persistence

Jag hade en så. jävla. jobbig. dag på jobbet häromdagen, i torsdags närmare bestämt. Jag älskar mitt jobb men varje dag kan inte vara perfekt. Jag hade de märkligaste av kunder, hela dagen. Många kunder också. Det var enligt prognos en ganska bra försäljningsdag men eftersom det skulle vara extremt fint väder så räknade vi inte med så mycket folk ändå, men jodå. Det rullade på ordentligt.
 
Visst att man brukar få många frågor. Samma frågor, tio gånger om dagen, minst. "Vilket proteinpulver ska jag ha om jag vill bygga muskler men inte se ut som en bodybuilder, vilken PWO är bäst, vilken fettförbrännare är starkast, vilken bar innehåller minst kolhydrater, vad är BCAA?" etcetera.

Men den här dagen fick jag nästan inga sådana frågor. Istället fick jag en utskällning för att vi inte hade ett visst sorts äggprotein. Jag försökte förklara för honom att det säljer inte så det lönar sig inte för oss att ha det. "Nej det är klart det inte säljer om ni inte har det!" envisades han med att säga. Vad jag än sa. Jag försökte förklara för honom att om vi köper in 10 burkar, och han köper en, så kommer vi fortfarande behöva slänga 9. Jag fick kunder som skällde ut mig och tyckte det var rent förjävla dåligt att de inte kunde ta ut pengar hos mig så de hade mynt till kundvagnen. (Tilläggas bör att butiken ligger väldigt lättillgänglig från ingången, så jag får följande frågor 100 gånger om dagen; "Kan jag växla till en tjuga? Om jag köper något kan jag ta ut tjugo kronor över? Kan vi byta en norsk femma mot en svensk femma? Kan man ta ut norka kontanter någonstans? Inte? Vad ska jag ta mig till då? Var ligger apoteket/alla butiker på hela centret/men mest förekomande är apoteket? Var ligger toaletten? När stänger centret? Jag har tappat min mobil, kan du ringa vakten? Kan jag ställa mina grejer bakom din kassa så jag kan hämta dem sedan? Finns det skomakare på centret? Var ligger närmaste Systembolag? Var ligger Gymgrossisten? Har de den produkten jag letar efter? Kan du ringa och fråga?" Och så vidare. Och så vidare.)

Till råga på detta hade jag kunder utöver det vanliga. Ungdomar som körde shotrace vid smakproverna och välte ut drickorna fem gånger om. Nocco överallt. En kund kom och ville reklamera en tröja, som gått sönder i armhålan. Han hade inte med sig kvittot men ett kontoutdrag från 15 augusti 2015. En kund som skulle ha glutenfria bars och när jag var mitt uppe i att hjälpa någon annan räckte han upp en av varenda sort på hela hyllan och ropade "Den här då? Den här då? Den här då?". Tillslut fick vi rett ut det och på min rekommendation köpte han en låda av en viss sort, gick iväg, kom tillbaka 2 minuter senare och ville byta. Ja visst kan vi göra ett återköp, förklarade jag, men först kommer du få tillbaka hela summan och så gör vi ett helt nytt köp på de nya barsen, okej? Han satte i kortet, fick pengarna tillbaka, vi skrev under alla kvitton och jag ringade in ordet RETUR och förklarade att det här var hans bevis på att han fått tillbaka pengarna. När han sedan skulle betala de nya barsen blev han fundersam och sa att han bara skulle betala mellanskillnaden för han hade minsann inte fått tillbaka några pengar. Och kön bakom bara växte. Och växte. När jag tio minuter efter stängning dragit ner jalusiet och skulle gå stack en kund in huvudet och frågade om hon kunde få köpa en gainer bara. Jadå, smit in du sa jag. Men då ville hon att jag skulle komma ut och dra upp jalusiet igen. Okej. När hon skulle betala (efter att ha anmärkt att den var myyycket billigare sist och borde fått den för det priset) bokstavligt talat kastade hon en norsk femhundralapp på mig. Jag frågade lite försynt om hon hade möjlighet att ta det på kort istället eftersom jag ändå räknat kassan. Nä. (Andas.)

Det här är bara ett handplock. Jag var så frustrerad att jag bara ville gråta. Jag gick in på lagret och bankade huvudet i väggen två gånger innan jag tog mig samman och gick ut igen, jag skämtar inte.

Jag hade under hela kvällen känt panikångest på gång. Jag förstår inte varför det dyker upp nu för tiden men det var verkligen en jobbig dag för mig. Att jag inte hade möjlighet att gå undan en liten stund. Om det är någonstans man verkligen inte vill få den känslan så är det på jobbet. Sista stället jag vill bryta ihop på är bland folket där, och man blir stressad över det faktum att man är stressad. Så när jag stängt fick jag ta en stund att bara sätta mig ner. Gick in på min blogg och läste gamla inlägg jag skrivit under kategorin Pepp och tänkte att past-me säkert förstod hur jag kände och hade något vettigt att säga om det. Hamnade inne på mina inlägg från juni 2015 och kände helt plötsligt ett så stort lugn skölja över mig. Jag tog en stund att läsa om när jag först upplevde det jag slåss mot idag och hur jag ändå var positiv och njöt av vardagen. Jag blev så glad. Hur jag hela tiden såg ljuset i tunneln och fortsatte värdera de små detaljerna. En öppen altandörr. Fleet Foxes. Sommar. Liljor på köksbordet. Ett vinglas till bredden fyllt med hallonjuice. Det påminde mig om att en dålig dag inte är ett dåligt liv. Rent spontant minns jag inte förra sommaren som något anmärkningsvärt eller glädjefyllt men i retroperspektiv var det en så fin period, trots ett (väldigt) dåligt mående. Hur jag sjukanmälde mig från jobbet en söndag och sa att jag kommer inte nästa vecka (för att jag var så slutkörd att jag bara grät dygnet runt). Hur jag på måndagen blev magsjuk och låg med feber i sex dagar, men ÄNDÅ kom tillbaka till jobbet veckan efter med så oerhört mycket energi och tacksamhet över att jag varit så dålig så jag var TVUNGEN att bli sängliggandes i en vecka och bara fick sova och ta det lugnt. Jag var så himla optimistisk.



Genast kände jag mig bättre till mods. Jag är så glad att jag prioriterar bloggen och tar mig tid att skriva av mig. Jag har så mycket glädje av att gå tillbaka och läsa, det ger mig ett sånt oerhört bra perspektiv på egna tankar och vad som händer runtom mig. Är även väldigt glad för responsen jag får och för att ni tar er tid att läsa. Gudars som jag älskar människorna jag har runtom mig.

Glöm inte bort att vad du än har för mål eller drömmar, så krävs det att man tar småsteg varje dag. Jag försöker jobba på att vara positiv och att se möjligheter. Det kräver träning, och man orkar inte alltid. Det är okej. Att välja ett gott mående kan vara svårt, men man kan inte förvänta sig förändring bara över en natt. Det krävs arbete. Dag ut och dag in. Vissa dagar är sämre än andra men då bryter man ihop och kommer igen.

Ge aldrig upp, peeps. ♥
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback