Change of Seasons

Häj bloggen!

Kan någon förklara för mig varför denna bild är så rolig? Haha. 

Sist jag skrev var det söndag. Det var en lugn och skön dag men den gick snabbt. På måndagen var det dags för jobb 10-17 och just nu är det löjligt lugnt på centret alltså. Jag tycker dock inte att det är tråkigt, snarare tvärtom älskar jag lågsäsong för att jag slipper känna mig helt urtömd på energi när jag kommer hem. Det är liksom inte motigt att gå till jobbet alls nästan när det inte tar någon energi. När jag kom hem ville jag inte dra igång med nåt projekt eller så utan satt i soffan nästan hela kvällen. 

Plockade fram lite garn och virkade en bläckfisk framför nyaste säsongen av Svenska Hollywoodfruar, som jag inte sett på över ett år. När jag var sjukskriven spenderade jag nästan två månader endast med att sitta i soffan, gosa katt, virka och kolla på alla säsonger Hollywoodfruar som fanns på Viaplay i alla fall. Den tiden minns jag som lite melankolisk men ändå med massa kärlek. Självklart med det obligatoriska WoodWickljuset. 

Nestor tigger middag av Bowies. 

Igår började jag dagen med morgonpasset i stallet. Dock hade det kommit en massa, massa snö under natten vilket gjorde att det tog säkert över dubbelt så lång tid att köra dit.. jag hade en tid på Capio vårdcentral klockan 09.00 så det blev minst sagt väldigt stressigt. Jag hann allt förutom att mocka åt Sophie vilket mina stallkompisar var snälla och hjälpte mig med.

Åkte sen till Capio för att träffa min nya terapeut. Det var ett halvtungt möte med mycket grävande, så det blir alltid en känslomässig bergochdalbana. Men jag gillar henne och tycker våra samtal ger mycket.

Planen var att åka rakt hem och sova efter detta, då jag kände mig sliten och hade 3 timmar tills jag skulle börja jobba. Dock fick jag ägna tiden åt något helt annat.. storytime:

I december 2019 var jag med Artemis hos en veterinär jag inte vill namedroppa men de flesta fattar nog vem det är. Jag har INTE för avsikt att hänga ut dem och vill undvika att detta inlägg ska komma upp om man googlar på dem eller så. Så jag undviker att skriva vem det gäller, men hyser inga illusioner om att ni inte ska fatta ändå. Det är okej. 

I vilket fall, vi var hos denna veterinär som jag normalt sett inte brukar anlita då jag alltid går till Dingleveterinärerna, men de hade inte tid på några veckor. Jag bokade tid för att dra ut två tänder som var dåliga samt röntga tänderna för att se om det rörde sig om FORL. Allt gick bra, ingen FORL sa veterinärern, men jag råddes åtgärda två tänder till som var dåliga snarast.

Det drog ihop sig för att åtgärda hennes tänder, nu hos Dingleveterinärerna, och jag mejlade och bad om journal samt bilder från hennes besök så jag kunde informera andra veterinären om hur läget låg till för att slippa betala för nya bilder. Lång historia kort så tog det dem över 2 veckor att leverera bilderna, vilket ledde till att jag dels fick flytta fram tiden för operationen en gång och dels blev jag... lite irriterad.

När jag väl fick bilderna, måndag kväll, så mejlade jag dem till Dingleveterinärerna och frågade om de dög då de ursäktade sig för den dåliga kvaliteten. Till svar fick jag att bilderna såg ut att vara tagna med vanlig slätröntgen och inte tandröntgen, vilket inte är samma sak. På en tandröntgen ser man både rötterna och hur tänderna ser ut inuti, på en slätröntgen ser man bara konturerna av tänderna. Jag ifrågasatte detta och blev till en början ganska upprörd och ville ha pengarna tillbaka då jag skulle behöva betala för en ny röntgen då den första var obrukbar. Det är ganska sällan jag blir sådan att jag kritiserar och ännu mer sällan begär pengar tillbaka, ska ni veta. Jag rådgjorde med andra som jobbar ideellt med katter och en tredje, opartisk veterinär, om vad som var rätt och fel här. Sistnämnda berättade för mig att det är ganska vanligt förekommande OM man inte har en tandröntgen, att man "tager vad man haver" och gör en vanlig för det är bättre än ingenting. Veterinären jämförde det med att låt säga jag skulle göra en tandröntgen hos Dingleveterinärerna och sedan åka till en tandspecialist i Göteborg, då hade ju kanske inte den röntgen varit tillräckligt heller eftersom de sitter på ÄNNU mer resurser - men det är ju fortfarande inte första klinikens fel. Detta resonemang kunde jag köpa, även om jag var gaaaanska så säker på att jag frågat specifikt om de hade tandröntgen eftersom jag inte trodde det, men jag har inga bevis på att jag frågat och de sagt ja.

De svarade direkt att jag kunde få pengarna tillbaka (vilket jag tycker är bra service, bör tilläggas!) men vid detta laget hade jag börjat tvivla på om de verkligen gjort fel.

Plötsligt drabbades jag av ett dåligt samvete. Jag kunde inte riktigt bedöma om de verkligen hade gjort något fel, för de hade ju jobbat med de medel de hade. Men faktum kvarstod att jag betalat 800 kronor för egentligen ingenting, och behövde betala ännu mer pengar för en ny röntgen. Jag svarade inte på mejlet där de efterfrågat mina kontouppgifter utan kände att jag ville fundera på hur jag ville göra, vad som kändes etiskt rätt och vad som kändes genuint bäst, i magen.

Så, imorse var det dags att lämna in både Artemis och Jonny hos Dingleveterinärerna. Artemis för åtgärd av sina dåliga tänder och Jonny för utredning av astma som jag misstänkt att han kanske hade då han rosslar ibland när han andas. 

Efter detta åkte jag till stallet för att fixa åt Proppen, och det var så fint ute!

Väl hemma sedan städade jag huset och satte mig i soffan för kattgos och mer Svenska Hollywoodfruar. Några lugna timmar helt enkelt. 

Vid 14.30 var det dags att åka in till stan och hämta katterna hos veterinären. På väg in till stan mötte jag en lastbil som körde ganska fort, och det skvätte upp grus mot min vindruta. Det small högt, blev ett stenskott i rutan som efter 30 sekunder sprack och blev typ 15 cm långt. Jag körde en avstickare till Toveks bil och bad dem kolla på det, och frågade vad jag ska göra.. naturligtvis gick det inte att laga utan man måste byta hela rutan. Självrisken lär gå på 1500-1800 spänn någonting. Här har man valt att leasa bil för att "slippa oförutsedda uppgifter" så händer den skiten. Efter att ha haft bilen i en månad dessutom. EN MÅNAD. Samma månad jag betalt leasing för två månader av samma lön.. Nåväl tänker jag. Det kunde ha varit värre.

Jag åkte till veterinären och hämtade ut katterna. Veterinären hade gjort en tandröntgen och konstaterat att Artemis, trots allt, har FORL. Jag blev givetvis ganska ledsen, dels för att Artemis ska leva med en livslång och (stundvis) smärtsam sjukdom och behöva gå igenom regelbundna kontroller och operationer.. det är givetvis ingen dödsdom eller så, under förutsättning att hennes njurar eller dylikt inte blir dåliga så man inte kan söva henne, men jag önskar ju så klart att hon hade fått slippa. Jag bad dem dock om ett blodprov idag och de kunde konstatera att allt såg bra ut i dagsläget i alla fall så det var skönt.. Där och då bestämde jag mig i alla fall för att tacka ja till pengarna tillbaka av andra veterinären, då de sagt att diagnosen inte fanns, när den ändå gjorde det.. ännu mer irriterande är att det är ett års karens på hennes försäkring för att den ska täcka FORL. Om en månad skulle den ha börjat gälla, men nu kommer jag behöva stå för varenda krona av denna dyra sjukdom. Gah, så frustrerande... dagens besök gick på 6700 kronor, och då var de ändå så gulliga att de bjöd på tandröntgen. Jonny hade ingen astma i alla fall, men kommer behöva skrapa tandsten snart.. Suck. Men men. Jag försöker tänka som en vän till mig sa en gång, pengar är sånt som löser sig. Det finns mycket värre saker som inte finns någon lösning till eller utväg från. Min älskade höna. ❤️ Hennes fiktiva 4-årsdag är idag för övrigt.

Överväger att sälja min ens njure till förmån för Artemis vård. Någon som är intresserad?

Efter jag hämtat katterna åkte Martin och jag för att hämta en byrå jag köpt på en köp/sälj-sida på Facebook. Jag hade chattat med säljaren som hette Hega, och fått telefonnumret jag skulle ringa inför upphämtning. När jag ringde svarade en man med sitt efternamn. Jag sa något i stil med "Hej jag söker Hega, jag köpte en bänk av henne" varpå han svarade "ja det är jag". Jag trodde jag skulle sjunka genom jorden, vad pinsamt. Det var verkligen the cherry on top för denna dag.

Vi åkte i alla fall dit och när jag skulle swisha honom stod ett annat (mans)namn på swishen så jag hoppas jag bara missförstod så jag inte råkat förolämpa någon.

Nu är vi hemma igen och tar det lugnt. Gav katterna två nya bäddar men låter bilden tala för sig självt om vad katterna tyckte om sina två bäddar kontra en låda som per definition nog inte ens är en låda längre.

Nu blir det gött soffhäng med katterna resten av kvällen. ❤️

     

Häj lilla bloggen!

 

Herregud. Jag hade precis skrivit i en timme utan att spara när datorn dog, utan förvarning. Först fick jag panik men så tog jag ett djupt andetag och tänkte "det är bara en text, jag kan skriva om, det går bra". Så när jag startade datorn igen så hade inlägget på något mirakulöst sätt återställts. Jag har fått för mig att universum belönar mig de gånger jag inte blir arg, och återställer texten åt mig. Om jag däremot blir förbannad, så kommer den försvinna, för det är universums sätt att straffa mig för att jag är så privilegierad att jag kan bli upprörd över något så futilt. Någon mer som tänker så? Ingen? Bara jag? Är det bara blogg.se som har en übersmart funktion som autosparar med jämna mellanrum? Well, tack till universum eller blogg.se, den som nu förtjänar äran för detta.

 

Det är över en månad sedan jag tittade ni här sist... detta året har verkligen börjat vansinnigt intensivt. Jag har faktiskt inte känt mig särskilt stressad dock, men har onekligen haft fullt upp. Har varit förvånansvärt stabil genom stressen och pressen jag känt och brukar ha hemskt svårt att hantera. Vet inte riktigt vad hemligheten är ännu, men den kanske gör sig tillkänna på nåt vis. Idag är nog första dagen på en månad som jag känner mig lite låg. Inte ledsen eller så, men smått PMS-ig och inte så där supersugen på att interagera med någon. Så idag just är jag väldigt stressotålig och skulle nog kunna bli helt vansinnig om Martin t.ex. gäspade väldigt högt. Blir tokig på det. Verkar vara en mansgrej, att de nästan skriker när de gäspar? Vad är grejen? Både att gäspa tyst och att nysa sig i armvecket istället för i handen är helt gratis faktiskt. 

 

/mvh inte alls bitter.

 

Har inte fått i mig annat än 400mg koffein och en semla idag så det kanske inte är en så jävla svår gåta, varför humöret är lite lågt.

 

Nåväl, tänkte återberätta månaden som gått.

 

Det har blivit ganska mycket av detta ↓

 

I slutet av december var det dags för det stora städet av Polon. Det var dags att lämna in den och hämta min nya bil. Fick hjälp av Bowies att städa och tvätta den, i utbyte mot att jag bjöd på pizza. Bilen blev superfin och det var jättetråkigt att lämna bort den. Det har ju dessutom framkommit att serviceavtalet inte gick att avsluta i förtid, så för några veckor sedan fick jag hem en faktura på resterande av serviceavtalet som gick på 2000 spänn. Jag förstår resonemanget helt, att jag använt alla servicar som ingått och att jag då får betala för det så klart, men en sådan detalj känns ju väsentlig att veta när man står i valet och kvalet om man ska byta in bilen i förtid eller inte. Min nya bil tar mig ju från punkt A till punkt B så jag ska inte säga att jag är missnöjd med den, men hade de inte velat ha ett sådant överpris för Polon hade jag ju helt klart hellre köpt loss den. Att jag nu i efterhand fick veta att jag dessutom måste fortsätta betala serviceavtalet på den styrker känslan ännu mer. Varför bytte jag ens in den tre månader i förväg om jag ändå ska betala för den? End of rant. 

 

 

Gjorde en pärm till Johanna att sätta in papper och kvitton i (som jag ska ha å föreningens vägnar).

 

 

Det blev nyår!

 

 

Och den spenderades i stallet vid tolvslaget för att ha koll på hästarna som blir oroliga när det skjuts fyrverkerier.

 

 

Sedan startade vi 2020 starkt genom en ledig dag med sovmorgon. Välförtjänt om ni frågar Nezty.

 

 

Jag har länge velat ta tag i mina kostvanor och utesluta kött och mejeriprodukter helt. Jag äter inte så mycket kött för jag gillar det inte, men tycker det är svårt att hitta alternativ då jag inte heller gillar grönsaker särskilt mycket. Men jag hakade i alla fall på initiativet Veganuari av Djurens Rätt, och satsade på att endast äta vegetariskt hela månaden. Jag hade dock inte som målsättning att utesluta mejeriprodukter helt och hållet då det kändes alldeles för svårt. Om något känns så utmanande är risken istället att man skiter i allt och ger upp. Så jag gav mig själv lite spelrum för den sakens skull, i hopp om att kunna utesluta det helt i framtiden.

 

Mycket riskakor med jordnötssmör till mellanmål blev det.

 

 

Vi startade nya året frisk med inventering samma vecka. Jag har aldrig varit så snabb någon inventering någonsin tror jag, så jag var nöjd. Jobbade dessutom 7-20 den dagen så var ganska stolt över min insats.

 

 

Har börjat logga alla mina privata in- och utgifter i min bok, för att få lite bättre koll på ekonomin. Som ni ser har Nestor stenkoll han också.

 

 

Många morgonpass i stallet blev det.

 

 

Fina Artemis.

 

 

Blev spontant inbjuden på pannkaksfrulle av bestie vid tillfälle som jag givetvis inte kunde tacka nej till. 

 

 

Samma dag åkte jag sen till Håby för att ta emot en katt från en annan katträddarförening. Katte heter Lasse-Maja och fångades in bland en koloni. Hon är ganska rädd och har en skadad tass, men är väldans söt.

 

 

Från en fullständigt kaotisk dag.. men humöret var ändå på topp. Otroligt.

 

 

Har tagit uti med att ordna samtalskontakt via vårdcentralen. Inget allvarligt eller så, behöver bara lite hjälp med att strukturera upp livet och välja vad jag ska prioritera, samt sätta gränser för att inte falla tillbaka i utmattningen. Det är ett år sedan jag började jobba 25% efter min heltidssjukskrivning nu. Usch vad tufft det var.

 

 

Går lite promenader med Proppen ibland, som också behöver rehabiliteras fast från sin senskada då. Givetvis med massa reflexer på.

 

 

I mitten av januari var det dags att åka till Stockholm för att se Dream Theater. Skickade meddelande till Manfred när vi var på väg till Stockholm och han hade GLÖMT BORT att vi skulle på konsert 3 timmar senare.

 

 

 

Vi kom fram med ganska dålig tidsmarginal (inget förvånande där väl) och skulle checka in på hotellet och göra oss i ordning innan konserten. När jag valde hotell var jag supernoga med att det var gångsavstånd till Cirkus så vi skulle slippa ta bilen, leta parkering osv. Så jag blev supernöjd när jag hittade detta hotell som enligt hemsidan bara låg 700 meter därifrån! Jag blev dock superONÖJD när jag insåg att det var fågelvägen och att det låg ett enormt vatten emellan. Det skulle med andra ord ta 45 minuter att gå runt, vilket vi definitivt inte hade tid med. Så det slutade med att vi fick ta bilen, komma fram med en kvart till godo och i stressen inte inse att det finns fler bolag än Smspark att betala sin parkering till. Jag letade upp områdeskoden och slängde iväg ett sms för att starta parkering. Efter konserten sedan hade vi fått en p-bot på 900 kronor för det var ju Qpark man skule betala till. Ridå. 

 

Utsikten från vårt rum! Vi bodde på en båt. Det fanns dessutom badkar vilket jag var otroligt nöjd över. Vattnet gick inte att få varmare än ljummet men det var skitsamma, jag badade ändå.

 

Konserten var i alla fall sjukt bra och det var jättekul att träffa Manfred också ♥ Det var tredje gången jag såg Dream Thater, och fler gånger hoppas jag att det ska bli! Tillsammans med Pink Floyd utgör de mitt livs musikkärlek. Forever and ever.

 

 

 

 

 

Efter konserten sen konstaterade vi att vi inte ätit på hela dagen, så vi begav oss ut på jakt efter mat. Det fanns inte så mycket att välja på då klockan var närmare 1 på natten, men vi hittade en Max där vi slog oss ner och beställde mat. Under tiden vi satt där kom det in en kvinna som uppenbart antingen var påverkad eller har drogat sönder sig helt. Hon kom fram till oss och började prata, men hon pratade fort, osammanhängande och sluddrigt. Till en början var jag smått obekväm då man aldrig riktigt vet vad så "påträngade", främmande människor har för intentioner. Hon gick till kassan och pratade med personalen som gav henne en mugg för att ta vatten. När hon hämtat sitt vatten kom hon tillbaka och satte sig bredvid mig. Hon var liten, med trasiga kläder och hennes händer var iskalla. Hon pratade på och vi försökte hänga med, tills hon frågade om vi hade någon mat hon kunde få av. Jag tog med henne till expresskassan och lät henne välja en burgare, och köpte den åt henne. Vi satt sedan och lyssnade på hennes något osammanhängande livshistoria och jag mådde så himla dåligt. Jag förstod inte om hon var hemlös eller om hon hade någonstans att ta vägen, men tror förstnämnda, och det känns ju hemskt att bara lämna henne. Men vad ska man göra. Efter ett tag tackade vi för sällskapet och behövde gå tillbaka till hotellet. Vi sa hejdå till Karoline som hon hette, och jag gick därifrån med en enorm klump i magen. Jag hoppas det löser sig för henne.

 

 

Det måste ha varit lågsäsong för hotellet för vi såg bara en annan familj där. Men skönt i det avseendet att frukosten blev lugn och stilla i alla fall. Nästan pinsamt tyst, jag mådde så dåligt pga. sömnbrist i så många dagar så jag orkade knappt prata heller. 

 

 

 

Vi checkade ut, lämnade vår packning i bilen och bestämde oss sedan för att turista lite i Stockholm innan vi åkte hem. Med stark betoning på lite, jag ville mest se gamla stan. Vi gick in i några second hand-butiker och köpte en våffla längs vägen, annars hände inte så mycket spännande.

 

 

Sedan började vi en lång bilresa hem. Jag lyssade igenom 4 av Dream Theaters album och hade livekonsert för Martin den stackarn som tvingades lyssna på eländet. Men jag hade roligt i alla fall.

 

Någon hade saknat mig! Min älskade Sterling ♥

 

 

Mina bäbisar ♥

 

 

Efter dessa dagar var över så var jag så satans trött. Inte bara hade det varit många timmar i bil, intensiva dagar och få timmars sömn på nätterna, men jag hade hetsat som sjutton dagarna innan för att hinna få klart en massa grejer inför resan. Jag minns inte exakt vad jag hade gjort, men jag minns att jag sovit helt vansinnigt lite. Så de kommande dagarna tragglade jag mig igenom jobbet och på kvällarna låg jag i sängen och virkade bläckfiskar och gosade katt. Försökte med förstnämnda i alla fall. Under tiden spelade Martin ett nytt spel han hittat som heter Subnautica. I love it. Man är på en annan planet, utforskar och loggar flora och fauna samt bygger en massa grejer för att ta sig vidare. Otroligt vackert, stämningsfullt med bra musik. Och lite läskigt.

 

 

 

 

Jonny som numera får vara ute större delen av tiden vi är hemma. Han disponerar tiden ute mycket väl genom att ligga precis utanför dörren och vänta på att bli insläppt. Men låt er inte luras, han står jämt vid dörren och vill gå ut, så så synd om honom är det inte. 

 

 

Ännu en tidig morgon i stallet.

 

 

Det går bra med att äta vegetariskt. Och sjukt bra gick det att inte köpa lunch på centret! Jag har de senaste åren varit skitkass på att ta med matlådor hemifrån utan har köpt lunch varje dag, det är ju 50-70 spänn om dagen bara på lunch. Lovade mig själv att leva mycket snålare framöver och jag har faktiskt inte misslyckats en enda dag sedan årsskiftet. Mycket nöjd är jag. Jag avskyr ju att laga mat så stundvis steker jag bara upp en hel påse vegofärs och kryddar med tacokrydda, kokar ris och blandar ihop.. inte superspännande, men bättre alternativ än att köpa på plats.

 

 

Jag var hos fina Nasrin på Mia's i Strömstad för att fixa till ögonbrynen som jag slutat noppa sedan nåt år tillbaka. Ville mest forma dem lite. Fick prova trådning, det gjorde ganska ont men var uthärdligt, Nasrin är ju så jäkla rolig om inte annat.

 

Framför allt så hände detta, haha.

 

 

Så hon fick tråda min överläpp också. 

 

Nya Celsiusen anlände. Den smakar som Nocco Caribbean med en touch av apelsin. Inte riktigt min grej med andra ord, men jag blir ändå lika exalterad varje gång de droppar en nyhet. Och ledsen blev jag när jag fick veta att Frozen berry gått ur produktion. Mycket. Ledsen.

 

 

Vissa morgonar när det blivit stressigt har jag gjort frukostgröt och tagit med i lunchlåda. Exakt så mån har jag varit om att inte köpa mat på jobbet.

 

 

En kväll efter jobbet fick jag åka och hämta denna katt, som upphittaren sett blivit dumpad ur en bil. Hur fan är folk funtade undrar man. Alltför ofta. Cleo som vi döpt henne till finns i alla fall nu i tryggt förvar hos oss och kommer snart vilja ha ett nytt hem. Visst är hon gullig?

 

 

Jag har väl inte nämnt det här men nu är det i alla fall officiellt att jag ska leda Joyvoice-kören i Strömstad under våren. Jag har tackat ja till jobbet och anmälan är öppen! Jag fick i uppgift av dem att spela in en video på cirka 7 sekunder där jag presenterar mig själv följt av "Välkommen med din anmälan!" eller dylikt. Kändes inte väldigt naturligt direkt, och jag fick verkligen aldrig tillfälle att spela in den då det skulle vara i dagsljus och jag bara jobbade heldagar. Så sista dagen innan deadline fick jag gå ut på personalparkeringen under rasten och spela in. Jag frös så mycket om fingrarna att jag tillslut tappade känseln, men videon blev klar i alla fall.

 

 

Sjukaste dagen jag haft på riktigt länge var förra onsdagen. Jag åkte hemifrån strax efter 07.00 på morgonen och var hemma 03.30 morgonen efter. Det var kattärenden kors och tvärs över hela länet hela dagen. Det sjukaste av allt var att jag faktiskt HÖLL min supertajta tidplan och dessutom hann med en snabbfika på Backlunds med bestie där jag smäckte i mig världens största semla. Senare under dagen skulle jag åka och hämta/lämna katter, köra till nya jourhem och till vår veterinär samt ta mig an ett akutärende och åka till Blå Stjärnan i Göteborg mitt i natten.

 

 

När jag kom till ett av jourhemmen där jag skulle hämta katter mötte jag mannen i huset på parkeringen. Han hörde att jag spelade Dream Theater i bilen och kommenterade genast att det är inte ofta man hör där ute på landet. Jag blev genast till mig eftersom det är ganska sällan man stöter på någon som ens känner till det bandet, så vi nördade ordentligt om musik generellt men främst DT och sen även Pink Floyd. Han hade stenkoll på dem båda två, det var så roligt. Han hade en megastor skivsamling och sa att jag fick låna något om jag ville, jag frågade om han kunde rekommendera något så han plockade ihop ett gäng skivor som jag fick låna med mig hem. Jag blev så glad! Så gemytligt att låna med sig fysiska CD-skivor och inte bara bli skickad en länk på Spotify liksom.

 

 

När dagens alla ärenden var klara skulle jag egentligen åkt hem och varit hemma runt 20.00 någon gång. Jag skulle vara ledig i 5 dagar så jag hade lagt ALLA ärenden samma dag, den första dagen av de fem, så jag kunde ta det lugnt sen. Jag var medveten om att det skulle bli intensivt, men det jag inte räknat med var att få ett ganska så invecklat akutärende direkt efter jag var klar. Åkte till Fjällbacka och hämtade katten som jag insåg skulle behöva intensivvård om hon ens skulle ha en chans att överleva. Även om klockan var mycket så frågade jag Martin om han ville följa med. Jag visste att det skulle ta några timmar extra att åka hem och hämta honom men å andra sidan skulle vi kunna hjälpas åt att köra hem om det blev alltför tufft.

 

Jag hämtade posten under tiden jag väntade på att han skulle bli klar och då hade jag äntligen fått hem denna tavla på Artemis.

 

 

Här var vi framme på Blå Stjärnan i Göteborg runt midnatt. Vi fick träffa veterinär hyfsat snabbt.

 

 

Lilla Astrid hade blivit utkastad och lämnad att dö, efter att hennes matte gått bort. Hon var bara skinn och ben och kunde inte gå ordentligt, så svälten var långt gången. Det gör så jävla ont att se.

 

 

 

Ärendet med Astrid blev invecklat och jag valde att inte utalla mig om det officiellt med respekt för de av de involverade som inte gjort något fel. Några andra fattade i alla fall beslutet att låta Astrid somna in. Det var en hemskt tung avslutning på kvällen men jag får i alla fall trösta mig med att Astrid inte behövde svälta ihjäl ensam och kall i en buske.. men jag önskar att karma tar de som gjort så här mot henne.

 

 

Väl hemma sedan stannade tidsmätaren på 10 timmar och 45 minuters körning, sammanlagt 76 mil. Från morgon till.. morgon.

 

 

 

Needless to say, jag var helt jävla död i två dagar efteråt. Jag vet att sådana hektiska dagar är alldeles overkill och att jag inte borde ta mig an det, men jag kompenserade på bästa vis genom att bara ta det lugnt (och sova) så länge kroppen behövde efter det. 

 

 

Finluch med Johanna på Backlunds efter möte med banken på fredagen.

 

 

Denna tisha köpte jag i Stockholm. Älskar den. Den sammanfattar allt jag är just nu.

 

 

Martin köpte hem burgare från Bullseye. Jag tog en vegetarisk, den var amazing kan jag avslöja. Tror inte ens en inbiten köttätare hade känt skillnad på den och en vanlig så att säga. Kudos!

 

 

När Wyoming och Jonny låg på min säng och sov ville jag inte störa dem så jag sov på soffan den natten. Hähä.

 

Mealprep av storkok grönkålspasta. Som tyvärr var en av mina sämre batcher men så får det vara ibland. Allt kan inte vara bäst.



Mina fem lediga dagar gick superfort och i vanlig ordning dök den kritiska rösten upp i huvudet; antingen har jag gjort för lite eller så har jag inte tagit det lugnt nog. Varenda gång jag varit ledig så känner jag något av det, det går liksom inte att vinna. Denna gång vet jag inte ens vad jag sa till mig själv, både att jag slösat bort dagar genom att sova men också att jag gjort alldeles för mycket trots att jag inte borde. Suck.

 

Jag gick i alla fall lite promenader med Proppen som är finast i världen.

 

Lördag och söndag kväll satt jag med lite administrativt arbete, vilket Sterling hade svårt att acceptera. Han är för go även om det kan bli väldigt påfrestande ibland att han alltid ska vara ivägen när jag sitter vid bordet och skriver och grejar. Det är sällan han nöjer sig med att ligga i knät, han ska gärna vara mitt i ansiktet.



När ännu en hektisk dag passerat och matlagningen blivit lidande så provade jag Anammas färdiga pizza till middag. Den var fantastiskt god!

 

Artemis alltså, så konstig..

 

Ja juste, i helgen hämtade vi även en Malm-byrå jag köpt via köp/sälj i Strömstad. Jag ska ha två stycken som jag ska bygga en säng uppepå. Har även planer på att måla om sovrummet i samma veva. Ett enormt projekt som är svårt att ta lite i taget av, och jag vet inte riktigt när jag ska hinna, men nu är jag i alla fall ett steg på vägen.

 

 

 

I förggår var jag iväg med Nestor och Sterling till veterinären. Nestor skulle göra en ny tandröntgen enligt rutin då han har FORL, och Sterling har så spänd buk att jag ville göra en röntgen för att utesluta vätska eller tumörer i buken. De var så där nöjda med mig, kan man säga.

 

Bådas besök gick dock bra med goda prognoser. Sterling var bara tjock. 1500 spänn för att få bekräftat att han bara är tjock. Martin hade kunnat göra det billigare sa han. Sterling tog jag med mig hem direkt efter undersökningen och Nestor skulle stanna under dagen. Jag hade lite problem med att lösa hämtningen av honom då den måste ske innan vet stänger klockan 16 och jag slutade 20 men jag sa till dem att är han klar innan de stängde för lunch vid 12 kunde jag köra hem honom själv innan jag började jobbet. De skickade sms 11.53 att han var klar, jag ringde chefen i panik och frågade om jag kunde komma lite sent till jobbet (det var svårt att fråga då jag nyligen fått en tillsägning för att jag är dålig på att passa tider när jag går kvällspass, är dock alltid i tid till öppningarna). Han godkände det och 11.58 skickade jag sms till vet och skrev JAG KOMMER NU (då jag var i närheten) och var där prick 12 då de stänger. De hade hunnit stänga när jag kom så jag stod och bankade på dörren i panik och ringde alla nummer jag hade till de i personalen jag visste var på plats den dagen.. Jag kände mig hemskt jobbig men jag ville så gärna hämta ut honom så vi slapp krångla med transportkedja senare, när jag jobbade. Efter cirka 10 minuter fick jag tag på dem och de var så snälla att de släppte in mig och lät mig hämta honom. Otroligt bra service ändå, förlåt mig Dingleveterinärerna. Jag låg dock ännu mer efter tidsschemat nu och skulle bli ännu senare till jobbet, så jag stressade som en idiot. Dessutom hade inte Nestor vaknat ur narkosen ännu vilket jag antog att han hade gjort när de skrev, så det var lite obehagligt att behöva lämna honom hemma men jag åkte tillbaka hem på min rast sedan för att kolla till honom. Allt gick bra, tillslut. Jag blev till och med förlåten av Nestor.

Denna helg har jag varit ledig och den har gått hemskt fort. Igår började jag dagen med att adoptera ut Gösta som skulle flytta till Örebro. De som skulle hämta honom hade råkat knappa in fel adress och hamnade i Henån på avtalad tid, med ytterligare en timmes körning  till oss. Så det drog ut lite på tiden men jag uträttade lite ärenden under tiden så det gjorde inte så mycket.

 

 

När vi var klara hämtade jag min lillebror Simon och åkte sen ut till stallet då vi skulle låna Kajsas snälla hästar och ta oss en tur längs havet. Det blev en väldigt mysig stund med lite kvalitetstid med fina Simon ♥

 

Han fick rida Gina som är världens snällaste och i normala fall inte superpigg, hon är trots allt ganska gammal. Vi skulle trava en liten sträcka men Gina var så taggad att hon gjorde en gångsartsväxling från skritt direkt till galopp och Simon den stackaren har aldrig ens galopperat tidigare. Som tur var gick allt jättebra och han höll sig kvar, så vi kunde skratta väldigt gott åt det senare.

 

På kvällen sedan kom Johanna med semla för en stunds gött häng innan jag piffade till mig, och Bowies och jag drog till Uddevalla för att äta på Pinchos. Jag utforskade deras vegetariska alternativ som de ska ha breddat utbudet på detta år. Godast var fishless & chips för det smakade exakt som panerad torsk, jag blev helt blown away. Älskar, älskar, älskar Pinchos. Är så mysigt att lyxa till det och åka dit ibland.

 

Idag tog jag sovmorgon för första gången på jag vet inte hur länge. Det var så jävla skönt, men jag gick ändå upp 09.30 någon gång. Skönt det ändå, att inte sova bort hela dagen. Jag städade huset ganska utförligt då vi inte hållit efter på några dagar och det blir så jäkla skitigt så snabbt med katthår och kattsand överallt. Dessutom var det vårsol som sken in genom fönsterna och då ser man ALLT. Usch, det är det enda negativa med våren haha. Man ser all skit som man kunnat ignorera hela vintern. Jag menar, håret är helt ofrånkomligt, det finns där jämt..

 

Vid 14 hade jag ett möte då jag blivit inbjuden till styrelsen i ett parti här i kommunen. Jag blev mycket hedrad och smickrad över att ens bli tillfrågad, är det inte fantastiskt när människor tänker på en? Bara en sådan sak menar jag? Så vi sågs över kaffe och semla idag för att prata lite mer om vad partiet står för och vad det innebär att sitta i styrelsen. Jag är väldigt intresserad av att gå med och framförallt bli mer påläst och insatt i kommunpolitiken, men jag vet innerst inne att jag har tillräckligt om inte för mycket att göra redan. Jag har en vecka på mig att fundera ungefär, om jag vill försöka bli invald på årsmötet på lördag. Spännande.

 

Livet är så förbannat roligt alltså. Det kanske låter överdrivet men det känns som varje dag är ett äventyr. Varje dag är innehållsrik och givade i olika utsträckning. Och har man en dålig dag vet man att det kommer en ny imorgon.

 

Det kanske låter väldigt pretentiöst men jag känner verkligen så, även under mina sämre stunder som idag. För omvärlden är mitt liv säkert inte ett dugg intressant, men jag själv känner att jag är med på en jävla resa som låter mig utvecklas och växa nästan dagligen. Jag är så otroligt glad och tacksam för det.