Change of Seasons

Hon är min bästa vän, hon är min chef, hon är storasystern jag aldrig hade. Hon är allt jag behövde ikväll. Vad hade jag gjort utan dig, Sänjäy? ❤️

En påfrestande dag med jobbiga händelser och tråkiga nyheter. Gör ett nytt försök imorgon.

Nu mina vänner snurrar livet i 110. Hoppas kunna få en lucka att blogga imorgon för jag har så mycket jag vill berätta, har inte ens skrivit om Superstar som var för en vecka sedan.

Jag brukar vara endorfinkickad som sjutton på söndagskvällar men idag känner jag mig lite off. Vilket är jättekonstigt! Jag hade skitbra förutsättningar med massa deltagare på bodycombaten som körde svinhårt. Idag är det exakt tre år sedan jag gjorde min debut som gruppträningsinstruktör och dagen till ära fick jag min karriärs absolut största blackout. Det var så himla konstigt. Jag har skämtat om det många gånger men idag fick Robert rädda mig ur min glömska. Jag hörde honom ropa "FYRA UPPERCUTS!" och så var jag på banan igen. Nästan. För visste ni att efter åtta kommer fyra? Inte jag heller.

Någonstans så lyckades jag inte alls förmedla någon fitness magic och det stör mig så himla mycket faktiskt. Ibland undrar jag hur det är att vara deltagare på mitt pass. Om jag är så bra/dålig som jag tror jag är på alla moment. Jag menar.. En människa som är sinnessjuk vet ju inte om det. Så om jag saknar all form av självdistans och har en skev verklighetsuppfattning, SKULLE JAG MÄRKA DET DÅ?

Man kan bli paranoid för mindre.

Jag är så trött och speedad på samma gång. Har inte mått så bra idag men ändå presterat verkligen hela dagen. Skulle vilja krascha men har för mycket känslor i omlopp.

Imorgon är det dags för Les Mills Superstar. Min audition börjar 14.15. Det känns så jäkla overkligt! Jag har liksom inte den där pirriga nervositeten i halsen än.. Trodde jag skulle öva som en idiot ikväll men jag känner ingen stress. Faktum är att jag har övat otroligt lite i förhållande till vad jag hade räknat med men ändå känns det inte som att jag kan öva så mycket mer. Jag gör ju det här flera gånger i veckan! Nu ska jag göra det på engelska och inför en jury. Jag har ett manus som jag inte kan alls men jag känner mig ändå _ganska_ trygg i att improvisera. När nerverna sätter in och jag vet att det är NU det gäller och jag bara har en chans på mig så blir det annorlunda förstås. Prestationsångest och tunghäfta är alltid en risk. Men det är det ju även om man övat som en dåre.

Jag är stolt över mig själv som gör det här. Jag har varit licensierad i ett år bara och bodycombat är det koncept jag känner mig minst trygg i egentligen, men också det jag älskar mest. När jag gick grundutbildningen för ett år sedan hade jag kört elva klasser tidigare medan de flesta andra kört i flera år eller till och med varit instruktörer i det tidigare men varit inaktiva för länge så de behövt gå utbildningen igen. Michael som tränade mig då kommer sitta i juryn imorgon. Jag hoppas de ser en talang hos mig. Jag hoppas verkligen det. Och att jag kan vara mitt bästa jag och vara nöjd med min insats. Jag förväntar mig absolut inte att gå vidare utan ser det som en vinst att ännu en gång göra något jag är livrädd för att göra. Jag tvivlar på mig själv varannan minut men varför.. Jag tvivlar aldrig på mig själv på söndagar klockan 19.40. Det är ingen skillnad egentligen. Jag vill tro det, i alla fall.

Häj häj bloggis.

Jag hade en helt _amazing_ dag igår. Klockan tio kom en farbror från Seniortjänst, ett företag som anställer pensionärer för att uträtta arbeten åt privatpersoner så som trädgårdsarbete, måla hus, bygga altan etcetera. Hur bra idé?! Vår trädgård står ju verkligen och bara förfaller för ingen av oss orkar bry sig men faktum är att vi har rätt mycket trädgård att ta hand om. Inte bara gräsmatta men mycket buskar och sånt. Så igår kom Kent hit och grejade i fyra timmar. Jag är sååå himla nöjd! Han trimmade hela gräsmattan och röjde bland buskarna, det visade sig att vi har flera olika sorters bär och till och med rabarber? Vafalls? Det känns så kul att kunna köpa tjänster av dem där äldre får komma ut, syssla med saker de gillar och är duktiga på, träffa folk och tjäna lite extra pengar.

Martin har blivit erbjuden nytt jobb. Så han var inne i stan igår och pratade med dem. Inget jättespännande egentligen, det är Strömstad Mat som vill ha tillbaka honom men som charkansvarig. Jag är så stolt över Martin, inte för att det är världens häftigaste jobb men för att han faktiskt inte ens sökt tjänsten men att de efterfrågar honom ändå. Han har en så oklanderlig arbetsmoral och det kommer han ta sig en bra bit på!

I vilket fall så köpte han med sig lite frukost från Backlunds hem. För att fira liksom. Så vi satte oss ute vid husets solsida och bara NJÖT med stora bokstäver. Vi satt där i timmar och bara pratade och njöt av vädret.. Och frukosten så klart! När Kent åkt hem krattade Martin ena delen av gräsmattan samtidigt som jag övade combat vid uteplatsen. Grannarna stod och tittade lite konstigt men vad gör man liksom.

Vi grejade lite inne också, Martin rensade sina lådor i sovrummet efter grejer att sälja på Kattkedjans loppis. Apropå det åkte Marie, jag och Maries dotter Elin ut på kattjakt igår runt elva på kvällen. En snabbis, utan framgång. Jag har sett en svart katt vid Klingarbacken några gånger och den ligger på vägen och flyttar sig inte. Efter att ha efterlyst ägare utan framgång har vi bestämt oss för att försöka fånga in den. Såg den på vägen hem igår men var tvungen att åka hem och hämta bur. Men när vi kom tillbaka var den borta.

Igår på eftermiddagen åkte vi in till gymmet för att jag skulle hålla pass vid 18. Det var bara Robert på combaten men det är tacksamt ifall det är han eller Åsa som kommer om det bara är en deltagare.. De vet vad de ska göra liksom, haha. Vi körde som fasen och lunchen kom upp en sväng både en och två gånger kan jag säga. Körde en halvtimmes pump och sedan blev jag övertalad att stanna för en timmes yinyoga med Hanna. Bästa jag gjort på oerhört länge. Gudars som jag älskar hennes pass! Yinyoga dessutom är väldigt skönt för mig som mest vill ha stretch och avslappning efter mina två pass.

Somnade hos Martin och sov ganska dåligt till typ halv fem på morgonen då han bad mig att lägga mig i den andra sängen för att han inte kunde sova ordentligt. Men jag var ganska pigg så jag var uppe i nästan en timme innan jag lyckades somna om. Medicinerade katterna, städade lite, diskade och så. Fick meddelande av Oliver vid fyra.. Det verkade vara många som inte kunde sova inatt.

Idag skulle jag hållit GRIT men ingen kom. I september kommer vi flytta passet till kvällen istället, det ser jag fram emot. Istället passade jag på att ha utvecklingssamtal med Sanja så det var najs.

Jobbade på Bodypower och det var en lugn dag. Hade ett litet telefonmöte med Oliver och vi pratade i nästan 2,5 timme. Det är tur jag tycker bra om vår butiksansvariga!

Efter jobbet åkte jag upp till grannen som tydligen fått paket till mig, levererat till sin dörr. Blev kvar en stund och pratade vilket var trevligt eftersom hon ändå bott bredvid oss i två år (!) utan att vi träffats, haha. Kvällen till ära har Martin hjälpt mig att först bleka och sedan färga mitt hår. Så nu är det så där kanonrött igen inför Superstar.. Som närmar sig på riktigt! Lova att ni tänker på mig på lördag!

Igår blev jag så himla less på mobilen att jag bara stängde av den på kvällen. Har typ aldrig gjort så men igår var det en genuin vilja att få slippa. Hela dagen hade jag skrivit med hundra människor.. Ärenden med katter och så. Men med lyckliga slut så det var ju positivt. De där två avlivningshotade katterna fick ett nytt hem igår. Och insamlingen till Pelle går som smort.

Det var skönt att vara tillbaka på jobbet. När jag kom hem tog det lång tid innan jag kom ner i varv med mediciner och disk och tvätt och grejer. Alla katterna går ju på antibiotika vilket slår ut magen helt.. Så vi har fyra katter som är dåliga i magen. Inte kul asså.

Avslutade dagen med en kopp te vid köksbordet och andades djupt. Det var så skönt. Hade svårt att somna sedan för katterna röjde runt som as. Kastade ut dem ur sovrummet och sen fick jag dåligt samvete och släppte in dem igen.

Idag började dagen med ett veterinärbesök, för ovanlighetens skull. Men det var bra nyheter. Dingleveterinärerna ska få en Dagens Ros i Strömstadtidningen av mig när detta är över, fy vad de har gjort ett bra jobb.

När jag kom hem hade jag en timme till godo innan jobbet. Gick ut i det fantastiska vädret, satte mig i en solstol och somnade. Så jäkla skönt så jag finner inte ord. Alla dessa pauser ger så mycket i längden.

Imorgon är jag ledig men har agendan full ändå. Martin har klippt gräset, plockat blåbär och lagat middag så nu ska jag bara njuta mig genom kvällen. ❤️

Då har min semestervecka tagit slut. Det ska bli så himla skönt att komma tillbaka till rutiner och jobbet. Det enda jag inte ser fram emot är att gå upp tidigt på morgonen. Men men.

Igår fyllde Jonnyboy år och jag åkte till Nordby för att köpa god mat åt dem. Stod och rev skinka i bitar, skar upp bitar av leverpastej och toppade med Dreamies. En av katterna slickade lite på leverpastejen, resten förblev orört. Nåväl. Sinnelagsetiker är vi allihopa.

Idag var jag riktigt segstartad. Martin väckte mig vid nio. Han kliade på mig en stund, gick upp och gjorde gröt åt oss och när den var färdig släpade jag mig själv upp.. Åt frukost och somnade på soffan. Så mysig morgon med kudde och täcke i soffan, gos med Martin och ingen stress alls. Gjorde rätt gött. Jag var så trött, det går inte att beskriva..

Under dagen övade jag combat, gjorde matlådor, planerade lite, pratade telefon med Manfred och bara hade en mysig dag. Avslutade med mitt älskade bodycombatpass och gjorde en specialare idag. Tog en massa gamla låtar och så. Det var väldigt roligt och kul att träffa mina deltagare igen!

Jag får nästan alltid en sån otroligt stor endorfinkick av combaten på söndagar. Känner mig så glad och tacksam för allt och alla jag har i mitt liv. Man ska inte ta något för givet och det blir jag påmind om varje söndag.

Min vegetariska lunch förresten! Som jag bara slängde ihop men som ändå blev himlans bra.

Har också fått kontakt med en tjej som hittat en skadad kattunge i Kurdistan som hon önskar ta till veterinär och sen hem till Sverige. Men hon visste inte hur hon skulle gå tillväga, så jag hjälpte henne göra en FB-sida och be om ekonomiskt stöd där. Tror hon snart uppnått målet faktiskt! Det känns så roligt att kunna hjälpa till, men ibland måste jag ta ett steg tillbaka och inse att jag inte kan vara hela världens samvete. Häromdagen såg jag en kvinna söka bidrag från Snuffefonden för att avliva två katter. Hon fick väldigt mycket elaka ord och påhopp över sig direkt.. Även om jag tycker det är en fruktansvärd lösning på problemet så försökte jag ta reda på hur situationen såg ut. Det visade sig inte ens vara hennes katter och att deras ägare låg på sjukhus utan några som helst ekonomiska resurser. Så jag gjorde ett nödrop åt dem och spred på Facebook. Fick kontakt av Kattjouren och nu har vi förhoppningsvis större chans att omplacera katterna istället. Håll tummarna för oss. Otroligt att vi kan hjälpas åt så här. Det gör mig lycklig.

Här är Pelle som förhoppningsvis ska få en ny chans i Sverige snart. Han hittades med avklippt svans och ett sår i ljumsken. Hans mamma och syskon hittades brutalt misshandlade till döds.. Det är stört vilka människor det finns. Men å andra sidan finns det också människor som vi, som försöker hjälpa dem också.. Någonstans gör det skillnad i världen.

Är glad att jag kan vara en del av det. ❤️

Blogg.se's nya uppdatering av mobilappen är en katastrof för dator-vyn. Har du möjlighet så besök bloggen på mobilen istället! ♥

Jag har lärt mig något nytt om mig själv och det är att jag aldrig skulle kunna gå hemma och vara sjukskriven på heltid. Det måste vara en så otroligt utmanade mental del i att gå hemma utan att deppa ihop fullständigt. Inte gå i annat än mjukiskläder, inte träffa folk, ha en svajande dygnsrytm och typ.. äta kladdkaka till middag. När jag tog ut semester i söndags tänkte jag att det skulle bli lite skönt att gå hemma och greja, typ röja lite i huset och sälja grejer på Tradera och sånt. I och med att jag varit hemma av en anledning, för att medicinera och vårda dygnet runt, så kändes det också viktigt att inte ställa skyhöga krav på mig själv. Visst att jag haft semester, men jag har inte tränat alls mer än de två pass jag höll i onsdags. Vilket jag i vanliga fall skulle fått ångest för men nu är det okej, för jag har inte heller sovit ordentligt på en vecka. Jag är glad att jag kan tänka så, det hade jag inte kunnat för ett år sedan. 

Les Mills Superstar hänger över mig som ett åskmoln just nu. Jag känner att jag inte vill. Och så sa Martin att TÄNK så glad du blev när du fick veta att du var antagen! Ja, det blev jag ju. Och jag vill fortsätta vara glad över det men just nu känns det som det ramlat ner på prioriteringslistan. Men fan för den som ger sig, ni vet.

Så jag sitter i köket med dator och lunchlåda, yogamusik, ett doftljus och hör regnet utanför. Det tycker jag om. Planerar lite och studerar combat.

Vill också inflika att vår allas favorit-Jonnyboy faktiskt fyller ett år idag! Tänk att det redan gått ett år sedan dessa kom till världen.

Ska försöka åka in till Nordby strax och köpa lite födelsedagsmat till honom. Kanske lite leverpastej, skinka eller räkor. 



Så här såg han ut häromdagen när han börjat få infektionen av Artemis. Usch det gjorde så ont i hjärtat att se, men nu medicineras hela gänget så ögat är återställt.

Har gjort ett schema för medicinen som ser ut så här. Det kommer bli lite halvsvårt att få till sedan när jag börjar jobba men det var en lättnad att det inte var varannan timme nu. Dessutom är det mest frekventa bara en tvåveckors-period så.. I got this.



Igår spelade vi Until Dawn i fyra timmar. Det är grymt alltså. Men ganska kort för vi är snart klara. Tanken är väl att man ska spela om det och välja att agera annorlunda för en annan storyline.





Ni får kalla mig galen.. Men katterna är ju faktiskt det enda sällskapet jag haft i veckan när Martin jobbat, haha.





Jag har försökt ta itu med lite planering och fixat och donat men det är inte alltid så lätt.



I väntan på mat.



Köpte ju en katttigloo för ett tag sedan, kul att se att den faktiskt används även om den var tänkt till Artemis som älskade sin igloo i jourhemmet.





Tjejen.

Första natten på med kontinuerlig sömn på en vecka.
Inte dumt.

Det är inte ofta jag säger detta men jag tycker synd om mig själv. Jag känner mig inte helt okej faktiskt. Livet känns orättvist.

Lång historia kort så har Artemis varit sjuk sen hon kom. Hon blev bara sämre och sämre. I lördags när jag kom hem var hennes öga helt knallrött så jag ringde Dingleveterinärernas jour och fick sätta mig i bilen och åka till Dingle. Vi fick träffa en SÅ bra veterinär som tog det hela på stort allvar och tog till det tunga artilleriet. Vi blev hemskickade med massa mediciner och en klar plan. Därav har jag behövt ge henne ögondroppar varannan timme, dygnet runt.

Veterinären förvarnade mig gång på gång att det kanske inte kommer hjälpa. Det var 110 procent som gällde, då sjukdomen spridit sig ner i lungorna samt givit skador på hornhinnorna. Vi fick med oss väldigt stark antibiotika hem som inte ens var säkert att det var just den hon behövde men vi hade ingen tid att förlora. Jag var helt knäckt. Jag lyckades ge bort alla mina pass på Bodypower och tvingades ställa in hälften av mina pass på gymmet för att kunna ge Artemis den vård hon behövde, plus att jag knappt sov något alls varken dag eller natt. Artemis visade bättring direkt men dessvärre verkade två av mina andra tre katter insjukna. Det rann var från ögonen på dem båda två och det verkar inte mer än rimligt att de fått samma sjukdom som Artemis haft, vilket vi inte ens visste vad det var. Vi skulle få provsvaren på tisdagen. Jag avvaktade både tisdag och onsdag för jag antog att veterinären skulle höra av sig när hon hade något nytt. Idag kände jag dock paniken över att Jon Snow snabbt blev sämre och var tvungen att ringa ändå. Hon ringde labbet och fick provsvaren vilket visade sig vara mycoplasma (?) samt herpesvirus. Snabbt skrev hon ut recept på medicin till en månads medicinering av alla fyra katter för samma. Jag känner en sådan otrolig stress sä ni anar inte. Jag trodde jag skulle ha massa tid över nu när jag gick hemma och bara skulle ta små avbrott varannan timme för att ge henne ögondroppar men icke. Jag har vårdat katter som på heltid känns det som. Och gråtit. Och gråtit. Och gråtit. Jag har inte sagt till så många varför jag är borta från jobbet för jag är övertygad om att de inte skulle förstå. Men dessa dagar har varit avgörande för Artemis liv.

Jag kan inte låta bli att känna att hela projektet att ta med henne hit bara resulterat i ett enda kraftigt bakslag. Det gör så förbannat ont i mig att mina andra katter fått sätta hälsan till och att jag inte vet om de kommer bli bra. Till råga på detta har alla veterinärbesök och medicineringar resulterat i att jag fullständigt länsat mitt konto, lånat pengar av mamma och sedan länsat det igen. Och imorgon blir det ett veterinärbesök till. Eftersom detta verkar vara smittsamt kan jag inte heller chansa och riskera att dra med mig smittan till Söle imorgon, fast jag egentligen tänkt åka dit för min älskade lillebror fyller år. Som jag inte ens haft råd att köpa present till. Det bara.. Gör ont, ni vet. Det känns som att jag hade så goda avsikter men allt bara gick åt helvete. Men så sa någon av de som följer vår resa via Facebook att jag faktiskt har gjort skillnad för Artemis. Tänk om hon gått kvar på gatorna i Santorini med samma virusinfektioner utan att få behandling. Hon hade antagligen gått en långdragen och smärtsam död till mötes. Jag hoppas bara att ingen av mina andra ska behöva sätta livet till bara, missförstå mig rätt..

Hon får så himla stora pupiller av ögondropparna hon får, ser ju alldeles uppåt-drogad ut. Sterling har gått ifrån att fräsa och slåss mot henne till att acceptera och leka med henne. Så nu leker de allihop, förutom Lana då.

Men tro mig, jag har verkligen inte fått mycket gjort. Dagarna bara rusar förbi. Jag har ändå ingen riktig lust eller motivation till så mycket. Skulle åkt till Tylösand på kick-off med Nordic Wellness i helgen men jag har varken tid, lust eller pengar. Känner för att strunta i Superstar och göra ett försök nästa år istället, ja till och med Les Mills Live har jag lust att skita i! Jag vill bara vara hemma och säkerställa att gänget blir friska nu. Jag vill veta och känna att jag gjort allt jag kan.

Men jag ska inte ljuga. Gårdagens combat och pump gjorde ganska mycket för kropp och knopp. Jag var inte supertaggad men det var skönt att komma utanför huset och ha ett syfte. Träna och frigöra lite endorfiner. Därför tror jag både Superstar och Les Mills Live kan vara bra för mig, men förhoppningsvis har jag väl hittat tillbaka till mitt vanliga jag tills dess!

Kattkedjan har för övrigt startat en loppis som har öppet söndagar i augusti. Jag råkade komma dit bara av en händelse för att jag skulle hämta en säck kattmat. Jag är stolt över vad de andra styrelsemedlemmarna har åstadkommit och det var faktiskt lite folk där. Jag fick ännu en anledning att röja här hemma och slänga (läs: skänka bort) en massa prylar. Kläder bland annat.

Jag hade en tjuga i fickan så jag köpte mig ett par små klädnypor med blommor på som kommer passa perfekt på min anslagstavla med snören på.

Utöver detta har jag verkligen inte gjort så mycket mer. Martin har fått stå ut med en ledsen flickvän och han har slut på tröstande ord tror jag. Så ibland vill jag vara ifred, ibland vara nära. Häromdagen ville jag bygga lego. Då gjorde vi det. Och han köpte ett nytt skräckspel som jag väntat på så länge, Until Dawn. Helt magiskt snyggt och ganska så läskigt. Jag har även tagit tag i att spraymåla lite grejer som jag inte orkar förbarma mig över, bland annat en trälåda från IKEA som det stod äppelmust i. Spraymålade den antikvit och vips så har vi en låda till alla kattleksaker i äkta shabby chic-anda. Men så mycket mer än så har jag helt ärligt inte gjort.

Idag var jag hos frisören för första gången på säkert två år. Avskyr att klippa mig eftersom jag så gott som aldrig blir nöjd men idag blev jag verkligen det. Så lyhörd och kunnig! Rekommenderar henne verkligen, Sofia som jobbar hos Johannas Hud & Friskvård. Rakade bort ännu mer av min sidecut för att få en schysstare linje och klippte upp ganska mycket, tog bort allt slitet. Känns som jag inte har något hår kvar nästan men med lite engagemang har jag mig äntligen en snygg frisyr. Ska försöka färga någon dag med.

Har givit katterna ögondroppar och ögonsalva och det verkar som de har förlåtit mig. Imorgon 09.30 blir det en tur till veterinären igen och med lite tur kan jag gå ner från ögondroppar varannan timme till 4-5 gånger om dagen som med de andra tre. Har tusen frågor och får jag inga positiva besked så kommer jag bli knäpp tror jag.

Jag är inte riktigt mig själv alltså. Väldigt negativ och omotiverad. Det har antagligen vääääldigt mycket med PMS att göra men jag ska erkänna att för någon som jag, som jobbar ganska aktivt med att hantera stress för att det lätt blir överväldigande, så har det här varit en stor påfrestning. Absolut inte det värsta som finns i hela världen men ett av det jobbigaste jag upplevt på länge. Ovisshet och skuld.

Imorgon är en ny dag som jag ändå ser fram emot. Tack för att ni läser. Det är inte inspirerande kanske men det är uppriktigt och ärligt och även om jag förespråkar obotlig optimism så kan man inte alltid vara på topp. Särskilt inte med PMS!

Om någon undrar vart jag tagit vägen.

Inte en lördagkväll enligt planerna. Min älskade Artemis. Jag fick recept utskrivna igår men inget av varken tabletterna eller salvan finns i stan. Hon har så dåliga ögon, ett av dem är alldeles rött och det fick mig att ringa veterinären igen. Ikväll när jag kom hem var det grått. Ringde veterinären på jourtid och de medgav att det inte är bra. Jag sa att jag är förtvivlad. Jag får inte ens tag på medicinen och hon blir snabbt sämre. Veterinären läste journalerna och sa som det var. Hon kanske inte går att rädda.

Mitt hjärta är i tusen bitar. När ska detta få ett slut? Har vi kommit så här långt för ingenting?

Kämpa, älskade, älskade Artemis.

Sagt och gjort blev det en tur till gymmet igår. Åkte först till Konsum för att hämta ut ett linne jag köpt på Reebok, min minsta beställning någonsin. Åkte sedan till gymmet, träffade Martin och Martin snabbt och försvann sedan in i min egna värld.. Körde ett bröstpass, kunde ha kört mer men ville prioritera lite combat och öva inför Superstar. Sagt och gjort så tekniktränade jag låten några gånger och körde även andra låtar för att känna på dem. Vi måste nämligen välja en låt att presentera ifall man går vidare till final. Det känns så konstigt. Man vågar ju inte lägga fokus på den, känns lite snobbigt att nöta sin finallåt. Som om man tror att man kommer gå till final. Mitt självförtroende kastas verkligen upp och ner längs vägen och ju närmare vi kommer desto mindre vågar jag tro på mig själv. Jag gillar verkligen inte att tävla. Men det är ett steg utanför komfortzonen vilket alltid är så där äckligt magiskt och är verkligen där bara för att ha kul OCH bli sedd av Les Mills. Min dröm att bli tränare åt dem står inte och faller på hur det går för mig. Det finns de som är tränare utan att ha vunnit och de som vunnit som inte är tränare. Så jag måste försöka släppa på pressen och bara gå in i mitt zen-mode som bara bodycombat och inget annat kan försätta mig i. Ha så jävla roligt. Och instruera en så stor grupp combat första gången någonsin! Har väl aldrig haft mer än 14 pers på mitt combatpass.. Pump och GRIT har jag ändå instruerat i Göteborg med fullproppade salar men aldrig combat. Det blir nog en alldeles särskild känsla..

Jag känner mig mycket tryggare i tekniken nu än för några månader sedan, jag hoppas att jag inte behöver fokusera på den så mycket. Manuset och coachingen ska sitta i benmärgen och jag hoppas jag inte ska behöva tänka på den heller, utan bara förlora mig själv i all eufori som jag garanterat kommer uppleva. Så sjukt. Två veckor kvar!

Det var skitsvårt att välja låt att presentera. Jag velade jättelänge och tog tillslut en låt som utmanar mig ganska mycket men själva låten gör mig svinpeppad. Den är tekniskt klurig och jag HATAR backkicks eftersom jag aldrig får något bra flow i dem. Men jag tror mest på att musikens inverkan på mig i slutänden är det som kan ge det där lilla extra. Så nu när man ska välja finallåt står jag inför samma dilemma igen. Men jag är 90% säker på att jag bestämt mig för låt nummer sju i nuvarande release. Den tror jag verkligen kan ge gåshud och energi. Nackdelen är att jag får inte visa så mycket slag utan mest kickar vilket egentligen är enklare men när allt kommer omkring är det sparklåtarna jag tycker är bäst. Låt nummer sju är ju lite överkropp också men främst ben och hög puls i fokus. Åh jag är så rädd. Och taggad. Men mest rädd. Jag ska inte vara bäst men jag ska vara mitt bästa, det är mitt mål.

Men inte en enda gång har jag tvivlat på mitt val av koncept. En kort, kort stund övervägde jag att ta bodypump istället eftersom jag känner mig myyycket tryggare i det, jag tänker nästan inte när jag instruerar. Men jag insåg snabbt att jag inte ska vara med för att stå med en fot i komfortzonen. Bodycombat är det jag älskar att köra och då ska det bli det också. Inget gör mig så glad som ett ösigt pass combat med massa energi! Om bodycombat var en person skulle jag gifta mig med den.



Från det ena till det andra följer jag en tjej som heter Michelle som precis som jag har varit på semester i Grekland och hittat en ensam kattunge som hon har för avsikt att ta med sig hem till Sverige. Hon har startat en sida så man kan följa deras resa och precis som jag upplevde så fick hon inte bara positiv respons. Några menar att man ska ta hand om de hemlösa vi har här i Sverige först.

När jag bemötte dessa människor kände jag rent spontant att för det första behöver du inte predika för mig om vår situation med hemlösa katter i Sverige. Det är ett av landets största djurskyddsproblem och jag är smärtsamt medveten om vad det innebär. Jag skulle aldrig under några som helst omständigheter släppa ut en okastrerad katt. Tre av mina fyra katter är innekatter men alla fyra är kastrerade ändå. Jag håller med om att vi behöver inga fler katter i landet, för vi har redan hundratusentals mer än det finns plats åt.

Men i mina ögon är det hemlös som hemlös. Om jag väljer att ta in en hemlös katt gör jag skillnad för den individen och populationen den befinner sig i. Hade vi inte tagit in Artemis hade hon nog varit dräktig nu och snart hade det funnits ännu mer katter på Santorini. Och om något år ÄNNU fler. Oavsett om jag gör det i Sverige eller Grekland så gör det skillnad. Artemis blir antagligen vår fjärde katt och visst innebär det att en hemlös från Sverige inte får plats i mitt hem, men hur ska man kunna avgöra vem som är mest värd den platsen när de båda lever på samma premisser? Hade jag kunnat hade jag tagit in varenda katt i världen. Tro mig. Men om jag tar in en ska ingen ifrågasätta varför just den eller varför inte en till. Då kan man moralpredika inför folk som buskavlar på sina huskatter istället och sätter fler liv till världen på en redan superövermättad marknad. Kan vi ge en individ en chans till ett värdigt liv spelar det ingen roll var den kommer ifrån, för hon kommer visserligen öka antalet katter i Sverige med en, ja. Men skillnaden är obefintlig när hon kommer spendera sitt liv innanför våra fyra väggar och inte sätta ungar till världen. På bara ett år har jag, som privatperson, räddat Lana från avlivning med tolv timmars marginal, plus hennes tre ungar indirekt, givit Sterling ett hem och tagit med mig Artemis från Grekland. Utöver detta skänker jag pengar till andra föreningar, förra året bilade jag från Göteborg till Torsby för att transportera en avlivningshotad katt till sitt nya hem och enda chans att få leva. 80 mil. Utan en krona i bensinpengar. Så.. Tyst.

Visst att vi alla tycker olika men jag förstår inte hur man kan med att kritisera någon som ägnar så stor del av sin tid åt att hjälpa och ge allt. Det tar tid, pengar och framför allt en stor känsomässig smäll. Det är ett stressigt och sorgligt arbete utan mål i sikte och med människor som motarbetar genom att avla på sina katter och mena att det angår ingen annan.

Såg dock den här kommentaren som svar och blev alldeles varm i hjärtat. För första gången kände jag stolthet över vad jag gjort. Modet och drivkraften. Det lät häftigt.




På tal om Artemis är hon helt wild and crazy. Verkligen skillnad. När jag såg henne på gatan i Santorini var hon tunn och ynklig, jamade högt i hopp om mat.. Såg väldigt rädd ut.

Idag har hon fått en liten kulmage. Hon springer runt och jagar leksaker, de andra katterna, mattorna, allt. Hon är så full av energi och ska "slåss" hela tiden. Men när det blir natt så kommer hon och lägger sig hos mig och sover där tills morgonen. Hennes ögon är fortfarande inte bra och jag ringde veterinären igår som efter en stunds prat skrev ut mer smärtstillande och en ögonsalva. Som visade sig vara slut på alla aoptek i Strömstad. Så jag ger henne lite smärtstillande som jag hade kvar hemma från hennes senaste veterinärbesök och ger henne ögondroppar av koksaltlösning. Vi kämpar på med hennes snuva.



Har förresten glömt visa er mitt senaste inköp på Rituals! Funderar på att börja en ny kategori där jag rekommenderar produkter, allt mellan himmel och jord.. för en av dessa skulle jag verkligen vilja lyfta fram! Det är spraydeo, doftstickor av två slag (fick dem som gåva, inte mig emot eftersom jag ÄLSKAR när det doftar gott hemma), våtservetter att ta bort smink med, solskydd och handkräm som man fick på köpet, en liten ask med tre olika sorters parfymer och sist men INTE minst en brun-utan-sol! Den är fantastiskt bra alltså. Jag började promota den men ska nog göra ett eget inlägg i en ny kategori om den snarast.



Igår lagade grabbarna mat efter gymmet och det blev väldigt rökigt inne (vi måste ha en ny spisfläkt..) så vi var tvungna att vädra lite. Blev så full i skratt när jag såg att katterna var där på 0,1 sekunder och att Sterling står och blänger väldigt misstänksamt på en helt oskyldig Artemis..



Jag skippade brödet och åt fyra burgare med bara grönsaker och en skvätt ketchup och senap i ett salladsblad. Sååå gott! Perfekt post-workout!



Vi kollade på Anders & Måns och jag städade hela köket och diskade allt eftersom de lagat maten. Tog en dusch och gick och la mig. Hittade denna. Tycker den var ganska bra, förutom det där om att stå i köket.. Hähä.

Hade tänkt gå upp tidigt och åka till gymmet eftersom vi skulle ätit middag på Park efter jobbet och jag inte skulle kunna träna då.. Men de hade planerat att gå på bio som dessvärre krockade med den påtänkta middagen men jag tänkte jag skulle försöka gå upp tidigt ändå. För det första hade jag klämt två Celsius ganska tätt inpå varandra strax efter åtta på kvällen så jag var inte så trött.. Det påminde mig om varför det var så bökigt att träna så sent. Man hinner inte landa riktigt, särskilt inte om jag druckit den obligatoriska Celsiusen innan träningen. Så det tog en stund att somna. Jag drömde mardrömmar om spindlar och vaknade först vid tre på natten och behövde kissa. Var alldeles sömndrucken och väldigt varm så jagh låg och nojade över att jag höll på att bli magsjuk och hur jag skulle lösa det på jobbet i så fall.. Tog en stund att somna om. Vaknade igen kvart över sex. En timme innan väcklarklockan skulle ringa. Helt klarvaken. Tänkte att det inte var någon idé att gå upp riktigt än för jag skulle antagligen hinna bli trött igen när det var dags att åka. Men inte kunde jag somna om. Men å andra sidan såg jag ingen mening med att åka till gymmet när jag inte sovit ordentligt. Ett riktigt moment 22. Lyckades somna om en kvart innan jag skulle upp och tänkte när väcklarklockan ringde att jag likagärna kunde ta några timmars sömn till och träna efter jobbet eftersom vi ändå inte skulle äta på Park trots allt.

Jag har insett att jag har som svårast att vakna och gå upp tidigt om jag sovit åtta timmar oavbrutet och stört. Har jag däremot haft en kortare nattssömn och kanske sovit sämre eller till och med vaknat en eller flera gånger så är jag så mycket piggare sedan. Hur konstigt?

Vill bara säga en sak. Som jag inte tror att jag sagt förut även om jag tänkt det hundra gånger. Blogg.se har uppdaterat sin mobilapp och prisa gudarna (eller blogg.se) för äntligen ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN kan man ladda upp mer än en bild åt gången. SOM jag väntat på det. Det var alltid ett jäkla projekt förr som tog en evighet men nu går det smidigt. MEN. En sak som ännu inte går, som de är medvetna om att det är efterfrågat, är att kunna bestämma bildstorleken själv. Vissa bilder anpassar sig automatiskt men några blir också åt skogen för stora när man är inne på bloggen via dator. På mobilen ser det normalt ut! Så om ni undrar så är det inte alla gånger meningen att lägga upp en megastor och väldigt konstigt beskuren bild på mig själv, det är bloggen som helt enkelt inte anpassar storleken och än så länge finns det inget att göra åt det. Hoppas jag överlever denna tragedi.

I vilket fall så vill jag varna för typ bara kattbilder i detta inlägg. 

Jag var ju rädd att katterna skulle vara understimulerade så jag drog ihop en beställning på Zooplus på en massa, massa prylar. Det blev en himla trevlig stund för hela familjen när paketet kom.

En nyckelpiga som vibrerar så att den liksom springer runt.



Jonny blev väldigt förtjust i kartonghuset jag köpte åt honom men det tog knappt en timme innan han förstört taket på det.



Till Lana, vår enda utekatt. Ska ta bort bjällran dock, hon är en så duktig jägare och så länge hon inte fångar fåglar så vill jag inte försvåra jobbet för henne. Hon kan lätt dra hem tre, fyra möss/sorkar om dagen. Häromdagen la hon en fet sork utanför dörren i vanlig ordning, när vi öppnar dörren kommer alltid både Sterling och Jonny som två skott och ställer sig och tittar ut. Sterling fick syn på sorken, drog in den i huset och lekte loss med den, helt galen. Jag skrattade så jag höll på att kissa på mig när jag såg katastrofen framför mig. Det är ju synd att bytesdjuren ska gå till spillo eftersom Lana inte äter dem men jag ville inte ha sorkkadaver överallt inomhus.. Hon håller ju borta skadedjur i alla fall.









Så mycket leksaker nu. Fick improvisera med korg åt allting. Katterna drar ju ändå ut allt och sedan skiter i det, men men.






Martin och jag packade in två väldigt försenade presenter till Marie och Gunilla som tack för hjälpen med katterna när vi var bortresta. Väldigt kreativt för att vara jag, haha. Jag gick egentligen in på Panduro för att köpa färdiga presentaskar men hittade INGENTING i rätt storlek så jag fick köpa påsar, silkespapper, tags och snören och hela kalaset.. Och pyssla så fint. Jodåsatte. I låg i alla fall varsin kattprydnad i tenn från Santorini och en trisslott. Jag får alltid ångest när jag ger bort lotter. Tänk om någon annan vinner hundra miljoner.







Igår var min tredje lediga dag från Bodypower (inte Nordic Wellness om jag säger det så). Körde GRIT klockan tolv. Åkte hem. Chillade en stund. Åkte in igen. Körde GRIT igen. När jag skulle gå ur bilen hemma sedan började det regna som sjutton, sååå mysigt!



Jag gick runt och myste, lagade mat och grejade. Gosade och busade med katterna som varit ett väldigt bra verktyg för mig när det kommer till att stanna upp och leva i nuet. De får mig att släppa det jag gör och bara gosa/leka en stund varje dag. Det är bra för mig.

Artemis försöker anpassa sig men hon har svårt att läsa signaler. Antagligen hade hon ingen mamma så länge och fick liksom ingen ordentlig uppfostran. Mammakatt ger ju sina ungar stryk när de inte beter sig eller är för vilda. Jag tror hon aldrig upplevde det, för när hon kommer för nära de andra och skrämmer dem så de fräser eller slår efter henne så fattar hon liksom inte. Ibland går jag in och avbryter för jag tycker synd om Sterling när han blir rädd för henne. Han är ju rädd för allt. Men igår var jag tvungen att skratta lite åt honom.. Han saknar också det där sociala som en kattunge får av mammakatt eftersom vi hittade honom övergiven när han var uppskattningsvis tio veckor. Alla våra katter är lite socially awkward, ganska gulligt ändå.



Han låg bara och viftade med ena framtasen och fräste.. väldigt hotfull. Efter en stund avbröt jag men det var ganska humoristiskt tills dess.



Har reflekterat mycket över mitt mående och hur kroppen känns efter allt som varit det senaste året. Tröttheten och utmattningen. Det är ju helt klart bättre men inte bra. Jag ifrågasätter nästan allt jag gör under en dag och rannsakar mig själv varför jag gör vissa saker. Typ imorse ställde jag klockan på kvart över sju för att jag skulle hinna städa huset bortom perfektion så det skulle vara snyggt till Martins kompis Martin kommer på besök över helgen. Jag gick upp men la mig ner en stund igen. Tänkte en stund. VARFÖR skulle jag prioritera det framför en timmes extra sömn? Varför?

Insåg att det inte var av rätt anledning och definitivt inte alls särskilt viktigt så jag lockade upp Sterling till mig och sov en stund till.

It's been a little more than a year since I spoke to a doctor and said "I'm tired beyond words, all the time, everyday. All I can think about is to sleep. I feel so bad for myself. I'm not depressed but I've reached a point where I no longer want to get out of bed." (Which she pointed out to me kind of is one definition of depression.) Stress, anxiety, panic attacks, obsession with perfection. Racing the clock. Never feeling good enough. Always striving for more. Could not say no. I saw opportunities in everything and I worked hard, then worked even harder for people to see how hard I worked. Every time someone said "wow, I don't understand how you can manage!" it was like giving drugs to a junkie. I dealt with this every, single, day. I had to scream it out to the world and hope someone would pet me on the head and tell me how good I was. It feels good at the moment, but it's the most destructive patterns I've ever fallen into. No matter what I did, I was never satisfied. And most of all I didn't allow myself to rest, or even sleep. I worked day and night shifts for three days without sleeping, 38 hours of work.

Needless to say I was done. When we work hard for something we don't care about it's called stress. That shit breaks you down. It destroys you. I didn't realize this before I hit rock bottom. Unfortunately I think you need to experience what it feels like to know how goddamn important it is to never go there. I could never imagine.

A year has passed and I turned down medication and sick leave from work. That was the right choice for me. I knew I had to stick to my routines as getting out of bed for work and feel everyday that I have a purpose. A reason. It was my way of hanging in there without letting go and surrender.

I am not fully recovered. I'm still super tired in the morning. It's hard to know when to push myself and when to take some well-earned rest. I fight my demons and some days I lose but I always get up. I don't let my achievements define me. I take pride in who I am, even though that shit is hard sometimes. And I still work hard. For things I love, because of passion. I have a lot of that inside of me.

Den här låten knarkade jag för flera år sedan. Lyssnade sönder den totalt. Men nu har jag återupptagit den igen och tycker den är såå bra.. drömmer om att fallskärmshoppa igen. Ser min GoPro-film framför mig. Jag ska önska mig en sådan i julklapp. Och prylar till att börja måla med oljafärger. För första gången på typ fem år vet jag vad jag ska önska mig i julklapp. Sidospår.

Artemis är on fire med sina tunnlar. Jag väntar för övrigt på ett paket från Zooplus med en masssa kattleksaker och andra prylar för jag är rädd att katterna ska vara understimulerade.. Så idag hörde jag någon tuta utanför, sprang till fönstret och såg att det var PostNord, sprang för att ta på mig byxor men när jag kom ut åkte han iväg. Attans alltså. Så kan det gå när inte haspen är på.



Glad tjej trots taskiga besked om mina öron (grät på insidan). Har mejlat Göteborgs FF och frågat om de hört talas om någon med samma problematik tidigare och vad de tror om det. De har vidarebefordrat frågan till sin förbunsläkare och de ska ha stor cred för sin snabba kommunikation och service. 



Pratade med Niclas angående träning av Lions A-lag och frågade hur vi skulle göra nu fram över. De går på is om någon vecka så jag kommer inte träna dem mer, men jag fick fina lovord och hoppas verkligen jag får chansen att träna dem igen!



Sterling. Och Jonny i bakgrunden.



Promenad genom stan! Fångar Pokémon och så. (Ja jag har lagt upp en nästan likadan bild tidigare, de är från samma tillfälle.)



Fick äntligen hem ägarbeviset på Sterling. Som numera heter Ej Läsbart. Hähä. Mejlade dem så de kunde ändra det i systemet och skicka hem ett formulär så jag kan registrera Artemis också. Har fortfarande inte bestämt mig för om jag vill behålla hennne eller inte. Klart jag vill men man måste ju tänka på det som är bäst för så många som möjligt. Vi ska i alla fall ha henne tills hon är frisk och så fattar vi ett beslut sedan. Jag kommer ha sjukt svårt för att utannonsera henne på Blocket så vilken random som helst kan göra anspråk på henne. Efter allt jag investerat i den katten; tidsmässigt, känslomässigt och ekonomiskt (fatta att vi samlade in över 13.000 kronor för henne!) så vill jag verkligen inte släppa iväg henne till vem som helst.



Artemis chillar i soffan. ♥







Angelika gjorde en statusuppdatering om en kommentar jag la om deras middag, haha. De hade typ tagit en massa rester från tacos och gjort en salig blandning och lagt i sådana där mjuka tortilla-båtar (?) med ost på och satt in i ugnen och det såg verkligen ut som något man köper i deli-disken på Gusto liksom.



Från mitt ryggpass efter jobbet i lördags. Fångade en Pidgey. OCH! Fick faktiskt träningsvärk! Av ett ryggpass! JAG VET!!

Those vadmuskler tho.



Efter förra veckans axelpass.



Letade efter Sterling och hittade honom liggandes med en leksak i famnen. Så söt. Men så tjock han har blivit..! Det är inte gulligt. Kom ihåg det. Överviktiga djur är inte sött. Det är hemskt. Så nu blir det striktare diet och mer fysisk aktivering för mister maestro!







I söndags gjorde jag månadens 30:e pass som instruktör. Trettio pass! På trettioen dagar! Och som ni ser så ligger det ju inte en om dagen utan gärna två eller till och med tre på samma dag.. Så är det i semestertider.

Dagen till ära fick jag instruera hela passet på engelska eftersom Sanjas kusin från Tyskland var med. Det var nyttigt för mig att få göra det men åh så konstigt det kändes.. Jag får så sjukt dåligt flow och i mina ögon låter det oerhört svengelskt och hemskt. Men jag ska sätta mig och skriva ett manus för mitt bidrag till Superstar och bara nöta nöta nöta. Det ska kännass naturligt men då ska jag också vara stensäker på vad jag ska säga och när. På söndag har jag lovat att dra ihop ett pass av gamla releaser och jag vette fan när jag ska ha tid att öva in allt det men tid är ju inget man har det är något man tar sig.

Lite random men kul. Åh Überfacts.



Obligatoriska kvällsgoset.



Kolla som hon myser. Från varma gator med ett evigt sökande efter ätbara matrester till mjuka sängar och tillgång till mat och mys varje dag. Fortfarande lite sjuk men idag fick jag tvättat hennes ögon ordentligt med koksaltlösning. 



Kom på att jag glömt visa denna som togs av SAWAs representant när vi mötte dem på flygplatsen.



När jag kom hem igår och klev ur bilen såg jag detta.. vad i hela fridens namn Lana.. Som för övrigt har bott hos oss i ett år nu!



Maten från den där dagen vi simmade hem från Hamnsköj. Men shit vad gott det var. Jag köpte en till. Hähä.



En torr Ida innan Hamnsköj..



PäsarN^.

Bjöd katterna på mjukmat innan jag började storstäda hela huset!



Det sista jag skulle göra innan jag åkte in till gymmet var att dammsuga men alla katterna låg och sov i matkoma efter mjukmaten.. Hur kan man ha hjärta att väcka dem med snabeldraken då..



Åkte till gymmet, instruerade GRIT Strength (så jävla roligt för övrigt), åkte till Ica och komponerade ihop en egen sallad med bara massa kyckling och bönor och shit och åt i godan ro i väntan på nästa pass som var en timmes bodypump. Helt perfekt. Mina deltagare är så grymma. Som de kämpar och sliter. Trots att det är sommar dessutom.

Efter pumpen körde jag axlar ganska lätt men högreps ute i gymmet i ungefär trekvart  bara för att få sån där go pump och åkte sedan hem. Stekte hamburgare med surdegsbröd och såg ett avsnitt Vikings.

 

Undrar om jag ska ta en bit choklad......

Äntligen up to date med bloggandet förresten. Wohoo! Det var något knasigt med blogg.se ikväll för mig i alla fall, det bara dök upp en massa spam som inte gick att trycka bort. Men hoppas det är borta och inte så för andra så ni kan läsa ordbajsandet jag skriver.

Avslutar med lite visdomsord!

Så det har blivit dags att försöka summera vad som hänt efter semestern fram tills idag. Alla i hela världen har semester nu änns det som men jag måste faktiskt säga att det kändes som att min egen semester typ aldrig tog slut medan det känns som att andra bara är borta några dagar eller på sin höjd en vecka. Galet.

Vissa av bilderna har jag redan postat en gång men vi får leva med det. Minnet är bra men kort.

Lana samma dag vi kom hem. Älskade surtjejen. 

Sterling hade saknat oss mest av alla tror jag!





Souvenirer från Santorini:





Snäckorna och stenarna är ifrån en strand i Perissa.





Denna urna är en replika av ett riktigt fynd i Kamari.







Dessa är gjorda av lavasten.







Tree of life köpt av en kille som sålde sina handgjorda smycken längs Red Beach.







Efter att ha läst detta på Überfacts är det ännu svårare att gå upp efter jag snoozat, nu när jag vet att det finns en fysiologisk förklaring. Haha.

Vi hade fått in nya Nocco och tog oss en liten provsmak!





Mitt första träningspass efter semestern!(!!) Rent spontant var jag med på en halvtimmes bodypump och fy satan vad det var tungt! Och vilken träningsvärk jag fick! Det var å ena sidan skönt att inte träna alls på semestern men det var fasen inte kul att komma tillbaka.. Det fanns stunder då jag grät i ren frustration bara för att jag verkligen inte orkade någonting. Så var det releasevecka till råga på det. Nya releaser är alltid tungt och särskilt när man ska nöta dem.

Men det var så kul att träna med dessa knasbollar i alla fall!



Lite nytt stuff som kommit in på Bodypower. Som jag saknat mitt jobb! Faktiskt!



En ny smak på vår egen BCAA hade kommit och köper man en sån får man en glassform på köpet. I början tyckte jag att det var lite jobbigt att ge med dem för jag trodde folk skulle tycka att de var fjantiga och rata dem.. Men alltså. Det är verkligen höjdpunkten med jobbet nu, haha. Även den suraste, grinigaste, jobbigaste, drygaste, översittigaste macho-biff-biffen bara lyser upp när man tar fram den. Det är så vackert. (Dessutom är den asgod att göra BCAA-glass på.)



Första gympasset efter semestern med en himla massa pump!




Vi hade VIP-kväll på Bodypower och jag passade på att handla lite med VIP-kvällsrabatt. Bland annat dessa awesome tights som jag spanat in länge. Maj gad.





Sterling myser..



Bröstpass med Bowiesbuns.



Sterling och Lana livsfarligt nära varandra.



Var på välgörenhetsinnebandymatch mellan räddningstjänsten och polisen. Hakade på Sanja med familj och hade en riktigt trevlig stund. Fick dessutom hejat på Mary som var med och lirade!



Jag vet att det ser ut som att de är på bordet men det är de inte. Det skulle de aldrig få. Det är bordet som är under dem.

Här var release av GRIT Strength tror jag. Jag hade aldrig ens kört passet, haha! Jag var med och skuggade ändå. Visade alternativ.. tur det. För mer än så orkade jag verkligen inte.



Har anmält mig till Les Mills Live i Stockholm! Så tråkigt att de valt att göra det kortare i år.. Bara en dag. Man hinner liksom inte gå på allt man vill. Men men!

Hittade denna tavla. Tycker den var fin.



Kämpade med att komma tillbaka till innan-semester-formen.. Stundvis var det väldigt tungt.





Älsklingen pluggar och Sterling gör det han är bäst på.



På väg hem från en visit på Söle. Gud som jag älskar naturen där.



Snuffsis.

Vi på Kattkedjan fick in ett nödrop om en katt som strök omkring vid ett industriområde. Några utomstående letade och hittade henne, och hon var i fruktansvärt skick. Det värsta veterinären sett, sa hon. Katten hade stora, öppna köttsår med likmaskar i (!) och hade brutit av ena tassen så benpipan stack ut. Utan vidare diskussioner fick hon somna in illa kvickt. Jag pratade med en av upphittarna på telefon och ringde efter jourhavande veterinär efteråt och upphittaren var helt förkrossad alltså. Det gjorde så ont i hjärtat men jag ville visa min tacksamhet för deras tid och emotionella uppoffringar att jag köpte dem varsin bukett rosor som jag sedan lämnade över personligen mellan två gruppträningspass.











Aldrig ska något liknande få hända mina bäbisar. Stackars lilla katten... ♥





Martin och jag var i djurbutiken och tittade på en ny kattlåda. Under tiden kom någon och blängde irriterat på mig en stund och jag fattade nada, en stund senare kommer hans brud och säger till oss "Hallå, vi vill köpa en fisk..!"

Alltså det händer mig varje gång jag går in i en butik på Nordby. Någon tror att jag jobbar där. Alltid. Jag skojar inte. (Nästa gång ska jag svara "Ja visst, ska bara gå och kolla på lagret/höra med en kollega" och sen gå därifrån.)

Jag förklarade att jag jobbar inte här. Hon stod kvar och tittade på mig lite till och upprepade att hon ville köpa en fisk. Jag förklarade än en gång att jag inte kunde hjälpa henne. Då fnyste hon "Finns det INGEN som jobbar här?"

JAG VET INTE JAG JOBBAR INTE HÄR

Dagen efter fick jag detta av Martin. Skrattade så jag grät. Först fattade jag inte vad han syftade på men sen påminde han mig om att det på hans rygg står "Fråga mig! Jag kan allt om billg mat!"

Briljant.



Bananis älskar att ligga på tvätt.



Fråga inte.





Fick detta på messenger av Ivo, min svensklärare på gymnasiet. Så himla kul! Ivo var hands down min favoritlärare i Mjölby och vi har lite kontakt idag via Facebook. Det är kul tycker jag.

Jag minns inte alls den här lappen men det känns HELT klart som något gymnasie-Ida skulle göra.



Här försöker man ta en tupplur..







Martin och jag firade 4 år tillsammans! Vad passar väl bättre än frukost på Backlunds och en tur till Nordens Ark?

Bananis på tvätt. Igen.



DAT FICKPARKERING.

Kanske råkade få hem lite kläder. Kanske. Råkade.

























Jonny fick kartongen. Bästa som finns.





Snuffsis.



När man ska gå och lägga sig men katten ligger i mitten av sängen. Då får man snällt krypa ner bredvid.



Men Sterling ligger gärna i famnen.









Vår fina Johanna som driver Johannas Hud och Friskvård håller på att utbila sig i 3D-tatuering för ögonbrynen. Jag ville gärna vara modell åt henne och så här såg det ut efter första sittningen! Nästan all färg försvann väldigt fort men jag ska dit en gång till och fylla i till veckan, nu när det gått några veckor. Spänd inför slutresultatet jao!


Lana.. gosar?





Post-GRIT Plyo _\,,/




Åt frukost med Åsa och Sanja på Backlunds! Efterrätt, så klart.



Det ramlade in en ny Les Mills-kollektion på Reebok och jag gjorde en önskelista.

För det blygsamma priset av 5815 och 50. Som hittat.Det är i alla fall najs att man som instruktör får rabatt. Ibland till och med på redan rabatterade priser.



Köpte dessa över Facebook. För knappt en hundring, inklusive frakt.



Chillin'.



Bowies och snuffsis gosar.

Kraschade på soffan väl hemma sedan.





Men glad tjej!



Hade en ledig dag i solen, med musik på min bärbara högtalare, en Celsius och mister humla.



Och blev biten av ett klägg så in åt helvete i foten. Här hade det precis BÖRJAT svullna upp. Jag var tvungen att ha för stora skor i fyra dagar! 



Tjänsten som gruppträningskoordinator för Nordic Wellness Bohuslän blev ledig.....



Booyah. Sista ansökningsdagen var idag, för övrigt.



Post-bodypump.



Gjorde ett test på Facebook. Blev genuint glad faktiskt.



Gosar med älskling.



Post-bodycombat.



Jag vet, bäbis. Jag vet. Jag har tappat mycket gainz.



Mer gos..











Jonny och hans låda.

Vikarierade i Tanum!





Hade en ledig dag med Bowiesbuns.









Så jävla roligt.. Badboyen Martin går runt med en liten katt i koppel.





Var med och tävlade. Vann inte. Moving on.



Köpte en burk Proteinella. Alltså smaka den om ni får möjlighet, den är sååå god!



Proteinpannkakor med proteinella, jordgubbssirap från Slender Chef och färska Strömstadhallon..!



Tog en tur till Söle. Lirade kubb med småsyskonen och njöt av vädret. Bättrade på brännan. Njöt av livet.



Mitt älskade, älskade Söle. ♥



På rast på jobbet. Oliver kickade ut mig från lagret och tvingade mig att gå ut och njuta av solen. Inte så dumt, faktiskt.Tack Oliver för att du visar vägen.

Dagen då Artemis skulle komma närmade sig! Det var ett himlans velande fram och tillbaka om hon skulle komma eller inte.. Så klockan tio på kvällen fick jag veta att hon skulle landa i Stockholm klockan åtta morgonen efter. Så det blev till att dygna och ladda upp inför en låååång dag.. Så vi käkade pizza.



Bilade till Stockholm med Gunilla klockan tolv på natten. Vi var framme vid sex på morgonen. Åt frukost på Arlanda. Dyrt som fan men ganska gott faktiskt.



Planet var försenat.. Ja väntan var evig.



Till slut kom hon!





Vi hade en lång resa hem och jag stendäckade i sängen klockan fem på eftermiddagen efter en snabb dusch. Med jävligt gott samvete.



Senare veckan efter var det dags för medlemsfest på Pråmen för Nordic Wellness! En riktigt lyckad kväll med god mat (trots att Åsa tvingade mig äta grönsaker...) och några drinkar!











I veckan.. glad att jag inte jobbar på Gottebiten..



Vaknade av smattrande regn mot fönstret. Sterling och jag avnjöt stunden.





Det är så här vi rullar. Jag snoozar alldeles för länge varje morgon bara för att han vill gosa när jag vaknat.







Artemis när hon anlände till sitt jourhem.



















Vi hade svårt att få henne att äta och dricka i början. Hon var som sagt sjuk när hon kom till oss så hon hade väl ingen matlust. Två besök hos veterinären senare, efter att ha varit inlagd med dropp och under bevakning, kom matlusten ikapp och nu äter hon som en häst.

Pokémon.

Hello ladies.. My name is Jon Snow but they call me the blizzard. Ca-chow.









Sterling gillar min rygg-kliar-grej. Jag håller med, den är ganska magisk.

Efter att Artemis inte blev bättre i jourhemmet tog jag hem henne till oss och lät henne på i ett eget rum innan jag vågade släppa ihop henne med våra andra, bara så jag skulle kunna hålla koll på henne ordentligt. Som hon njöt av att ligga i sängen... Lilla vän.







Har man tur kommer det in en liten strimma sol som man kan njuta av också.





Dagen då vi skulle hoppa fallskärm..! Helt kolsvart på himlen under förmiddagen. Var ett tag orolig att vi inte skulle kunna hoppa pga. dåligt väder men som tur är sprack det upp sen.



Jag ska inte tjata mer om fallskärmshoppningen. Men den blev av i alla fall.




Skälet till att jag inte kört så mycket gymträning det senaste..



Mera katter.









Vi fick in ett nödrop på Kattkedjan om ett gäng övergivna kattungar. Självklart åkte jag och Gunilla och hämtade dem bara timmarna senare.







När Artemis flyttat in i sovrummet sov jag på soffan under första veckan. Allt för att Sterling skulle kunna sova hos mig på nätterna och inte känna sig undanskuffad. Hähä.

Artemis fick börrja gå ut i huset och de andra accepterade henne fort.



Hade en fantastisk helg med PJ på besök! Vi var i Norge och klättrade i höghöjdsbanan och spelade brädspelet Betrayal at House on the Hill. Sååå kul! Tänk att vi faktiskt ses ibland, PJ och jag. Trots avståndet.



Frukost på Backlunds.







Köpte mig två kuddar.



Hittade en MASSA kartonger i pappressen innan jag gick hem! Kartong-porr för mig som älskar att se när det pressas! (Skojar inte)



En vacker solnedgång från Strömstad som jag faktiskt tagit mig tid att beundra under våra regelbundna Pokémonjakter.



Och solnedgången hemma på Stora Ytten.



Bowies spelar och Artemis tittar på.



Bröstpass på gymmet.



Var ute och plockade hallon med bästa teamet. Åt upp hallonen i samma takt som jag plockade dem så det blev inga över. Bummer.



Det var nästan allt! Kommer mer imorgon!