what you see
Tog mig ett gympass efter jobbet. Det var långt ifrån tungt, intensivt eller anmärkningsvärt på något sätt eller vis.. Men för mig var det en personlig vinst. För första gången på månader har jag under en vecka lyckats hålla mig till min önskvärda gymrutin med 4 pass i veckan. Plus gruppträningen. Jag har inte haft flow i min gymträning i år, alls. I vintras slog tröttheten som hårdast och jag har liksom inte återhämtat mig riktigt sedan dess. Sedan block två av PT-utbildningen har jag haft helt vansinnigt svårt att ta mig upp ur sängen på morgonen överhuvudtaget, för att det rent fysiskt gör ont.. av trötthet. Förr tränade jag ju alltid innan jobbet men nu orkar jag inte. Det tog ett tag innan jag accepterade det och slutade försöka (bara för att göra mig själv besviken varje dag) och i dagsläget känner jag ingen ångest alls. Jag försöker vara realistisk nu. Vilket innebär att gymträningen lyser med sin frånvaro och det är inte av bristande intresse men snarare taskig energi. Jag har slutat tvinga mig till gymmet när jag inte känner att jag orkar. Under dagen brukar energin komma dock - till skillnad från förut - men vid den tidpunkten är jag oftast upptagen med jobb, att hålla pass eller med att för en gång skull faktiskt inte hålla pass.
I dagsläget känner jag så klart att jag tappat form och lagt på mig en del runt magen. Jag har jäklig dålig matlust överlag och äter typ hälften så mycket än vad jag brukar och gärna halvdålig sådan. Man går inte ner i vikt av det, vill jag informera om. Man måste äta TILLRÄCKLIGT och ofta för att kroppen ska skala av underhudsfettet. Jag kan känna frustration ibland, det är inte kul när man känner att ens kläder börjar bli för små eller att magen sticker ut åt alla håll, men någonstans vet jag ju att jag kan hitta tillbaka till min gamla form bara jag orkar engagera mig och ge det lite tid. Gör jag inte det så är det för att det inte stör mig tillräckligt mycket för att jag ska göra något åt det. Det är inte bara skit att ha kontroll och ansvar över sitt eget mående. Det är en frihet också!
Men den här veckan har jag tamejsjutton lyckats träffa in ett bröstpass, ett benpass, ett axelpass och ett ryggpass - utan att ha behövt tvinga mig själv. Plus gruppträningen som får verka som substitut för veckans andra benpass. Gruppträningen har verkligen varit min livhake under denna tuffa period för där har jag varit tvungen att träna och har haft kul trots att jag kanske hellre egentligen velat göra något helt annat just där och då. Håller för övrigt mitt 30:e gruppträningspass för denna månaden imorgon. Det ni.
2016-07-31
00:45:31
Vardag
Kommentera! (0)walk
Hundred headlights making me blind
All of your pleasures catching my eye
If I jump once then I never think twice
But your temptations making me stay another night
And my senses only lie to me, lie to me
I don't know how it fell so raw to me, raw to me
I gotta check myself before I get what I want
Find out it's not what I thought it was
And you know I
Gotta slow up, gotta shake this high
Gotta take a minute just to ease my mind
Cause if I don't walk, then I get caught out
And then I'll be falling all the way down
Turn my head and shut my eyes
Doesn't even matter if I'm wrong or right
Cause if I don't walk, I can't even sit around
And I'll be falling all the way down
Tell myself leave, while I'm still strong
Going on back till I'm ten miles gone
And when the road stops, I'm gonna keep on
Until I end up in the place that I belong
But the pressure's pushing me back again
Telling me not to pretend
There's even use even trying to get you out my head
So I lift my feet off the ground
And I'm gonna walk right up
Sååå... Jag var på sjukhuset idag. Fick mindre roliga besked, men man ska ändå ha med sig att de hade kunnat vara ännu sämre.
Jag har en skada på vänstra trumhinnan. Inte ett hål men brustna blodkärl. Som resultat av fallskärmshoppningen (som gjorde vansinnigt ont i öronen). Enligt läkare bör jag inte hoppa igen om jag inte vill riskera permanenta skador eller till och med bli så gott som döv på vänsterörat. Jag kan inte tryckutjämna på egen hand nämligen. Jag har en massa ärrvävnad på trumhinnorna efter att jag var liten och hade rör i öronen vid ett flertal tillfällen så det ger en svag funktionsnedsättning som sämre hörsel ooooooch påverkar tydligen också tryckutjämningen. Det var en kort men intensiv dröm att bli fallskärmshoppare och jag tog det inte jättelätt. Det är ju typ det enda jag tänker på. Jag ska göra lite research innan jag ger upp men jag vågar inte hoppas på något. Jag har varit i kontakt med Göteborgs Fallskärmsklubb som skulle höra sig för bland erfarna hoppare och även deras förbundsläkare. Så håll en tumme åt mig.
Så nu har jag på läkarens inrådan börjat använda nässpray för första gången i mitt liv för att hjälpa luftvägarna att tryckutjämna. Fy vad det är snuskigt. Men vad gör man.
figure of eight
Idag skulle jag ha varit hos Johanna(s Hud och Friskvård) och fixat nya lösögonfransar. En halvtimme efter avtalad tid kom jag på det. Det är väldigt olikt mig, som använder min almanacka maniskt.
Så jag ringde henne och skämdes som sjutton. Fantastisk som hon är lyckades hon få fram en ny tid lite senare. Vilken service, är så tacksam! Och jättenöjd över mina nya fransar! Jag sminkar mig ju inte alls ni för tiden så det gör stor skillnad.
Tog en kopp kaffe och en promenad med Martin och alla som hatar på Pokémon Go kan sätta sig ner alltså. Det är så sjukt roligt att gå ut tillsammans och gå längre sträckor för ett mer interaktivt spel. Vi umgås. Vi andas frisk luft. Vi rör på oss. Visst att man går med mobilen men vad gör andra som är mer produktivt och enligt egen utsago inte lika hjärndött? Kollar Facebook? Ser på tv? Vi har börjat gå promenader genom stan nästan varje kväll, jag tycker det är så mysigt. Framför allt kul att se folk och beundra den otroligt vackra stad vi bor i.
Hann inte med så mycket mer än att åka hem, städa och åka till gymmet för en timmes combat och en halvtimmes pump. Efteråt åkte vi ner till Hamnsköj en snabb sväng. Det var megamycket folk men jag träffade Mary och bara det gjorde ju resan värd. Jag köpte mat från Asian Town-bilen och när spöregnet kom gick vi tillbaka till bilen trots att Rydell & Quick precis börjat spela.
Det var många år sedan jag såg så mycket regn. Inte en endaste torr fläck (förutom en på magen under min vattentäta jacka). Vi var helt genomblöta när vi kom fram till bilen.
Öste Dream Theater i bilen och när vi kom hem hoppade jag i vattenpölar och dansade i regnet. Because life.
the sky is the limit 2
Fler bilder från fallskärmshoppningen!
sky is the limit
Måste bara berätta för er om ett av det häftigaste jag någonsin gjort. Idag hoppade Amanda och jag tandemhopp!
Jag bor knappt fem minuter från flygfältet och åker förbi varje dag. På sommaren ser man en massa fallskärmshoppare och aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig att JAG skulle falla ner där!
(Kom nyss på att jag glömde min förlovningsring i fickan på instruktören. Bummer.)
Jag blev egentligen inte särskilt nervös förrän vi satte oss i planet. Vi tog dessutom en tur bort till Koster först för att släppa av några andra dårar. Åkte sen tillbaka. Och då var det vår tur..
Allt gick så fort och man hann verkligen inte bejaka vad som hände. Jag hade föreställt mig att man skulle bli sittandes och räkna till tre typ, men icke. Man tittade ner och allt såg så litet ut från 4000 meters höjd att man liksom inte fick någon uppfattning om hur högt upp det var. Att bara kasta sig handlöst ut och slå volter i luften fallandes i 200 km/h säger sig självt att det går verkligen inte att beskriva! Men det var en sjukt härlig upplevelse och jag har aldrig varit med om något liknande!
När han vecklade ut skärmen var det en sekund där jag kände hur vi liksom tappade kontakten och då blev jag livrädd. Men sen fattade jag vad som hände. Han gillade att flyga runt i cirklar och jag blev vansinnigt illamående och fick helt sjukt ont i öronen av tryckskillnaden.. Är nästan helt döv på vänstra örat. Men det får det fan vara värt!!
Valde ingen fotografering vid hoppet.. Men tog denna efteråt på mig och min Skydive-master! Jävla cool kille!
Blev vansinnigt sugen på att skaffa ett eget certifikat. Skulle göra om det alla dagar i veckan. 10/10 talgoxar i betyg.
as the sun goes down
Dagen började med att jag var alldeles, alldeles, alldeles för trött för att gå upp i tid. Dagtröttheten är som tur är borta men jag är fortfarande morgontrött så det gör ont. Det underlättar inte direkt att ha gosiga katter och en sambo med sovmorgon för då är det sååå skönt och mysigt att ligga kvar..
Men vid elva var jag inne på sjukhuset. Jag har nämligen ett problem så gott som varje natt; jag slutar andas när jag somnar. För det mesta somnar jag fort och vaknar bara kippandes efter luft en gång, men ibland kan jag inte somna för att jag vaknar gång på gång. Det är ganska obehagligt (och irriterande) men de vet inte riktigt vad det är. Något neurologiskt.
Nåväl, efter sjukan tänkte jag unna mig en frukost på Backlunds, men någonstans med mat i tanken glömde jag bort att det är sommar i Strömstad så det tog mig åtminstone tre varv runt stan (typ 30 minuter) innan jag lyckades sno åt mig en parkering och fick skynda för att köpa två halva frallor med ost på grovt bröd, en färskpressad apelsinjuice, en kaffe och en hasselnöt- och chokladmazarin som smakade åt skogen för mycket salt. Inte likt Backlunds.
Jag fick inte så många timmar hemma innan det var dags att åka in till stan igen. Jag städade och dansade runt och var så där löjligt lycklig av ingen särskild anledning. Jag tänkte på mitt liv och min familj och mina vänner och mina jobb och allt möjligt. Hur bra allting är. Att vi är friska. Visst finns det saker som kunde ha varit annorlunda men någonstans väger det bra upp det hela. Jag är glad för den jag är, trots att jag brottades lite med prestationsångest och tvångstankar nästan hela dagen. Jag har kommit långt i min resa att må bättre och känna mig mer harmonisk och när allt kommer till kritan har jag mig själv att tacka för det. Det är jag också tacksam för, alla insikter jag gjort här i livet.
Halv fyra åkte jag in till stan för att hålla pass.
Det kom en person på första passet. Resten av tiden fick jag bara chilla på gymmet med lite PT-grejer så jag slipper göra dem imorgon och så. Det var lite tråkigt att jag spenderade 2,5 timmar på gymmet utan att få något vettigt gjort och utan att kunna åka därifrån men jag får ju betalt oavsett som tur är.
Precis när jag skulle åka hem fick vi in ett nödrop till Kattkedjan. Någon hade hittat tre kattungar på uppskattningsvis 4 veckor och jag som ändå skulle ut till Artemis följde med Gunilla för att hämta och installera dem. Det gnager i mig att jag tror mammakatt fortfarande finns kvar där vi hittade de små, små liven..
Artemis verkade inte så pigg idag, ögonen rinner och det ena hade klibbat igen helt. Så jag tog med henne hem så jag kan hålla koll de närmaste dagarna när jag kommer vara hemma mycket. Jag mår så dåligt av oro när jag inte har henne i närheten. Hoppas du blir bra snart, älskade.
En annan helt sjuk grej är att jag tog ledigt från jobbet imorgon (förutom sista 1,5 timmen). Jag ska nämligen HOPPA FALLSKÄRM!(!!!) Sanja, min chef och främsta partner in crime, hade hjälpt dem en helg med att låna ut gymmets omklädningsrum och duschar och liksom hållit receptionen öppen för deras skull. Som tack fick hon två presentkort för tandemhopp! Istället för att behålla båda eller åtminstone ett av dem så lottade hon ut dem bland vi som ville i personalen.. Och Amanda och jag vann..! Jag var jättesugen på fallskärmshoppning när jag var tonåring typ men efter att ha varit på höghöjdsbanan i Norge insåg jag att jag inte är så kaxig. Jag vill gärna men vettefan om jag vågar.
Men nu måste jag ju genomföra det. FY FAN! Imorgon klockan 17.00 hoppar vi!!
by night
Det är en sån där dag då stressen nosar en i nacken och jag måste behålla fokus för att inte tippa över på den onda, destruktiva delen av det som kallas att vara produktiv och värdefull.
Jag stannar upp och gör ingenting och vet inte om jag gör det för att jag är lat och orklös eller om det är för att det är vad livet handlar om. Att uppleva och uppskatta. Att göra det lagom mycket. Slåss mot demonerna men en och en utan att bli överrumplad. Står med båda fötterna på jorden men svajar lite sida till sida utan att tappa kontakten med marken jag står på.
Lyssnar på akustisk musik, tänder ett doftljus och insuper kärleken från den här lilla killen som gärna stannar upp och njuter många gånger om dagen. Som påminner mig om vad som är viktigt.
santorini 2016
Bilder ifrån Santorini!
Eftersom det är en himlans massa bilder så har jag säkert missat några och de är inte riktigt i rätt ordning och så men whatever. Vi ska nog överleva det också!
Tjugo över elva på fredagskvällen åkte vi mot Stockholm. Bilade hela natten utan bekymmer och planet gick från Arlanda runt nio. 3,5 timmars flygtid senare var vi framme i Santorini och äventyret kunde börja. ♥
Jag hatar att flyga. Inte för att jag är flygrädd men för att jag alltid blir så sjukt illamående, typ åksjuk. Flygsjuk?
När vi kom till hotellet hade vi varit på resande fot i 16 timmar utan någon sömn på ett och ett halvt dygn för min del. Så fort vi var framme typ dog jag på hotellrummet under tiden som Martin gick ut för att köpa med sig mat hem.
Första måltiden. Redan här undrade jag varför de ska ha pommes till precis allt.
På vår balkong!
God morgon Santorini.
Nästan varje dag började vi vid poolen. GUD som jag älskade att vara där! Ligga i solen och chilla sönder och bada en gång i kvarten eftersom jag typ är allergisk mot värme. Ergo jag hatar att vara för varm.
Tog med mig ett halvt flak Celsius!
Vi gick på upptäcktsfärd varje dag också. Den här välkända vyn i Fira var bara ett stenkast från vårt hotell.
Vi var på Mama Thira, en restaurang precis vid bergskanten, också ett stenkast från hotellet. Bowies åt kleftiko och jag tog grillad lax som var gudomligt god! Servitören undrade om vi var på smekmånad. Gulle.
Vi åt lunch vid poolbaren oförskämt många gånger och då var det pasta bolognese för hela slanten!
Vi hyrde en fyrhjuling. Martin insisterade på att hyra varsin scooter först men jag tvärvägrade. Hur kul är det, att inte åka tillsammans utan efter varandra? Inte kunna kommunicera på vägen, riskera att tappa bort varandra och framför allt dö i den makalösa trafiken. Haha.
Vår första utflykt på fyrhjuling åkte vi norrut mot Oia men vände innan vi kom dit. Kolla utsikten!
Köpte en fruktdrink i poolbaren! Och spelade Mini-MIG. Frågesport. Jag förlorade alla hundra gånger tror jag.
På Graffitti Café och åt våffla.
Världens bästa bok.
Gött poolhäng! Efter att jag hittat på hundraelva olika nya simstilar. Bland annat froggystyle, pärlbåten och sjöhästen.
Apelsinjuice! Det absolut bästa!
I vanliga fall ser man ju alltid fram emot hotellfrukosten men jag var verkligen inte imponerad av buffén på vårt hotell. Åt samma sak varje dag för det var typ det enda som lockade. Fast inte efter två veckors tid.
Men fint var det!
Bowies är badkruka och solade mest.
Red Beach!
Det finns inga sandstränder på Santorini. Bara stränder med lavasten. Alltså svarta, större stenar. Det var så sjuuuukt varmt att gå på och knappt man kom upp ur vattnet för att man bara gled ner hela tiden. Vi badade faktiskt bara i havet EN gång. EN GÅNG! Jag är livrädd för hajar så jag kan liksom inte uppskatta det. Hähä.
Vi såg en del katter här och var. I början ville jag inte mata dem. Jag sa till mig själv att jag skulle låta bli, för jag vill inte hjälpa till att förlänga ett lidande.. Varje katt jag såg var jag tvungen att analysera och se om den var i dåligt skick och spekulera hur den hade det typ. Lite jobbigt att ha de tankebanorna, det hänger så mycket på ens samvete 24/7.
Midnight snack.
Vår första omgång av Escape the Room. Man blir inlåst i ett rum med en viss "story" och ett mål. Man får lösa gåtor och pussel för att ta sig ut ur rummet och man får en timme på sig. I Kamari klarade vi alla rummen men i Fira klarade vi bara ett av tre. Steven som jobbade där var världens mest sociala människa och oftast blev vi kvar i flera timmar och pratade med honom. Det var roligt!
Vi åkte till Perissa för Steven hade berättat om en jättegod mangosallad på en viss restaurang där. Den var ENORM! Men kolla så mycket vackra färger!
Escape the Room igen..
På en restaurang i Fira. Martin beställde fisksoppa och servitören sa "excellent choice" och när jag beställde Ceasarsallad så sa han "Mhm". Det här blev ett stående skämt genom hela resan, har man sett American Dad och det avsnittet då Roger är på restaurang och blir helt knäpp för att servitrisen inte berömde hans beställning, så förstår man varför det var så hysteriskt roligt..
Mer katter i Perissa.
Fira dagtid, kvällstid och nattetid. Åh du vackra stad.
Escape the Room och Steven bjöd oss på iskaffe!
Vi åt gyros i Kamari.
Och här.. var det livsomvändande ögonblicket. Jag hade ju sagt att jag inte skulle mata katterna. Det hade jag inte gjort heller, tills vi var i Kamari och precis hade handlat lite mat. Vi stod parkerade vid en sopcontainer och rätt som det är dyker den här tjejen upp. Skriker för full hals. Uppenbarligen superhungrig. Jag bara bröt ihop alltså! Jag fick pengar av Martin, sprang in för att köpa skinka och gav henne.Och mellan varven så skulle hon kela. Jag mådde så dåligt. Jag ville så gärna hjälpa henne..
Alltså, man kan verkligen se förtvivlan i min blick.
Så sattes hela operation Rädda Artemis igång. Och ni vet ju hur det gick.
Från och med den dagen började jag mata katterna jag såg. Jag kom tillbaka till samma ställe i Kamari minst en gång om dagen för att lägga ut både blötmat och torrfoder. Såg samma katter komma och gå, tyvärr var de flesta alldeles för skygga för att låta mig komma nära.
Den här katten tror jag är syster med Artemis. Det var en tredje katt i samma område som såg nästan likadan ut men som också var skygg. Vi försökte fånga in systern också men hon lät sig inte fångas och eftersom det är förvildade katter så vågade jag inte överrumpla henne, eftersom de kan bitas. Hon såg väldans dräktig ut så det gjorde ont i hjärtat men vad gör man..Sista dagen vi hade fyrhjulingen försökte vi få in henne, under tidspress, utan framgång. Jag blev så frustrerad men samtidigt så var ju risken också att hon redan fött och hade ett gäng ungar liggandes någonstans. Plus att hon var inte tam så det hade nog varit en förskräcklig upplevelse för henne, infångandet och att ha henne instängd plus en flygresa.. Då hade det inte blivit bra heller.
En privat bänk.
En kisse med halv svans som ofta dök upp när jag la ut mat. Den verkade så snäll men väldigt skeptisk.
Escape Game i Fira. Assvåra rum. Men han som jobbade där, Angel, tyckte precis som Steven om att prata med oss och vi hängde där en del. Det kostade 25 euro per person att spela ett rum men vi betalade 20 euro för oss båda och fick spela ett rum till på köpet. Alltså.. snacka om att göra business fast bakvänt. Men han var kanonsnäll så det var väldigt roligt att gå dit! Tog en evighet att hitta dock, haha.
Kvällsmat! Vi åt mer på gatukök än fina restauranger efter bara några dagar.. vi är inte så snoffsiga av oss, trots att vi bodde rätt lyxigt i "huvudstaden".
Här kunde man köpa crepes! Jag komponerade ihop en egen med Nutella, jordgubbar, kokosflingor och grädde. Gah så gott.
Med kattproblemet i beaktande hade jag googlat på organisationer som tar hand om hemlösa djur på Santorini. Jag hittade SAWA (Santorini Animal Welfare Association) och tog kontakt med dem för att fråga om deras arbete, om jag kunde hjälpa dem under min vistelse och om de kunde hjälpa mig med katterna på något sätt. Vi åkte till deras hägn för att prata lite och låna en transportbur trodde jag men de presenterade oss som volontärarbetare, vilket jag visserligen planerat fast inte just då eftersom Martin var med. Så innan vi visste ordet av det var vi igång och skyfflade bajs och torkade rent vattenskålar. Stackars Martin var intet ont anande (precis som jag, faktiskt) och jag fick lite panik som utsatte honom för det här.. Som tur är, är min fästman en tvättäkta djurvän rakt igenom så han uppskattade det och åkte dit många fler gånger för att hjälpa till. Jag blev som nyförälskad i honom på Santorini kan jag lova, när jag såg hur mycket han ställde upp för mig, stöttade mig, torkade mina tårar och själv volontärarbetade för de utsatta djuren. Som jag värderar ett så gott hjärta.
På hägnet finns inga katter men en massa hundar, åsnor (de är de som far mest illa tydligen) och två grisar.
Den här lilla killen hade blivit dumpad utanför hägnet dagen innan vi kom dit.
Bowies hjälpte till att bygga solskydd åt voffsingarna.
På väg till Kamari stannade vi vid en sopcontainer (det är där de hemlösa katterna håller till). Där kom den här stackaren försiktigt fram.
Fira!
De på SAWA tyckte inte att jag skulle oroa mig för katterna på gatan. De menade att de hade det ganska bra. Att det finns massor med möss, råttor, kackerlackor och ödlor att fånga, att de fick mat av turister och att restauranger uppskattade dem. Men ändå gnagde det i mig. Jag såg sjuka och skadade katter som inte fick hjälp och gick ett grymt öde till mötes. Det är problemet. Grekland är ett fattigt land och om folk äger en hund eller katt som blir sjuk så kan de som regel knappast ta djuret till veterinär. Så de förökar sig okontrollerat och far illa i trafiken eller drar på sig sjukdomar osv. Så jag bestämde mig för att den här lilla tjejen inte skulle få gå det ödet till mötes. Man kan inte rädda alla men kunde jag göra livet bättre för en av dem tänkte jag göra det. Men fan som det skar i hjärtat varje gång jag såg henne men var tvungen att lämna henne och hoppas jag kunde få syn på henne igen nästa dag.
En av många gånger vi åt på Nick the Grill och fick middagsunderhållning av en gatuartist (heter det så?) som hade som en glaskula som han kastade/rullade omkring. Det lät ju inte häftigt alls men han var helt fantastiskt duktig!
Hittade ett helt nytt område som täckte typ hela bergskanten och verkade vara hela metropolen i Fira liksom. Med fantastisk utsikt!
Och en massa affärer. Med en katt som tog en tupplur.
Det ligger en vulkan strax utanför ön som vi tog en dagstur till. Fy vad jag mådde dåligt. För det första blev jag sjösjuk på vägen dit (jag trivs helt klart bäst med båda fötterna på fast mark fick vi konstaterat) och det var SÅ varmt! Och så långt att gå! Så det var väl inte riktigt som väntat men jag hade ångrat mig om jag låtit blå, vi får tänka så.
Vi byggde stentorn. Ingen vet varför.
Man ser det inte riktigt här men det kom rök ur marken.
TADAA! Skåda den aktiva vulkanen!...
På båten igen för att först bada i varma källor och sedan stanna till på ännu en ö för lite påfyll av energi.
På restaurangen fanns två katter som glatt åt av min spaghetti.
Min grekiska gud. ♥
Tillbaka i Kamari och träffade kissen med halv svans..
Hungriga katter utanför hotellet. Skeptiska mot kattmat men bättre än sopor väl.
På restaurang i Kamari.
Det bjöds på efterrätt när vi skulle pröjsa!
Det var fler än jag som matade katterna.
En katt som smet in på poolområdet och charmade turister. Det var en annan katt som strök omkring i samma område som var i bedrövligt skick och såg sååå ledsen ut.. Mitt hjärta gråter när jag tänker på honom. Tyvärr var han för skygg för att låta mig komma nära, han också..
Vid poolen!
Jag drack nästan ingen alkohol alls under hela resan. Mest iste. En jäkla, massa, iste.
Tillbaks på SAWA många fler gånger!
Grisen Bella.
Och grisen Bandit som lyckats smita från ett illegalt slakthus som kulting. Han gick ett fruktansvärt öde till mötes en natt när de stora hundarna brutit sig in i hans hägn och boktavligt talat ätit på honom. Han fick sys med 120 stygn och saknar ett öra och sin knorr men är mot alla odds ändå helt orädd för hundarna och lever idag ett gott liv tillsammans med sin tjej Bella.
Världens minsta hund, typ!
Hunden som ligger i Martins knä mer eller mindre adopterade oss. Hon skulle vara hos och med oss hela tiden, varje sekund. Det var så lockande att ta med henne hem men vi visste båda två att det inte skulle gå..
Här är vi! Gosmonstret och jag!
Vi fick äntligen åkt till veterinären för att låna en transportbur. Vi åkte till Kamari och jag hade verkligen inte mycket hopp om att hitta Artemis men där var hon. Och vi fick lätt in henne i transportburen. Sedan väntade en lång stund i väntrummet hos veterinären..
Efter nästan tre timmars väntan fick vi pratat med veterinären och lagt upp en plan.
Otroligt lättad men med lite skuldkänslor över att ha stängt in henne i en bur åkte vi tillbaka till Kamari för lite crepes vid havet.
Och ett besök på Escape the Room! De hade hittat en hundvalp som jagat bilar så de tog hand om honom. Lilla skitungen Collin.
En kattunge som Christina hittat längs vägen på väg till härbärget.. Den var sjuk och de trodde inte den skulle klara sig men tack vare Christinas goda händer och kunskap så gjorde den faktiskt det.
Är man oense om var man ska sitta får man dela på sig..
Från Messaria när vi tidigare försökte hitta veterinärkliniken (och vi var helt fel ute). Visste ni att de har inga gatunamn på Santorini? Jag har så många frågor. Hur ska man någonsin kunna hitta till något man inte redan vet var det ligger? Hur får man post? Etcetera.
Escape the Room igen..
En ödla som fångat en insekt.
Gosar på SAWA.
En annan dag vi kom till SAWA hade Christina plockat upp två dumpade valpar. Det var dumpade djur utanför hägnet nästan varje dag.. Fruktansvärt.
Jag åkte och träffade Artemis efter hon blivit undersökt, vaccinerad, steriliserad och allt sånt där. Det gjorde ont att se henne så men man får inte glömma att det var för en god saks skull.
Längs en gata i Fira hittade vi en kattfamilj på andra sidan av ett stängsel. Så små bäbisar.. Någon hade ställt ut en avklippt PET-flaska med vatten i åt dem så någon hade väl koll, i närheten.
Mammakatt..
Men sånt här blev man gladare av.. ♥
Här var bäbisarna till den keliga honkatten som strök runt vårt hotell. Hon var jättesocial men inte hennes ungar så jag kunde inte fånga in henne.
Bowies.
Den läskigaste gatan..
Vi var på en BBQ-restaurang med supergod gyros!
Escape Game.. Escape Game.. Escape Game..
Räkningen från veterinären. I runda slängar 4000 spänn. Jag startade en insamling på Facebook via vår förening Kattkedjan och lyckades faktiskt få in fantastiska 11 000 kronor..! ♥
Vi åkte till Oia näst sista kvällen. Tydligen är det den mest populära staden på hela Santorini välkänd för sin fantastiska solnedgång, och vi var bara där en gång. Hm. Men visst var det fint!
Sa hejdå till Artemis.
När vi försökte fånga in systerkatt..
Här är andra katten som jag gärna fångat in om det inte hade varit för hennes skygga bäbisar. Hon var verkligen bara skinn och ben men så mysig. Och hungrig.
Jag lånade Martins kläder så det var ju inte mer än rätt att han fick låna mina också..?
Hungriga katter.
Vår tjej på SAWA.. ville inte att vi skulle gå.
På El Greco för massage och spa!
Bowies bygger solskydd på SAWA.
En kisse med skadad tass..
Systerkatt samma dag jag försökte fånga in henne.. Vi skulle lämna tillbaka fyrhjulingen samma kväll och hade typ fem minuter på oss.
Hittade en annan katt i dåligt skick i Kamari som jag nästan lyckades fånga.Jag lockade till mig honom men plötsligt stannade han. Bakom mig kom en stor bjässe till hund som jagade honom upp i ett träd. Jag var så arg att jag grät, men tyvärr är ju hemlösa hundar också ett problem. (Jag hade kunnat gjort så mycket mer om inte alla katter varit så skygga verkligen.)
Den där läskiga gränden dagtid.
Skärmdumpar från en video på Artemis andra gången jag såg henne.
Mat i poolbaren första dagen då planen var inställda. Fyra extradagar vid poolen fick vi allt som allt.
Även om planen var inställda på grund av strejken så var vi ändå tvungna att packa och checka ut varje dag. Vi kunde inte lämna hotellet så länge vi inte fått besked om dagen så vi spenderade den mesta tiden vid poolen. I väntan på att kanske få åka liksom. Men jag klagar absolut inte. Det var visserligen inte bara guld och gröna skogar att få stanna extra länge men hade det hänt någon annan hade man ju blivit asavundsjuk så det är bara att tacka och ta emot!
En pyckelniga!
Avskedspresent från personalen i poolbaren. Martin fick en Mythos och eftersom jag insisterade på att inte dricka alkohol fick jag en glass.
På kvällarna lämnade vi hotellet dock eftersom vi oftast fått besked då (om att vi skulle åkaa hem en annan dag) så vi utforskade Fira lite extra. Här bodde de där kattungarna.
Ledsen Martin men det är upptaget där.
Mammakatts bäbis.
En riktigt sliten stackars katt i Fira. Det gjorde ont i mig att jag inte kunde ta in honom (det var helg så veterinären hade inte öppet på kliniken). Martin gav honom resten av sin glass.. mitt hjärta gick sönder.
Jag hade med mig min systemkamera lite här och var så jag har en himlans massa fina bilder på den! Men först ska de redigeraas. Noggrant och utan stress.
Bowies beställde en kaffe. Fick något annat. Hähä.
Fira!
På en innergård bodde mammakatt med bäbisar.. Dagen då vi skulle åka hem gick vi förbi dem och jag bara stod och bölade.. Dessutom saknades en kattunge.
Du fina, fina djur.
Vårt hotell sett utifrån.
Ett annat hotell nedanför vårt.
Här är bilder från Martins kamera!
Första fyrhjulingsturen.
Så jäkla klockren bildföljd. Jag blev så missnöjd med mitt val av våffla när jag såg vad Martin beställt.
"It's OK, I'm strong..."
Jag fick en komplimang för mina naglar. Och hundra komplimanger för mitt hår.
Mohammed som vi hyrde fyrhjulingen av insisterade på att jag skulle ha en blå hjälm så den matchade mina kläder. Vilken service de hade på det stället för övrigt..! Vår ATV gick sönder två gånger (inte vårt fel?) och varje gång löste de det på sekunder typ.
Fick stenar på rumpan.
Escape the Room: Wine Cellar.
Solnedgång i Fira.
Vätskekontroll i Kamari. (Martin åt upp alla popcorn förutom typ ett som jag fick så jag kommer aldrig sluta visa honom denna bilden och fråga om popcornen smakade gott för jag minns inte riktigt själv.)
Ah och för övrigt ser det ut som en drink men den bestod av endast vattenmelon. Mvh tycker inte så mycket om alkohol.
Matar katterna.
I väntan på bussen när vi skulle på utflykt till vulkanen.
Kolla så törrt. Jag mådde såååå dåligt verkligen, haha.
Här kommer en nakenchock men kolla in den solbrännan. Jag var ganska duktig på att smörja in mig (FAKTISKT) men problemet var att det försvann varje gång jag badade i poolen. Vilket jag gjorde löjligt ofta.
Ute på tur bara för att jag skulle öva på att köra fyrhjuling.
Oroa er inte, på Santorini finns inga regler, bara rekommendationer. Så som stoppskyltar till exempel.
Den omtalade solnedgången i Oia. Så. Jävla. Mycket. Folk. Och systemkameror och selfiesticks. Plus att folk applåderade när solen gått ner.. Ehm..
På Escape Game i Fira!
Summa summarum: FANTASTISK semester! Jag var en helt annan människa när jag kom hem. Lugn, harmonisk, minimalt med tvångstankar, inte alls utmattad som tidigare, många erfarenheter rikare och med ett halvkrossat hjärta efter alla katter jag sett. Men jag kunde i alla fall göra skillnad för Artemis och det är något. Livsavgörande för henne. Önska oss lycka till, hon är ju trots allt sjuk just nu.
Ön var inte alls vad jag förväntat mig. Jag trodde den skulle vara större. Och finare. Alla bilder man ser om man googlar Santorini är ifrån Fira och Oia, och allt är hotell, restauranger eller kyrkor. Där är det så otroligt vackert, men 95% av ön ser ut som ett krigsfält. Smutsigt, stökigt, trasigt och fattigt. Det gjorde inte så mycket så klart, men jag var inte beredd på det.
Tack vare att vi var där i två veckor istället för en som planerat och sedan ytterligare fyra dagar pga. strejken gjorde att jag kände att jag kunde ägna så mycket tid och energi pt de hemlösa katterna samt volontärarbetet på SAWA.Jag är glad för den möjligheten och det är något som gärna får vara en del av min semester. Djurvänshjärtat vilar aldrig.
Jag är så tacksam för allt. ♥
one day
Njuter idag. ❤️
when your time has come
When your time has come
And you're looking toward the light
All that really matters
Is what you leave behind
So let your heart be free
Keep your spirit burning bright
Set down the stones you carry
Take the weight off your mind
When you're facing the path that divides
Know that I will be there by your side
Find your strength in the sound of my voice
And you'll know which choice is right
In this fleeting life
We can sometimes lose our way
But night is always darkest just before the new day
When you're facing the path that divides
Know that I will be there by your side
Find your strength in the sound of my voice
And you'll know which choice is right
This very moment
Was always meant to be
I never noticed
But all at once I see
On the worst of days when I felt most alone
With no one to share the secret that I hide
I grew numb to all the emptiness inside
But now I've found my home
ångest
Jag längtar så tills jag kan börja uppdatera på daglig basis. För det mesta skriver jag på mitt inlägg om Santorini och har lite att säga om det också. Men nu måste jag få lätta mitt hjärta lite.
Jag ska inte ljuga. Jag har haft stabilare dagar. Igår var rena bergochdalbanan rent emotionellt.
Vad gäller Artemis så skulle ju hon ha kommit till Stockholm imorgon. Men det var fullt på planet. Igår fick jag veta att en av hundarna de skulle transporterat inte kunde åka vilket innebar att hon fick plats. Jag blev så glad! Sedan fick jag veta att veterinären sagt att Artemis varit sjuk. Jag fick aldrig en uppfattning om hur allvarligt det var men hon kunde inte åka i det skicket hon var i.
Sedan fick jag veta att vår gruppträningskoordinator sagt upp sig. Det är tråkigt att hon ska sluta så klart men min drömtjänst blev precis tillgänglig. Det (och tränare åt Les Mills) är mitt absoluta drömjobb just nu och jag bekostade själv en utbildning på 5000 kronor i våras JUST för det här ögonblicket.
Senare ringde mamma för att ge en uppdatering om min lillebror Isak. De som känner mig väl vet hela historien, det är en oerhört lång sådan, och det är en familjetragedi som gått så långt att den är offentlig. Det är inget vi hyschar om längre. Lång historia kort så har jag inte träffat min lillebror (halvbror) Isak på typ 6 år. Sist jag såg honom var han i Simons ålder ungefär. Hans pappa tog honom från oss och utan att gå in på detaljer så är han helt isolerad ifrån vår del av släkten. Ingen av oss har någon kontakt med Isak alls. Vi når inte fram. Det är ett stort sår som slits upp ibland när man blir påmind och igår var ett sånt tillfälle. Man känner sig så hjälplös och uppgiven. Det är ändå min bror jag inte fått kontakt med på en evighet.
Att få det det här samtalet på jobbet var inte så lätt. Men man får tänka på annat. Rätt som det var plingade det till i telefonen igen och det var Debbie från SAWA som skrev "She's coming!!!"
Idag fick vi ny uppdatering från veterinären som menade att Artemis är för dålig för att resa, ändå. Jag vet inte om det är för att hon bara inte blivit bättre eller om hon blivit sämre. Jag vet inte vad som hänt, hur hon mår, vad som kommer hända nu, om hon har tillsyn över helgen eller hur allvarligt det är..
Att hon inte kommer idag skiter jag i. Jag vill bara att hon ska bli frisk. Men just nu känner jag mig bara hjälplös och frustrerad över att jag ingenting vet och ingenting kan göra. Jag är så rädd att hon inte ens kommer klara sig, eftersom hon gått på antibiotika och inte svarat genom att bli bättre.
Men som Martin sa så är hon ju faktiskt hos veterinären och det är bästa stället för henne att vara på just nu. Jag är så otroligt tacksam över allt som veterinären, Debbie och Christina gör för oss just nu. Det här hade aldrig varit möjligt utan deras hjälp. De gör allt helt frivilligt och bara av ren godhet.
Håll tummarna för min älskade Artemis. Jag får inte svar förrän på måndag och jag vågar inte ens tänka på vad för besked det kan bli.
Kämpa, älskade kissen.
glorious
Fem pass på två dagar. Vad tror vi om det?
Jag känner mig alldeles mörbultad i varenda muskel jag äger och har. Calling it a rest day tomorrow. Kanske lite bodybalance för stretch och meditation.
Lite mycket känslor ikväll men såg den här texten och min puls bokstavligt talat sjönk. Så skönt var det att bli påmind om hur onödigt det är att må dåligt över saker man ändå inte kan förändra.
pre-santorini
Tänkte jag skulle snabbt ("SNABBT") summera hela maj och vad jag gjorde innan semestern. Jag hade inte orken att skriva då eftersom vi hade så sjukt mycket att göra hela tiden och jag gick liksom på semster mentalt två veckor innan vi åkte, typ.
It's a cat in a box!
Det var ju väldigt fint väder i maj så jag tog ut Jonny i sele några gånger. Martin hade inte självdistans nog för att gå med katten i koppel sa han, så det får bli matte-göra. Jonny älskade verkligen att vara ute även om det var ganska läskigt. Men han jagade en himlans massa fjärilar! (Och blev stucken/bränd av en humla.)
Sedan hände en oerhört läskig grej. Ett av mina mest förtvivlade ögonblick någonsin tror jag. Jag hade fått en sele av Gunilla och tänkte att jag skulle ta ut Sterling också, samtidigt. Lång historia kort blev han skiträdd och fick panik, hoppade ner för altanen och jag var tvungen att släppa honom så han inte skulle knäcka nacken (då han lyckats vira kopplet ett varv runt halsen).. Snabbtänkt visserligen men han var ju dödsskärrad så han for iväg bakom hörnet.. kvar stod jag med Jon Snow och var ju liksom tvungen att lämna en av dem. Jon Snow var ganska lugn så jag tog en chansning och sprang efter Sterling för att ha en chans att ens se var han tog vägen. Han satte av i full fart mot skogen och helt förtvivlad sprang jag efter, vadandes i mossa och våtmark.. Han var så rädd att han inte lät mig komma nära, och rätt som det var tog paniken överhanden och han rusade ännu djupare in i skogen och jag tappade honom helt ur sikte. Jag minns hela ögonblicket, hur jag liksom dog lite på insidan. Han skulle aldrig hitta hem igen om han försvann. Ännu värre var att han hade sele på sig och kunde fastna någonstans och då spelar det ju ingen roll hur bra han kan lokalisera sig, om han inte kan röra sig..
Jag var så chockad att jag inte ens grät. Jag bara slutade andas. Jag sprang efter men såg inte skymten av honom eller hans bäbisblåa sele.. Inombords skrek jag, tänk om jag aldrig fick se min älskade Sterling igen.. Alla fruktansvärda scenarior for genom huvudet och jag kom på att jag också lämnat Jon Snow i en sele vid trappan. Jag visste inte vad jag skulle göra. Stod som förlamad. Helt plötsligt kommer Lana springandes förbi mig (hon följde efter mig direkt jag sprang iväg), fortsätter 15 meter bort och ställer sig och klöser på ett träd. Jag går dit, och vad ser jag om inte Sterling ihopkurad under en tvåmeters hög med grenar!! Jag försökte lyfta grenarna men det var helt omöjligt. Så jag la mig platt på marken och kröp in under, lyckades få tag på kopplet. Nu jävlar släpper jag dig inte, minns jag att jag tänkte. Han var fortfarande rädd och kröp bara längre och längre in och i bakhuvudet hade jag att jag fortfarande måste tillbaka så fort som möjligt så Jon Snow inte gjort sig illa på något sätt.. Så jag nästan attackerade den stackars skärrade killen, tog ett järngrepp om nackskinnet och drog ut honom. Han for emot mig med 20 klor hårt inborrade mot min bröstkorg men någonstans tror jag han förstod att det var okej från det ögonblicket. Han släppte inte taget det minsta och det gjorde förbannat ont men jag var tacksam över att han inte fick panik och ville fly från mig. Jag sprang tillbaka till huset och då hade Martin precis kommer hem till en Jon Snow som tagit sig ur sin sele och stått där oförstående. Mitt hjärta bultade stenhårt av ren ångest resten av kvällen men lesson learned. Hädanefter tar jag ut en av dem åt gången. Om jag ens tar ut Sterling igen. Och Lana.. vilken hjältinna. Trots att hon är en sådan surkärring mot smågrabbarna till vardags så kan hon när det väl gäller, tydligen. ♥
En annan helt random grej var att när de nya Les Mills-releaserna kommit ut gick jag in på en hemsida med alla tracklists samlade för att se vad vi hade att vänta oss. Klickade mig vidare genom olika koncept och releaser tills jag snubblade över denna..
Alltså jag dog! Min första tanke var: JAG VÄGRAR. Sedan började jag tänka efter.. Bodycombat 70.. det är två releaser kvar tills dess, tracklisten brukar inte finnas tillgänglig med så kort varsel. Så såg jag dtumet det publicerades.. Första april, så klart. Nåväl, det är allmänt välkänt att jag går på allt.
Soldäck på Bodypower Östra!
Så sant.
Jonny har stil.
Innan sele-incidenten.. Gunilla hjälpte oss sätta upp galler för dörrarna så vi kan ha dem öppna utan att oroa oss för katter på vift.
Blev tillfrågad att köra pass i Uddevalla..
Så skönt att ha en chef som ser efter en. ♥
Såg den här bilden en ledig dag och blev megainspirerad. Gick ut i solen med min teckning som jag påbörjade för flera år sedan.
Lana var med.
Gjorde mig en smoothie! ÄLSKAR MIN MAGIC BULLET! ♥
Bäbisar ville vara med..
"Kan du göra mig en tjänst?"
Typ första helgen i maj var det dags för Strong Together i Göteborg! Ett Nordic Wellness-event som hålls varje år med en massa pass, lite bås och montrar, föreläsningar och en festlig stämning! Alla anställda går gratis men medlemmar betalar typ 700 kronor vilket jag tycker är synd, för det resulterar i så gott som bara personal på plats. Om ALLA gick in för 200 kronor istället hade det ju så klart fortfarande varit överkomligt för personalen men främst för medlemmarna. Jag ska föreslå det till nästa år, för det är SJUKT ROLIGT!
En magisk träningsdag med nya releaser i Bodypump, Bodycombat, GRIT Strength och Plyo. Sååå najs. Fast jag trodde de GRIT-releaser vi körde var nummer 17? Det var det inte märkte jag sedan. Så jag undrar om det möjligtvis var nummer 18? För de var SÅ jäkla bra!
Jag bestämde mig för att göra ett försök på årets Les Mills Superstar. Så jag har plågat mina deltagare med låt nummer 4 från release 65 i bodycombat, och instruerat på engelska. Filmat. Det är så mycket blandade känslor hela tiden (i ena stunden känns det som jag har en chans att vinna och i nästa känner jag mig sämst) för jag är verkligen inte en tävlingsmänniska men som ni kanske läst så gör jag detta för att få visa mig för Les Mills-teamet och för att utvecklas. Förhoppningsvis blir det jävligt kul också.
Morgongos.
Köpte ett halsband och pengarna gick till välgörenhet a lá katthem.
Tränade bröst med Bowiesbuns.
Och Sterling ockuperar gärna mina lår så fort tillfälle ges. Inatt blev jag tvungen att somna på soffan. Man kan ju inte flytta på en katt som sover.
Solar under klar himmel med en Celsius!
Alltså min gymträning har varit så oerhört segstartad. Här är ifrån ett axelpass..
Och teknikträning i combat inför Superstar..
Mess mellan mig och boss som fått en faktura som jag redan betalat.
Ännu mer utomhushäng!
Jag minns att jag varit ledig en längre period här och på dagen jag blev ledig hade vi fått fantastiskt fint väder och det höll sig ända tills jag började jobba igen. Jag var så tacksam över att jag faktiskt fått möjlighet att njuta av vädret och bara vara i många dagar. Det gjorde oerhört mycket för en orolig själ.
Sterling.
Jag körde GRIT Plyo med hockeylaget och det var SJUKT kul! Har aldrig hoppat så högt, haha.
Filmade mina hopp i slowmotion efteråt.. För att ta en extra titt på teknik och timing.
Några dagar senare var det vilodag men jag åkte ändå till gymmet på morgonen för en timmes Bodybalance via Les Mills On Demand. Kan verkligen rekommendera den tjänsten! Du kan köra Les Mills-koncept hemma i vardagsrummet. Du får tillgång till videos med klasser (precis som vi instruktörer får när vi ska lära oss en ny release) så det är superlätt att följa och väldigt roligt. Perfekt om man inte känner att man vågar kliva in i en gruppträningssal med massa andra människor utan vill känna på det hemma först och vara mer beredd på vad som komma skall. Eller som i mitt fall, när jag vill köra koncept som inte finns på vår klubb som Bodybalance och CX WORKS. Kostar 129 kronor i månaden!
Själv älskar jag Bodybalance och OM jag och mina chefer upplever att jag har tid till det, kommer jag utbilda mig till Bodybalance-instruktör till hösten. Det hade varit skönt med ett lågintensivt koncept faktiskt.
På tal om lågintensiv! Jag brukar kunna bjuda på mig själv men det här tar emot.. Martin tog kort på mig när jag låg och sov.. Slagen hjältinna. Haha!
Kan det vara efterskalvet av en snaccident? Inte omöjligt!
Provade bikinis inför semestern..!
Har skrattat sönder åt den här bilden.. True story.
Sterling.
With his brother from another mother.
Mer från mitt filmande..
Jobbar på.. Nedräkningen till semestern hade börjat..
Skrattade rätt mycket åt denna med.
Min bästa sovpartner. Inte alls påträngande. ♥
Tränade rumpistump i nya Reebokpäntz.
Och Jonny rensade min garderob. Himlans snällt. Först blev jag irriterad men sedan slog tanken mig hur mycket jag hade saknat dessa små håriga terrorister om de försvann. Så vad gör väl lite kläder på golvet.
Drog ett askul skämt för Lanis Bananis.
Söndagsbrunch på Backlunds! Ermagerd vad det är gott! Faktiskt ensam, som en #strongindependentwoman.
Gosetuss tvättar svanstippen.
Tillslut gav husse upp striden om att inga katter får vara på bordet. Själv tycker jag lite synd om dem (ehm) eftersom de gärna ligger där och titar på fåglarna. De behöver ju inte vara där när man sitter och äter men annars spelar det väl ingen roll tycker jag, vi äter aldrig vid det bordet ändå.
Mina abs tittade fram pyttelite, trots bristande gymmande och skitmat.. Ååååh jag kan ju om jag vill men jag.. vill ju inte.
Bäbis.
Strike a pose! (He's tired of my shit..)
Frukost på Backlunds. Inträffar väldans ofta. Men hashtag vardagslyx, ni vet. Älskar Backlunds!
Jag skulle vikariera åt Camilla och hålla i ett senior-pass.. Sanja skrev detta dagen innan, åååh de är ju så söta alltså. Vilket gäng. Det var roligt även om det var ovant och lite utav ett kliv utanför komfortzonen för min del. Men ska sanningen fram så trivs jag bättre bland pensionärer än bland t.ex. barn alltså.
Köpte lite shabby chic-inspirerade leksaker till katterna. Haha.
Det storhandlades inför semestern! (Prisa Gud, skatteåterbäringen är här, typ..)
Från Rituals, plus två biobiljetter jag fått av Nordic Wellness för att jag fyllt ett vikariekort!
Fick med en present!
Jonny inspekterar..
Köpte ett litet set med mer feminina underkläder än jag någonsin haft. Martin sponsrade, haha. Jag provade allting en gång och kände NEJ. Det här är inte min grej alltså. Så obekvämt?!
Bikinis från Hunkemöller.
Mer underkläder.
En parfym som doftar gudomligt gott! Samt mina naglar som jag fått fixat veckan innan.
Skitunge. ♥
Köpte utöver detta vansinniga mängder kläder och trosor. För när jag skulle packa slog det mig att jag inte hade något alls lämpat för varmare breddgrader, endast tränings- och arbetskläder. Så handlade en helt nyt garderob (typ) på H&M för tusenlappen. Fick sjukt mycket för de pengarna dock!
Sterling sitter inte på bordet när jag äter. Nej.
Fick äntligen anmält mig till Les Mills Superstar! Och som ni vet så blev jag antagen, booyah.
Sanja förberedde inför vår medlemskväll med bland annat tispromenad och DEN HÄR frågan. Snacka om att rikta strålkastarna mot elefanten i rummet, haha jag dör!
Min att-göra-lista inför Santorini.. Tro det eller ej men hann klart allting på sista dagen!
Klockan tjugo över elva på fredagskvällen satte4 vi oss i bilen och bilade mot Arlanda!!
Tog en printscreen på Google Maps för att ta reda på var vi befann oss eftersom jag skulle ringa polisen och anmäla rådjur på fel sida viltstängslet. Såg i efterhand att vi nyss åkt förbi Bög.
simple as that
Var den personen du önskar bli. Det är faktiskt inte svårare än så.
Jag är ledig idag och tanken slog mig att efter många år med tvångstankar och prestationsångest till vardags så har jag lyckats tona ner det till nästintill obefintligt. Det går inte över en natt men de senaste månaderna har det avtagit drastiskt även om det så klart blir mer påtagligt om jag mår dåligt eller är tydligare inom särskilda områden. Planering till exempel. Jag planerar fortfarande maniskt. Men till skillnad från förr är jag mer realistisk när jag planerar och i slutänden tror jag att det ger mig mindre stress att ha det nerskrivet än att försöka hålla allt i huvudet.
Nu ska jag fortsätta njuta av dagen här hemma tills det är dags för dubbelpass på gymmet ❤️
tell me
Gud bevare mig vid både liv och själ vad kroppen är slutkörd idag. Efter en halvdag på BP som verkligen svischade förbi var det dags för gymmet med först en halvtimmes GRIT Strength som frivillig deltagare och sedan mina egna pass. En timmes bodypump och en halvtimmes bodycombat. Nog för att jag känner att kroppen börjar hitta tillbaka men det här var för mycket alltså. Kunde verkligen inte leverera combaten alls. Alltså. Mina ben. Har redan träningsvärk för sjuttsingen.
Imorgon ska jag dock börja dagen med lite professionell massage och det ser jag fram emot! Har en riktigt bra vecka framför mig nu känner jag.
breaking the rules
Har haft en tung jobbhelg. Men att avsluta den med bodycombat är tamejfasen det absolut bästa som finns! Skillnaden mellan bodycombat och mina andra koncept är att jag får magiska endorfinkickar av combat. Det är så jävla roligt, och minst lika tungt. Dessutom är det alltid mer eller mindre samma personer som kommer på passet så det känns alltid som att träffa ett gäng vänner och bara ösa.. Mina combatdeltagare är de bästa..! ❤️
Nytt ord jag lärde mig idag: goshormoner. Aka endorfiner. Kom ihåg: använd så ofta som går.
Jag längtar tillbaka till min gymträning varje dag men med all gruppträning (som flyter på och är SÅ rolig just nu) så finns det inte utrymme. Jag har haft lite ångest för det ett tag MEN VAD SPELAR DET FÖR ROLL. Jag ska göra det jag tycker är kul för tillfället och då kan gymträningen vänta lite faktiskt. Jag har accepterat det nu.
God natt från mig och lillkillen som alltid låter mig veta när det är dags att sova.
Livet. ❤️
