whiplash
Häj bloggen!
Just nu har jag lite så där panik på insidan. Jag har nästan 20.000 bilder och filmer i mobilen. De är plötsligt helt borta. Alltihop. Det verkar som att telefonen väldigt sakta men säkert "lägger tillbaka" bilderna, för antalet bilder stiger ändå långsamt, men just nu är det uppe i cirka 160 stycken... Fattar inte vad som kan ha hänt. Men försöker inte stirra på det just nu utan sätter mig här och skriver så länge och hoppas problemet löser sig självt, ehe.
Just nu har jag lite så där panik på insidan. Jag har nästan 20.000 bilder och filmer i mobilen. De är plötsligt helt borta. Alltihop. Det verkar som att telefonen väldigt sakta men säkert "lägger tillbaka" bilderna, för antalet bilder stiger ändå långsamt, men just nu är det uppe i cirka 160 stycken... Fattar inte vad som kan ha hänt. Men försöker inte stirra på det just nu utan sätter mig här och skriver så länge och hoppas problemet löser sig självt, ehe.
Det känns som jag har någon infektion i kroppen som håller på att bryta ut. I kombination med mensvärk som liksom kommer och går långt innan dedt ens är dags får mig ju inte att känna mig piggare heller direkt. Någonting lurt är på gång i alla fall.
Jag hoppas ni alla haft en bra jul och att ni får en god fortsättning! Jag älskar kanske mer december och julstämning mer än jag älskar själva julafton, vilket nog var tur för min jul blev inte alls som planerat. Se, en cliffhanger till.
Varför heter det cliffhanger och inte
.
.
.
.
.
.
.
.
...
Hähä.
Denna gången tar historian vid kvällen den 15 december. Det hade varit jobbhelg och jag kände mig helt slut. Så trött att jag när det var läggdags bara la mig utan att ens tvättat bort sminket. Jag avskyr att sova med smink på, så då vet man att det verkligen
är illa.
Jag la upp detta på Instagram så lägger upp det här med. Här kan ni jämföra mitt och Martins (outtalade) ansvarsområden med varandra.
Av någon anledning har det tett sig som så att jag (med undantag för de senaste dagarna) nästan inte diskat alls på någon månad, om inte längre. Han har sagt att det inte varit några konstigheter för hans del då han rensar kattlådorna lika sällan, så
det har liksom bara fortskridit så. Sedan vad gäller den enorma tvätthögen som aldrig någonsin verkar försvinna utan bara är nollställd i några minuter som högst, så har jag förbjudit honom att röra den. Han tar alltid tvätten och jag ville inte låta
honom göra det ännu en gång, plus att jag ville använda min klädvikare så alla tishor skulle vara vikta likadant. Men har jag tagit tag i det? Ja ni ser ju själva.
Martins ansvarsområde:
Mitt ansvarsområde:
Den var nästan 1,5 meter hög innan jag tillsist tog tag i det. (Utan att använda klädvikaren för jag pallade inte.)
Tänkte förresten visa er vad jag köpte på Kawaii Shop i Göteborg. Lite av grejerna var julklappar till Simon och Emelie.
Kolla vad artiklarna heter, måste vara svårt att identifiera vad som är vad vid en eventuell retur eller reklamation tänker jag, haha. Är detta en klatschig produkt? Eller är den sockersöt? Eller bara gullig?
När jag var sjukskriven (september 2018 till augusti 2019) och fick sjukpenning så minskade min månadsinkomst drastiskt, även om jag inte hade några som helst problem med Försäkringskassan vilket jag är jäkligt tacksam för. Nu
när dessutom hästen blev dålig och katterna skulle ha sitt årliga vaccin plus att Artemis behövde dra ut tänder och kommer behöva igen, så har jag minst sagt hamnat i ekonomisk otakt. Även om jag gillar att pilla med kontoutdrag
och räkna ihop utgifter och inkomster, framförallt för föreningen vilket jag gör ofta, så inser jag att jag har stuckit huvudet i sanden lite vad gäller mina egna pengar. Antagligen för att det är smått jobbigt att se det så
transparent. Men, nu har jag skaffat typ en journal, där jag ska göra budget månad för månad, få koll på sparande, sätta ekonomiska mål och verkligen fylla i på detaljnivå så jag har stenkoll på vad det är som händer med pengarna
egentligen. Det ska bli ganska kul, även om jag inser att det blir en del jobb. Vi kommer dessutom skaffa företagsswish till föreningen nu 2020. Vi har undvikit det en längre period för att slippa avgifterna, men jag klarar
inte av det extrajobbet det innebär att dels bokföra två konton men också varje månad sätta mig och räkna igenom varenda öre som kommit in och gått ut på mitt privata konto, för att se vilka pengar som är vems. Det kommer bespara
mig så himla mycket arbete. Det satt långt inne att fatta det beslutet eftersom vi vill att 100% av det som skänks går till katterna och inte avgifter, men just nu känns det som en OERHÖRD lättnad.
Vi fick en julklapp från företaget sista dagen jag jobbade innan jag gick på en lite längre ledighet. Bland annat fick vi ett flak med Nocco, proteinpulver från Biotech, proteinpannkakor, lite merchandise, några bars och ett
presentkort på Nordby för 350 kronor. Så himla snällt!
När jag kom hem på kvällen sen hade jag fått paket i brevlådan. Det var en bok som jag köpt av Annica Hillberg som driver en sida på Facebook som heter "Livet med jourkatter". Hon och hennes familj hjälper katter i nöd
och jag gillar dem skarpt, dessutom skriver hon så fantastiskt roligt. Hon har släppt en bok med inlägg om en viss katt, sammanfattade, och pengarna går så klart till att hjälpa fler. Så roligt!
Sterling och jag kraschade på soffan när jag kom hem. Äntligen stundade 8 dagars sammanhängande ledighet!
Det blev onsdag och jag skulle uträtta tusen ärenden inför min födelsedag som stundade. Ägnade hela morgonen och förmiddagen i stan med olika projekt, kände att jag hade sånt flow att jag ville köpa en trisslott. Vann 60 spänn! Bara en kort stund efter detta där jag konstaterade att jag hade sådan tur idag, kom en annan bil som parkerades bredvid min och föraren SMÄLLDE upp sin bildörr i sidan på min bil.
Jag pratade i telefon med att av våra jourhem när det hände så var tvungen att avsluta samtalet innan jag kunde gå ut och konfrontera föraren, men när detta var gjort såg jag inte var han/hon tog vägen. Jag dokumenterade i alla fall allting.. så typiskt att det händer bara 2 veckor innan jag ska lämna in den! Fast å andra sidan hade jag nog varit argare om det hänt med den nya bilen.
Väl hemma sedan var jag alldeles urtömd på energi efter att ha hållit tempo i 110 hela dagen. Så la mig i sängen för att vila.. vilket resulterade i en ofrivillig, lite väl lång, powernap och jisses så dåligt jag mådde när jag vaknade sedan.
Det tog mer eller mindre hela kvällen för mig att kvickna till. Jag visste ju inte vad vi skulle göra på min födelsedag då Johanna alltid är så hemlighetsfull och full i bus vad gäller födelsedagar, men OM vi skulle vara hemma hos oss ville jag ha det helt top notch. Det är alltid upplyftande att ha det helt supermegastorstädat på min födelsedag generellt. Så jag var uppe halva natten och städade samt plockade undan grejer, bland annat ett gäng flyttkartonger med prylar som förvarats i möbler som jag sålt. Jag tog ut allt från badrummet och spolade av väggar och golv, alltså det var på den nivån. Och tog tag i den där förbannade tvätthögen,
Vid 4 på natten sedan, vad jag klar och gick och la mig. Lite störd i huvudet är jag nog, men det var med gott samvete jag somnade sedan i alla fall.
Så kom min födelsedag! Jag fick sova några timmar i alla fall, men jag var ganska snabb upp för jag var så taggad på denna dag. Jag gjorde mig i ordning och Martin tog med mig in till stan för att äta frukost på Backlunds. Enligt Johanna skulle hon ansluta när vi var klara men jag litar inte på någon och anade ugglor i mossen, haha!
När vi kommer till Backlunds ser jag Johanna och Isak!(!!!!) Jag HADE vid ett tillfälle funderat på om han kanske hade tänkt komma ner på min födelsedag.. eftersom jag överanalyserar typ allt som sägs och görs så hade tanken slagit mig MEN jag ville absolut inte bygga upp den förväntningen så jag slog bort den väldigt snabbt. Hade aldrig vågat hoppas på en så fantastisk överraskning!
Vi åt frukost innan det blev dags att bege sig av mot fler överraskningar! De gav mig anledning att tro att jag skulle på bodyflight, så jag frågade rakt ut och då sa de ja,
och det gav mig sådan ångest haha. Jag visste ju inte om de pratade om det för att hemligheten ändå var ute nu eller om de ville vilseleda mig, jag trodde ju på sistnämnda
men kunde inte riktigt slappna av.
Eftersom jag är SÄMST på att ta bilder på när jag umgås med folk så finns inga bilder ifrån min födelsedag, men vi satte oss i bilen och körde först till Uddevalla där de snurrade runt i ett bostadsområde och tillslut såg jag min goda vän PJ stå och vänta på oss och förstod att vi var där för att hämta henne. Sedan bar det av vidare mot Göteborg... och Escape Room. Inte bodyflight, tack gode gud. Rummet som Johanna hade bokat var deras svåraste och inget de rekommenderade för de som inte gjort Escape room tidigare, vilket omfattade 2 i sällskapet. Men vi bangade inte utan antog utmaningen, och jag tror det var det bästa Escape room jag gjort! Det var så himla varierande gåtor och uppgifter, inte bara en massa nycklar och koder, ingen synlig klocka som räknade ner tiden och man hade en mobil där man fick meddelanden som gav storyn lite djup. Vi levde oss verkligen in i det och klarade rummet på 45 minuter, alltså med en kvart till godo. Vilket jävla dream team!
Sedan skulle vi vidare till nästa överraskning. Jag hoppades än en gång så innerligt att det inte skulle vara bodyflight utan kanske ett nytt escape room, eller att vi
skulle köra gokart eftersom jag vet Johanna var taggad på att köra med Isak. Tack och lov så VAR det ett nytt Escape room bara på annan plats. Vi lyckades på något
sätt hoppa förbi skitmånga steg och klara rummet på en halvtimme, men detta var på grund av någon bugg som de inte kunde förklara, så vi fick köra ett nytt rum som
han sa var "svårast i hela Göteborg". Det gick ganska bra fram till ett visst moment som vi på grund av tekniken/mekaniken inte fick till, vilket sänkte både moral
och humör i det där stackars rummet, haha. Även om vi hade förstått hur vi skulle lösa gåtan så klaffade inte mekaniken för att utlösa nästa steg, så vi satt liksom
fast skitlänge på ett moment vi egentligen hade löst. Det tog udden av det, det har lätt för att bli lite dålig stämning när det är frustrerade vinnarskallar som ska
samarbeta, men summa summarum tycker jag vi var asduktiga.
Efter detta åt vi middag på Pinchos i Göteborg och åkte sedan hem. Jag var så otroligt nöjd, glad och tacksam för min födelsedag och dessa underbara människor runtom mig.
Det var nog den bästa födelsedagen jag någonsin haft!
Dagen efter träffade jag Isak några timmar innan det var dags för honom att åka hem till Alunda igen. Jag är så glad att han var här på min födelsedag. ♥ Det finns
inga bilder så klart, i vanlig ordning. Ni får en bild på Nesty i en frukttartlett istället.
Måste även berätta om en så fruktansvärt häftig sak. Strax innan min födelsedag skrev jag ett inlägg på Katthjälpen Strömstads Facebooksida om att föreningens ekonomi
verkligen är körd i botten. Jag har inte varit så bra på att anordna insamlingar nu i höst, för de har inte genererat särskilt mycket. Om vi däremot har försäljningar
eller tävlingar så brukar folk nappa, men det kräver enormt mycket mer tid och jobb som jag helt enkelt inte hinner med. Så våra pengar (inklusive hela vår buffert)
har rasslat iväg utan att det kommit in ens i närheten av samma summor via insamlingar/försäljningar/tävlingar. Jag vet att december är en tuff månad rent ekonomiskt
för så gott som alla, så jag hade inga större förhoppningar om att kunna generera mycket pengar i en insamling och särskilt inte när det inte var till ett konkret
ändamål (en söt kattunge som behöver akut vård liksom). Så döm om min förvåning (och fullhjärtade glädje) när det mindre än 48 timmar senare hade kommit in sammanlagt
över 40.000 kronor! Vilka otroligt underbara människor det finns ♥ (Om någon övervägt att skimma mitt kort så kan jag meddela att pengarna är överförda från
mitt konto så don't bother hähä).
Dagen efter min födelsedag var min energinivå förvånansvärt stabil. Dagen fortskred som vanligt, men dagen efter däremot, jag var heeeelt knocked out. Jag tror jag hade morgonpasset i stallet, men efter det så sov jag nästan hela dagen. Jag kollade på världscupen i hästhoppning och somnade framför det 5 gånger. Jag sov inte 10-15 minuter åt gången heller utan TIMMAR varje gång. Jag låg i sängen så gott som hela dagen, jag gick och la mig strax efter 22 på kvällen, somnade utan problem och sov ändå 8 timmar till. I det avseendet känner jag att utmattningen fortfarande påverkar mig ganska starkt, har jag en sådan dag med mycket som händer runtom (särskilt social stimulans) från morgon till kväll så tar det alltså dagar för mig att återhämta mig ordentligt.
Jag la ut denna bild på Katthjälpen Strömstad och önskade våra följare god jul, förklarade att vi skulle ta en liten paus från sidan under julen och sedan tog jag faktiskt bort hela appen för att administrera sidan. Så befriande på något sätt, att få den distansen.
Dagen innan julafton skulle veterinären Marcos komma till oss för att undersöka Proppen igen. Det var lite oklart för dem när de skulle komma,
saker drocg ut på tiden och så föll det sig så oturligt att jag tog frukosten i stallet, så jag åkte hemifrån 08.00 på morgonen och var hemma
20.00 på kvällen. Tolv timmar tog det mig allt som allt, eftersom jag ville vara tidseffektiv och inte behöva åka hem emellan morgonpasset
och det att de kom till oss. Först skulle de komma efter lunch, sedan vid halv tre, men det blev vid fem till sist. Jag hade definitivt kunnat
åka hem emellan.. men det visste vi ju inte då.
I vilket fall så kändes detta besöket mycket, mycket bättre än förra. Sophies ben är bättre! Hon fick en till kortisoninjektion och nästa gång
han kommer hit så ska han spruta in silikon mellan skelettdelarna där artrosen är som värst. Så det blir som en kudde mellan, och inte ben
mot ben liksom. Det gläder mig att hon är bättre. ♥
Hon var så ren och fin när jag tog in henne.. not. Hade i alla fall god tid att borsta samt raka bort hovskägget på bakbenen.
Jag hade fått en julklapp från snälla Kajsa aka. Stalltomten!
Här har hon fått sedering och han har sprutat in kortison i kotan. Hon är så känslig för sedering så de kan inte ge för mycket för då ramlar hon ihop, men när de inte ger så mycket så är hon också tillräckligt närvarande för att kunna sparka när han sätter nålen. Detta resulterade i att kanylen skar upp en större reva i kotan, och hon blödde jättemycket. Inte alls veterinärens fel, det är hon som är hopplös.
Bandage på.
Jag fick greja mer i stallet under tiden hon kvicknade till. Snälla Johanna kom förbi och både levererade snacks och sällskap!
Julklappsutdelning i stallet.. Jag visste att Kajsa brukade köpa julklappar till oss, men var inte beredd på att både Augusta
och Agnes skulle köpa också..! Så jag köpte bara en till Kajsa och inte till de andra, kände mig jättedum men får kompensera
upp på annat vis.
Efter stallet var färdigt åkte Johanna och jag för att handla mat och Bingolotter, för nu stundade uppesittarkväll med
julklappsinpackning på Stora Ytten!
Det tog på krafterna. Inte vann vi något heller. Men det var oerhört mysigt!
Dagen efter var det julafton. Jag åkte till stallet strax efter lunch där Proppen stod inne på boxvila, alltså
hon fick inte gå ut de två kommande dagarna efter sprutan i benet. Jag grejade lite innan jag märkte att hon
betedde sig underligt. Hon viftade med frambenen, sparkade i väggarna, gnäggade, gick runt och runt, la sig
ner och reste sig upp om och om igen.. Jag hade precis givit henne en antibiotikainjektion i halsen så jag
trodde hon "såg spöken" vilket de kan göra efter de fått en spruta, men det gick liksom inte över. Tillsist
fick jag kontakta jourhavande veterinär och kunde konstatera att Sophie hade kolik.. Det kan vara allt ifrån
att de har kraftiga gaser till att de har tarmvred. Allt ifrån att det går över av sig självt till att de dör
av det. De ska gärna röra på sig för att få igång tarmarna MEN hon hade ju fått spruta i benet och skulle egentligen
inte röra sig alls. Men vi fick ändå gå korta promenader för att försöka få igång maskineriet. Efter 6 väldigt
oroliga, frustrerande timmar kunde jag börja göra mig i ordning för att fira jul på Söle med familjen. 3 timmar
senare än planerat.
Martin var så snäll och kom ut till mig för att hålla mig sällskap och trösta mig i detta kaos. Han hade med sig två julklappar som jag fick öppna i sadelkammaren. Så gullig. ♥
Tillslut vågade jag lämna Sophie då hon verkade må bättre, och åkte först hem för att duscha och byta
om, sedan åkte vi till Söle. Där hade de andra gästerna redan åkt hem, maten var undanpackad i
matlådor och kidsen lekte med sina nya grejer. Så det kändes verkligen som att stövla in efter
efterfesten var slut liksom. Men vi hade ändå några mysiga timmar med vörtbröd, julklappar och
trevligt sällskap. Som sagt, det är tur jag inte älskar julafton lika mycket som jag älskar december
och julstämningen. Jag var ledsen nog som det var, att jag missat julfirandet.
Angelikas syster Mika gör alltid något bus med uppsättningen av Jesus i krubban. Detta året hade visst Donald Trump byggt en mur runt dem, jag skrattade orimligt mycket åt detta faktiskt.
Hemma hade vi julklappsutdelning bara jag och Bowies sen, även med lite julklappar från min bästaste
bästa Johanna. ♥
Det var längesedan jag fick så här många julklappar, blev riktigt överväldigad. Jag fick bland
annat en deo som Martin använder, för att jag alltid tar av hans, doftstickor, tre Woodwick-ljus
varav två var likadana från två olika personer (DÅ vet man att det är en bra julklapp,
när båda tänkt att jag skulle gilla den!), fluffiga strumpor, lite porslin, Rituals-produkter,
presentkort, ett armband med grodor, en peng och en mugg med katter på. Blev så himla glad
för alltihop!
Årets tema är definitivt doft. I födelsedagspresent av Isak fick jag detta underbara doftljus
också! Han var så gullig som hade letat efter Woodwick, men alla doftljus går hem helt
ärligt. Mitt förstahandsval är inte klassiska söta dofter som typ lavendel, ros, vanilj
och sånt så han träffade helt rätt med Rain forest flower. Den doftar
verkligen skog!
På juldagsförmiddagen hade jag en massage hos fina Annie inbokad, den var oerhört välbehövlig
kan jag säga. Det gjorde både svinont och var så himla skönt och avslappnande. Nästan tvp
timmar tog det, så jag var gött mosig i bådde kropp och knopp efteråt. Det blev inte många
knop gjorda efteråt, är fortfarande lite ur fas men tror som sagt det beror på att jag
har något på gång i kroppen.
Lana var jätteglad att se mig när jag kom hem. Not.
Jag gjorde ett nytt försök att se på The Wire. Har hört att den ska vara
så fruktansvärt bra, men detta är tredje gången jag sett första säsongen
och jag hänger fasen inte med alltså. Tycker den är superrörig och
har svårt att förstå handlingen. Men jag får kanske bara prova se igenom
det så kanske allt klarnar i säsong två sedan eller nåt.
Hade sällskap av Nesty som inte hade några som helst problem med att ta
det lite lugnt, kvällen till ära.
Och Sterling. ♥
Vi kollade på filmen Whiplash, Bowies och jag. För tredje
gången på mindre än två veckor. Den är verkligen så
himla bra! Rekommenderar den främst till er som är
musikintresserade, men självklart kan man säkert uppskatta
den annars också.
Igår var det alltså dags för mig att jobba igen,
för första gången på 8 dagar. Det tar alltid
emot att komma tillbaka ifrån en ledighet;
har man inte gjort så mycket har man ångest
för det och har man bara tagit det lugnt så
har man ångest för det istället. Det går inte
att vinna. Som tur är hade Nordby bara öppet
11-18 igår så det blev en hyfsat kort första
arbetsdag, på en röd dag dessutom så lönen
är bättre (det motiverar alltid) och dessutom
hade det blivit knas med schemat så vi hade
ingen rast. Bara det är ju extrapengar. Det
var helt okej att komma tillbaka till jobbet
men som sagt, jag mår inte helt hundra i kroppen,
så det var småtungt.
Det var i alla fall skönt att komma hem tidigt
och vi ägnade kvällen i soffan åt bland annat
att spela Final Fantasy 9. Älskar, älskar,
älskar det spelet. Vi kom inte så långt då
vi hamnade i en bossfight där man kunde stjäla
ett visst item, men chansen att faktiskt få
det var 0,39% så vi satt i över en timme med
bara det. Men det var roligt!
Idag var jag ledig (igen) och började dagen
med morgonen i stallet. Uträttade sedan
lite ärenden i stan, och tyckte det
var skönt att komma hem tidigt utan
mer på agendan. Dock har dagen gått
så sjukt fort och jag har ingen aning
om vad jag egentligen har gjort..?
Jag tror jag har ganska mycket PMS för det är mycket som känns motigt
just nu. Svårt att få ihop det med schemat på jobbet så jag kan
få in en timme Joyvoice på samma, fasta tid varje vecka.. Fick
besked idag att den lösning jag hade (som jag tyckte var superbra)
inte blev av och att nya schemat var spikat. Min enda möjlighet
just nu är att lägga Joyvoicetimmen på onsdagar då jag alltid är
ledig från Bodypower MEN jag vill inte lägga jobb en kväll då jag
alltid är ledig. För även om jag är ledig från mitt huvudsakliga
jobb så kan jag ju aldrig åka bort den dagen, eftersom jag måste
jobba på kvällen. Jag hade det så en gång tidigare fast med mina
pass på gymmet och det var inte roligt. Vill inte behöva tacka
nej till Joyvoice heller endast pga. schematekniska skäl. Men vågar
inte lägga det på mina lediga dagar heller, för det är exakt sån
skit som får mig att må dåligt och känna mig stressad.
Sen så är det nåt ljushuvud ute på Ylseröd som tydligen skjutit fyrverkerier
i flera dagar nu och antagligen kommer fortsätta göra det tills
nyår och säkert efter det också. Detta är direkt förenat med livsfara
för hästarna om han skjuter vid fel tillfällen, de kan få panik
och skada sig eller till och med dö av stress. Jag menar, på nyår
har vi hästarna inne med musik på ganska hög volym så de inte ska
höra, men vi kan ju inte ha dem inne 24/7 för att någon eventuellt
ska smälla nån gång under dagen. När Kajsa väldigt vänligt och
ödmjukt bett honom chilla lite sa han att han inte ansvarar för
hennes djur och att hon inte bestämmer över honom. Vad tror ni
denna eminenta, lättkränkta mansbäbis tog sig till direkt efteråt?
Han sköt fler fyrverkerier. Så klart.
Jag har ringt runt till kommuncentrum, polisen och chefen för räddningstjänsten
för att fråga vilka lagar och regler som gäller men tyvärr är det
väldigt lite som är applicerbart då det är utanför stan. Där gäller
bara vanligt hyfs, tyvärr räcker det inte alltid. Så var det med
den saken.
Jag kanske ställer mig nån natt och skjuter upp raketer utanför hans
ytterdörr, vem vet. Eller kan jag kanske lämna en hög hästbajs
utanför hans dörr varje dag med en lapp; fyrverkerier skrämmer skiten ur hästar?
2019-12-27
19:28:00
Vardag
Kommentera! (0)gravity
Häj bloggen!
Long time no C som pianisten sa. Målsättningen är egentligen att skriva lite och ofta men ni ser ju hur det går.. och alltid har gått, egentligen.
Igår drabbades jag av någon slags super-duper-mega-trötthet. Det var inte klokt. Jag tog morgonpasset i stallet och när jag kom hem så åt jag frukost, tog en dusch och tvärdäckade sedan i sängen. Sov en stund, kollade på senaste deltävlingen i världscupen i hästhoppning, somnade till det, spolade tillbaka, somnade om.. när jag kollat klart på det var det bara 20 minuter kvar tills nästa deltävling skulle sändas. Jag somnade framför den två gånger till. Alltså sammanlagt somnade jag fem gånger under dagen, och sov ganska länge varje gång också. Jag gick dessutom och la mig vid halv elva sedan, hade inga problem att somna, men ändå hade jag så jäääkla svårt att komma upp ur sängen imorse trots att jag sovit 8 timmar under natten. Jag fattar verkligen inte varför tröttheten slog mig så, jag mådde inte dåligt eller kände mig sjuk annat än att jag fick mensvärk framåt kvällen. Mycket märkligt, då jag inte känner mig särskilt stressad eller så trots att det är jul. Det hör väl bara säsongen till. Julbrändhet.
I vilket fall, dags att recapa veckorna som gått!
Igår drabbades jag av någon slags super-duper-mega-trötthet. Det var inte klokt. Jag tog morgonpasset i stallet och när jag kom hem så åt jag frukost, tog en dusch och tvärdäckade sedan i sängen. Sov en stund, kollade på senaste deltävlingen i världscupen i hästhoppning, somnade till det, spolade tillbaka, somnade om.. när jag kollat klart på det var det bara 20 minuter kvar tills nästa deltävling skulle sändas. Jag somnade framför den två gånger till. Alltså sammanlagt somnade jag fem gånger under dagen, och sov ganska länge varje gång också. Jag gick dessutom och la mig vid halv elva sedan, hade inga problem att somna, men ändå hade jag så jäääkla svårt att komma upp ur sängen imorse trots att jag sovit 8 timmar under natten. Jag fattar verkligen inte varför tröttheten slog mig så, jag mådde inte dåligt eller kände mig sjuk annat än att jag fick mensvärk framåt kvällen. Mycket märkligt, då jag inte känner mig särskilt stressad eller så trots att det är jul. Det hör väl bara säsongen till. Julbrändhet.
I vilket fall, dags att recapa veckorna som gått!
Kvällen innan jag skulle åka till Alunda, låg jag i soffan med värmefilten och Artemis som ganska sakta piggnade till från narkosen. Jag var uppe väldigt sent och städade, förberedde lite kattrelaterade grejer åt Martin eftersom jag skulle åka bort, samt packade inför resan då. Det blev bara några enstaka timmars sömn innan jag gick upp för att bila till Göteborg.
Jag tyckte att jag var ute i så himla god tid och hade läget under kontroll. När jag kom till Göteborg hade jag nästan en halvtimme till godo tills tåget skulle gå, bara det att långtidsparkeringen som jag tänkt ställa bilen på var STÄNGD för ombyggnation. Panikens mamma utbröt då jag inte hade någon aning om vilka alternativ som fanns och verkligen hela området runt centralen håller på att byggas om, så framkomligheten är minst sagt begränsad. Jag fick googla "långtidsparkering Göteborg centralen" och hittade en tidningsartikel från juni där de skrev om ombyggnationen och nämnde någon gata där man kunde parkera istället. Fick GPS:a mig till nämnda gata och körde dit, hittade visserligen en parkeringsplats men noll info om hur länge man fick stå där. Var dessutom tvungen att ladda ner någon jävla app och registrera både betalkort och bilnummer, sen småspringa till centralen. Jag var måttligt road då kan jag meddela, men jag hann med 6 minuters marginal. Parkeringen kostade för övrigt mer än tågbiljetten, kul.
Det var i alla fall hemskt mysigt och nostalgiskt att åka tåg. Jag åkte tåg jämt förr, när jag var tillsammans med Manfred och när jag bodde i Mjölby. Har aldrig någonsin varit med om att allt gått som planerat när jag åkt med SJ, och denna gången var inte ett undantag. På grund av något elfel var de tvugna att styra om rutten till Stockholm, men det gjorde mig ingenting eftersom tåget då skulle åka förbi Uppsala, dit jag egentligen skulle ta anslutande tåg. Jag tror resan tog närmare 6 timmar, men tiden gick supersnabbt.
Gjorde en omröstning på min Instagram natten innan jag åkte, Martin hade inte mycket support att hämta där inte haha.
Jag virkade en massa bläckfiskar på tåget, bra sysselsättning.
När jag var framme i Uppsala fick jag vänta en liten stund på Isak och hans familj då de hade andra åtaganden först. Jag satte mig på Espresso House och avnjöt en äppelmumma (SÅ GOD) och en saffransbulle. Jag hade inte ätit på hela dagen så det satt som en smäck.
Isak, Mattias och Lovisa hämtade mig sedan vid tågstationen och det var så himla roligt att träffas igen! Vi handlade lite mat och väl hemma sedan gick jag på en andra husesyn. Vi åt middag på kvällen och pratade om allt mellan himmel och jord, tillslut blev det sent och de andra gick och la sig medan Isak och jag satt kvar uppe. Lääänge. Vi satt och pratade till sent på natten, även om vi setts lite förut mellan det att vi sågs första gången på 7 år förra året, så var det första gången vi verkligen fick pratat igenom saker som hänt före och under dessa 7 år. Ni kan ju tro det fanns mycket att ta igen!
Jag sov med öppen dörr så katterna kunde komma in och sova hos mig. Här fick jag sällskap av Bosse.
Och här är deras andra katt Brorsan. De fick en bläckfisk av mig som var populär de första minuterna i alla fall.
Dagen efter stod en massa skoj på agendan. Vi skulle bland annat åka till Lovisas pappa och träffa lite släktingar på den sidan, därefter träffa Isaks farmor och farfar som jag känner sedan tidigare då Isak var liten. Innan vi åkte hälsade jag på familjens tre grisar som de har hemma på gården. So cute ♥
Toaselfie hos Lovisas pappa, i deras superfina badrum med automatiska kranar som jag var så fascinerad av.
Efter vi hade fikat och pratat en massa där skulle vi åka vidare, men först stannade vi till vid byggnaden där Lovisa jobbar. Så häftigt det måste vara att åka hit och jobba varje dag, så stämningsfullt. Slår vad som att det är hemsökt också, hähä.
Vi var hos Isaks farmor och farfar i några timmar. Pratade en massor, provsmakade pepparkaks- och saffransbulledegar och bara tog det jättelugnt. Isak fick ett samtal under tiden vi var där från Lovisa som hade kört av vägen, men lyckats ta sig upp igen. Det hade snöat en massor och sedan blivit plusgrader så väglaget var verkligen hemskt. Det blev hetsigt en kort, kort stund då vi skulle åka dit och hjälpa henne, innan det löste sig på annat sätt. Och allt hade gått bra som tur var! När några timmar gått var det dags att äta, Isaks farföräldrar erbjöd sig bjuda oss på middag men jag kände att det hade varit skönt att få röra på sig igen, även om jag gärna hade stannat annars. Så vi tackade för oss denna gång och åkte sedan in till Uppsala för att äta på Pinchos som jag i vanliga fall älskar, men måste säga att just detta besök inte var supernajs då de inte verkade ha städat restaurangen på flera timmar och det var megasmutsigt överallt. Men maten var god och sällskapet trevligt, så klart.
Resten av kvällen satt vi än en gång länge vid köksbordet, först så pillade Isak med något skolprojekt ett tag medan jag grejade lite med min kalender, sedan satt vi och pratade en massa mer. Vi tog dock kvällen lite tidigare denna gång, jag var heeelt slut.
Morgonen därpå var det dags att åka hem och Isak skulle köra mig till Uppsala där jag skulle ta tåget till Stockholm och sedan till Göteborg. Vi hade dragit Johanna Nordströms "ring polisen" halva helgen så det blev väldans roligt när Isak faktiskt blev stannad i en poliskontroll haha.
Jag sa hejdå till min älskade bror på perrongen, en jobbig känsla då jag trodde det skulle dröja tills vi sågs igen, och begav mig mot tåget till Stockholm. Väl framme på stationen väntade Manfred och var redo för lite gött häng. En sak som var skönt med denna resa var att jag inte hade några tågbiljetter bokade förrän jag klev på tåget, jag hade inga tider spikade någon gång utan anpassade mig bara efter tiderna som passade bäst där och då. Det är inte riktigt likt mig, kontrollfreak som jag är, men jag kunde faktiskt uppskatat det.
Manfred och jag gick till ett kafé för att äta lunch och prata en massor. Efter ett tag gick vi hem till honom och när jag såg hans gitarrer blev jag så nyfiken på att höra honom spela. Han var duktig förr, det vet jag ju, men jag visste inte om han spelade mindre nu och kanske tappat en del eller om han övat och blivit ännu duktigare. Det visade sig vara sistnämnda, så häftigt! Han spelade även piano och där blev vi sittandes ett tag, han spelade både Dream Theater, Pink Floyd och Melodies of Life från Final Fantasy 9 - en massa låtar jag nästan hade glömt bort! Det var så roligt!
Han visade även sina nyinförskaffade högtalare, vi pratade en massor och jag tog hand om all hans disk. Det var roligt att när han såg mig börja greja med disken, frågade "vad gör du" och jag svarade att jag tänkte diska, så sa han "åh vad snällt, tack" istället för "nejmen gud det behöver du inte, sluta nu" vilket man kanske brukar säga.
Ytterligare några timmar passerade och det blev dags för mig att åka hem. När vi sto vid busskuren och han gav mig tydliga instruktioner i hur jag skulle ta mig till stationen, var det en kvinna som satt i busskuren som sa "Ska du till centralen? jag kan visa dig". Jag tackade för hjälpen, och när bussen kom och jag sagt hejdå till Manfred så satte jag mig bredvid henne och pratade. Det visade sig att hon hette Helena Bross och är en barnboksförfattare. Det var lite coolt. Hon var så snäll och guidade mig till centralen där vi sa hejdå.
Edgy reklam av Urban Deli haha.
Jag missade ett tåg till Göteborg med 4 minuter men det gjorde inte så mycket, då kunde jag ta det lugnt på stationen istället. När nästa tåg väl kom uppstod ett elfel som gjorde att det dröjde typ 45 minuter innan vi ens började åka, men vi slapp i alla fall byta tåg och så. Denna försening ställde till det fler gånger, vi var tvugna att vänta på mötande tåg och fick fler elfel, så tågfärden tog nästan 2 timmar längre än den skulle ha gjort. Jag lyckades somna iihopkurad i fosterställning och vaknade ett bra tag efter att tåget hade stannat i Göteborg. Blev lite provocerad av att ingen försökt väcka mig, men så påminde Martin mig om hur jävla svårväckt jag är så jag kan inte utesluta att någon ändå försökt, haha.
Nu stundade en bilresa hem från Göteborg också.. så här fräsch var jag när jag stannade i Stenungsund för att tanka och köpa dricka.
Jag var hemma runt 3 på natten. Det var helt stjärnklart och väldigt vackert ute.
Klockan hann bli 4 innan jag hade packat upp, duschat och krupit ner i snarkofagen.
Morgonen efter kom veterinär-Johanna hit för att ge mina katter sin årliga vaccination. Johanna har jobbat på Dingleveterinärerna i alla fall sedan jag började springa där, men nu har hon startat eget företag och vi kommer givetvis anlita henne! Tänk att det var hon som fick tala om för mig att jag behövde kastrera Jonny och Lana väldigt snart, när Jonny var cirka 5-6 månader, så det inte skulle bli inavel. Så okunnig var jag då, för 4 år sedan, hade ingen aning om att han var könsmogen vid den åldern. Vad kan man säga, vi är alla barn av vår tid. Supersmidigt med hembesök i alla fall, då slapp jag ta med alla fyra katterna in till stan och kunde bespara dem stressen en bilfärd i bur innebär.
Här kommer en bildbomb på en så där nöjd Wyoming över att Nestor tagit HENNES plats.
Jag jobbade sedan 12-20 och på kvällen hängde jag med Johanna och åt vörtbröd med juledamer och drack julmust.
När jag kom hem på kvällen la jag mig på sängen för att chilla en stund, men eftersom katterna trodde vi skulle sova och la sig på mig blev jag liggandes och somnade.
En annan kul grej som hände är detta! JAG FICK JOBBET PÅ JOYVOICE!!! Berättar mer om det när allt i lås!
Sterling blev också - som ni kan se - alldeles exalterad.
Sophie har blivit lite sämre i sina ben. När jag kom hem från Alunda upptäckte jag att hon haltade på höger framben. Jag blev smått förtvivlad då jag verkligen inte kan acceptera att det sklle börja gå åt fel håll igen, så jag köpte Back on Track-benskydd som hon ska ha på nätterna. Jag rakade hennes ben så de ska torka snabbare från att man spolar av all lera och så, så skydden kan sitta på torrt underlag och undvika att ge friktionsskador. Jag har bara en hundhårstrimmer att raka med, det går även om det tar lång tid. Cirka en timme per ben. Och blir inte snyggt nog att titta närmare på, haha.
Det blev fredag och jag var ledig från jobbet. I tidig födelsedagspresent till mig själv skulle jag unna mig ett besök hos Barbarella i Göteborg. Så jag drog på lite Dream Theater högt som sjutton och bilade mot Göteborg.
Efter att ha adderat en ny piercing i min samling bestäämde jag mig för att köpa lite julklappar i Göteborg, roligare än att gå på Nordby tänkte jag. Så jag började gå mot Science Fiction-bokhandeln och hittade en massa fina butiker på vägen! Bland annat Kawaii Shop där jag gick runt i en hel timme trots att butiken var väldigt liten, för jag ville se ALLT! Så gulligt!
Köpte lite julklappar till Simon och Emelie, och några smågrejer till mig själv. Fick verkligen behärska mig för att inte handla ihjäl mig.
I en tvålbutik, köpte inget men visst var det gulligt?
På Fåfängan Antik hittade jag julklappar till farmin.
Köpte även julklappar till resten av familjen men avslöjar inget mer för att inte spoila.
Väl hemma sedan var jag mycket trött men ack så belåten. Nesty var glad att ha mig hemma.
Jag och Martin har ett internskämt där jag ofta säger "Jag kanske hinner läsa lite Fantomen innan jag går" när jag är sen eller har bråttom (vilket är ganska ofta). Det är ifrån en av Berts dagböcker, har ni läst dem? Han skriver någon gång typ "skolan börjar om 2 minuter, jag hinner nog läsa lite Fantomen innan jag går" vilket jag tyckte var hysteriskt roligt och minns än idag, typ 15 år senare. (Det är för övrigt ganska sjukt att jag var 10 år för 17 [!!!] år sedan, rent spontant skulle jag ju säga att det var 10 år sedan men insikten har sakta smugit sig på att det är nästan dubbelt så många år som tio. Sjukaste jag hört.)
Men i alla fall, Martin har köpt en Fantomen och lagt i hallen för att spä på skämtet ännu mer. Han är för rolig alltså.
Men i alla fall, Martin har köpt en Fantomen och lagt i hallen för att spä på skämtet ännu mer. Han är för rolig alltså.
Det blev lördag och norsk lönehelg! Vi var fett taggade och redo för kaos. Otroligt nog, så var det kaos på hela centret förutom hos mig. Det var som en vanlig, bra lördag liksom. Det var skönt, för jag skulle jobba lördag till och med tisdag och hade inte pallaat för högt tempo kan jag säga.
Tack för att ni läst så här långt! Det kommer mer!
rise up
Häj bloggen!
Idag har faktiskt varit en väldigt påfrestande dag. Jag försöker i största möjliga mån undvika att säga att jag har en dålig dag, för har jag väl sagt att jag har en dålig dag så förväntar jag mig att den fortsätter vara dålig också, och
fokuserar bara på allt som fortsätter vara dåligt. Men idag har varit snudd på en dålig dag. En av få. Men mer om det sen, hashtag cliffhanger.
Förra måndagen ägnade jag kvällen åt att ordna med en tävling åt Katthjälpen Strömstad. Snälla, underbara Anne som först var jourhem åt och sedan adopterade vår Sofia skänkte ett presentkort på 500 kronor på Heat för oss att lotta ut. Jag avslutade tävlingen
en vecka senare och då hade den genererat hela 3470 kronor! Fantastiskt ♥
I tisdags fick jag meddelande från Linda som också både varit jourhem åt och adopterat av oss tidigare. Hon har lånat en fälla av oss för att fånga in en katt som stryker runt hos henne. Tanken var att kastrera honom och släppa ut igen då vi inte kan
prioritera friska hankatter när vi får så många förfrågningar, utan måste ha plats åt sjuka, skadade, dräktiga eller ungar med betydligt sämre chans att överleva. Men när hon fångat in honom ringde hon mig och förklarade läget mer ingående om hur
han lämnats kvar av sin ägare som blev vräkt för 1,5 år sedan. Han går in i grannarnas hus via deras kattluckor och äter deras katters mat, och slåss med katterna om maten så klart, så det hade till och med kommit på tal att han skulle skjutas. Linda
kände sig tvungen att agera och jag kunde givetvis inte säga nej. Så vi välkomnade Sinkadus in i föreningen, en katt som först verkade jätterädd och nästan förvildad, men när jag träffade honom häromdagen var han världens största kelgris som verkade
så tacksam över att vara inne i värmen med magen full av mat.
Tisdag kväll efter jobbet var jag tvungen att städa bilen inför den kommande inbytesbesiktningen som skulle vara morgonen efter. Det tar alltid emot så satans mycket men gud så bra jag har det ändå som har tillgång till farmins egna verkstad/tvätthall.
Har man väl kommit in i det är det ganska roligt, och så tillfredställande det är efteråt när man ser hur fint det blev!
Eftersom jag haft mekarskydd på sätena hela tiden var de helt perfekt bevarade under.
Morgonen efter var jag först hos optikern för en ny synundersökning då jag inte upplevde att de första linserna jag fick hjälpte, och att de andra linserna som var "korrigerade" var helt obrukbara. Jag fick som tur är göra om hela undersökningen från
scratch och resultatet blev lite annorlunda jämfört med första gången. Han sa att mitt synfel är lite för litet för att det ska bli bra med linser, så det är ju positivt på ett sätt ändå tänker jag haha. Men jag hämtade de nya linserna igår och min
första känsla var att de var bäst hittills så det var skönt.
Efter optikern drog jag till Circle K för att köra igenom tvätten innan det var dags för inbytesbesiktningen. Den gick för övrigt ganska bra, jag har ju kört 1000 mil mer än vad jag får och så har jag en skada i lacken jag måste åtgärda. Det var en betonggris
som sprang in i mig förstår ni.
Sanja känner mig så väl, haha! Med anledning av min fullspäckade morgon påpekade hon vilken otrolig tidsoptimist jag är. Sant då.
Efter besiktningen åkte jag till jobbet, och efter jobbet åkte jag till stallet för att ta kvällspasset. Proppen var görsmutsig så jag tvättade henne.
Morgonen efter var jag ledig, och åkte in tidig morgon för att ta frukostpasset. Jag tog min tid och gjorde det där lilla extra, väldigt skönt för sinnet.
En riktigt vacker morgon med första vinterkänslan för denna säsong. På snudden av vårkänsla.
Jag ägnade några intensiva timmar på Nordby, vilket alltid gör lite ont i själen, att vara där på sin lediga tid. Dock så skulle jag jobba hela helgen och ville gärna nyttja lite Black Week-erbjudanden på nödvändigheter som vinterskor, mössa, vantar,
underkläder och annat. När jag var hemma sedan plockade jag fram mitt gamla garn och virkade lite.
Jag gjorde bara en ny bläckfisk, men annars så slutförde jag jättemånga som var påbörjade. Jag brukar göra klart dem till den punkten att de ska stoppas med vadd och kattmynta. Det är den tråkiga biten liksom, så jag hade en del att göra.
Jag har gett bort ett gäng bläckfiskar allt eftersom, men detta är det som fanns kvar nu när jag var klar. Under min sjukskrivning förra hösten gjorde jag inget annat än att virka bläckfiskar och kolla på Svenska Hollywoodfruar, så.. det fanns
resurser.
Vi har haft bläckfiskar till salu på vår sida tidigare och då såldes nästan inga alls. Därför hade jag inga förväntningar när jag la ut dem till försäljning på sidan så DÖM OM MIN FÖRVÅNING OCH GLÄDJE när alla såldes inom en timme! Över 1000 kronor genererade
det åt katterna. Det kändes jätteroligt att folk ville köpa något som JAG har gjort, till den grad att alla 20 såldes och att folk ville köa för fler. Jag ville inte lova någon något, men har börjat virka fler nu. Det är väldigt roligt.
Det blev lördag och jobbhelg som började helt bonkers. På min rast slog jag på stort och käkade på restaurang, betalade ett sjukt överpris för stekt spätta med några trötta potatisar och sås serverat i en plastkopp, men det dög i krig så att säga. Hörlurarna
är förstås på, för att stänga ute allt jäkla oväsen och bevara sinnesfriden lite längre.
Och vad kändes väl mer lämpligt än att ägna kvällen innan först advent, åt att julpynta? (Julpynta = sätta upp lampor och nån enstaka pryl)
En av adventsljusstakarna hade gått sönder så jag satte upp en ny ljusslinga i fönstret istället. Ja, den är liiiite för stark för att det ska kännas behagligt att sova i, men det blir ju mörkt när jag blundar oavsett försöker jag intala mig. Fint är
det i alla fall.
Äntligen blev det första advent och ingen kunde vara gladare än jag!
Jag åt vörtbröd till frukost och började kolla på julkalendern från 1998, När karusellerna sover.
Köpte varsin chokladkalender till mig och Martin. Han fick välja vilken han ville ha, ni anar nog hur det blev.
Jobbhelgen tog slut och jag avslutade under värmefilten, med Sterling i knät framför världscupen i hästhoppning.
På måndagsmorgonen hade jag fått en akuttid åt Artemis som jag tyckte hade slutat äta normalt. Hon är ju så himla glad i mat normalt sett, men den senaste veckan har aptiten varit dålig. Jag kollade henne i munnen och såg en massa tandsten, så jag förstod
att det var tänderna som spökade.
Jag är aldrig orolig inför sederingar eller operationer/sövningar av katter inom föreningen, men när det gäller mina egna så är jag världens hönsmamma. Jag var så nervös. Mycket riktigt hittade veterinären tandsten, inflammerat tandkött och några lösa
småtänder mellan hörntänderna. Stackars, stackars Artemis. Jag kollar ändå katternas tänder regelbundet så förloppet måste gått relativt fort. Veterinären misstänkte FORL och vi behövde boka in både röntgen och operation snarast, vilket alltid
är svårt att få tider till. Men efter lite rekande kunde jag konstatera att 12/12 var tidigaste tiden jag kunde få så jag körde på det. Hon skulle få smärtstillande dagligen så länge.
På jobbet var det mycket, mycket lugnt. Det är så skönt med att jobba helg och sedan månda, man har liksom överlämnat butiken åt sig själv i flera dagar så läget är under megakontroll. Jag passade på att slå in den mest perfekta julklappen jag någonsin
hittat tror jag., åt Johanna så klart. Jag var så jävla nöjd med vad jag köpt åt henne att jag inte klarade hålla mig till julafton utan hon skulle få öppna den direkt.
Efter jobbet sprang jag en himlans massa ärenden innan jag tillslut åkte hem till Johanna där vi åt vörtbröd med juledamer och julmust. Även tomteglass till efterrätt. Hon fick öppna två paket, jag skulle busa till det lite eftersom jag tjatat så mycket
om hur perfekt julklapp jag hittat åt henne. Verkligen tjatat. Jag köpte en gosedjursfiskmås och sa att det var julklappen. Så jävla törr. Men Johanna blir ju så himla glad för allt oavsett vad det är så hon bjöd inte på någon jätterolig, besviken
reaktion. Reaktionen när hon öppnade den riktiga julklappen dock, den var helt priceless. Jag filmade henne när hon öppnade den och har kollat på videon säkert 10 gånger, blir så löjligt glad varje gång.
Julklappen var en renässansmålning av hennes katt Rufus.
Vi hade en supermysig kväll och jag kom hem jättesent mitt i natten. Fick förresten denna häromdagen av Linda, som fångade in Sinkadus. Hon är för gullig alltså, det är ju hon som skulle fått en flaska vin av mig snarare som tack för hjälpen och
att hon var så självständig i detta. Det besparar mig så otroligt mycket jobb.
Här har jag officiellt kört 1000 mil över vad jag får köra enligt kontrakt. Bara 7500 kronor i ren straffavgift för övermil, wohoo. Jag funderade länge på bilen och hur jag skulle göra och var egentligen inne på att köpa loss Polon. Men när vi diskuterade
det så visade det sig att de ville ha 100.000 för den, vilket var lite mer än jag räknat med. Alltså 2800kr/månaden, plus ränta, plus försäkring, nya däck nästa år, service och oförutsedda utgifter som reparationerr och dylikt. Jämför det med att
leasa en ny bil för 3500kr/månaden. Valet blev ganska självklart, om än motvilligt.
Fick paket från Meowingtons, 4 stycken kattbäddar av två olika sorter. Ena ser ut som en pizza med pepperoni och anjovis, och andra är en cupcake med strössel och ett körsbär. Så jäkla söta. Dessa kan man vinna på Katthjälpen Strömstads Facebook just
nu och i framtiden.
Nu har bilderna slängts om i lite fel ordning men orkar inte ändra, hähä.
Jisses, igår hade jag sovit så himla dåligt. Jag gick upp för att ta morgonen i stallet, och när jag kom hem tog jag en dusch och gick sedan och la mig igen för att sova två timmar till. Ser ni så inbjudande det ser ut?! Ett av det bästa som hänt på länge.
Proppen ifrån morgonpasset. Så himla söt hon är alltså, min tjej.
Detta är ifrån i förrgår när jag var ledig och ägnade halva dagen i soffan bland annat med att virka. Provade ett nytt, fluffigt garn som var sketasvårt att jobba med så det gör jag nog inte om, men kul att ha provat.
Artemis var moraliskt stöd.
Nestor också.
... Sterling också.
Detta var alltså receptet på min kväll. Johanna kom också förbi en sväng, det var väldigt trevligt.
När jag var i stallet häromdagen kom Åsa lagom till det att jag var så gott som klar. Hon ville gärna prata lite så jag stannade kvar och grejade lite till. Det var en trevlig stund, där hon bland annat också visade mig att det finns ett vattenpass i
mobilen. Detta var ju helt hilarous eftersom jag skojat om att jag borde använda det när jag mockar åt Proppen då jag är så himla noggrann.
Bild på Proppen som fick låna Sagas box bredvid den nya hästen som kom häromdagen. Så här mycket brydde hon sig om den, hon stod och kollade ut åt andra hållet.
Jag var tveksam på om Artemis tid för operation den 12/12 kanske skulle vara för långt fram i tiden då jag tyckte hon åt dåligt även på smärtstillande. Så jag stängde in henne ensam i sovrummet med olika sorters mat för att se hur mycket och vad hon äter
på en dag. Jag kunde efter detta konstatera att hon inte åt bra nog, och började leta efter en snarare tid på andra kliniker. Jag hade varit i stan och skrivit kontrakt på nya leasingbilen, så sprang in på stans andra veterinärklinik och hade sånt
tur att de kunde ta emot henne redan dagen efter, det kändes väldigt skönt.
Igår kväll så "skulla jag bara" fixa några grejer så där vid midnatt. Somnade vid tre på natten, och vaknade sedan av mig själv innan väckarklockan ringde strax efter sju. Jag hade gott om tid på mig att få in Artemis, Wyoming och Nestor i varsin
bur och bilade sedan in till stan där jag först skulle med Nestor och Wyoming till Dingleveterinärerna klockan 08.15 och sedan med Artemis till Strömstad Djurklinik klockan 11.00.
Nestor var så där nöjd.
Han är ju megago den där Nestor men han är också en föredetta skyggis och vägrar låta sig hanteras på de vis som innebär att han blir fasthållen eller buren. Därför kan jag inte tvätta ur hans öron (som haft en del skabb i sig) eller klippa hans klor
regelbundet hemma utan måste göra sånt när han ändå är sederad eller sövd. Det var ett tag sedan nu, och det märktes verkligen kan man säga.. Stackars Nestor, det måste ha kliat jättemycket med allt detta vax.
Wyoming tog jag med för ett urinprov bara egentligen, som uppföljning till besöket hos Satu på Öland tidigare i år. Men hennes besök blev genast väldigt omfattande och det togs både urinprov, blodprov och röntgenbilder. Wyoming har ju alltid varit
lite av ett medicinskt mysterium och det är lite svårt att förklara omfattningen och historiken varje gång man träffar en ny veterinär. Framför allt så minns jag ju inte allt. Men hon tyckte Wyoming bland annat var väldigt spänd och hård i buken
så hon ville ta en röntgenbild för att utesluta tumörer och FIP (båda med dödlig utgång). Jag blev obekväm av att hon slängde runt med sådana spekulationer på så vaga grunder, det skapar väldigt mycket oro och stress för mig som djurägare så klart..
Nu har jag ändå en del erfarenhet, jag vet att när vi misstänkt tumörer i magen tidigare så har det vid tillfälle visat sig vara massa gaser bara, och jag har specifikt utrett Wyoming för FIP för bara några månader sedan - så jag fick inte panik
även om jag blev orolig så klart. Men jag hade kanske önskat att veterinären inte målade fan på väggen så som hon gjorde när hon märkte något potentiellt symptom, det blev många väldigt påfrestande timmar och särskilt under den långa väntan på
att hon skulle kolla på provresultat och återkomma och så. Jag tycker kanske man som veterinär i ett sånt läge ska säga "Hon är väldigt spänd i buken så jag vill gärna ta en röntgenbild för att se var det är" snarare än "Hon är väldigt spänd i
buken, det kan vara en tumör så vi bör ta en bild". Annars gillar jag veterinären alltså, men just den biten fick mig verkligen ur balans och senare under dagen nu har jag gråtit en hel del för jag känt mig så förtvivlad och skör. Jag känner igen
den känslan, den växer fram ur den typen av känslomässig stress liksom.
Det är fortfarande väldigt oklart vad det är för fel på Wyoming och hur vi åtgärdar det. Hon har haft förhöjda njurvärden tidigare (sedan 2,5 år tillbaka) som nu har stabiliserats och denna veterinär menade att tidigare prover/värden kunde ha varit vilseledande,
något jag inte kände mig helt övertygad om. Det är relevant eftersom den smärtstillande medicinen man ger är njurtoxisk, och inte ska ges till katter med njurbesvär. Hon sa åt mig att ge Metacam i 3 veckor, vilket jag direkt kände inte alls kändes
bra med tanke på hennes tidigare njurvärden. Hon skrev ut Vetrimoxin som antibiotika men den enda gången jag faktiskt upplevde en märkbar skillnad var när hon käkade Synulox. Jag frågade om jag kunde få den istället men hon ansåg inte den vara bättre
(jag vet inte säkert då jag inte har konkreta prover att jämföra med). Hon sa också att när Wyomings urin är så utspädd som den är idag, så kommer bakterierna i urinvägarna frodas och är svåra att bli av med.
När jag sedan rådgjorde med Satu sa hon åt mig att absolut inte ge Metacam, att Synulox är bättre än Vetrimoxin och att Wyomings utspädda urin och frekventa kissande snarare är till en fördel.
Det är sjukt frustrerande att två veterinärer som behandlar samma symptom på samma katt råder och uppmanar mig att göra raka motsatsen till vad den andra säger. Jag är så himla rädd att göra fel, jag vill ju att Wyoming ska få de rätta och bästa förutsättningarna
att bli frisk och leva ett bra liv.
Detta i kombination med att hon har en onormalt tjock bukhinna (som kan vara symptom på cancer) som behöver kollas upp så känner jag mig helt söndervittrad av oro på insidan. Därför har min dag varit väldigt påfrestande. Usch.
Vi kom i alla fall hem tillslut efter att jag snabbt smitit inom i stallet och fixat åt Proppen, samt stött på Agnes och hennes übersöta dotter som bjöd mig på en snabb fika i sadelkammaren. Det var väldigt mysigt i alla fall.
Wyoming tog dock "helt slut" till en ny nivå.
Så ikväll har jag legat under min värmefilt med Artemis på mig, och vakat henne när hon piggnat till från narkosen. Hon drog ut några tänder idag, och de gjorde även en röntgen som gav dem anledning att INTE tro att hon hade FORL, trots allt.
Så det var ju skönt. Dock behöver hon dra ut två andra tänder snarast, så tiden hos Dingleveterinärerna den 12/12 får stå var. Jag har spenderat lite kvalitetstid med katterna ikväll genom att leka jättelänge med olika spön och leksaker, och
bara njutit av att titta på dem. Om de bara förstod vad jag stundvis våndas för deras skull och oroar mig för dem. De betyder så oerhört mycket för mig.
Nåväl. Jag är dödstrött men ska nog inte sova riktigt än. Imorgon åker jag faktiskt till Alunda för att hälsa på Isak, och tåget går runt 10 från Göteborg så jag måste väl åka härifrån runt 7. Men jag har inte börjat packa än, så klart. Kanske
borde göra det.
Tack för att ni läser ♥
