Change of Seasons

Har i runda slängar åtta timmar på mig att göra allt detta imorgon.

Vi får se hur det ter sig för vår tids största tidsoptimist.

Jag läste ett blogginlägg av Spiderchick för ett tag sedan där hon berättade hur lätt hon blir uppslukad av serier. Guuuud som jag relaterade. Att när hon kollade på Dexter önskade hon att hennes man blev seriemördare (som är sååå sympatisk och snäll), när hon kollade på Sons of Anarchy önskade hon att de kunde leva det livet och vara med i en MC-klubb och vara allmänt badass. Nu kollade hon på Vikings och drömde om att leva på vikingatiden där hennes man var en stor krigare. Jag förstår ju hur hon känner alltså. Har inte alls känt exakt likadant. Om samtliga serier. 

Frågade Martin om han kunde tänka sig att ha vårt bröllop på Gotland i den mer medeltida stilen. Medeltidstema liksom. I Visby. Jag har återigen inte ens vart där men jag tänker älska det ändå! Jag blev så sugen på att gifta mig helt plötsligt! Han verkade ändå gilla idén, fast han föreslog Island istället. Jättefint Martin men vem fasen vill åka till Island för att gå på bröllop?

Ikväll gick det åt skogen kan man säga. Jag ska inte gå in på detaljer för det hör inte hemma här, men ikväll kände jag mig så fundamentalt sårad. Ibland önskar jag att jag hade lite mer jävlaranamma i mig så jag kunde bli förbannad men det är en sån där känsla jag sällan har. Brusar jag upp och blir upprörd så blir jag ledsen. Aldrig arg. Aldrig är jag så arg att jag gapar och skriker. Men ledsen kan jag vara. Förtvivlad.

Dessutom så får jag alltid dåligt samvete när jag talat om för någon att denne gjort mig illa. Jag vill sänka garden och be om ursäkt direkt budskapet nått fram. Det är något jag jobbar på aktivt, att inte be on ursäkt för mig själv hela tiden. Jag väljer omsorgsfullt bort "ursäkta mig, men..." och "förlåt" när jag förklarar hur jag känner. Jag är en otroligt öppensinnad lyssnare och kan definitivt be om ursäkt om jag upplever att jag har gjort något fel. Jag är en sån där person som mitt i en diskussion kan säga "vet du vad, jag håller faktiskt med dig, du har helt rätt och jag har fel". Så ofta blir jag nog inte arg för jag är inte säker på om det är befogat eller inte. Jag behöver alltid ta ett steg tillbaka och se situationen ur ett större perspektiv först. Därför reder jag inte gärna ut saker direkt eftersom jag vill låta känslostormen lägga sig.

Och oavsett så försöker jag förstå. Jag försöker alltid förstå varför folk reagerar/pratar/agerar på ett visst sätt. Det behöver verkligen inte ha med mig att göra. Alls. Det är så viktigt tror jag att välja vad man ska ta åt sig och vad man ska slå bort. Ibland blir vi ofrivilligt bollplank för andras frustrationer och då gäller det att förstå att det inte avgör ditt värde som person och människa. Vissa som beter sig illa mot mig kanske har haft en fruktansvärt dålig dag och nådde bristningsgränsen i samband med mötet med mig, eller hur? Det ska ju inte jag ta på mig.

Välj inte bara dina strider med andra människor utan dina inte strider också. Jag försöker alltid trösta mig med att alla är människor och har känslor som ibland tar överhanden och då kan man göra dumma grejer. Eller så gör vi något i tron om att det är det bästa. Jag försöker alltid tro att alla gör så gott de kan. Inte för deras skull, men för min egen. För att inte behöva ifrågasätta mig själv helt enkelt.

Idag fick jag en snilleblixt och gick in på Hemnet för att kolla på hus på Gotland.

Hittade mitt drömhus. Oh. My. God. Jag har planerat min framtid i det här huset. Det kommer aldrig bli vi två men oj alltså, det är som taget ur mina drömmar!

Jag har aldrig varit på Gotland men jag har en känsla av att det är den rätta platsen för mig. I ett litet, lantligt och idylliskt hus med vitt trägolv.

Jaaaaaja... Det kommer fler chanser. 

Jag hade en så. jävla. jobbig. dag på jobbet häromdagen, i torsdags närmare bestämt. Jag älskar mitt jobb men varje dag kan inte vara perfekt. Jag hade de märkligaste av kunder, hela dagen. Många kunder också. Det var enligt prognos en ganska bra försäljningsdag men eftersom det skulle vara extremt fint väder så räknade vi inte med så mycket folk ändå, men jodå. Det rullade på ordentligt.

 

Visst att man brukar få många frågor. Samma frågor, tio gånger om dagen, minst. "Vilket proteinpulver ska jag ha om jag vill bygga muskler men inte se ut som en bodybuilder, vilken PWO är bäst, vilken fettförbrännare är starkast, vilken bar innehåller minst kolhydrater, vad är BCAA?" etcetera.

Men den här dagen fick jag nästan inga sådana frågor. Istället fick jag en utskällning för att vi inte hade ett visst sorts äggprotein. Jag försökte förklara för honom att det säljer inte så det lönar sig inte för oss att ha det. "Nej det är klart det inte säljer om ni inte har det!" envisades han med att säga. Vad jag än sa. Jag försökte förklara för honom att om vi köper in 10 burkar, och han köper en, så kommer vi fortfarande behöva slänga 9. Jag fick kunder som skällde ut mig och tyckte det var rent förjävla dåligt att de inte kunde ta ut pengar hos mig så de hade mynt till kundvagnen. (Tilläggas bör att butiken ligger väldigt lättillgänglig från ingången, så jag får följande frågor 100 gånger om dagen; "Kan jag växla till en tjuga? Om jag köper något kan jag ta ut tjugo kronor över? Kan vi byta en norsk femma mot en svensk femma? Kan man ta ut norka kontanter någonstans? Inte? Vad ska jag ta mig till då? Var ligger apoteket/alla butiker på hela centret/men mest förekomande är apoteket? Var ligger toaletten? När stänger centret? Jag har tappat min mobil, kan du ringa vakten? Kan jag ställa mina grejer bakom din kassa så jag kan hämta dem sedan? Finns det skomakare på centret? Var ligger närmaste Systembolag? Var ligger Gymgrossisten? Har de den produkten jag letar efter? Kan du ringa och fråga?" Och så vidare. Och så vidare.)

Till råga på detta hade jag kunder utöver det vanliga. Ungdomar som körde shotrace vid smakproverna och välte ut drickorna fem gånger om. Nocco överallt. En kund kom och ville reklamera en tröja, som gått sönder i armhålan. Han hade inte med sig kvittot men ett kontoutdrag från 15 augusti 2015. En kund som skulle ha glutenfria bars och när jag var mitt uppe i att hjälpa någon annan räckte han upp en av varenda sort på hela hyllan och ropade "Den här då? Den här då? Den här då?". Tillslut fick vi rett ut det och på min rekommendation köpte han en låda av en viss sort, gick iväg, kom tillbaka 2 minuter senare och ville byta. Ja visst kan vi göra ett återköp, förklarade jag, men först kommer du få tillbaka hela summan och så gör vi ett helt nytt köp på de nya barsen, okej? Han satte i kortet, fick pengarna tillbaka, vi skrev under alla kvitton och jag ringade in ordet RETUR och förklarade att det här var hans bevis på att han fått tillbaka pengarna. När han sedan skulle betala de nya barsen blev han fundersam och sa att han bara skulle betala mellanskillnaden för han hade minsann inte fått tillbaka några pengar. Och kön bakom bara växte. Och växte. När jag tio minuter efter stängning dragit ner jalusiet och skulle gå stack en kund in huvudet och frågade om hon kunde få köpa en gainer bara. Jadå, smit in du sa jag. Men då ville hon att jag skulle komma ut och dra upp jalusiet igen. Okej. När hon skulle betala (efter att ha anmärkt att den var myyycket billigare sist och borde fått den för det priset) bokstavligt talat kastade hon en norsk femhundralapp på mig. Jag frågade lite försynt om hon hade möjlighet att ta det på kort istället eftersom jag ändå räknat kassan. Nä. (Andas.)

Det här är bara ett handplock. Jag var så frustrerad att jag bara ville gråta. Jag gick in på lagret och bankade huvudet i väggen två gånger innan jag tog mig samman och gick ut igen, jag skämtar inte.

Jag hade under hela kvällen känt panikångest på gång. Jag förstår inte varför det dyker upp nu för tiden men det var verkligen en jobbig dag för mig. Att jag inte hade möjlighet att gå undan en liten stund. Om det är någonstans man verkligen inte vill få den känslan så är det på jobbet. Sista stället jag vill bryta ihop på är bland folket där, och man blir stressad över det faktum att man är stressad. Så när jag stängt fick jag ta en stund att bara sätta mig ner. Gick in på min blogg och läste gamla inlägg jag skrivit under kategorin Pepp och tänkte att past-me säkert förstod hur jag kände och hade något vettigt att säga om det. Hamnade inne på mina inlägg från juni 2015 och kände helt plötsligt ett så stort lugn skölja över mig. Jag tog en stund att läsa om när jag först upplevde det jag slåss mot idag och hur jag ändå var positiv och njöt av vardagen. Jag blev så glad. Hur jag hela tiden såg ljuset i tunneln och fortsatte värdera de små detaljerna. En öppen altandörr. Fleet Foxes. Sommar. Liljor på köksbordet. Ett vinglas till bredden fyllt med hallonjuice. Det påminde mig om att en dålig dag inte är ett dåligt liv. Rent spontant minns jag inte förra sommaren som något anmärkningsvärt eller glädjefyllt men i retroperspektiv var det en så fin period, trots ett (väldigt) dåligt mående. Hur jag sjukanmälde mig från jobbet en söndag och sa att jag kommer inte nästa vecka (för att jag var så slutkörd att jag bara grät dygnet runt). Hur jag på måndagen blev magsjuk och låg med feber i sex dagar, men ÄNDÅ kom tillbaka till jobbet veckan efter med så oerhört mycket energi och tacksamhet över att jag varit så dålig så jag var TVUNGEN att bli sängliggandes i en vecka och bara fick sova och ta det lugnt. Jag var så himla optimistisk.



Genast kände jag mig bättre till mods. Jag är så glad att jag prioriterar bloggen och tar mig tid att skriva av mig. Jag har så mycket glädje av att gå tillbaka och läsa, det ger mig ett sånt oerhört bra perspektiv på egna tankar och vad som händer runtom mig. Är även väldigt glad för responsen jag får och för att ni tar er tid att läsa. Gudars som jag älskar människorna jag har runtom mig.

Glöm inte bort att vad du än har för mål eller drömmar, så krävs det att man tar småsteg varje dag. Jag försöker jobba på att vara positiv och att se möjligheter. Det kräver träning, och man orkar inte alltid. Det är okej. Att välja ett gott mående kan vara svårt, men man kan inte förvänta sig förändring bara över en natt. Det krävs arbete. Dag ut och dag in. Vissa dagar är sämre än andra men då bryter man ihop och kommer igen.

Ge aldrig upp, peeps. ♥

Tja tja bloggisen!

Alltså gud. Hej kom och hjälp mig. Sitter just nu i en sån där FatBoy och sippar i mig Celsius i väntan på att mitt resesällskap ska bli färdiga med yogan. Vi har varit i Göteborg sedan strax efter åtta idag och bara tränat, tränat, tränat. Jag körde först bodypump, sedan bodycombat, GRIT Strength och sedan GRIT Plyo. Synd att bodybalance gick mig helt obemärkt förbi så jag inte hade bokat biljett till det.

Jag är heeeelt slutkörd verkligen. Min högra skuldra gör sjukt ont på ett inte-så-bra sätt och jag hoppas, hoppas verkligen att jag kommer kunna köra bodycombat imorgon. Jag kände mig begränsad redan idag så... Inte en chans att jag kan instruera smärtfritt imorgon.

Hade verkligen önskat en helledig dag imorgon. Är det katastrof får jag överväga alternativ men förhoppningsvis ska det gå bra. Jag har känt mig så ur form hela veckan, kan tänka mig att det beror på min halvtaskiga kost typ varenda dag. Hähä. #iblandsåfårman

Åh bloggen. Hur länge ska man vänta innan man förverkligar sina drömmar? Varför är almanackan full av saker jag "måste" göra men inte saker jag vill göra? Varför har jag fortfarande inte besökt min farmor på äldreboendet? Vad väntar jag på?

Tanken slog mig imorse när jag kom att tänka på en av mina bästa vänner under nästan hela skoltiden. Vi lever två HELT olika liv idag (hon reser jämt och ständigt runt till alla tänkbara platser i världen) ändå känner vi båda likadant.. Något saknas. Det spelar ingen roll vilka liv vi lever, vi kommer alltid sakna något vi tror vi behöver för att bli lyckliga. "Om jag bara hade mer tid/pengar/vänner så skulle jag må bra". Nej. Det skulle du inte. Du skulle sakna något annat istället. Lycklig blir man när man lär sig uppskatta det man har. Att vänta på lyckan är som att jaga regnbågen, du kommer aldrig någonsin komma fram för du jagar en illusion.

Jag skulle vilja vara utomhus mer, inreda mitt hus efter min egna stil, vara en duktig fotograf, skriva en bok, föreläsa. Utbilda mig hela tiden. Utforska, leva i nuet. Och hela tiden tänker jag typ "Nej jag har inte tid/råd just nu". När har jag det? Man TAR sig tid. Man prioriterar sina utgifter. Okej att jag inte har råd att resa jorden runt men hade det varit en riktig dröm hade jag ju fokuserat och sparat. Så är det ju liksom bara. Det kommer ingen magisk tid så allt bara löser sig och bitarna faller på plats och du får allt du någonsin önskat. Du får skapa det där ögonblicket själv.



Det var dagens tankar!

Imorse lyckades jag för övrigt med vad som känts som det omöjliga i månaders tid; jag gick upp tidigare än jag behövde. I vanliga fall snoozar jag in i det absolut sista innan jag släpar mig upp. Förr var jag bränntrött under dagen också men det är jag - tack och lov - inte längre. Det är bara själva momentet att vakna till som är så sjukt svårt. Men jag har märkt att det är lättare att gå upp tidigt vid sju än vid nio. Mycket lättare. Jag tror jag är lite känslig för det där med att sova för länge, gör jag det är det nästintill omöjligt att komma upp. Som tur är har jag (sedan jag började träna för fyra år sedan) inga problem att somna på kvällen och det uppskattar jag så mycket.

Jag jobbade i helgen och måndagen efter skulle vi inventera. Jag kom upp halv sju och var på plats klockan sju vilket jag lovat att försöka med. Vi rockade på ganska bra, Oliver och jag, och på min första rast såg jag denna och höll på att skratta ihjäl mig..



Efter jobbet på BP kunde en duktigt sliten Ida åka till gymmet. Egentligen hade jag tänkt träna själv men motivationen var svajig så jag bokade mig på Sanjas GRIT istället. Följt av min egna combat förstås. Jag frågade Sanja om hon skulle vara med och då var dealen att jag skulle hjälpa henne med lite grejer på kontoret efteråt, sagt och gjort!



Och vilket GRYMT bodycombatpass vi fick till alltså! Är så imponerad av mina deltagare som verkligen stepat up sitt game den senaste tiden, vad hände egentligen? Tänk att dessa människor avsätter SIN tid för att träna med MIG. Det är en häftig tanke.

En nöjd och glad Ida stannade kvar i en och en halv timme till efteråt för att hjälpa Sanja på kontoret. Vi har svårt att sluta spåna och planera och diskutera framtidsvisionerna.. Vilken fantastisk glöd och passion hon har alltså.



Såg den här i mitt skåp för några dagar sedan med... ♥



Jag började tisdagen tidigt med en av mina kära PT-klienter och efteråt åkte jag hem för att städa lite. Gunilla kom förbi för att sätta upp "nätdörrar" gjorda av kompostgaller så vi kan ha dörrarna öppna utan att katterna springer ut. Rent inredningsmässigt kliar det lite i fingrarna (vill måla det vitt, haha!) men praktiskt så var det en så sjukt smidig lösning! Jag har hela tiden tänkt bygga ihop egna nätdörrar (med myggnät dessutom) men när sjutton ska jag göra det liksom. Vi blev alla mycket nöjda och äntligen kan vi få in lite FRISK luft i huset utan att behöva stänga in katterna.



Resten av tisdagen intog vi horisontalläge på soffan eller i sängen framför en film eller TV-spel. Martin skulle in till kiropraktorn vid fyra och jag somnade med Sterling på magen. Vi sov gött i nästan tre timmar. Sånt hade jag fått ångest för förr men nu accepterar jag det och njuter av det istället. Jag tänker inte "Fan vad dålig jag är" utan snarare "Fan det var jag värd"!



På kvällen åkte vi in till Ica för att handla kolhydrater i olika former. Pizza, glass, chips och Snickers, i mängder. Jag träffade en av mina bodycombat-stammisar som tittade ner i min korg och brast ut i skratt och jag påpekade att det är viktigt med balans i livet, haha! Helt ärligt så skäms jag inte, just keeping it real.

Hade även fått hem två myntapåsar i brevlådan, som jag köpte via Arödskatterna förra veckan för 40 kronor styck. Grabbarna blev mycket förtjusta!









Resten av kvällen spenderade vi under ett täcke framför en skräckis och vårt nyinköpte TV-spel till PS4 som Martin köpte häromdagen. Vi fick hämtat min TV som stått hos Mika i några år, så nu har vi TV-spelsmöjligheter i både vardagsrummet och sovrummet. Det är mysigt.

Hade inga storslagna planer för tisdagen eftersom det var min lediga dag denna vecka. Tanken var att jag skulle åka på steg ett av kostrådgivarutbildningen nu på fredag tillsammans med Sanja, och vara borta hela helgen. Jag har grämt mig så över detta dels för att Sanja inte längre kan följa med, jag har inte fått svar på min låneansökan för att finansiera utbildningen, jag har ingenstans att sova och främst av allt så är jag inte sugen på att vara borta hela helgen. Så jag hade ett tag tänkt avboka mig, men kom sedan på att steg ett inte är obligatoriskt för mig som redan läst de två kurserna. Visst hade det varit riktigt skönt med repetition men det ska nog lösa sig ändå. Resten av utbildningen är bara vid två tillfällen, två helger då jag är ledig, utspridda under sommaren så det är egentligen bara det här tillfället som varit ett stressmoment. Men nu har det löst sig, och istället ska jag njuta av en långhelg på hemmaplan! Visserligen en visit till Göteborg på lördag för Strong Together men det ska ju bara bli roligt som fasen!

Anywayz, på gymmet skulle jag köra axlar men ALLT var upptaget (ville bara gråta) så jag körde fett många set militärpress följt av några set side raises men hade så dåligt pepp och fokus (att jag fortfarande bara ville gråta) att jag tänkte fuck this shit och krigade mig igenom ett pass GRIT Strength istället. Avslutade med lite yogaflow för stretch och nedvarvning.

"Ååååh, då är den gratis då!"

Det slutar aldrig vara det roligaste skämtet i världen. (Märk att ironin ligger så tjock i luften att du skulle kunna skära i den.) Eller ännu bättre är när folk blir arga för att vi har problem med kassan. Jag kan inte annat än beklaga omständigheterna och försäkra om att jag är minst lika frustrerad som de. Men den här är bäst:

"VA?! Jag har åkt HEEEEELA vägen från Norge!(!!!)"

Andas. För det första har vi två butiker till på centret och för det andra ligger Norge typ ett stenkast bort och jag körde nog längre än du bara för att ta mig till jobbet imorse. (Sa jag att jag var bitter? Men jag kan bete mig bland folk. Jag lovar.)

Men som tur är var det Sunday aka. Funday och vad passar väl inte bättre än att avsluta dagen med ett pass bodycombääät med mina kära stammisar. De är bäst. Som jag älskar det här passet. Åh. Imorgon öppnar anmälan till Les Mills Superstar... Holy.

Så kvällen till ära har vi storhandlat massa krubb, byggt middag, sett att vi har fett mycket myror i huset, städat, panikdeklarerat och invigt vårt nya tv-spel. Allt detta istället för att sova som jag verkligen borde göra. Har nämligen lovat att försöka börja jobba klockan sju imorgon. Inventering. Kom igen det blir sköj. Jag sa att jag kunde inte lova någonting. Jag är schemalagd från åtta men ska jag försöka vara inne vid sju kommer jag högst sannolikt vara inne halv nio för jag har förtjänat lite sovmorgon, jag som var öppen för möjligheten att komma in klockan sju men kände att jag orkar inte. Jag tänkte börja mycket tidigare. Det är tanken som räknas. 

På tisdag ska jag vara ganska ledig. Förra året jobbade jag 364 pass. På 365(,25) dagar. Bortsett från de dagar jag var på utbildning (34 dagar). 

Det är ganska mycket jobb. Det är tur att jag åtminstone älskar det jag gör!