sleep paralysis



Min sömn måndag till tisdag.. Registrerad med min Jawbone. Riktigt sjuk alltså. 

Läste lite om fenomenet sleep paralysis nyss och måste säga att jag är så jävla tacksam över att aldrig ha behövt uppleva det. Det är tydligen ganska vanligt och innebär att man vaknar upp mitt i natten av att man varken kan andas eller röra sig. Om det någon gång händer mig får jag panik och kolar vippen alltså. Fy fan. Ibland när jag ska sova kan det hända att jag slutar andas och vaknar till av att jag kippar efter luft men bara det är ju otrevligt nog. Säkert en variant på sömnparalys men tack jag nöjer mig där. Tack tack. Moving on!

I övrigt mår jag så där och har knappt ätit på tre dagar. Min mage är så fruktansvärt svullen att jag ser ut att vara gravid i tjugonde veckan och måste sova på sidan med en kudde under magen för att inte känna att jag ska kräkas. Ni vet när man ätit sig så där åt skogen för mätt? Så man bara vill kräkas? Exakt så har jag känt mig i tre dagar nu, på tom mage. Jag har ingen som helst matlust alls. Nada. Jag är hemma och kurerar mig och som tur är har jag en Lana-katt som blivit supermysig och gärna gosar. Jag ber henne specifikt att inte lägga sig på sin mage men hon bryr sig inte ett skit och lägger sig specifikt på min mage och spinner för glatta livet. Hjälp. Fast vid enstaka tillfällen är hon hövlig och lägger sig bredvid. Det kan vara självbevarelsedriften också, jag har antagligen rätt så äcklig andedräkt.


Igår trodde jag att jag mådde bra igen så vi åkte in till stan för brunch på Backlunds och dels kände jag mig proppmätt och så sved hela halsen efter måndagens kräk-kalas så jag fick nästan inte i mig nåt alls. Vi åkte sedan till gymnasiet för att besöka SYV för vuxenutbildningen å Martins vägnar och när vi var klara där åkte vi tillbaks till Backlunds för en semla.


Men låt er inte luras, jag fick inte i mig hela den heller.

På kvällen gick vi på bio och såg The Revenant med Leonardo NoOscaro och jag slog personbästa i minst ätna popcorn och gjorde en hat-trick i jävligt långa biosittningar utan en enda kisspaus. Man får vara glad för det lilla.

Idag däremot hade jag förväntat mig att må bättre men icke. Upp tidigt för att hålla GRIT. (Skjut. Mig.) Jag hade en släng av feber och magen var så svullen men det var bara att gilla läget, eftersom min chef och kollegor dubbelkollat med mig dagen innan att jag var fit for fight att hålla onsdagens pass. Jajamän sa jag. Två gånger. 

Det gick i alla fall ändå helt okej, jag såg att vi hade fått en diskokula installerad i gruppträningssalen och efteråt fick jag i pratat lite med Ida angående PT-verksamheten och medlemskvällen nästa vecka. Som sagt, glad för det lilla.




Spenderade resten av dagen i soffan framför American Horror Story och till och med Netflix hade en nedlåtande ton och tyckte jag borde ta tag i mitt liv.


För helvete Netflix, jag låter dig veta när jag är färdig.

Hela dagen spenderades i soffan. Pratade i telefon med Sanja i över en timme, bad henne att ta mitt kvällspass idag bland annat. Det går bra för den tjejen nu alltså! Pratade även lite med big baus på BP angående ledighetsansökningar jag gjort, bland annat för dagar jag inte behöver vara ledig. Men så fort vi lagt på tog jag mig an viktiga åtaganden igen. Sova på soffan. Med sällskap.


Som med jämna mellanrum dessutom attackerade mina fötter. Gärna samtidigt som Lana som på min mage.

Förresten, den lilla kattungen som vi i Kattkedjan tog in i höstas har flyttat hem till oss nu!


Han heter Sterling Archer och har gått ifrån att vara som helt apatisk i vårt sällskap till att både gosa och busa helhjärtat halva dagarna. Det värmer så att se framstegen han gjort bara på tre dagar. Visst har vi en lång väg att gå men det är en så mycket bättre start än jag ens vågat drömma om. För tillfället bor han i Martins rum för Lana har ingen hyfs och bara fräser åt stackarn medan Jonny är livrädd. Knäppis.

Har umgåtts med Martin som kom hem för att ta hand om mig direkt efter jobbet istället för att gymma.. Min riddare på vit häst. Utan vit häst. Han har kliat mig på ryggen och givit mig fotbad med tillhörande fotfilning och fotmassage med mjukgörande lotion. Han är inte dum minsann. Jag sa förlåt för att jag inte lyfter ett finger här hemma men han sa att det är okej och att jag behöver vila ibland jag med. Har ni hört? ❤️

Avslutar med en bild som fick mig att fnissa. 


Imorgon hoppas jag innerligt att jag mår bättre. Annars måste jag nog ringa sjukvårdsupplysningen och be om råd för att få i mig mat trots min konstanta äckelmättnadskänsla. Vi hade tänkt att köra ett redigt röj i huset med och det hade ju varit kul om man kunde få gjort.

Önska mig lycka till. Tagga till nu kroppen!
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback