Change of Seasons

Hann springa lite ärenden på Nordby innan jag började. Köpte mer Celsius, lite tandvårdsgrejer på Apoteket, naturläkemedel som ska vara bra att motverka förkylningar eftersom det känns som att det börjar smyga på.. Samt hämtade ut recept på Apoteket för äntligen har läkarna hittat bakterier som kan vara orsaken till mina besvär. Fucking finally.

Rockade sedan ett grymt stängningspass. Blev utelåst från bilen eftersom det var typ en halv minusgrad och det räcker för att låset ska frysa. Som tur var hade jag förberett mig med låsspray. Tömde hela burken i ren frustration och kunde sedan bila hem till ett hem där jag fick ägnat kvällen åt att pussa på min älskling, diska, ta hand om tvätt och sedan kika på SoA tills jag stensomnade. Jag somnar ofta direkt nuförtiden. Och sover så jääääkla gött.

Idag vaknade jag av mig själv strax efter sju. Jag hade tänkt att om jag var sugen så skulle jag gå på Sanjas morgonpass på gymmet. Men jag tänkte att jag behövde sova mer så jag försökte somna om men var egentligen inte så trött så jag gick upp. Hade en timme på mig att göra mig i ordning och åkte sedan in och rockade träningsvärken i mina ben på Sanjas bodypump! Det var asroligt.

Hade egentligen tänkt åka hem och sova efteråt men jag blev sittandes och pratade med Sanja i en timme efteråt, det var mycket mer givande. När hon åkt till jobbet körde jag lite rumpa och baksida lår i gymmet i nästan en timme till. Oh. That. Burn. Nu ska mina stackars ben få vila!

Hann smäcka i mig vansinnigt mycket mat innan jag började och nu är jag på rast, helt slutkörd för jävlar vilket tempo det har varit.. Jag tar över expressen, I said. It will be fun, I said.

Avslutar detta inlägg med en grym nyhet:

Tröstar mig med att halva helgen är avklarad och att jag förhoppningsvis ger mig ut på nya äventyr nästa vecka. Är väldigt förväntansfull.. Men först ror jag detta i land. Min sista helg som heltidare. Let's fucking do this!

Nä, inte blev det något bröstpass i tisdags inte. Efter jobbet åkte jag till sjukhuset för att ta ännu mer prover för mina urinvägsinfektionsliknande symptom som fortfarande inte gått över. Vilken skräll. Men det var otroligt fin utsikt över havet sett från sjukhusets väntrum!

Mötte upp Martin på Kaffedoppet för lite preworkoutmat. Unnade mig en semla. Äntligen! Är alldeles dying att få prova den nya revolutionerande semlewrapen som inte finnes i närheten än.. Men på Lejas i Uddevalla.. Världens bästa café. Kanske kommer vi iväg dit någon dag igen.







Men när vi ätit upp kunde vi konstatera att ingen utav oss var särskilt sugen på att täna. Både Martin och jag hade mycket träningsvärk sedan måndagens release och dessutom behövde jag lära mig koreografin och coachingen till de fyra första låtarna under kvällen.. Så jag bestämde mig för att lyssna på kropp och knopp och inte behöva stressa. Vi tog en snabb sväng hem till Söle för att hämta lite post och andra grejer och det var mysigt att träffa dem även om det var en kort visit.



Fick min födelsedagspresent av Mika, TMNT på blu-ray!



Koreografin satte sig som en smäck i muskelminnet under bara några timmar och resten av kvällen kunde vi bara ta det lugnt och mysa, med TV-spel och glassen som blivit över..

Det blev onsdag och vi båda jobbade öppning. Fick sluta vid tre så vi åkte hem för att ladda upp inför ett gympass. Martin kliade mig på ryggen i en halvtimme, sedan somnade jag på en nanosekund i hans säng och blev väckt när han lagat middag åt oss. Fatta hur bra jag har det.

Sömnig och i matkoma lyckades jag ändå ta mig in till gymmet för ett bröstpass följt av en timmes bodypump. Det gick så himla bra! Helt slut och med lyckodepåerna överpåfyllda kunde vi åka hem.. På väg ut ut gymmet stötte jag på Maria som påminde mig om den där kvällen då jag skulle hålla en låt på pumpen för första gången. Jag satt och cyklade i väntan på att passet skulle börja och sa till henne att jag funderade på att strunta i det och prova nästa vecka för att jag inte kände mig redo. Men hon lyckades övertala mig, och idag är jag här.. Jag har mycket att tacka henne för egentligen. Men mest för den där kvällen!



Passade på att köra en dubbel biceps när jag hade pump i hela kroppen och väntade på att min kycklingfärs skulle steka färdigt.. Stensomnade vid halv ett och sov så jäkla gött hela natten. Min säng är helt fantastiskt skön.



Martin väckte mig vid halv åtta när han åkte till jobbet och jag gick upp en kvart senare. Mycket taggad inför dagen för jag började städa och fixa och dona direkt, innan frukost - kan ni tänka er? Såg lite SoA under tiden jag åt min havregrynsgröt men trots att jag blev mätt och belåten mådde jag lite dåligt, vilket jag gjort hela morgonen.. Kände mig varm och svag. Så jag kröp ner i Martins säng och sov en halvtimme till.

Påbörjade sedan dagen på riktigt, knäppte en Celsius och diskade, städade, dammsög, tog en riktigt lång dusch och åt lunch framför ännu mer SoA. När klockan blev halv två bilade jag in till stan. Ringde farmor som visst låg och sov, hon kände sig riktigt dålig idag sa hon.. Och det märktes. Hon ville prata någon annan gång och så har hon faktiskt aldrig sagt tidigare. Jag tycker så synd om henne som verkar så.. Smärtande, stundvis. Hennes bra dagar är bra men de dåliga låter hon olycklig som sjutton. Hoppas jag får möjlighet att träffa henne imorgon istället.

Jag hämtade ut två paket, en restleverans från Allposters samt månadens The Healthy Box. Åkte sedan till Statoil för att tanka och fylla på luft i däcken.. Sedan bar det av mot gymmet för att träna ben.

Det tog lång tid att komma igång, först skulle jag äta två burkar kvarg, sedan värma upp i tio minuter och nr jag gjort det ringde mamma och vi pratade i en halvtimme nästan. Sedan skulle jag värma upp igen. SEDAN, kunde jag börja träna.

Det kändes som att tiden gick sååå långsamt men övningarna tog hårt! Det var lite segt att ta sig igenom alla utfall men jag lyckades. Var inte i toppform idag, dels är jag seg och har väldigt mycket träningsvärk efter veckans två bodypumpklasser men också kände jag mig nästan lite förkyld. Täppt i ena näsborren. Haha.

Avslutade med en lång stretch vilket jag nästan aldrig gör. Har planer på att få tummen ur och börja köra yoga lite då och då, det är en rörlighets- och mentalträning jag är i stort behov av!

Kom hem till min älskade Bowies, började laga mat och tog en dusch.. Hoppade med gott samvete i min onepiece igen. Så vi har ätit middag, spelat färdigt The Evil Within och druckit te samt ätit lite från boxen jag fick!

Men nu är jag faktiskt trött och av någon jäkla anledning så jobbar jag imorgon.. Jag ska egentligen vara ledig torsdag och fredag men av någon anledning går jag stängning imorgon. Det tog mig hela onsdagen att acceptera det och sluta sura, haha. Chefen är på semester så jag känner inte riktigt för att ringa och ifrågasätta.. Så illa kommer det inte bli. Hoppas jag. Nu ska jag börja avrunda! Ha en fin fredag hörreni!

Februari närmar sig och det känns bra. För mig kommer det att vara en övergångsperiod mellan tre jobb och jag är förväntansfull men också lite nervös att det inte ska gå som planerat. Jag kommer antagligen få jobba väldigt mycket. Nästan varje dag. Om allt går som planerat, inga papper är ju påskrivna än så länge.. Men jag är beredd att göra det i en månad.

Igår var jag ledig och eftersom jag fått en knäpp i skallen och övat in pumpen kvällen innan kände jag inget större behov av att ägna dagen åt att öva. Så jag sov och myste med min älskade Martin praktiskt taget hela dagen fram tills kvällen kom och det var dags att åka in till gymmet.

Jag hade vilat från gymmet hela helgen eftersom jag helt enkelt inte känt mig särskilt fräsch i kroppen. Jag planerar sällan in mina vilodagar, att träna känns som en självklarhet varje dag men de dagar då jag är för trött eller ur form så kan jag skippa gymmet utan vidare ångest. Igår valde jag att skippa styrketräningen eftersom jag haft en nerv ikläm i axeln och känt mig allmänt stel och ur form och verkligen ville spara på krafterna till releasen. Det är alltid så jobbigt för kroppen att byta release tycker jag. Men på något magiskt sätt försvann alla stelheten och smärtor i kroppen efter gårdagens stenhårda bodypump, jag märker att kroppen mår bäst av att träna och ju fler vilodagar jag tar på rad desto sämre känns det i kroppen. Lagom är bäst såklart. Det är för övrigt ett jäkla mirakel att jag inte blivit sjuk en enda gång i vinter. Peppar peppar. Alla runt om mig har gått runt och varit krassliga nästan hela tiden men inte jag.. Inte en enda gång. Det kommer väl nu bara för det.

Nåväl, angående igår så var passet fullbokat och det var superkul! Alltid lite nervöst att köra ny release för man är rädd att få en blackout men det gick som smort. Nu ska jag bara lära mig de första låtarna också så kör vi på onsdag igen och det kommer bli askul.

Inga större problem att ta sig ur sängen idag inte. Faktiskt.

När jag kom till jobbet trodde jag att jag bara skulle öppna och sedan stanna till klockan ett men där misstog jag mig.. minsann. Schemalagd till 17:00, bara att tacka och ta emot. Är ganska så nöjd med öppningen, jag öppnar i princip bara som passchef men inte idag och det är klart att det är lite annorlunda. Det var ganska kul att jobba men runt tolv, ett, fick jag så fruktansvärt ont i magen. Så där magsårsont som jag hade i ett halvårs tid. Jag får lätt det ifall jag går hungrig en längre period och jag fick smita undan för att äta men det hade ändå gått lite för långt och det har inte gått över helt ännu.. Men så går det när man slarvar med maten. Fy på mig. 

 

Farmor ringde mig när jag satt på lunchrast också. Det var ganska jobbigt.. Hon lät väldigt olycklig och sa att hon inte mådde så bra idag. Däremot så hade mina fastrar vidarebefodrat texten jag skrev här på bloggen häromdagen så hon hade fått läsa det. Och hon ringde bara för att tacka för vad jag skrev och sa att det verkligen berörde henne. Jag tror jag ska åka och hälsa på henne imorgon.

Efter jobbet hade jag egentligen tänkt träna men jag bestämde mig direkt utan vidare övervägande för att låta bli. Jag hade ont i magen, har fortfarande träningsvärk i benen och har dessutom en nerv eller snarlikt ikläm i axeln.. Inte alls i skick för att träna idag så jag åkte direkt hem, åt mat, kollade ett avsnitt Sons of Anarchy och har suttit och övat bodypump resten av kvällen. Nu känner jag att min del av passet sitter, låt 5 till 10. Det känns helt vansinnigt att inte vara ute i sista sekund! Så imorgon är jag ju som sagt kompledig för idag så jag ska försöka ta en titt på låt 1-4 också fast utan någon press. Fett najs.

Är väldigt spänd och taggad inför morgondagen, det ska bli fruktansvärt roligt. Det finns bara en plats kvar på passet (redan!) och det är så kul att det går så bra för just mina pass och mina deltagare gör mer för mig än de anar.. Imorgon öser vi.

Nu ska jag läsa lite bloggar och väntaa på att Martin kommer hem. Kanske dricka ett glas juice. Mmm. Apelsinjuice. Vi hörs säkert imorgon!

Laaaazy Saturday. Gled ur sängen efter 4,5 timmars sömn vid halv åtta och gjorde mig i ordning för bodypumppasset som jag vikarierade på åt Sanja.. Jag mådde så himla kasst but a man's got to do what a man's got to do. Så jag bilade in i totalt snökaos, särskilt vid järnvägskorsningen då bommarna och lamporna ballat ur totalt, de var halvvägs nere och varnade för kommande tåg.. Men hallåååå eller, det är snökaos, klart det inte går några tåg liksom. Hähä. Vi stod och väntade en stund och kunde sedan konstatera att det inte skulle komma något tåg. Läskigt. På vägen hem sedan hamnade jag i världens bilkö där så jag gick ur och sprang fram till bilen först i kön och sa att bommarna stått så i i alla fall en timme.. Så vi rullade försiktigt över allihopa tillslut. Vid det här laget mådde jag lite bättre men kände mig fortfarande alldeles rutten.. Så själva passet var inte så ansträngande för mig eftersom jag inte hade några vikter alls men jag har träningsvärk så det räcker och blir över att det var ingen större förlust. Skönt med vilodag. Ändå.

Kom hem och dök ner i sängen bredvid Martin. Han åkte till jobbet men jag sov i 4 timmar till. Fy fan vad det var skönt. Åt vegetarisk currygryta med quorn som jag lagade när Klara var här och den första halvan av portionen var som en skänk från ovan men plötsligt tog det tvärstopp och jag mådde dåligt igen. Men efter horisontalläge på soffan en kvart så drog jag på mig en utav Martins tröjor och började städa huset som såg ut som ett bombnedslag.

Mitt städande gick snabbt (trots världshistoriens högsta berg med disk) och effektivt och jag fick äntligen hittat det alldeles spårlöst försvunna vinglaset. Som låg utomhus. Bakom min cykel. Vad fasen?

Sedan tog jag en dusch och gjorde mig i ordning för en tur till Nordby för att köpa mat. Hungrig tjej. Åt middag och resten av kvällen ägnade jag åt att öva inför måndagens bodypumprelease! ERMAGERD så roligt det ska bli! Skönt att ändå inte sitta och stressa med koreografin typ timmarna innan passet.. Det är nog första gången någonsin jag faktiskt börjar öva tidigare än dagen innan. Yeah..

Mitt upp i allt detta ringde ze big baus Kajsa. Vad fasen tänkte jag.. Det har krisat sig big time på jobbet och hon behövde någon att öppna med imorgon. Jag skulle egentligen avnjuta min sista dag på semestern och ägna hela dagen åt att öva bodypump i lugn och ro. Men jag tycker så synd om Kajsa som sliter som ett jäkla djur på jobbet (plus att hon har varit väldigt schysst mot mig framförallt med att lösa schemat så jag kan jobba på andra ställen) att jag tillslut gav med mig.. Dessutom fick jag ledigt på måndag istället för att få ut den där sista dagen på semestern och summa sumarum ger det mig MER tid att öva bodypump på så att.. Det blir nog bra. Men nu måste jag sova. 

Tre bilder från min senaste kväll med Klara (hon var så röksugen och det enda jag hade att erbjuda var en väldigt gammal cigarr som låg och skräpade), en riktigt rolig kväll!

Jag tar sällan bilder från när jag umgås med vänner.. Synd på ett sätt för det känns ju som att det om något är ju värt att bevara på bild men samtidigt så innebär det också att jag låter mobilen ligga orörd för det mesta. Har hört att folk nuförtiden är så noga med att föreviga event och tillställningar att de faktiskt glömmer bort att njuta av det.

Tagga jobbelijobb!

Igår vaknade jag upp med eld i baken för jag hade bestämt mig för det, simple as that. Gick upp halv sju och åt frukost med Martin innan vi bilade till Nordby för att han skulle jobba.. Men jag begav mig in till gymmet för att komplettera benpasset som inte blev riktigt färdigt dagen innan.. Körde full fokus på baksida lår och rumpistumpen! Har förvånansvärt mycket träningsvärk i hamstringsen i förhållande till rumpan, det brukar vara tvärtom..

Jag åkte sedan till Ica för at handla lite mat, till Mekonomen för att köpa nya vindrutetorkare och sedan till Statoil för att tanka, tvätta bilen, torka den inuti och fylla på däcken med luft. Sedan bilade jag hemåt väldigt nöjd och belåten. Bästa av allt var att klockan bara var kvart i elva.

Jag bet i det sura äpplet och tog hand om mitt hår, både färgade och rakade. Det är inte det lättaste att precisera med varken hårfärg eller rakapparat när man ska fixa linjerna vid min sidecut.. Det blev inte perfekt men jag är ändå positivt överraskad över hur bra jag lyckades få det.

Lagade sedan lite mellanmål i form av bröd gjorda på surdeg, morot, palsternacka, rostade kikärtor och bönor. Värmde de i ugnen och la på lite salami, keso och oregano. Oh it was tasty!



Städade sedan huset och diskade innan jag gjorde mig i ordning för att åka in till Nordby. Mötte upp Martin och vi handlade mat, jag bytte in mina hörlurar som gått sönder (igen) men bestämde mig för att prova någonting annat.. Elgiganten har bästa servicen! Köpte även ny burk med BCAA (praktiskt taget det enda kosttillskottet jag använder) och ett fllak Celsius. Oh, the joy.





Ya, nu har även jag beatslurar. De är awesome.

Förresten, när vi var på väg in till Nordby så hände något magiskt, jag sprang på en barndomsvän som jag inte sett på nästan 7 år. Klara, som var min absolut bästaste bästa vän från dagis upp till sjunde klass. Ni anar inte hur mycket vi hängde ihop! Vi var som oskiljaktiga till högstadiet och jag följde alltid med henne hem efter skolan.. Det var så varje dag, jag behövde aldrig ringa farmin han bara kom dit klockan fyra och hämtade mig. Varenda dag under en väldigt lång period. Vi tappade kontakten helt efter högstadiet och visst har jag tänkt på henne många, många gånger men också vetat att hon alltid varit på resande fot eller bosatt utomlands så det har känts väldigt onaturligt att ta upp kontakten igen. Eftersom vi inte hörts på väldgt länge blev jag mycket positivt överraskad över att hon också verkade glad att se mig.

Jag vet inte vad det är med mig, men jag tror alltid att folk inte vill vara med mig eller vill ha med mig att göra. Varje gång jag "lämnar ut mig" genom att fråga om någon har lust att umgås så tror jag alltid, alltid, alltid att vederbörande inte vill och antingen hittar på en ursäkt för att slippa eller säger ja motvilligt. Det är en ovana jag avskyr men jag antar att det har med osäkerhet att göra.. Jag känner mig alltid väldigt sårbar och tänker ofta efter ett möte med vänner "undra om de tyckte det var jobbigt, eller tråkigt, eller att jag pratade för mycket om mig själv, eller att jag sa fel saker, eller att det blev pinsamt tyst". Det är faktiskt ett ganska påtagligt roblem hos mig som jag ändå är ganska förvånad över att jag har.. Om någon faktiskt skulle säga rakt ut "nej tack, jag vill inte umgås med dig" så gör ju fortfarande inte det mig till en dålig människa. Jag vet att jag inte gör någon något illa medvetet och så länge jag vet det med mig själv så ska jag inte låta någon annans tankar om mig definiera mig. Kom ihåg, ibland måste du be om ursäkt för saker du gjort men du ska aldrig be om ursäkt för vem du är. Om någon berättade för mig att denne hade detta problem skulle jag kunna mala på i evigheter om varför han eller hon inte bör känna så. Men det är ju som regel mycket lättare att förstå i teorin än att känna i praktiken..

Mitt möte med Klara lyfte verkligen upp mig, det kändes väldigt surrealistiskt men jag var så glad. Tänk som tiden gått..

På kvällen hade vi planerat att träna följt av mitt bodypumppass men Martin var så trött att jag nöjde mig med morgonens styrkepass och åkte in i tid till pumpen bara. När jag kom hem myste jag med Martin hela kvällen innan jag totaltdäckade och sov som en stock, vilket behövdes eftersom jag hade svårt att somna kvällen innan och bara fick ett fåtal timmars sömn.

Idag lämnade Martin mig åt mitt öde på gymmet eftersom han mådde halvkasst, så jag åkte in och körde en timmes ryggpass. Intensivt men lika tungt för det. Jag hade nämligen en lunchdate med Klara inplanerad klockan två!

Så vi möttes på Park där vi satt i lite mer än två timmar innan vi skiljdes åt och tackade för idag.. Ah, jag kan nog inte riktigt beskriva hur värdefullt det var för mig. Sentimental som jag är.

Jag har i alla fall bjudit hit henne på vin och ännu mer catching up imorgon kväll och jag försöker släppa all oro att inte duga och bara slappna av. Förhoppningsvis ser hon fram emot det precis som jag. Haha.

Så kvällen till ära tog vi en sväng till Systembolaget för att inhandla vin och resten av kvällen har spenderats i soffan framför TV-serier och TV-spel. Jag har nu bara tre dagar kvar av semestern men jag ska njuuuta!

Här ser ni en printscreen från informationen min Jawbone samlat upp under natten. Den mäter som sagt min sömn och dagar som dessa var det intressant att se statistiken..

Tilläggas bör också att den första timmen som jag låg och vred och vände på mig inte registrerades. De orange områdena är tiden jag varit vaken.. Alltså låg jag i sängen i nästan åtta timmar men sov sammanlagt fem timmar och tjugo minuter. Behöver jag säga att jag hade sjukt svårt att somna och att jag sedan sov otroligt dåligt? Nu sa jag det ändå.

Den senaste tiden har min dygnsrytm antingen varit väldigt förskjuten eller så har jag sovit några få timmar under natten, gått upp och sedan sovit fram till middagstid. Oavsett så resulterar detta i att jag liksom inte är det minsta trött på kvällen.. Men jag gör ett nytt försök idag och om det resulterar i bara några få timmars sömn så nöjer jag mig så, för då kanske jag har en chans att bli trött på kvällen sedan. Förhoppningsvis kliar inte mina handleder som sjutton inatt..

Min dag blev i alla fall ganska kort eftersom jag somnade om efter att ha ätit frukost med Martin. Jag har verkligen inte fått mycket gjort dessa dagar jag gått hemma och även om det är skönt så känner jag att det räcker nu.. Imorgon jäklar!

Kvällen till ära fick jag i alla fall till ett halvschysst benpass på gymmet följt av en timmes CX Works. Imorgon räknar jag med två pass på gymmet, bland annat min pump som redan ikväll bara har sju lediga platser kvar. Det är så himla roligt att det börjar ta fart alltså!

Väckarklockan är ställd på sju och mina mentala batterier är uppladdade. Imorgon ska bli en bra dag.

Fick dessutom hem dessa godingar som jag glömt bort att jag beställt!

Nu ska jag försöka sova. Ha en grym morgondag för det ska jag ha!

Min kära sambo har slagit på stort ikväll och gått och lagt sig innan elva. Det känns bra för mig, jag önskar mer än gärna tillbaka vår dygnsrytm som vi behöll efter semestern i Spanien. Fast tillskillnad från Martin, sov jag ganska mycket inatt så jag passar på  att slänga in ett blogginlägg här jag ligger i den fluffigaste av sängar.. Ikväll höll jag i bodypump, mitt kära lyckopiller, med fullbokad sal och dessutom två av mina bästa vänner med. Jag var som galen vill jag lova, skrek en massa på dem, haha. Har en känsla av att jag kan bli liteför gapig ibland men jag blir så carried away helt enkelt. Så fullproppad av endorfiner och väldigt nöjd med kvällen kan man säga att jag är, bortsett från att mina wristwraps alltid lämnar oerhörd eksem på handlederna som kliaaaaar... Värre än någonsin ikväll. Ah. Är glad att jag luskade ut att det var kontakteksem och inte någon matallergi i alla fall!

Nåväl, här kommer en liten tillbakablick och sedan har jag en stor nyhet att avslöja..



Ifrån förra helgen då jag sjunkit ner i soffan med lite söndagsmys efter avslutad öppningsvecka.. Phew.



Dagen efter var jag ledig, men det fanns ändå inte så där jättemycket tid till över som de flesta måndagar.. Men jag hann med mitt morgonmys med frukost och tända ljus framför ett avsnitt TWD som jag nu kollat ikapp och måste vänta till åttonde februari innan det kommer mer avsnitt.. Buhu.. I samma veva börjar Better Call Saul också, en spin-off på Breaking Bad. Det ska bli najs.



Nöjd tjej hemma måndag kväll efter ännu ett fantastiskt bodypumppass! Tidigare under dagen hade jag försökt ge mig på ett benpass men kroppen bara skrek nej så jag avbröt faktiskt i andra övningen och åkte hem för att ladda upp batterierna inför kvällspasset istället. Nöjd med det beslutet.



På tisdagen tog jag nya formbilder till PT-Emelie. Hoppas kunna få ordning på maten igen snart, det har varit många snabba genvägar nu när kylskåpet varit trasigt och vi inte haft mat hemma..Men vikten går sakta men säkert uppåt!



På tisdag kväll hade vi assistentmiddag hemma hos oss. En gång om året har vi sånt möte på Max där chefen, biträdande och vi assistenter samlas för att ha ett litet mer genomgående möte i lugn och ro. De två högsta cheferna stod för maten och herre min skapare så fantastiskt gott det var! Första delen av mötet spenderades i tystnad för alla var så upptagna med att äta, haha. En väldigt trevlig kväll som satte en del tankar i rullning..



Pannacotta med passionsfrukt och vit choklad. Mhm mhm mm.

 

På onsdagen hade vi tänkt köpa ny tvättmaskin samt kyl och frys eftersom samtliga gått sönder hemma hos oss. Men vi försov oss. Big time. Så det blev inget med det då. Martin bytte till sig ett stängningspass dagen efter istället så jag traskade upp tidigt för ett bröstpass på gymmet (som älskling inte kunde joina eftersom han fortfarande var sjuk) men lagom till att jag var färdig runt elvatiden kom han inrullandes på paerkeringen med sitt nyhyrda vrålåk. För nu jäklar skulle här köpas vitvaror!

Vi hittade allt vi behövde för mindre än det bidraget vi fick av hans föräldrar för bara tvättmaskinen.. Guld värt verkligen. Jag var helt vansinnigt nervös måste jag säga.. Det snöade otroligt mycket, Martin är väl inte vanast i världen med att köra lastbil på halkunderlag och dessutom låg våra grejer i bak och gled omkring.. På snirkliga vägar blev vi dessutom stannade av tullen. När vi var framme vid huset skulle dessutom de supertunga grejerna bäras upp för vår lika hala trappa och jag var rentav livrädd att vi skulle halka och slå ihjäl oss. Men vi fick in det nya kylskåpet och ut det gamla, in med nya tvättmaskinen men erkände mig besegrad när jag insåg att installationen av den var bortom mitt kunskapsområde då strömsladden satt fast i en dosa i väggen.. Jag hade hoppats på att slippa be min pappa om hjälp för han har verkligen hjälpt oss så himla mycket med.. allt. Så vi gjorde vad vi kunde och sedan fick vi stressa iväg till jobbet!

På kvällen belönade jag mig med en Ben & Jerrys Peanut Butter Cup som jag delade broderligt med den jag älskar mest framför en massa avsnitt av That '70s Show. Världens bästa sitcom. Because why the hell not liksom.



Och äntligen hade vi ett kylskåp igen!(!!) Ett väldans snyggt ett, dessutom.



Fredagen var världens längsta dag i världshistorien men ser man på, jag överlevde den också. När stängningen var färdig stundade ledig helg.. och sedan en veckas semester!

Så lördagen började segt och vi sov. Sov, sov, sov. Somnade på soffan. Och sedan när det var dags att börja röra på sig var första destinationen gymmet och ett kort armpass som ändå gav mig oerhört bra pump och som en bonus även träningsvärk dagen efter. Jag körde ett jättekort pass eftersom jag skulle till min vän Mary för att umgås med några tjejkompisar som så sällan ses!



Vi satt och pimplade kaffe och bara pratade i fyra timmar.. Gud så fina vänner jag har. När vi ses är det som om vi aldrig varit isär, precis som det ska vara.

När magen klagat upproriskt länge var det dags att åka hem och laga mat. Martin däremot somnade på soffan ganska tidigt under kvällen så jag hällde upp en iskall Celsius i ett fint vinglas och satte mig framför datorn för att skriva lite. Han vaknade sedan till liv och vi spelade lite The Evil Within innnan det blev dags för läggdags.



Söndagen i all ära var inte alls lika produktiv. Farmin kom hit för att installera tvättmaskinen (samt köra bort den gamla) och han hade med sig Simon som fick dricka varm choklad och spela TV-spel med mig.. Hähä. Frågade även farmin lite snällt om han hade lust att hjälpa oss sätta upp en stång i duschen, att sätta fast duschmunstycket på. Vi köpte ny slang och nytt munstycke när den andra gick sönder men själva stången har varit trasig i säkert två år. När vi köpte ny gick allt åt skogen och dessutom var den för lång. Men farmin är ändå McGyver in disguise så han fixade det på en kvart. Så nu kan man använda båda händerna när man duschar! Känner mig fånigt lycklig varje ång jag duschar nu, vilken lyx det är med vatten som inte försvinner, hyfsat bra tryck i vattnet och en hållare för munsstycket.. Faktiskt. Samt att tvättmaskinen inte läcker vatten. Helt fantastiskt vad nöjd jag är. När de åkt tog jag på mig min onepiece och förklarade vilodag från allt. Det var ju ändå semester. Så vi bara åt, degade på soffan under ett täcke och spelade TV-spel under hela dagen faktiskt. Helt underbart mysigt.



Jag åt proteinkaka som jag sparat sedan början av december, inte illa för att vara jag..

Men idag var det måndag och nya tag! Jag vaknade innan väckarklockan och gick upp för attt äta frukost och ta hand om berget med disk.. Martin vaknade strax efter och var tvungen att åka till jobbet nästan direkt. Jag skulle egentligen ha mött upp Sanja för att försöka få skickat in hennes licensvideo men jag fick en sådan himlans huvudvärk att jag bestämde mig för att det fick vänta.. Vilket var lika bra för Sanja försov sig big time. Vi två alltså, haha.

Så när jag sovit bort huvudvärken och fått mina 8 timmars sömn på köpet gick jag hemma och bara myste, städade lite, grejade, kollade på film.. För att runt tretiden åka in till stan för att köpa mat. Jag var så fruktansvärt hungrig att det slank ner inte mindre än en pasta Alfredo PLUS 150 gram rostbiff.. Jäklar så gott det var. Pratade lite med nya platschefen om kommande planer och jag måste säga att jag känner mig alldeles pirrig..



Körde en timmes axlar och mage följt av mitt pass bodypump. Fy vilket bra jobb jag har.



Nu ska jag bara dricka lite vatten för jag är så himlans törstig.. Utan att väcka mister maestro som ligger och snarkar i rummet intill. Skönt att han fick somnat i tid, han som sov nästan ingenting inatt. Imorgon väntar ännu en semesterdag och jag ska njuuuta! Och fixa och dona. Sånt jag gör bäst.

Nu till den stora nyheten. För att göra en kort historia lång (ja, du läste rätt, när någonsin har jag dragit mig för att skriva walls of text liksom) så kläckte en gemensam vän till oss i veckan att han ska bli pappa. Det känns som att det är jättemånga av mina vänner som väntar barn just nu och jag är så genuint genomlycklig för deras skull, blir nästan tårögd bara av tanken.. Martin skojar mycket om att han aldrig någonsin skulle kunna älska ett barn eller att han inte är familjefarsmaterial. Och på senare tid har det gjort mig mer och mer ledsen i takt med att verkligheten kommer ikapp mig.. Inte nu, inte om ett år, kanske inte om fem år men någon gång vet jag att jag också kommer längta efter hund, hus, barn och bil. Ni fattar. Nu kan ju vad som helst hända och jag hyser inga illusioner om att det kan ta slut mellan oss fram tills dess, men jag går ändå inte in i ett förhållande utan målsättning att vi ska vara tillsammans väldigt länge. Så jag frågade Martin.. slösar jag min tid? Det kanske låter ytligt på något sätt men jag vill verkligen veta att jag delar en framtid med någon som har samma drömmar som jag.. Jag har tidigare fnyst åt mina vänner när de berättat om snarlika problem och trodde verkligen aldrig jag skulle känna så själv men jag förstår dem nu. Exakt vad Martin och jag sa ska jag lämna åt fantasin, men det var ett fint samtal och jag är glad att Martin kunde prata om min oro. Kontentan med samtalet var i alla fall att just nu känns ingenting särskilt aktuellt med tanke på vår livssituation.. Vi sitter fast i samma ekorrhjul som för tre år sedan och med vårt nuvarande jobb har vi inte många möjligheter. Vi kan inte spara pengar, resa, köpa något kul eller göra någonting annat än betala räkningar och hålla huvudet över vattenytan tills nästa lön. Med ett heltidsjobb där vi inte kan klättra mer karriärsmässigt och stundvis mår ganska dåligt av. Jag har länge känt att jag fått ut det jag kan få ut av Max och även om min motivation går i vågor så har jag varit kvar där alldeles för länge. Men mitt upp i allt detta har jag fått två andra jobberbjudanden. På Bodypower där jag sökt jobb två gånger har jag pratat med chefen och han vill att jag ska jobba jämna helger. Och extra. Jag pratade med platschefen på gymmet och idag konstaterade hon att de har timmar i receptionen för tre dagar i veckan, minst. Så i fredags sa jag upp min heltidstjänst på Max. Det är en stor chansing jag tar, som jag MÅSTE ta, för att se ifall jag kan pussla ihop de andra jobben och klara mig på det. Jag är så, så, oerhört jäkla tacksam att jag har en så förstående chef som inte bara gav mig ett ultimatum, utan förstod min situation och lät mig välja precis hur jag ville göra.. Så i februari månad har jag valt att behålla min assistenttjänst tills de plockat upp någon som kan ta efter mig, men gått ner från 35 timmar till 20 timmar i veckan så det finns utrymme för annat jobb däremellan. Detta känns så skönt för mig eftersom inga papper är påskrivna någon annanstans än, så vad som än händer så står jag inte arbetslös. Övergången mellan jobben kan ske gradvis och ingen hamnar med skägget i brevlådan. Jag är egentligen inte orolig men mer rastlös och ivrig att se hur det blir, och håller högertummen för att jag kan få ihop det till rimliga timmar och få jobba med något jag tycker om. Kanske kan detta bidra till en livsförändring för både mig och Martin (för jag tror han blir mer motiverad till att söka nytt jobb om jag slutar på Max), och ta oss ur den vardagen som just nu gör att livet står på paus medan tiden går förbi. Kanske kan jag spara pengar och så småningom ha både råd och tid till att börja plugga till PT. Jag hoppas det här är början på något stort. Önska mig lycka till!

Ett väldigt fint armband jag fick av Sanja för några veckor sedan.

Vet ni vad, jag vill ta tillfället i akt och få några saker sagt.

Det är svårt att veta var jag ska börja och lika svårt att försöka avrunda, för jag skulle kunna skriva i evigheter utan att känna att jag fått med mig allt. Men i flera dagar nu har jag gått och bara bejakat känslan att jag är så himla tacksam. Jag är tacksam över att jag föddes i trygga Sverige, att jag växte upp med en underbar pappa som prioriterade mig högst utav allt, att jag fick lappat ihop och stärkt min väldigt ostadiga relation med min fantastiska mamma.. Att jag längs vägen fick en bonusmamma som tagit hand om mig som sin egen. Och min alldeles utomordentligt kärleksfulla farmor som alltid funnits hos mig. Att jag fick spendera större delen av mina tidiga år i stallet med egna hästar och allt det innebar. Att jag fick vara mig själv genom min tonår och att ingen av mina föräldrar förbjöd mig att klä eller sminka mig som jag ville. Jag är tacksam att jag träffade Manfred och hans familj, att de och min familj lät mig bo i Mjölby under min gymnasietid. Jag är tacksam över alla människor jag träffat som var och en lärt mig något om mig själv, påverkat min livsstil och gjort mig till den jag är idag. Över alla mina vänner som jag sällan träffar eller hör av mig till men som ändå står mig närmast i hela världen när vi väl ses och älskar mig nästan villkorslöst. Jag är tacksam över att jag träffade Martin på Pråmen den där kvällen och att vi har en vardag ihop. Jag är tacksam över att bo i ett hus och inte en trång lägenhet, att köra bil och kunna ta mig vart jag vill när jag vill. Friheten betyder mycket för mig.

Jag är också tacksam över att jag kan bestämma mig på kvällen att morgondagen kommer att bli en bra dag. Att jag förstått vikten av en positiv inställning och hur man väljer lycka framför hjälplöshet. Jag är tacksam för att jag hittat min hobby och kan utöva styrketräning regelbundet och att min kropp är hel och frisk. Jag är också tacksam för alla människor jag stöter på som lyfter upp och stärker mig dagligen. Jag är tacksam över att jag benådats från tragedier och sorg under en väldigt stor del av mitt liv.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag är så tacksam över människorna i mitt liv, allt jag har att tillgå och vem jag är. Jag försöker att vara tacksam varje dag. Det är vissa dagar då det är svårare att komma ihåg dessa saker men när allt kommer omkring är det min livshistoria och inte väder eller andra omständigheter som avgör om jag är lycklig eller inte. Man får lov att ha dåliga dagar, man får lov att vara på dåligt humör och man får lov att begå misstag. Men man får aldrig glömma bort vem man är eller hur man tagit sig dit. Framför allt så är det lätt att börja ta omgivningen för givet och bara vilja ha mer.. Min pappa sa alltid att jag ska vara glad för det jag har och inte sörja det jag saknar. Ser man det så, så känner jag mig som en av de rikaste människorna i världen.

Någon som ständigt påminner mig om det här är min älskade farmor. Som alltid funnits med mig och min familj, och alltid varit varmhjärtad och geniunt genomgod. Hon sa alltid att "huvudsaken är att du är frisk". Sedan blev hon äldre och var inte så frisk längre. Då sa hon "huvudsaken är att jag känner mig klar i huvudet". Nu har hon svårt att komma ihåg saker men då säger hon istället  att "huvudsaken är att jag kan gå hemma och fixa och dona". Nu känner hon sig otrygg hemma och ska snart flytta till ett ålderdomshem. Men hon menar att hon tycker fortfarande att det är så himla kul att leva. Att få fortsätta uppleva varje dag och vara med oss. Hon inspirerar mig mer än hon någonsin kommer förstå och hon lär mig att solen skiner alltid bakom molnen.

Tack för att ni läser. En massa kärlek till er alla.



Ett foto på farmor från när hon var liten, och en bild på hur hon ser ut idag. Min fina.

Igår rockade jag i alla fall öppning och slutade klockan fem. Sedan i förrgår då jag drog ut på tiden nästan dubbelt så mycket än det egentligen borde ha tagit mellan jobb och det att jag var hemma, så har jag bestämt mig för att försöka bli mer effektiv när jag ska ta mig någonstans. Visst är det gött att sitta med mobilen och slösurfa men det börjar bli så jäkla mycket att jag nu bestämt mig för att lägga undan mobilen när jag är på språng. Det känns bra.

Igår gav det i alla fall resultatet att jag inte var hemma särskilt sent och däremellan hann med ett rygg/axelpass på gymmet. Jag kände mig faktiskt ovanligt stark men efter halva passet blev jag så fruktansvärt hungrig trots att jag käkade precis innan.. Så jag skyndade mig igenom resten av passet, handlade och åkte hem.

Väl hemma lagade jag middag, kollade lite på serier och myste sedan i soffan med Martin, That '70s Show och en 200g chokladkaka med M-kulor i. Jag hade bestämt mig för att ha veckans fuskmåltid igår men kom aldrig underfund med vad jag var sugen på.. Inte pizza.. Inte glass.. Inte chips.. Inte godis.. Men jag köpte ändå den där Maraboun för jag visste att jag skulle ångra mig sedan på kvällen. Men jag var fortfarande inte särskilt sugen så jag delade med mig av den till Martin. So much for cheat meal. Men man ska inte klaga över att vara nöjd utan socker.

Gick och la mig i sängen kvart i elva. Lyssnade på meditationsmusik och hade det helt kolsvart.. Visst är det mysigt med adventsljusstaken men jag sover nog som bäst när det är helt mörkt. Martin la sig bakom mig och där somnade jag, helt slutkörd... Och laddade om för nya tag idag!

Sitter och äter chili con carne som aldrig verkar ta slut, ska jobba sex timmar till och sedan tar jag helg. Ikväll är det rest day från gymmet för att kunna ladda upp inför en ny vecka. (Where is my rest muscle and how do I train it?)

Önskar er en bra söndag!

Åh känslan imorse när jag vaknade och bara direkt längtade tills ikväll och att få lägga mig igen.. Haha. Så tänker man hela dagen "jag ska sova direkt jag kommer hem!" men lagom tills dess har man hunnit piggna till. Alltid.

Igår efter jobbet smäckte jag i mig en massa kvarg med hallon och en Celsius och laddade för ett benpass. Var ju måttligt sugen vill jag lova. Men det har väl nästan aldrig hänt att man ångrat ett träningspass så jag släpade iväg mig själv. Ännu mindre sugen blev jag när det var så mycket folk att man fick leta parkering. Jag blir alltid så avtaggad när det är mycke folk men helt ärligt så är det sällan ett hinder, egentligen..

Mitt pass blev i alla fall väldigt bra och träningsvärken sitter där den ska idag. Är så glad att Emelie utformat ett träningsprogram som verkligen får mig att komma åt baksida lår.. Har nästan aldrig haft träningsvärk där innan.

När jag kom hem bytte jag slang och duschmunstycke i vår duschkabin, städade undan julen och sedan tog jag en dusch och drog på mig min hårt älskade onepiece. Lagade mat och kollade på TWD i soffan.. Jag åt gluten- och laktosfria fiskpinnar (så fruktansvärt goda, med hela torskbitar fiskat här på västkusten), två portioner jasminris och het sweetchilisås. Det såg vansinnigt tråkigt ut men det är min absoluta favoritmat just nu. Väldigt lycklig tjej. Avslutade min egentid i sängen med en bok om yoga i händerna, en kopp te, doftljus och meditationsmusik. Ovanligt för att vara jag men utan tvekan något jag önskar jag gjorde oftare.

Så imorse försov jag mig lite. Som tur är sätter jag alltid tre larm; det första är mitt Jawbonearmband som börjar vibrera, det andra är larmet på mobilen och sist men verkligen inte minst min väckarklocka från IKEA som låter som helvete. Kan inte tänka mig att någon människa någonsin sovit sig igenom det ljudet. Men det är ju bra för den tjänar sitt syfte. Dessutom står den två meter från sängen så jag måste springa upp för att stänga av den. Det finns ett skäl till att den ringer sist kan jag säga, jag har liksom fått två chanser att gå upp och när jag inte tagit dem tar jag till det tunga artilleriet helt enkelt.

Men jag fick ändå i mig frukost innan jag åkte och det är ju inte så illa. Arbetsdagen gick oerhört segt men jag jobbade med ett riktigt skönt gäng så det var okej. Fick gå hem två timmar tidigare för att vi sålde så dåligt.. Var fett omotiverad för gymmet men ville ändå åka in och köra ett riktigt discopass. Armar, axlar och lite mage. Jag fick ett sånt jääääkla tryck i armarna, helt underbart! Mina axlar och triceps poppade fram mer än någonsin, synd att jag inte fick bild på det för det var något utöver det vanliga..

Jag var hemma så vansinnigt mycket senare än jag borde ha varit. Jag är så fruktansvärt omålmedveten när jag har gott om tid. Men jag tog hand om lite disk och tvätt och kollade TWD. Sedan hann jag inte så mycket mer innan jag fick en för ting längtan efter sängen. Hade precis kommit upp på exakt 10.000 steg när jag lagt mig, så ringde Martin och önskade att jag dängde in potatisklyftor i ugnen. Först sa jag njaaaa eftersom ungsformen var väldigt smutsig och jag nyss lagt den i blötläggning och dessutom gått och lagt mig.. Han sa jaaaajaaaa jag får fixa något annat då, det är inga problem. Men när vi lagt på fick jag så dåligt samvete att jag gick upp och diskade och dängde in de där potatisklyftorna ändå. Hoppas han blir glad.

Jag åkte till min kära farmor för att lämna en försenad julklapp. Ett inramat foto på oss där det står "Ida & Farmor". En liten diskret påminnare så där på ålderns höst när minnet sviker.. Men hon var så lycklig när jag kom och hon bjöd på kaffe och kaka och höll mig i handen och pratade i en och en halv timme. Som jag njöt av den stunden kan jag säga. Farmor säger att hon vet att hon börjar bli gammal och gaggig men att hon tycker att det är så himla kul att leva. Det ni. Det är inte lätt att se det så när man är 86, har ont och varken orkar med eller kommer ihåg större delen av vardagen. Det var svårt att ta sig därifrån.. Men vi var nöjda med stunden båda två.

Åkte till gymmet och hade tänkte träna ben men alla tänkbara faktorer sa nej. Så jag siktade på det lättaste passet i planeringen, axlar och mage, och drog på mig mitt fuck lagom-linne för att tagga till mitt i tröttheten.. Efter en halvtimme ramlade jag spontant in på CX Works och därefter en timmes bodypump. När vi var klara kände jag mig spyfärdig vill jag lova.. Men roligt var det!

Slitnast i världen kom jag hem och lovade mig själv att inte sätta mig ner för då skulle jag förbli sittandes. Så jag öste på, packade upp mina tusen väskor som jag har med mig överallt, städade lite i huset och tog sedan en lång dusch för att direkt efteråt krascha i sängen med laptopen på magen. När Martin kom hem bara en liten stund senare lagade han proteinfluff åt mig och kliade mig på ryggen tills det var dags att sova.. Han är fantastisk, min Bowies.

Så igår sa jag att jävlar som jag ska sova inatt. Tror ni jag gjorde det? 6,5 timmar fick jag inatt. Men jag gör ett nytt försök ikväll för jäklar så trött jag kommer bli till helgen annars..

Men nu ska jag slutföra detta öppningspass, sedan ta det där benpasset och sist ska jag hem och dö i min säng lite grann. Så underbart..

Idag fyller världens bästaste bästa Norman Reedus 46 år, en av de snyggaste människor gudarna någonsin skapat. Grattis grattis till han.

Som den crazy fangirl jag alltid blir när jag fastnar för en serie så har jag dreglat över ett hav med bilder på Norman och inte nog med det, jag har pimpat min Daryl Dixon-actionfigur! (För visst självklart har jag en sådan också liksom.)

I vilket fall, mina fyra lediga dagar passerade precis som beräknat väldigt fort och den där listan över saker att göra under dessa fyra dagar förblev så gott som orörd. Så himla skönt på ett vis, för det är ju ett kvitto på att jag faktiskt levt i nuet och gjort det jag velat. Det är ju najs.

Hur gick nu bodypumppasset som jag höll igår, undrar ni. Det gick awesome! Sååå många deltagare att vikterna inte räckte till på långa vägar. Vilken känsla det var! När jag kom hem sedan smäckte jag i mig ett halvt kilo kycklingfärs och två portioner ris som BAAM gick rakt ut i musklerna. Och så blev jag inte ens särskilt mätt.

Imorse gick jag upp tidigt för att åka till Söle för att umgås med bror och städa bilen. Kom sedan hem och somnade i Martins famn i några minuter under tiden han drack sitt frukostte och efter körde jag honom till Nordby där jag passade på att storhandla mat, panta en himlans väldans massa burkar och prata med Sanja en stund. En trevlig liten tripp. 

Men sedan bar det av hem igen och resten av dagen spenderade jag i min onepiece, lagade en massa matlådor och städade, kollade på TWD och bara ah.. Myste.

Så kvällsmaten är intagen och nu ska jag göra ett tappert försök att sova. Jag har vänt upp och ner på min dygnsrytm igen så jag har svårt att somna innan klockan två.. Men det är ändå helt otroligt att jag lyckades behålla min goda dygnsrytm ända sedan semestern tills i lördags. Det är ändå.. Över tre månader. Det trodde jag aldrig.

Men nu ska jag jobba mig mot att hitta tillbaka eftersom jag går på min öppningsvecka. Men nu är jag i alla fall utvilad i huvudet och vilodagen från gymmet gjorde nog gott för kroppen med.. Redo och laddad för morgondagen! Rutinpass, bodypump, legday däremellan och förhoppningsvis hinner jag med en kopp kaffe hos farmor också. Önskar er en grym onsdag!

Jag har i alla fall varit ledig i tre dagar och är ledig imorgon också. Det ska bli najs. Martin var bara ledig idag och jag hade helst spenderat hela dagen hemma med Martin i soffan men jag hade möte med samtalsterapeuten klockan elva och passade på att beta av gymmet däremellan och ikväll är det bodypump så det blev inte så mycket med det. Hade tänkt spendera hela morgondagen innanför dörren i min onepiece men det dök upp en massa andra saker så det blir inget med det heller. Men jag går på nio dagars semester om två veckor så det är ingen större förlust alls. Dessutom är jag upptagen med en massa spännande saker imorgon som jag hoppas att ni kan få ta del av snart.. Efter den här helgen och all lathet jag låtit komma fram så är jag inget annat än väldigt motiverad och taggad. Vaknar på morgonen med eld i baken liksom.

I vilket fall så dammade jag av lite både kod- och Photoshopkunskaper den kvällen. Det var ganska roligt faktiskt.

Jag har egentligen inte gjort så mycket dessa dagar när jag varit ledig. Jag har sovit mycket. Tränat. Ätit. Men imorgon ska jag ge mig ut på mycket äventyr och ah.. Ser så mycket fram emot det!

Var på gymmet i förmiddags och tränade bröst och axlar. Är så roligt att köra axlar igen även om jag måste vara försiktig.

Så jag knäppte en kall Celsius och bilade in till stan med musik på hög volym. Som vanligt. Lyckades väl inte tagga till men slutade tycka det var jobbigt i alla fall. Haha.

Fick i alla fall till ett riktigt bra pass rumpa och baksida lår. Vilken kontakt jag fick idag! Det är därför jag pushar mig själv att åka in trots att jag inte är sugen men alla andra faktorer stämmer in.. Att jag sovit och ätit ordentligt är två goda förutsättningar. Annars låter jag bli. Men det här passet visade sig i alla fall bli grymt och jag körde på i två timmar. Vill så gärna få stor baksida på låren, inte bara rumpan utan också mina hamstrings. Det är så snyggt. Just nu är framsidan betydligt större och det gillar jag men baksidan får gärna hänga med.

Vi har sett SoA och nu har jag duschat och tänkte försöka sova. Hoppas på en grym morgondag med gym, jobb och sedan helg. Mhm mhm.

Hoppas ni haft en bra start på året!

Första dagen på 2015. Är ni fyllda av spänning, förväntan och motivation? Jag förstår att folk blir taggade till förändring varje nyår, men jag måste säga att jag inte är helt med på meningen med nyårslöften. Varför måste man ha ett nytt år för att förändra något? Om du verkligen vill åstadkomma en förändring, gör det idag. Nu. Inte imorgon, inte på måndag, inte nästa år. Nu. Men visst känns det mer motiverande att börja om i ny kalender och påbörja en ny bok på 365 blanka blad, absolut!

De flesta verkar vara glada över att 2014 är över.. Men jag måste säga att jag haft ett ganska bra år. Sedan 2011 tycker jag att min livskvalitet ökat markant hela tiden tack vare min medvetenhet om de val jag gör och hur jag kontrollerar mitt eget mående. 2011 var det året då mitt liv vändes helt upp och ned pågrund av att mitt förhållande med Manfred nådde sitt slut, efter nästan sex år. Jag var förkrossad. Men samtidigt så ägnade jag varje vaken minut åt att ta mig upp. Jag insåg att jag lagt min lycka i någon annans händer och att det inte får vara så. I flera månader gick mitt liv ut bara på en sak och det var att ta reda på hur jag gör mig själv lycklig. Jag kunde inte se det då men den livsomvändande händelsen är antagligen ett av det bästa som hänt mig. Jag vaknade upp ur en 19-årig, hjälplös dvala, kändes det som. Tänk om jag visste då vad jag vet nu.

Med detta sagt vill jag påminna er om att aldrig ge upp. Ingen natt är så mörk att den inte följs av en gryning och det kan bli den vackraste gryning du någonsin sett. Så även om ditt 2015 inte blir så storslaget som du idag kanske hoppas på så tappa inte modet, det kan fortfarande bli en upplevelse värd att komma ihåg och ta lärdom av. Därför kommer mitt 2015 bli minst lika bra som tidigare år!

 

Idag är vi lediga och det är så himla skönt för att jag fått sova ut. Det har varit lite si och så med det på senare tid.. Inte för att det gått någon större nöd på mig ändå, energin har funnits där. Förutom på juldagen, haha.. Vi spenderade så gott som heeela dagen i soffan. För på kvällen kom PJ och hennes kille Eric hit och vi hade spelkväll! Jag fick ordning på min Jawbone som jag fick av Martin i julklapp och den är awesome! Det är en stegräknare, och den mäter min sömn. Varje natt talar den om för mig hur lång tid det tog för mig att sova, hur mycket djupsömn jag fått, hur många gånger under natten jag vaknat samt så går det att ställa in ett smart alarm, alltså ett larm på mobilen som väcker mig när det stör min sömn minst. Låt säga att jag vill gå upp senast klockan sju, då kan jag ställa in att larmet får gå 30, 20 eller 10 minuter före och då håller den koll på hur djupt jag sover och larmet går när jag inte är i djupsömn. Exakt hur vetenskapligt korrekt den är, är ju svårt att säga men jag måste säga att jag tycker det är jätteroligt. Man har alltså på sig ett armband och den är synkroniserad med mobilen och via en app som heter UP ser jag statistisk, steg, sömn, förbränning och så vidare. Man ställer in mål, att gå ett visst antal steg eller att man vill sova ett visst antal timmar per natt eller om man vill gå upp/ned i vikt. Baserat på det säger appen åt dig vad du ska göra annorlunda eller vad som är bra. Allt registreras. Dessutom kommer appen med tips och förslag på hur jag kan förbättra sömnen och så vidare. Appen är beroendeframkallande! Det enda tråkiga är att jag inte får ha på mig den på jobbet, så det registrerade antalet steg per dag stämmer ju inte på långa vägar.. Plus att jag gärna haft en pulsmätare på den. Men men. Man kan ju inte få allt!

Men datan som registrerades min första dag med Jawbone var inte mycket att hurra för. Vi satt i soffan större delen av dagen och på kvällen efter att PJ och Eric lämnat oss och en mysig kväll åt det förflutna, åkte vi till Statoil och köpte två påsar chips. Var.



Sedan var det slut på festligheter och ledigheter och dags att påbörja en stängningshelg. Som jag aldrig trodde jag skulle ta mig levande genom men gissa vad.. det gjorde jag.

Alla tre dagar, fredag till söndag, hann jag med gymmet innan jobbet. Det var sjukt jobbigt att gå upp så tidigt (för att hinna innan jobb klockan 11 som tidigast) men det kändes väldigt skönt att inte heller strunta i det, efter två vilodagar.



Sanja var också på gymmet men åkte innan jag, haha.

När jag kom hem till min sjukling på lördagkväll hade han på vägen hem från sjukhuset stannat och handlat. Och haft mig i åtanke, fyllt upp mitt Celsuslager i kylen.. Martin vet hur han gör sin kvinna lycklig!



Jag hann även hämta ut min Healthy Box! En masssa uppskattade saker, precis som vanligt!



Ser mycket fram emot att få prova alltihop, haha.

Söndag morgon gick jag upp lite extra tidigt för att hinna ta några formbilder åt Emelie. Mitt ätande har verkligen varit en berg-och-del-bana de senaste veckorna, många fuskmåltider och en massa stress däremellan, ergo inte tillräckligt med mat.. Jag känner mig alltid lite nedtryckt när jag ser mina formbilder för jag ser nästan inget resultat alls, men så fort jag kliver in på gymmet och ser mig själv i inte helt avslappnade poseringar så känns det genast bättre. Trust the process. Jag är ju i alla fall inte sämre än jag var innan jag började samarbeta med Emelie och till och med då gjorde jag framsteg, om än små.



Rumpa och lår växer i alla fall så det knakar!

Mot all förmodan så tog helgen slut och jag kände mig helt punkterad på energi. När jag kom hem söndag kväll åt jag bacon och ägg och gled sedan ner under ett täcke i soffan och bara kunde glädjas åt att helgen var över, jag var mätt, och att en ledig dag stundade dagen efter. Tvärsomnade på soffan och sov i nästan tolv timmar, kan ni tänka er..

Så måndagen var i vanlig ordning bara en massa återhämtning och inte mycket action. Men på kvällen åkte jag in till gymmet för att instruera bodypump och det gick asbra! Hade ändå mycket energi och ville egentligen träna axlar och mage efteråt men det var så himla mycket folk.. Plus att jag lagt in ett önskemål att få jobba dagen efter och min chef ringt och ville ha in mig så jag tänkte det kanske var bäst att göra gymkvällen kort eftersom jag skulle upp tidigt dagen efter. Igen.





Så på tidagen började jag jobba klockan halv tolv och tänkte köra det där axlar- och magpasset innan. Dock försov jag mig med en timme men jag hade verkligen inte för avsikt att sabba min planering.. Det innebar bara en sak; öka intensiteten!

Så jag åkte in till gymmet och körde på som fasen! I vanliga  fall tar mina pass minst en timme men nu lyckades jag korta ner det till 45 minuter. Och invigde min nya hoodie, ååååååh vad jag älskar den!







Hann dessutom åka hem igen fr att plocka upp Martin och hämta ut ett paket från Celsius! Ett flak dricka plus en tjocktröja, blev helt förälskad i den!



Vi körde hårt på jobbet, för första gången på länge kände jag att jag rockade min arbetsuppgift faktiskt, Martin också. Tillsammans är vi grymt bra, faktiskt.

Vi jobbade över i den mån vi hann för att handla mat, ny stekpanna, jag fck välja en ny ungsform eftersom Martin hade sönder min gamla och vi köpte även ett nytt set med duschmunstycke och grejer.. Man måste hålla i duschslangen själv eftersom fästet lossnat och slangen har dessutom spruckit nu. Kan knappt bärga mig tills jag fått tummen ur och orkar sätta upp det nya setet. Haha.

Igår var det nyårsafton och precis som alla andra dagar man helst inte vill jobba det här året så jobbade jag naturligtvis. Jag gick rutin och Martin öppning/stängning, eftersom vi stängde klockan tre. Jag hade ingen jättejobbig dag det ska jag medge. Tog hand om typ sju maskiner tvätt och hade koll på serveringen och städade i restaurangen. När vi dragit ner jalusiet stämplade jag ut och satte mig i personalrummet för att äta mellanmål i väntan på att de skulle stänga. En timme tog det, i runda slängar. (Bra jobbat, för övrigt.)



Det var ju nyårsafton också. Vi hade egentligen blivit bjudna på två middagar men jag hade avböjt båda. Martin har haft luftvägskatarr eller något snarlikt. Han trodde det var lunginflammation men läkarna sa att det var en vanlig förkylning.. Men han har haft väldigt ont och jag har nog aldrig sett honom så här sjuk. Det ska myckket till för att Martin ska gå sjukanmäld tre dagar. Jag själv har dragit på mig en förkylning också men den försvann lika fort som den kom och jag hann knappt märka av den så det var okej.. Men vi skippade middagar och fancy nyårsfirande i år igen av den anledningen. När vi kommit hem, jag städat huset och tagit hand om disk som staplats i tre dagar, jag hade ätit fiskpinnar och klyftpotatis, Martin somnat på soffan klockan halv sju och ingen av de jag ringt för att önska gott nytt år plockat upp telefonen så kände jag mig mindre lycklig.. Hade nästan dåligt samvete över att verkligen alla verkade superlyckliga och var uppklädda och fina, och befann sig på fest någonstans - men inte jag. Jag ville ju fira nyår, jag älskar nyår. Jag var ju medveten om att jag behöver inte sitta här hemma och purkna men samtidigt.. Så ville jag ju vara hemma. Men ha det roligare än så här. Martin är fortfarande sjuk och han kan naturligtvis inte hjälpa varken det eller att det gör honom helt utslagen på soffan. Men det var ändå inte riktigt som jag tänkt mig.

Efter en stund vaknade Martin och förstod väl lite hur jag kände mig. Han gick med på att spela lite TV-spel och dricka te i soffan innan det var dags att åka in till stan för att kolla på fyrverkerierna. Och köpa kaffe på Statoil. Det har vi gjort de två tidigare åren, och det har varit väldigt mysigt och något jag skulle välja framför nyårsfirande på krogen, sju dagar i veckan.



Grabbarna fick en nyårspresent i form av varsin cashewnöt! Och en masssa kartonger att gnaga på.



Efter några timmars TV-spel blev det dags att åka in till Statoil och köpa kaffe och bulle för att sedan åka till Valemyr och titta ut över stan. Men Statoil hade inget kafffe. Eller bulle. Så det blev korv med bröd och en cola zero istället för min del, häh. Jaja.



Det är alltid lika roligt att titta på alla raketer, däremot så tycker jag väldigt synd om djuren som måste stå ut med oljudet.. Överlag, nyår är lika med alkohol och explosiva ämnen, hur är det rimligt? När vi var på Statoil var det några som på andra sidan vägen inte riktigt hade kontroll över sin raket och råkade skjuta den rakt in på macken, alltså bara någon meter från pumparna.. Och bara några meter från oss. Det är ju helt vansinnigt. Jag läste igår att i Paris är det olagligt med fyrverkerier och jag måste säga att jag tycker det borde vara det är också. I alla fall för privatpersoner. Man kanske hade kunnat ha ett arrangerat raketuppskjutande i stan dit man får komma och titta, istället. Känns mycket säkrare för alla parter plus att djuren skulle slippa lyssna på eländet i flera timmar för att folk inte kan hålla sig..



Nåväl, jag är inte bitter för det. Det var en fin nyårsafton som avlutades med glass och That '70s Show som jag faktiskt lyckats få Martin att titta på.

Idag fick jag sova ut som sagt och har inte gjort så mycket utöver det. Nu har jag bett Martin laga mellanmål åt oss i form av ungsomelett med bacon, mozzarella och fetaost och efter det blir det nog faktiskt en sväng till gymmet för min del. Efter det kanske jag ska ta tag i lite saker i huset men vi får se. Imorgon jobbar jag men sedan är jag ledig fyra dagar så.. ingen brådska.

Önskar er en riktigt god fortsättning!