Change of Seasons

Efter jobbet i lördags drog vi till gymmet.. Jag var egentligen inte alls sugen och Martin sa att vi kan strunta i det om jag ville.. Men jag hade ingen riktigt bra ursäkt så jag släpade min stora rumpa dit ändå. Och så bra det blev! Körde ett tungt cirkelpass med högreps, i bland annat marklyft och knäböj.. och en massa annat.. Hade så hård pump i kroppen att det gjorde ont. Svettades som as. Det tog sjukt lång tid innan vi kom hem efteråt, för jag hittade människor att stanna och prata med precis överallt kändes det som, haha..

Söndag kom och kaoshelgen övergick till chilllidill. Det var ju sjuttonde maj va, Norges nationaldag, så alla norrmän var hemma och firade. Typ. Men jag fick dagen att gå ändå och rätt som det var, var det dags för kväll och bodycombat!



Hjärtat är kroppens viktigaste muskel! Man måste träna den med..



Jag kände mig lite ur form rent instruktörsmässigt. Tappade bort mig i koreografin och varierade inte min coaching någonting nästan.. Nej det var sannerligen inte ett av mina bättre pass men jag hade roligt! Plus att älskling var med!



Hittade lite motivation på insidan av combatshortsen, haha.



Den här har jag inte visat heller! När Martins kompis (Martin) kom hit så hade de varit på systemet bland annat.. och bokhandeln. Martin hade köpt en förlåt-för-att-jag-ska-bli-full-ikväll-present till mig. Fett najs present! Kul att jag öpt en present till honom också, samma dag.. En bara-för-att-present som jag snabbt gjorde om till en tack-för-presenten-present, så nu väntar jag spänt på en tack-för-tack-för-presenten-present..!

När vi kom hem söndag kväll bara säppte jag allt rakt på golvet där jag stod och struntade i det stökiga huset. För nu var det minsan söndagkväll och det innebar stundande ledig måndag!

Gick upp tidigt för att skjutsa in Martin till jobbet.. Hans första dag på sitt nya jobb efter två veckors semester. Jag var orolig att det skulle bli ett problem för oss, att det skulle orsaka mycket irritation och osämja att han gick hemma hela dagarna och det inte blev jättemycket gjort.. Men det har gått så himla bra! Jag fick förklarat för Martin hur jag kände och frustrationen över att känna att jag konstant är den drivande kraften, och efter det har det bara rullat på. Jag är så oändligt tacksam över att han är så lyhörd, och snäll. Han försöker verkligen hjälpa mig efter bästa förmåga och han gör det så bra. En massa kärlek till dig, älskling.

Anyhow, när jag släppt av honom på jobbet passade jag på att köra ett styrkepass på gymmet. Mage och axlar stod i fokus och jag var så sjukt effektiv att jag var färdig efter typ en timme. Sedan skulle jag få njuta av en ledig dag i solen..

Så jag struntade återigen i det stökiga huset och begav mig ut i solen. Det var lite för bra för att vara sant att vi skulle få sol och tjugo grader varmt på min lediga dag men det fick vi i typ en timme.. Han njuta lite av solen innan den gick i väldigt mörka moln. Men det var mysigt så länge det varade.

Celsius i mitt Starbucks-glas.

När vädret ändå skiftade om till blåst och grått så gick jag in och började städa entusiastiskt. Martin hörde av sig och sa att de blev klara tidigare än beräknat så jag åkte in till stan för att hämta honom. Han hade tagit en tur till Järnia och handlat lite saker till huset, vi tog en sväng förbi Nilsson Bil och köpte grejer till hans bil och sedan åkte vi hem till Söle för att hämta min bil..

Inte bara hade farmin bytt bakaxel och andra delar, han hade tvättat den och gjort den så fin! Jag är så bortskämd med det där.. Jag dammsög ur den lite snabbt innan jag åkte hem till Näsinge för att fortsätta mitt städande under tiden Martin lagade middag.

På kvällen åkte jag in till gymmet för att hålla en timmes bodypum. Tro mig när jag säger att det tog emot sjukt mycket.. Utan att gråta ut för mycket kan jag säga som så att jag börjar känna mig väldigt omotiverad till att hålla just det passet.. Det har varit så himla många pass i veckan de senaste månaderna och det suger liksom ur glädjen lite att känna att jag är tvungen att köra var och varannan dag. Jag tyckte att det var skitjobbigt att känna att jag hade en tid att passa för jag hade så gärna stannat hemma den kvällen.. Svårt det där. Jag känner att jag kanske skulle behöva lägga pumpen på hyllan och fokusera på combaten nu ett tag. För som det är nu är jag inte motiverad själv och då är det sjukt svårt att motivera andra. På grund av olyckliga omständigheter har jag tyvärr varit ensam i att hålla passen rullande under en lite för lång period och egentligen har det varit lite overkill. Vi får se hur det blir framöver..



Det är inte själva arbetet i sig eller den fysiska påfrestningen, det är mest det att jag alltid är låst och har en tid att passa 3-4 gånger i veckan. För otroligt lite utdelning, för det mesta. Själva lönen är ju så gott som obefintlig om man kvittar det med bensinpengarna jag lägger ner på att ta mig till och från jobbet.. Plus att det för det mesta inte är särskilt många deltagare heller.

Nej det känns helt enkelt inte bra nu. Och då blir det inte bra för någon.
Nåväl, vi får se hur det blir framöver som sagt. Jag överlevde kvällen ändå.

Imorse hann jag med att ta lite bilder och väga mig för att uppdatera PT-Emelie. Lika roligt att ta bilder varje gång.. eller..



Åkte sedan in till stan för att besöka kiropraktorn. Jag fick träffa Björns kollega Elisabeth denna gången och jäklar vilken energi och entusiasm den kvinnan hade! Hon kollade på mina knän och gav mig en snabb diagnos på att jag har haft fel squatteknik under en längre period, buttwink för den som är insatt. Det innebär att jag i bottenläget pekar ner med rumpan mot golvet, avbelastar benen och lägger vikt på ländryggen istället.. Ett väldigt vanligt förekommande fel då knäböj faktiskt ÄR en tekniskt utmanade och krävande övning. Hennes förslag var att antingen underhåller jag bara problemet lite då och då och får leva med det, eller så kör vi på intensivt i tre veckor för att bli kvitt problemet för gott. Så nu påbörjar vi intensivrehab! Hon lossade på knutar i låren och skrapade upp vävnad i knäskålarna som hon menar ligger fel.. Vi behöver lossa på den så kroppen kan bygga upp ny vävnad, så knäskålen får mer rörlighet och det åt rätt håll. Sjuuukt smärtsamt men det är något jag är beredd att offra för att bli smärtfri. För egen del behöver jag rulla på en foamroller och stretcha några minuter två gånger om dagen. Det kommer bli bra tror jag, jag gillade henne.

Besöket hos kiropraktorn gick snabbare än förväntat så jag tog en sväng upp till min älskade farmor. Hann bara vara där i en halvtimme men det var värt så mycket för oss båda. Vi drack kaffe och pratade, jag fick läsa anteckningarna som vårdarna skrivit för varje gång de besöker henne och det värmde mitt hjärta så, hennes obotliga optimism och glädje. Varenda anteckning berörde att hon var nöjd och glad. När en av tjejerna kom för att hjälpa henne med mediciner och strumpor sa hon till mig att din farmor gnäller eller klagar aldrig, då svarade farmor att det är för att hon inte har något att gnälla elelr klaga på. Den människan alltså.. Så mycket värme.

Resten av dagen har jag och mina väldigt ömmande lår tagit oss igenom en arbetsdag som gick oförskämt fort. Dagarna på Västra gör faktiskt det, bara svischar förbi. Var tvungen att skriva en lista på saker att göra imorgon eftersom jag inte hann allt idag. Sådant gillar vi.

Nu ska jag åka hem och mysa ihjäl min älskade sambo. Jag ahr känt mig ovanligt trött och lite illamående under dagen så jag har längtat så mycket efter att bara få gosa och halvsova i hans famn.. Kanske steka proteinpannkakor till kvällsmat.