neon



Åkte till gymmet efter jobbet och oj så tungt det blev. Ibland när man tränar är det svårt att avgöra om man skadat sig eller bara fått sjukt bra kontakt. Så kändes det, smärtan i framsida lår var brutal redan under tiden jag körde, det kändes precis som träningsvärk men hallå.. Så ont. Men jag var fokuserad och målmedveten i alla fall fram tills jag skule stretcha. Låste in mig i röda salen och tog det chill.



Har slarvat så med stretching och att mjuka upp knutarna i låren. Men det är ju så tråkigt.

Så nu, två dagar senare har jag fortfarande sjukaste träningsvärken i framsida lår, knappt jag kan gå i trappor. Hade kunnat njuta av det om det inte vore för att det känns så fel. Haha.

Igår i alla fall stod jobb på agendan och på min rast smet jag iväg för att hitta en present till Martin. Vi firar tre år imorgon och jag ville i alla fall ge honom någonting.



Hittade grejer redan i första butiken, Waste.



Det var där mina päron köpte systemkamera till mig i julklapp och vet ni, den hade jag helt glömt bort. Jag har liksom "sparat" på att använda den till ett speciellt tillfälle eftersom det är så jäkla dyrt med film, men herregud vad väntar jag på liksom. Köpte ett fotoalbum, ännu mer film fast i svartvitt och tre små anteckningsblock. Till mig själv.



Här är det jag köpte till Bowies. En världskarta där man skrapar de ställen man varit på och vilken väg man rest, kul grej mest. Särskilt för honom som varit typ överallt. Sedan köpte jag en fickplunta. Inte jätteroligt men det är så svårt att ge honom något, han är ju verkligen ingen prylmänniska.

Och eftersom lönen ramlade in häromdagen kunde jag köpa en stor burk med Xtend mango. Kärlek på burk, det enda kosttillskottet jag använder på daglig basis. Samt en brännsnygg Freddytröja som jag fick in till min butik igår.



Samt ett par Freddybyxor för halva priset, ska jag erkänna.. Älskar dem! Kommer aldrig kunna använda vanliga jeans igen!



Dagen innan hade Martin frågat mig om vi skulle äta ute på fredagskvällen. Jag hade egentligen tänkt att vi skulle göra det söndag kväll, vår årsdag till ära så jag var skeptisk plus att jag gärna ville få en kväll hemma eftersom jag kände mig så sliten. Men efter att ha jobbat ett tag kände jag att en middag ute var precis vad jag behövde och enligt Martin var det inte alls försent att ändra sig.. Så efter jobbet hämtade han mig på Nordby. Skickade ett sms tre minuter innan han skulle vara där och skrev "blir någon minut sen" och 25 minuter senare var han på plats. Knäppis där. Men han hade handlat mat och hämtat hem vatten, jag fick sitta och njuta i solen så varför klaga.



Vi bestämde oss för att prova den nya restaurangen Toro. Jag beställde hamburgare gjord på högrev och kolgrillad.. Jag var så hungrig att jag hade kunnat äta hela tallriken tror jag.Det var sååå gott!









Jag och hamburgare..



Namnamnamnam..



Lyxade till det med lite dessert i form av grillad ananas i chili, choklad- och kokoskaka och vaniljglass. Helt perfekt!

När vi kom hem var jag så fruktansvärt nöjd och belåten, packade upp mina väskor och plockade fram min polariodkamera. Knäppte min första bild! Det är så svårt att veta vad man ska ta kort på när man är så begränsad.. Vill ju ta kort på allt! Och det är ju inte som med mobilen direkt, att man kan ta hur många bilder som helst och sedan välja den bästa. Kan knappt bärga mig tills jag får fylla albumet, funderar på att köpa ännu mer film idag.



Men vet ni vad, nu är det dags att göra sig i ordning för jobbet och ikväll skulle Martin grilla angusburgare.. Klockan elva börjar jag jobba på Cherry och jag är inte så sugen för jag är så sjukt trött och hade gärna kört ett gympass istället, men jag har bestämt mig för att det ska bli en bra natt. Tack vare mina grymma arbetskamrater har jag möjlighet att vara ledig imorgon för att kunna avnjuta en dag med min älskling och fira det faktum att vi under tre år växt ihop och delat så många lärdomar och erfarenheter. Antagligen blir det en sväng till Havets Hus eller Nordens Ark, alternativt båda två! Systemkameran ska med och jag ska  börja dagen med att inte behöav gå upp klockan nio. Underbart. ♥

Ha en fantasisk lördag i det ljuvliga vädret!
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

faded

Sakta men säkert tar dagarna och måendet en vändning. Jag behövde förra veckan och är så tacksam för mina dagar spenderade på sängen och i soffan. Jag känner mig inte sprudlande av energi för faktum kvarstår att min kropp är slut, men jag har tagit ett så stort kliv framåt vad gäller acceptans. Förr vägrade jag inse att jag inte orkade, men idag känner jag efter och tar det för vad det är. Det är inte jätteroligt men det är okej för mig och det är det viktigaste. Är också i retroperspektiv glad att jag fick uppleva hur det känns, och samtidigt tacksam att det inte hann gå så långt. Det var en viktigt upplevelse för mig som jag tog mycket lärdom utav. Nu ska jag lära mig att ta mig tillbaka från en utmattad kropp och knopp!

Däremot har jag börjat få svårt att sova och det gillar jag inte. Det krävs inte mycket för att jag ska känna mig uppe i varv och det gör jag när jag lägger mig som regel. Jag tror det har att göra med att jag har så mycket tankar och idéer om vad jag vill göra och hur jag vill göra det. Jag vill känna mig harmonisk och gilla det jag gör. Så nu är prio nummer ett att lyssna på hjärtat. Vad vill jag på riktigt och vad är bara en destruktiv tvångstanke? När jag sållat bort lyssnar jag på kroppen. Behärskar jag? Stanna upp och tänka till.

Nej för första gången på väldigt länge känner jag att allt tar och har sin tid. Måste jag verkligen diska innan jag åker hemirfrån varje dag? Alla måsten handlar om att vilja tror jag!

Regel nummer ett är att det finns ingenting i världen som du MÅSTE göra. Ingenting. Däremot finns det kanske saker som du inte är så sugen på - men ändå väljer - att göra för att det gynnar dig i det långa loppet. Jag måste inte diska. Däremot vill jag diska för jag tycker om när det är rent och fräscht. Och diskar man ofta behöver man aldrig diska mycket. Genom att sluta använda ordet måste och byta ut det mot vill så tror jag man kan åstadkomma så mycket mer. Man säger inte till sig själv att det är jobbigt men att man biter ihop - man ser det som ett medvetet och klokt val. Men vissa gånger hinner jag inte, och i vissa fall orkar jag inte, och då ska det också kännas som ett medvetet val, inte som ett misslyckande. Vad ska grannarna tro liksom.

När jag slåss mot tvångstankar och måsten brukar jag fråga mig själv, spelar det någon roll om ett år? Som regel inte. Att ta tillvara på relationer och sig själv - DET spelar roll. Det är inte så mycket annat kan jag känna.

Så. Nu för tiden sover jag tungt och har svårt att gå upp innan jag sovit åtta timmar, däremot vaknar jag innan väckarklockan ibland och känner mig utvilad när jag väl gått upp och det är verkligen stor skillnad jämfört med för två veckor sedan. Jag har inte känt hunger på typ en vecka efter att ha varit sjuk men aptiten börjar också komma tillbaka. Mitt Celsiusdrickande har avtagit drastiskt det med och det tror jag är bra. Brukade dricka tre burkar om dagen men nu blir det en, och vissa dagar ingen alls. Koffein har känt så motbjudande och allt över 200 mg får mig att må banans dåligt. Det är ingen stor förlust i sig men det känns annorlunda.

Nå väl. Det här är min vecka än så länge!



Ny vecka och jag hade bestämt mig för att försöka komma tillbaka på banan. Jag var ledig från jobbet så det passade mig bra, att få en riktig mjukstart. Jag tog en sväng till gymmet för att träna ben. Jag körde inte så tungt, länge eller mycket men jag var helt slut när jag var klar! Svettig med gelé till ben. Något som var jätteroligt var att mina squats kändes helt annorlunda i förhållande till hur de brukar. Har ju jobbat mycket med stabiliteten i mina fötter hos kiropraktorn och oj vad det kändes! Har inte riktigt vågat mig på ordentliga squats på evigheter men kände mig mycket säkrare i rörelsen och fick för första gången typ någonsin kontakt med rumpan i backsquatsen, herregud det händer ju aldrig annars.. Blev sittandes kvar på gymmet och pratade med Johannes i typ en timme innan jag sedan åkte hem.



Jag kom hem bara för att vända egentligen. Hade tänkt ta hand om gräsmattan men det regnade så pass mycket till och från att jag la ner det projektet. Istället fick jag för mig att åka till Tanums köpcenter, väldigt spontant och så men det var skönt att få komma utanför femtioskyltarna och göra något på egen hand.



Smet in på H&M Home (!) och fick tag på en massa småorylar att förgylla hemmet med. Två örngott, två handdukar, en disktrasa, en kopp, två ljushållare, en fruktskål och en brännsnygg matta för 199 blygsamma kronor.

Sedan var det så klart dags för huvudattraktionen Rituals...! Köpte lite påfyll och REA-prylar, fick en handduk på köpet.



När jag kom hem sedan var det tre timmar kvar tills Martin skulle komma hem och jag fick eld i baken för jag ville överraska honom.. Så jag tog hand om tvätt som legat i säkert två veckor, disk som legat i flera dagar, bytte sängkläder i hans säng eftersom han vart sjuk och så kan det vara fräscht med nya tänkte jag.. Storstädade huset i allmänhet, rensade ur skafferiet, kylen och frysen på gammal mat och gjorde rent.. Och avslutade allt med att lämna en present till honom på hans säng. Sedan satte jag mig i soffan med ett vinglas hallonjuice och pratade i telefon med mamma en stund, nöjd över vad jag åstadkommit.



I hans paket låg en body scrub från Rituals...



Sedan kom tisdag och jag hade tänkt träna innan jobbet. Men jag somnade så jäkla sent eftersom jag hade svårt att sova, vaknade jättetidigt på morgonen av att magen gjorde så ont och kunde inte riktigt somna om förrän väcklarklockan ringde klockan sju.. Så jag lyssnade på kroppen och sov ut istället.

Kom till jobbet för första gången på åtta dagar och såg att det låg en present till mig på lagret!




En handduk och en enorm gymbag! Robust och vattentät. Blev jätteglad för den!



På onsdagen var jag ledig igen.. Inte väldigt välbehövligt så men jag tog ändå tillvara på dagen. Började den med att gå upp hyfsat tidigt och åt frukost i lugn och ro, kollade på vad som måste ha varit världens tjockaste talgoxe som åt av maten jag lagt ut.. Eller rättare sagt så satt den bredvid och blev matad av en annan hårt arbetande talgoxe. Haha.



På förmiddagen sedan styrde jag min kos mot Söle för lite kvalitetstid med lillebror Simon. Vi spelade Lego-spelet och så där. Och jag myste lite med Signe samtidigt, så klart.





Fördelaktig bild på honom..?

Det var kul att spela med Simon, för en gångs skull hade jag chans att vinna. Hähä. Han tyckte inte att det var lika roligt så tillslut fick jag inte göra någonting, han paxade karaktärer och uppdrag åt alla håll och kanter men det är ju lite så det är när man är barn.. Tävlingsinriktad som fasen.



Jag och lillasyster kladdade på hans griffeltavla med.

Åkte sedan till kiropraktorn för ett angenämt besök. Vi kommer trappa ner på besöken framöver och det känns skönt för plånboken men jag kommer sakna Elisabeth. Vilket energiknippe hon är alltså.

Åkte till farmor och parkerade men ville ringa innan jag dök upp. Vilket var tur för hon hade precis lagt sig för hon var så trött. Så jag lovade att komma upp en annan gång istället, men kul att höra lite från henne i alla fall.

Satte mig i solen på Kaffedoppet och njöt i en halvtimme istället innan Martin slutade jbbet och kunde komma förbi och ta en preworkout-fika med mig. I det ljuuuvliga vädret!





Vi åkte sedan till gymmet och körde ett pass ihop för ovanlighetens skull, blev bröst och triceps, onsdagskvällen till ära. Vi avslutade träningen med en timmes yoga med Pia som gästinstruerade hos oss. Oj vad jag tycker yoga är svårt.. Men då måste man ju öva, öva, öva.



Kom hem runt halv nio på kvällen och packade upp min Healthy Box. Måste säga att det var en besvikelse denna månaden! Hälften av grejerna har jag fått tidigare fast i andra smaker, coolerpad är ett av de största skämten som finns inom träningsvärlden (kanske inte, men jag tycker den är så fånig) och det andra kommer jag aldrig använda.

Men vi hade en mysig kväll i alla fall. Jag kokade fäskpotatis (händer aldrig trots att jag gillar det så mycket) och stekte panerad torsk i ugnen och avnjöt med lite mangocurrysås. Vi kollade på Orange is the New Black och jag fick grejat lite med mina väskor och sånt..

Hade egentligen tänkt träna innan jobbet idag med men vaknade både en timme före och en timme efter väcklarklockan ringde. Så kort sagt försov jag mig, så jag tog tillvara på sovmorgonen och tog det chill istället. Funderar på att ta gymmet efter jobbet. Är ganska sugen faktiskt.

Nu ska jag börja avrunda och bege mig mot jobbet. Ha en fin dag hörni!
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

a functioning cog



Att sitta i köket i myskläder, dricka te med öppen altandörr och lyssna på spöregn och åska. Mhm. Himlans tur jag kan internetdela datorn med min mobil.

Jag har fått en vecka off från allt. Jobbet, träningen, inte umgåtts med någon, inte besökt kiropraktorn, inte ens gått på yogan på gymmet som jag taggat så länge. Den enda tid jag behövt passa under hela veckan var igår kväll när jag höll bodycombat halv åtta. Annars, inte någonting alls.

Jag har inte mått bra, känt mig nästan lite trasig inombords hur dramatiskt det än låter, men jag kan inte beskriva det på annat sätt. Allting grundar sig i min eviga, konstanta och obotliga trötthet. Att sova fjorton timmar i sträck utan att kunna vakna har gjort så mycket med min mentalitet. Att inte orka har verkligen dragit ner mig. Jag hade sådan väldigt tur i oturen att jag på tisdagen blev magsjuk, vilket höll mig sängliggandes i inte mindre än 4 dagar. Jag hade haft för avsikt att stanna hemma från jobbet hela veckan från början, eftersom jag bara jobbade tre dagar. Med tanke på hur kroppen kändes, att jag valt att inte ha någon semester i sommar och att högförsäljningen inte ens börjat, så kändes det som rätt sak att göra. Den lilla tid jag fick innan jag blev magsjuk hade jag spenderat effektivt. Tränat, varit inne i stan, grejat i trädgården och städat. Någonstans kände jag mig ändå inte rofylld. För när jag inte jobbade kunde jag inte riktigt slappna av utan började istället tänka "nu måste jag hinna med allt annat som jag inte hinner med i vanliga fall". Så någonstans är jag tacksam över att jag blev så sjuk som jag blev. För det tvingade mig att ta det lugnt - bara jag och eskapisten i mig.

Jag kräktes bara hela första natten, så den delen var över relativt snabbt. Däremot drogs jag med ett illamående så fruktansvärt ihärdigt i 4 dagar till. Jag har inte varit hungrig på en vecka och orkar äta ungefär en tredjedel av vad jag brukar. Det är jobbigt, men jag antar att magsäcken krympt efter allt kräkande och illamående och avsaknaden av mat så länge. Känns så himla ovant att inte äta hela tiden, och allt jag äter verkar vara för mycket för jag mår lätt illa eller får ont i magen efteråt. Men men, det är ju bara att jobba sig runt så ska det väl återgå till det normala i sin egen takt.

Så sedan i tisdags har jag bara legat på soffan eller i sängen. Sovit väldigt mycket, druckit ofantliga mängder av olika sorters juice, blivit väl omhändertagen av min kära sambo, läst färdigt första boken Game of Thrones, kollat igenom första säsongen av samma serie, sett nästan hela nya säsongen av Orange is the New Black, spelat lite FFIX och en massa Lego Movie the Videogame ihop med Martin. Huset har sett ut som helvete, jag har inte åstadkommit någonting alls men jag har tvingats leva med den vetskapen och vet ni, till slut kändes det så himla okej. Jag fick länge brottas med stresskänslor över allt som jag hade velat passa på att göra under veckan; klippa klart gräset, greja mer i trädgården (evighetsprojekt i sig), möblera om inne hos Martin, rensa ur skafferiet och fixa i min garderob. Men efter ett tag kom jag till insikt med att ingenting av detta kommer vara försent att göra någon annan dag. Det är inte nu eller aldrig.

Så tillslut kunde jag acceptera min situation och bara ta tillvara på dagarna och idag är jag så tacksam för denna vecka. Att vara magsjuk är fruktansvärt men det är en sådan sak som man liksom inte kommer undan för alltid så skulle det bryta ut så kunde det inte ha haft bättre timing.

Martin blev också dålig på lördagen. Han åkte till jobbet på morgonen och vid ett kom han hem igen, eftersom han hade spytt på jobbet. Han blev också sängliggandes men inte alls lika länge. Så stundvis låg jag bredvid, men annars kände jag mig frisk nog att ta hand om honom också.

Så jag fick en vecka full av insikter, verkligen laddat upp batterierna och känner mig mycket bättre än på länge. Som bonus fick jag ha hemma en sjuk Martin hela helgen så vi fick också lite tid att mysa och bara vara, även om vi var sjuklingar båda två. Som bonus har jag faktiskt funderat och kommit fram till vad min nuvarande framtidsplan är, och det gör stor skillnad för mig. I samband med denna dipp som jag haft har jag haft en del framtidsångest för att jag inte vetat riktigt hur jag vill ha det.. Men nu har jag en plan som sträcker sig ungefär ett år fram. Det spelar ingen roll att det är lång tid kvar och att jag högst sannolikt hinner ändra mig flera gånger på vägen, men bara det där med att känna att man jobbar sig mot något och tar sig framåt är viktigt efter att inte ha förändrat så mycket i sitt liv på länge. Sedan gymnasiet jag till störst del jobbat på Max och bott här med Martin. På fyra år har det inte hänt så mycket. Jag känner att det börjar bli dags att fundera på vad nästa steg är, och jag tror jag har det nu..
 
Är väldigt, väldigt tacksam för veckan som varit. Att få ta en paus och tvingas tänka igenom, bejaka och berarbeta sina känslor och fokusera på absolut inget annat. Det kunde inte ha varit bättre.

Nu en liten recap i pics!



I helgen köpte jag en massa pennor och annat småpill på Panduro. Lite Promarkers för att kanske kunna teckna något nytt projekt framöver och andra tuschpennor för att göra en mindmap över mina framtidsplaner bland annat.. Ska bli kul.



I måndags var vi och tränade innan Martin skulle börja jobba klockan två. Jag körde baksida lår och rumpa och passade på att inviga mina nya LesMills-shorts från Reebok. (Bilder på resten längre ner!)



Hann med en fika på Espresso House innan plikten kallade för Bowies.



Köpte denna på Espresso House också, spännande!
 
 
Kollade lite Game of Thrones, drack juice och började skissa på den där mindmapen jag skrev om förut.



När måndagen var slut var jag det också. Tog tillfället i akt att tända en massa värmeljus inne i badrummet, drog på lite meditationsmusik och tog den längsta av duschar! Använde alla mina Rituals...-produkter från serien Happy Buddha, vaxade överläppen och avslutade med en ansiktsmask som jag beställt och fått hem på posten den dagen.



Och en kopp YogiTea så klart.


Recension på masken? Använd den inte i hela ansiktet! För guds skull! Den gjorde så sjuuukt ont att ta av så ni anar inte, stod och grät nästan.. Haha. Kan tänka mig att det är bättre att begränsa sig till utsatta områden och vara försiktig runt hårfästet för jäklar som den satt.. Aj aj aj. Men len efteråt blev man!

 
Tisdagen kom och Martin var ledig med mig. Vi tränade, handlade en himlans massa mat och grejade lite i trädgården hemma sedan. På kvällen föreslog Martin att vi skulle grilla så sagt och gjort, en shoppingtur till senare.
 


Han är himlans händig, min man! Det var gott och så men inte många timmar senare blev jag kass och magsjukan kunde börja..

Inte många bilder från de dagarna men när midsommarafton kom bad jag Martin köpa med lite jordgubbar hem i alla fall så vi kunde få någon midsommaraftonsfeeling i alla fall.
 




Det var gott men inte mycket som gick ner.. Ägnade kvällen åt att lira Lego-spelet. Och Lil Bub var med!



Det här fick jag med mig hem i söndags i alla fall. Vi rear ut en himlans massa Better Bodies- och GASP-kläder för HALVA priset hos oss! Så jag slog till och köpte denna goding för bara 224 kronor.



Hämtade även ut ett paket från Reebok som legat och väntat alltför länge. En massa LesMills-kläder.
 




Känner att det får vara nog med allt shoppande framöver nu. Har köpt så vansinnigt mycket träningskläder det senaste.. Nu får det vara bra. (Åh titta kläder!!)



Lördags.. Martin låg på soffan och sov medan jag satt vid datorn och spånade lite framtidsplaner och drack passionad ur vinglas.
 


Och så en bild från igår. Jag skulle filma licensvideo till bodycombaten men det gick så där. Jag har varken ätit eller tränat på en vecka så jag hade inte mycket styrka fast energin fanns där. Det var så sjukt härlig stämning i salen så det var synd att videon inte blev tillräckligt bra! Som tur är har jag några veckor till på mig.



Passar på att slänga in den här bilden som jag inte tror jag visat förut, från kvartalsutbildningen vi var på sist. Med grymma Ida som tränare, fast hon syns inte på bild.

Vet ni, jag blev distraherad i mitt skrivande när jag såg en ekorre springa förbi här på altanen. Jag såg den igår också lite snabbt när den låg och solade på vår altan.. haha. Jag har lagt ut en masssa bröd åt fåglarna och den hade väl fått nys om det för den gick runt här och letade mat länge innan den fick tag på en bit bröd som den åt innan den glatt skuttade iväg. En bäbis till och med, gudomligt söt! Hoppas den kommer tillbaka!


Nu har Martin åkt till jobbet och det är dags för mig att ta tillvara på dagen. Största högen disk och tvätt väntar på mig men det kan vänta lite till. Förvånansvärt välsorterade högar är det åtminstone.

En sväng till gymmet för att känna efter hur kroppen mår, mat på det och så får vi se vad som händer sedan.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

om att se sig själv

Tänk att kunna se sig själv ur någon annans perspektiv. Jag har i många år följt Nevnarien, kanske inte så aktivt på senare tid men jag beundrar henne så mycket. Hon är så begåvad, vacker, jordnära och verkar vara en så himla rolig tjej. Tänk, det finns så många människor här i världen jag beundrar och ibland säger jag det rakt ut och ibland når det liksom aldrig fram. Tänk om alla visste vad jag tänker när jag ser dem. Positiva tankar så klart, negativa och avundsjuka tankar som bottnar i omogenhet finns det ingen som har glädje av.

Elin Kero som hon heter, har väldigt mycket som jag önskar att jag hade, vid första anblick och utåt sett. Men för några år sedan avslöjade hon att hon satt fast i en depression och hade väldigt svårt att ta sig ur den. Hon kände stor prestationsångest och ingen glädje alls i det som i vanliga fall var hennes största passion. Jag minns att jag tänkte då, om du ändå kunde se vad vi andra ser, då skulle du inte känna så. Nej, du skulle känna dig så in i helvete jävla stolt, Elin. Så tänkte jag.

Men det tar liksom lite för lång tid, innan man inser att man kan applicera det här på sig själv. Tänk alla positiva tankar som tänks om mig. Tänk alla positiva saker som sägs om mig. Och, tänk alla negativa saker som sägs om mig, vilka egenskaper jag besitter som får en annan människa att känna sig hotad av mig och i behov av att intala andra människor detsamma.

När jag var hos kiropraktorn för några veckor sedan sa jag "Jag har blivit så mesig när det kommer till smärta, förr stod jag ut med det mesta men nu klarar jag inte av någonting" och hon var jättesnabb med att kontra "Säg inte så om dig själv. Du är inte mesig. Du kanske har blivit mer medveten om vad smärta gör mot dig och visar att du är mer mån om dig genom att undvika smärtan, men tryck inte ner dig själv. Vi lever redan i ett samhälle med höga krav där man får ta mycket skit så varför ska du också vara så hård mot dig? Du borde vara din främsta stöttepelare."

Det har väckt en del tankar hos mig. Jag är medveten om att alla våra tankar sår frön i hjärnan och talar om för oss hur vi ska må. Det innebär inte att en positiv människa är konstant lycklig eller vice versa men det innebär att man kan aldrig vara lycklig med negativa eller destruktiva tankemönster. Så är det bara. Att vara positiv är inte så jäkla lätt. Men precis som att lära sig köra bil, så är det något vi måste öva på. Öva, öva, öva, tills vi en dag bara sätter oss i bilen och kör utan att få motorstopp eller kolla på växelspaken när vi växlar. Jag har dragit den parallellen så många gånger men jag tycker den är så bra.

Några har hört av sig till mig i och med mitt förra inlägg, att jag själv känner att självförtroendet ligger på botten och att mycket har känts meningslöst. Det har kommit fram från så många människor i min närhet, ja säkert uppemot tio stycken, har berättat för mig att de upplevt samma känsla. Jag märker att alla pratar om meningslöshet, allt är meningslöst. Hur man slutar bry sig, slutar känna, slutar vara den man är. Jag tror att mycket handlar om att man faktiskt inte inser värdet i det man gör eller vem man är. Jag menar allmänt, generellt, inte bara jobb eller studier. Inte bara det man presterar men att man faktiskt kanske är någon annans förebild - för att du är den du är - bara att man inte vet om det. Någonstans finns någon som ser saker hos dig som du själv blivit blind för. Skitsamma om de inte vet ALLT om mig, de kan fortfarande få beundra en del av mig.

Jag tror inte depressioner bara botas så där genom att intala sig själv att man är värdefull, men jag tror att ett steg till bättre mående för alla människor är att sluta vara så förbannat jävla hård mot sig själv. Jag tror de flesta människor blir utbrända för de ser inte värdet i sina prestationer och försöker göra mer. Vi ser inte vår begränsning för vi ser inte att vi är ens i närheten av den. Vi försöker göra och vara lite till för vi ser inte att vi duger. Men så ser det ut. Vi misslyckas, vi är svaga i vissa situationer, vissa saker är HELT bortom vår förmåga, vi har dåliga dagar, vi har dåliga sidor. Men det är helt okej. För vi är så mycket mer.

Prova gärna själv. Var medveten om vad du säger till dig själv. Sedan kiropraktorn knäppte mig på näsan (bildligt, inte bokstavligt talat) så har jag kommit på mig själv med att sååå många gånger på en och samma dag tänka "det klarar jag aldrig" fast i olika formuleringar. Ganska elaka saker flera gånger om dagen faktiskt, saker jag aldrig skulle säga till en annan människa. Tänk på det. Och ge fan i det.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

grown ocean

Livet liksom rullar på i all sin glans men oj vad det känns tungt nu.. Jag pratade ju med läkaren om utmattningssyndrom och sa att jag inte trott det från början, eftersom jag inte kände mig nedstämd eller ledsen. Men hon talade ju om för mig att det oftast inte kommer samtidigt och inte behöver vara ett symptom, att det snarare är en konsekvens. Och jag tror jag börjar förstå vad hon menar.

Jag skrev för tre dagar sedan att jag inte är nergrävd men morgonen efter bara sa det pang. Jag vaknade och kände mig överkörd av ett tåg. Att vara så trött som jag är får mig att bara känna en så stor hopplöshet, ni vet. Jag känner mig liksom febrig och aldrig utvilad, har kass mage, jag orkar inte göra något, orkar inte bry mig om sådant som egentligen är viktigt för mig. Energin bara finns inte där. Jag sysselsätter mig men kan liksom inte njuta av det för jag kan bara tänka på hur jag mår och stressen över att inte känna mig som vanligt. Jag brukar kunna vrida och vända på situationer och se det positiva i nästan allting men vet ni vad - just nu går det inte. Jag vet inte varför, men allt känns så.. meningslöst. Vad jag än tänker att jag ska göra så följs det av tanken "äh, vad spelar det för roll". Det låter så patetiskt och jag kritiserar mig själv så hårt för det. Jag vill inte må så här.

I förrgår startade jag dagen hos kiropraktorn och hela min kropp bara skrek NEJ när jag tog mig ur sängen, så jag kom dit med gråten i halsen. Hon frågade mig om jag var trött, hur det gått hos läkaren och vad jag trodde om resultatet. Jag sa att jag var skeptisk eftersom jag inte känner mig deppig.. Men var ledsen för att jag liksom inte hade ork till det som jag känner definierar mig. Jag orkar inte träna, laga matlådor eller ens bry mig något större om hela livstilsbiten.. Jag brukar vara aktiv, produktiv, effektiv. Men nej. Jag har ingen motivation. Till något alls. Det enda jag kan tänka på är att sova. När hon svarade att "Det är i och för sig en depression du beskriver", så bara brast det för mig. Jag bara började stortjuta där jag låg, i bara underkläder och fick vävnad bortkrapad från knät. Gulliga Elisabeth reagerade snabbt och kramade om mig tills jag lugnat ner mig och all skam liksom rann av mig, det var så skönt att få gråta även om det egentligen var fel forum. Jag tycker om henne så mycket trots att jag knappt känner henne.

Jag tror att allt grundar sig i mina tankar om att det är våra prestationer som avgör vårt värde. När jag inte orkar prestera på något plan känner jag mig meningslös och värdelös och man är sin egna absolut hårdaste kritiker. Och har man väl kommit in i de tankebanorna så fastnar man i en nedåtgående, ond spiral. Man gör sig själv så illa utan att inse det. För mig känns det inte okej att bara vara. Jag får prestationsångest. Klankar ner på mig själv för att jag inte tagit mig så långt i livet, men vem är jag att säga så? Jag känner liksom att jag inte duger. Det känns så konstigt att skriva det men det är så det låter i mitt huvud. Jag är så besviken på mig själv som hamnat här, men skulle jag spola tillbaka dagarna hade jag antagligen gjort exakt samma sak igen. Kört på i samma tempo, haft samma bekymmer.

I förrgår grät jag så gott som hela dagen. Det var smärtsamt att jobba men någonstans vet man att man behöver göra annat än att sitta hemma. Ja, jag grät hjärtat ur mig nästan. Men någonstans känns det bra, för när känslostormen lagt sig kan man plocka upp bitarna och reflektera över vad som hänt. Jag brukar vara duktig på att njuta av småsaker här i livet men just nu ligger fokus bara på att göra bra ifrån mig de timmar jag jobbar och allt däremellan får vara hur som helst. Jag struntar i om jag skrattar eller gråter, bara det är konstruktivt för själen.

Jag har fått en lite klarare bild av hur kroppen egentligen mår. Jag inser att det är en lång väg tillbaka rent fysiskt men det är så svårt att veta hur man tar sig dit. Ska jag fortsätta sova eller ska jag släpa mig upp ur sängen trots att det känns så jävla jobbigt? Jag vet inte. Allt, verkligen allt, handlar om min mentala inställning och jag tror jag måste få bryta ihop för att orka bygga upp igen. Om någon har erfarenhet av detta, dela gärna med er (changeofseasons@live.se). Jag vill veta.

Det här är i alla fall en summering av dagarna som gått. 



Lunch i solen.



Lämnade in bilen på verkstad för att släcka en varningslampa. Passade på att kolla lite på bilarna som var till salu och såg att drömbilen var tillbaka, 3200 mil senare..



Någon dag ska jag ha en sådan här pärla!

Efter besöket på verkstaden ringde jag upp Mary och frågade om hon ville med på smygöppningen av Strömstad Mat! So off we went.



Entrén..



Bageriet.



En himlans massa Victoria Secret body mists. Heaven.

 


Min proffsiga sambo gav oss en rundtur och hade sedan hand om demos.



Här klippte de bandet!

Vi åkte till torget för att se alla studenterna åka förbi på sina flak. Vilken glädje! Jag var så glad för deras skull.






Vi sa sedan hejdå, jag åkte hem, åt lunch och åkte sedan tillbaka till stan för att hålla bodypump. Dock så kom bara en deltagare och hon var inte så sugen på att köra själv så vi ställde in. Istället körde jag bröst och triceps i gymmet i en timme. Riktigt bra pass, dock veckans sista.

På torsdagen gick jag upp vid åtta för att göra mig i ordning inför en dag med lillebror Simon som slutade skolan den dagen. Mötte farmin vid kyrkan strax innan tio och vi kollade när alla barnen sjöng och så där. Det var längesedan jag var på skolavslutning känner jag..



Simon och hans klass sjöng pannkakor med sylt. ❤

Efter kyrkan var farmin tvungen att åka till tandläkaren men jag följde med Simon till klassrummet för fika och hejdå till klasskamrater och lärare.





Han fick sig en liten smultronplanta av fröken, så fint!

Vi åkte sedan till den officiella invigningen av det nya köpcentret i stan, där bland annat Strömstad Mat ligger.



Mycket folk..



Det släpptes ballonger!



... och bjöds på tårta..





Vi handlade lite snabbt och hälsade på mina fina vänner som jobbade. Jag gick loss på ekologiska hyllan kan man säga..



Och fick en goodiebag med riktigt fina grejer i!

Sedan åkte vi till Nordby för att köpa en till kontroll till Simons PS4. Big Hero 6 på blu-ray också. Så åt vi korv med mos och jag lärde Simon det grymma med att ha TVÅ sugrör i sin dricka, man får dubbelt så mycket!


I bilen sedan försökte jag lära honom blåsa bubblor med tuggummi, under tiden vi körde mot Daftö lekland. Det var så sjukt mycket folk och jag blev alldeles svettig av att behöva hålla koll på lillkillen hela tiden, men jag tappade bara bort honom två gånger. Gulp. Vi åkte Flumeride (och jag är alldeles för gammal för sånt nu för tiden känner jag) och andra attraktionen var krockbilarna. Då hände en liten olycka.. Jag hade glömt bort en burk Celsius som låg i min tygväska, det sa pang och helt plötsligt var det Celsius över hela mina byxor! I samma veva slog Simon i handen i mitt knä och åmade sig så högt att de tryckte på nödstopp. Simon rusade ut hyperventilerandes och skrikandes och jag for efter.. I efterhand skäms jag så mycket att jag inte sa till för vår bil blev evrkligen pissevåt men det blev så kaosartat. Förlåt Daftöland.

Livet blev genast ganska surt med 355 ml Celsius över byxorna men Simon drog på sig badkläder och lekte i vattnet i en timme och under tiden kunde jag sitta i solen och försöka torka. Farmin kom sedan och plockade upp brorsan på vägen hem så jag kunde åka hem och byta byxor..
 




Lillkillen alltså.

Egentligen hade vi planerat att byta olja på min bil men i och med min olycka ville jag bara hem och inte behöva åka tillbaka. Men med tanke på min sinnesstämning ville jag inte heller bara deppa ihop där ute i Näsinge så på vägen hem ringde jag farmin och sa att jag kommer ändå. Jag behövde liksom vara på Söle, jag bara kände det.

Så jag åkte hem, laddade om och åkte sedan till Söle. Vi såg ett avsnitt av ett program där de åker runt i England och letar antika grejer för att sedan sälja de på auktion och målet är så klart att göra så stora fynd som möjligt. Ganska roligt och fascinerande faktiskt. Sedan gick vi ut i den varma kvällssolen och bytte olja på bubblis.



Martin kom dit när han slutat jobba och de påbörjade det stora projektet att byta olja och filter på hans bil med. Det var ett svårare projekt än väntat men solen värmde och Majsan var med så vad gjorde väl det.

 




På så vis gick mina två dagar förbi och även om jag kände mig stressad till stor del så vet jag att det var ett av det bästa jag kunde göra.

I förrgår spikade vi även en ny utmaning för mig att se fram emot, i slutet av sommaren ska jag på GRIT-utbildning tillsammans med Sanja. Min deadline på bodycombatlicensen är ändå i mitten av juli så en sak i taget.


När saker känns tungt brukar jag vända mig till mamma.. Jag tror vår relation idag är ganska sällsynt. Vi har inte alltid haft en bra relation men vi har lagat den, och nu är hon alltid en av de första som dyker upp i huvudet när jag vill prata med någon, vare sig det är i glädje eller sorg. Henne ringde jag i alla fall i fredags och bara fortsatte min gråtparad och hon peppade mig och gav mig råd.. Eftersom jag gjort extraarbete på jobbet innan vi öppnade hade jag en halvtimme till godo att lägga på min timmes rast så jag bilade hem till Näsinge och satt i solen och pratade i telefon i en timme. Plockade några blommor och ställde på köksbordet för att påminna mig själv om vad det är som gör mig glad och hur det är att uppskatta småsaker. Sedan bättrade jag på sminket och åkte till jobbet igen. Med huvudvärk, uttömd på energi än en gång men ändå lite lättare innanför bröstet.
 


Hade inte för avsikt att köpa en ny klocka men gick förbi Ur&Penn och fick syn på denna. Armbandsuret of my life. Kostade bara tvåhundra kronor så jag slog till. Har ni sett så fin?



Igår i alla fall så jobbade jag först på Bodypower men började två timmar senare än tänkt för Åsmund var snäll och hoppade in för mig.. Det var skönt att få ta sovmorgon. Att inte behöva ställa väckarklockan. Jag sov till åtta innan jag vaknade, bara för att gå in och lägga mig i Martins säng och sova två timmar till.

När jag var klar på jobbet återstod att åka hem och ladda upp inför dagens pass nummer två.. Nattpass på Laholmen. Jag trodde jag skulle ha sån ångest men det kändes faktiskt helt okej. Jag kunde på något sätt acceptera att det var så här det såg ut oavsett om jag ville eller inte. Så jag höll huvudet högt och utan att beklaga mig eller tycka synd om mig själv (som är mer än jag lyckats åstadkomma på tre dagar) tog jag vara på timmarna jag fick mellan jobben.

När jag kom hem var Martin på bra humör och sa "vet du vem som var på jobbet idag? Lil Bub! Jag vet inte vad hon gjorde där men hon köpte en present till dig sa hon, jag vet inte.." och till en början så fattade jag ingenting av vad han sa och bara gav upp för det är inte helt ovanligt, haha.. Men när jag gick in i mitt rum låg där Lil Bub med två delicato-proteinbars!



Tack Bowies och Lil Bub för de små detaljerna som lyser upp..!

Jag lagade hamburgare och vi såg tre avsnitt av Solsidan. Är glad att Martin var villig att ge det en chans för jag tycker det är döroligt. Jag har kanske lite till godo också för alla gånger jag gått med på att se det han vill se. Efter jag ätit mat provade jag mitt nya snabbkaffe från Strömstad Mat och avnjöt min proteinbar låååångsamt.



Hade lite pepptalk med Martin och han gav mig en sådan otrolig respons, hade jag hört det samtalet och fått veta att det var vi så hade jag inte känt igen någon av oss. Det var så känsloladdat men ändå.. hoppfullt liksom. Vi ska förbättra det som inte är bra. Jag har bejakat mina egna bekymmer och framtidsångest de senaste dagarna och jag tror inte jag är ensam om att känna som jag gör, att livet liksom behöver mer mening. Att om vi fortsätter som vi gör idag, så kommer vi om tio år fortfarande bo kvar i hans föräldrars hus och bara träna, sitta vid datorn eller framför TV:n på fritiden. Jag vill ha ut mer av livet än så och börjar känna mig illa tills mods för det, och jag har inte ens fyllt 23. Då kan jag bara föreställa mig att Martin som är 32 inte heller känner så stark livsglädje. Jag sa att jag har lust att bara rycka upp oss båda med rötterna och bitchslapa oss ut ur våran komfortzon och säga nu jävlar ska vi ta i så vi spricker för nu ska vi förändra stort. Jag har alldeles för mycket passion för så mycket för att inte göra något av det och Martin är alldeles för smart för att inte utbilda sig. Jag har så många intressen, så mycket jag brinner för men inte gör något av.. Han å andra sidan vet verkligen inte vad han vill syssla med men tro mig, mo killen hade rätt studieteknik och behörighet skulle han kunna vara läkare. Martin föreslog att vi ska sätta oss ner och fundera på vad vi vill göra och sätta upp små delmål hur vi tar oss dit. Alltså jag smälte när han sa det. Fick rysningar längs ryggraden. Jag tror på oss, jag tror min "krasch" kan vara början på något nytt. Det har fått mig att inse att jag slitit ut mig för futila ting som inte givit mig glädje och man tar lärdom av det, och inser att man måste lägga fokus på annat i framtiden. För ska jag fucking gå in i väggen så ska det vara för att jag älskat mitt liv och det jag gör för mycket, ni vet. Man ska sträva efter att bygga upp en vardag man aldrig behöver semester från. Det ska vara hållbart och roligt.
 


Med detta i ryggen torkade jag tårarna och ladddade om för en natt på Cherry. Det var en trevlig kväll, jag blev väldigt trött sista timmen men jag hade riktigt bra gäster och det är därför jag vill vara på Laholmen. Men jävlar som jag förlorade, rent utsagt. Har aldrig blivit så utklassad. Men det gav god stämning så jag bryr mig inte, provisionen baseras ju på hur mycket jag sålt och inte nettot.. Vilket är tur det för summa summarum gick jag plus 280 spänn igår.

Men jag fick i alla fall invigt mina Freddybyxor i skinnimitation och gudars som jag älskar dem!(!!)

 
Bästa köpet på väldigt länge. Jag blev positivt överraskad över hur bra de satt för jag vill minnas att de var trånga som attan sist men nu satt de faktiskt bra.

 
När jag kom hem och det var knalljust ute och fåglarna kvittrade för glatta livet hade jag faktiskt lite svårt att somna.. Eller nä, det är väl en lögn, men jag hade lite svårt att varva ner. Men jag somnade vid halv fem ungefär och det är nästan en timme senare än vanligt. Har man så få timmars sömn framför sig gör man det bäst att lägga en handduk på kudden och sova med partysminkningen på och hoppas att den sitter kvar morgonen efter. Det gick sådär den här gången men jag hann bättra på den lite utan att det såg helt åt skogen ut.

Nu ska jag jobba heldag på Bodypower följt av ett combatpass. Hade egentligen tänkt spela in en licensvideo idag men kan tänka mig att den inte skulle bli skitsnygg. Med tanke på att jag sovit i fyra timmar.

På tal om snygg..


.. bjuder på en bild av Lil Bub för att den katten alltid får mitt hjärta att le.

Det känns ändå bättre idag än det gjort på länge och jag hoppas att jag kan vara på väg åt rätt håll. Jag vill inte säga att jag är deprimerad eller gått in i väggen för det låter så hårt. Jag är inte där än. Men jag tror att det varit bra att jag inte tränat, jag har sovit ordentligt och framför allt så har jag gått till jobbet trots att jag verkligen, verkligen inte velat. Att stå där är bra på det viset att jag måste liksom vara trevlig och prata med människor och det är inte så smärtsamt, snarare får det mig att glömma hur det egentligen känns innanför bröstkorgen.. Att fortsätta hålla sig fast vid sina rutiner och liksom inte tappa greppet tror jag är viktigt. Att gå heltidssjukskriven som deprimerad måste ju vara rena rama mentala självmordet.. Man fastnar så lätt i meningslösheten som jag antar att alla i den sitsen känner.

Jag tror jag har mig själv att tacka för att jag är så självmedveten, jag vet väldigt väl hur jag känner och funderar så mycket på varför. Jag har redan för flera år sedan insett att min lycka ligger i mina händer och även om det inte gick att applicera dag ett så kommer jag ändå komma tillbaka till den stabila grunden när jag fått gråta, svära och tycka synd om mig själv en stund. Jag är stark. Jag är bra. Jag duger och lite till. Även om man inte tror på det alltid så fake it 'til you make it.

Mycket tackvare Elisabeths reaktion den där morgonen och känslorna hon satte igång genom sin uppriktighet, tackvare mammas hjälp att få mig att se klart och hennes konkreta plan på hur jag ska ta mig tillbaka, tackvare att Martin lyssnade på mig igår och peppade mig och visade engagemang i att förändra både min och hans situation och tackvare mitt egna driv att må bra.. Så tror jag att jag kan vända på det här. Jag känner mig i alla fall mer taggad på livet än jag varit på ett tag och lite rädd. Men att andas, ta en dag i taget, stoppa och tänka som samtalsterapeuten Maria pratade om, vara positiv (stort fokus på att inte tänka illa om sig själv) och förlita sig på sin egen förmåga så tror jag man kan ta sig väldigt långt. Så länge man inte ger upp har man inte förlorat.

När Manfred avslutade vår relation för 4 år sedan ville jag bara dö. Det var så smärtsamt. I efterhand har det varit en av mina mest livsomvändande erfarenheter och jag är glad att det hände för det har format en så stor del av mig idag. Att min kropp sa ifrån och drog ner mig till botten kan också vara en sådan händelse. Det gör ont och är jobbigt men man kan ta en så stor lärdom av det. Det har fått mig att inse att jag måste sluta lägga all min energi på att prestera och städa huset - istället bygga upp och börja fullfölja mina drömmar.

Ha en fin söndag hörni. 
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

helplessness blues

What's my name, what's my station, oh, just tell me what I should do
I don't need to be kind to the armies of night that would do such injustice to you
Or bow down and be grateful and say "sure, take all that you see"
To the men who move only in dimly-lit halls and determine my future for me

And I don't, I don't know who to believe
I'll get back to you someday soon you will see







För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

keep going

Tjoho på er!

Skulle verkligen vilja blogga långt men måste sova.. Vill bara slänga in en motivational pic för att ge er lite inspiration och pepp tills vi hörs igen. För att fatta mig kort har jag fått svar från sjukhuset och läkaren gav mig diagnosen utmattningssyndrom. Vet ni, det trodde jag inte. Alla blodvärden och organ såg bra ut och det finns ingen kroppslig förklaring på varför jag skulle vara så orklös och oförmögen att vila mig pigg. Jag sa till henne att jag har läst på om symptom på detta och känner nästan inte igen någonting, jag är inte deprimerad, ledsen eller orolig..? Men hon talade om för mig att man kan ha gått in i väggen ändå. Att depression ofta blir en konsekvens. Det känns så svårt att acceptera och jag skäms. Hur skulle jag ha kunnat se detta? Det är läskigt hur tydligt kroppen säger ifrån nu, för jag var helt övertygad om att det var något fysiskt fel. Sedan som Anders sa, så kan man naturligtvis ha något som det inte går att sätta diagnos på. Men det här är det närmaste vi kan komma i dagsläget.

Känner själv att min motivation svajar något otroligt så jag behöver också en extrakick i baken. Är absolut inte nergrävd men känner att jag måste slita för att bibehålla mina rutiner. Att gå upp på morgonen är fortfarande en utmaning - rent fysiskt alltså - för jag är fortfarande inte utvilad. Men jag piggnar alltid till under dagen.. Men men. Skriver mer när jag inte har värdefull sömn att jaga. Kärlek på er. ❤️

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

on my way

Min älskade Martin hade slagit på stort med en ordentlig brakmiddag när jag kom hem igår. Jag kommer inte ihåg vad det hette exakt för det var något superfancy, men det var "typ" rostbiff med rostad potatis och rödbeta, grillad paprika och bearnaisechipotle. Den stavningen fick jag till på första försöket! Det var supergott! Han kan om han vill, den där gubben jag har.



Vi kollade på Game of Thrones (bara ett avsnitt kvar av den här säsongen, det är tamejfan inte rättvist!) följt av Archer och åt en massa chips. Gah så gott det var. Spelade sedan Lego tills halv midnatt innan jag blev för trött och ville sova.



Det här är vad jag köpte på IKEA förresten! En korg och lite doftljus.

Jag hade lite svårt att sova igår.. Kände mig stressad och lite orolig. Sov gott men vaknade kvart över sex och trodde jag hade försovit mig, gick upp och började göra mig i ordning med reagerade sedan på att analoga väckarklockan inte ringt.. Jag var uppe en timme för tidigt. Jag sa häromdagen att jag var sugen på att gå en morgonpromenad någon gång när det var fint väder men jag tyckte att det hade känts lite overkill just idag. Jag hade ändå för avsikt att åka in till gymmet och sedan ska jag ju jobba i tio timmar. Så jag la mig i sängen igen och bara snoozade i en timme till innan jag gick upp, städade upp efter gårdagens middagslagning, satte igång en maskin med tvätt och tog hand om den torra, åt fruksot och så.. Men sedan insåg jag att jag faktiskt är ledig imorgon. Helt plötsligt fick jag inte så bråttom att åka till gymmet innan jobbet (det blir alltid så himla mycket jobbigare med packning och ombyte och allt som ska med och hej och hå) mest för att slippa stressa.. Så jag tog det piano och la mig bredvid Martin och fortsatte läsa ur Game of Thrones. Somnade kanske till i en kvart drunknande i hans famn.



Beundrade även vår hackspett som var på besök och tog sig lite mat! Finis!



Hann även dänga in lite torskrygg i ugnen och sätta ihop en törr lunchlåda innan det bar iväg till jobbet.. Ska ta rast på taket och njuta av solen men jag blev så hungrig att jag har stått och småätit jordnötssmör. Hoppas matlådan går ner ändå, haha.



Ah just det, hade lite pepptalk med Adis imorse. Kloka ord faktiskt.. Ibland glömmer jag bort att leva i nuet och inte bara blicka framåt och åma mig över allt som komma skall. Helgen kommer bli tung men det finns ingen anledning att deppa över det nu. För efter idag är jag ledig i två dagar! Fullspäckade av planer men det är kvalitetstid det med, med lillebror Simon bland annat! Tänkte gå på hans skolavslutning och sedan ta med honom till Nordby för att köpa en till kontroll till PS4 så vi kan gejma ihop.. Följt av ett besök till Daftö lekland och det kommer bli fett. Sedan är det jobbhelg men jag fick bytt lite tider så jag får sova längre efter natten på Cherry.. Sen.. På måndag ligger jag hemma och dör. Ska inte gå utanför dörren ens tror jag. Framför sista GoT-avsnittet. Dör GoT-döden kan man säga. 



Jajajajaja en dag i taget och jag har allt några timmar kvar här innan det är dags för legday med min Bowies! Tagga ledighet sedan!
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

kills you

Torsdag morgon och det var helt kolsvart inne i butiken förutom över kassan och i kylarna. Av någon anledning hade vi ingen ström till lamporna i typ fyra timmar! Mysigt och så men verkligen inte fördelaktigt för försäljningen, haha. Trött i huvudet blev man av att stå där och stirra..



Hemma var det också mysstämning deluxe och min Lil Bub väntade på mig.. Det är bara ett gosedjur men likförbannat så blir jag så glad av att se den, haha.



Fredag innebar ledighet men dagen var ändå fullspäckad av nödvändiga och själavårdande aktiviteter. Jag började dagen på sjukhuset där jag tog blodprover och läkaren undersökte mig för att kunna klura ut vad min trötthet beror på. Hon sa att hon trodde det var min kropp som sa tack för vilan och därför var så seg men hon ville kolla lite värden för säkerhets skull. Hon tänkte även på att det kanske kunde vara glutenallergi eller laktosintolerans. Vi satt i alla fall ner i lugn och ro och hon lyssnade på mig ordentligt och jag kände mig trygg med henne. Ofta tycker jag att läkare bara försöker få iväg en snarast möjligt men hon tog sig tid och det uppskattar jag. Jag får svar till veckan.

Efter sjukhuset hade jag en timme till övers innan det var dags att träffa kiropraktorn så jag åkte till gymmet och körde ett combatpass, finslipade på tekniken och friskade upp minnet vad gäller koreografi. Sedan var det dags för ett besök hos kiropraktorn och trots att Björn är pappaledig var han där! Kul att se honom igen! Det är kul att känna att det går framåt med behandlingen också, Elisabeth är väldigt duktig.

Jag åkte sedan till Statoil för att tanka, dammsuga ur och tvätta bilen. Sedan åkte jag och hämtade Martin för en snabb lunch på nya Backlunds!



Och det var så himla skönt väder, helt fantastiskt! Det har bara regnat när jag varit ledig annars men inte då minsann.

När vi var klara åkte jag till Blomsterlandet och köpte mig ett par trädgårdshandskar och sedan bar det av hemåt för liten trädgårdspill! Inte så att jag tycker det är så himla roligt egentligen men jag gillar när det ser snyggt ut. Jag grävde ju upp hela rabatten förra sommaren eftersom den växt igen till en gräsmatta så nu tänker jag försöka hålla den i form. Det finns sååå mycket potential runt vårt hus och jag hoppas verkligen vi kan snygga till det denna sommaren! Vi behöver ju inte plantera en massa nya växter och så men i alla fall rensa bort det axelhöga ogräset i alla rabatter. Och klippa gräsmattan!



Hittade en liten nyckelpiga där jag satt och grävde loss. Hade även sällskap av en ivrigt surrande humla hela tiden!



Och i bakgrunden hängde våra nytvättade sängkläder på tork. Doftade så gott när jag tog in dem sedan!



Två timmar to det, att rensa rabatten framför huset samt rycka upp ogräset mitt i gången upp till huset. Ganska solbränd och lite knottbiten men nöjd som få. Tog en dusch, satte upp fågelmat och kollade på fåglarna samtidigt som jag smäckte i mig lite mellanmål slash uppladdning för gymmet.. Åkte in till stan för att bränna av ett ryggpass med Martin, vi storhandlade på vägen hem och till middag lagade han ryggbiff samt potatisgratäng under tiden som jag storstädade huset, tömde gerbilernas bur på spån samt tog hand om tre maskiner tvätt. Vi spelade Lego-spelet till midnatt innan det var dags att sova och ladda upp inför lördagens bravader..

Kvartalsutbildning i både bodypump och bodycombat stod på schemat så Sanja och jag bilade till Göteborg på förmiddagen. Först ut var combaten och jäääklars vilken grym release, och ännu mer jäklars som jag svettades! Försökte få det på bild men kontrasterna var inte tillräckliga.. Alltså jag svettas ju verkligen aldrig men nu var halva tröjan helt superduperblöt.



Efter pumpen och combaten var avklarat tog vi oss hem i lugn och ro, stannade till på IKEA för att äta och så tog vi väl ett snabbt varv också..



Punschrulle och kaffeeeee!

Den här tjejen var helt död när hon kom hem kan jag avslöja.. Fy bubblan vilken lång dag det var.

Sedan kom söndag och jag lyckades gå upp ganska tidigt. Jag skulle väl våga påstå att jag återfått energin på dagarna men jag har fortfarande svårt att vakna på morgonen. Men när jag väl tagit mig upp så piggnar jag liksom till så jag antar att jag är på väg åt rätt håll!

Jag gick upp och grejade lite innan jag gick in till Bowies för att gosa en stund innan det var dags att åka till jobbet och köra ett extra mellanpass som jag tagit på mig..

Men alltså, hur löjligt snygg får man vara när man ligger och sover?!



Fast här vaknade han visst..



Men somnade om när jag krupit ner i sängen också. Jag försöker att låta mobilen ligga orörd när vi umgås för jag vill verkligen känna att jag är närvarande. Men samtidigt gillar jag ju att ta kort och sedan lägga filter på så lite pill på mobilen blir det ju emellanåt, för jag ser det som ett intresse.. Att dokumentera och så. Så jag gjorde lite sånt under tiden han sov, det var väldigt mysigt. 



Dagen på Östra gick otroligt fort och de sista 90 minuterna ungefär gjorde jag ett redigt ryck i Freddy-avdelningen. Det är roligt men tar ju sååå mycket tid. Särskilt när folk ska peta på varenda byxa de ser, haha.



Köpte ett linne när jag slutat så jag passade på att ta kort på det jag lyckats snygga till. Nöjd tjej.



Ett nytt Freddy-linne! Tyckte det var ganska snyggt men sedan såg jag den lilla fickan.. då blev jag såld. Haha.



Åkte sedan hem och hämtade Martin efter att jag slutat klockan sex, och vi bytte bil så han körde och jag pressade massa mat på väg in tll gymmet. Dags för bodycombat!



Hade på mig mina nyaste shorts, från Better Bodies' herravdelning.. Men ack så snygga. Hade två deltagare på mitt pass men det var ändå så roligt, kul att Martin är med och en annan deltagare är där nästan varje vecka för hon tycker det är kul och det glädjer mig!



Hemma sedan stekte jag hamburgare och vi kollade på Solsidan (bad Martin väldigt snällt att han skulle försöka ge det en chans trots att det är svensk humor) och hann spela lite Lego innan det var lights out.



Tog sovmorgon imorse, såg den här katten utanför vårt fönster och jag har påbörjat ett litet projekt att försöka ta reda på om den har någon ägare. Jag har sett den ströva omkring hos oss många gånger och den äter ur våra sopor så det är inte omöjligt. Har pratat lite med en av våra grannar som har en läsare för chip som jag ska få låna ifall den dyker upp igen.

I det stora hela känns livet ganska bra. Ganska, just nu. Idag fick jag kontakt med min lillebror Isak som jag inte sett på fem år.. De som står mig nära kan den där historien om hur han väldigt hastigt "försvann" och hur lite (läs obefintlig) kontakt vi har med honom idag. Det gör mig ont men fem år senare vägrar jag ändå ge upp hoppet om att rättvisan kommer ta ut sin rätt så småningom och de som felat kommer känna det. Någon dag ska vi bygga upp en relation igen. Men saknaden är stor även om den inte är så påtaglig så ofta. Även om jag bara lyckades utbyta några få ord med honom idag så slet det verkligen ut hjärtat på mig men i styrka växer man som mamma säger. Ja, jag vet att allt verkar luddigt och flummigt men jag håller den här sjuka historien och hårda ord utanför bloggen i det här fallet och riktar min ilska åt något annat håll istället. Mamma, Kristoffer (storebror), William (lillebror nummer tre) och jag kommer aldrig ge upp tanken på att få hämta hem Isak och få honom att förstå vilka lögner han matats med. Nu har jag sagt alldeles för mycket men det är skönt att inte hymla med.. Det är inte det att jag rädd att såra någon, för vissa människor önskar jag faktiskt mycket mer än att såra med något så futilt som elaka ord, men man vet aldrig vilka skrivna ord som kan vändas mot mig i framtiden. Det ger mig inget att hänga ut någon.



Man får för sitt liv inte se sig som ett offer och tycka synd om sig själv. Att vara lycklig handlar om att vara självständig. Allting handlar om att man kan ta sig vart man vill bara man förlitar sig på sin egen förmåga och inser att ingen annan kan beröva dig lycka om du inte tillåter dem. Att vara olycklig är ett val. Och visst är det tungt ibland, men det är bara du som kan förändra din situation. Visst självklart får man vara ledsen men man måste inse att alla sorger tar sin tid och har också ett slut. Visst sörjer jag avsaknaden av lillebror Isak men det förstör inte mitt liv. Att vara herre över sin egen lycka innebär inte bara ett stort, skrämmande ansvar utan även en otroligt mycket större frihet. Ta hand om er, och varandra.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

an argument

Såg den här bilden igår. Gudars som jag är kär i den där katten. Det bästa är att jag minsann har en egen Lil Bub. I tyg då, but still.



Åh, åh, åh, gissa vem som vaknade utvilad imorse?! DEN HÄR BRUDEN HÄR! Wohoo! Woop woop! Untz untz! *fistpump*

Igår var en väldigt lugn och skön kväll, vi åt pizza framför senaste avsnittet av Game of Thrones (jääävlar så spännande det var, GoT alltså inte pizzan) och vid elva tog jag hand om disken och kröp sedan ner i sängen med första GoT-boken, snart klar! Läste inte alls många sidor innan jag tog två ZMA-tabletter och tänkte försöka sova. Det gick lite segare än vanligt för Khaleesi (gerbilen, inte GoT-karaktären) gnagde kartong så spånet yrde. Exakt sju timmar senare vaknade jag av mig själv, en halvtimme innan väckarklockan skulle ringa!(!!) Det har inte hänt på nästan tre veckor, men det var standard förut. Låg och drog mig i tre kvart, inte för att jag var så trött men för att jag kunde, sedan gick jag upp och gjorde mig i ordning inför dagen och taggade gympass, första morgonpasset på en vecka. Dock så segade jag så pass att tiden bara rann iväg och när jag insåg att jag låg 20 minuter efter tidsplanen ändrade jag mig. Träning efter jobbet istället.

Vilket var väldigt bra, för då kunde jag slänga ihop lite mat (äntligen egenlagad matlåda) och prova mitt nya Lego-spel i lugn och ro innan jobbet. Helt plötsligt hade jag över en timme på mig och kunde bara ta det piano. Det är så skönt att vända på situationer ibland och ändå kunna tänka positivt. Visst hade jag gärna velat träna och slippa göra det efter jobbet ikväll men jag tog för lång tid på mig. Tråkigt, MEN helt underbart att jag fick tid till att laga mat och fly vardagen en sväng innan tio timmars jobb. Ibland bara känns det så skönt att säga sina positiva tankar rakt ut och inse att det faktiskt känns okej.



Kände tröttheten komma krypande men det blir ju lätt så när man går upp tidigt, sätter igång och sedan varvar ner igen. En Celsius senare var problemet ur världen. Det blev en väldigt mysig morgon innan jag klev ut i det fina vädret och bilade till jobbet utan någon stress. Helt perfekt, ni vet.

Jag känner mig piggare än på länge, dessutom är min rinniga näsa från igår också återställd. Hoppas det kan bli bättre nu. Jag har lite jobb att ta ikapp från gårdagen men det gör inget, för nu känner jag att jag har energin till det. Förhoppningsvis har jag lite krut kvar i kroppen ikväll när jag slutat så jag kan ta mig till gymmet, det blir en helkväll ensam hemma eftersom Martin är på kickoff med nya jobbet och jag vet precis vad jag ska göra. Spela, spela, spela. Sedan en arbetsdag kvar innan mina 7 dagar på rad är avverkade och sedan stundar en helledig dag följt av utbildning i Göteborg med Sanja och sedan ett extrapass på Bodypower på söndagen. Fett najs. Taggad tjej. Lycklig tjej.

Nu ska jag äta upp min kyckling och läsa lite och sedan ro denna arbetsdagen i hamn! Hoppas ni har möjlighet att njuta av det fina vädret!
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

the shrine

Wowsers. Livet blir som alldeles uppochnedvänt när man mår så här. Jag känner mig så orkeslös! Konstant trött och sömnig och hängig, det vill liksom inte ge sig.. Hade en hyfsat bra dag igår och tänkte att ja nu kanske det vänder men icke. Idag var värre än på länge.. Ända sedan jag drog ner på både arbetstimmar och timmar på gymmet (främst gruppträningarna) så har min kropp bara kraschat. När jag dragit upp mina symptom föreslår de flesta järnbrist. Jag sover inte lite, har en jämn dygnsrytm, jag sover inte dåligt, men jag känner mig aldrig utvilad. Jag kvicknar liksom inte till under dagen heller. Kan sova i 14 timmar om ingen väcker mig. Känner mig bara febrig i kroppen fast liksom inte illamående, bara trött och svag. Har bokat en tid på sjukhuset för att kolla upp mina blodvärden på fredag. Skulle de (mot förmodan) se bra ut så måste jag överväga ifall det kan vara utmattningssyndrom. Många har föreslagit det också, jag vill inte tro att jag gått in i väggen för det vet bara gudarna hur jag får bukt med.. Jobbigt att när man för första gången på år känner att man faktiskt lugnat ner sig och inte stressar - då kraschar man. Det låter rimligt ur ett visst perspektiv men många av symptomen överensstämmer inte alls med mina. Jag är inte stressad, deprimerad, orolig eller full av ångest.. Men man kan tydligen gå in i väggen ändå. Men vet ni, tills jag vet hur blodvärdet ser ut tänker jag hoppas att det snart går över! Ju mindre jag tränar desto tröttare blir jag och ju tröttare jag blir desto mindre tränar jag. Det har blivit väldigt lite den senaste veckan men jag vet liksom inte ifall jag bör pusha mig eller inte. Jag har i alla fall valt att låta bli och det har inte givit resultat heller men ja.. God knows. Försökte träna igår och hängde spontant med på Linneas CX Works och det var sjukt kul men jag kände mig liksom klar efter det. Nåväl.



Har köpt järntabletter för att se om det gör skillnad och fick multivitamin på köpet. Har kollat upp RDI för järn och räknat på ett ungefär hur mycket jag får i mig varje dag och det är kanske en tiondel.. Kan även vara B12 jag har brist på, det får jag i mig i stora mängder i och med all kvarg och mjölk men det är tydligen vanligt att kroppen inte kan processera det. Förhoppningsvis vet jag säkert om en vecka.

Bjuder på bilder på mina fina grabbar för att väga upp den dystra stämningen!



Mysisar!



Jackieboi!

Häromdagen när jag kom hem satte jag mig vid köksbordet, tände värmeljus i hela huset och öppnade altandörren för att lyssna på ösregnet.. samtidigt som jag målade klart min Unikitty! Är så glad och nöjd, och STOLT över mig själv som faktiskt ägnat många timmar åt att bara sitta ner och försvinna in i min egna värld, och ägna tid åt något jag tycker om utan att få ångest eller stressa för att det inte klassas som "produktivt". En självklarhet för de flesta men en utmaning för mig!



Kunde sedan, nervarvad och med ro i sinnet gå och lägga mig med min Lil Bub.



Åh jag jobbade helgen.. och sedan extra på måndag för vi skulle inventera. Jäääääääj. Trots att jag är trött och sliten så försöker jag hålla lågan uppe och tänka positivt! (Och en Celsius hjälper till att hålla lågan vid liv!)




Efter jobbet i söndags åkte jag direkt till gymmet för att hålla pass. Det kom inte en enda kotte, förutom Bowies då. Så himla skönt.. Faktiskt. Jag var så trött. Tänkte ta tillfället i akt att köra passet själv och spana in min teknik lite extra men efter tredje låten förmådde jag mig inte att fortsätta, så uttömd på energi. Jag ville bara hem.



Jag försökte i alla fall! Allting har ju en mening och det var nog menat att jag skulle slippa träna och åka hem.

Sedan kom måndag och jag fick åka och inventera som jag lovat. Körde på i två timmar och sedan skulle jag till tandläkaren på kontroll. Sist jag var där hade jag 16 (!!!) påbörjade hål i tänderna, alltså utsatta ställen kan man väl säga.. De sa att om jag var riktigt, riktigt noggrann så kunde de försvinna. Jag har inte varit så noga. De första veckorna var jag det men jisses, det var nästan ett år sedan. När jag parkerat bilen och gått ut såg jag detta, kyrkan har hissat Pride-flaggan! Häftigt och bra gjort, Strömstads kyrka!



Besöket hos käftis gick i alla fall utomordentligt bra för vet ni? Noll hål i tänderna! Jag hade varit tillräckligt duktig och lyckats rå om all påbörjad karies.. Lycklig tjej.

Åkte fram och tillbaka mellan stan och jobbet och fick dåligt samvete över att mina ärenden krockade med arbetstiden men tröstade mig med att alternativet var att jag inte skulle jobbat alls.. Jag var ju ändå inne extra. På eftermiddagen gjorde jag något väldigt wild and crazy och helt spontant bokade jag tid till tandblekning. Kan ni tänka er? Johanna, en fin tjej jag lärt känna genom gymmet, har en egen salong i Strömstad och hade besök av en annan tjej som utförde tandblekningar. Det var smärtsamt och jobbigt faktiskt, men mycket för att jag varit hos tandläkaren och skrapat bort sjuka mängder tandsten som låg intill tråden som jag har i underkäken.. Där samlas hur mycket som helst som de fick skrapa bort med maskin. Så när jag gjorde tandblekningen så ilade det helt vansinnigt mycket just där, annars hade det nog kunnat vara ganska behagligt tror jag. Eller behagligt och behagligt, men gött att ligga ner under en filt i en timme och bara filosofera. Eller i mitt fal låta dreglet rinna hejvilt och uthärda ilningar. Haha.

Men vill man vara fin får man lida pin och jisses vad jag är nöjd! Mina tänder är inte supervita men de var verkligen superbruna innan så wow, vilken skillnad! Har alltid haft mer eller mindre sneda tänder (eller tandställning) och tycker verkligen inte om att visa dem.. Men nu blir det lättare när de i alla fall inte är bruna också!

Mötte upp Felle och Anna direkt efteråt och vi gick lite ärenden på stan innan Bowies hämtade upp mig för lite pre-workoutmat. Fika på Kaffedoppet så klart!



Vi åkte till gymmet och jag körde Linneas pass och efteråt hade jag tänkt köra mer men jag stötte på Adis istället. Gymmet var ändå smockfullt och jag trött.. Så vi satt och pratade ett tag innan jag åkte hem för att duscha och hämta lite prylar och sedan åka in till stan - igen!

Denna gång åkte jag till Rödshöjden, där jag bodde när jag var liten, upp till typ tio år och vi flyttade till Söle. Det var sjukt längesedan jag var där! Vilken nostalgitripp! MEN som det ser ut.. nästan varenda lägenhet ser övergiven ut! Nu var klockan i och för sig nästan halv tio på kvällen så det var halvmörkt och lugnt och stilla men ändå.. Alla lekplatser, fotbollsplan och dylikt var bara förvaringsplaster för byggarbete. Såg ut som rena industriområdet.. Man känner igen sig så väl men samtidgt så känns alla intryck så avlägsna. Jag drömde för ett tag sedan att min farmor gått bort och att jag var i hennes gamla lägenhet på Rödshöjden för att vara i hennes tomma lägenhet.. Kusligt lik sinnesstämning och jag blev nästan lite melankolisk. Som tur är farmor vid liv och inne i stan!



Gatan vi bodde på som jag minns bäst..



Den första lägenheten jag har minne av, även där farmor bodde. Det var mycket mer livat när vi bodde där.. Perfekt ställe att bo på som barn.



Lägenheten vi bodde i sedan. Den var sig ganska lik. Men what's up med att de byggt trästaket och altaner vid alla lägenheter?

Nåväl, när jag traskat omvägen förbi kärnan av mina barndomsminnen kom jag fram till min slutdestination, Felles gamla lägenhet där hon, Anna och Jennifer befann sig för tillfället! De hade nyss ätit och vi pratade lite, spanade in Jennifers ödlor (?) och sedan badade vi bubbelpool!



Kolla vilken cool kille!



Vi badade tills klockan var nästan halv midnatt. Åh så mysigt det var att bara vara och umgås, prata strunt och dricka lite (öl för deras del men jag drack apelsinjuice).

Lyssnade på Annas musiktips Fleet Foxes på vägen hem och var så lugn och rofull på vägen hem. När jag kom hem hade Martin gått och lagt sig så jag gjorde mig i ordning för sängen jag med, men kunde inte hålla fingrarna i styr utan öppnade mina två paket som kommit på posten!



Äntligen Lego-filmen-spelet!



Månadens Healthy Box. Inte den bästa men det funkar. Sjukt taggad på att prova spenatprodukten smo ska hjälpa till att balansera upp magen. Behöver all hjälp jag kan få känner jag.. Tänk om jag ändå visste vad det var som var fel?



Lil Bub visar upp dagens inköp på hälsokosten. Blutsaft som ska pigga upp, LactiPlus som ska hjälpa till att återställa bakteriekulturen i magen och tarmen (trevligt), nyponpulver som ger ledvätskeproduktionen en skjuts samt lite godis gjord på dadlar, havre och annat gott. Har gått och blivit en riktig sucker för hälsokost men jag tycker det är så kul att prova ifall det funkar!

Så imorse var jag tillbaka på ruta ett igen kände jag. Trött, hängig och lite snorig till och med. Tog en sväng till kiropraktorn och Elisabeth som jag träffar nu när Björn är pappaledig, är så himla gullig.. Det var smärtsamt men hon är helt underbar att gå till. Åkte till jobbet med god marginal och verkligen kämpade mig igenom första halvan av dagen.. Är man trött och inte mår bra så är det sjukt giftigt att stå ensam här uppe. Man står bara och känner efter och tycker sig bli sämre och sämre. Jenny kom förbi en sväng och det lyfte upp min anda betydligt, hon förstår mig väl och lyssnar och tar sig tid att stötta och peppa. Dessutom fick jag någon att prata med och annat att tänka på och det gör så mycket. Jag har inte jobbat bra idag men jag kan inte hjälpa att jag mår dåligt och alltså.. jag orkar verkligen inte. Jag hade så gärna velat gå hem men vill bita ihop och hoppas att det blir bättre.

Men så här glad blev jag när det var dags att gå hem!




Kör på en ny grej nu.. inte så mycket smink. Bara foundation, puder och målade ögonbryn. Trivs ganska bra i det faktiskt! Det ser naturligt men ändå lite edgy ut, särskilt när håret är nyfärgat. Satte upp håret i en slarvig tofs när jag skulle tvätta ansiktet imorse men tyckte det blev snyggt så jag hade kvar den hela dagen.


Nu ska jag ta mig hem. Hoppas, hoppas, hoppas verkligen jag inte är sämre imorgon.. Och så får man inte glömma att det finns människor därute som kämpar mot betydligt värre saker. Jag ska inte vara tacksam för att andra har det sämre, däremot ska jag vara tacksam över att jag kanske inte har det så illa som det hade kunnat vara. Så illa som många andra har det.

Hoppas allt är bra med er i alla fall, håll huvudet högt och lev i nuet!
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.