om onda relationer
Kom ihåg att när något i ditt liv känns fel finns det alltid möjlighet att förändra. Oavsett vad det är som får dig att må dåligt. Du har aldrig någonsin några förpliktelser att finnas för någon som inte gör dig gott (möjligtvis dina barn, men det är en annan historia). Oavsett om det är en vän, en familjemedlem eller partner - vi måste inte ens älska våra föräldrar. Har ni tänkt på det?
När man mår dåligt kan man behöva rannsaka sig själv. Varför är du inte lycklig? Vad är det som saknas eller skulle behöva förändras i ditt liv? Ibland befinner vi oss i giftiga relationer och de är oftast svåra att ta sig ur. Ja, det gör så in i helsike jäkla ont. Men vet ni vad som är ännu värre? Jag har hört samma människa beklaga sig över samma problem i samma relation i många månader nu och allt jag kan känna är gör något åt det. Snälla. Inte bara för att bespara mig din negativitet men för att vederbörande själv ska kunna gå vidare och känna sig glad igen. Det är svårt att veta hur länge man ska försöka, hur mycket av sig själv man ska ge innan man måste inse att man måste gå vidare. Man måste fråga sig själv hur mycket av sin glädje man är villig att offra för en eventuell förändring. När man inte vill offra mer, när man känner att man fått sin beskärda del, avsluta det. Gå vidare. Det gör ont. Jag vet!
→ Jag klippte själv ett infekterat relationsband för tre år sedan. Jag gick länge och hoppades att våra förutsättningar skulle förändras, men en dag orkade jag inte må dåligt längre. Jag fick nog, jag hade tillräckligt mycket respekt för mig själv för att sätta stopp för det som gjorde mig så illa när jag tidigare envisades med att stanna kvar någonstans där jag gång på gång blev så jäkla besviken att det brände innanför bröstkorgen. Återigen står vi själva alltid ansvariga för vår egen lycka och vårt eget mående. Det var inte han som gjorde mig illa. Det var jag som gjorde mig själv illa genom att stanna kvar någonstans där jag inte kände mig bekväm.
Jag hade länge frågat mig själv hur länge jag var villig att må dåligt större delen av tiden för att kunna njuta av ljusglimtarna när de kom. Man kan säga att jag under en period valde att må dåligt. Jag var medveten om att det gjorde ont, men jag valde att stanna kvar - jag valde smärtan. Tillslut gjorde det för ont, jag bröt ihop och utan att jag planerat det så satte jag ner foten och sa "antingen behandlar du mig annorlunda eller så går jag". Och då gick jag. Det innebär inte att jag avskyr eller tycker illa om någon, det förändrade faktiskt inte mina känslor överhuvudtaget. Jag tror jag grinade tre dagar i rad, men när tårarna avtagit kunde jag gå vidare och dessutom växa i att jag tog kontroll över mitt eget mående. Och slippa bli besviken på daglig basis. Det var jobbigt en period efter så klart men ibland måste vi avsluta onda relationer för att göra plats för nya människor och nya möjligheter. ←
När Manfred gjorde slut trodde jag aldrig att jag ens skulle överleva, så ont gjorde det. Men i efterhand insåg jag att det vi hade var inte bra för någon av oss och om han inte hade tagit steget att avsluta det hade jag inte hamnat där jag är i dag. Hade jag bytt min vardag nu mot min vardag då? Aldrig någonsin. Jag ser på mitt liv idag, alla chanser jag tog och alla möjligheter jag hakade på - och inser att de hade aldrig kommit om jag inte gjort plats för dem. Tänk om jag visste då vad jag vet idag, då hade jag aldrig tvekat. Jag har tagit mig vidare i livet och har idag kvar Manfred som en av mina närmaste vänner. Jag dog inte.
Med dessa två erfarenheter i bagaget har jag lärt mig så oerhört mycket. I dagsläget skulle jag aldrig tveka att ta avstånd från människor som jag mår dåligt av att umgås med. Det spelar ingen roll om du är min mamma, bror, bästa vän, pojkvän, granne eller en follkomlig främling. Mår jag inte bra av att vara i din närhet kommer jag göra något åt det. (Nu menar jag inte att första alternativet alltid är att bryta kontakten men ibland är det vad som krävs om man jobbar på ett problem utan att se en förändring).
Alla människors primära intresse är att leva ett liv utan smärta, tror jag. Men många verkar också tro att lycka är ett livsvillkor, en mänsklig rättighet. Men vet ni, för att uppnå lycka behöver du ta hand om dig. Lycka är inte att leva i en vardag utan problem. Lycka är att leva i en vardag med problem som du kan hantera (inte nödvändigtvis lösa). Det handlar om attityd och att välja vad du lägger din energi på.
Kom ihåg detta:
You deserve every bit of what you're getting
I'm burning the bridge but you started the flame
If you think that this is all a bit excessive
The empathy and the integrity
matched what you gave
När man mår dåligt kan man behöva rannsaka sig själv. Varför är du inte lycklig? Vad är det som saknas eller skulle behöva förändras i ditt liv? Ibland befinner vi oss i giftiga relationer och de är oftast svåra att ta sig ur. Ja, det gör så in i helsike jäkla ont. Men vet ni vad som är ännu värre? Jag har hört samma människa beklaga sig över samma problem i samma relation i många månader nu och allt jag kan känna är gör något åt det. Snälla. Inte bara för att bespara mig din negativitet men för att vederbörande själv ska kunna gå vidare och känna sig glad igen. Det är svårt att veta hur länge man ska försöka, hur mycket av sig själv man ska ge innan man måste inse att man måste gå vidare. Man måste fråga sig själv hur mycket av sin glädje man är villig att offra för en eventuell förändring. När man inte vill offra mer, när man känner att man fått sin beskärda del, avsluta det. Gå vidare. Det gör ont. Jag vet!
→ Jag klippte själv ett infekterat relationsband för tre år sedan. Jag gick länge och hoppades att våra förutsättningar skulle förändras, men en dag orkade jag inte må dåligt längre. Jag fick nog, jag hade tillräckligt mycket respekt för mig själv för att sätta stopp för det som gjorde mig så illa när jag tidigare envisades med att stanna kvar någonstans där jag gång på gång blev så jäkla besviken att det brände innanför bröstkorgen. Återigen står vi själva alltid ansvariga för vår egen lycka och vårt eget mående. Det var inte han som gjorde mig illa. Det var jag som gjorde mig själv illa genom att stanna kvar någonstans där jag inte kände mig bekväm.
Jag hade länge frågat mig själv hur länge jag var villig att må dåligt större delen av tiden för att kunna njuta av ljusglimtarna när de kom. Man kan säga att jag under en period valde att må dåligt. Jag var medveten om att det gjorde ont, men jag valde att stanna kvar - jag valde smärtan. Tillslut gjorde det för ont, jag bröt ihop och utan att jag planerat det så satte jag ner foten och sa "antingen behandlar du mig annorlunda eller så går jag". Och då gick jag. Det innebär inte att jag avskyr eller tycker illa om någon, det förändrade faktiskt inte mina känslor överhuvudtaget. Jag tror jag grinade tre dagar i rad, men när tårarna avtagit kunde jag gå vidare och dessutom växa i att jag tog kontroll över mitt eget mående. Och slippa bli besviken på daglig basis. Det var jobbigt en period efter så klart men ibland måste vi avsluta onda relationer för att göra plats för nya människor och nya möjligheter. ←
När Manfred gjorde slut trodde jag aldrig att jag ens skulle överleva, så ont gjorde det. Men i efterhand insåg jag att det vi hade var inte bra för någon av oss och om han inte hade tagit steget att avsluta det hade jag inte hamnat där jag är i dag. Hade jag bytt min vardag nu mot min vardag då? Aldrig någonsin. Jag ser på mitt liv idag, alla chanser jag tog och alla möjligheter jag hakade på - och inser att de hade aldrig kommit om jag inte gjort plats för dem. Tänk om jag visste då vad jag vet idag, då hade jag aldrig tvekat. Jag har tagit mig vidare i livet och har idag kvar Manfred som en av mina närmaste vänner. Jag dog inte.
Med dessa två erfarenheter i bagaget har jag lärt mig så oerhört mycket. I dagsläget skulle jag aldrig tveka att ta avstånd från människor som jag mår dåligt av att umgås med. Det spelar ingen roll om du är min mamma, bror, bästa vän, pojkvän, granne eller en follkomlig främling. Mår jag inte bra av att vara i din närhet kommer jag göra något åt det. (Nu menar jag inte att första alternativet alltid är att bryta kontakten men ibland är det vad som krävs om man jobbar på ett problem utan att se en förändring).
Alla människors primära intresse är att leva ett liv utan smärta, tror jag. Men många verkar också tro att lycka är ett livsvillkor, en mänsklig rättighet. Men vet ni, för att uppnå lycka behöver du ta hand om dig. Lycka är inte att leva i en vardag utan problem. Lycka är att leva i en vardag med problem som du kan hantera (inte nödvändigtvis lösa). Det handlar om attityd och att välja vad du lägger din energi på.
Kom ihåg detta:
Du ska aldrig någonsin behöva slåss för att få en plats i någon annans liv. Du kan inte tvinga någon att bry sig. Du kan inte heller tvinga någon att avsätta tid åt dig. Du kan antagligen tvinga någon att säga att de uppskattar dig men du kan inte tvinga dem att mena det.
När du går runt med falska förhoppningar, är oärlig mot dig själv eller gång på gång blir besviken på grund av någon annan; get the fuck out. Du har inte plats för sånt i ditt liv. Det behöver inte vara dramatiskt, bara sluta förvänta dig något och fokusera på annat och andra. Jag tror vi har en tendens att klamra oss fast vid livssituationer bara av bekvämlighetsskäl och rädsla för förändring och smärtan den medför. Men människor och situationer förändras - du också - och det är inte alltid man växer ihop.
Avsluta negativ skit och gör plats för nya möjligheter. Du kommer tacka dig själv i framtiden. Just sayin'.
När du går runt med falska förhoppningar, är oärlig mot dig själv eller gång på gång blir besviken på grund av någon annan; get the fuck out. Du har inte plats för sånt i ditt liv. Det behöver inte vara dramatiskt, bara sluta förvänta dig något och fokusera på annat och andra. Jag tror vi har en tendens att klamra oss fast vid livssituationer bara av bekvämlighetsskäl och rädsla för förändring och smärtan den medför. Men människor och situationer förändras - du också - och det är inte alltid man växer ihop.
Avsluta negativ skit och gör plats för nya möjligheter. Du kommer tacka dig själv i framtiden. Just sayin'.
You deserve every bit of what you're getting
I'm burning the bridge but you started the flame
If you think that this is all a bit excessive
The empathy and the integrity
matched what you gave
2015-09-29
13:14:20
PeppKommentarer
Trackback
