Change of Seasons

Häj lilla bloggen och ni som läser den! Nu jävlar ska ni få ett inlägg att sätta tänderna i. Haha.

 

Trevligt och fint att se att några är inne och kollar efter uppdatering nästan varje dag, även om frekvensen inlägg är låg. Jag har inte skrivit på nästan 2 månader nu, det har (som alltid egentligen) varit mycket runtom och ju längre tiden går desto trögare går det att väl komma igång. Jag vill ju gärna få med så mycket betydelsefulla händelser som möjligt, för mitt framtida-jags skull. Detta inlägg blir långt. LÅNGT. Guldstjärna till dig som läser hela. Here goes!

 

Vi spolar bandet tillbaka till början av februari. I förra inlägget hade Artemis varit hos veterinären och dragit ut tänder. Hela upplevelsen var så hemskt tråkig och ännu tråkigare var det när jag fick lägga energi på att ta diskussionen med första kliniken hon var på. Allting löste sig dock tillslut, det gör ju som oftast det, men jag tycker fortfarande hennes aptit verkar något låg. Sedan så överanalyserar jag säkert en del, men man är ju rädd att de ska gå runt och ha ont.

 

Jag har gjort en supermegakraftansträngning gällande föreningens bokföring 2019. Det som dock är något av ett lyxproblem är att så fort jag sätter mig vid bordet och ska ta uti med något sådant här, så fylls bordet och mina ben av katter. De ligger mitt i vägen och stryker sig mot ansiktet och trajar med sina klor i mina lår. Det kan bli jäkligt irriterande faktiskt, och jag har insett att jag ofta drar mig för administrativt jobb för att slippa genomgå den irritationen/frustrationen över att inte få jobba ostört. När detta händer brukar jag tänka på att det kommer en dag då de inte längre är kvar och kan störa mig eller vara ivägen, och då skulle jag ge vad som helst för att få uppleva det igen. Det funkar faktiskt att tänka så, i alla fall 9/10 gånger. Empirisk erfarenhet.

 

 

Sterling ska gärna vara på mitt ansikte, om möjligt. Jag som inte ens är pälsdjursallergiker kan ändå känna att han är väldigt allergen när han är såpass närgången. Men det är ju ändå fint att han är så otroligt tillgiven.

 

 

Nestor däremot är bara full i jävelskap och ska jaga papper/pennor/sudd/gem/vadsomhelst.

 

 

Jag hade nästan helt förträngt detta men andra helgen i februari tror jag det var, så blev jag så in i helvete sjuk. Jag reagerade ganska starkt på detta då jag väldigt sällan är sjuk överhuvudtaget. Jag snorade, hostade, ont i halsen och mot slutet kändes mina lungor som om de skrumpnat ihop fullständigt, att hosta kändes som att bli knivhuggen i bröstet (har någon sagt corona än?). Jag mådde så fruuuktansvärt dåligt. Jag fick bita ihop helgen, belamrad med vattenkokare och te, alvedon och handsprit, för att sedan vara sjukanmäld halva nästkommande vecka.

 

 

Särskilt nu i dessa tider vet jag att det är helt idiotiskt att jobba sjuk. Jag har inte riktigt någon ursäkt annat än min pliktkänsla mot kollegorna, att inte sätta dem i skiten så de måste jobba utan raster eller så. Jag har jobbat länge på (andra) jobb där folk sjukat sig för ofta endast pga. bristande intresse, så jag har alltid tänkt att om jag är pigg nog att jobba så gör jag det så länge jag bara är förkyld. Givetvis har jag reviderat det resonemanget nu under denna pandemi.

 

Väl hemma bjöd Bowies på sjukmat; vegetarisk Bullseye-burgare med pommes. 

 

 

En morgon när jag vaknade satt Wyoming i min säng. Ni som följt vår resa vet att det är något stort för henne/mig/oss, eftersom hon snart 3 år gammal fortfarande inte gillar människor.

 

 

Vi provade spela ett spel jag köpte på Science fiction-bokhandeln i höstas. Superroligt!

 

 

 

 

Man kunde göra egna spelkort, så vi gjorde våra.

 

 

Efter att ha varit supersjuk i 4 dagar skulle jag dessutom ta mig an att säga hejdå till Signe som funnits med oss i nästan 17 år. Signe bodde hemma på Söle och vi skaffade honom som kattunge 2003. Han har varit mycket högt älskad ♥ Han hade diagnostiserats med kraftig njursvikt och hade väldigt uppenbart tappat sin gnista, han var inte sig själv längre. Njursvikt går ju tyvärr bara att bromsa och inte att reversera så det "går så länge det går" och nu gick det inte längre. Det var oerhört tungt att låta honom somna in eftersom njursvikt och ett försämrat allmäntillstånd inte är så påtagligt, katten KÄNNS inte så sjuk som den är. Men när det börjar synas väldigt konkret hur dåligt de mår, då har det också gått för långt.

 

Vi åkte hem till Söle på morgonen för att mysa med Signe en sista gång och ge honom massa, massa godis. Efter en halvtimme kom veterinären Johanna dit. Det kändes i alla fall så himla skönt att hon kunde göra ett hembesök så vi inte behövde stressa honom med veterinärbesök det sista vi gjorde. Det var så himla smärtsamt för mig, men Signe fick i alla fall fridfullt somna in i min famn. Usch. Det är så jobbigt. 

 

 

Jag försökte hedra Signe för dessa år och minnas all glädje han gett under den här tiden, framför att sörja att han var borta. Jag önskar jag trodde på det där med att man ses igen efter döden, men på senare år så har jag omvärderat den tanken och det är ingen tröst för mig alls. Så jag får försöka rikta fokus någon annanstans.

 

Framför allt försöka njuta ännu mer av den tid jag har med de som finns kvar och att inte ta saker för givet. ♥

 

 

 

Detta är en bukett rosor och en present jag fick av Martin. Just nu kommer jag faktiskt inte ihåg riktigt varför, haha. (Kan det ha varit alla hjärtans dag?) Men det var efter jobbet, precis när jag stängt butiken, så väntade han bakom hörnet redo med blommor och paket. Så himla fint!

 

 

Vi körde en spontantur till min favoritrestaurang, Pinchos i Uddevalla. Nu minns jag att det var dagen efter alla hjärtans dag, eftersom vi skulle fira den i efterhand haha. (Vilket är lite ironiskt med tanke på att vi aldrig firar den dagen alls, ännu mindre i efterhand liksom.) Dagen till ära slog jag på stort och drack några drinkar.

 

 

 

 

 

Eftersom jag är så himla lättpåverkad så satte de två drinkarna igång ett starkt partysug hos mig som verkligen ALDRIG vill festa. Så i bilen på väg hem skrev jag till Johanna och frågade om hon ville gå ut på krogen. Hon sa ja utan att tveka en sekund så glad i hågen blev jag skjutsad in till stan

 

 

Johanna gjorde sig i ordning och under tiden insåg jag att vi hade en fälla i Svinesund som jag glömt be en volontär rigga av när denne åkte hem från jobbet där fällan står. Johanna erbjöd sig köra ut så vi kunde stänga fällan, så skulle vi gå ut på krogen sen. Vädret var helt fruktansvärt, det stormade och regnade. Vi åkte till Svinesund, avriggade fällan och skulle åka när vi såg att katten vi försökt fånga satt mitt framför oss. Givetvis ville vi göra ett nytt försök nu så vi laddade om och flyttade fällan och väntade tålmodigt. När katten var halvvägs in i fällan kom väktaren på sin rond och katten blev rädd och sprang iväg. Klockan hade hunnit bli 1 på natten, alkoholen hade slutat göra sig påmind och istället var vi nu avtaggade och inte så sugna på att stövla in på nån klubb med 1,5 timme kvar till stängning. Så Johanna körde hem mig istället, haha. Jag hade dock lämnat kvar min tygväska med nycklar, plånka och dylikt hos henne.

 

 

Dagen efter hade jag morgonen i stallet och åkte hemifrån samtidigt som Martin. Jag sa åt honom att han fick låsa ytterdörren då mina nycklar låg i min väska i stan, hos Johanna. Jag uträttade mina ärenden, hämtade väskan och åkte hem efter typ 3 timmar. Nu såg jag fram emot att få sova en stund innan jobbet. Jag kommer till dörren, öppnar tygväskan och ska rota fram nycklarna när jag inser att de ligger kvar i hallen. Jag hade ju aldrig ens tagit med dem dagen innan. Men som tur var var ju Martin på jobbet cirka en kvart bort så jag kunde åka dit och låna hans. Så jag kom in tillslut.

 

 

Brorsan körde race i Italien som jag givetvis passade på att följa på lagret på jobbet som jag nu var tillbaka på, pigg och glad som jag var.

 

 

Matlådor in the making. Jag hade verkligen varit så himla duktig med att laga mat och ha med egna lunchlådor till jobbet, istället för att köpa mat på centret varje dag. Jag tror jag klarade över 2 månader utan att handla mat/dricka en enda gång, på jobbet alltså.

 

 

På tal om mat så fick katterna ett activity board till sitt torrfoder. Jag försöker egentligen sluta med torrfoder och fasa över dem till blötmat eller färskfoder men de är sjukt envisa alltså. Därför kände jag att då kan jag i alla fall tvinga dem att jobba lite för det, hähä. 

 

 

Lilla Jonny råkade bli instängd på toaletten i 8 timmar häromdagen.

 

 

Jag fick ett samtal från en av mina närmaste vänner PJ som var på besök hos sin pappa här på västkusten. Hon hade under en skogspromenad med sin hund sett en katt som var märkbart i mycket dåligt skick, den släpade sig fram, rullade runt och kunde inte använda bakbenen. Hon var underbart snäll och körde den till veterinär, men eftersom de inte har möjlighet att ha djur uppstallade där efter stängning bestämde vi oss för at ta den till djursjukhus i Göteborg då den misstänktes ha en alfakloralosförgiftning. Jag jobbade men Johanna var en klippa och ställde upp och körde. Jag döpte katten till Gertrude, efter mamman till Hamlet.Hon blir förgiftaad vill jag mig minnas.

 

Tyvärr var denna tjej ganska hårt sargad av ett liv i hemlöshet sedan tidigare vilket försämrade hennes chanser avsevärt. Men hon lades in på intensivvård för vi ville ge henne en ärlig chans,

 

 

 

Det hade äntligen blivit dags för Göteborg Horse Show! Som jag längtat och väntat även om dert bara blev en dag detta år (som jag kunde vara där). När jag vaknade var det en riktigt härlig vårsol som tittade in genom fönstret och jag visste redan då att denna dag skulle bli superbra.

 

 

Martin vet att jag hatar när folk i publiken smackar åt hästarna i arenan.

 

 

Vi gick på mässan och jag köpte faktiskt så gott som ingenting bortsett från några hönät för en hundring samt en burk godis. Vi hittade kanderade äpplen som såg så otroligt goda ut, men vilken smakmässig besvikelse det var.

 

 

Tur jag fick en fin bild att lägga upp på sociala medier i alla fall haha! Sockret utanpå var STENHÅRT så det tog en halvtimme att ens komma igenom och det var supersvårt att äta. Äpplet var dessutom gröna och sura, jag hade uppfattningen att de skulle vara röda och söta, så smakerna skar sig väldigt. Alltså, jag hade liksom suktat efter att prova kanderat äpple i typ 20 år. 10/10 Would not buy again.

 

 

Emellan dags- och kvällspasset gick vi till ett tacoställe och åt middag. Min vegetariska nachotallrik var amazing.

 

 

 

GHS var superroligt och jag är så glad att jag i alla fall fick möjlighet att gå en dag, även om jag hade planerat 3-4 dagar detta år.

 

Det blev fredag och vi skulle åka tillbaka till Göteborg för att gå och se Anders och Måns nya show, på Stora Teatern. Som ni ser var motivationen och energinnivåerna på topp.

 

 

 

 

Låg kvar i sängen och gosade katt alltför länge in på att vi skulle åka. Blev minst sagt stressigt, särskilt med tanke på att det blev ett fruktansvärt regnoväder som blev värre och värre ju närmare Göteborg vi kom. Men vi hann.

 

 

 

Som jag älskar dessa två alltså! Är så glad att Martin gillar dem också, då han kan vara hemskt svårflörtad vad gäller svensk humor. Showen var fantastisk! Har till och med köpt biljetter till en föreställning i höst av samma turné. 

 

 

 

 

På lördagen sedan gick jag upp vansinnigt tidigt efter bara 3 timmars sömn, packade väskorna och satte mig i bilen för att köra till Linköping. Det var äntligen dags för Joyvoice körledarutbildning!!

 

Upplyftande att sätta sig i bilen halv sex och veta att jag skulle vara framme kvart över 10 om jag inte stannade. Tur jag gillar att köra bil, och kunde fördriva tiden med att öva på låten vi skulle lära ut. Strax efter Uddevalla fick jag dock stanna och sova i 45 minuter, för jag var så himla trött och det var jobbigt att köra i mörker då. Som tur var hade jag för en gångs skull åkt med väldigt goda marginaler så jag kom ändå fram i god tid till utbildningen som började klockan 12. 

 

 

Så pepp och full av förväntan! Så mycket talang i ett och samma rum!

 

 

Sista dagen på utbildningen och man var helt korvstoppad i huvudet men ack så fruktansvärt glad och full av energi! Innan utbildningen var jag helt förskräckt inför tanken på terminsstarten men efter utbildningen kändes 2 veckor till första repet alldeles för länge! Jag är så glad och tacksam för att jag fick detta jobbet!

 

Kolla vilka powerpinglor ♥

 

 

 

Efter sista utbildningsdagen åkte jag tillbaka till familjen för att umgås ännu mer. Vi fikade och pratade i några timmar innan det var dags för Manfred och Ludvig att åka tillbaka till sitt, så jag tackade för mig, körde dem till Linköping och började sedan den långa resan hem igen.

 

I vanliga fall brukar resan hem gå snabbare än bort. Men inte denna gången. Kändes som jag körde dubbelt så lång tid än jag gjorde, men tror det beror på att jag var så trött i huvudet efter de senaste dagarna med allt körande, alla intryck och all energi som strömmat både in och ut. Men tillslut kom jag hem och jag var nog lika glad som Sterling, över att jag var hemma igen.

 

 

Än en gång möttes jag av en bukett rosor av Martin, för att de andra vissnat nu. Blev så glad. ♥

 

 

Artemis var med och spelade Crazy Cat Lady.

 

 

Det var dags för fettisdagen och chefen bjöd på semla till min stora förtjusning! Efter jobbet tänkte Martin och jag åka till Uddevalla där Joyvoice anordnade en workshop, dit man kunde komma och prova på ett körrep. Jag har ju aldrig varit med på ett Joyvoice-kurstillfälle annat än utbildningen, så det kändes som ett perfekt tillfälle att se hur det går till och samla inspiration från duktiga Emma som är körledare där.

 

 

Ännu en gång hade vi upprört vädergudarna då det blev rent snökaos på väg mot Uddevalla. Vi åkte med god marginal men hann ändå på knappa minuten dit. Det var en rolig timme och jag var mer pepp än någonsin inför mitt egna rep som närmade sig.

 

Efter repet var slut ringde jag Pinchos och frågade om vi kunde komma även om de slutade ta emot bordsbokningar tio minuter tidigare. De i köket sa att det gick bra om vi beställde all varm mat direkt så de kunde börja stänga sedan. Vilken amazing service ändå.

 

 

 

 

Pinchos "fishless & chips" är helt otrolig. Den smakar verkligen torsk! Har aldrig någonsin smakat ett bra fisksubstitut tidigare men den är grym, rekommenderas verkligen!

 

Det blev äntligen, äntligen dags för mig att ha en ledig dag utan några som helst planer. Jag ägnade tiden åt att ligga i sängen eller soffan och gosa katt. Jag började kolla på Love is Blind på Netflix för jag ville ha nåt att titta på som inte kräver så mycket tankeverksamhet. Det är seriöst ett av det löjligaste men också ett av det bästa jag sett, haha! Det är så dåligt att det blir bra ni vet. Jag verkar inte vara den enda som kände så, för jag hittade denna:

 

 

Tre dagar tog det att se klart på den första gången. Några veckor senare kollade jag igenom hela på två dagar, igen. Så underhållande.

 

 

 

Efter en dags ledighet var det dags att ge sig på jobb igen men vad gör det när vi fått nya arbetsuppgifter som innefattar att packa upp och göra i ordning träningskläder? Jag tyckte det var jätteroligt att packa upp, bocka av på listan, prismärka, larma, galga. Kul att variera mellan sina vanliga uppgifter och "löpande band"-uppgifter.

 

 

Här ser ni förresten vår nya tv-bänk jag köpte för 200 spänn av en på Facebook. Så nöjd.

 

Ni ser också till vänster om den, en kisspöl som runnit in under och ut till höger. Detta upptäckte jag en morgon då jag varit i stallet och gett frukost, för att sedan sova en stund innan jobb tänkte jag (jag hade jobbat väldigt mycket den senaste månaden och höll ihop kropp och knopp genom att sova extra mycket). Men istället upptäckte jag detta och fick ägna 2 timmar åt att städa jävligt noga för att bli av med ALL kisslukt. Jag vill tro katterna protesterade mot den nya sanden. Jag vill ju så gärna använda pellets i lådorna men fick sluta för Wyoming vägrade acceptera det. Nu när hon inte protesterat på väldigt länge gjorde jag ett nytt, helhjärtat försök på pellets men resultatet blev att hon började revirkissa flera gånger om dagen. I panik fick jag byta ut alla pelletslådor till sand men hade ingen sand hemma av den (dammfria) jag brukar använda. Jag fick köpa två påsar Monster på Nordby och det var seriöst ett av det värsta jag provat.

 

 

Så här mycket hade det dammat efter mindre än TRE dagar.

 

 

Och detta andas katterna in när de gräver i lådan.. nej tack. Hade beställt hem sand i panik, med tillvalet "prioriterad packning" så efter dessa tre dagar hade jag ny sand. Slängde alltihop av denna Monster, det kändes som ett himla slöseri men ville inte utsätta någon för detta damm mer än nödvändigt. Tre. Dagar.

 

 

Jag kontaktade Jeanette som jag lärde känna via jobbet för några år sedan, som dessutom är egenföretagare som fotograf också. Jag köpte en utskrift i A3-format av henne. 

 

 

Självklart en bild på min älskade Signe. ♥

 

 

Som nu hänger ovanför sängen. Jag vill verkligen bli bättre på att sätta upp egentagna bilder på väggarna, det är så himla gemytligt.

 

 

Proppen mår bra men hennes hälta är sämre. Ska kontakta veterinären och fråga om det finns möjlighet att spruta in silikon i kotan snart. I sommar ska jag göra en ny ultraljudsröntgen på hennes sena och hoppas det gått åt rätt håll.. Usch, det vill jag inte tänka på än. Kan inte mer göra än fortsätta rehabilitera henne tills dess. Hon rör sig i alla fall mycket bättre nu när hon har skor på fötterna, så det får jag nog fortsätta med.

 

 

Varje morgon när jag vaknar ligger dessa här. ♥

 

 

Eftersom jag jobbat så mycket och varit iväg på så mycket grejer i februari, så var jag extremt mån om min återhämtning. Som jag skrev tidigare, så sov jag extra mycket, oftast en stund före jobbet. När jag kom hem sedan var jag väldigt mån om att inte ta mig an en massa måsten, vilket visserligen gjorde att jag halkade efter en del med föreningsarbete som att samla in pengar, boka veterinärbesök, skicka jourhemasvtal och köpekontrakt. Men å andra sidan, hade jag inte lagt tiden på återhämtning istället hade jag kanske aldrig orkat ta mig an resten. Därför spenderade jag nästan varje kväll i sängen elelr soffan med att kolla på hästhoppning. Bara tog det lugnt.

 

 

 

På internationella kvinnodagen gick Martin och jag på bio och såg Mia Skäringers show No More Fucks to Give. Jag såg den med Emma i höstas, men det betydde så mycket för mig att Martin följde med och såg den. Mia är ett jäkla geni alltså, gudars vad jag älskar den kvinnan!

 

 

När jag var i Linköping på utbildningen så glömde jag min jacka hos Manfreds familj. I jackan låg dessutom mina hörlurar och min mobils adapter till AUX-sladdar. Därför var Sofie så snäll att hon skickade jackan till mig, och i paketet låg en liten present..! Inte bara var det en otroligt söt inslagning utan innehållet fick mig att gråta av ren tacksamhet för hennes omtanke.

 

 

En sten som det står Signe på. Så otroligt fint av henne att tänka på mig och skicka med denna lilla symbol för något så oerhört betydelsefullt för mig. Tack tack snälla Sofie ♥

 

 

Det blev dags för tisdag och PREMIÄR av Joyvoice Strömstad!!! Jag var så himla pepp och nervös!

 

 

Jag slutade jobbet på Nordby vid 17 och även om körrepet inte började förrän 19.15 så ville jag vara ute i god tid, så jag åkte direkt in till stan. Jag tog en fika på Backlunds med Martin innan jag åkte vidare till lokalen för att förbereda i lugn och ro.

 

 

Det kom cirka 50 pers vilket var lååååångt över förväntan! Jag hade så förbaskat jäkla roligt så ni kan inte tro det! Jag brukar vara oerhört (!) självkritisk i sådana lägen och verkligen överanalysera; ser de inte lite sura ut? Råkade jag förolämpa någon? Sa jag något fel eller olämpligt? Tycker de jag är bra nog? Och så vidare. Men detta gick faktiskt tillräckligt bra för att dessa tankar inte skulle få så mycket plats, jag kände mig trots att hyfsat säker och trygg i min insats. Jag märkte direkt att jag behövde öva mer på att byta mellan de olika stämmorna snabbt men i övrigt.. så är jag mycket nöjd.

 

 

Tyvärr, tyvärr, TYVÄRR var detta rep det enda vi hann med innan Joyvoice exakt en vecka senare bestämde sig för att pausa alla rep. De fick otroligt mycket feedback av kördeltagare att de inte vågade gå på repen med smittspridningen i åtanke, och i varje kör hoppade fler och fler av och det utbröt nästan ett krig kördeltagarna emellan. Ett läger tyckte det var idiotiskt att fortsätta ses på rep och många kanske var inom riskgruppen själva, medan andra lägret verkligen uppskattade att inte allt i vardagen sattes på paus eller ställdes in. Det är ju helt omöjligt att göra alla nöjda och jag vet att det var ett tufft beslut för dem att ta, men tillslut bestämde de sig för att ställa in alla fysiska rep. För min egen del blev jag otroligt lättad, eftersom detta är första terminen för både mig och mina deltagare så vore det hemskt tråkigt om gruppen skulle halveras varje vecka för att tillslut inte vara någon kvar. Jag tänker mig att fler och fler väljer att avstå för säkerhets skull och även om "faran är över" om fyra veckor så skulle dessa deltagare säkert känna att det inte var någon idé att börja gå på repen igen eftersom de ändå missat halva terminen. Det hade blivit en så otroligt tråkig start och tråkigt första intryck! Så för egen del är jag väldigt glad för beslutet de fattade, för det kommer verkligen gynna oss i framtiden.

 

Istället har de bestämt att från och med idag faktiskt erbjuda digitala körrep via deras Facebooksida. De kommer livestreama ett rep från Linköping med VD:n Hanna som körledare, med en kamera ifrån varje stämma, så kan man hänga på hemifrån! Sedan kommer vi ha fysiska körrep i juni istället för nu i vår, och då kommer repen vara 2 timmar och 15 minuter långa med paus för fika och gött häng i sommarkvällssolen. Istället för att varje kör anordnar en konsert som avslut kommer alla som vill få åka till Stockholm och uppträda ihop, det kommer bli ruskigt fett alltså.

 

Det jag tycker är viktigt att förstå - för de som är missnöjda med denna (i mina ögon helt fantastiska och lösningsorienterade) åtgärd - är att Joyvoice inte bara kan betala tillbaka allas kursavgifter och strunta i vårterminen. Då finns inga pengar för en hösttermin. De har fortfarande personal på HK som jobbar heltid och givetvis ska ha lön för det, körledare som hållit allt mellan 1 till 9 rep redan som ska ha betalt för det, resersättningar och lokalhyror och ännu mer.. Det funkar liksom inte. Så även om det som erbjuds nu inte är det man köpte när man betalade sin kursavgift så hoppas jag innerligt tillräckligt många personer ger det en chans och ser det smo en investering att få fortsätta sjunga i Joyvoice sen när allt återgått till det normala. ♥

 

Har lyckats komma in i någon form av dygnsrytm som tillåter mig att gå upp mellan halv 6 och halv 7 på morgonen för att åka till stallet. Vissa dagar sitter jag bara i boxen och lyssnar på tuggandet av hö. Finns ingen bättre terapi för mig tror jag.

 

 

Någon annan som njuter av tillvaron. Är så kul att hon börjat ligga i sängen!

 

 

 

Och Sterling som så fort jag sätter mig ner ska komma och gosa.

 

 

Tog denna bild på när jag stryker honom över huvudet och kände att jag ändå fick min stundvisa mentala hälsa förkroppsligad. 

 

 

Köpte en ny bädd till dem som blev populär.

 

 

Är med i Origo Group som är ett företag som utför undersökningar åt olika företag. Har samlat ihop till 30 kronor så valde att ta ut det i en trisslott. Min swish är ju spärrad sedan en tid tillbaka då banken insåg att vi tar emot gåvor till föreningen där. Jag är helt ärlig när jag säger att jag inte visste att det stred mot användarvillkoren, eftersom det gäller en ideell förening, Nu hade ju vi tänkt skaffa företagsswish så småningom visserligen, men inte fått tummen ur ännu. Men i vilket fall, innan swishen spärrades så har jag liksom köpt en trisslott digitalt varje löning. Nu har inte det blivit av för jag vägrar lägga in mina kortuppgifter på fler ställen än absolut nödvändigt efter att mina uppgifter kapades och försökte användas i USA. Så det var kul att skrapa en liten rackare. Vann gjorde jag också. 

 

 

Artemis kan också tydligt demonstrera min känsla inombords.

 

 

Detta har säkert inte gått många obekmärkt förbi men norska gränsen är ju stängd sedan en tid tillbaka som åtgärd för att begränsa smittspridningen av corona. Detta har slagit mot Strömstad som en jävla wrecking ball (vad heter det ens poå svenska? rivningskula?) och nästan alla företag har bara stagnerat. Det kommer INGA kunder. I början precis innan gränsen skuklle stängas låg en märklig stämning över hela centret jag jobbar på, det kändes som om vi stod inför ett krig, alla var så allvarliga. Folk började sälja ut och prissänka i panik. Vi var väldigt nervösa eftersom vi inte visste vad som skulle hända med centret och framförallt våra jobb, och rykten kan ni tro det gick gott om.

 

Det gick några oroliga dagar innan vi fick beskedet att centret skulle reducera sina öppettider från 10-20 till 11-17. Snart fick vi info från vår arbetsgivare att inga tillsvidareanställda skulle varslas (praise the lord) och att vi alla skulle permitteras. Detta innebär alltså att vi går ner i tjänst med 60% och går hemma resten av tiden men får utbetalt 90% av vår lön. Detta är givetvis helt otroligt att vi ens kan få med tanke på hur det ser ut i andra länder. Vissa saknar all form av skyddsnät. Och värsta möjliga scenario är ju att man blir varslad. Så jag är otroligt glad och tacksam för detta som var det näst bästa alternativet efter att behålla alla sina timmar som vanligt så klart. Ändå gnager det lite i mig hur det kommer påverka min ekonomi som ju - helt ärligt - är väldigt ansträngd med tanke på främst alla veterinärbesök jag betalat det senaste året. Jag har gått back över 10.000 kronor bara i år. Och även om jag får en del pengar utbetalade även om jag inte jobbar, så får jag ju in mycket extrapengar varje månad eftersom jag jobbar mer än det jag har på papper. Men återigen försöker jag skifta fokus och tänka på att jag är glad att jag har kvar jobbet och att jag är permitterad. Det är bättre än alla andra alternativ som återstår när jag helt enkelt inte kan jobba som vanligt.

 

Så nu har jag någon slags "ofrivillig" semester. Jag jobbar bara 2-3 dagar i veckan kommande månad och då 3-6 timmar per pass. Jag ska försöka disponera den tiden väl och jobba ikapp lite med sånt som "blev lidande" under februari och nu när jag jobbat typ 7 helger i rad och en massa extra däremellan. Jag ska verkligen försöka njuta av att få tid hemma (dessutom ensam) som jag faktiskt väldigt aktivt saknat under denna hektiska period. Jag har ett stort behov av att vara hemma ensam och bara decompressa helt kravlöst, vilket varit svårt senaste tiden då jag varit ledig så sällan. Men det blir lite som den där sommaren som var så jävla varm ni vet, att även om det var varmt och skönt så kunde man inte sluta tänka på att det berodde på den globala uppvärmningen och konsekvenserna som blev, med alla skogsbränder och dylikt. Lite samma blir det här. Visst är det skönt att vara hemma och jobba jättelite men det gnager ju i en att tänka vilka konsekvenser alla karantäner och isolationer kommer få, inte bara personligen men också för hela världsekonomin. Jag tänker framför allt på alla småföretagare som har det supertufft nu. Hur många kommer behöva gå i konkurs innan detta är över? Så glöm för bövelen inte bort att stödja dina lokala småföretagare! På riktigt alltså! Jag själv överväger att ta mig en tur på stan imorgon och handla lite grejer att lotta ut för Katthjälpens räkning, i diverse affärer. Det blir inga stora summor så klart men alltid något, hellre handla hos dem än köpa från något företag i Tyskland, USA eller England som jag gjort tidigare. Våra småföretagare behöver oss. Det tråkiga är ju att man själv är påverkad i form av en åtstrypt ekonomi men jag är säker på att vissa köp som man ändå "behöver" göra kan fördelas hos mindre företag som går på knäna. Vi får hjälpas åt så de överlever.

 

Ett väldigt tomt Nordby.

 

 

Jonny är ju ingen utekatt egentligen men han får gå ute längre stunder när vi är hemma. Häromdagen glömde jag dock honom ute under natten, så han kom in och däckade så här på morgonen. Fast ville ut en timme senare igen.

 

 

Morgon med Proppen. 

 

 

Finaste inbakade flätan jag någonsin gjort tror jag, haha.

 

 

Okej det är så jävla kallt i vårt hus. Luftvärmepumpen är trasig så den får inte upp värmen över 19 grader som varmast. På nätterna är det 14 grader i vardagsrummet om det är nollgradigt ute.. Så stundvis är jag otroligt frusen alltså, Artemis också tydligen.

 

 

 

Då var vi faktiskt framme till idag! Jag skojade häromdagen om att jag önskar att jag kunde vara en stay-at-home-cat-mom och det känns lite som att det är vad jag har blivit. Jag tar stallet på morgonen, kommer hem, städar och håller efter så hemmet är asfint och tar itu med diverse måsten av olika slag. (Jag lagar visserligen inte mat åt Martin när han kommer hem men då får han börja betala mina räkningar först i rättvisans namn om vi ska löpa hela linan ut, hähä.) Jag har verkligen jobbat så mycket under februari och mars så någonstans hade jag nog tur i oturen att detta med stängda gränser och permitteringen kom just nu, när återhämtningen behövdes som mest. Jag hoppas det ska blåsa över snabbt och att vi ska kunna gå ihop på de vis som behövs för att hjälpa varandra. Varesig det gäller att tvätta sina händer ordentligt efter toabesök, undvika vissa sociala tillställningar/resor, handla lokalt, hjälpa varandra att handla eller uträtta ärenden (kolla in Handlingshjälpen Strömstad på FB som Johanna och jag startade om du vill hjälpa) och bara vara allmänt empatiska, oegoistiska och agera med kärlek för varandra.

 

 

Nu ska jag bänka mig framför Joyvoices första live-rep!

 

Tack för att ni läste. Peace out ♥