Catch Me If You Can (film)



Catch Me If You Can (2002)

Det här är då en sann berättelse om en legendarisk ung bedragare vid namn Frank William Abagnale Jr (spelad av Leonardo DiCaprio). Han lär sig tidigt av sin pappa hur man kan manipulera andra människor och på så vis få sin vilja igenom. När hans föräldrar bestämmer sig för att skiljas rasar hans värld samman och han rymmer hemifrån. Med hjälp av ett checkhäfte, sitt intellekt och det hans pappa lärt honom lyckas han med både det ena och det andra. Han lyckas förfalska inte bara checkar utan också hela sin karriär där han bland annat är pilot, läkare och advokat. Med i berättelsen är också FBI-agenten Carl Hanratty (spelat av Tom Hanks) och man får följa honom i hans jakt på Frank.

Det är en riktigt lurig, charmig och rolig film kryddat med en nypa allvar. Man kan inte låta bli att förundras över hur smart vår unge bedragare faktiskt är, fast ibland tycker man att han har lite väl mycket tur. Däremot så får vi inte glömma att berättelsen är sann, därför måste han ju ha lyckats på ett eller annat sätt, även om det verkar orimligt.

Jag gillar sådana här filmer. De är spännande och jäkligt underhållande. Den är dock lite lusigt regisserad (de hoppar fram och tillbaka i berättelsen ganska mycket) och jag förstod faktiskt aldrig varför han drar av etiketterna på varje flaska han ser. Om någon vet får ni gärna berätta.

Jag tänker ge filmen 7 talgoxar av 10 möjliga. För det är en jäkligt bra film, och jag tror den passar de flesta.



För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

Hannibal (film)



Hannibal (2001)

Egentligen känns det lite meningslöst att recensera den här filmen (de flesta har nog bättre koll på alla filmer om Hannibal, än vad jag har), jag är inte särskilt insatt och hade därför lite svårt att sätta mig in i handlingen och har därför lite svårt att återberätta filmen med egna ord. Därför tänker jag fuska!

"

Sju år har gått sedan Dr. Hannibal Lecter ymde ifrån fångenskap, sju år sedan FBI:s specialagent Clarice Starling intervjuade honom på ett sjukhus med maximal säkerhet för att tygla hans galenskap. Doktorn är fortfarande fri och fortsätter att jaga sina obeskrivliga intressen i en oskyddad värld.

Starling kommer aldrig att glömma sitt möte med Dr. Lecter och hans metalliknande, väldigt sällan använda röst ljuder fortfarande inuti hennes huvud och i hennes drömmar. Mason Verger kommer också ihåg Dr. Lecter. Han är besatt av hämnd. Han var Dr. Lecters sjätte offer men överlevde för att sköta sitt eget slaktarimperie. Från sin respirator följer han allt som händer. Han kommer till slut på vad som krävs för att få Dr. Lecter i nätet, nämligen att utnyttja hans svaghet för Clarice Starling." - Wikipedia

Det är helt onekligen en bra film. Dock så tycker jag att filmen faller lite på sin invecklade historia. Jag vill inte behöva se tidigare filmer för att behöva förstå nästa (visst ska man göra en uppföljare och utgå från att tittaren sett första, men jag vill ändå ha lite tillbakablickar som kan hjälpa så det blir lättare att förstå) . Visserligen har jag sett När Lammen Tystnar men det var längesedan och jag kan inte riktigt hålla isär alla karaktärer. Men å andra sidan är jag ganska glömsk vad gäller filmer, jag glömmer bort detaljer jättefort.

Så vad mer kan jag säga? Det är en väldigt spännande film, lite obehaglig emellanåt men karaktärer som Hannibal (sjuk men ändå så otroligt lugn) ger oftast glans åt filmen ifråga. Dessutom har filmen verkligen kvalité, den kommer finnas kvar länge. Men den faller tyvärr på den lite röriga storyn. Och det är undermedvetet lite förvirrande att själva filmserien går bakåt i tiden. Eftersom jag hade sett alla andra filmer förutom Hannibal så fick jag ingen ordning på händelseförloppet riktigt.

Jag skulle vilja ge den mer. Och jag är säker på att jag gett den mer om jag sett de tidigare filmerna innan. Men, nu hade jag inte gjort det, och jag tycker inte man ska behöva se dem för att förstå heller. Därför tänker jag ge den 6 talgoxar av tio möjliga, med vetskapen om att den skulle säkert - under de rätta omständigheterna - kunna nå upp till kanske 8 eller till och med 9 talgoxar. Se den.



För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

i am sam (film)



i am sam (2001)

Filmen handlar om den utvecklingsstörde mannen Sam. Han är ensamstående far till Lucy. På Lucys sjuårsdag börjar socialen lägga näsan i blöt då de menar att Lucys intellekt överstiger Sams. Sam förlorar sin dotter och anlitar advokaten Rita i hopp om att kunna få tillbaka Lucy. Rita är dock en självupptagen och uppnosig människa, som själv har stora familjeproblem. Tillsammans med Rita, metaforer inom The Beatles' historia och sina vänner kämpar Sam för att övertyga alla tvivlande att allt som krävs för att ge sitt barn en bra uppväxt är kärlek, och det är han förmögen att ge henne.

Det var jobbigt att se på den här filmen. I början hade jag lust att bara stänga av den, men jag ville så gärna veta hur det slutade så jag behärskade mig. Man känner så mycket sympati för Sam och Lucy, och man känner sig nästan förtvivlad själv när man inser att de antagligen inte kommer lyckas bli en familj igen. Man förstår så väl att Sam inte vill något annat än ta hand om sin dotter, även om han på grund av sin autism har svårt att uttrycka sig.

Sean Penn spelar så fruktansvärt bra och var helt klart perfekt för rollen. Handlingen kändes också trovärdig om man bortser från att dottern Lucy är nästintill överdrivet mogen och intelligent för att ha växt upp med endast sin pappa och hans utvecklingsstörda kompisar. Filmen skildrar även advokatens familjeliv, att trots att hon har en bra utbildning och är intelligent så har hon ett dåligt förhållande till sin son och hennes man är otrogen, vilket understöder deras argument till att Sam ska få behålla sin dotter (det spelar ingen roll hur smart du är, det är inte det som avgör kvaliteten på förhållandet).

Det är en fruktansvärt sorglig historia, och det var svårt att hålla tillbaka tårarna vid flera olika ställen i filmen. Jag rekommenderar den till alla som uppskattar en fin dramafilm. För det är en otroligt fin men sorglig film, och den sätter sina spår. Jag får gåshud bara av att tänka på den.

Den får 8 talgoxar av 10 möjliga. Den har en unik handling, bra regi och en stark röd tråd. Och den här filmen berör verkligen, och jag vågar nog säga att det är en av de bästa filmer jag har sett.



För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

Crank (film)



Crank (2006)

Filmen handlar om en man vid namn Chev. Han är lönnmördare, och en dag när han vaknar upp får han se på film hur några män har injicerat honom med ett gift som gör att han dör om pulsen sjunker för mycket. Därför gör han helknäppa grejer för att hålla upp sin adrenalinnivå, under tiden han letar upp sina mördare för att hämnas. Mer än så går filmen inte ut på.

Jag kan ju börja med att säga att det här är ännu en av alla dessa actionsprudlande filmer. Det är mycket heavy metal, mycket sönderslagna grejer, biljakter och halv- respektive heltöntiga punchlines. Men samtidigt så känns det som att regissören är medveten om detta och överdriver allting, lite som en parodi. Filmen är naturligtvis ingen parodi, men ibland är den så överdrivet töntig på ett humoristiskt - och inte skrattretande - sätt. Filmen är inte så seriös som man tror, vilket ger den en ganska stor charm.

När jag bänkade mig framför TV:n för att se denna hade jag förstås högre förväntningar. Filmidén, alltså själva handlingen, är jättebra. Jag trodde att det var en riktigt häftig actionfilm med Bruce Willis i huvudrollen. Nu förstår jag dock att herr Willis inte var med, eftersom filmen ifråga är alldeles för oseriös. Så om man står ut med de obligatoriska - löjliga - actioneffekterna och har möjlighet att njuta av en film trots att det mesta i handlingen känns orealistiskt och töntigt, så är det faktiskt en rolig film. Det är en sådan film där det inte är någon idé att sitta och anmärka saker med frasen "Meh, ofta man gör så där!".

En speciell film, lite överdrivet macho bara (och det känns som att det är meningen). Jag ger den 5 talgoxar av 10 möjliga, där jag vill påpeka att betygsskalan är inte halvtom, utan halvfull.



För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

Funny Games U.S. (film)


Funny Games U.S. (2007)

Den här filmen är en thriller. Det står inte bara på baksidan av fodralet. Det är en riktig thriller, en psykologisk sådan.

Filmen handlar om en familj som åker till sitt sommarställe. Direkt när de kommer dit och hälsar på sina grannar märker man att det är någonting som inte står riktigt rätt till. Inte långt efter att de installerat sig i sitt egna hus kommer en ung man - klädd i vita golfkläder - in i huset och presenterar sig och ber vänligt om han skulle kunna få låna några ägg, för grannarnas räkning. Saker går inte riktigt felfritt, ytterliggare en vitklädd man kliver in och situationen blir allt mer och mer pressad. När mannen i huset tillslut bestämt ber dem att gå, inleder en av de vitklädda männen en lek, där familjen blir fångar i sitt eget hem där de måste välja mellan att vara med och leka, eller förlora livet.

Handlingen låter töntig och verkar inte särskilt originell. Och nej, egentligen är handlingen inte alls särskilt utmärkande. Det som gör filmen intressant är den otroligt speciella regin och den stress den medför.

Filmen är egentligen inte särskilt våldsam. Den är brutal, men det är inte mycket man får se. Filmen bygger på otroligt långa tagningar (en tagning var ~10 minuter lång, kameran ändrade inte vinkel, zoomade inte in eller ens rörde sig en enda gång). På vissa ställen i filmen känns de som att de bara filmat rakt ut i tomma intet, men efter en halv minut kan man se någon röra sig i buskarna. Något väldigt utmärkande för filmen var att vid tre olika tillfällen vände sig en av psykopaterna mot kameran, tittade in i den och ställde en fråga till oss åskådare. Det gjorde filmen väldigt obehaglig. Men det som präglar filmen är - enligt mig - helt otroliga skådespelarinsatser. Personligen är jag ett stort fan av Tim Roth (Lie to Me, Pulp Fiction) men jag tycker att alla medverkande spelade väldigt trovärdigt.

Jag fick känslan av att filmen mest skapades för att frustrera tittaren. Man blir stressad, och när man tillslut tror att "YES, nu kommer det vända" så händer något - verkligen - helt oväntat, och situationen är tillbaka där den var från början. Så jag kan inte annat säga att det var en speciell film. Mycket speciell, jag har aldrig sett något liknande - men det är absolut ingen budgetfilm.

Jag råder inte alla att se den. Jag tyckte att den var väldigt tilltalande, trots att jag försöker få mig själv att tycka annorlunda. Något säger mig att den egentligen bara var konstig, men en annan del av mig blev faktiskt rätt så "blown away". Inte för att den var så jävla bra, men för att den var annorlunda och det kändes som att den uppfyllde sitt syfte - att frustrera. Det är en thriller i stark bemärkelse, helt klart.

Mycket osäker på min ståndpunkt tänker jag ge filmen 7 talgoxar av 10 möjliga. En del av mig vill ge filmen ett ganska lågt betyg, eftersom det egentligen inte fanns någon sensmoral, den kändes nästan lite meningslös. Men en annan del av mig tycker att den är jävligt bra, på sitt egna vis. Jag är säker på att de flesta som ser filmen tycker att det är rena dyngan (det är som poesi, det ligger i betraktarens ögon om konsten ifråga är rena dyngan eller ett mästerverk). Men jag tycker att den var unik, proffsig och främst tilltalande. Det är en film som kommer sätta sina spår, helt enkelt. Och då tycker jag att den är värd många talgoxar!

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

Live Feed (film)


Live Feed (2006)

Mina damer och herrar, låt mig presentera en av de sämsta filmerna som någonsin skapats i modern tid.

Det har antagligen inte gått er obemärkt förbi att filmen heter Live Feed (live som "lajv" och inte "livv"), men jag nämner det en gång tid för säkerhets skull. Filmen handlar om.. ja, vad handlar den om? Ett gäng unga människor som åker till Japan för att roa sig. (Basröst: men det blir inte, som de tänkt sig.)

De roar sig i en byggnad (porrfilmsbio/hotell/whatever) där de efter ett tag inser att de blivit instängda. De har sex i princip hela tiden, och ett triangeldrama utspelar sig till och med. I vilket fall, de blir en efter en brutalt mördade av ett sjukt "maffiagäng" (?) som bland annat roar sig med att äta friterad penis.

Det är antagligen den mest smaklösa, ogenomtänka, löjligaste och mest sexistiska film jag någonsin sett. Med värdelös regi och en budget som verkade spenderas på att göra ett snyggt, tilltalande omslag. För ärligt, det var det enda som var tilltalande med den här filmen.

Men, om ni är ute efter en riktigt slafsig underhållning med värdelösa skådespelare, ännu uslare story, neonlampor och en sjuhelvetes massa sexscener - så är det här rätt film för dig.

Jag kan gladeligen meddela att det här är den sämsta film jag någonsin sett. Glad är jag för att nu slipper jag fundera. I fall någon frågar alltså.

Nej, den här skitfilmen får endast en talgoxe av tio möjliga. Egentligen förtjänar den en överkryssad talgoxe, men jag vill inte kryssa över en så fin fågel. Dessutom skrattade jag åt filmen. En gång. Och omslaget var snygg. Det ger den en talgoxe. Men bara en. Inte en fjäder mer.



För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

Sex And The City 2 (film)


Sex And The City 2 (2010)

Uppföljaren utspelar sig två år efter att första filmen utspelade sig. Jag antar att de flesta redan har koll på vad som händer, men vi drar igenom det lite snabbt ändå!

Carrie och Mr. Big är fortfarande gifta och Carrie börjar känna sig obekväm med vardagen. Mr. Big är lite för layback för henne och hon är orolig för att de håller på att bli ett tråkigt gammal par utan någon som helst gnista i förhållandet. Charlotte har skaffat en lite alltför snygg barnflicka, Miranda trivs inte på jobbet och Samantha får ett samtal av en gammal flamma. Sistnämnda leder till att tjejerna beger sig till Mellanöstern för att leva i gratis lyx och ta en paus från vardagen. Som ni förstår så blir det inte riktigt som de tänkt sig.

Jag vet inte om det bara är jag som är jättehungrig efter SATC nu när jag sett alla säsonger och båda långfilmerna, men jag tyckte att filmen var jättebra. Filmrecensenter menar att filmen är nästintill kass. Jag måste säga att den kändes lite förhastad, vissa personer ramlar in i handlingen, man vill se mermermer av dem men de bara faller bort igen utan att man fick veta vad som egentligen hände sedan. Men ändå, att se filmen var som att återse några gamla bästa vänner, och man skrattar fortfarande högt åt Samathas sexistiska utlåtanden och Mirandas satiriska synsätt på livet.

Det känns som att jag borde tycka sämre om filmen än vad jag gör. Men jag har funderat och funderat, och ärligt talat kan jag inte komma på varför jag inte skulle tycka om den. Den får i alla fall en 7/10 just för att man blev varm i hela kroppen av den. I alla fall jag.


För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

Righteous Kill (film)


Righteous Kill (2008) är en lite lurig thriller med Robert De Niro och Al Pacino.

Den utspelar sig i New York (modern tid, misstänker jag) och handlar om två poliser som arbetat tillsammans sedan många år tillbaka. De utreder här ett fall av seriemord, där offren verkar har att de gjort något grovt kriminellt men av olika anledningar sluppit fängelse. Efter allt som tiden går pekar bevisen mot att det är en polis som begått brotten, och precis innan sanningen avslöjas så tar hela storyn en helvändning. Mer än så kan jag egentligen inte avslöja.

Jag tycker filmen var bra. Mer än bra, fast mindre än jättebra. Många recensenter tycker att filmen var en besvikelse, eftersom man förväntat sig mer av de toppskådisarna som präglar filmen. Själv tycker jag att den säkerligen kunde ha varit bättre, men den gör sig helt klart värd som underhållning en fredagskväll. 

Den var inte för lång, inte för invecklad och rent av spännande. Den var inte heller överdrivet macho som polisfilmer gärna blir. En ganska soft film med andra ord. Samtidigt så är det liksom inte riktigt något som etsar sig fast i huvudet och lämnar sina spår. Man tittade, njöt, glömde bort. Därför tänker jag ge filmen en 5/10. Det kanske inte är så fasligt högt betyg, men det är för att den helt enkelt var bra, men inte så mycket mer än så.


För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

The Girl Next Door (film)

Idag introducerar jag en ny kategori med ett galet kreativt namn - Film. Jag älskar att se på film (och att läsa böcker, det är möjligt att det kommer en sådan kategori i framtiden också), och vissa filmer bara måste jag dela med mig av! Därför tänker jag inviga denna nya kategori med ett starkt startfält.




The Girl Next Door (2007)

Den här filmen tillhör min favoritkategori gällande filmer. Den är based on a true story/inspired by actual events
(något av det, filmen och boken säger olika). Det finns en annan - äldre - film vid samma namn, men det är inte alls samma genre. Så blir ni intresserade, se till att titta på rätt film!

Filmen i stora hela drag handlar om en tjej vid namn Meg, vars familj varit med om en bilolycka. Hennes föräldrar dog men hon själv och hennes syster överlevde. De flyttar därför in hos sin faster (som i sin tur har 3 söner). Hon bekantar sig snart med grannpojken (väldigt oskyldigt) och snart börjar hennes faster misshandla henne. Det blir värre och värre och slutar snart fruktansvärt brutalt och framför allt hjärtskärande. Historien är skildrad ur grannpojkens perspektiv vilket gör filmen väldigt levande och trovärdig. (Har jag missförstått något ur handlingen får ni ursäkta, vi såg den utan text så det var lite svårt att hänga med ibland.)

Har ni sett An American Crime kan jag säga att den här filmen är väldigt lik på nästan alla tänkbara sätt. Googlar man på The Girl Next Door kommer även bilder från An American Crime, så jag är väl inte ensam om att se vissa likheter. [EDIT: An American Crime och The Girl Next Door är tänkta att skildra samma händelse, dock skiljer de sig på vissa punkter. Men som sagt, baserat är ju bara baserat. Tack Cess!]

Det är en film som går rakt in i hjärtat trots att man inte vill det. Jag brukar vara snål med bra kritik, men den här filmen är verkligen värd.. 8/10. Stundvis var den nästan lite för obehaglig, som om de avsiktligt tagit med de allra värsta grejerna bara för att göra en äcklig film. Ser man nöje i tragiska, verklighetsbaserade filmer är den helt klart sevärd.

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.
Nyare inlägg