Change of Seasons

Dagen efter julafton hade jag ingenting planerat och så var det gjort. Jag spenderade hela dagen i min pyjamas och somnade 4 gånger under dagen. Jag kände mig slitnast i hela världen, det blir ju så när man sover för mycket. Så hela dagen spenderades i en sömndrucken dimma, och i en flanellpyjamas, i en säng.

Igår däremot, kände jag att det var dags att step up my game. Det var en känsla som bara slog mig med en knytnäve i magen. Allt jag vill vara, ska jag bli! Jag vaknade runt sextiden, väldigt pigg och utvilad med gårdagen i åtanke.. Såg att jag började jobba 11 och inte 15 som jag tidigare trott. Så jag kastade i mig en portion med gröt och åkte in till gymmet!

Det var ett efterlängtat pass, efter två dagar från gymmet. Men jag var så oerhört klen! Körde lats och biceps i två timmar ändå..

Hantelrodd med 22,5 kilo..

Efter ett tufft pass åkte vi till Statoil och köpte varsin jalapenokorv.. Så himla gott.

Väl hemma stundade mys framför Breaking Bad innan jag totalkraschade.

Idag gick jag upp tidigt och åkte till gymmet för att köra axlar och mage. Helt awesome var det! Handlade lite rostbiff och åkte till jobbet.

Det går bra nu.

Resultatet av morgonens bravader! Jag började med att packa in Martins julklapp (en dööösnygg jacka som han kollade på för ett tag sedan men inte köpte eftersom den var ganska dyr) och strax efter det kom han insmygandes och la sig i min säng och halvsov en stund, under tiden jag packade in resten och lyssnade på min julmusik.

 

När jag var färdig med allt, kröp jag ner bredvid och sov i hans famn i någon timme till. Så himla skönt var det. Sedan blev det dags att göra sig i ordning för julfirandet på Söle! Det är alltid så roligt att få sminka sig lite hårdare, och använda smycken. Jag gör så sällan det till vardags eftersom mitt jobb hindrar mig.

Det var fullt hus när vi kom dit, lagom i tid till Kalle Anka. Som jag sett fram emot det! Dessutom var Angelikas syster och föräldrar på plats, så det var mycket folk och full fart inför julmiddag och klapputdelning. Och jultomten kom på besök..

 

Vaknade runt nio, inte utvilad alls. Men jag tänkte gå upp och ta hand om lite smågrejer innan Martin vaknar, typ lyssna på julmusik och packa in julklappar, och sedan krypa ner hos honom. Men först ett litet blogginlägg!

Så fort min födelsedag var över så tog arbetet över större delen av min tankeverksamhet. För första gången på några veckor fick jag mindre än 7 timmars sömn, tre bara, och det kändes kan jag säga! Fy fasen. Men ändå var jag taggad och hyfsat redo.

Jag drog mig upp strax innan sex för att ta itu med pappershögen som låg bredvid datorn. Det är alltid en skön känsla, att få se över kontot och räkningar, schema och planeringar. En välspenderad och ganska mysig timme innan jobb!



När jag kom inramlandes på jobbet såg jag i omklädningsrummet att jag dels fått nya arbetskläder (jag har haft jättelite kläder i min storlek)..




.. samt så hade bästa chefen Kajsa köpt en födelsedagspresent till mig, ingenting mindre än en värmefilt! Jag blev väldigt glad för den faktiskt, jag som älskar filtar och alltid är så frusen. Tanken slog mig igår, att visst är det jättetråkigt att det är julafton, tio plusgrader och regn.. men samtidigt så har det varit väldigt skönt att slippa problemen som kylan medför. Typ fruset vatten och tio grader varmt i huset. Och det är ju i alla fall skönt!




När jobbet var över kände jag mig helt död. Jag jobbade över 2,5 timmar och var ganska trött sedan tidigare. Men jag tog mig samman och bilade för en snabbvisit ut till Rossö och mina vänner som var mitt uppe i julbaket. Det var jätteroligt, jag träffade Ellen, Graham, Mary och Elin i några timmar innan tiden sprungit iväg och jag kände att det var dags att börja avrunda dagen.



Födelsedagspresenter från Ellen! Ett jättefint örngott samt papperstallrikar! Eftersom vi pratat mycket om mina tvångstankar och att jag ibland drar mig för att äta mat eftersom jag vill slippa diska.. Haha!



In action..



Kände mig gött sliten men ändå glad när jag var hemma på fredagskvällen. Jag somnade relativt tidigt och unnade mig en sovmorgon för att få mina sju timmar. Det var dags för en högförsäljningsöppningshelg, tillsammans med min älskade!

Lördagen sedan, blev inte jättebra. Jag vaknade upp på helt fel sida, det händer ibland. Otaggad och ur balans med sömnen. Vi hade jättemycket att göra på jobbet och stundvis var det kaos. Efteråt stundade en snabb sväng på Nordby för att köpa de sista (och de flesta) julklapparna. Råkade springa in i min familj på Supermarket så vi umgicks en liten stund också, och det var i alla fall bra.

Väl hemma sedan fanns det inte mycket kraft till övers. Tog med en pommeskartog för att slå in Martins julklapp i, och ställde allt i ett hörn för att tas om hand om vid annat tillfälle. Lördagskvällen var duktigt dränerad på energi och det blev en hyfsat tidig kväll.





Ett fynd jag gjorde mitt upp i allt julklappsletande. Ett par örhängen, exakt likadana som ett par jag använde i flera års tid innan en av dem försvann. Blev väldigt glad eftersom jag letade som en dåre efter ett nytt par då.

Det blev söndag och både jag och Martin vaknade upp med helt ny energi! Taggade och glada åkte vi till jobbet och tog oss an sista högförsäljningsdagen innan jul och två dagars ledighet. Dagen rullade på, om än långsamt, men vi fick gå hem lite tidigare. Slutförde det allra sista av julklappshandlandet och myste i den mån det går, på Nordby. Vi köpte en bok för barn, en typ pysselbok som heter Jag lär mig räkna som vi som ett skämt gav till Maria på gymmet, haha! Hon håller i X-fiten vi brukar vara på, och brukar räkna ganska långsamt. När hon säger "Kom igen, bara 4 sekunder kvar!" så kan hon haka upp sig på sista; 4!.. 3!.. 2!.. 1!.. 1!.. 1!.. 1!.. och snart har man hållt igång i tjugo sekunder. Inte fyra. Jag hoppas hon förstår skämtet bara, konstig stämning annars. Haha.

Efter jobbet blev det gym. Jag har ont i ovansidan av handen, som strålar ut i handleden när jag böjer handen uppåt eller belastar så, men jag var väldigt taggad inför ett pass bröst och triceps! Trots att alla pressövningar fick utföras med stor försiktighet för att inte provocera fram smärtan i handen. Jag provade lite nya övningar och även om jag inte körde väldigt intensivt så gav det mig en BRUTAL träningsvärk i triceps, det har jag typ aldrig haft! 

Passade på att posera lite när gymmet ändå var ganska tomt. Jätteseriös..





Det känns verkligen som att resultaten bara sprungit ikapp mig nu, de här fyra veckorna då jag sovit ordentligt. Underbart! Och ännu mer underbart att veta är att det går och rätt håll, att det jag gör fungerar.

(Martin frågade mig för övrigt om jag inte var lite sugen på att börja tävla. Jag skakade snabbt och lite halvt förskräckt på huvudet.. "Martin. Om jag skulle börja tävlingssatsa, vet du vad det skulle innnebära? DIET. Inte en chans!" Jag gillar choklad lite, lite, lite för mycket helt enkelt.)



Måndag innebar två timmars sovmorgon men fortfarande jobb, öppning till stängning, 8 timmar. Det är så mysigt att jobba sådana dagar, man kommer till jobbet och det är jättemycket folk där som förbereder sig, lite som att komma till skolan och träffa alla sina vänner innan första lektionen liksom. Det är det enda jag saknar med skolan, att träffa sina vänner på daglig basis..

Nåväl, på min rast tog jag mig tid att omsorgsfullt packa in en julklapp till chefen. Ett litet armband som jag packade ner i en 6-bitars nuggetslåda inslaget i ett brickunderlägg. Och satte en rosett på!




Efter jobbet stundade snabb uppladdning inför nästa jobb, ett bodypumppass! Älskling följde med och tillsammans var de 3 deltagare men det var ganska roligt ändå. Jag körde samma skräddarsydda pass som sist gång, fast utan fusklappar. Det som slog mig var att det faktiskt gick bra rent koreografimässigt. Jag har inte ens övat på det här passet en enda gång, bara kört igenom det med fusklappar in action, så att säga, ändå satt det så bra. Gav mig en liten boost och fick mig att inse hur lätt och snabbt det är att lära sig ett nytt pass. Jag har en tendens att göra projekt större än vad de egentligen är.

Efter en timmes pump körde vi lite ryggövningar. Efter att ha haft ont i min rygg och blivit behandlad av kiropraktor och så där så har jag låtit bli att träna ländryggen i typ 3 veckor. Så det var skitroligt verkligen, att få slita och framförallt köra marklyft. Jag är så långt ifrån mitt mål där alltså.. Men det ska nog gå fort!

Martin fick smaka på en proteinbar av mig och han tyckte den var god så jag köpte en egen åt honom. Stod sedan och tjötade jättemycket mellan varje set och han sa till mig, "Det är större risk att jag dör av ålder än av svält när jag tränar med dig", tyckte jag var charmigt. Men som träningspasset dagen innan så var vi kanske inte jätteseriösa, men fick ändå ut bra träning av den tiden vi var där.



När vi kom hem lekte vi lite med gerbilerna som var duktigt energiska, plockade upp påsar och väskor och brofistade som en celebration för att vi överlevde helgen! Jag satte mig i soffan med täcke OCH värmefilt, datorn i knät, ett halvkilo kvarg utblandat med päronsaft (jag och mina päronsmaker alltså, min PWO, proteinpulver samt kvarg smakar numera päron) samt en burk Celsius. För jag hade planer på att stanna uppe länge.



Vi kollade på Breaking Bad och Martin somnade men jag lyckades utan problem att hålla mig vaken. Klockan blev mycket men det rörde mig inte. Jag njöt så mycket av livet, där jag trängdes med en snarkande Martin.

Så idag är det äntligen julafton och även om jag saknar hälften av julstämningen jag brukar känna så är jag glad! Jag hoppas verkligen att Martin vill följa med hem till Söle på kvällen, det är jättemysigt att fira jul där. Martin har ju praktiskt taget inte firat jul alls på många år (bortsett från förra året), så jag tyckerr att det är dags att visa hur man verkligen gör!

Jag vill inleda med att säga att jag har haft en så himla fin dag! Tack till alla som varit delaktiga!

Körde ett helt jäkla awesome pass mage och axlar på gymmet igår! Det blev över två timmar långt och svettigt med redig kardio som uppvärmning. Älskar de nya crosstrainersarna (?) som går att använda som stepmaskiner också! Det syns inte jättemycket på bilder som jag tar men i rätt ljus börjar magrutorna att titta fram ordentligt alltså. Det gör mig så himla motiverad - och glad att veta att jag är på väg åt rätt håll och gör framsteg. Förut har jag sett tydliga sidomagmuskler och även första strecket mellan de översta magrutorna. men de senaste dagarna har jag sett hur ytterligare ett streck börjar titta fram! 4 rutor synliga allt som allt, intressant va? Jag är i alla fall jättelycklig över det. Fick dessutom kommentaren av en av deltagarna idag att det syns resultat. Gjorde mig så glad!

 

Efteråt blev det en lite längre kväll på Söle än vad som var tänkt. Kidsen var överenergiska och skrek och skrattade om vartannat och det ska medges att det tärde på tålamodet, särskilt när jag redan var stressad sedan tidigare. Men jag tog mig samman och fick ändå förberett mycket viktigt inför dagens pump, städat ur bilen ordentligt (samt fixat lite smågrejer med den) och viktigast av allt så fick jag pysslat med lillebrorsan och Angelika. Mycket till julstämning var det inte men jag var nöjd ändå. Vi pärlade piprensare och gjorde stjärnor av dem, samt klistrade ögon och vingar på julgranskulor! Jättemysigt, och min lillebror är så himla söt. Och pratig. Och otålig. Men ändå världens bästa Simon!

 

Kom hem ganska sent och kom i säng mycket senare än tänkt. Jag förberedde pumpen och tvingade Martin att sitta med hörlurar hela kvällen, haha. Mitt lilla projekt var hemligt även för honom!

 

God morgon vänner.

 

Tänkte slänga in ett inlägg, trots att jag egentligen är så stressad att jag vill äta upp mig själv. Andas. Imorse drömde jag mardrömmar om någon legend som gick om att en kille blivit mördad och fått benen avkapade, så nu gick han igen och när han var i närheten hörde man alltid fyra ekon av hans fotsteg. Ljudet från gerbilernas bur (tack för övrigt för att ni väsnas som mest halv sex på morgonen) trängde in i sömnen och gjorde ljudet av det där ekot. Fast det tog ju aldrig slut, så jag antog att han bara kom närmare och närmare. När jag sedan vaknade hörde jag fortfarande ljudet av gerbilerna och tanken som slog mig var att det lät som att någon stod och drog fingrarna mot plasten, det small inte utan gnisslade mer. Dum som jag var så kollade jag bort mot buren som står bredvid dörren. Och på dörren har jag en hängare med morgonrocken och lite annat på. Trött och sömndrucken som jag var så såg det ut som en kvinna i svart kappa med huva, och långt blont hår. Jag tappade andan av rädsla kan jag säga, jag har en tendens att vara så skvätten när jag är trött och vaknat upp från en mardröm. Jag ville bara gå upp men hade sovit fyra timmar. Lyckades tillslut att somna om.

 

Det beskriver väl min sinnesstämning ganska så bra nu. Igår var en tung dag, med många toppar och dalar, violent mood swings deluxe.

 

Igår när Martin åkt tog det mig en stor kraftansträngning för att överhuvudtaget komma någonvart. Jag var trött och inte särskilt sugen på att göra någonting alls, för allting kändes så överväldigande mycket - vilket jag egentligen inte tror att det är faktiskt.

 

Men jag städade huset (och uppskattar verkligen att jag ändå brytt mig om att hålla rent här trots den här svackan, hade det varit stökigt runt mig hade allt känts ännu tyngre) en snabbis och satte mig sedan i bilen. Ringde Ellen, bilade omkring i stan lite halvt förvirrad, eftersom jag inte kunde bestämma mig för vad jag skulle göra. Tog en sväng till ägaren till hunden jag hjälpte hitta hem, för att hon hade en grej hon ville ge mig. Jag fick en liten presentpåse, så himla fint!

 

En egen ZMA, så slipper jag sno av Martins. Han påstår att han ändå inte använder den särskilt mycket men jag ser ju att de används, så..

 

Jag åkte sedan till min storebror, träffade min brorson och drack en massa kaffe. Det var skönt att få prata med honom och höra honom säga att det skett förändringar, både i hans situation och inställning till det. Blir alltid glad när människor kommer till insikt med att livet faktiskt går vidare, det är en mäktig känsla jämfört med den där likgiltigheten man känner när man är på botten.

 

Efteråt tog en koffeinpumpad Ida sitt pick och pack för att åka till gymmet för ett pass lats och biceps. Det är nog mitt favoritpass tror jag. Jag gillar bröst och triceps med, men behöver verkligen någon som är med på bänkpressen. Det är lite segt att vara så beroende av någon. Jag hittade för övrigt en tabell, ganska intressant fakiskt, om var man ligger i styrka på olika övningar. Om man är ovältränad, nybörjare, medel, vältränad eller elit. Fick en klump i halsen när jag läste på min kroppsvikt och såg att jag låg åå "nybörjare" praktiskt taget överallt. När jag scrollat ner såg jag att jag läst fel tabeller, jag hade läst de för män. Så jag läste de som gällde kvinnor och hamnade helt plötsligt under medel och vältränad. Inte för att det egentligen spelar någon roll vad jag "klassas som", absolut inte, men det är ju alltid kul att få känna sig duktig.

 

Jag kände mig helt trasig efter mitt träningspass, jag hade så mycket koffein i kroppen att jag var alldeles skakig och svag. Jag och kaffe alltså.. påverkar mig hårt.

 

När jag kom hem tog jag hand om posten och hittade nyaste numret av MaxMix (vår personaltidning) och såg att min insändare kommit med på sistasidan.

 

 

Så här ligger det till.. Det var typ fem dagar sedan jag skrev något sist, så jag har en del att catcha up med. Jag har fastnat lite i några tankefällor (och en förkylning). Jag blev ju sjuk för typ 10 dagar sedan och det har hållit min vardag i ett järngrepp. När jag blir förkyld så brukar det antingen bryta ut hårt och skoningslöst och vara borta 3 dagar senare, alternativt vara knappt märkbar men hålla i sig i flera veckor. Men den här omgången, har det pendlat upp och ner. Började harmlöst, försvann nästan helt, kom tillbaka med feberlika symptom, höll mig totalt kraschad och sängliggandes en dag, kändes bortblåst dagen efter bara för att på kvällen komma tillbaka och påvisa magsjuketendenser.

 

Jag har förlorat väldigt mycket motivation och känner mig bara allmänt ganska trött. Inte sliten, men mer less på att känna mig så motarbetad av sånt som är så långt bortom min kontroll som saker kan vara (typ som att internetuppkopplingen stendog när jag skrev det här inlägget första gången så jag fick skriva om det). Varje år längtar jag så mycket till december. Men vad har vi fått? Vi hade snö i två dagar, annars har det regnat och varit tio plusgrader. Jag fyller år i övermorgon men för bara några dagar sedan skrev jag min önskelista till familjen, för jag har liksom inte fattat hur nära det är nu. Jag ska ju ha ett litet happening på pumpen i samband med min födelsedag, men de senaste dagarna har deltagarna lyst med sin frånvaro att jag är lite orolig inför hur många som kommer. Jag är tvungen att lära in mycket ny koreografi och undrar helt enkelt om det är värt stressen. Jag har köpt en julklapp av jag vet inte hur många, och jag har ingen aning om vad jag ska ge till någon, inte ens Martin. Jag har ingen julstämning alls, och jag hålls i klorna av att vara sjuk och må dåligt när tiden bara rinner iväg och det tar ifrån mig så mycket glädje, den här månaden som jag längtat så mycket efter.

 

Som sagt, så handlar det om att jag har fastnat i de här mönstrena. Visst har det hänt bra saker och jag ska absolut inte klaga. Men det känns bara så tråkigt.. Jag har väntat och längtat, men just nu känns det bara som att jag simmar i betong. Dessutom så har träningen fått ligga på is i två veckors tid (bara gruppträningar första veckan, gruppträningar samt tre dagars styrketräning förra) och jag tror det är stor anledning till att jag håller på att krypa ur skinnet. Plus, när jag inte tränar så äter jag. Hela tiden, av tristess. Och det är minsann inte lätt att hantera, tycker jag. Massa mat och "ingen" träning.

 

Kontentan är att jag börjar om varenda dag men känner alltid att någonting kommer ivägen. Högst sannolikt ett dåligt mående fysiskt och det gör mig så frustrerad. Och framför allt stressad. Men jag har inte så mycket val annat än att ta emot och göra det bästa av situationen, oavsett. Jag säger inte att det är synd om mig, däremot så känner jag tålamodet tryta. Jag känner mig lite stressad, besviken och frustrerad. Helt enkelt.

 

Jag har hur mycket bilder som helst, de får återberätta min senaste vecka!

 

 

 

 

... som visade sig vara en kniv! En bra julklapp, tycker jag. (Bättre än en hamburgerpress..)

 

Det gick bra det här med veckans pepplåt.. Har missat den fyra elelr fem veckor nu, haha. Det är ju praktiskt taget inga videor som går att bädda in från YouTube och då blir det genast ett mycket större projekt än tänkt.

Men skam för den som ger sig, tryck på bilden för att höra Scarlet av Periphery. Riktigt jäkla häftig låt!

 

Vaknade av mig själv halv åtta imorse. Jag hade alla dagens planer i bakhuvudet och det verkligen kliade i kroppen för att jag ville gå upp och sätta igång. Kollade klockan som visade halv åtta och jag kände att det inte var för tidigt. Så jag skuttade upp, bäddade, tvättade ansiktet och hoppade i myskläder och åt frukost framför ett avsnitt Six Feet Under. Jag vill så gärna fortsätta se på Breaking Bad men Martin och jag ser den ihop, så.. Jag ser klart andra säsongen SFU och påbörjar åttonde säsongen Weeds efter det. Tycker det är så himla mysigt att börja och avsluta dagen med något avsnitt! Och på lediga dagar lyxa till det med fler. Obviously.

 

Råkade somna på soffan i några minuter när skivan tagit slut. Martin väckte mig med en puss på pannan och efter det satte jag långsamt igång med dagen. Drog igång med att städa, lite mer djupgående än vanligt. Och nu är allt rent, städat och i ordning! Jag sitter i soffan med en flapjack, en shaker med Xtend och småsneglar på Six Feet Under samt tänkte ta hand om lite grejer på datorn. Det känns lite som att dagen sprungit iväg men jag kämpar emot den där ångesten som säger åt mig att prestera och stressa, trots att jag är ledig och inga egentliga krav ställda.

 

För övrigt så kommer jag inte åka på antagningen för GMU imorgon. Jag fick ihop så lite timmar förra månaden (och månaden innan dess) att jag inte känner att det är läge att ge bort pass.. Jag jobbar redan såpass mycket så jag kan inte byta till mig andra pass heller. Vi går in i högförsäljningsperiod samma dag som uttagningarna började så det passade sig väldigt dåligt helt  enkelt.. Jättetråkigt, eftersom jag längtat efter det här så länge. Men det var väl helt enkelt inte meningen.

 

Men eftersom jag jobbar stängning med två av mina favoritpojkar på Max på torsdag så får det prioriteras före pumpen, för första gången någonsin. Så passet är flyttat till ikväll istället, men jag hann aldrig säga det till mina deltagare så jag får bara hoppas att någon kollar schemat och ser att det är ett pass ikväll. Inte mig emot om det inte är ddet, för då får jag äntligen styrketräna tillsammans med Martin för första gången på evigheter, istället!

 

Så fort jag är klar vid datorn ska jag försöka åka iväg, ta en sväng i tusen ärdenden in till stan och till Nordby, haha.. Och försöka få satt upp fågelmaten och ljusslingan i trädgården.

Martin tyckte också att Breaking Bad var fantastiskt bra.. att sova till?

Sitter i köket och är potatisvakt.. Ikväll stundar det stekt potatis och bacon! Kändes inte optiimalt vid första åtanke men å andra sidan har jag verkligen inte fått i mig för mycket mat under dagen så vafasen.. Unnar mig ett Atkins proteinbar också, för att stilla hungern som övergått till huggande smärta.

 

Så igår jobbade vi båda öppning och även om vi kom in lite sent så hann vi bli klara i tid. Jag älskar att öppna med Martin, han är väldigt duktig. Resten av dagen gick ganska segt, vi fick inget flyt i produktionen och sålde under prognos för att det kommit en massa snö under natten. Jag var bubblande lycklig inombords men det plogade inte vägarna.. Höhö.

En massa slit och ännu mera kaffe senare fick vi gå hem en timme tidigare och tog en sväng till matbutiken för att bulka upp innan min skärpning! Vi hade planerat glögg och lussekatter men sistnämnda var slut överallt så vi improviserade med wienerbröd, punschrullar med smak av pepparkaka samt lite choklad. Och glögg!

Vi var hemma rätt sent ändå men påbörjade myset framför soffan och första avsnittet av Breaking Bad. Jag har hört mycket bra om den serien. Vi såg två avsnitt innan jag kände att klockan sprang iväg. Städade och småpillade lite innan jag stensomnade i Martins armar. Jag älskar det. Så mycket.

Så nu sitter jag på lunch på jobbet. Det här är åttonde dagen i rad som väckarklockan ringde halv sex och det har inte alls varit särskilt jobbigt överhuvudtaget. Jag känner nu hur stor skillnad det gör när man får sova ordentligt, för det har jag gjort varenda natt! Är väldigt glad och nöjd över att jag lyckats hålla det eftersom det är en stor utmaning, särskilt med mina tvångstankar och den konstanta stressen involverad..

Jag ser fram emot resten av dagen även om jag inte är särskilt taggad på att spendera jättemånga timmar på gymmet. Men vi får se!

 

Häjsväjs cyberspace.

Det är en väldigt energitömd tjej som skriver alltså.. Vilken vecka det har varit! Men vet ni? Jag har sovit minst 7 timmar varje natt. Yay me! Därför känner jag mig inte trött som i sömnig, men som.. jag vet inte. Inte riktigt sliten heller, bara.. jäkligt avslappnad. Jag försökte beskriva min sinnesstämning för Martin. Han frågade hur jag mådde för han sa jag såg så ledsen ut. Och jag svarade att jag känner mig lite ledsen på utsidan men glad på insidan. Det är så ologiskt att jag knappt förstår vad jag menar själv.

 

Igår var ju tanken att jag skulle åka in till gymmet, men när jag stod i hallen ombytt med min PWO i ena handen och bilnycklarna i andra fick jag sms från Martin att han var på väg hem. Så jag åkte aldrig. Vilket var bra tror jag, dels för att jag blivit förkyld (tror jag, min hals är väldigt sträv i alla fall, det gör ont när jag sväljer) och dels för att det ändå blivit stressigt. Istället myste vi en stund innan jag åkte till Söle för fredagsmys med kycklingfajitas med familjen. Gosigt värre, även om jag var tvungen att åka relativt snart eftersom klockan blev mycket.

 

Jag gick och la mig halv elva, efter att ha druckit glögg och kollat nyaste Supernatural med Martin. Somnade inte långt efteråt och väckarklockan ringde klockan sex, för sjätte gången den här veckan.. Men jag kände mig utsövd, taggad och redo. Åt havregrynsgröt med keso, hallon och stevia (så underbart gott, det kan man inte tro!) och kollade på ett grymt bra avsnitt av Arrow. Är bara två avsnitt ifrån att vara ikapp nu.

 

På jobbet var allting kaos. Chefen har tagit ledigt för att inte behöva jobba varje helg i december, men hon påstod sig vara lugn ändå eftersom

1. det var min och Adisens helg

2. vi skulle ha en av våra köksgurus (Sahand) inne

3. vi var tre som öppnade på morgonen

 

När vi kom till jobbet fick vi veta att den tredje av oss som öppnade hade missat sin buss och inte kunde vara uppe förrän två timmar senare. Adis var sjuk och Krille (som är lika stresstålig som jag, dvs. inte alls) skulle ta hans pass plus att Sahand inte kunde jobba. Hurra.

 

Jag slet och svor med leveransen som var ganska stor, plus att jag själv beställt megamycket Friscobröd av misstag häromdagen, så det var ett riktigt ingenjörsarbete att få in allt i frysen. Herre min skapare så mycket grejer vi har i både kyl och frys nu.. Tur att inte Kajsa är här den här helgen för då hade hon nog fått hjärtattack.. Hähä.

 

Alla var så jäkla duktiga idag! Ingen gnällde och allt bara rullade på helt fantastiskt - till min stora förvåning. Vi hade en timme där vi faktiskt var väldigt nära att slå vårat timrekord. På bara tre kassor, och en man kort! Helt otroligt, och det var riktigt roligt att jobba idag. Tacksam över att jag fick gå öppning istället för min ordinarie stängning.. Allt för dygnsrytmens skull.

 

När jag var färdig hade Martin slutat sedan en halvtimme tillbaka, och han hade med sig en kaffe och en kanelbulle till mig. Älsklingen. Så vi fikade och satte i oss lite pre-workoutmat, trodde vi, men bestämde oss sedan för att skippa gymmet, åka hem och ladda upp inför en snarlik dag imorgon istället.

 

 

Jag kan känna hur det kliar lite i kroppen på ett visst sätt, för jag har nästan inte gymmat någonting den här veckan. Inte förra veckan heller. Men med lite perspektiv så ser jag att jag ändå körde dubbla pass i måndags, tisdags och torsdags. Det är 6 pass på 6 dagar. Det var ju det här med att sätta rimliga gränser och se sig själv för vad man åstadkommit istället för att gräma sig över att "jag kunde gjort lite mer". Dessutom har jag en förkylning på väg att bryta ut. Jag måstemåstemåste inse att kroppen behöver sin vila också. Det gör kanske inte saken bättre att jag inte ätit så där jättebra den här veckan.. Men det tar vi igen nästa!

 

Det blir lätt så. Jag jobbar ändå 8-17 sex dagar den här veckan plus två pass på gymmet så.. Det är nog rätt vecka att ta det lite lugnt med träningen. Man ska ju inte slita ihjäl sig.

 

Nej nu ska jag ägna kvällens sista tre timmar åt någonting gosigt. Funderar på att unna mig en Risifrutti saffran (som totally takes me back till förra julen!) och kanske spela lite Final Fantasy. Eller pilla med lite smågrejer på datorn eller påbörja det där personlighetstestet. Ingenting som kräver för mycket energi i alla fall, haha.

 

Ni ska bara veta vilken känsla jag har innanför bröstkorgen just nu.. Lyssnar på Radioactive av Lindsey Stirling och Pentatonix.. Gåshud deluxe! Inte riktigt lika mäktig som originalet men så jävla läcker..

 

 

 

Det blev ingen lång och skön kväll hemma i onsdags. Eller jo, på sätt och vis. Vi tog en sväng hem till Söle när vi båda avslutat våra öppningspass för att Martin skulle få låna farmins verkstad eftersom han behövde byta bromsar på bilen. Farmin hjälpte honom lite grann och jag är så tacksam över att jag har en sådan far! Som ställer upp och ger allt och hjälper till helhjärtat trots att han inte har någon som helst skyldighet. Jag frös och var väldigt trött så jag tassade in istället. Pratade med Angelika en stund, åt säsongens första pepparkakor, drack julmust och somnade sedan på soffan bredvid min lillebror, och med en spinnande katt i famnen.

 

Efter jobbet igår åkte jag raka vägen hem, plockade upp Martin och bilade in till stan för mitt möte med min KBT-behandlare. Jag är alltid lika skeptisk innan mötet, funderar på vad jag håller på med och om det här verkligen är nödvändigt.. Under tiden vi pratar kan känslan ibland hålla sig fast, särskilt när jag känner att jag bara malt på i en evighet. Men efteråt känner jag mig alltid så upplyft och att jag är närmare en lösning än någonsin. Hon har en tendens att lägga fram saker på ett visst sätt som får mig att förstå relevansen i småsaker och ofta känner jag igen mig i perspektivet hon ger mig. Jag ska göra ett personlighetstest och komma tillbaka om en månad, försöka reda ut den här skammen/skulden/tvivlan jag känner ofta, att jag aldrig är tillräcklig. Jag har så svårt att se mig själv och hur bra jag presterar, och blickar alltid framåt, stressar och ställer höga, orimliga krav på att prestera ÄNNU mer. Ungefär. Jag mår inte dåligt över mig själv men jag har svårt att se mig själv som duktig. Jag känner alltid att jag har mer att ge, även om jag redan ger allt, hela tiden.

Igår kom jag i säng tio över elva. Så stressad, och bestämde mig för att offra min kvalitetstid med Arrow och ställde fram klockan på halv sju istället för kvart i sex. Jag ska inte sova mindre än sju timmar! En självklarhet för vissa men ett stort och utmanande projekt för mig. Faktiskt. Åtta timmar vore väl egentligen ultimat men i mitt huvud är jag alldeles för upptagen för det. Babysteps. Det var längesedan jag sov mer än fem timmar i rad så jag ser ändå 14 timmars sömn på två nätter som en stor bravad.

Jag gav mig själv tillåtelse att åka till jobbet lite senare för att få slippa stressa. Vårt system låg ändå nere för underhåll mellan 6 och 9 idag så jag hade förberett igår innan jag gick hem. Därför gjorde det inget att jag åkte några minuter senare. Najs.

På jobbet har allt varit kaos. Systemet kom inte upp igen som det skulle, det fanns saker kvar att göra från gårdagens stängning och vi är bara 4 pers inne till klockan två, utan serveringspersonal.. Kan inte minnas när vi var så få inne, och då har vi ändå en ganska hög prognos. Pratade i alla fall med chefen som fick mig att hålla huvudet på skaft och tillslut löste sig det mesta. Resten får vi se hur det blir med. Tror för övrigt att min arbetskamrat är smått kärlekskrank.. Han har lyssnat på My Heart Will Go On-liknande låtar hela morgonen, har aldrig hört honom lyssna på annat än untzuntz-musik. Haha.

Ikväll ska jag äntligen få träffa min KBT-behandlare igen för första gången på länge. Det ska bli skönt att få summera lite och sätta perspektiv. Sedan kanske det blir en sväng till gymmet med, som vanligt vaknade jag upp utan träningsvärk men med min legendariska "segast i hela världen"-känslan överallt. Vi får se. Men ikväll blir det inga tre timmar på gymmet i alla fall, jag behöver några timmars andrum innan kommande sänggående också. Wish me luck!

Var helt jäkla slut efteråt och det kändes så himla bra! Det blev en tur till Ica och en kort kväll.. Är inne på de sista minuterna på ett Arrow-avsnitt och ska när det är färdigt omedelbums i säng. Det där med sju timmars sömn var... ganska najs.

Åh jag blir så irriterad när jag biter mig i kinden när jag tuggar tuggummi.. hela tiden. Haha.

 

Nåväl, det bryr sig väl ingen om! Jag har haft en helt fantastiskt bra helg och är kanske inte direkt sugen eller taggad på att jobba imorgon, men jag har verkligen fått ladda upp batterierna och göra något helt annat än det min rutinenliga vardag brukar bjuda på! Underbart.

På mässan gick jag och Martin först runt och bara kollade.. kan inte påstå att jag direkt hittade någonting faktiskt. Jag ville dessutom hålla så hårt i pengarna som bara möjligt var och det verkade bli en lätt utmaning. Verkade.

 

Men det var när Martin stannade till i en MMSports-monter (det är för övrigt ifrån deras webshop jag handlar allt mitt kosttillskott, praktiskt taget) och kollade på tröjor som shoppingsuget slog till. Han kollade på en massa tröjor från Tapout och jag tycker de är så jäkla häftiga, särskilt nunär jag är så combatförälskad. Hittade en tröja som påminde om en tröja Adis har, fast den var blå (vilket är den färg jag har på mina gymkläder) och jag blev så sugen.. Fast Martin var asgulligast i världen och betalade den åt mig. Nya favoriten bland mina t-shirts alltså, jag älskar den verkligen! Fast jag vet inte än om jag ska ha den till träning, vardags eller som mysplagg. Vi får se.

 

Hade en jättemysig kväll på Rossö igår! Jag hann bara lyssna på Ellen och Fredriks spelning i ungefär en halvtimme men det var ju bättre än ingenting alls. När Ellen inte var med på munspel (så häftigt!) satt hon och kliade mig i håret och i kombo med Fredriks stämningsfulla trubadurande så var det som balsam för själen.. Ah.

Följde sedan med Ellen hem en sväng och satt och pratade i nästan två timmar innan jag var tvungen att åka hem.

Trodde verkligen aldrig att Martin skulle kunna tänka sig att släpa sig ur sängen för att åka till Göteborg halv sju på morgonen.. Men det gjorde han! Jag hann med min periodiskt rutinsenliga havregrynsgröt och ett avsnitt Arrow också. Bilade in till Göteborg utan komplikationer och står nu i kö, insläpp om 4 minuter. Och sedan kommer Ellen och joinar oss med! Vi hade egentligen tänkt träna idag men min kropp.. Säger aj. Jag har faktiskt träningsvärk efter gårdagens bravader. För en gångs skull.