Change of Seasons

Jag tror jag har gått och blivit bitter. Den senaste tiden har jag reflekterat över hur ofta jag gnäller.

"Hur har semestern varit?"

"Inte det minsta avkopplande faktiskt, jag har haft så himla mycket att göra."

*har egentligen spenderat otaliga timmar i solen, ignorerat 51 konversationer på messenger, ätit väldigt mycket gott, gjort vad jag känt för just för stunden, sprungit sammanlagt 100 meter, åkt till Göteborg fyra gånger varav alla gånger av egen vilja osv osv osv*

I onsdags kväll passerade jag nämligen mållinjen för alla inplanerade veterinärbesök och dylikt jag haft under min semester. Det var sista dagen med "måsten" med andra ord. Så på torsdagen njöt jag som sjutton av sovmorgon, inga planer, bara få göra vad jag vill.. och på kvällen fick jag idén att påbörja infångning av en hemlös katt här i Näsinge och ordna jourhem, veterinärbesök och allt vad det innebär.. alltså gick det inte ens 24 timmar innan jag blev sugen på att påbörja något nytt som kräver en del arbete. Jag väljer ju allt detta själv! Vad gnäller jag ens om? 😱

Nästa gång jag gnäller. Slå mig. På käften. Ni har mitt fulla samtycke. 

Idag skulle egentligen varit sista dagen på semestern men jag bytte till mig en till och får jobba extra en dag nästa vecka istället. Så jag kan hänga nere på Lunden imorgon och kolla på hopptävlingen!

Idag tog jag sovmorgon och när jag vaknat la jag mig på soffan med choklad och Pepsi Max framför Last Week Tonight with John Oliver som Martin introducerat mig för. Tog en paus för att borsta tänderna, diska, starta en maskin med tvätt och rensa kattlådorna, men annars har jag befunnit mig i horisontalläge hela dagen.

Jag lyssnar nu för tiden på podden med Skäringer och Mannheimer. Där någon gång (eller flera) sa Mia på bred värmländska "Tänk att en kan få ha’t så jävla gött" och det är den rösten jag har i huvudet i sådana här lägen. Tänk att av alla ställen i världen man kan födas på, med alla olika förutsättningar, så fick jag ett liv där jag kan ligga på soffan en hel dag utan bekymmer. Tänk att man kan få ha’t så jävla gött. 

I veckan som gått har jag varit ute på lite äventyr. I måndags åkte jag till Dingle med Martin och Poppy (katter) som skulle operera ut tänder hos Dingleveterinärerna. Under tiden jag väntade på att de skulle bli klara träffade jag min vän PJ som är hemma från studier och jobb en period. Vi drack kaffe och hade en massa gött häng, det var så roligt att träffa henne igen! ❤️ Tänk att vi bara gick i samma klass knappt ett läsår men ändå så här TIO ÅR senare fortfarande ses med jämna mellanrum. Det är en värdefull relation! 

I tisdags hade jag en massa kvalitetstid med min kära fästman. Vi åkte till stallet bland annat, där jag tog en barbackatur med Sophie och han gick bredvid. En helt fantastisk liten runda i ljuvligt väder med två av mina favoriter!

Jag uppskattar nog inte tillräckligt min partners intresse och hjärta för djur. Helt fantastiskt att han följer med till stallet utan att stampa, sucka och pusta utan gärna gosar häst. 

Hans bil var trasig så han lämnade in den och under tiden kom han bort till mig på Hasselgatan där jag kollade på klösträd till katterna. Jag lyckades övertala Martin om att få köpa ett (och sa att jag skulle ha det i sovrummet jag använder men just nu står det i vardagsrummet) och senare under dagen skulle vi bygga ihop den. En väldigt frustrerande uppgift då instruktionerna var inget annat än en spegelvänd bild på klästrädet ihopmonterat. 

Som tur var blev det i alla fall uppskattat över förväntan.

Vi gick dessutom till sjön och både badade och solade. Som jag njöt av lugnet! Tänk att man kan få ha’t SÅ gött!

På onsdagen åkte jag in till stan på morgonen med Wyoming som skulle kastreras, ve och fasa. Hämtade även Poppy som skulle till ögonspecialist i Dingle. 

Poppy blev undersökt och konstaterades vara inte helt blind men synskadad. Hon ser skarpt ljus och kontraster men inte bättre än så. Skönt att hon kan leva ett fullvärdigt liv ändå, lilla Poppy. Jag såg henne i en köp/sälj-grupp där hon skänktes bort gratis. Jag kände direkt att hon måste till veterinär pga. sin kraftiga övervikt och erbjöd mig att omhänderta henne. Tur det, med tanke på alla bekymmer som uppstått. Hon hade högst sannolikt blivit avlivad om hon hamnat hos någon som inte haft råd att ge henne vård.

För Wyoming gick narkosen bra, tack och lov. Hon är underutvecklad och livmodern var bara en liten klump med två trådar på, äggstockarna. Antagligen var hon steril innan och det är därför hon inte löpt. 

Det tog mååånga timmar för henne att kvickna till och det var lite läskigt. Men nu är hon helt återhämtad och jag tycker hon inte är lika allvarlig längre. Hon går runt och kurrar en del och stryker sig till och med mot mig ibland. Gulliga lilla tjejen. ❤️

Igår tog vi dagen lite som den kom och den avslutades med middag på Bullseye Saloon med Martin och Johanna. Jag var till mitt stora förtret inte så hungrig men det var ändå himlans gott.

Nu ska jag fortsätta göra ingenting, åka till stallet ganska snart tänkte jag. Ska avnjuta näst sista dagen på semestern utan ångest i största möjliga mån och ladda upp för 7 dagars jobb när jag är tillbaka! På ett sätt ska det bli skönt att komma tillbaka och få rutiner faktiskt.

Ska plocka upp det sista av leveransen från ZooPlus som kom igår. Har köpt transportburar till alla mina katter så de har varsin i fall det krisar eller jag ska ta dem till vet för årliga vaccinationen. Risken för skogsbrand har satt sina spår i krisförberedningen i hjärnkontoret.. även nytt foder, leksaker som gör ljud, fjäderpinnar till föreningens katter och en helt grym rengöringsspray för att få bort kiss från golvet.. 😅

Vi hörs snart igen ❤️