över 6 timmar igår, men det var värt det. Kul att få en heldag med PJ och trots att jag satte i mig en Celsius i bilen på väg hem vid tiotiden så somnade jag som knockad två timmar senare..

Idag gick jag rutinpass och jag hann faktiskt med att både sminka mig, äta frukost och hänga tvätt innan. Passet gick sjukt fort och efteråt tömde jag mitt skåp på grejer, bara två dagar kvar nu.. Kom hem, lagade två angusburgare (bara köttet då) med ris och lite kött&grill-krydda. Så enkelt och så himla gott. Jag har städat lite grann och hoppat i mina träningskläder och förbereder mig för trippelpass på gymmet. Jag har en av de värsta omgångar träningsvärk jag någonsin upplevt i rumpan och baksida lår så jag vette sjutton hur den här kvällen kommer att gå..

Jag försöker att inte stressa, och för det mesta går det bra. Jag har läget under kontroll och lyckas att inte ställa skyhöga krav på mig själv. Jag har inget fast schema längre och telefonen ringer varm, bara idag under tiden jag jobbbade fick jag förfrågan från både Bodypower och gymmet att komma in. Jag önskar att jag kunde säga ja till de båda men snart så, kommer jag finnas myckket mer tillgänglig.. Fick ju jobb på lördag med, heldag på Bodypower plus nattjobb på Cherry. Så länge de inte frågar mig innan söndag om jag vill jobba då så kommer jag att stänga av mobilen och spendera hela dagen i sängen och av principskäl totalvägra att gå utanför dörren ens. Dessutom är Martin också ledig. Jag behöver en sådan dag efter februari plus den här veckan..

Men jag tar en dag i taget. Räknar inte ner dagarna till nästa ledighet utan njuter av stunden och gör det bästa av det. Alla småsaker som att handla, panta, städa/tvätta bilen, städa huset, besöka släkt och vänner.. Allt får planeras in en dag var för sig. Jag har insett och accepterat att allt inte måste göras på en gång. Eller ens samma dag. Det är okej.

Men nu jäklar ska jag först gå på ett pass fight, aka. boxinspirerat styrke/konditionsträning, ett pass yoga och avsluta kvällen med min egen bodypump. Med världens jävla träningsvärk.. Let's do this!

Februari gick så fruktansvärt fort.. Här ser ni min kalender. Spalten längst till vänster är mina arbetstider. Och jag var rädd att inte få tillräckligt med jobb när jag gått ner i tid på Max.. Fyra dagar ledigt på hela månaden. Varav tre var i första veckan!(!) Bara denna veckan ut nu, och tiderna bara rullar in. Har fem jobb att hålla koll på i dagsläget. Helt vansinnigt.

Igår gjorde jag min sista stängning på Max och det kändes helt amazing. Den här veckan kommer bli desto mer känslosam tror jag.. Kommer sakna mina arbetskamrater och att jobba ihop med Martin. Att gå öppning ihop en lördag i juli. Det var fina tider.

Imorgon är jag ledig men jag ska vara hos barnmorskan klockan nio och få svar på lite frågor. Sedan ska resten av dagen spenderas med bästa PJ som är på besök här på bästkusten igen!

Men nu ska jag bara fylla ut lite mer i schemat innan jag glömmer bort alla tider hit och dit.. Sedan ska jag försöka trotsa min täppta näsborre och sova. Tacka vet jag min sköna och underbara säng som är elektrisk och går att fälla upp huvudändan på så man kan sova med huvudet högt. Dessutom har jag knarkat röd solhatt, extrakt från en växt som ska dämpa förkylningsbesvär och det verkar som att den funkar. Prisa gudarna och så vidare!

En bild på min smörgås från Subway. Så inspirerad känner jag mig idag.

Igår var ingen rolig dag på jobbet, så mycket som vi hade att göra.. Kom i alla fall hem till en underbar pojkvän som gav mig fotmassage framför ett avsnitt That '70s Show. Läste Game of Thrones innan jag somnade. Jag drömmer så himla konstiga drömmar nu för tiden, fattar inte.. Vaknade dessutom mitt i natten och trodde att någon stod i rummet. För min morgonrock hänger på dörren så det ser ut som någon står där plus att jag hade min spellista evening acustic på som jag aldrig brukar sova till, så när jag hörde en röst höll jag ju på att kissa på mig så rädd jag blev. I kombination med den mörka siluetten mot dörren. Vaknade tidigt och kunde konstatera att min förkylning som jag dragits med i flera veckor nu, äntligen brutit ut. Den har liksom legat och skvalpat under ytan i en evighet nu, jag hade räknat med att den skulle bryta ut när februari och idiotjobbandet var över. Det brukar bli så. Nu fortsätter ju jobbandet en vecka till vilket jag inte räknat med från början men jag hade ju rätt ändå, den första mars kom det.

Hade tänkt att åka till gymmet efter en spontan sovmorgon.. Men med förkylningen, min träningsvärk efter gårdagens sjuka dubbelpass på gymmet och en mage som gjorde superuppror efter frukosten.. Så fick jag omprioritera. Vilodag it is.

Jag tränar sällan för att jag känner att jag måste. Om jag inte vill eller är sugen så bejakar jag alltid orsakerna och när förutsättningarna är okej kan det hända att jag åker in ändå.. Och ångrar det sällan när jag väl är där. Men är jag inte fit for fight så har jag inga problem att låta bli. Bättre att spara på krafterna tills nästa gång.

Så jag åkte till Nordby mycket tidigare istället och kunde utföra lite ärenden stressfritt. Det var skönt. Fast jag ska medge att jag är ganska omotiverad idag. Min vikt går upp och ner och var på 59,7 kilo häromdagen men nere på 55,9 igår kväll. Det gör mig omotiverad, att känna att jag inte kommer någonstans när jag verkligen inte gör annat än att äta, äta, äta.. Men en del av mig blir taggad att försöka ännu hårdare. För det är ju fan inte omöjligt! Men jag har alltid haft svårt att lägga på mig.

Sedan går jag stängningspass idag och det är mitt minst favoritklassade pass. Dessutom är det mitt sista och jag tycker alltid att det blir tuffare och tuffare att hålla ut ju närmare slutet man kommer.. Dessutom står jag i köket med Barham som också är på dåligt humör. Var svingrinig på hans dåliga attityd (som jag bemötte med samma medel) men när allt lugnat ner sig berättade han att hans mormor dig i förrgår och att han är ledsen för det. Ser ni? Perspektiv. Betydligt mer förståelse från min sida.

Jajajajajaja idag är en av mina sämre dagar och jag ska inte beklaga mig. Allt är bra. Den här dagen tar ju slut den med och imorgon kanske det blir jobb på gymmet. Vi får se. Antagligen. Men på tisdag ska jag träffa PJ!

Nu knäpper vi en Celsius och bara kör, kör, kör!