Change of Seasons

Hallåja bloggen!

 

Kan inte fatta att det bara var typ en vecka sedan jag skrev sist? Senaste 1,5 vecka som varit måste verkligen varit några att mitt livs mest händelserika någonsin.

 

Så idag tog jag den första sovmorgonen på rätt länge. Jag kunde inte riktigt sova igår så tog en ångestdämpande, mest för att jag blir så hemskt trött av den men också för att jag hörde en låt av Enigma och blev helt vansinnigt melankolisk och lite ledsen. 

 

Så satt uppe in på småtimmarna och drack te, skrev i min kalender och rensade Katthjälpens inkorg.

 

 

Jag har gått igenom, svarat och sorterat alla mina sms (var runt 130 stycken olästa), meddelanden på messenger, mejl och kommentarer. Det är första gången på flera år som allt är "nollställt" och jag kan beta av saker i takt med att de kommer in.

 

 

 

I torsdags gick jag upp tidigt och åkte till Uddevalla för att vara med på ännu en rättegång. Denna gång var det en förhandling om djurplågeri. Mitt besök var inte relaterat till skolan utan jag ville gå för att jag själv var nyfiken på hur rättsväsendet behandlar sådana ärenden.

 

 

Meeeen när jag stod utanför säkerhetskontrollen såg jag på skärmen att den förhandling jag skulle gå på verkade saknas. Jag kollade bara snabbt så tänkte att jag missade den säkert bara, men efter jag gått igenom kontrollen och kunde läsa noggrannt så såg jag att förhandlingen var borta. Jag övervägde att gå på något annat istället, men de förhandlingar som var på var antingen bara 30-60 minuter långa (inte så mycket att analysera) och den tredje var dag 3 av 5 eller något sånt. 

 

Sååå jag bestämde mig för att åka igen. Jag hade bestämt med Amanda att vi skulle ses och skriva klart de sista adoptionsavtalen på eftermiddagen när förhandlingen i tingsrätten var klar, så jag våldgästade lite tidigare än avtalat bara.

 

Och det var en sån jävla tur i oturen att förhandlingen blev inställd kan jag tala om. För under förmiddagen när vi satt där och skrev avtal och gjorde massa annat föreningsarbete, så ringer min telefon. Jag svarar i princip aldrig på okända nummer eftersom det ringer så ofta, och många gånger är försäljare, men eftersom vi hade sånt momentum och var så uppe i varv så tänkte jag att jag lika gärna kunde ta det. I andra änden var en förtvivlad kvinna som berättar att hennes pappa ligger för döden och han har 6 katter som därför behöver avlivas. Hon har fångat in 3 av dem och ska åka till veterinären om 30 minuter för att avliva dem. Två av dem är tillsynes sjuka eller i dåligt skick, men den tredje tycker hon är för fin för att avlivas och undrar om vi kan ta den. Jag sa att jag skulle överlägga med Amanda eftersom hon ändå satt framför mig, och lovade att återkomma. Jag sa direkt att jag egentligen ville ta alla tre katter för att göra en bedömning om de verkligen var så dåliga att de behövde avlivas, eller om det var en bedömning de gjort för att lätta på det dåliga samvetet över att avliva dem.

 

Vi bestämde oss snabbt för att vi skulle försöka lösa situationen, trots avsaknaden av både jourhem och pengar.. så jag ringde upp kvinnan igen och sa att vi tar alla tre.

 

 

Vi mötte upp henne i Skee och tog en titt på katterna som absolut behöver veterinärvård och äta upp sig men dödligt sjuka - vid första anblick nej.

 

Vi åkte till veterinären på hennes avtalade tid men istället för avlivning så blev det tre hälsokoller och katterna lämnade kliniken levande.

 

Vi lyckades hitta två jourhem åt Klös (numera Sir Fluffington) och Buse (fortfarande Buse i väntan på ett annat namn) och Amanda tog den som var mest sjuk, Smulan (numera Tyrion).

 

Tyrion är inavlad och väldigt liten i växten, väger dessutom bara 1,5 kilo för han är undernärd. När vi hämtade honom hade han en varliknande vätska rinnande ur nosen vilket tyder på bakterieinfektion. Personligen är jag rädd att infektionen sitter i tandrötterna/käken då hans tänder är i extremt dåligt skick.

 

 

Som ni kan se är det knappt någon hörntand kvar på hans vänstra sida. Jag hoppas så innerligt att han går att rädda och att skadorna inte är alltför omfattande men vi kan inte göra annat än att medicinera, försöka få honom att äta upp sig och sen göra en ny bedömning när antibiotikakuren är slut.

 

 

I vilket fall, efter detta lilla projekt var klart fortsatte vi där vi slutat med adoptionsavtalen. Vi blev klara med ALLT! Varenda jäkla kattjäkel som flyttat senaste 1,5 året har nu fått sitt avtal hem till sin nya ägare. OTEROLIGT om ni frågar mig. Vilket jävla detektivarbete vi gjort för att hitta vilka katter som heter vad, till vem de flyttat och vilken adress de har.

 

 

Vi var väldigt nöjda med dagen när den väl tog slut och jag tvärdäckade när jag kom hem.

 

Dagen efter var det upp tidigt för att åka till Gunilla och hämta hennes jourhemskatt Pettsson som skulle till veterinären för kastrering, chip och vaccin. Jag hämtade honom hos Gunilla och satt sedan i bilen utanför kliniken i väntan på att de skulle öppna. Titta så fin han är.

 

 

Jag uträttade massa ärenden i stan och när jag kom hem så stundade ett storstäd av huset.

 

 

På eftermiddagen när posten kom så rusade jag till brevlådan för att hämta min personliga kalender som kommit!

 

 

Jag satt i soffan och gosade katt och grejade med min nya kalender en stund innan det blev dags att ta en dusch och göra sig lite representabel (läs: ta på mig mina fin-myskläder) för en biodejt i Uddevalla med Bowies.

 

 

Det var fullbokat på Pinchos men vi åkte dit ändå i hopp om att det skulle finnas ett drop-in-bord. Det gjorde det, efter att de byggt om lite.

 

Denna drinken är så himla god!!! Givetvis alkoholfri för jag har konstaterat att jag verkligen inte gillar smaken av det. Jag kan tycka det är okej i viss mängd men i 100% av fallen tycker jag det är godare utan.

 

 

Sedan gick vi till bion i Uddevalla för att nyttja några gratis biobiljetter som jag fick av pappa för ganska längesedan. Han hade fått 4 gratis-biljetter plus biomenyer i något jobbsammanhang som han gav till oss då vi springer mer på bio än han gör, om man säger så. Vi såg Ridley Scotts film Napoleon, och hade bokat soffor längst bak i salongen. Eftersom en massa soffor var tomma så tog vi varsinn, så jag kunde ligga ner och chilla. Det var najs.

 

 

Dagen efter var det dags för nya äventyr. Jag åkte till Uddevalla och hämtade upp Amanda längs vägen för vi skulle på en typ, utbildningsdag, anordnad av Djurens Vänner Uddevalla. Vi åkte till Bohus Hotell och Konferens där det skulle vara lite föreläsningar och mingel med andra katträddare.

 

 

Det var först en föreläsning om smittskydd och hygien med en veterinär, och sedan var det dags för dragplåstret Susanne Hellman Holmström. Det var jättekul att träffa henne personligen då vi haft både mejl- och telefonkontakt många gånger tidigare i olika ärenden.

 

 

En av alla slides i hennes föreläsning handlade till och med om Pedro.

 

 

Efter inspirerande föreläsningar och gött mingel med likasinnade var utbildningsdagen över och Amanda och jag drog till Torp en snabb sväng för att köpa lite prylar.

 

 

Vi skulle nämligen vidare till Bullaren för att fånga in en kattfamilj som bodde i ett skjul i anslutning till ett hus där det bodde en väldigt gullig och engagerad kvinna. Hon hade matat katterna en längre tid så de var vana vid att vara runt människor, så vi kunde sätta ut fällan och utlösa den manuellt. Vi fick med oss två kattungar av tre, mammakatt hade inte synts till de senaste veckorna så henne hade vi inga förhoppningar om att få in denna kväll. Obs obs obs, ungarna var stora nog att skiljas från mamman och det är antagligen därför hon inte var kvar.

 

 

Så efter att ha försökt fånga in den tredje ett tag utan framgång, åkte vi med de två ungarna till sitt jourhem i Dingle men tog först vägen om Amandas hus för att hämta mer grejer.

 

Det blev en väldigt lång dag så jag var hemskt trött när jag väl var hemma sedan, och mådde lite dåligt över tanken på den ensamma kattungen som var kvar. Lyckligtvis fick den underbara kvinnan in katten i bur redan nästkommande förmiddag.

 

Så i söndags då, hade vi planerat en liten roadtrip till Halden för att besöka marknaden på Fredriksten Festning. Det var väldigt fint väder och en väldigt trevlig tillställning generellt, dock så tänkte vi inte på den lilla detaljen att ta med oss norska kontanter då de flesta bara tog det eller vipps, alltså norska motsvarigheten till swish lol.

 

Jag vill gärna åka tillbaka dit snart igen, utan marknad och massa folk och med lite mer norska pengar, så man kan köpa nybakt bröd och inte bara titta längtandes på det.

 

 

 

 

 

 

De delade ut gratis soppa. Den smakade lite som svettiga tassar på hundar luktar.

 

 

 

Så kollade vi på uppvisning av HEMA, Historical European Martial Arts. Man slåss med långsvärd. Det såg ut att vara väldigt roligt ändå.

 

 

Lite kattbilder i vanlig ordning.

 

 

 

 

 

 

Det blev måndag och det var deadline för en inlämningsuppgift i skolan som jag stundvis glömmer bort att jag går i. Vi skulle lämna in våra anteckningar från rättegångsbesöket, och dagen efter skulle vi även ha gruppexamination då vi skulle ha gruppredovisning av våra anteckningar och reflektioner sammanställda. 

 

 

Wyoming hjälpte till så klart.

 

 

Martin har en mysstund med Sophie.

 

 

Detta gör mig väl officiellt till en galen kattkvinna men kolla vilket perfekt hjärta.

 

Frågan är, är detta ett hål eller en klump?

 

 

Även om jag visste att det var en klump så kunde jag verkligen inte se något annat än ett instansat tryck på bilden.

 

 

Det blev tisdag och gruppexamination.

 

 

Gruppexaminationen...

 

 

... avklarad.

 

 

Sterling tvättade sig skamlöst nr jag satt i Zoom.

 

 

Sedan drog dagen igång med en herrans massa ärenden. Jag åkte in till stan för att hämta bur och lämna kattlåda hos ett jourhem, åkte ut till Skee och mötte tidigare nämnda kvinna med katterna som behövde avlivas för att lämna hennes burar, åkte sedan till Nordby och Hööks för att hämta massa sand och mat de skänkt till oss, åkte sedan tillbaka in till stan för att hämta paket på två olika ställen, posta paket och brev, panta, handla mat och ja.. lite annat.

 

Purfärsk kurslitteratur till nästa kurs då vi ska läsa brottsprevention.

 

 

Hööks på Nordby skulle göra ändringar i sitt sortiment och sluta med Four Friends och ta in Monster istället. De ringde mig och sa att allt som finns i butiken av det gamsla sortimentet stod till vårt förfogande. Självklart tog jag mig dit och vi fyllde bilen smockfull!

 

 

Innan jag åkte hem från stan sen unnade jag mig en jävligt sen lunch på LovaLisas. Det var så skönt att bara sitta ner och skrolla telefonen en timme.

 

 

Igår kväll gick jag igenom olästa notifikationer på katthjälpens sida, alltså kommentarer som vi inte hade sett. Och det gick långt tillbaka, typ ett år. Då såg jag att Fia Olson hade kommenterat flera inlägg. Fia är en kvinna jag lärde känna via katthjälpen, som stöttade oss helt outtröttligt, skänkte pengar i varenda insamling vi hade och alltid gav mig uppmuntrande ord vid minsta bekymmer. Hon var här hos mig och fotade mig och katterna och ja, var en av de människor som tillhörde den innersta kretsen i föreningen rätt och slätt. Hon gick bort tidigare i år, vilket kom som en chock för många av oss då ingen visste att hon var sjuk. Jag stod henne inte alls nära, men hennes bortgång bara gör så ont i mig. Jag kan inte förklara det, men jag har sörjt henne så mycket och gör ännu.

 

Det gjorde så ont att se hennes kommentar som en notifikation, precis som om hon fortfarande finns med oss.

 

 

Älskade Fia, om du bara visste hur saknad du är.

 

Satt som sagt var uppe halva natten igår och kunde inte sova. Melankolisk och jävlig var jag. Jag passade i alla fall på att göra något produktivt av det. Så jag satt uppe med mina att-göra-listor och ja, Pedro hjälpte till som ni kan se.

 

 

Imorse tog jag som sagt sovmorgon men rätt snabbt tog jag mig an dagens bestyr. Städade huset och sedan gick jag ner till bilen för att plocka ur grejerna och lägga in i garaget.

 

Detta är all mat och sand som Hööks gav oss. Kolla så mycket!

 

 

 

 

Jag kollade på min Spotify Wrapped för 2023. Det var typ bara Bring me the Horizon. Är löjligt roligt med dessa sammanställningar av året som gått tycker jag.

 

 

Efter lunch gick Martin och jag en liten promenad till Helena för att lämna en grej i stallet. Vi möttes av hennes hästar på vägen dit, som ni ser hade Bon piffat till sig.

 

 

Hemma sedan fixade och donade jag lite då jag av en händelse hittat en bild och en tavla i garaget som jag haft för avsikt att sätta upp. Bland annat denna affisch som jag fick i julklapp eller födelsedagspresent av Johanna för typ 3 år sedan. Tro det eller ej men jag tokälskar den, det var bara att jag letat efter en specifik ram att sätta den i. Men nu hittade jag en annan som jag bestämde mig för får funka lika bra, så nu sitter den uppe.

 

 

 

När jag lagade middag och lyssnade på Enigma såg jag att månen lyste så himla ljust och stämningsfullt. Svårt att fånga på bild men ni förstår.

 

 

Det är väl dags att bege sig mot snarkofagen. Imorgon bitti ska jag hämta en av våra jourhemskatter och köra till Dingle så den får åtgärdat sina tänder. Under tiden tänkte jag plugga lite, och sen besöka Amanda för ett efterskottsfödelsedagsfirande, innan jag ska hämta och köra hem katten igen. Ja just det, längs vägen ska jag lämna av ett klösträd och kattmat hos ett jourhem och en bur hos en annan och antagligen sand och mat hos Kustorp katthem på vägen hem.

 

Puh.

 

Tack för ni läser! Hare gött haaaaj!

Hallåja bloggen lilla!

 

Jag är sååå trött nu för tiden. Åt tre bullar till frukost, fyra små vörtbrödssmörgåsar till lunch och en glass till middag. Kan inte förstå varför jag inte har någon energi.

 

Till mitt försvar vaknade jag upp med en av de mest sinnessjuka mensvärkssmärtorna jag NÅGONSIN haft. Så det var en sådan dag idag helt enkelt.

 

Hur som haver, detta är senaste nytt från veckan som varit.

 

På torsdagen jobbade jag på Bodypower! Det är ju inget konstigt tänker ni, nej men jag jobbade, inte bara HELDAG men också på Mellan istället för Östra. Freaky Friday på en torsdag. Jag trodde det skulle vara skitjobbigt att gå heldag för första gången på jag vet inte hur många månader, men dagen gick faktiskt fort. På rasten sprang jag lite ärenden och hämtade kattsand på XL Zoo, köpte en kattleksak och hämtade ut två paket på Instabox hos Lyko. Jag hade bland annat beställt en parfym (Black Opium) och en ny penna då min trogna vapendragare sedan 17 år gått sönder. Givetvis blev det en ny likadan fast i annat färg.

 

 

Denna lilla shaker var en av många nyheter vi fått in sedan jag jobbade sist. Hur söt?!

 

 

Denna kattleksak köpt jag på XL Zoo. En fiskskål med ljus inuti som inte syns på bild.

 

 

Den gjorde succé.

 

 

Sen blev det fredag och då var jag ledig. Jag blev tillfrågad att jobba torsdag till och med söndag men sa att jag helst inte jobbade fredag, eftersom jag då överskrider vad jag får lov att tjäna för CSN och i så fall blir återbetalningsskyldig. Då blir det ju lite som att jobba gratis. Fredag var det minst kritiska för dem att lösa så det var inga problem.

 

Fredagsförmiddagen gick åt en maaaassa pappersarbete som jag skjutit upp länge. Det var fakturor att betala både privat och för katthjälpen men också massa grejer som skulle sägas upp, ringas kundtjänst och gudarna vet allt. Tre timmars fokuserat arbete senare var pappershögen avklarad och inkorgen tom.

 

 

 

 

Vid 13 var det dags för frågestund med Jerzy, en av våra lärare. Jag tycker han är så himla skön i sitt sätt att lära ut (och pratar ganska långsamt så jag hänger alltid med att anteckna allt, lol). Märk väl nere i vänstra hörnet att jag inte hade stängt av min mikrofon, vilket jag inte visste vid det här laget. Bara några minuter efter jag tog denna skärmdump så kom Wyoming gåendes, varpå jag som varje frisk människa hade gjort, utbrister "WYOMING!!" med bäbisröst. Jerzy kom liksom av sig och sa "förlåt? Vad sa du? Var det ett spöke?" och jag skämdes så jag höll på att dö.

 

 

Resten av kvällen hängde jag med min bäbis Sterling Bäbbä Archer. 

 

 

Och skrollade som vanligt igenom flödet på Facebook. Då råkade jag se en bild på en katt som blivit omhändertagen och vårdad av en ideell verksamhet på Kreta. Det var ett av det absolut värsta jag har sett, bilden ligger nedan.

 

 

 

Som jag förstått det har denna katt alltså blivit misshandlad och plågad av människor. Men hon överlevde, och har repat sig även om hon är blind och traumatiserad.

 

Jag blev så glad av att se denna uppdatering på deras Facebooksida.

 

Jag blev så berörd av och investerad i denna katt att jag skickade iväg en ansökan om att få adoptera henne. Även om jag inte kan ha henne själv så måste hon få komma till ett bra hem.. Just nu bor hon i ett eget hörn på kontoret på Takis hundshelter. Jag hoppas oavsett om det blir jag eller någon annan att hon får ett underbart hem och möjlighet att läka mentalt från det helvete hon måste gått igenom.

 

 

På lördagen sedan stundade jobb från 10 till 19 utan konstigheter, när jag kom hem låg Martin och sov. Jag tog en lång dusch och när jag var klar ringde Helena. Larmet hade gått nere på Hälle, i byggnaden där hon har butiken. Hon frågade mig om jag kunde åka och kolla. Jag vill ju gärna hjälpa till men var också livrädd. Tänk om det är en inbrottstjuv? En mördare? Eller ännu värre ett SPÖKE?

 

Johanna kom ner och hjälpte oss så jag behövde inte vara ensam. Det var inget som kunde förklara varför larmet lösts ut.

 

 

 

Martin hade hämtat ut mitt paket som innehöll en språjlans ny Cozee!!!! Den är sååå himla mjuk och fluffig! Den jag har sedan inna, en exakt likadan, är duktigt urtvättad och sträv.. den har slitits med hälsan så att SÄGA.

 

 

 

Så efter att ha jobbat 10-19 även på söndagen var jobbhelgen förbi i ett nafs. 

 

Jag hade dessutom dragits med en förkylning nästan hela veckan så efter att ha jobbat tre heldagar var jag duktigt färdig. Måndagen gick förbi utan att det blev särskilt måga knop gjorda. Planen var egentligen att jag skulle åkt till Amanda och skrivit massa adoptionsavtal men jag hade verkligen ingen energi till övers, dessutom var hennes dotter sjuk och hemma från skolan så vi sköt upp projektet en dag.

 

 

 

Vi startade Cat TV på TVn för att katterna skulle ha något att titta på. I alla fall Sophie och Sterling blev helt hänförda.

 

 

 

 

 

På kvällen när Martin kommit hem testade vi nya spelet Alan Wake 2. Sterling och jag intog horisontalläge i sängen så klart.

 

 

 

Så igår då, var det dags att bege sig mot Rabbalshede och en heldag med Amändiz. Jag gick upp vid 07.00 för att packa hälften av allt jag äger och har (svag överdrift) och sedan åka in till stan för att hämta Herman som jag skulle vara hundvakt åt, dagen till ära.

 

 

Herman hämtad! Vi tog en tur till veterinären för att stämpla ett vaccinationskort och gjorde sen ett pitstop på Statoil i Skee. Där träffade jag av en händelse min kära far som också gjorde ett pitstop efter att ha kört Emelie till skolan.

 

 

Jag kom till Amanda och vi satte genast igång med ideellt arbete. Vi kom inte riktigt igång med dragplåstret som var avtalen, men gjorde massa annat vettigt innan vi tog en paus för att åka iväg till Uddevalla för att dels besöka Arken Zoo (jag skulle köpa kattmat samt ville ge Herman en ny leksak) och vi behövde köpa frimärken till alla avtal vi skulle posta.

 

Turen till Arken Zoo gick bra, men Herman var inte så sugen på att kolla på leksaker utan ville bara nosa på golvet ca 100% procent av tiden.

 

 

 

Det blev i alla fall en liten leksak tillslut, och frimärken till oss. Samt en lunch på Donken på vägen hem.

 

 

Eftermiddagen hade smugit sig på oss men nu var vi laddade och redo för att ta oss an dessa förbannade avtal som jag skjutit upp i all evig framtid. Jag vet inte exakt hur många vi skrev men det var i alla fall mer än 30 kuvert när vi var klara för dagen, och då hade vi kanske 20 katter kvar att skriva avtal på.

 

 

Voilà!

 

 

Needless to say så var det såå skönt att komma hem på kvällen sen, jisses som jag hade saknat mina bäbisar.

 

 

En lång dusch och sedan läggdags!

 

 

Så imorse vaknade jag upp med helt sinnessjuk mensvärk. Alltså låg och kved i smärta-mensvärk. Brukar inte ha så illa, men det var ju ändå inte värre än att det la sig 30 minuter efter två alvedon och en ipren liksom, så ska väl inte klaga.

 

 

 

När jag väl kommit upp sen intog jag en Celsius och körde ett räser-städ i typ en timme. När huset var i ordning åkte jag in till stan för att uträtta massor av ärenden! Bland annat skulle jag lämna adoptionsavtal till två av mina grannar, posta resten, handla mat, panta, hämta ut paket, köpa grejer på apoteket, lämna saker till Återbruket, lämna tillbaka en bur till en volontär och hämta en fälla som vi letat efter i typ ett år.. Vi har nämligen lyckats slarva bort två fällor under 2022, och funderat hårt och länge på var fan de tagit vägen.. men så kom jag igår på var en av dem var. Har gjort ett jäkla detektivarbete för att få fram ledtrådar på var den sista kan vara, men vet nu att den är utlånad till någon som hade adopterat katt av en annan förening. Har bollat vidare till Amanda nu och hoppas så innerligt att hon kan lyckas hitta vem det var. Men otroligt skönt att ha lokaliserat en av de två som varit på vift i alla fall.

 

 

Hemma nu ikväll har det återigen inte blivit så mycket gjort. Jag hade ett zoom-möte med några klasskamrater angående en gruppuppgift vi ska presentera nästa vecka, men efter det har jag faktiskt mest suttit eller legat i sängen och chillat. Är så jävla trött.

 

Sophie är så söt, hon älskar verkligen Martin.

 

 

 

 

Själv har jag suttit här ikväll och begrundat morgondagens planer. Jag var ju på rättegångsbesök nyligen och blev verkligen så himla sugen på att gå på något mer då det var så himla intressant och lärorikt. Hittade en förhandling imorgon där någon står åtalad för djurplågeri, och jag skulle verkligen vilja gå, men det är ju inget litet projekt att ta sig till Uddevalla.. Så jag vet inte riktigt?

 

 

Precis som med alla andra stora livsval har jag låtit mina följare på instagram bestämma. La ut en omröstning om de tyckte jag skulle åka eller inte, det lutar åt ja.

 

Vi får se, jag älskar ju också att ställa in saker så det är inte omöjligt jag ställer in skiten imorgon när jag vaknar heller. Hähä.

 

Det var allt för mig denna gång! Hare gött haaaj!

Häj häj bloggisen!

 

Igår kväll när jag skulle sova, hade lagt mig ner och allting, så insåg jag att jag bara hade 7% batteri kvar på mobilen. Eftersom jag inte orkade gå upp och hämta laddare, och inte heller vill ladda under natten ifall laddaren börjar brinna, så la jag mitt öde i Martin Böwes händer och bad honom väcka mig när han gick till jobbet.

 

Han glömde bort det. Men som tur var hade jag lite kräm kvar på telefonen när det var dags, hela 1% batteri hade jag kvar när larmet gick 06.45.

 

 

Jag gick upp 06.45 och matade katter, klädde på mig och åkte till min granne för att sätta hennes katt i bur och köra in till veterinären. Det är en skyggis som hon adopterat av föreningen som behöver årliga tandkoller som vi står för, och eftersom hon inte vill vara the bad guy som sätter katten i bur utan tvärtom vill försöka skapa ett förtroende så tog jag mig an det uppdraget.

 

Uträttade lite ärenden i stan innan jag åkte hem och hade en väldigt produktiv för- och eftermiddag hemma, det kan jag säga alltså.

 

 

Jag fick dessutom veta betyget inte bara på min hemtenta utan också på hela kursen!

 

Jag fick B på hemtentan!!! Vilket kändes sååå himla roligt för jag var egentligen väldigt nöjd med den.

 

 

Vilket också resulterade i ett B i hela kursen som helhet!!!! Vad i hela fridens namn!!!

 

 

När jag började plugga nu så enades jag med mig själv att jag inte skulle sträva efter högre betyg än godkänt. Det är ju trots allt det som behövs för att ta examen, och inte mer än så. Jag har en tendens att ställa väldigt höga krav på mig själv och bli väldigt besviken och ledsen när jag inte når upp till det, därför var det en deal med mig själv. Därför blev jag så otroligt glad för detta, för jag har ju liksom inte aktivt siktat på högre betyg, men att jag ändå når upp dit känns som ett tydligt kvitto på att jag faktiskt förstår det jag läser, och att jag lär mig. Så, så, så himla glad.

 

Lunch med Artemis i famnen.

 

 

Och så lite gött häng med alla barnen framför några avsnitt Solsidan.

 

 

 

 

 

Vad har jag gjort som var så himla produktivt då undrar ni? Jo en himla massa kattrelaterat verkligen. Jag blev varse om en akut sjuk/skadad katt i Orust som jag försökte hjälpa, men efter samtal med veterinären och de som lämnade in katten på klinik stod det klart att det inte var mer att göra än att låta den somna in. Amanda var med som sällskap över telefon och vi hjälptes åt att få betat av lite saker, så som att lägga fyra stycken Zooplus-beställningar till olika jourhem, la ut massa kattannonser på vår hemsida, förmedlade några katter åt en privatperson, pratade i telefon med veterinären som behandlat Selma och tog tag i massa småsaker. Gå gärna in på vår hemsida och kolla på pissarna som letar nytt hem!

 

Åt middag med Martin när han kom hem på kvällen och har tagit det rätt lugnt sedan dess. Hade egentligen tänkt lyssna på en föreläsning men blev sp himla sugen att lyssna på Dream Theater kvällen till ära, så plöjer igenom deras album Black Clouds & Silver Linings, as we speak.

 

Nu börjar det väl dra ihop sig för läggdags! Egentligen skulle P4 Väst komma hit imorgon och göra ett inslag om hemlösa katter, men de ringde idag och sa att de ville skjuta upp besöket. Inte mig emot, ärligt talat, då de skulle ha kommit vid 07.30. Sen ska jag jobba 10-20, kommer va gött sliten imorgon asså det kan jag meddela.

 

Nu bli're snarkofagen!

 

Hare gött haaaj!

 

Hallojsan bloggen lilla!

 

Jag har uppskattninsvis 3256485768347 andra saker jag skulle behöva just nu så vad passar väl inte bättre än att skriva ett litet inlägg!

 

Det var en vecka jag skrev sist och följande har hänt.

 

Katterna var väldigt söta, till exempel.

 

 

 

 

 

På onsdagen tog jag igen en föreläsning som jag hade missat, om trauma.

 

 

Och på eftermiddagen fick jag en spontan idé om att jag skulle färga mitt hår, så Martin köpte med sig grejer hem från stan. Skrev spontant till Johanna och frågade om hon kunde hjälpa mig färga, och hon gjorde plats i sitt späckade schema och lät mig komma inom. Så kul och trevligt och så bra håret blev!

 

Herman var med så klart!

 

 

På kvällen hade jag egentligen supermycket att göra men jag la mig helt handlingsförlamad i soffan framför 6 avsnitt av Bonde söker fru. Gudars så gulligt det programmet är alltså. Martin bjöd mig på en julmust. Den smakade julmust men också lite som det luktar i biltvätten på Statoil. Den var god.

 

 

Efter dessa 6 avsnitt fick jag ändå samlat tillräckligt med energi för att göra något vettigt med mitt liv. Jag möblerade om lite i huset för att få plats med de två klösträden som stått ute på altanen under sommaren. Jag preppade även katternas mediciner så det skulle bli enkelt för Martin att ge dem när jag var borta.

 

 

Jag städade även hos hamstrarna.

 

 

Och upptäckte då att Eddie verkar vara sjuk. Hon har som en stor klump på sidan av kroppen, typ vid bogen. Jag gissar att det är en cancertumör, svårt att säga eftersom hon är helt ohanterbar tyvärr. Däremot så var hon pigg och i helt normalt allmäntillstånd, så jag kände inte att en avlivning var akut men att jag behöver vara obs på när hon verkar börja må dåligt. Hon springer liksom i sitt hjul, tvättar sig och äter som vanligt.. Stackars lilla tjejen.

 

 

Jag packade två paket med prylar som jag sålt på Tradera. Däribland hela min Dream Theater- och Metallica-samling av CD-skivor. Här ser ni det albumet som inspirerat namnet på bloggen, och även min mejladress. A Change of Seasons av Dream Theater.

 

 

Det blev torsdag, barnen fick frulle. (De får frukost andra dagar också alltså men nu råkade de två grejerna inträffa samtidigt.)

 

 

Och jag satte mig för att lyssna på en föreläsning om hatbrott.

 

 

När den var slut började det bli dags att bege sig mot Alunda. Jag packade och grejade i godan ro och sedan började den 7 timmar långa resan mot Alunda. Det gick så vansinnigt fort då jag hade sällskap av först Amanda och sen mamma över telefon. Kändes som jag kört i max 3 timmar när jag kom fram.

 

Väl framme väntade Isak och hans tjej Filippa och välkomnade mig med öppna armar, det var så kul att se dem igen! Det blev ingen jättelång kväll för de båda skulle upp jättetidigt dagen efter, inte mig emot för jag var dötrött.

 

Här skulle jag sova! Kändes änna som jag var på hotell.

 

 

Jag lyssnade klart på föreläsningen om trauma som jag tidigare fått avbryta pga. hårfärgningsrelaterat ärende. Grejade även lite i min kalender och förberedde mig inför morgondagens föreläsning på campus.

 

 

Vaknade vid 06.45 morgonen efter och tyckte inte det var värt att somna om, så jag gick upp. Gjorde mig i ordning och åkte sedan i väldigt god tid till skolan, det tar ungefär 1 timme och en kvart att åka dit från Isak. Alldeles runt knuten för en lantis som jag.

 

 

Stannade på Ica Supermarket i Tierp som nog kan ha varit den finaste matbutik jag någonsin sett. Inte nog med det, varenda anställd därinne hälsade när jag gick förbi. Så himlans trevligt. Köpte frulle, däribland denna lilla söta juiceflaska.

 

 

Jag mötte upp min klasskompis Eira utanför skolan och vi slog följe in! Det gick snabbt och lätt att hitta resten av klassen och salen vi skulle vara i. Det blev lite mingel innan det var dags för en föreläsning om medling.

 

 

I samband med lunchen fick vi en gruppuppgift att färdigställa för att sedan presentera. När vi var klara med den hade vi lite tid kvar så jag tog en koll på vilka förhandlingar som skulle ta plats i Uddevalla Tingsrätt kommande vecka, eftersom vi fått i uppgift att besöka en rättegång och analysera den ur ett viktimologiskt perspektiv dvs. hur man tilltalar och pratar om de olika parterna i målet. 

 

Kanske man skulle gått och kollat på huvudförhandlingen av brott mot fiskelagen?

 

 

 

När skoldagen sedan var slut behövde jag skriva ut ett papper, och kände att skolan vore en lämplig plats för detta. Jag hittade en skrivare i en korridor och försökte länge få till det med användare och inlogg och krediter. Lyckades inte. Jag visste var biblioteket låg och gick dit, men det såg stängt ut så jag vågade inte gå dit och prova dra i dörren för jag kände mig så dum och liten. Gick ut ur skolan med skyhögt stresspåslag och tänkte att jag får lösa utskriften någon annanstans. Så stannade jag upp en stund och bara reflekterade över vad FAN det var som pågick. Varför hade jag sådan ångest, kände sådan stress och kunde knappt andas? Jag kände mig helt jävla utmattad och så, ja, rädd? Jag insåg att jag under hela dagen haft ett mer eller mindre konstant stresspåslag. Att åka långt hemifrån, till främmande städer, främmande platser, främmande byggader, vara med främmande folk, befinna sig i en kontext där jag inte har någon aning om hur saker funkar.. det hade bara tagit överhanden på något sätt. Jag samlade mig. Googlade bibliotekets öppettider, såg att det var öppet i 20 minuter till. Jag vände och gick tillbaka, in i biblioteket och bad om hjälp med utskriften. Fick till det, tillslut.

 

 

 

Köpte även en hoodie i receptionen. Älskar den.

 

 

 

 

Jag blev rakt av förbryllad av min egna reaktion gällande skolan och allt. Jag skulle inte säga att jag mådde dåligt för det var genuint jättekul att träffa min klass, och jag har liksom inga problem att prata varken i grupp eller inför klassen, men jag var bara så.. fundamentalt stressad. Över att inte ha kontroll över situationen, att inte ens veta var toaletterna ligger liksom. När jag gick i högstadiet ville jag gå gymnasium i en annan stad för att träffa nytt folk och just kliva utanför komfortzonen, och när jag bytte gymnasium igen inför andra året så var det verkligen inte någon i min nya klass som pratade med mig. Jag fick bokstavligt talat tränga mig in i en grupp människor och säga "hej jag heter Ida vad heter ni?". Och jag tyckte inte ens det var särskilt jobbigt! Men nu kan jag knappt kliva in i en främmande byggnad utan att skaka av stresspåslag? Som att ens självmedvetenhet skjuter i höjden och man tror folk kommer döma en för man gör minsta lilla fel. Jag tycker det är jobbigt och frustrerande och troligtvis något jag behöver aktivt jobba på för att vara fullt fungerande i sådana situationer, ärligt talat. Jag känner inte alls igen mig själv i det, men det finns väl förhoppningsvis sätt att få bukt med det.

 

 

Änywäääyzz när skoldagen var över, pappret utskrivet och hoodien köpt så åkte jag tillbaka hem till Isak och Filippa. Filippa lagade middag och vi delade på en Celsius jag tagit med mig, en med ny smak. Den var god, men ingen ny favorit.

 

 

Och eftersom jag är värdelös på att ta bilder när jag umgås med folk så finns inga sådana bildbevis, men vi åt middag, spelade spel och hängde i soffan för lite gött mingel (och en riktigt go nap för Filippa). När vi sagt godnatt såg jag ett avsnitt Breaking Bad för att liksom få decompressa, bara låta luften få pysa ur mig efter att ha varit konstant megastressad en hel dag.

 

 

Morgonen efter åt vi en riktig brakfrulle följt av ett besök till Uppsala. Det blev som ett litet studiebesök där Filippa och Isak visade mig runt i stan. Vi besökte bland annat domkyrkan, kolla så fin!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sen knatade vi runt på stan och jag tror energin rann ur oss alla. Jag bestämde mig för att åka hem och vi sa hejdå, och på återseende. Så snällt att de låter mig stanna över!

 

 

Jag skulle bara köra till Karlstad denna gången så det var inte lika lång körning, tack och lov. Mamma hade gjort pannbiff med potatis och sås, mitt besök till ära, och hur gärna jag än ville hålla mig med att äta tills dess fanns inte en chans att jag skulle klara det, så jag stannade på Pizza Hut längs vägen och beställde min specialare med bbq-sås istället för tomatsås men också mozzarella, peperoni och ananas. Så jävla god.

 

 

Tog även en snabb sväng in på Zoo.se för att köpa världens bästa kattsand. När jag stod och lastade på 6 säckar på min vagn kom en annan kund och sa "ursäkta får jag ställa en fråga, du tycker uppenbarligen denna sanden är bra?". Vi minglade en stund och hon bad om råd om lite allt möjligt. Det är kul för en gång jag var där tidigare hände typ samma sak, en kvinna kom fram och trodde jag jobbade där. Vi pratade ändå i en timme och jag gav henne råd om sand och mat som hon sedan köpte efter min rekommendation. Det händer heeela tiden att folk tror jag jobbar i butiken jag handlar i, jag måste ha någon slags butiksmedarbetar-energi som jag utstrålar.

 

 

Jag kom tillslut fram till mamma och jag kände mig död. Jag mådde illa och var helt jävla slut. Men vi hängde ändå en stund samt hämtade min lillebror som var hos en kompis och skulle åka hem mitt i natten. Ungdomar.

 

Mamma hade denna uppsatt på sitt kylskåp. Det är hon som har skrivit den, jag blev väldigt impad faktiskt.

 

 

 

"Som en tyngdlös fågel utan mål så har du alltid ett näste här". Har ni hört något så jävla poetiskt? Det tåls att broderas på en kudde.

 

Det blev en kort vistelse hos mamma, men bättre än ingenting. Fick självklart med mig lite matlådor hem!! Pannbiff!!!

 

 

Jag fick en uppdatering från GPS:en om Jonnys aktivitet denna vecka. 

 

 

Efter tre lååånga timmars körning var jag äntligen hemma!

 

Jonny!!!

 

 

Jag hann i princip bara packa upp sedan skulle vi åka till Söle för att äta middag med min familj. Potatis- och purjolökssoppa serverades dagen till ära, en av mina absoluta favoriträtter.

 

Som vanligt finns knappt bilder från några sociala tillställningar jag är på men tog bild på deras veckoplanerare, som jag absolut inte skrivit på.

 

 

Lillebror Simon med en skäggagam.

 

 

Det blev måndag och dags för mitt rättegångsbesök!(!!!) Eftersom Simon går i skolan i Uddevalla och vi skulle vara där typ samma tid så åkte han med mig, både dit och hem, så det var kul att spendera lite tid med ännu en broder.

 

Efter jag släppt av honom vid skolan letade jag upp ett parkeringshus ett stenkast från Uddevalla Tingsrätt och letade mig dit. Med fredagens erfarenhet i bakhuvudet, alltså att jag tyckt det varit så jävla jobbigt att vara ensam på främmande platser, höll jag huvudet extra högt och dröjde kvar lite längre än jag ville, i dessa situationer, Jag har aldrig varit på en rättegång, hur går man tillväga? Anmäler man sig någonstans? Är det bara att gå dit? Finns det plats? Får man ha med dator in? Kommer mina piercingar att utlösa metalldetektorn som man går igenom? Frågorna var många, och egentligen hade jag velat ringa först, men jag trotsade min osäkerhet och mitt kontrollbehov, och åkte dit utan att ringa på förhand och tvingade mig leva i ovissheten. Det finns folk jag kan fråga hur jag ska göra, och antingen så finns det plats som åhörare eller så gör det inte det och då sätter jag mig bara och pluggar någonstans.

 

Jag klev in på tingsrätten och kom till säkerhetskontrollen. Allt gick så bra så.

 

 

 

Jag var med och lyssnade på en huvudförhandling om en mordbrand (tilläggas bör att ingen dog, branden hann inte spridas tillräckligt). Det var så jäääkla intressant, och framförallt eftersom vi skulle göra en analys ur ett viktimologiskt perspektiv dvs. vi skulle analysera hur man tilltalade och framställde de olika parterna. I detta fallet sympatiserade målsäganden med den åtalade så det var verkligen en twist. Även om förhandlingen är öppen för allmänheten så kommer jag med anledning av respekt för de involverade inte skriva mer om det här, men det var så himla intressant verkligen.

 

I lunchen gick jag till mitt favoritkafé Lejas! Jag åt pannkakor och drack Fanta lemon, för jag vägrar växa upp och välja typ sallad, mineralvatten och kaffe framför något annat.

 

 

 

Efter lunchen pågick förhandlingen några timmar till och efter tingsrätten beslutat kring fortsatt häktning och rättspsykiatrisk utredning så var förhandlingen avklarad. Dom kommer om två veckor och ärligt talat så var det längesedan jag var så spänd på någonting.

 

När detta var slut var det fortfarande några timmar kvar tills Simon slutade skolan så jag åkte till Torp och besökte Arken Zoo och IKEA. Det blev ett köp så att SÄGA.

 

 

Världens skönaste och mjukaste jävla pläd. Kostade 600 jävla spänn. Det blev ett jävla köp av den också. Helvete.

 

 

Jag hämtade Simon när han slutat och körde hem honom till Söle. Vi körde musikgissningslek och åt McDonalds i bilen. Vid den här tidpunkten hade jag kört bil i 20 timmar de senaste 4 dygnen, ni kan tro jag var slut. Ändå åkte jag hem, hämtade Martin och vi åkte in till stan för att äta mat, innan jag tillslut tog kvällen.

 

Jag gav katterna en ampellilja som jag köpt på IKEA.

 

 

Och detta köpte jag på Arken Zoo, så gulliga grejer.

 

 

Och detta köpte jag på IKEA.

 

 

 

Självklart provade vi slipsen.

 

 

 

 

Och lilla Gangster ville vara med. ♥

 

 

Igår kväll var jag så fucking trött att jag bara tvärdäckade strax efter 21. Jag hade somnat ifrån levande ljus, ett element med fläkt på full patte, katterna ute(stängda) på altanen, ovanpå täcket och utan att ha borstat tänderna. Tur jag har en snäll sambo som åtgärdade det viktigaste innan han la sig. Så 10 timmars go sömn fick jag inatt!

 

Gick upp strax innan 7 imorse för att köra in bilen till Toveks, för att göra 3000-milsservicen. Tog med mig datorn så jag kunde plugga lite under tiden.

 

 

Och när detta väl var klart så åkte jag till Backlunds och satte mig där istället. Passade på att äta lite frulle.

 

 

Min penna gick sönder, eller ja den där grejen som gör att man kan haka fast den i grejer. Jag har alltså haft den här pennan i 17 år. Skaffade den när jag började högstadiet. Så det kändes trist men var väl på tiden ändå. Köpte en ny exakt likadan, älskar den där jävla pennan.

 

 

När jag kom hem sen skulle jag busa med Bowies... Så skickade sms för att lägga upp grunden för mitt skämt.

 

 

 

 

Obs obs obs skämtet är alltså att spindeln var så stor och aggressiv att den slog sig ut ur koppen, inte att det var en stor spindel lös i hans sovrum. Så ni inte tror jag är en jävla psykopat. Han tyckte det var kul.

 

Eftermiddagshäng med de bästa. Min telefon har, utan överdrift, ringt 23 gånger idag. Tjugo. tre. gånger. Mycket mingel. Inte konstigt man är utbränd.

 

 

 

Blev tillfrågad att jobba heldagar på Bodypower torsdag till och med söndag denna vecka. Fick sätta mig med en stor matematisk uträkning på hur mycker mer jag kan tjäna innan det påverkar mitt CSN. Fick återkomma med besked att jag inte kunde fredag, för då skulle jag bli återbetalningsskyldig till CSN. Eller ja, initialt sa jag att "jag kan ta denna helgen men då får någon annan tyvärr ta mina pass 18-19 november för annars överskrider jag". Bara det att 18 och 19 november är helgen som kommer. Som jag ska jobba heldag. Ibland kan man tro jag går på starka droger så snurrig jag är.

 

Så summa summarum så löste det sig. Så sjukt det kommer kännas att jobba så långa dagar och dessutom flera dagar i rad.

 

Ah well, vad passar väl inte bättre än denna meme. Nu är ju nästan varje dag en day off för mig, men detta är så jävla sant.

 

Häj!

 

Då var det exakt tre veckor sedan vi hördes sist. Tiden har gått så vansinnigt fort och det har hänt såå mycket. Jag avundas typ folk som sitter hemma och har tråkigt? Är rastlösa? Uttråkade? Vilken ynnest tänker jag. En annan lever liksom i ett konstant stadie av panik och katastrof. Inte riktigt men ah ni fattar. Jag har sällan tråkigt. Det hade varit skönt.

 

Det ska in en hel del bilder här ska ni veta. Vi startar starkt med en bild på vår allas Lelle Mao.

 

 

Kitty som älskar att klättra i gardinerna och på gardinstängerna..

 

 

 

Sist jag skrev var det några dagar innan vi skulle gå på Halloween på Liseberg tilsammans med min kära vän PJ. På förmiddagen skrev hon dock att hon blivit sjuk och fått gå hem från jobbet, så hon var tvungen att avstå denna gången vilket ju var hemskt trist så att säga.

 

Men vi gjorde oss ändå redo för en asrolig kväll, och precis innan jag bara ska hoppa in i duschen för att vi sen ska åka, så ser jag att Gangster ser ut att må väldigt dåligt. Hon krälar och vinglar fram i buren, med stängda ögon. Jag plockade upp henne och hon verkade riktigt smärtpåverkad, satt och skakade, var helt kall och blundade. Jag hade henne i handen en stund medan jag ringde veterinären som inte kunde hjälpa mig på hamster tydligen räknas som ett exotiskt djur och man då behöver kontakta veterinär med inriktning på dessa. De kunde inte vägleda mig alls i om hon var döende eller vad som kunde vara fel, men jag la märke till att hon hade som en puckel på ryggen. Kanske hade hon ramlat och skadat sig? Jag frågade om jag kunde ge henne metacam (smärtstillande som jag har till katterna) och efter lite beräkning sa de att ja, jag kunde ge 0,47 milliliter. Va lätt. Hon piggnade till något under tiden jag pratade med veterinären och hade henne under observation, att jag kände att jag kunde lämna henne för kvällen och vi kunde åka till Göteborg.

 

 

 

 

På väg till Göteborg la jag ut en video på henne i en hamstergrupp på Facebook och bad om råd, och alla där skrev typ "hon lider något fruktansvärt, avliva henne omedelbart, veterinär omgående" etc. Det kändes ju SÅDÄR käckt, i bilen på väg till Göteborg och med vetskapen om att hon kanske plågades till döds där hemma? Jag har ju inte haft hamster förut så jag vet liksom inte, men det var något med att hon ändå piggnade till lite som fick mig att känna att det kanske inte bara hade en utgång.. eller?

 

Så jag våndades rejält i bilen på väg till Liseberg och Martin som är så fin och snäll sa flera gånger att det var okej för honom om jag ville vända och åka hem. Jag kände att det blev fel vad jag än väljer, så jag sa att vi kan väl åka till Liseberg en liten stund i alla fall. Min magkänsla sa att hon inte var döende även om andra på Facebook sa att hon var det, det var komplext och svårt att utgå från.

 

I vilket fall så kom vi till Liseberg och i vanlig ordning så var jag mer intresserad av att spela än att åka karuseller. Dessa var ju extremt söta verkligen.

 

 

Jag vann en! Den gav jag till Pedro!

 

 

Vi spelade flipperspel i spelhallen.

 

 

Johanna la ut detta på instagram. Vet inte om jag nämnt något om det i bloggen tidigare men jag nominerade henne till Bingolottos tävling "Sveriges härligaste skratt", och hon blev en av 6 finalister. Det gick tyvärr inte hela vägen, de tre med flest röster fick komma till studion och bo på hotell och grejer, men vi klamrade oss fast vid mantrat att det var skönt att slippa åka iväg.

 

 

Efter några timmar på Liseberg kände jag dock ångesten äta upp mig inifrån. Jag kunde inte släppa tanken på Gangster och hur fruktansvärd jag var som var på Liseberg medan hon eventuellt plågades till döds hemma. Så vi åkte hem, långt innan vi egentligen planerat.

 

Vi stannade på Arken Zoo längs vägen till Göteborg. Jag köpte bland annat lite grejer till hamstrarna men också en kattbädd i form av ett ekollon. Den blev uppskattad.

 

 

 

 

 

Och när vi kom hem, ja... då var Gangster helt återställd. 100% sig själv igen, och har varit sedan dess. Så det var ju skönt, även om ångesten nu skiftade från att vara över att jag försummat henne till att jag "förstört" hela kvällen för både mig och Martin. Men det var väl ändå det bästa av de två tänkbara utfallen.

 

 

Morgonkos med Jonnyboy.

 

 

På väg till jobbet såg jag en polisbil hos grannen. Det har varit en del poliser där innan, med avspärrningar och grejer. Obehagligt och spännande på samma gång.

 

 

Vi har fått in ett nytt märke träningkläder på Bodypower, nämligen Peach! de är supersköna och man får en snygg rumpa, även om den ser lite platt ut här. Det blev ett köp, fast av svarta så klart.

 

 

Efter jobbet åkte Martin och jag för att äta pizza, och när jag kom hem sen skrev Johanna och frågade om jag ville äta på Max. Jag var proppmätt, men gött häng och en lyxshake tackar jag inte nej till!

 

 

Mitt i vårt goa häng fick jag ett sms från en tjej vars katt vi vårdat i föreningen. Lång historia kort så hittades en påkörd kattunge med brutet bakben, krossad höftkula och höften ur led. Vi behandlade honom och sedan gjorde sig en ägare till känna, men jag förklarade för henne att om hon inte har pengar för hans vård (som skulle kostat minst 45.000, den landade på 72.000) så var alternativet att avliva honom eller att låta oss ta över honom och behandla. Hon godkände det då men ångrade sig sedan. Hon har till och från hotat mig, men jag har slutat svara henne sedan några månader tillbaka. Men så kom detta nu då.

 

Det är lätt att tänka att man bara ska skita i det och skaka av sig det, men ärligt talat är det väldigt påfrestande i längden. Man undrar alltid hur långt dessa människor är villiga, och kapabla till, att gå.

 

 

Jag fick hem min GPS till katterna, en Tractive. Den har verkligen motsvarat mina förväntningar, det måste jag säga.

 

 

 

Här är alltså hur Jonny rört sig ute på en dag. Någonstans under där kan man urskilja en grå ruta som alltså är vårt hus.

 

 

På Tractive-kartan hittade jag denna... jag har frågor.

 

 

När jag skulle ansluta den till ett wi-fi såg jag detta som tydligen inte var vårat som Martin ändrat namn på, haha.

 

 

Helgen tog slut och det innebar också att Bowies skulle åka och hälsa på sina föräldrar i Spanien. Han packade sina väskor och jag gjorde mig mentalt förberedd på att han skulle vara borta i 10 dagar. Jag tycker alltid det är så himla jobbigt när han åker och första tiden han är borta.

 

 

Det blev måndag morgon och dags för avfärd. Jag följde med till Landvetter, givetvis.

 

 

 

Efter att ha pussat på honom uppskattningsvis en miljon gånger sa vi tillslut hejdå. Jag tycker alltid det är så fruktansvärt jobbigt men det går över relativt snabbt.

 

 

På vägen hem sen hittade jag en säck med pant som låg i ett dike. Den har väl ramlat av en släpkärra eller blivit slängd där, gissar jag. Jag tog mig an att samla ihop allt och åkte tillbaka till Svinesund för att panta. Det var mycket utländskt och opantbart, men jag fick ihop nästan 100 spänn för besväret.

 

 

 

Det har varit oändliga timmar framför Solsidan under tiden Martin varit borta. Jag såg 7 säsonger på 7 dagar.

 

 

Berättade för kollegan om min Nintendo DS-fadäs, han blev inspirerad och la ut sina till försäljning och var snäll nog att låta mig veta att han gjorde det betydligt mer framgångsrikt än jag. KUL FÖR HAN.

 

 

Pedro, min Pedro.

 

 

På tisdagen blev det dags för ännu en tur till Göteborg. Denna gången skulle jag till Diagnostiskt Centrum Hud, för undersökning av min böldpest som jag kallar den. Min bula på knogen ni vet. Farmin var med, dels för sällskap men också för transporthjälp då jag hittat fyra bokhyllor på Marketplace.

 

Besöket på kliniken gick bra, de gjorde biopsi på handen och det var lite läskigt men de var helt underbara, både läkare och sköterska. Jag får svar från patologen om 5-6 veckor. Va SNABBT. Tills dess fick jag utskriven en salva att ta på. Som visade sig vara restnoterad hos leverantör till slutet av januari. Va BRA.

 

 

 

Vi passade på att besöka en närliggande musikaffär. Farmin nördade loss därinne, själv minns jag knappt någonting om instrument eftersom jag inte spelat de seanaste 12 åren. Han köpte en kompressor, jag köpte ett plektrum.

 

 

 

Sen på vägen tillbaka stannade vi inom Uddevalla för att hämta fyra bokhyllor som jag hade köpt!! Jag hade nämligen planer på att slänga ut en stor möbel vi har i vardagsrummet, som tar sjukt mycket plats men erbjuder väldigt lite förvaring. Istället ville jag ha massa bokhyllor längs hela väggen, helst gamla och fyndade på second hand men jag inser hur svårt det skulle bli att hitta så många likadana, eller åtminstone enhetliga.. så jag kollade på IKEA och hittade en hylla jag tyckte var jäkligt fin, men de kostade 2499:- styck. Och det kändes helt uteslutet att köpa hyllor för 10.000 spänn. Men så av en händelse, natten till måndagen, hittade jag en annons på fyra exakt sådana hyllor i Uddevalla som såldes för 3000:- för alla fyra. Det blev ett köp så att SÄGA.

 

De var i snäppet sämre skick än jag förväntade mig men jag löser det genom att limma på några ställen och måla om hela hyllorna, jag vill ändå inte ha de helt svartbruna. Man ser allt damm då. Det var ändå 4 hyllor till priset av en, typ.

 

 

Vi stannade på en vägkrog och åt lunch. Jag passade på att spela lite, för typ tredje gången i mitt liv. Förlorade en femtiolapp men det var kul.

 

 

Ja just det, när vi var på Liseberg spelade vi Träslaget för jag ville sååå gärna vinna en plysch-avokado. Man var tvungen att få 590 poäng för att vinna och som bäst fick jag 570, flera gånger. Bönade och bad om en avokado men Lisebergskvinnan var orubblig. Blev så besviken att jag nästan började gråta.

 

Lösning? Beställa en plysch-avokado på Amazon. Den kom på tisdagen. Älskar den.

 

 

Kattgos och soffhäng blev det MYCKET av kan jag lova. Vi hade en vecka "ledigt" i skolan, dvs. inga uppgifter, föreläsningar eller någonting. Så det var en - ur det perspektivet - jävligt chill vecka.

 

 

 

Dagen efter vår tur till Göteborg fick jag ett MEGARYCK och städade huset i typ 6 timmar. Tog tag i allt som blivit släpande och bara plöjde så det var tomt på disk, tvätt, allt. Efter att ha städat hela dagen så tänkte jag ta en dusch och lägga mig, bara för att när jag startar vattnet i duschen inse att det var stopp i avloppet och läckte ut avloppsvatten på golvet. Så det blev ytterligare 2 timmars städning av hela badrummet. Kändes förjävligt där och då, när allt man vill bara är att duscha och lägga sig, men efter att ha skrubbat duschkabinen med tandborste i varenda liten vrå och till och med spolat av väggarna och rensat golvbrunnar, ja då känns det inte så tokigt ändå.

 

 

Sophie hjälpte till att vika tvätt.

 

 

Kittypics!

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blev torsdag och dags för ett litet gästspel på XL Zoo!

 

 

Min böldpest som blivit vävnadsprövnad var suuuperinflammerad. Så jag kontaktade vårdcentralen för att få komma dit och hoppades så innerligt att jag skulle få antibiotika utskriven, för det är min och många andras teori om lösning på problemet.

 

 

Hade ändå tänkt åka till XL Zoo och handla den dagen då när de frågade om jag ville jobba kände jag att jag likagärna kunde ställa upp. Hela 5 påsar lyckades jag få med mig hem. 

 

 

Till vänster ser ni även ett paket innehållandes hyllor jag ska sätta upp som en trappa upp till sängen, för Sterling att använda. Han har ju artros så han har stundvis svårt att hoppa upp, så jag hoppas detta kommer underlätta för honom.

 

 

 

Det blev fredag och officiellt 15 arbetsdagar sen jag skrev mitt livs första salstenta och resultatet var inne!!!! JAG BLEV GODKÄND!! JAG FICK C!!!

 

Jag räknade ihop poängen på plats när jag skrev och kom fram till att om jag fått poäng på allt jag svarat på så skulle jag ha fått 53 poäng.. jag fick 52. Hur stor är sannolikheten?! Sååå sjukt! Jag blev så himla glad för jag hade verkligen inte räknat med att klara det.

 

 

Jag installerade appen tillhörande vår tvättmaskin. Man kunde namnge den i appen.

 

Jag gav den namnet Moisty Boy.

 

 

 Administrativt jobb åt Katthjälpen Strömstad, det skulle betalas räkningar och svaras på mejl.

 

 

Jag har under sommaren inte larmat huset eftersom altandörren stått öppen dygnet runt, men nu när den är stängd så har jag börjat larma igen. Men öppnar man altandörren när det är larmat så går inbrottslarmet direkt (öppnar man entrédörren har man ändå några sekunder att larma av) så för att undvika att det händer har jag satt en lapp på dörren för att påminna mig själv. Pedro har satt i system att sno denna lapp varje dag. Notera att det är två olika lappar på bilderna, tagna vid två olika tillfällen.

 

 

 

Eftersom Martin var bortrest så ville jag överraska honom genom att måla om "hans" sovrum, dvs. det av våra två sovrum som han har sin dator i. Vi har pratat om att måla om det i samma färg som "mitt" sovrum och jag tänkte överraska honom med att slå slag i saken.

 

Det kom jag att ångra. Puh.

 

Så här såg det ut när jag började, tejpen var på plats, det fanns färg i burken och allt var frid och fröjd.

 

 

Första lagret färg på plats! Jag var ung och full av hopp!!!

 

 

Första lagret på andra väggen också!!!

 

 

Efter att ha målat på ett andra lager tog färgen i burken slut. Så jag drog till Nordby en tur för att inhandla mer. Notera att det regnade när jag åkte. 

 

När jag kom till Rusta insåg jag att färgen inte produceras längre. Helvetes jävla skit. Så jag åkte från Nordby med oförättat ärende. Då snöade det.

 

Jag hade sommardäck på bilen.

 

Kom knappt halvvägs hem innan jag fick inse att det var alldeles för osäkert att fortsätta köra, så jag fick parkera bilen vid sidan av vägen. Jag har inte så hemskt många personer att ringa men ingen av de jag ringde hade möjlighet att skjutsa mig därifrån. Jag hade träffat pappa när jag var på Nordby och visste att 1. han slutade jobbet om 1,5 timme och 2. han hade glömt sin mobiltelefon hemma den dagen.

 

Så vad gör jag? Jo jag försöker ringa hans jobb.

 

Kommer till en kundtjänst.

 

Får knappa in att jag är privatkund och att ärendet gäller produktfrågor (fanns inget vettigt för ändamålet).

 

Kommer till en tjej som frågar hur hon kan hjälpa mig. Jag inser att jag inte kan säga att jag söker en viss person i personalstyrkan (eftersom sådan information är rakt av olämplig att lämna ut då man inte vet vem som frågar eller letar efter personen) så jag får dra en vit lögn och säga att jag behöver komma i kontakt med ett visst varuhus för att... jag... glömde.. en väska i kassan.

 

Hur såg väskan ut? Vad är det i den? Var stod den någonstans?

 

Jag ljög så tungan blev svart.

 

Hon skulle återkomma i frågan.

 

Fem sekunder senare säger hon att de inte har något telefonnummer till butiken eftersom den är så ny. Det finns inget sätt för henne att komma i kontakt med dem, utan jag får åka tillbaka till butiken och se om väskan är där.

 

Tack å hej.

 

Tänk, Ida, tänk.

 

Så kom jag på att jag minglat med en av mina chefer innan jag gick till Jula, och mötte henne när jag åkte och hon gick på rast. Skrev till henne och frågade om hon kunde tänka sig gå till Jula och be personen i kassan att be Kenth ringa sin dotter. Som tur var kunde hon göra detta och snart ringde pappa upp. Jag berättade var jag var och frågade om han kunde hämta mig när han slutat. Det kunde han.

 

I över två timmar satt jag i bilen, utan målarfärg och allt. Jag såg min närmaste granne köra förbi, och tänkte för en sekund stanna honom och fråga om jag fick åka med, men insåg att då finns det inget sätt för mig att nå pappa och säga att han inte behövde komma, såå..

 

 

Jaja, 2 timmar senare hade det körts upp större hjulspår på vägen och var säkrare att köra. Jag tog pappas bil och han tog min, så körde vi till Söle för att byta till vinterpjucks. Slutet gott, allting gott.

 

Vi tog en liten fika i hans garage innan.

 

 

Jag var på Ica och satte upp Katthjälpen Strömstads insamlingstetra, som en del av Mjaus kampanj Hemlösa Katters Vecka. Så där kan ni skänka foder till våra pissar, strömstadbor!

 

 

Det blev pizza och kvällshäng med Johanna och Herman, som fyllde 1 år igår!!!! Grattis Herman Holmström!!

 

 

Sterling och Artemis har varit förkylda en period, och Sterling har fått sårskorpor på nosen. Jag misstänkte att det hade med herpes att göra, eftersom Artemis var sjuk och diagnostiserades med det när hon kom 2016. Det är väldigt smittsamt och som för människor så kommer det i skov, och på katter ter det sig som en förkylning. Men jag kunde inte riktigt släppa att Sterling fick sår på nosen, och visste inte om det var ett normalt herpessymptom, så det blev en tur till farbror doktorn eller Busfabriken som vi kallar det. Jag gissade att det berodde på herpes men är det något jag lärt mig så är det att aldrig, aldrig, aldrig ta saker för givet utan hellre dubbelkolla än avfärda symptom. De tog svabbprov på både Artemis och Sterling, och några dagar senare fick vi konstaterat att det var herpes och inget annat, vilket ju var skönt. Herpes brukar för det mesta inte påverka deras livskvalitet mer än att de blir förkylda emellanåt, så det kunde definitivt ha varit värre.

 

 

 

Sen var det ju det där jävla målandet då. Jag tog mitt pick och pack och åkte in till stan igen för att köpa mer färg på Flügger. Det var hemskt oklart vilken NCS-kod min nuvarande färg hade. Men efter lite rotande fick de fram en färg med samma namn, som tillsynes såg ut att vara densamma. Jag sa att jag får bara chansa, för jag har bara två dagar på mig att måla sen måste det vara klart. Så jag köpte mig en trelitershink, med vad som i alla fall såg ut att vara rätt färg. Nu i efterhand vet jag att Flügger tillverkar Rustas färger, så det känns betryggande. 719 kronor kostade det, dra mig baklänges. Men vad hade jag för val liksom.

 

Jag tror det beror på mitt byte av roller men det blev heeelt jävligt. Innan hade jag målat med en stor, fluffig roller. Denna var liten och slät. Men det täckte verkligen nada. Obs obs obs med detta inte sagt att deras färg är dålig, mest troligt ett handhavandefel.

 

Ni ser ju?!

 

 

 

Dessutom var jag så jäääävla dum att jag försökte täcka över lite missar på den redan målade väggen, det blev ju heeeelt hej kom och hjälp mig.

 

 

Ni kan ju föreställa er uppgivenheten... När de väggarna jag redan målat blev så jävla bra, så blev resten absolut katastrof.

 

Kolla så fint.

 

 

Så här såg väggen ut efter ett tredje (!) lager. Jag var under rätt stor tidspress också, eftersom jag behövde ha allt klart tills Martin kom hem. Alla möbler stod ju huller om buller i mitten av rummet också eftersom jag var tvungen att ha dörren stängd, så inga katter kom in, vilket innebar att jag inte heller kunde bära ut något. Det var trångt, smutsigt och jävligt. Och något som skulle ta två strykningar med 2 timmars mellanrum blev istället 4 strykningar med 4 timmars mellanrum! Till råga på detta hade jag också en hemtenta som skulle skrivas och levereras innan fredag klockan 17.00! Det gällde att prioritera så att säga!!

 

 

Så såg det ut på onsdag morgon... jag bestämde mig för att ett sista lager fick räcka oavsett resultat, för sedan behövde jag återställa möblerna och städa så det var färdigt inför att Martin kom hem. Hur kul vore det att äntligen få komma hem från en resa och knappt komma in i sovrummet pga. målerihärvan?

 

 

Sååå jag slängde på ett sista lager färg och började sedan återställa. Jag hade 2,5 timme på mig innan jag skulle åka till jobbet. Men det gick tamejfan!

 

(Med undantag för detta hörn som jag inte hann måla eftersom jag inte fick ut möblerna samtidigt som alla andra möbler. Men det blir ett problem för framtiden. Som ni ser är det olika nyanser av grönt på höger och vänster sida, detta för att ena är fler lager.. Så jag kommer behöva måla om hela den väggen också för att få samma mörkare nyans som resten av rummet. Festligt.

 

 

Jajajajaja det blev ändå rätt så bra tillslut. Jag storstädade verkligen, alltså putsade tangentbord och torkade skärmar med fönsterputs och så vidare. Sen bar det av till XL Zoo för att jobba några timmar.

 

 

 

 

Sen blev det torsdag morgon och jag åkte mot Landvetter! Utan att gå in på detaljer för jag vill inte utelämna någon, men Martin hade haft en väääldigt påfrestande resa. You wouldn't believe it. Så det kändes väldigt viktigt för mig att få åka till flygplatsen och möta honom, vilket han inte visste att jag skulle göra för egentligen skulle jag jobba. Men jag har så snälla kollegor som hjälper mig.

 

Så utan hans vetskap bilade jag till Landvetter för att han verkligen skulle få känna sig efterlängtad och välkommen hem.

 

 

 

Jag hade gjort en skylt!!!

 

 

Följde uppdateringar om hans flyg i realtid..

 

 

Och tillslut så kom han ut! Där stod jag med världens största leende och viftade med min skylt och jag var sååå himla glad att se honom ♥ Det var längesedan jag saknade honom så extremt mycket som jag gjort denna gång och det bara kändes så skönt att få ta emot honom och köra honom raka vägen hem.

 

Jag släppte av honom hemma och åkte sedan ner till Helenas butik i Hälle för att dels passa Herman men också butiken, under tiden jag avverkade lite skolarbete och påbörjade tentan som nu skulle levereras in om 27 timmar.

 

Herman var inte riktigt lika begeistrad över vår tid ihop som jag var men det får gå!

 

 

Väl hemma sedan, Martin blev jätteglad för sina nya sovrumsväggar för övrigt, så var det fullt fokus på tentan. Förstår ni att jag alltså skrivit en uppsats om Breaking Bad, en av världens bästa tv-serier, ur ett kriminologiskt perspektiv? Känns som jag lever i en dröm ärligt talat.

 

 

 

Jag är ju för övrigt världens sämsta person när det kommer till att bevara hemligheter. Jag försäger mig heeela tiden. Jag var så stolt över att jag lyckats hålla måleriet hemligt, trots att jag sagt till Martin att jag hade en överraskning på g, men vad tror ni inte jag gör 12 TIMMAR INNAN HAN KOMMER HEM, jo jag skickar en bild på Pedro där man ser en liten, liten bit av väggen i bakgrunden. Målad grön. Martin skrev "Åh har du målat" och till en början tänkte jag att jag skulle ljuga mig ur det men hur då liksom.. "Nej jag har bara provmålat"? På den väggen som syns mest i hela rummet, runt ett elluttag, vid en golvlist och en spegel?  Ah tjena. Så jag fick erkänna att jag målat men skickade en bild på hur det såg ut efter första strykningen och sa att det var så det såg ut nu eftersom jag stött på patrull. Jag låtsades som att jag inte hunnit klart med andra ord. Martin var så söt som sa "det gör inget, vi kan hjälpas åt med det sen". Det slog mig senare att det kanske var hemskt manipulativt av mig, att bryta ner honom bara för att bygga upp honom sen igen lol. Jag bad om ursäkt för det sen men kände mig bara tvungen att få behålla någon form av överraskningsmoment. 

 

Fredag morgon och jag gick direkt på hemtentan!

 

 

Som jag sedan fortsatte på nere på Hälle, under tiden jag passade butiken åt Helena. Klockan 15.30 blev den inlämnad, woop woop!

 

 

Det har bara varit så himla skönt att ha Mr. Bowies hemma igen, ni anar inte. Han har fortfarande semester en vecka till så vi slår på stort och kosar oss verkligen, i lördags blev det (efter att jag jobbat på Bodypower) en tur till Pinchos i Uddevalla. Jag drack en så jäkla god drink!

 

 

 

Det blev söndag.

 

Jag begav mig mot ännu en arbetsdag på Bodypower. Bilen varnade för tryckförlust i ena däcket och sedan gled bilen som om det vore svinhalt underlag. Gick ut och mycket riktigt, jag hade fått punktering.

 

Efteråt tog vi en sväng till Eurocash för Martin, som nu slutat snusa sedan 3 veckor tillbaka (!!!!) ville ha lite snacks. Jag skulle först inte med in men ångrade mig sedan, tur var väl det för de hade fortfarande massor av 1,5 liters Fanta Lemon kvar för 10 spänn styck! D BLEV ETT KÖP kan ja säga!!!!

 

Köpte 20 stycken. Det kommer gå åt, kan jag meddela.

 

Idag då började jag dagen med några timmars jobb på XL Zoo, mysigt att vara där en öppning då det var längesedan. Är mysigt att vara i den butiken då tycker jag, när det är lugnt och stilla och man kosar sig med lite skön musik och att kolla på fiskarna när man ger dem frulle.

 

Efter jobb köpte jag med mat hem från Asian Town, hem till min kära sambo. Efter vi käkat städade jag lite och lyssnade på en föreläsning som jag missade halva delen av pga. jobb. Får ta igen den imorgon istället tänker jag.

 

Vi avslutade kvällen med lite Plants vs. Zombies, så himla roligt för vi var fucking BÄST.

 

 

Wyoming är supercute.

 

Nu har jag börjat behandla även Sophie och Jonny för astma. Så nu är det tre katter som ska ha kortisoninhalator morgon och kväll. Tur jag går hemma på dagarna, kan jag säga.

 

På tal om att gå hemma så ska jag åka till Gävle på torsdag. Egentligen skulle jag gjort en mellanlandning hos mamma och åkt redan imorgon, men eftersom hon hade sån otur att dra på sig covid nu så får jag skippa det. Det fick mig verkligen att ifrågasätta om jag verkligen skulle åka, det är INTE lockande att köra 7 timmar i sträck, gå i skolan en heldag och dagen efter köra 7 timmar hem igen (kollektivt är inte ett alternativ, det tar 2-4 timmar längre tid och kostar nästan 2500 spänn vilket är jäkligt synd för jag hade gärna gjort något annat än fokusera på vägen under tiden). Sedan tokälskar ju jag att ställa in saker också, så jag övervägde länge att skita i det, men kunde egentligen inte bestämma mig... Så jag skrev till min kära bror och frågade om jag fick komma torsdag istället för fredag och det var iiiinga problem, vilket fick mig att bestämma mig för att åka.

 

Vi ska ha föreläsning i medling på plats i skolan på fredag nämligen. Det blir nog kul, men fan vad motigt det känns när man tänker på det så här. Men jag sa också till mig själv att helvete Ida du ska göra detta i 3 år till, du kan inte hålla på och tramsa så här varje gång heller. Åk bara. För helvete.

 

Det blir nog bra ska vi se.

 

Avslutar starkt med en bild på Pedro Pascal!!! Varsågoda!!

 

 

Hare gött haaaaj!