whiplash

Häj bloggen!

Just nu har jag lite så där panik på insidan. Jag har nästan 20.000 bilder och filmer i mobilen. De är plötsligt helt borta. Alltihop. Det verkar som att telefonen väldigt sakta men säkert "lägger tillbaka" bilderna, för antalet bilder stiger ändå långsamt, men just nu är det uppe i cirka 160 stycken... Fattar inte vad som kan ha hänt. Men försöker inte stirra på det just nu utan sätter mig här och skriver så länge och hoppas problemet löser sig självt, ehe.
 
Det känns som jag har någon infektion i kroppen som håller på att bryta ut. I kombination med mensvärk som liksom kommer och går långt innan dedt ens är dags får mig ju inte att känna mig piggare heller direkt. Någonting lurt är på gång i alla fall.
 
Jag hoppas ni alla haft en bra jul och att ni får en god fortsättning! Jag älskar kanske mer december och julstämning mer än jag älskar själva julafton, vilket nog var tur för min jul blev inte alls som planerat. Se, en cliffhanger till.
 
Varför heter det cliffhanger och inte
.
.
.
.
.
.
.
.
...
 
Hähä.
 
Denna gången tar historian vid kvällen den 15 december. Det hade varit jobbhelg och jag kände mig helt slut. Så trött att jag när det var läggdags bara la mig utan att ens tvättat bort sminket. Jag avskyr att sova med smink på, så då vet man att det verkligen är illa.

 
Jag la upp detta på Instagram så lägger upp det här med. Här kan ni jämföra mitt och Martins (outtalade) ansvarsområden med varandra.
 
Av någon anledning har det tett sig som så att jag (med undantag för de senaste dagarna) nästan inte diskat alls på någon månad, om inte längre. Han har sagt att det inte varit några konstigheter för hans del då han rensar kattlådorna lika sällan, så det har liksom bara fortskridit så. Sedan vad gäller den enorma tvätthögen som aldrig någonsin verkar försvinna utan bara är nollställd i några minuter som högst, så har jag förbjudit honom att röra den. Han tar alltid tvätten och jag ville inte låta honom göra det ännu en gång, plus att jag ville använda min klädvikare så alla tishor skulle vara vikta likadant. Men har jag tagit tag i det? Ja ni ser ju själva.
 
Martins ansvarsområde:
 
 
Mitt ansvarsområde:
 
 
Den var nästan 1,5 meter hög innan jag tillsist tog tag i det. (Utan att använda klädvikaren för jag pallade inte.)
 
Tänkte förresten visa er vad jag köpte på Kawaii Shop i Göteborg. Lite av grejerna var julklappar till Simon och Emelie.
 
 
 
Kolla vad artiklarna heter, måste vara svårt att identifiera vad som är vad vid en eventuell retur eller reklamation tänker jag, haha. Är detta en klatschig produkt? Eller är den sockersöt? Eller bara gullig?
 


 
När jag var sjukskriven (september 2018 till augusti 2019) och fick sjukpenning så minskade min månadsinkomst drastiskt, även om jag inte hade några som helst problem med Försäkringskassan vilket jag är jäkligt tacksam för. Nu när dessutom hästen blev dålig och katterna skulle ha sitt årliga vaccin plus att Artemis behövde dra ut tänder och kommer behöva igen, så har jag minst sagt hamnat i ekonomisk otakt. Även om jag gillar att pilla med kontoutdrag och räkna ihop utgifter och inkomster, framförallt för föreningen vilket jag gör ofta, så inser jag att jag har stuckit huvudet i sanden lite vad gäller mina egna pengar. Antagligen för att det är smått jobbigt att se det så transparent. Men, nu har jag skaffat typ en journal, där jag ska göra budget månad för månad, få koll på sparande, sätta ekonomiska mål och verkligen fylla i på detaljnivå så jag har stenkoll på vad det är som händer med pengarna egentligen. Det ska bli ganska kul, även om jag inser att det blir en del jobb. Vi kommer dessutom skaffa företagsswish till föreningen nu 2020. Vi har undvikit det en längre period för att slippa avgifterna, men jag klarar inte av det extrajobbet det innebär att dels bokföra två konton men också varje månad sätta mig och räkna igenom varenda öre som kommit in och gått ut på mitt privata konto, för att se vilka pengar som är vems. Det kommer bespara mig så himla mycket arbete. Det satt långt inne att fatta det beslutet eftersom vi vill att 100% av det som skänks går till katterna och inte avgifter, men just nu känns det som en OERHÖRD lättnad.
 
 
Vi fick en julklapp från företaget sista dagen jag jobbade innan jag gick på en lite längre ledighet. Bland annat fick vi ett flak med Nocco, proteinpulver från Biotech, proteinpannkakor, lite merchandise, några bars och ett presentkort på Nordby för 350 kronor. Så himla snällt!
 
 
När jag kom hem på kvällen sen hade jag fått paket i brevlådan. Det var en bok som jag köpt av Annica Hillberg som driver en sida på Facebook som heter "Livet med jourkatter". Hon och hennes familj hjälper katter i nöd och jag gillar dem skarpt, dessutom skriver hon så fantastiskt roligt. Hon har släppt en bok med inlägg om en viss katt, sammanfattade, och pengarna går så klart till att hjälpa fler. Så roligt!
 




Sterling och jag kraschade på soffan när jag kom hem. Äntligen stundade 8 dagars sammanhängande ledighet!



Det blev onsdag och jag skulle uträtta tusen ärenden inför min födelsedag som stundade. Ägnade hela morgonen och förmiddagen i stan med olika projekt, kände att jag hade sånt flow att jag ville köpa en trisslott. Vann 60 spänn! Bara en kort stund efter detta där jag konstaterade att jag hade sådan tur idag, kom en annan bil som parkerades bredvid min och föraren SMÄLLDE upp sin bildörr i sidan på min bil. 



Jag pratade i telefon med att av våra jourhem när det hände så var tvungen att avsluta samtalet innan jag kunde gå ut och konfrontera föraren, men när detta var gjort såg jag inte var han/hon tog vägen. Jag dokumenterade i alla fall allting.. så typiskt att det händer bara 2 veckor innan jag ska lämna in den! Fast å andra sidan hade jag nog varit argare om det hänt med den nya bilen.





Väl hemma sedan var jag alldeles urtömd på energi efter att ha hållit tempo i 110 hela dagen. Så la mig i sängen för att vila.. vilket resulterade i en ofrivillig, lite väl lång, powernap och jisses så dåligt jag mådde när jag vaknade sedan.



Det tog mer eller mindre hela kvällen för mig att kvickna till. Jag visste ju inte vad vi skulle göra på min födelsedag då Johanna alltid är så hemlighetsfull och full i bus vad gäller födelsedagar, men OM vi skulle vara hemma hos oss ville jag ha det helt top notch. Det är alltid upplyftande att ha det helt supermegastorstädat på min födelsedag generellt. Så jag var uppe halva natten och städade samt plockade undan grejer, bland annat ett gäng flyttkartonger med prylar som förvarats i möbler som jag sålt. Jag tog ut allt från badrummet och spolade av väggar och golv, alltså det var på den nivån. Och tog tag i den där förbannade tvätthögen,





Vid 4 på natten sedan, vad jag klar och gick och la mig. Lite störd i huvudet är jag nog, men det var med gott samvete jag somnade sedan i alla fall. 



Så kom min födelsedag! Jag fick sova några timmar i alla fall, men jag var ganska snabb upp för jag var så taggad på denna dag. Jag gjorde mig i ordning och Martin tog med mig in till stan för att äta frukost på Backlunds. Enligt Johanna skulle hon ansluta när vi var klara men jag litar inte på någon och anade ugglor i mossen, haha!



När vi kommer till Backlunds ser jag Johanna och Isak!(!!!!) Jag HADE vid ett tillfälle funderat på om han kanske hade tänkt komma ner på min födelsedag.. eftersom jag överanalyserar typ allt som sägs och görs så hade tanken slagit mig MEN jag ville absolut inte bygga upp den förväntningen så jag slog bort den väldigt snabbt. Hade aldrig vågat hoppas på en så fantastisk överraskning!

 
Vi åt frukost innan det blev dags att bege sig av mot fler överraskningar! De gav mig anledning att tro att jag skulle på bodyflight, så jag frågade rakt ut och då sa de ja, och det gav mig sådan ångest haha. Jag visste ju inte om de pratade om det för att hemligheten ändå var ute nu eller om de ville vilseleda mig, jag trodde ju på sistnämnda men kunde inte riktigt slappna av.
 


Eftersom jag är SÄMST på att ta bilder på när jag umgås med folk så finns inga bilder ifrån min födelsedag, men vi satte oss i bilen och körde först till Uddevalla där de snurrade runt i ett bostadsområde och tillslut såg jag min goda vän PJ stå och vänta på oss och förstod att vi var där för att hämta henne. Sedan bar det av vidare mot Göteborg... och Escape Room. Inte bodyflight, tack gode gud. Rummet som Johanna hade bokat var deras svåraste och inget de rekommenderade för de som inte gjort Escape room tidigare, vilket omfattade 2 i sällskapet. Men vi bangade inte utan antog utmaningen, och jag tror det var det bästa Escape room jag gjort! Det var så himla varierande gåtor och uppgifter, inte bara en massa nycklar och koder, ingen synlig klocka som räknade ner tiden och man hade en mobil där man fick meddelanden som gav storyn lite djup. Vi levde oss verkligen in i det och klarade rummet på 45 minuter, alltså med en kvart till godo. Vilket jävla dream team!

Sedan skulle vi vidare till nästa överraskning. Jag hoppades än en gång så innerligt att det inte skulle vara bodyflight utan kanske ett nytt escape room, eller att vi skulle köra gokart eftersom jag vet Johanna var taggad på att köra med Isak. Tack och lov så VAR det ett nytt Escape room bara på annan plats. Vi lyckades på något sätt hoppa förbi skitmånga steg och klara rummet på en halvtimme, men detta var på grund av någon bugg som de inte kunde förklara, så vi fick köra ett nytt rum som han sa var "svårast i hela Göteborg". Det gick ganska bra fram till ett visst moment som vi på grund av tekniken/mekaniken inte fick till, vilket sänkte både moral och humör i det där stackars rummet, haha. Även om vi hade förstått hur vi skulle lösa gåtan så klaffade inte mekaniken för att utlösa nästa steg, så vi satt liksom fast skitlänge på ett moment vi egentligen hade löst. Det tog udden av det, det har lätt för att bli lite dålig stämning när det är frustrerade vinnarskallar som ska samarbeta, men summa summarum tycker jag vi var asduktiga.
 
Efter detta åt vi middag på Pinchos i Göteborg och åkte sedan hem. Jag var så otroligt nöjd, glad och tacksam för min födelsedag och dessa underbara människor runtom mig. Det var nog den bästa födelsedagen jag någonsin haft!
 
Dagen efter träffade jag Isak några timmar innan det var dags för honom att åka hem till Alunda igen. Jag är så glad att han var här på min födelsedag. ♥ Det finns inga bilder så klart, i vanlig ordning. Ni får en bild på Nesty i en frukttartlett istället.
 
 
Måste även berätta om en så fruktansvärt häftig sak. Strax innan min födelsedag skrev jag ett inlägg på Katthjälpen Strömstads Facebooksida om att föreningens ekonomi verkligen är körd i botten. Jag har inte varit så bra på att anordna insamlingar nu i höst, för de har inte genererat särskilt mycket. Om vi däremot har försäljningar eller tävlingar så brukar folk nappa, men det kräver enormt mycket mer tid och jobb som jag helt enkelt inte hinner med. Så våra pengar (inklusive hela vår buffert) har rasslat iväg utan att det kommit in ens i närheten av samma summor via insamlingar/försäljningar/tävlingar. Jag vet att december är en tuff månad rent ekonomiskt för så gott som alla, så jag hade inga större förhoppningar om att kunna generera mycket pengar i en insamling och särskilt inte när det inte var till ett konkret ändamål (en söt kattunge som behöver akut vård liksom). Så döm om min förvåning (och fullhjärtade glädje) när det mindre än 48 timmar senare hade kommit in sammanlagt över 40.000 kronor! Vilka otroligt underbara människor det finns ♥ (Om någon övervägt att skimma mitt kort så kan jag meddela att pengarna är överförda från mitt konto så don't bother hähä).
 


Dagen efter min födelsedag var min energinivå förvånansvärt stabil. Dagen fortskred som vanligt, men dagen efter däremot, jag var heeeelt knocked out. Jag tror jag hade morgonpasset i stallet, men efter det så sov jag nästan hela dagen. Jag kollade på världscupen i hästhoppning och somnade framför det 5 gånger. Jag sov inte 10-15 minuter åt gången heller utan TIMMAR varje gång. Jag låg i sängen så gott som hela dagen, jag gick och la mig strax efter 22 på kvällen, somnade utan problem och sov ändå 8 timmar till. I det avseendet känner jag att utmattningen fortfarande påverkar mig ganska starkt, har jag en sådan dag med mycket som händer runtom (särskilt social stimulans) från morgon till kväll så tar det alltså dagar för mig att återhämta mig ordentligt.









Jag la ut denna bild på Katthjälpen Strömstad och önskade våra följare god jul, förklarade att vi skulle ta en liten paus från sidan under julen och sedan tog jag faktiskt bort hela appen för att administrera sidan. Så befriande på något sätt, att få den distansen. 

 
Dagen innan julafton skulle veterinären Marcos komma till oss för att undersöka Proppen igen. Det var lite oklart för dem när de skulle komma, saker drocg ut på tiden och så föll det sig så oturligt att jag tog frukosten i stallet, så jag åkte hemifrån 08.00 på morgonen och var hemma 20.00 på kvällen. Tolv timmar tog det mig allt som allt, eftersom jag ville vara tidseffektiv och inte behöva åka hem emellan morgonpasset och det att de kom till oss. Först skulle de komma efter lunch, sedan vid halv tre, men det blev vid fem till sist. Jag hade definitivt kunnat åka hem emellan.. men det visste vi ju inte då.
 
I vilket fall så kändes detta besöket mycket, mycket bättre än förra. Sophies ben är bättre! Hon fick en till kortisoninjektion och nästa gång han kommer hit så ska han spruta in silikon mellan skelettdelarna där artrosen är som värst. Så det blir som en kudde mellan, och inte ben mot ben liksom. Det gläder mig att hon är bättre. ♥
 
Hon var så ren och fin när jag tog in henne.. not. Hade i alla fall god tid att borsta samt raka bort hovskägget på bakbenen.
 
 
Jag hade fått en julklapp från snälla Kajsa aka. Stalltomten!
 


Här har hon fått sedering och han har sprutat in kortison i kotan. Hon är så känslig för sedering så de kan inte ge för mycket för då ramlar hon ihop, men när de inte ger så mycket så är hon också tillräckligt närvarande för att kunna sparka när han sätter nålen. Detta resulterade i att kanylen skar upp en större reva i kotan, och hon blödde jättemycket. Inte alls veterinärens fel, det är hon som är hopplös.



Bandage på.

 
Jag fick greja mer i stallet under tiden hon kvicknade till. Snälla Johanna kom förbi och både levererade snacks och sällskap!
 
Julklappsutdelning i stallet.. Jag visste att Kajsa brukade köpa julklappar till oss, men var inte beredd på att både Augusta och Agnes skulle köpa också..! Så jag köpte bara en till Kajsa och inte till de andra, kände mig jättedum men får kompensera upp på annat vis.
 
 
Efter stallet var färdigt åkte Johanna och jag för att handla mat och Bingolotter, för nu stundade uppesittarkväll med julklappsinpackning på Stora Ytten!
 


Det tog på krafterna. Inte vann vi något heller. Men det var oerhört mysigt!

 
Dagen efter var det julafton. Jag åkte till stallet strax efter lunch där Proppen stod inne på boxvila, alltså hon fick inte gå ut de två kommande dagarna efter sprutan i benet. Jag grejade lite innan jag märkte att hon betedde sig underligt. Hon viftade med frambenen, sparkade i väggarna, gnäggade, gick runt och runt, la sig ner och reste sig upp om och om igen.. Jag hade precis givit henne en antibiotikainjektion i halsen så jag trodde hon "såg spöken" vilket de kan göra efter de fått en spruta, men det gick liksom inte över. Tillsist fick jag kontakta jourhavande veterinär och kunde konstatera att Sophie hade kolik.. Det kan vara allt ifrån att de har kraftiga gaser till att de har tarmvred. Allt ifrån att det går över av sig självt till att de dör av det. De ska gärna röra på sig för att få igång tarmarna MEN hon hade ju fått spruta i benet och skulle egentligen inte röra sig alls. Men vi fick ändå gå korta promenader för att försöka få igång maskineriet. Efter 6 väldigt oroliga, frustrerande timmar kunde jag börja göra mig i ordning för att fira jul på Söle med familjen. 3 timmar senare än planerat.
 


 
Martin var så snäll och kom ut till mig för att hålla mig sällskap och trösta mig i detta kaos. Han hade med sig två julklappar som jag fick öppna i sadelkammaren. Så gullig. ♥

 
Tillslut vågade jag lämna Sophie då hon verkade må bättre, och åkte först hem för att duscha och byta om, sedan åkte vi till Söle. Där hade de andra gästerna redan åkt hem, maten var undanpackad i matlådor och kidsen lekte med sina nya grejer. Så det kändes verkligen som att stövla in efter efterfesten var slut liksom. Men vi hade ändå några mysiga timmar med vörtbröd, julklappar och trevligt sällskap. Som sagt, det är tur jag inte älskar julafton lika mycket som jag älskar december och julstämningen. Jag var ledsen nog som det var, att jag missat julfirandet.
 


Angelikas syster Mika gör alltid något bus med uppsättningen av Jesus i krubban. Detta året hade visst Donald Trump byggt en mur runt dem, jag skrattade orimligt mycket åt detta faktiskt.

 
Hemma hade vi julklappsutdelning bara jag och Bowies sen, även med lite julklappar från min bästaste bästa Johanna. ♥
 
 
Det var längesedan jag fick så här många julklappar, blev riktigt överväldigad. Jag fick bland annat en deo som Martin använder, för att jag alltid tar av hans, doftstickor, tre Woodwick-ljus varav två var likadana från två olika personer (DÅ vet man att det är en bra julklapp, när båda tänkt att jag skulle gilla den!), fluffiga strumpor, lite porslin, Rituals-produkter, presentkort, ett armband med grodor, en peng och en mugg med katter på. Blev så himla glad för alltihop!

 
Årets tema är definitivt doft. I födelsedagspresent av Isak fick jag detta underbara doftljus också! Han var så gullig som hade letat efter Woodwick, men alla doftljus går hem helt ärligt. Mitt förstahandsval är inte klassiska söta dofter som typ lavendel, ros, vanilj och sånt så han träffade helt rätt med Rain forest flower. Den doftar verkligen skog! 

 
På juldagsförmiddagen hade jag en massage hos fina Annie inbokad, den var oerhört välbehövlig kan jag säga. Det gjorde både svinont och var så himla skönt och avslappnande. Nästan tvp timmar tog det, så jag var gött mosig i bådde kropp och knopp efteråt. Det blev inte många knop gjorda efteråt, är fortfarande lite ur fas men tror som sagt det beror på att jag har något på gång i kroppen. 

 
Lana var jätteglad att se mig när jag kom hem. Not.
 
 
Jag gjorde ett nytt försök att se på The Wire. Har hört att den ska vara så fruktansvärt bra, men detta är tredje gången jag sett första säsongen och jag hänger fasen inte med alltså. Tycker den är superrörig och har svårt att förstå handlingen. Men jag får kanske bara prova se igenom det så kanske allt klarnar i säsong två sedan eller nåt.
 
Hade sällskap av Nesty som inte hade några som helst problem med att ta det lite lugnt, kvällen till ära.







Och Sterling. ♥

Vi kollade på filmen Whiplash, Bowies och jag. För tredje gången på mindre än två veckor. Den är verkligen så himla bra! Rekommenderar den främst till er som är musikintresserade, men självklart kan man säkert uppskatta den annars också.
 


 
Igår var det alltså dags för mig att jobba igen, för första gången på 8 dagar. Det tar alltid emot att komma tillbaka ifrån en ledighet; har man inte gjort så mycket har man ångest för det och har man bara tagit det lugnt så har man ångest för det istället. Det går inte att vinna. Som tur är hade Nordby bara öppet 11-18 igår så det blev en hyfsat kort första arbetsdag, på en röd dag dessutom så lönen är bättre (det motiverar alltid) och dessutom hade det blivit knas med schemat så vi hade ingen rast. Bara det är ju extrapengar. Det var helt okej att komma tillbaka till jobbet men som sagt, jag mår inte helt hundra i kroppen, så det var småtungt.
 
Det var i alla fall skönt att komma hem tidigt och vi ägnade kvällen i soffan åt bland annat att spela Final Fantasy 9. Älskar, älskar, älskar det spelet. Vi kom inte så långt då vi hamnade i en bossfight där man kunde stjäla ett visst item, men chansen att faktiskt få det var 0,39% så vi satt i över en timme med bara det. Men det var roligt!
 
 
Idag var jag ledig (igen) och började dagen med morgonen i stallet. Uträttade sedan lite ärenden i stan, och tyckte det var skönt att komma hem tidigt utan mer på agendan. Dock har dagen gått så sjukt fort och jag har ingen aning om vad jag egentligen har gjort..?
 
 
Jag tror jag har ganska mycket PMS för det är mycket som känns motigt just nu. Svårt att få ihop det med schemat på jobbet så jag kan få in en timme Joyvoice på samma, fasta tid varje vecka.. Fick besked idag att den lösning jag hade (som jag tyckte var superbra) inte blev av och att nya schemat var spikat. Min enda möjlighet just nu är att lägga Joyvoicetimmen på onsdagar då jag alltid är ledig från Bodypower MEN jag vill inte lägga jobb en kväll då jag alltid är ledig. För även om jag är ledig från mitt huvudsakliga jobb så kan jag ju aldrig åka bort den dagen, eftersom jag måste jobba på kvällen. Jag hade det så en gång tidigare fast med mina pass på gymmet och det var inte roligt. Vill inte behöva tacka nej till Joyvoice heller endast pga. schematekniska skäl. Men vågar inte lägga det på mina lediga dagar heller, för det är exakt sån skit som får mig att må dåligt och känna mig stressad.
 
Sen så är det nåt ljushuvud ute på Ylseröd som tydligen skjutit fyrverkerier i flera dagar nu och antagligen kommer fortsätta göra det tills nyår och säkert efter det också. Detta är direkt förenat med livsfara för hästarna om han skjuter vid fel tillfällen, de kan få panik och skada sig eller till och med dö av stress. Jag menar, på nyår har vi hästarna inne med musik på ganska hög volym så de inte ska höra, men vi kan ju inte ha dem inne 24/7 för att någon eventuellt ska smälla nån gång under dagen. När Kajsa väldigt vänligt och ödmjukt bett honom chilla lite sa han att han inte ansvarar för hennes djur och att hon inte bestämmer över honom. Vad tror ni denna eminenta, lättkränkta mansbäbis tog sig till direkt efteråt? Han sköt fler fyrverkerier. Så klart.
 
Jag har ringt runt till kommuncentrum, polisen och chefen för räddningstjänsten för att fråga vilka lagar och regler som gäller men tyvärr är det väldigt lite som är applicerbart då det är utanför stan. Där gäller bara vanligt hyfs, tyvärr räcker det inte alltid. Så var det med den saken.
 
Jag kanske ställer mig nån natt och skjuter upp raketer utanför hans ytterdörr, vem vet. Eller kan jag kanske lämna en hög hästbajs utanför hans dörr varje dag med en lapp; fyrverkerier skrämmer skiten ur hästar?
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback