Change of Seasons

Idag är första dagen på flera veckor som jag faktiskt känner mig genuint.. motiverad. Det här med Findus gnager mig hela tiden men jag börjar acceptera att det är inget fel med att inte sörja. När tankarna dyker upp så försöker jag slå bort det. Det känns vanhedrande på ett vis; "sorg är den finaste hyllningen kärleken kan få" läste jag en gång och jag tycker det är ett vackert sätt att de det på. Men att jag inte sörjer och låter det ta över mitt mående 24/7 handlar inte om att jag gått vidare och inte bryr mig. Tvärtom så gör det så ont att jag måste försöka hitta andra infallsvinklar. Andra sätt att se det på. Det kommer svaga episoder så klart där jag inte orkar vara stark men mellan dem tänker jag glädjas åt det jag har och hylla Findus för våra minnen och vår tid tillsammans, med värme, glädje och kärlek.

Jag hade en så fantastisk dröm inatt som på något sätt gav mig en nytändning. Sedan jag släppte instruerandet och inte fick jobbet som gruppträningskoordinator har jag känt mig så himla vilsen. Men idag har likgiltighet gått över till nyfikenhet och givit mig ett mer konkret mål. Oavsett om jag tar mig dit eller ändrar mig på vägen så har jag en anledning att ta mig framåt i någon riktning. Jag har stagnerat. Och det alldeles för länge. Framtiden känns lite spännande igen.

Som sagt, jag kanske inte alls är inne på rätt spår för mig men huvudsaken är att jag rör på mig åt något håll så jag kan upptäcka vad jag vill. Och inte vill.

Hela min existens gör så himla ont. Jag vet att jag blir väldigt känslosam och det är både en gåva och en förbannelse att känna allt så himla fundamentalt.

När jag vaknade idag ringde farmin och berättade att han var på väg med ambulans till NÄL. (Vid slutet av dagen fick han komma hem.) Några timmar senare skulle jag hämta Findus och ta honom till Dingleveterinärerna. Kul dag.

Stundvis känner jag mig okej men för det mesta vill jag bara försvinna för att slippa smärtan. Jag har haft tur hittills och har inte förlorat någon nära i mitt liv. Det här är den största förlusten jag någonsin gått igenom, 17 år tillsammans, och dessutom var det mitt beslut. Jag ifrågasätter det varje sekund fast jag vet innerst inne att det var rätt och vårt enda alternativ.

Gud det gör så ont.

Det svåraste jag någonsin gjort.
Jag älskar dig så mycket.
Tack för allt.

Vi ses igen.. ❤️

Ligger i soffan med Sterling. Sterling!(!!)

Spenderade hela förmiddagen inne och planerade inför kommande vecka. Skulle sedan in till Backlunds för först frunch med Martin (numera tradition varannan söndag) och sedan fika med Åsa och Sanja. Men innan vi åkte skulle vi kolla fällorna och lägga ut mer kattmynta i dem. Näst sista fällan vi kollade hade slagit igen. Grannens katt satt där. Vi gick vidare och med ännu ett krossat hopp närmade jag mig sista fällan som stod bakom en glasdörr. Såg något ljust bakom men tänkte att det är säkert bara ett löv. Tittade in.. såg Sterling alldeles ihoptryckt! Först trodde jag han var död för han låg helt stilla med öppna ögon ihopknycklad i en väldigt liten bur. Men så jamade han. Jag grät helt hysteriskt.. hulkade och nästan skrek rakt ut.. plockade upp fällan och gick hem. Glömde kattmyntan.

Han var så otroligt skärrad. Jamade oavbrutet. Gick ur buren och in under sängen för att gömma sig. Ställde dit mat och vatten och samlade mig... för att sedan åka in till stan.

Följt av lite fika med vänner. Kunde inte ha fått en bättre start på söndagen!

Hade sedan väldigt bråttom hem. Trodde Sterling skulle ligga gömd fortfarande men han låg på sin favoritplats i soffan. Stinker av fisk (som låg i fällan) men vad gör det. Har plockat fästingar och baddat honom med fuktig handduk och gosat och gosat och gosat. Han är så himla smutsig och trött men spinner konstant. Tror han tycker det är skönt att vara hemma.

Är det här en dröm? Jag har drömt det många gånger förr.. ❤️

Välkommen hem älskade bäbis..

Vill slänga in lite snabbt att jag fick hem ett par nya Reebok-tights igår och är såå in love med dessa alltså. Reeboks tights sitter som en jäkla smäck och man kan ha dem jättehögt upp utan att de skär in i midjan. Just dessa hade ett väldigt tunt och lent tyg vilket jag typ avgudar så good job Reebok. Köpte dem på en köp/sälj-sida för träningskläder på FB för en hundring. Bicepsflex kom på köpet för att varför inte liksom.

GUD som jag önskar att jag hade lust att träna. Men icke.

Vi tog två svängar ut och kollade fällorna, maten var helt borta i två av dem..? Hur är det möjligt ens?! Fick liksom ta ett varv extra för att fylla på bete. Underbart väder ute så det gjorde inte så mycket.

Artemis satt inne och jagade fåglar i sinnet tror jag..

Vi filmade via Lana en gång till idag, vi hade turen att hon ville gå ut en gång till innan det blev mörkt. Det är ganska häftigt tycker jag, att få följa henne i realtid och förstapersonsperspektiv. Vi såg inte Sterling (men grannens katt, kan ju vara bra att veta att den rör sig här och äter av maten) och upptäckte även att grannarna har en typ av bur på marken som de matar fåglar i. Lana satt vid den i en halvtimme. Tanken slog mig att det fanns många utrymmen för en katt att gömma sig på där och att den där buren säkert är attraktiv för andra katter, som kanske Sterling.. tror det är dags att prata med grannarna där och fråga om vi får leta lite på deras mark, sätta upp en fälla nära och om Lana stör dem. Det är ju faktiskt alltid något.

Så var det dags för bio! Inferno! Äntligen!

Jag ska medge att det var inte alls som boken. Filmen kändes lite väl fullsmockad och klarade inte bära upp storyn och karaktärsuppbyggnaden på två timmar. Har till och med för mig att storyn var helt annorlunda i boken men kan minnas fel. Böckerna är ju som regel alltid bättre men jag tycker ändå tidigare filmer håller måttet.. fortfarande en väldigt spännande och bra film men inte riktigt lika bra som DaVinci-koden och Änglar & Demoner. Men jag kommer garanterat se den igen. Tom Hanks i huvudrollen, Dan Brown bakom story och HANS ZIMMER BAKOM MUSIKEN! Onekligen en grym kombo.

Ikväll har jag packat in Traderavinster och packat upp en flyttkartong med gamla grejer. Asroligt att gå igenom verkligen! Ska försöka sälja lite smågrejer på Facebook, hoppas bli av med lite prylar ändå. Dags att rensa ut det sista ut huset också, men det är inte lika roligt att slänga saker som att plocka upp dem.. Förr samlade jag på allt. Nu sparar jag nästan ingenting, så eloge till mig!

"Martin, har du lust att väcka mig innan du åker ifall Lana ska gå ut, så jag kan sätta på henne kameran?" Inga problem.

Dag 1:
*vaknar halv nio, har ett missat samtal, ringer upp*
- Hej, du hade ringt?
- Ja du ville bli väckt?
- ... Nej? Bara innan du åkte?
- Varför?
- Så jag kan sätta kameran på Lana innan hon går ut.
- Jaha ja okej, då var det inget.

Dag 2:
*blir väckt av Martin*
- Vakna älskling, Lana kom in nu.
- Kom in?
- Ja?
- Är hon på väg ut igen då?
- Nej hon gick och la sig!

Ridå.

Jag undrar en sak. Varför väljer man att ha året-runt-däck på sin bil?

Dåligt på sommaren.

Dåligt på vintern.

Så sliter man dem ändå dubbelt så snabbt så man måste köpa dubbelt så många uppsättningar däck. Istället för att köpa nya sommardäck ena året och nya vinterdäck nästa år så måste man köpa nya året-runt-däck varje år. Eller?

Jag förstår inte.

Dags att byta snart väl. Känns som jag kränger nya däck varenda gång det är dags att byta. Tur jag har farmin som informerar mig om detta vid samtliga tillfällen!

En till grej jag bara måste dela med mig av..

Såg denna på ÖoB igår. Småfnissade hela dagen. "Makes cat spin."

Igår kväll när jag äntligen fick komma hem (hade så mycket att göra på jobbet, kändes som en 12-timmars arbetsdag) tog jag hand om lite grejer men åkte sedan till Statoil för att köpa en liten påse chips. Det är ju bara fredag en gång i veckan (och jag saknar all form av självdisciplin), hähä.

Spelade Spyro en stund.

Men kvällen blev ganska kort. Somnade på soffan strax efter tolv. Vaknade klockan fem av att Lana ville gå ut (har ju köpt en kamera som hon ska ha på sig) men det var så mörkt ute. Tänkte att det ändå var värt ett försök. Somnade om. Vaknade vid åtta, släppte in Lana och kollade igenom kolsvarta filmer. Nåväl. Nu är hon ute med kameran igen.

Jag njuter så oerhört mycket av varje minut idag ska ni veta. Älskade, lediga lördag.

Idag är jag inte stark. Mitt mod vandrar verkligen drastiskt upp och ner och idag körde det i botten för första gången på ett tag. Jag såg den här bilden och tanken slog mig; "jag kommer aldrig få se honom igen". Jag vet att det inte är dött lopp och fortfarande finns hopp men ibland dippar jag fullständigt. Jag vet att det går över, men som min terapeut förklarade för mig förra året så är det bara att låta sig sköljas med i känslovågen. Den tar slut så småningom. Men gudarna ska veta att jag saknar honom så..

Man får reflektera över vad som kunde varit värre. Det finns många saker som kunde förvärrat min sits just nu. Jag måste hela tiden stanna upp och tänka. Artemis hjälpte till när hon somnade på min mage och jag inte ville röra mig för att väcka henne..

Igår var jag ledig. Det var väldigt skönt, även om jag egentligen inte fick tagit vara på så stor del av dagen. Jag spenderade förmiddagen hemma och storstädade för första gången på väldigt länge. Det tog ganska lång tid.. packade in Traderavinster och tog en dusch.. åkte sedan in för att luncha med Martin.

Såg den lilla svarta katten strax innan Näsinge igen, har inte sett den på månader. En hemlös liten stackare som brukar vara på vägen..

Jag hade taggat Espresso House och deras jättegoda chicken hickory bagel. Meeeeen just den var slut så klart så vi gick till Food Court som ligger ovanpå. Tur det! Jag tog kokt potatis med grillad lax och hollandaisesås, SÅ GOTT! Älskar den typen av mat men äter det så sällan.

När Martin gick tillbaka till jobbet passade jag på att prata lite med Adis (som jobbar på Strömstad Mat också) och rätt som det var hade det gått en och en halv timme (!) och då var det dags för Martin att gå hem. Vi handlade lite innan vi slog ihjäl ytterligare lite tid över en kaffe på Espresso House. Jag skulle nämligen till naprapaten lite senare.

Åkte sedan till naprapaten för första gången på nästan ett år. Tycker han är så duktig, ett besök tar 45 minuter och är väldigt omfattande. För första gången någonsin kunde han provocera fram en smärta vilket var skönt på ett sätt, att kunna säga exakt DET gör ont exakt HÄR, till skillnad från tidigare då de fått utgå från mina beskrivningar av smärtan. Resultatet av besöket blev att vi konstaterade att vi behöver en magnetröntgen på knät för att veta exakt vad vi ska behandla. Så det står på min att-göra-lista nu.

Åkte till Konsum, hämtade ett paket och skickade några. Åkte hem. Gick en runda och kollade fällorna igen och la ut mer kyckling. Har haft tre besök i fällorna nu.. fast den slog bara igen en gång. Igår såg vi en stängd fälla och mitt hopp liksom sköt i höjden för några sekunder tills det visade sig vara grannens katt. Stackars. Men utöver det har maten försvunnit två gånger. Åh.

I paketet jag fick hem var bland annat en kamera att sätta på kattens halsband. Tänkte låta Lana ha den på sig och se om hon ser Sterling. Den filmar bara 2,5 timme åt gången så jag griper verkligen efter halmstrån här.. men jag måste göra allt jag kan.

Min förra och Martins nuvarande arbetskamrat Dennis var på Ullared häromdagen. Det var där jag köpte min första onepiece vilket var typ mitt livs bästa köp. Den gick sönder för ett tag sedan och jag har seriöst övervägt att åka dit bara för en ny.. (Den var fluffig, okej?)

Så när jag skulle skriva till Dennis och be honom köpa med en hem hade Martin redan hunnit före. Så gulligt!

Börjar inte jobbet förrän 13.30 idag vilket jag är så tacksam för. Har kollat fällorna och grejat lite hemma. Sett tre avsnitt av Glee.

Ska se om Lana vill gå ut sedan när jag går, då får hon ha kameran på sig. Håll tummarna för oss.

Jag hade en väldigt mysig morgon idag. Jag råkade somna i Martins säng igår, som stora skeden ni vet, och det gjorde inte gott för min redan ganska så onda baksida av axeln.. Jag får lätt väldigt ont i ett muskelfäste där och nu var det värre än någonsin efter att ha sovit på det hela natten. Inte nog med det, jag verkligen stapplade ur sängen för mitt knä var så dåligt..! Nu har jag alltså TRE olika sorters smärta i samma knä! Det smäller till när jag sätter mig på huk, hugger när jag spänner framsida lår och nu ilar det i hela knäskålen vid minsta lilla imbalans i benet. Jag har behövt uppsöka naprapat/kiropraktor för det länge men varit lite för snål. Jag har egentligen inte råd nu heller men jag kan inte ha det så här. Det har gått ett år sedan problemen började och jag trodde det skulle försvinna om jag fick vila men det verkar faktiskt vara tvärtom. Ju mindre jag tränar desto sämre mår kroppen. Så tid är bokad hos naprapaten imorgon kväll. Jag kommer få akupunktur i låret vilket är fett otrevligt men ack så effektivt.

Tanken var att vi skulle träna på morgonen men med ett kasst knä och en kass axel fanns det inget att göra. Istället såg vi på film i sängen och jag somnade om lite grann medan Martin kliade mig på ryggen.. drömde vansinnigt konstiga drömmar om att falla genom dimensioner för att hamna i helvetet, plocka äpplen och sedan åka hem igen för att baka hallonpaj?

Vi åkte in för en supersnabb frukost på Backlunds. Köpte hallonpaj, haha! Började sedan jobba klockan tolv och hade en megalugn dag framför mig.

Ikväll har jag kollat på hela första presidentdebatten, gjort om lite i vardagsrummet, spelat Silent Hill och varit ute i skogen och letat efter Sterling. Jag tror faktiskt han är i närheten.. när vi kom till första fällan hörde vi båda hur det rasslade tills buskarna. Och maten i fällan såg ut att vara rörd! Det är en grävlingsfälla så den är ganska stor och det är möjligt att äta av maten utan att trampa på plattan som utlöser fällan, så det är inte helt omöjligt att han var där och åt när vi kom..

Dessutom drog jag ju mat i en strumpbyxa genom skogen förra veckan. Det låg lite mat kvar i byxbenet så jag hängde upp den på altanen för luktens skull.. och idag var ena byxbenet helt avslitet. Det gjorde mig onekligen lite nervös, kan Sterling ha gjort det eller krävs det ett större rovdjur för det? Har han ätit av själva strumpbyxan..?! Nej det kan han nog inte ha gjort, han kan ju inte glufsa i sig den som en hund liksom.. eller..

Åh denna förbaskade oro. Jag vill tro att han var i närheten när vi kom ut. Han måste komma hem snart, innan jag går sönder av all oro.

Hittade den här bilden på Kattkedjans sida, från årsskiftet.

Imorgon är jag ledig. Jag skulle egentligen ha åkt till Kungsbacka för att möta upp en kvinna med hemlösa kattungar från Malmö (å Kattkedjans vägnar alltså) men det blev uppskjutet en vecka. Så lite ärenden och så finns på agendan men främst ska jag försöka slappna av lite grann.

Jag saknar dig varje minut.

Just nu finns inget annat än att du ska komma hem.

När jag vaknade imorse hade jag fått ett sms från Nordic Wellness sverigekoordinator. Jag fick inte jobbet. Det var inte det bästa tänkbara starten på dagen så klart men vad gör man. Dress up, show up and never give up.

För två månader sedan hade min värld rasat samman tror jag. Då var det här allt jag ville. Nu känner jag mig bara likgiltig och nästan lite lättad över att ha en valmöjlighet mindre. Det känns i alla fall skönt att inte bli förkrossad över ett sånt besked, och nu får jag se till mina andra alternativ. Ett av dem är som klädansvarig på Bodypower Östra, en heltidstjänst som skulle innebära att jag måste avsäga mig instruerandet mer permanent än jag kanske tänkt mig. Jag vet inte om jag är redo för det. Jag kanske känner mig lättad över att inte behöva instruera nu men kanske kommer sakna det som fan om ett halvår. Man vet ju liksom inte. För första gången typ någonsin känner jag mig ganska vilsen och rådlös. Vad vill jag göra egentligen? Jag vet inte. Jag tror inte jag vill någonting alls. Bara komma ikapp lite med allt som händer och känna mig trygg och lugn. Semester på hemmaplan kanske. Jag har varit så mycket så länge att jag behöver distans och sakna lite grann tror jag.

Jag hoppas och tror att min motivationsdipp bara är tillfällig och att jag under tiden kan acceptera det och försöka fylla tiden med annat som jag bortprioriterat i flera år. Det ska få ta den tid det behöver.

Jag var hemma från jobbet nästan hela veckan men jag känner mig så oerhört uttömd på energi. Efter en mentalt påfrestande vecka kom droppen som fick bägaren att rinna över.

Idag fick jag veta att en vän till familjen gått bort. Han bodde granne med oss på Söle under hela tiden vi bott där. Vi stod väl inte varandra jättenära så men vi firade midsommar ihop, hade knytkalas på Grenserittet varje år och de gav oss presenter när vi fyllde år ibland. Det gör mig ont. Han var alltid så där strålande glad.

Jag fick veta detta på min rast och när jag kom tillbaka sa Oliver att jag kunde få gå hem om jag ville. Egentligen handlade det väl inte om att jag var helt förkrossad över beskedet men det var en av många saker.. efter allt som varit den senaste tiden känner jag mig så barhudad. Allt det här med Sterling bara, har satt mig i gungning och jag blir liksom mer mottaglig för negativa intryck. Jag känner mig konstant arg och ledsen och på gränsen att brista. Hela tiden.

Så det var inte självklart vad jag skulle göra med passet ikväll. Jag ändrade mig hundra gånger. Jag har bara ETT pass i veckan och skulle jag ställa in skulle deltagarna behöva vänta på bodycombat i en vecka. Men å andra sidan kunde jag fortfarande inte hela passet och det vägrade sätta sig. Jag ville dessutom inte gå hem från ett jobb men dyka upp på ett annat.. men å fjärde sidan kändes det som jag BEHÖVDE det. Fast risken skulle också vara att jag kom dit och inte kunde slå undan känslorna en stund och bara vara allmänt omotiverad. Men.. Jag gick inte dit för att jag kände en förpliktelse mot varken arbetsgivare eller deltagare. Jag gick dit för mig. Min egen skull. För att få explodera och tänka på något annat en stund.

Så jag tog med mina fusklappar. Och så många deltagare det var..! Det var - ironiskt nog - ett av mina bästa pass någonsin. Jag har aldrig känt mig så genuin som instruktör. Allt kom ifrån hjärtat. Precis så jag vill instruera. Tänk om mina deltagare kunde förstå hur mycket deras närvaro, respons och leenden gör för mig.

När stretchen kom sedan kom tårarna. Det var dels en endorfinutdelning men också bara ren bitterljuv glädje. Ur högtalarna strömmade "Rise Up" av Andra Day och texten gick

"You're broken down and tired
Of living life on a merry-go-round
And you can't find the fighter
But I see it in you so we gonna walk it out

And I'll rise up
I'll rise like the day
I'll rise up
I'll rise unafraid
I'll rise up
And I'll do it a thousand times again"

Och för första gången på en vecka blev jag påmind om vem jag vill vara och hur jag förlorat riktningen. Att jag i en veckas tid har givit upp att försöka vara positiv och glädjas åt det jag faktiskt har... och vilken skada det gjort. Hur jag låter mig inte bara ätas upp inifrån av negativa tankar men faktiskt också blivit handlingsförlamad. Hur jag inte orkar försöka. Jag är så glad att jag valde att köra ändå. Bortsett från när vi såg Sterling i torsdags är det antagligen det bästa som hänt på hela veckan.

Dänger upp en bild från Johannas, före och efterbilder på mina bryn. Tatuerade bryn och lösögonfransar var inget jag trodde jag skulle ha någonsin men jag älskar det! Jag är väl inte så där superfåfäng av mig, har slutat sminka mig och så av den anledningen att jag helt enkelt inte orkar lägga ner den tiden. Men kan man ha mer permanenta uppfräschningar så är jag up for it så att säga. Ögonfransarna tog ett tag att lära sig vårda men nu när det liksom sitter i ryggmärgen att inte gnugga sig i ögonen är det lättare.

Jobbade på Västra idag. Åh mitt Västra. Jag har haft många blandade känslor för den butiken men när allt kommer omkring så är det nog där jag trivs bäst. Får nästan social fobi av att befinna mig på Nordby under högsäsong för allt folk och allt LJUD! Så kommer man upp till Västra och liksom får ett visst avstånd till det där hektiska, surriga kaoset..

Ikväll har Martin lagat jättegod middag med bakpotatis fylld med färskost och chipotlebacon till. Mhm mhm mm.

Inget nytt om Sterling. Jag tror vi bör kolla fällorna mer sällan för att inte riskera att skrämma bort honom om han är i närheten. Det känns så jäkla surrealistiskt att han faktiskt skulle komma hem igen så jag vågar inte ens hoppas. Mitt hopp slår över på nanosekunder.

Delar tre bilder som av någon anledning inte lagts upp tidigare. Från när vi lottade ut hans klätterträd.

Resten av kvällen ska jag öva combat. Känner mig så långt ifrån fokuserad som bara möjligt är. Gah. Is i magen har aldrig varit min starka sida.

Jag känner mig så himla kass. Har inte ätit på fem dagar egentligen. Inte en enda vettig måltid alls, när jag tänker efter.. så det är inte konstigt att energin och humöret är i bott!

Jag lyckades i alla fall komma upp hyfsat tidigt och kollade fällorna med Gunilla. Konstaterade att vi behövde gömma dem bättre och lägga filtar över.

Åkte sedan till Tanum och Happy Price. Alltså! Varför har jag inte varit där tidigare? Va? Va? Som Ullared i miniatyr! Jag tog inte ens en korg när jag gick in för jag skulle ju bara ha två filtar, en dörrmatta och kanske någonting att ställa skorna på (underlägg av något slag). Bara det allra nödvändigaste, sa jag till mig själv. Hehehehehe. Ja just det.

Inte visste jag att jag var i livsnödvändigt behov av en tavla, prydnadsflaskor, ljushållare, två ramar, en till ljushållare, en till tavla, två plåtburkar, en tvålpump, en flaska med snäckskal, svarta stearinljus, en anslagstavla, en väggdekor, dofta-gott-grejer och en tesil med tillhörande kopp.. men man lär sig något nytt varje dag.

I hallen la jag in en dörrmatta, fäste en väggdekor på luckorna på skoskåpet samt limmade fast sådana där bordsunderlägg på hyllorna i skoskåpet, så det skyddar träytan mot blöta skor och så. På skoskåpet ställde jag även en tavla och lite prydnadsflaskor som jag är så in love med alltså. Både i skåpet och i själva hallen ställde jag sådana där doftpatroner.

I vardagsrummet piffade jag till med både vita och svarta ljus.

I köket fick det stå två plåtburkar i retrostil uppe på kylskåpet i platsbrist tills vi bytt ut den stora hyllan. Samt en tesil från Världsnaturfonden.

Badrummet fick sig en liten tavla i glas samt annat småpill.

Och övriga grejer som jag aldrig kommer få plats med någonstans:

Är väldigt nöjd.

Åkte sedan till Johannas Hud & Friskvård för sittning nummer två av min ögonbrynstatuering. Satan i gatan så ont det gjorde idag! Grinade av smärta.. HUUUR kan jag ha så stora tatueringar? Det var fruktansvärt..! Men bra blev det och det är alltid så härligt att gå till fina Johanna med sin harmoniska lilla salong.

Åkte sedan hem och har inte gjort så mycket. Har egentligen varit alldeles för hungrig och låg på energi men haft noll matlust. Fick i alla fall packat ner lite av Martins föräldrars grejer i vitrinskåpet och ställt in lite andra prylar men sedan tog energin slut. Har tjafsat med lite folk på Tradera, vad sjutton hände där? Ursäkta språket men vilka rövhattar det finns alltså. Förstår inte varför det ska vara så svårt att vara trevlig. (GAAAAAH! *sliter håret*) Jag var så arg att jag skakade men avslutade ändå med "Hoppas du blir nöjd, trevlig helg! =)" och tycker verkligen det inte är mycket begärt att få ett liknande bemötande tillbaka. Nä då blev jag arg faktiskt.

Jag behöver mat. Har varit hangry i en vecka nu. Lyckades i alla fall att gå ut i skogen i mörkret alldeles själv vilket är stort och modigt gjort för någon så mörkrädd som jag. Ja just det ja, tidigare ikväll håller jag i en hel burk kattmat i ett par strumpbyxor och släpade i marken från huset till fälla 1 till fälla 2 tillbaks till fälla 1 och tillbaks till huset. Var nog ett av det snuskigare jag gjort på länge. Det hamnade kattmat överallt. Fastnade i pinnar och grenar och lossnade, kom farandes i en jäkla fart och splashade mot benet. Fick petat in fällorna i buskage och lagt en filt över varje. Måtte kattaskrället gå i snart alltså, det här är inte bra för mina nerver. Alls.

Hoppas ni får en bra kväll!

Jag tog mig till jobbet idag. I tid till och med. Väckarklockan ringde nio. Kunde för mitt liv inte ta mig upp innan halv elva, då hade jag sovit i 10 timmar. Blev ledsen direkt jag gick upp, blev alldeles smärtsamt påmind om Sterlings frånvaro. Hade egentligen tänkt hinna med en massa på morgonen men låg kvar i soffan till 12 och gosade med Jon Snow. Sedan blev det fart på mig och jag fick ändå gjort väldans mycket och kände mig förvånansvärt nöjd när jag kom till jobbet. Hade dock glömt min almanacka hemma men varje dag kan inte vara perfekt..

Nåväl. Jobbade bara halvdag idag. MEN.

Precis när jag kom tillbaka från min rast ringde telefonen från ett okänt nummer. Det var min granne Malin.

Sterling satt på hennes gräsmatta!(!!!)

Jag började gråta av glädje.. nu visste jag att han inte skulle gå att fånga eftersom han är livrädd för allt som rör sig, men jag blev så oerhört jäkla lättad av att veta att han var kvar i närheten.. typ 100 meter från huset! Jag var så rädd att han sprungit bort eller blivit tagen av räven.. men han är här runtom..

Martin gick dit men Sterling blev som förutspått livrädd. Han lyckades följa honom en bit och satte ut en fälla där. Fällan är lite mitt enda hopp att få tag på honom känner jag. Det är en viss stress som ligger kvar fortfarande men inget jämfört med ovissheten jag kände senast imorse.

Snälla, älskade Sterling, gå i fällan inatt..

Efter jobbet åkte jag till stan för att posta inte mindre än 17 paket. Det sa klirr i kassan igår när betalningen för alla dessa 17 paket ramlade in. Över 4300 kronor har jag fått in på mina Traderaauktioner! Att annonsera har kostat mig 300 kronor ungefär (lägger man ut över 100 annonser i månaden måste man betala en viss summa för varje osålt objekt, stort misstag av mig) plus att jag tagit i i underkant vad gäller frakt på allt över 26 kronor typ. Men ändå. Det är fortfarande en plusaffär på ca 4000. Och jag har så mycket mer! Har lagt upp en strategi för hur jag mest fördelaktigt säljer men inte riktigt haft tid att slå slag i saken.

Martin hämtade hem vår nya spisfläkt och vårt nya skolskåp idag. Grejade lite i hallen och kunde ÄNTLIGEN kasta ut skostället som luktade kattpiss.. Katterna har kissat inne EN gång och det var på skorna. Försvinner aldrig.

I vilket fall så blev jag mycket nöjd med resultatet! Saknar dock ett slags skounderlägg att ha inne i skåpet samt en hallmatta. Tänkte ta en sväng till Happy Price imorgon och se vad jag hittar för en billig peng! (Ska inte ljuga, jag kommer nog måla bänken vit.)

Artemis är inte arg. Bara väldigt besviken. Jag har nämligen flyttat Gunillas hemmabyggda nätdörr från ytterdörren till dörröppningen mellan hallen och vardagsrummet. Från och med nu är hallen en kattfri-zon och funkar som en sluss, för att undvika att det som hände med Sterling någonsin händer igen.

Fick hem ett paket som jag handlat på Tradera också. Silent Hill 1. Så jävla nostalgiskt.

Nu ska jag sova. Blir soffan inatt! Igen. Älskar den.

Du är så otroligt jävla saknad Sterling så du kan inte tro det..

Det är många känslor i omlopp just nu och jag tänkte att sätta mig ner med lite mysig musik och goda minnen kunde göra mig gott. så får jag rikta uppmärksamheten åt ett annat håll en stund.

Här är en summering av min senaste månad. ♥

Vi anordnade loppis på söndagar, och ibland kunde jag vara med.



Fyndade lite själv förstås.

Ett fat (tänkte göra ett fågelbad av det) och några dekorativstenar.

Virkade myntakatter.



Ett hjärta.







Hittade denna i vår brevlåda.

















Personalmöte.. Skulle vara med i början och i slutet så hade lite dötid däremellan där jag förberedde konsultations-kit.



På väg till loppisen hittade jag denna! En självbetjäningsvagn med närodlade grönsaker! Den blev en stor höjdpunkt många dagar..













Artemis sålde filmer på loppisen!



En bild på boxen på boxen. Himlans fyndigt, tyckte jag.



Och var med när vi spelade Until Dawn med Lindt Creation som jag hade dille på i två veckor.



Köpte mig en outfit på Reeboks rea, framför allt ett par rejälare skor att ha under hösten!





Artemis blickar ut över sina domäner.



En dag dök detta upp..



Så jag mötte upp upphittaren och tog in killen till Kattkedjan. Stackars liten..





Vi köpte en ny soffa för en femhundring. Värsta kapet. ÄLSKAR den! Har bytt kuddarna nu dock, så den är lite mer stylish.



Jag skulle varit på anställningsintervju i Göteborg som blev inställd pga. sjukdom men det hejdade inte mig och PJ (som var på snabbvisit) att ta en roadtrip! Först förbi Trollhättan för att köpa en golvlampa och sedan Götelaborg för en tur till SF-bokhandeln.











Köpt på SF-bokhandeln:



... samt...



Körde ett spontanpass GRIT med lats-Sanja.





I nya underbara Reebok-tights.



Två till av våra skruttisar på Kattkedjan. Alla tre har äntligen fått ett nytt hem. ♥



Lilla killen som hittats i en soppåse.. Jag döpte honom till Amadeus!

Jonny.



Vardagslyx i sitt essä! Söndagsfrunch på Backlunds med Bowiesbuns!



Artemis som för första gången på länge får ta det lugnt och bara vara, utan springande till veterinären och mediciner.. Min vackra, vackra tjej.







Vi spelade Life!



Så klockrent, jag satt i en kvart och skröt om hur grymt jobb jag fick.. På nästa slag går jag vidare och får ett händelsekort där jag blivit avskedad och blir av med jobbet. Skrattade så jag höll på att kvävas för jag fick inte luft.

Dagens innan premiären för Sanjas Mama Move, som jag lovat att vara med på.



Och efter bodypumpen, när jag faktiskt hunnit köra ett gympass själv innan!



Var hos frissan för att raka min sidecut, hon erbjöd sig att göra frisyr på mig också och jag tackade inte nej! Så sjukt snyggt!



Älsklingar..



Vi fick in Foodbox på gymmet.. det var heaven.. tills jag föråt mig på dem.

Vi skulle på bio, men slog till med middag på Park innan! Maj gadd så gott det var!

Martin överrasknade mig på kvällen med en hoodie som han beställt! Så nu har vi varsin exakt likadan, haha..







Efter att ha köpt nya prydnadskuddar!



Lana approves?



Kudde till gungstolen också som ska målas vit så småningom..



Barbell Proteinpudding, en nyhet på jobbet. Den med päron/vanilj! Shit alltså!



Naglar..



Kanske har lagt upp denna förr men gör det igen för jag besökte Söle. ♥



Precis efter jag varit på anställningsintervju på Nordic Wellness. Gick vidare till steg två ihop med den jag trodde skulle bli min största "konkurrent" och nu väntar vi på svar...



På vägen hem stannade jag för en bulle i Ljungskile. En tradition som min far har startat som vore synd att inte föra vidare.



Martin alltså..




Innan ett träningspass som faktiskt blev av..



Vagnen igen!

Tog vår katt Majsan till veterinären. Hon bor ju på Söle.. har haft lite problem med andningen och luktar illa ur munnen så bestämde mig för att ta henne till veterinären som konstigt nog inte hittade något alls.





Dagen efter var det Artemis tur, att friskförklaras!



Frukost på Backlund, som den #strongindependentblackwoman jag är.



En glad och friskförklarad Artemis!



Rådjur i trädgården på Söle.



Var hemma en sväng hos Alexandra och hälsade på grabbbarna också.. De har nämligen flyttat till Charlottenberg nu. Så fick säga hejdå och på återseende till dem allihopa ♥





Artemis i frukosttid.



Jonny i frukosttid.



Fick reklam för NW på min bil.. Hmm..



Innan vi skulle köpa födelsedagspresent till Emelie tog vi en smoothie!



Bäbisar..









En dålig dag.. Åkte till jobbet när bilen framför mig körde på en katt. Stannade kvar en stund tills vi kunde konstatera att den var död, la den åt sidan och anmälde händelsen hos polisen. Var måttligt skakad en stund efteråt och hade dessutom ägnat hela min rast åt ärenden i stan. Fick ta några minuter extra för att faktiskt få äta något och köpte då en korv mittemot butiken. Tror korvsnubben såg att jag hade en dålig dag.

Läggdags..



Frukost..



Var på kvartalsutbildning i GRIT med Sänjäy.



Nu är jag lite mätt på att åka till Göteborg!



Lördagsmys med bäbisar.





Frukost på Backlunds. Igen.





Välkomstkomitén Lana Banana.





Sterling, dagarna innan han försvann..



Jag anordnade ett lotteri för Kattkedjan, lottade ut Sterlings första klätterträd (som han struntade fullkomligt i).

Problematiken med att träna med sin käraste.. Våra vikter skijer sig med 100% typ och det blir en himlans massa plockande mellan seten.



Fick hem kurslitteraturen för kursen jag ska gå till våren. Jisses, det är snart ju..



Vi var på auktion i en lägenhet i Kebal där de skulle helrenovera och sälja ut alla möbler, vitvaror och prydnadssaker. Köpte oss en ny spisfläkt och ett skoskåp.



Efter intervju nummer två.



Fick hem ett bautastort paket från Reebok. Hade handlat oss lite grejer med 40 % rabatt, asnajs ju.



Söndagsfrunch. Igen.



Avskedspresent till Alexandra. Fick ett sånt himla fint brev tillbaka. ♥



Älskar hösten trots att det blir himlans kallt på morgonen och kvällen..



Enzo i sitt nya jourhem.



Igår morse när jag skulle kolla fällorna.. Onekligen vackert ute.





Det är så fint att se alla människor som engagerar sig för Sterlings skull på olika vis. 5 av våra grannar hjälper mig och uppdaterar och frågar hur det gåt.. Och Pia tog det här initiativet igår.. Gud låt mig bara få spola fram till dagen han kommer hem..

Natten till igår låg jag vaken och tänkte på Sterling. Scrollade genom Facebook och ett inlägg dök upp där en katt i Göteborg behövde omplaceras akut. Jag tog kontakt som jag alltid gör och erbjöd mig hjälp. Resultatet blev att jag tog en dagstur till Göteborg förmiddagen efter för att hämta katten. Jag behövde ändå skingra tankarna och känna att jag gjorde nytta.

Det här är historien om Benzo. Men jag tog mig friheten att bestämma att han från och med idag ska kallas Enzo istället.

Enzo kommer ifrån ett våldsamt hem med drogmissbrukande husse och matte. Jag åkte till Göteborg i tron om att det var en vettig matte som försökte skydda sig och sin katt från en våldsam pojkvän men så var inte fallet.

Enzo har haft samma matte länge men bott hos fyra olika personer som tagit hand om honom åt henne eftersom hon inte varit kapabel till det själv. Senaste hemmet han var i var hos Rebecka, en föredetta missbrukare med stort hjärta för djur men inga pengar.

Rebecka tog emot Enzo för hon känner hans husse och vet hans bakgrund som kattägare. Men hon var tydlig med att hon hade inte råd att betala något för Enzo själv. I en månad blev hon lurad av Enzos matte som inte betalade en krona. När han kom till Rebecka var han apatisk, undernärd och kunde inte gå ordentligt. Han kunde helt sonika ramla ihop när han gick och klarade inte hoppa ner från soffan utan att ramla. Rebecka ville ge honom veterinärvård med hade inte råd, och matte vägrade betala. Tillslut gav hon ett ultimatum; omplacera Enzo eller så skulle hon se till att han blev skjuten.

Jag kände till väldigt lite av detta när jag kom dit. Men när Rebecka berättade grät hon och jag grät också. Inte bara av Enzos bakgrund men för hennes sits. Där stod jag i hennes lägenhet. Lyssnade på miserabla livshistorier och kunde inget annat göra än ta katten därifrån. Rebecka pratade med en blyg 12-årings röst och skakade och grät. Vad ska man göra? Jag inser att vi kanske har en längre medicinsk procedur framför oss men jag kunde inte backa ur. Katten var tvungen att följa med mig.

Han är fortfarande smal med tufsig/oljig päls, andas lite ansträngt ibland och går vingligt. Jag har anledning att tro att han blivit utsatt för våld eller till och med droger, han också. Men nu kan det bara bli bättre. Han är en av de vackraste katter jag någonsin sett, antagligen renrasig helig birma rent genetiskt men saknar stamtavla så han är en väldigt vacker huskatt istället.

Så välkommen till Kattkedjan, Enzo. ❤️

Grant me the serenity to accept the things I can not change
The courage to change the things I can
And the wisdom to know the difference.

Jag har en väldigt dålig dag. (Det känns som att det gått från att vara något jag aldrig säger, till något jag säger ganska ofta.) Hur som helst.

Vaknar av att jag är sjuk. Utan detaljer; riktigt dålig. Kan inte behålla mat. Den värsta huvudvärken någonsin. Gråter när jag inser att vi inte ens har alvedon hemma. Antagligen feber också. Skriver till Oliver att jag inte kan jobba idag. Hinner precis somna om när jag vaknar av att Martin står i rummet.

Vi har ett problem.

Sterling sprang ut.

Han är borta.

Jag far upp ur sängen. Tänker inte ens. På en halvtimme har jag hämtat (tog två varv, glömde makrillen först) och riggat en fälla med makrill och kontaktat både Marie och Gunilla. Ropat. Och ropat. Och ropat.

Klockan elva var jag tvungen att gå och lägga mig igen för jag trodde jag skulle ramla ihop av utmattning. Drömde att Sterling kom hem. Vaknade av att Gunilla var här en andra gång, hon hade gillrat en fälla till och tagit med sig mer makrill. Gick och la mig igen. Martin kom hem från jobbet och jag hade sån frossa att jag knappt minns vad som hände eller vad vi sa, men vaknade TRE timmar senare. Gick ut för att kolla fällorna. Ropade.

Martin köpte med sig två rejäla ficklampor hem efter att ha varit på jobbet en andra gång. När mörkret fallit gick vi ut på en lång tur med varsin ficklampa, kollade fällor, gick runt, ropade, trampade igenom vattenmassor, ropade, såg ett stjärnfall, kollade fällorna igen och gick lite till. Efter en timme utan någon som helst skymt av Sterling gick vi hem.

Först nu ikväll kom det ikapp vad som hänt. Jag fick aldrig panik utan var ganska lugn och sansad hela dagen tills nu. Nu sjönk det in att han faktiskt är borta.. och kanske aldrig kommer hem igen. Sterling är väldigt rädd av sig, jag är så orolig att han sprungit långt och inte vågar gå tillbaka. Jag är så fruktansvärt mörkrädd också att jag knappt vågar öppna ytterdörren och ropa efter honom i några sekunder. Ännu mindre vågar jag gå ut och kolla fällan under altanen. Men jag måste försöka en sista gång innan jag ska sova. Jag är så utmattad och så uppskruvad på samma gång. Hur fan ska jag kunna sova när jag vet att han är helt ensam där ute?

Skulle dessutom fått svar angående jobbet idag. Kanske var lika bra.. allt har väl en mening. Tänk om jag inte blivit sjuk idag och stått på jobbet med vetskapen om att Sterling var borta och till råga på det fått ett samtal om att jag snavat på mållinjen och inte fått jobbet. Nu skulle inte min värld rasa samman av det men om man summerar allt så kanske jag inte tagit det så bra.

En dålig dag är inte ett dåligt liv. Inte ens en dålig vecka. Eller en dålig månad. Och så långt har det inte sträckt sig än.. det känns som det är mycket som rasar eller liksom rinner mig ur händerna men jag hittar hela tiden nya saker att fokusera på så på något sätt känns det inte som jorden försvinner under mina fötter. Det är okej. Det löser sig. Imorgon är en ny dag och även om det inte löser sig imorgon så hoppas jag att jag under dagen kan samla ihop styrkan för att hålla ut en dag till.

Vill jag tro.

Jag är stolt över mig själv.

Jag är stolt över att jag aldrig ger upp.
Jag är stolt över att jag inte är perfekt.
Jag är stolt över att jag känner till mina brister.
Jag är stolt över att jag jobbar på att bli bättre.
Jag är stolt över att det känns okej att inte vara perfekt.
Jag är stolt över min självmedvetenhet.

Jag är stolt över vem jag är. Och det är jag också ganska stolt över, faktiskt.