Core
Den här dagen kompenserar helt klart upp det halvtaskiga avslutet på gårdagen. Fast okej, den började inte bra. Alls. Mina största farhågor besannades när min väckarklocka inte ringde och jag försov mig till träningspasset. Ringde Emma och grät av skam och bad om ursäkt tusen gånger. Fin och förstående som hon är lyckades hon lugna mig och hitta en lösning som fick mig att känna mig lite bättre till mods. Jag drog på mig träningskläderna och åkte in till stan för att möta upp henne och gå fyra kilometer i spåret. Det var bra. Att få prata, få lite stöd i framtida beslut och bara känna sig trygg. Tack Emma. Jag älskar dig.
Efteråt åkte vi hem till henne för att byta om och så där. Jag kanske råkade bada badkar. Lite. Det är så underbart! Gjorde oss i ordning och åkte in till Kaffekompaniet för att träffa vår finfina vän Ellen! Det var så kul att se henne! Vi åt frukost och tog allvarligt fula bilder på oss själva och jag skrattade tills det verkligen sprängde i magmusklerna. Så härligt. Vi tog en tur till Nordby och jag fick äntligen köpt en ny väckarklocka, hårfärg, en knallrosa sportBH, lika knallrosa skosnören, en ny nyckelring till bilnyckeln, ytterligare ett par pilotglasögon samt en Angry Bird i miniatyr att ha i framrutan på bilen. Träffade lite fina arbetskamrater som hastigast och jag ser verkligen fram emot en hel arbetsvecka tillsammans med dem! Vi mötte även upp Annie och vi hade så himla roligt! Jag älskar er så fruktansvärt mycket, ni gör mitt liv så himla bra. Det kan inte sägas tillräckligt många gånger!
Vi gick till Kaffekompaniet för runda två och drack kaffe och pratade. Skiljdes åt på sjukhusparkeringen med löften om att snart ses igen. Som jag längtar! (Dessutom ringde Mary och frågade om jag ville gå ut och äta med dem ikväll, blev inte överdrivet sugen på att åka iväg och jobba liksom..)
Åkte hem till Felicia och vi hängde en stund innan vi begav oss till Westcoast för att vara med på ett corepass. Jag ville bara dö! Efteråt åkte jag till spåret och drog en runda på två kilometer innan jag till slut åkte hem och åt. Mat smakar fantastiskt när man rört på sig så mycket.
Nu ska jag göra mig i ordning för ett pass på Laholmen. Känner hur varje muskel i kroppen gör ont men jag är glad ändå. Hoppas jag slipper jobbiga gäster. Snart har jag fått ordning på allt i planeringen och det kommer kännas så obeskrivligt skönt. Det gillar jag.
2012-03-30
21:05:32
Vardag
Kommentera! (0)Frånvarande
Relativt nyligen hemkommen från innebandyn. När jag skrivit klart förra inlägget tog jag mitt pick och pack och stack till spåret. Proppade i metal i öronen och tog mig glatt an 4-kilometersrundan. Det var varmt och skönt men så jävla jobbigt. Det enda som rörde sig i mitt huvud var "jag orkar inte mer, jag orkar verkligen inte mer" men någonstans ifrån fick jag världens energi och köttade alla backarna rakt igenom. Min kropp kändes som en maskin, när det var som tuffast sprang jag som snabbast och jag verkligen flög fram, hur ont det än gjorde. Grymt nöjd med den rundan! Ställde mig bredvid ett träd och dog lite innan jag satte mig i bilen och åkte hem till världens finaste. Emma, that is. Tog en snabb dusch och bytte om till andra träningskläder. Vi låg och pratade länge och såg sedan på Stolthet och Fördom. Fin film! Sedan stundade två timmars innebandy.
Jag var glad men någonstans kände jag mig missnöjd. Jag spelade überdåligt, mest för att jag rent mentalt verkligen inte kunde varken fokusera eller anstränga mig. Jag vet verkligen inte var det bristande engagemanget kom ifrån! Efteråt stod jag bara och stirrade och jag vet inte.. jag kanske är trött. I huvudet. Jag skulle behöva beta av min lista på saker att göra och bara andas i 24 timmar. Sova mer. Definitivt.
Jaja. Imorgon blir säkert en fin dag. Den börjar halv sju för att jag och Emma ska på indoor walking på Westcoast halv åtta. Efteråt ska vi träffa världens bästa Ellen (som kommit hem från England en snabbis), och äta frukost. Vad vi gör resten av dagen återstår att se, men jag vågar lova att det blir awesome. På natten ska jag jobba på Laholmen och efter det kommer jag att jobba varje dag fram tills den elfte april. Det kommer bli tufft. Men roligt!
Nu ska jag trycka i mig smörgåsen ovan samt ett äpple och sedan packa min träningsväska så jag är redo att sticka när jag vaknat. Jag är livrädd för att jag kommer försova mig. Usch. (Jag måste verkligen skaffa en ny väckarklocka.) Ta en snabb dusch och somna med näsan nerborrad i kudden och försöka intala mig att livet är väldigt bra ändå, även om det av någon oförklarlig anledning känns svårsmält nu.
(Inatt hade jag behövt få hålla om dig.)
Cool_chey_92 nyss hekommen. Känner mig tuffast i världen med joggingskorna på, har ingen aning om varför. Dessutom sa Adis idag att jag har snygga ben. Jag vet inte om han menade allvar eller inte, men jag tänker ta åt mig ändå!
My transition
Chokladbjörnen jag fick av Dennis häromdagen. Glädje!
Gårdagen var väldigt fin. Det fantastiska vädret gör mig så glad i hela själen! Nog för att jag älskar varenda årstid på året, och jag tror till och med att jag tycker bättre om vintern än om sommaren när det väl kommer till kritan, men jag är så galet trött på att frysa. Jag fryser jämt. Så det gör mig så glad att jag kan gå ut och njuta till 110 procent. Och det kommer bara bli bättre nu.
Anyways, gårdagen var ganska hektisk. Jag åkte in till stan och catchade up med mina arbetskamrater Dennis och Adis och några av deras bekanta. Drack en kopp kaffe och åkte sedan till Westcoast och har äntligen blivit medlem. Så nu ska jag kötta bäst jag kan! Åkte sedan och storhandlade åt familjen, vilket faktiskt var ganska roligt. Åkte hem till Jessica och lämnade av en låda Cherry Queen-praliner som en (visserligen halvtaskig) födelsedagspresent och som tack för all hjälp jag fått under min anställning hos Cherry. Hon är så inspirerande, den kvinnan.
Öppnade en påse minimorötter och öste metal i bilen på väg upp till Nordby. Lämnade en låda kindergodis i Felicias skåp som tack för att hon är så bra. Typ. Inväntade Oskar som var och handlade innan vi åkte hem till Johan för att äta middag. Efter middagen spelade vi Bomberman (och jag vann fyra gånger i rad, för att jag är så awesome.. eller?) ett tag för att sedan krascha i soffan framför Sagan om Ringen. Jag såg första filmen för mååånga år sedan men orkade inte se klart den med TV4s alla reklampauser. Jag hade så svårt att se den, efter att ha sett alla de där populära "Sagan om de bannlysta" som fanns på YouTube för några år sedan. Så jag satt och förstörde filmen för mitt stackars sällskap. (Se aldrig film med mig.)
När filmen var slut filosoferade vi till ljudet av Ben Howard och klockan hann bli närmare fyra innan jag lät Robin somna. (Där och då kände jag att mitt liv påminner verkligen mer och mer om 500 Days of Summer-storyn.)
Vaknade vid tio och stack in till Nordby en snabb sväng. Tvättade av mig resterna av gårdagens smink och pratade med Kajsa och Gurra en liten stund innan jag åkte hem.
Planen för dagen är lite småluddig. Jag funderar på att åka in till stan och springa på spåret en sväng. Men innan dess ska jag bara städa upp lite här hemma och skriva in lite grejer i min almanacka. Boka in lite träningspass på Westcoast och hoppas att någon vill hänga med. Jag är så himla sugen på att göra allt, hela tiden. Det är synd att jag ofta jobbar till åtta på kvällen för då missar jag mycket gruppträningar, och det är typ dem jag är ute efter. Men det är klart, jag har ju alltid skogsvägar att springa på alternativt cykla, och tre timmars innebandy på torsdagar. Jag håller tummarna för att vi ska börja spela två dagar i veckan. Det hade varit så himla roligt! Jag har faktiskt införskaffat mig en alldeles egen bandyklubba nu. Yes, I'm dead serious about this.
Nu ska jag ta tag i mitt liv, kanske spendera dagen med min finaste Emma. Jag återkommer!
Slänger in den här också för nostalgitrippens skull. Åh, som jag skrattade åt den här när jag såg den för första gången för sex år sedan. Kunde inte andas!
Vice/Versa
På fredagen påbörjade jag min mindre roliga arbetshelg. Jag gick upp löjligt tidigt för att hinna storstäda huset, ta hand om en massa tvätt och ta en powerwalk. Jobbet var roligt men tiden gick så fruktansvärt långsamt så jag visste inte riktigt var jag skulle göra av mig själv. När det väl var slut åkte jag hem och kastade i mig mat för att sedan åka vidare till Laholmen. Det var ett fruktansvärt arbetspass, jag ville bara slå ner varannan människa! Dessutom var det jättemånga av mina vänner som var ute och jag var så sur över att bli tvungen att sitta där och hantera fulla människor som spillde ut öl på bordet, började bråka och tafsade på mig. Ja, de tafsade. Jag spelade dock in närmare 15000 spänn, vilket är mer än jag någonsin dragit in. Skönt för provisionen. Men samtidigt känns det som ett.. ja, fnaskande. Behandla mig som skit så genomlider jag det för pengarnas skull. Inte roligt. Någonstans.
Jag vaknade upp mer förbannad än jag la mig. De där otillräckliga två och en halv timmarnas sömn bidrog antagligen mycket. Jag var så upprörd över precis allting! Det var en främmande känsla, visst har man dagar då man är lättirriterad och stör sig på allt, men jag gick runt och var beredd på att verkligen explodera när som helst. Jag blev förbannad för småsaker. Tog en powerwalk och lyssnade på black metal och åkte sedan till Max. Så fort jag kom innanför dörren glömde jag bort min sprängande ilska. Jag sa till Dennis att idag är jag jättearg, du får i uppgift att på valfritt sätt muntra upp mig. När jag vände mig om räckte han ut handen och i den låg en chokladbjörn. Åh vad jag blev glad! Som sagt, bästa arbetskamraterna. Niclas skulle ge mig en kassa vilket jag som välkänt är tycker är tråkigt, så när han behövde mitt kort sprang jag därifrån skrikandes "DU TAR MIG ALDRIG LEVANDE", och försökte stänga in mig i diskrummet. Det var en klämkäck start på en lååång arbetsdag.
När passet på Max var slut åkte jag hem och åt lite mat. Chillade en stund innan jag åkte in till Cod för att påbörja ytterligare ett pass. Till skillnad från föregående dag var det en lugn natt. Jag satt med fötterna på kupévärmaren och pratade med gamla klasskamrater. Spelade in skamligt lite den natten. Typ tusen spänn. Eftersom klockan ställdes fram en timme den natten så var jag hemma runt klockan fem. Fem! Kraschade i sängen och dagen efter var det dags att börja arbetsdagen tidigt igen. Jag var så himla glad över att helgen var över och att jag skulle få sova hela natten. Efter jobbet åkte jag in till Konsum i stan och köpte lite belöning åt mig själv i form av nötter, torkad frukt, yoghurt, frysta hallon, minimorötter och vindruvor. Kom hem och gick och la mig klockan elva och sov helt fantastiskt bra. Dagen började återigen tidigt och bjöd på en kunglig frukost och en powerwalk. Tog mig an helveteshelgens sista pass på Max och det gick så otroligt långsamt. Hade en bra dag egentligen, men blev väldigt ledsen när jag blev kritiserad för att vara otrevlig. Började dessutom (för första gången sedan jag började för 5 månader sedan) småtjafsa med en arbetskamrat precis innan jag slutade och jag vet att det hade sina privata grunder också. Note to self: det får aldrig hända igen!
När jag slutat kände jag mig lyckligast i världen. De senaste fem dagarna hade jag jobbat 42 timmar, varav tio timmar var nattpass. Äntligen var det min tur att få ta helg! Min egna fredagkväll spenderade jag med Robin. Vi åt middag och kollade på Awakenings, en av mina absoluta favoritfilmer. Dagen efter tog vi tillvara på det otroligt fina, närmare tjugogradiga vädret genom att gå en promenad i skogen. Efteråt la vi oss på gräsmattan och åt vindruvor och pratade. Åkte upp till Nordby för att släppa av Robin och köpa en väckarklocka. Men jag hittade ingen. Var jättesugen på att ta en springtur i skogen men fick inte tillfälle. Istället åt jag en god middag och klockan kvart i tio var jag så trött att jag faktiskt gick och la mig. Sov i tolv timmar och kände att det är jag värd.
Nu äter jag frukost i form av yoghurt, hallon och müsli och lyssnar på Fair to Midland (jag började lyssna på dem i samma veva som jag och Manfred gjorde slut, och har lyssnat på dem genom hela processen så de påminner mig om hur stark jag är och det känns bra). Idag har jag en lååång lista att beta av. Jag har en massa ärenden i stan, jag ska bland annat bli medlem på Westcoast samt storhandla åt familjen. Ikväll ska jag se på film hemma hos Robin och Oskar så jag har ju något roligare att se fram emot i alla fall!
Jag tycker att livet känns så himla bra just nu. Det börjar bli varmt ute, min kudde doftar Robin, jag har börjat motionera varje dag och jag har börjat lyssna på "min" musik igen och det känns som.. jag vet inte, det känns som att min kris är över och jag hittat tillbaka till mig igen. Jag fortsätter förundras över hur stark jag är i vissa situationer och nu känner jag att jag har kontroll. Jag har släppt mycket grubblerier och känner att allt som händer, händer av en anledning. Är någonting menat, så blir det så.
Livspepp
Jag åkte som sagt var och mötte upp Robin som hade vägarna förbi och skulle till Strömstad även han. Så slapp jag bila de där fyra timmarna ensam. Guld värt! Det var en rolig liten roadtrip där vi bland annat fick med ett pitstop på Subway i Uddevalla. God mat. Lycka. Vi kom hem ganska sent på kvällen och i väntan på att klockan skulle bli tjugo i tio så låg vi på mitt golv, drack te och pratade. Sedan stundade innebandy!
Det var så sjukt roligt! Det var tredje gången jag var med och nu lyckades jag faktiskt göra mål. I fetstil, ja. Två gånger dessutom, känner mig stoltast i hela världen typ. Alla är dessutom så uppmuntrande, det gör det ännu roligare. Jag vill spela varje daaaaaaaag - så känns det. Jag känner dessutom hur träningsvärken redan smyger sig på och jag funderar på om jag skulle ta och skaffa det där gymkortet redan imorgon. Hm.
Jag vill bara att helgen ska ta sig förbi så jag får tid till annat än att jobba dubbla pass. Det är så synd att jag jobbar när alla andra är lediga.. ah. Jag måste fundera lite på hur jag ska lösa det där. Det ska dock bli jätteroligt att komma tillbaka till Max imorgon, har ju varit borta i flera dagar nu! Funderar på att köpa lite nya träningskläder innan jag börjar, det hade varit skoj. (Jag vet att jag låter så där stereotypiskt pepp som man gör två dagar innan man inte orkar bry sig längre, men låt mig få göra det bara.)
Jag har precis duschat och tänkte bara städa asasnabbt innan jag kraschar i min säng. Ska upp relativt tidigt imorgon för att göra rent hos gerbilerna, betala räkningar, skriva in saker i min almanacka, ta hand om tvätt, kanske gå en promenad och förhoppningsvis utföra lite andra ärenden innan den fullspäckade arbetshelgen drar igång. Jag trodde aldrig jag skulle säga det här: ge mig måndag snaaaart!
Fräscha klubben. Ville bara förmedla känslan: det är skönt att vara svettig och äcklig!
Onsdagen
Emanuel
Jesper
När vi sedan sagt hejdå och skiljts åt mötte jag Manfred för första gången sedan vi gjorde slut, i november. Jag bävade lite inför hur det skulle kännas men det gick helt smärtfritt. Vi gick runt i Mjölby en stund och satt vid Svartån och njöt av vädret. Väl hemma tog vi en timmes promenad i mörkret där vi bara pratade lite allmänt. Åt mat, kollade matchen mellan Färjestad och HV71 innan vi senare la oss ner för att titta på gamla bilder och sedan somna.
Som sagt så var det riktigt fina dagar med några utav världens bästa personer. Det var kort och intensivt men väldans välspenderade dagar.
Burj!
16 plusgrader
Vaknade klockan sju imorse, låg och drog mig till halv åtta innan jag körde in Manfred till sin skola i Rimforsa. När jag kom tillbaka bestämde jag mig för att äta frukost ute på altanen. Så där satt jag tillbakalutad på en solstol i min onepiece, åt fil och lyssnade på min spellista Müs. Och bara njöt av det perfekta vädret. Jag slumrade till och när jag sedan gick in hade jag suttit där i över två timmar. Så nu har jag fått årets första fräknar!
Gjorde mig i ordning och packade mina grejer. Nu ska jag åka in till Mjölby och möta upp Robin som hade vägarna förbi och gör mig sällskap på vägen hem. Min vistelse här har varit kort men helt fantastiskt otroligt jäkla bra! Det ska även bli skönt att få komma hem till min kära familj och mina fina vänner. Jag är - återigen - så tacksam för alla fina människor runtom mig!
Skriver om gårdagen när jag kommit hem. Först stundar en bilresa på fyra timmar!
Stream of consciousness (Mjölby)
Som sagt, en livshistoria för sig.
Runt sjön
Igår gick jag och la mig med min iPhone bredvid och hörlurarna iproppade. Lyssnade på Ben Howard på låg volym och myste. Somnade snabbare än någonsin och sov så himla bra hela natten. Klockan åtta vaknade jag till samma behagliga musik och spelade några omgångar Draw Something innan jag tillslut gick upp och drog på mig joggingkläderna. Begav mig ut i duggregn och blåst och lyssnade fortfarande på Ben Howard när jag sprang på grusvägen längs sjön. Det var helt perfekt väder verkligen! Härligt melankoliskt och ändå vackert. Jag sprang runt sjön, det tog två timmar. Med en liten sten i vänsterskon. När jag kom hem fick jag knappt av mig kläderna för att de satt som klistrade mot kroppen, var så sjukt svettig. Duschade i trettiogradigt vatten och gjorde mig i ordning. Slängde ihop en frukost i form av filmjölk, skivad banan, all bran, nötter och kanel (en egen variant av Emmas special, typ). Skjutsade sedan Abbe in till skolan. Det var grymt att återvända, hur dramatiskt det än låter. Det känns som att jag var där senast igår samtidigt som det känns som att det aldrig hänt. Träffade några föredetta ettor, Carina, Ivo och naturligtvis, min bästaste Rebecka! Glädje i tusen. Vi besökte Hemmakväll och satt på Café Gusto i tre timmar. Nostalgiskt. Åh, vad jag tycker om henne!
Väl hemma drog jag på mig min onepiece och kände mig helt slut. Släckte ner och lyssnade på min spellista med Melissa Horn, Anthony & the Johnsons och Ben Howard. Abbe hade varit och köpt julklappar till mig, i form av en påse pepparchips och en Ben & Jerry's Chocolate Fudge Brownie. Så himla gulligt, haha! Så efter middagen satt vi här och spelade Amnesia och skrek och jag åt glass och mådde så där jättebra som man bara kan göra i roligt sällskap.
Morgondagen är även den fullproppad med massa roliga planer. Funderar verkligen på att gå och lägga mig nu, jag är så himla trött. Man ska ju orka med också!
Min helt fantastiska vän Rebecka!
Dagens lunch på Gusto. Jag åt upp varenda liten smula av allting, det smakade hur bra som helst!
Får man göra så?
Egentligen inte. Lägga upp bilder på sig själv utan tröja sådär. Pfft. Tror jag att jag är något eller? (Skitsamma, här är jag!)
Jag tog bilden för ett tag sedan när jag tänkte skriva ett klyschigt peppinlägg om det där med att dissa skönhetsideal. Men så blev det inte riktigt tid över och så försvann allt bra som jag hade att säga. Det kanske kommer tillbaka någon gång.
Jag har på senare tid inte tänkt på min kropp alls. Jag har liksom inte stått framför spegeln och dragit i mina kärlekshandtag (eller "muffin top" som man så gulligt kan kalla det) eller kritiserat mitt gäddhäng. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag ser väldigt lättsamt på det där med mitt utseende. Visst bryr jag mig om hur jag ser ut och så, men jag har.. ja, jag har tröttnat på att kritisera mig själv. Jag tänkte mycket på vikt och dylikt när jag var i ett förhållande. Men nu finns det inte utrymme för något så futilt.
Däremot så har jag - som tidigare nämnt - märkt att jag verkligen är ur form. Att jag blir segare och segare och faller mycket lättare för frestelser i form av, just det, socker! Jag har märkt att jag blivit väldigt trött och att jag verkligen tappat all typ av styrka (förutom den mentala möjligtvis). Idag när jag skulle ta på mig mina favoritbyxor så gick de sönder. Min rumpa har blivit större helt enkelt! Då blev jag så där lagom full i skratt och kände att nej, nu får det vara nog. Jag har alltid ätit mycket sötsaker men ändå kunnat hitta en balans, men nu - i och med mitt halvhektiska schema - så har jag blivit väldigt bekväm av mig. Det är dags att börja röra på sig, så jag kan äta det jag tycker är gott UTAN att behöva uppgradera hela min garderob.
Förut har jag tänkt "Men åh vilken gymhysteri det har blivit, alla är ju och gymmar lite då och då". Tanken slog mig inte att alla kanske gör det för att alla behöver lite motion ibland. Inklusive Ida Hansson.
So I'm telling you, när jag kommer hem är det Westcoast som gäller!
Is-te i Mjölby
Lördagspasset på Max bjöd på stora äventyr! Jag utmanade Adam i en intern merförsäljningstävling. Han är verkligen kung på det där, han säljer alltid helt galet mycket och vinner varje vecka. Och jag kände mig på hugget så jag utmanade honom - challenge accepted. Och jag lyckades faktiskt slå honom! När han var på sin rast hade jag 140 och han 136. Det var spännande. När dagen var slut hamnade jag på 159 och han på 152. Jag stod visserligen i den kassa som har de absolut bästa förutsättningarna, det var lite synd. Helt grym arbetsdag var det, vi sålde helt sjukt mycket den dagen. Kul!
När jag kom hem ville jag bara dö av utmattning. Dagen var väldigt intensiv, påfrestande och lång. La mig på soffan och tänkte ta en powernap men åt en glass och pratade lite med farmin och Angelika istället innan jag åkte vidare till nästa jobb. Kom hem fyra på natten, visste att jag skulle försova mig så jag ställde sju alarm. Sju! And guess what? I overslept! Började jobba klockan tio. Vaknade tjugo i. Var i personalrummet 09:59. Var ganska trött men försökte stänga av alla typer av känslor. Lyckades faktiskt förvånansvärt bra! Alla neggokänslor kunde jag stöta bort snabbare än jag hann uppfatta dem. Så hela dagen gick jag runt och bara myste. Efter jobbet åkte jag hem till Emma och hängde en stund. Köpte med mig en Frödinge kladdkaka på vägen hem och förtärde den i soffan framför säsongens första formel 1-race. Det var underbart fram tills jag plötsligt blev galet illamående. Stapplade i säng och ställde en spyhink bredvid och var säker på att jag blivit magsjuk. Somnade snabbare än det att jag la huvudet på kudden och mådde prima när jag idag väcktes av att solen kikade in. Bestämde mig lite halvspontant för att åka till Mjölby. Så jag lämnade mitt smutsiga boende och satte mig i min stökiga bil och fyra timmar senare var jag här, hos Manfreds familj.
Jag har inte varit här sedan i november, då vi gjorde slut. Jag får alltid en så underlig känsla när jag rullar in i Mjölby, det är så mycket känslor som växt fram här och som.. stannat kvar här. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Min tid i Mjölby känns som en egen livshistoria för sig liksom. Och det är så.. jag vet inte, annorlunda/spännande att återbesöka den. Det känns lustigt att känna sig hemma även 40 mil bort.
I vilket fall, jag fick träffat Manfreds familj igen (Manfred träffar jag först på onsdag). Som jag saknat dem! Jag gav dem deras julklappar och fick en själv av Ludvig. Han skickade ett meddelande på FB häromdagen där han skrev "När kommer du och hämtar din julklapp då bögjävel?". Jag dog av skratt! Min julklapp visade sig vara iste av den finare sorten. Dricker det just nu, det är seriöst helt himmelskt gott!
Imorgon ska jag in till skolan och träffa lite människor jag saknat. Bland annat min Rebecka! Jag har ingen aning om vad vi ska göra men vi lyckas alltid underhålla oss till maximum oavsett förutsättningar, så det kommer bli helt awesome. Kompiiiiiiis!
What I tell you three times is true
Hade en halvslitsam arbetsdag. Jag var så fruktansvärt trött så jag visste inte var jag skulle göra av mig själv alltså. Halv tolv till åtta är nog det absolut tyngsta passet. Särskilt en halvseg fredag.
För första gången på en evighet (en månad, närmare bestämt) var jag ledig en fredagkväll. Jag brukar antingen jobba stängning eller på Laholmen på fredagar. Oftast kvällspass först och sedan nattpass. Varför inte liksom.
I vilket fall så spenderade jag kvällen med mina fina vänner Annie och Mary! När jag slutat på Max bilade jag raka vägen hem till Annie där de dukat upp en färdig middag och förberett en "redig kall jävel" som Mary valde att kalla det. Det var sjukt mysigt och väldigt välbehövligt. Dock så varade det inte superlänge, jag börjar jobba tidigt imorgon och de kommer och hämtar katterna ännu tidigare vilket innebär att jag måste gå upp.. sjukt mycket tidigare. Det ska bli så skönt när de flyttat. Sista natten. Härda.
Jag har så mycket som jag vill göra, men jag borde verkligen sova. Eller ja, göra en avstickare till duschen först. Imorgon blir det till att gå upp oförskämt tidigt (för mig, ehe) för att tvätta kattlådan och samla ihop katternas grejer och göra mig i ordning inför jobb. Klockan tio börjar mitt niotimmarspass på Nordby och efter det är det dags att uthärda ett pass på Cod. Natten erbjuder 4 timmars sömn som uppladdning inför ytterligare ett niotimmarspass och efter det ska jag bara hemhemhem och storstäda bort allt katthår och all kattsand. Sedan ska jag totalkrascha i min säng och antagligen dö lite inombords. Jag längtar!
Men nu bär det av till snarkofagen och drömmarnas land. Kött out!
Midnight snack
Jag fastnade framför Half-Life, så jag höll på att glömma innebandyn. Det var sjukt roligt, men fy så dålig jag blivit! Sämst ju.. Nåväl, kom på att jag skulle in till stan, tjugo minuter innan det började. Så jag fick hoppa i träningskläderna och brumma in fort som attan. Parkerade bilen en bit bort så jag fick springa till Strömstierna som uppvärmning. Kom dit skamligt sent, hade kunnat köra dubbelt så länge. Dock så sträckte jag en muskel i ovansidan av låret nåt så in i..! Det gjorde så ont att köra bil hem! Inte nog med det, i de sista sekunderna tänkte jag vara lite kaxig och försöka ta bollen från Johan. Jag är livrädd för närkamper med honom, han väger helt seriöst dubbelt så mycket som jag. Bastant, stenhård, stark som en oxe. Sjukt manligt. I vilket fall, han gav mig en relativt liten knuff för att få mig ur vägen, och tryckte till mina vänstra revben så hårt att jag tappade andan i ungefär två låååååååånga sekunder. Jag fick panik. Men cool och svensk som man är gör man ju sitt bästa för att dölja det. (Eller?)
I bilen drog jag på AC:n på kallaste och lyssnade på den deppigaste (läs: mest stämningsfulla) musiken jag har i mina spellistor. Satt och funderade på allt och inget. Kom fram till.. Inget. Och det gör inget!
Har nu kommit hem och äter kvällsmat i form av kycklingfärssoppa. Soppa är ett av det bästa man kan äta så här mitt i natten.
Nu ska jag ta en dusch och krascha i min säng. Jag har varit oförskämt trött hela dagen verkligen. Är sugen på att gå upp tidigt imorgon och antingen springa en sväng eller fortsätta spela. Kommer antagligen inte bli något av det. Imorgon stundar jobb halv tolv till åtta och efter det ska jag leka med Annie och Mary som kommer skämma bort mig med färdiglagad mat och fint sällskap. Sedan påbörjar vi en intensiv men kort helg. Bring it on!
Depth over distance
Mitt liv är så häftigt.
I tisdags skulle jag egentligen lunchat med farmin. Han mådde dock inte bra så jag lagade egen lunch, för första gången på evigheter. I form av fiskpinnar och rivna morötter med citron. Det låter inte speciellt gott, men det är det! Åkte upp till Max och betade av ett roligt stängningspass för att sedan åka hem till Felicia och hänga med henne och Mickis. Vi såg på A Serbian Film, den har jag velat se jättelänge. Har hört att den ska vara helt superprovokativ och fruktansvärd. Jag förstår vad det grundar sig i, även om jag faktiskt inte blev så illa berörd. Jag tyckte mest att filmen var sjukt osmaklig, och allt var så orimligt att det inte gick att ta på allvar. Tyckte jag.
Dagen efter åkte jag iväg för att träffa Robin. Han lärde mig spela Bomberman och det var svårt. Haha. (Ändå vann han bara med 5-4, varav han sprängt sig själv de där 4 gångerna jag fick poäng.) Vi åkte in till Strömstad och promenerade runt, åt lite mat på Kaffedoppet och satt på en bänk vid hamnen och pratade. Vi åkte hem till mig och han fick läsa mitt lilla namnlösa projekt. När han läst klart pratade vi lite om dess innehåll och vilken betydelse det har (för att slippa verka så hemlighetsfull så kan jag säga att det handlade om hur han sedan första gången vi möttes, påverkat mitt sätt att se på saker, på ett positivt sätt naturligtvis). Vi åt mat och kollade ett avsnitt Dexter innan vi åkte tillbaka till Lervik där han bor. Han skulle hänga lite med sina vänner och jag blev till min stora glädje inbjuden. Så onsdagskvällen spenderads tillsammans med honom, Johan (vår chef), Hedvig (Johans fru) och Oskar (vår arbetskamrat) framför Underworld: Awakening med varma mackor och Budweiser. Det var annorlunda, och väldigt roligt!
Robin följde med mig hem igen. När vi rullade in på gården la jag märke till att det var väldigt stjärnklart. Jag tänkte jag skulle visa honom en "egen" stjärnbild som jag hittat på och kallar för renen. (Nu blir jag väldigt tonårsromantikerfånig, men det var ett otroligt fint ögonblick.) Ett av det jag beundrar hos honom är hur han fascineras av och uppskattar naturen, så vi stod och höll om varandra och beundrade stjärnhimlen. Han la sin hand runt min och försökte se vart jag pekade när jag skulle visa min stjärnbild. Där och då så kändes det som taget direkt ur en film, i ett sånt tillfälle där de försöker förmedla känslan av total lycka. Att mitt i natten stå och beundra världen tillsammans med en fin vän. Det är sådana ögonblick man lever för.
Eftersom jag äntligen (och av en slump) fick köpt (500) Days of Summer häromdagen så kollade vi på den innan vi somnade. Det är nog en av mina absoluta favoritfilmer. Den är så himla fin! Vaknade lite väl tidigt och åt frukost innan jag körde hem honom. Pratade i telefon med min älskade mamma på vägen hem. Väl hemma har jag städat lite, ätit ett äpple, tagit itu med lite småmåsten och sitter nu här. Jag lyssnar på min spellista Döda mig som innehåller en massa Sigur Ros och andra melankoliska låtar. Det passar min sinnesstämning så himla bra, på ett motsägelsefullt sätt. Jag har tänt mitt enorma doftljus och öppnat fönstret, och jag känner mig så lugn och harmonisk och lycklig och tillfreds och allt som hör till.
Just nu håller jag på att ladda ner Heroes of Newerth. Jag som har förutfattade meningar om typ allt har intalat mig själv att det inte är något för mig. I 90% av de fallen har jag fel och eftersom Robin föreslog att jag kunde prova så ska jag se till att göra det. Jag kan behöva lite annat att spela, framtills jag införskaffat mig ett Playstation 3. Min lön ramlade in idag och även om det var betydligt mer än vad jag trodde så verkar mitt PS3 få vänta ytterligare någon månad eller så. Jag tänkte göra ett helhjärtat försök att spara pengar nu.
Ikväll stundar innebandy med mina arbetskamrater och jag ska ta en springtur innan dess (snart ska jag bannemej bli medlem på Westcoast också). Men innan dess ska jag damma av nörden i mig och lira lite Half-Life 2.
Jag mår så otroligt bra!
Någonstans finns vår plats
Jag gick och la mig runt klockan ett igår. Sov till åtta och satt i sängen och skrev i två timmar. Avslutade det skrivprojektet men blev inte särskilt nöjd, kan hända att jag filar på det imorgon. Sedan ska den läsas av personen den är ämnad för!
Åkte in till stan för att fika med min finaste Emma och hennes internetkompis Emelie. Världens sötaste tjej verkligen, det var väldigt kul att träffa dem båda! Åkte sedan för att jobba stängning. Det var kul, återigen fick jag göra allt förutom att stå i kassan. Kärlek till sådana dagar. Chefen pratade om en resa som han, Oskar, Robin och Krille ska åka på i slutet av april. Jag blir så avundsjuk, hade så gärna velat följa med! Ah.
Imorgon tänkte jag gå upp extra tidigt för att hinna med en löptur/powerwalk. Jag måste verkligen börja röra på mig. Och sluta äta så förbannat mycket skräp. Jag känner hur jag blir segare och segare.. Måste rycka upp mig! Det där medlemsskapet på Westcoast kommer allt närmare och närmare.
Det är en grym vecka jag har framför mig. Med många frågetecken dock, men det gör väl bara saken mer spännande. Jag fyller mina dagar med så mycket att dygnen känns minst 48 timmar långa. Det är fint. Något annat jag ser fram emot det är lördag då katterna förhoppningsvis kommer flytta. Det ska bli så obeskrivligt skönt att slippa känna sig som en barnvakt, slippa klor i låren, få sova om nätterna, slippa allt katthår och all kattbajslukt. I min kalender står det STORSTÄDA på söndagen. När den här veckan är slut kommer jag vara mycket nöjd tror jag.
Lugn
Fredagen gav inte mycket klarhet i någonting alls. I ett halvhjärtat försök att konfrontera det som tar upp min tankekraft 24/7 gavs jag bara ett vilseledande svar och nu känner jag att det är dags att lägga det bakom mig. Kom ihåg det, ni ska aldrig behöva slåss för att få ta plats i någon annans liv. Jag har varit osäker på vederbörandes intentioner (vill han vara nära eller vill han ta avstånd?) och blivit given otroligt tvetydiga signaler. Nu känner jag att jag kan inte längre jaga det slutgiltiga svaret, det är dags att släppa. Och gå vidare.
Efter att ha jobbat på Max åkte jag till Laholmen och betade av ett pass där. Efteråt stod jag ute i kylan - huttrade, pratade med en berusad främling i 30 minuter. Han var vänlig och jag tog en risk och gav honom skjuts hem. (Ibland är jag nog för blåögd för mitt eget bästa.)
Dagen efter gick jag upp tidigt och det resulterade i att jag inte orkade göra något vettigt under hela dagen. Kraschade i soffan och sov i flera timmar innan middagen. Pratade i telefon med Felicia länge, och det gjorde mig glad. Åkte sedan för att jobba på Laholmen igen. Det var faktiskt (ja, faktiskt) roligt. Förutom en liten ångestattack som överraskade mig under den första timmen (det var som att all den småoro jag haft till och från de senaste två veckorna kom i koncentrerad form och slog mig i ansiktet, forcerade fram de annars så nödvändiga tårarna). Efteråt när mitt pass var avslutat stod en gäst kvar för att prata när en dam kom fram och la armen om honom och sa i den lenaste röst: har du hittat din kärlek? Han tittade på mig och sa "ja, har jag det?". I ögonblick som de glädjs jag så himla mycket över att leva.
Vaknade efter fem timmars sömn. Gjorde mig i ordning och åkte en sväng till Nordby med min finaste Mary! Vi småshoppade och åt på Max. Jag såg mina arbetskamrater slita och det kliade i fingrarna på mig, helt stört. När Mary åkt hem firade jag min kära far som fyller år idag! När vi åtit tårta och gästerna åkt hem kände jag mig galet sällskapssjuk. Så jag catchade up med Annie och vi tog en spontan biltur till Lur. Ja, Lur. Vad fasen gör man i Lur? Ingenting, vi bara åkte igenom och satt och pratade i bilen. Det var så mysigt!
Idag ringde de från Djurskyddet Bohuslän och sa att de hittat någon som vill adoptera Sia och Sarabi. Min glädje var enorm! Mitt tålamod håller verkligen på att brista, så det ska bli så himla skönt för både dem och mig att de hamnar någonstans med någon som orkar engagera sig. Förhoppningsvis åker de tidigt nu på lördag.
Jag tänkte ägna resten av kvällen åt att skriva lite på mitt projekt och kanske kolla Dexter. Antagligen blir det ingen lång kväll, jag är så trött efter något som känns som världens längsta dag.
Jag älskar mina vänner!
Frukosttankar
Gick upp lite extra tidigt för att hinna städa, duscha och äta en ordentlig frukost. I alla fall sistnämnda sägs ju ge en god start på dagen, det kan jag behöva. Katterna terroriserar mig obarmhärtigt på nätterna när jag försöker sova.
Jag har ont i halva min kropp sedan gårdagen. Det känns fint. Funderar på att bli medlem på Westcoast så jag kan hänga med andra dit och faktiskt röra på mig lite oftare. Himla skit att jag skulle missa erbjudandet för de som jobbar på Nordby. Det skulle kostat mig trehundra spänn mindre i månaden än vad det gör nu. Ah well. Vad är väl fyra hundra spänn i månaden, egentligen? Om man ändå har en femsiffrig inkomst.
Nu ska jag försöka rycka upp mig och bege mig till Max. Hoppas på att få lite klarhet i en och annan situation. Det blir ju vad man gör det till, right?
The Glass Prison
Bild från den femte maj 2008, hyllning till Dream Theaters The Glass Prison. Sjuuuuukt bra låt.
Idag har jag jobbat. Halv tolv till åtta. Åkte hem, käkade lite och sedan begav jag mig faktiskt in till stan för att spela innebandy med mina arbetskamrater. De brukar spela varje torsdag och jag har varit för feg för att vara med. Jag har haft en släng prestationsångest, känt att jag varit för dålig och att det är pinsamt. Men nu har folk lyckats övertyga mig att de tyckte att det vore kul om jag hängde på så ja, nu gav jag med mig. Jag älskar att spela innebandy, men jag är ganska dålig på det. Fast det blev mycket bra ändå! Jag har ju som bekant är, världens bästaste bästa (och Adis är äntligen tillbaka efter att ha varit borta i tre månader, glädje i kubik!) arbetskamrater. Vi spelade från klockan tio till kvart i ett. Och mina ben känns helt möra, jag parkerade bilen en bit bort från idrottshallen så jag sprang emellan. Idag fick jag dessutom träffat Robin igen, och fick veta att han nu flyttat hit. klad_hest_92
Efteråt så var jag delvis lättad och glad över att jag tagit mig över prestationsångest-tröskeln. Samtidigt kändes livet - till min stora förvåning - snäppet tyngre än det gjorde när jag kom dit. Jag är så trött på att jag överanalyserar situationer och känner en sådan frustration över att inte veta vad andra tänker och tycker. Jag förbannade kvällen för att det inte hade givits tillfälle att ta itu med ett problem jag har. Sedan började jag fundera; om tillfället inte ges, finns det ändå en möjlighet för mig att bilda ett? Man kanske inte ska förvänta sig att man helt plötsligt ska hamna ostörda i ett rum, öga för öga? Imorgon ska jag konfrontera det. Ta itu med det. Få det ur världen. Och framför allt så ska jag vara glad! (Sensmoralen är: bli inte känslomässigt engagerad i en arbetskamrat.)
Imorgon väntar dubbla pass jobb. Jag stämplar återigen in 11:30 och stämplar ut 03:30. Därför tänkte jag krypa ner i min varma säng alldeles strax, men först blir det en dusch!
Fantastisk dag!
(Här sitter jag just nu, blir nästan avundsjuk på mig själv så bra jag har det.)
Den här dagen har varit fullkomligt underbar.
Inatt satt jag framför Dexter och snagade mandelmassa samtidigt som jag färgade håret. Somnade runt sex på morgonen och vaknade halv nio. Fortsatte ta mig an min lista och fick äntligen städat huset ordentligt! Och snyggat till i garderoben och dylikt.
Skulle åka in till stan men blev halvt förskräckt när bilen började låta väldigt högt. Det visade sig senare att inte nog med att hela avgassystemet var löst, avgasröret hade gått av. Så ni kan ju tänka er hur bilen lät. Som en redig racerbil! Nåväl. Jag var på Spahotellet för att luncha med Felicia och Jessica. Det var så himla god mat! På väg därifrån lekte jag och Felicia med min nyblivna racerbil och öste musik. Så roligt var det! Fick dessutom sms av finaste Emma som sedan följde med upp till Nordby.
Fick köpt ett enormt doftljus för inte mindre än 285 spänn. Men det doftar SÅ gott! Nytvättade lakan, that is. En mycket angenäm doft att ha i huset. Köpte även plastblommor. Det är nu officiellt, jag kan inte hålla växter vid liv.
När jag kom hem fortsatte jag med det sista städandet och tog hand om lite tvätt. Ringde Krille och frågade om han hade lust att hänga ikväll (det är ju snö och halt ute på vägarna, det bjuder in till spännande äventyr). Vi får se. Jag hoppas, hoppas, hoppas! Annars får jag helt enkelt chilla med Dexter.
Nu ska jag slå mig ner i min nybäddade säng i rena myskläder och fortsätta skriva på ett litet projekt som Robin fick mig att påbörja. Fick för övrigt veta att han kommer hit om bara några dagar. Åh, vad jag blev glad!
Så nu sätter jag mig ner och skriver, och i bakgrunden går min Spotifyspellista "näring åt min kreativa ådra", med filmmusik från bland annat Singin in the Rain, The Phantom of the Opera, Inception och Angels and Demons. Så lyder receptet på en fin kväll.
Tack alla människor för att ni finns och förgyller mitt liv.
Dexter och jag
Jag erkänner. Jag somnade strax efter att jag skrev mitt peppinlägg. Ganska fail ändå, men jag fattar inte hur jag kan vara så sjukt trött hela tiden? Det är ju visserligen skönt att få sova när man är trött, men man får ju inget annat gjort.. Logiskt.
Jag har i alla fall tagit mig igenom större delen av listan. Jag tillät mig själv att strunta i att städa bilen idag eftersom det är i det kallaste laget ute (och därmed även i tvätthallen) nu. Resten tar jag imorgon bitti.
Bilden talar för sig själv när den visar vad som stundar. Färga håret är ett av det tråkigaste som finns verkligen, men det ska ju göras det med!
(Dexter däremot. Han är bra.)
The joy of cats.. eller?
Att göra
Jag har sedan en tid tillbaka klagat på att min mobil ibland hakar upp sig och segat jättemycket. Manfred frågade om jag brukar ha igång många program samtidigt och jag tänkte vafasen, det kan man ju inte ha? Då frågade han mig om jag brukar stänga ned programmen. Fågelholkseffekten intog position i mitt ansikte. Ungefär 25 program hade jag igång! Inte konstigt att mobilen blev knäpp, haha. (Herregud vad jag är dum.)
Igår sov jag praktiskt taget hela dagen. På kvällen åkte jag till Emma och vi myste framför The Box. Sämst film, se den inte. Jag sov hos henne och på morgonen tog vi en promenad. Det var väldigt fint.
Nu ska jag äntligen se till att få beta av min lista på saker som måste göras! Det ska bli så skönt att få allt gjort. Nu öser vi!
Far Away
Det var längesedan jag nämnde Manfred här i bloggen. Jag kan ta tillfället i akt att säga att vi har relativt god kontakt med varandra. I don't hold any grudges, so to speak. Jag ville dela med mig av hans låt Far Away som han skrev om oss när vårt förhållande rusade mot avgrunden. Den är helt fantastisk! Det är ingen typisk "smörig kille med aukustisk gitarr sjunger att han älskade mig"-låt utan det är ett briljant och storslaget mästerverk. Ta er åtta minuter att lyssna!
Igår jobbade jag stängning. Jag var jättetrött och inte alls peppad, vilket jag brukar vara. Men hela dagen fick jag stå i köket och det var återigen askul! Kött. När vi sedan stängde satt jag på golvet och skrattade tills magmusklerna brände. Så det var en bra arbetsdag ändå, trots min trötthet. Kom hem, la mig på soffan bredvid farmin som satt och kollade på Familjen Macahan och sa "jag är inte trött alls" för att slockna två minuter senare. Sov alltför länge och kollade tre avsnitt Lyxfällan. Jag som hade stora planer för dagen, jag hade tänkt städa bilen och huset och färga håret och tvätta och så där. Istället har jag bara degat i världens äckligaste hus, jag skojar inte.
Nåväl. Efter intensiviteten på den här veckan kan jag behöva en sådan här dag. Min fina vän Robert hörde av sig och vi bestämde att vi skulle ses nästa vecka. Det gjorde mig så glad! Någon dag framöver ska jag försöka få in en heldag med bästaste Felicia, luncha med chefen på Cherry och ikväll ska jag mysa med min finaste!
Är inte livet fantastiskt, så säg.
Good morning, good moooooorning
Klockan är nollsexnollsex och jag pussar på siffrorna för att det sägs ge tur men vet inte riktigt vad jag önskar mig. Mitt liv känns.. Ja.
Jag jobbade som sagt var hela dagen idag. Försov mig men lyckades ändå komma i tid till Max. Fick stå i köket hela dagen och det var så fruktansvärt roligt! I fem månaders tid har jag liksom fått spendera hela dagarna i kassan, men på festen i torsdags lovade min lite halvdragna chef att jag skulle få börja lära mig köket, eftersom jag av någon anledning inte gjort det än. Själva arbetet i sig är nog inte så märkvärdigt egentligen, men att få variera sig lite var fenomenalt roligt!
Trots en dag med mycket stress och faktiskt en del irritation (jag är vääääldigt sällan irriterad på mina arbetskamrater, tror inte att jag någonsin låtit mitt humör dras ned pga någon av dem) var jag mycket nöjd när jag bilade hem. Det tog en timme att kasta i mig mat och sedan ta en snabb dusch, sedan bilade jag vidare till nästa jobb.
När klockan var mellan tio och ett på natten var jag så trött så jag trodde jag skulle somna ståendes där bakom bordet. Längtade hem till min säng. Men när jag slutat fick jag en inbjudan hem till en vän som liksom jag är en riktigt nattuggla. Jag har saknat honom så jag tänkte att äh.. vafasen.
Jag trivs med honom. Antagligen för att jag trivs med mig själv i hans sällskap. Han påminner mig om det jag var, något som jag är så glad över att ha tagit mig ur. När han strök mig över håret var jag fast besluten om att njuta varje sekund. Och det gjorde jag verkligen. Äntligen tycker jag om honom för den han är, och inte för att han gav mig lite bekräftelse när jag behövde den som mest. Han är fin, men vet inte om det själv. Av någon anledning.
Så nu ha jag bäddat ner mig med täcke och kudde i päronens soffa. Jag orkar inte med katterna inatt. Jag ska upp och jobba stängningspass om fem timmar och det har börjat ljusna ute.. Jag drar på mig min onepiece och luktar på mitt hår som doftar som han. För nu jävlar ska jag slockna!
Juice
Det där med att bli fysiskt trött av allt jobb, det fick jag minsann uppleva ikväll.
Det har varit en väldigt bra arbetsdag. Jag slapp stå i kassan större delen av tiden och det var obeskrivligt skönt. Det är så oerhört segt att stå där i åtta timmar liksom. Men jag känner att andra arbetsuppgifter smyger sig på mer och att jag utvecklas. Samtidigt som jag umgås med människor jag tycker om. Det är så roligt!
Jag åkte in till stan innan jobbet och träffade min finaste. Emma, that is. Vi åt pannkakor och tog en snabb promenad i stan. Det behövdes verkligen för att få ordning på grejerna, där i hjärnkontoret.
Jag sitter vid köksbordet och dricker juice. Insuper tröttheten och njuter. Vill egentligen se på film eller påbörja tredje säsongen av Dexter, men jag borde sova. Så nu ska jag duscha av mig all sot och matos från dagens stängningspass och sedan krascha i sängen. Imorgon stämplar jag in 11:00 och stämplar ut 03:30 så det känns nog bäst att ha sovit ordentligt. Vackra drömmar!
Dötrist och långtråkigt och..
... alldeles.. alldeles underbar! (Så kan mina arbetsdagar beskrivas, typ.)
Igår var verkligen en dag utöver det vanliga. Eftersom jag var med och inventerade på natten så somnade jag ganska sent. Fyra timmars sömn och sedan var det dags att jobba halv elva till sju. Eftersom jag - återigen - har världens bästa arbetskamrater och det var väldigt mycket att göra så tänkte jag att vafasen, jag kan stanna kvar en stund till. En stund visade sig bli fem timmar. Det blir så mycket roligare att jobba när man inte måste, när man vet att man kan stämpla ut när som helst. Så det passet blev tolv timmar långt.
Efteråt var det tänkt att vi skulle ha fest hos Oskar. Men folk bangade (det blir lätt så när man måste ha fester på vardagar, det passar sällan) så det blev bara jag, Oskar, Gurra och Johan. Men det var faktiskt riktigt skoj ändå! Vi spelade pyramiden och sjöng Singstar. Det är inte alla som har video på när deras chef sjunger Barbie Girl helhjärtat.
Somnade runt halv sex och sov fyra timmar. Sedan ska jag åka upp och jobba ytterligare ett stängningspass. Sitter typ och väntar på att de är dags att åka, haha. Jag kommer bli en arbetsnarkoman. Inte för jobbets skull utan för människorna där. Är så glad över att känna så.
Helgen kommer bli intensiv med en massa jobb. Det gillar jag. Jag önskar bara att jag kunde bli fysiskt trött av det, så jag kunde få sova och uppleva känslan av att få vara utvilad. Men jag får väl se det positivt. Jag är slitstark!
