WoS #31



Då kom jag hit. Till sist.

Jag har nog aldrig känt mig så peppad inför ett träningspass, någonsin. Det bokstavligen kittlades i kroppen för att jag var så ivrig. När jag väl börjat pushade jag mig så galet hårt. Det kändes viktigt att avsluta starkt, på något vis. På alla övningar med vikter använde jag något tyngre vikter än vad jag brukar ha.

Jag njöt av varje sekund verkligen, kände för varje repetition hur slutet närmade sig. Efter ungefär två och en halv timme gav jag mig in på sista övningen, den tyngsta av dem. Istället för att använda 4 kilo använde jag 7. När sista repetitionen var avklarad bara rullade jag över på mage och började gråta av glädje. Jag klarade det!

Det har varit en riktigt häftig månad. Jag har tränat varenda dag, genomsnittet talar om att jag spenderat ungefär 60 timmar på gymmet. Jag har haft motgångar i form av förkylningar, en gammal låsning i höften som gjort sig hörd (dvs. min höft och mitt knä har gjort ONT, stundvis haltade jag på höger ben), att jag ibland haft arbetsdagar som varit 15 timmar långa, vilka i sin tur givit mig endast tre timmars sömn vissa nätter, jag har plikttroget infunnit mig på gymmet så fort arbetsdagen varit över, även om det inneburit att jag kommit därifrån klockan tre på natten. Jag har gått på diet, fettsnål och fri från både socker och sötningsmedel. Och ätit var tredje vaken timme.

Hela månaden bara rusade igenom mitt huvud, om och om igen. Jag vet inte om jag någonsin tvivlade på att jag skulle klara det, för jag har känt mig så himla målmedveten, men i efterhand har jag svårt att förstå hur jag orkade, särskilt utan att tycka att det var särskilt jobbigt.

Resultat? Jag tog inga mått när jag började. För mig kändes det inte viktigt, och om det inte skulle visat någon förändring så vill jag inte känna mig besviken. Om jag kan ställa mig framför spegeln och känna mig nöjd så är alla siffror så himla obetydliga. Jag vägde mig första dagen men har fortfarande inte vägt mig igen. För att jag har förlorat fett och byggt muskler, så siffrorna på vågen säger återigen inte särskilt mycket. Jag tror jag hamnar på ungefär detsamma som var när jag började.

Däremot så kan jag se hur stor skillnad det gjort, särskilt på överkroppen. Jag har verkligen biffat till mig på axlarna och armarna. Och jag känner mig så fruktansvärt nöjd! Jag kan stå framför spegeln i en evighet och bara titta på mig själv. Vet ni vilken fantastisk känsla det är? Förr ogillade jag att visa mina armar, att gå i linne och t-shirt, men nu vill jag inte ha på mig något annat. Helt galet så nöjd jag är!

Men största skillnaden är nog för mitt psyke. Jag har bevisat för mig själv att jag kan slita hårt och till och med tycka att det är roligt. Jag har växt mig så himla stark inombords! Det är delvis därför jag älskar träningen, för man bygger upp sin mentala styrka också. Humöret och tankebanorna är så avgörande för hur träningspasset kommer gå. Jag trodde det var inget annat än en klyscha men nu vet jag att det stämmer. När jag var klar med alltihop kändes det som att jag sprungit jorden runt, uppfunnit botemedlet för cancer eller ordnat världsfred. Så stolt var jag. Så bra kände jag mig. Så bra är jag!

Nu när euforin lagt sig känner jag mig nästan lite mentalt bakfull. Tanken är att jag ska vila i en vecka och sedan börja träna på egen hand. Men jag känner att jag verkligen klättrar på väggarna, jag vill ju så gärna. Det känns tomt liksom, man överväldigas av den där what the fuck do I do now-känslan. Men jag får väl försöka vända på det, njuta av att ta det lugnt. (Fast någonstans där innanför bröstkorgen gnager vemodet, som om jag avslutat en vänskap eller gjort slut med en pojkvän.) Jag kom på mig själv med att tänka "Jaha, vad gör jag nu när det här är slut?". Grejen är den att det är inte slut. Programmet heter trots allt Kick-Start och tanken är ju att man ska få inspiration till att ha det här som en fortsatt livsstil. Även om jag inte kommer leva på keso så kommer jag absolut hålla mig fast vid större delar av kostschemat, särskilt att försöka äta var tredje timme, och jag kommer inte träna 7 dagar i veckan (vansinne?) men snarare 4, kanske 5. Så det är inte slut. Det har bara börjat!

Ska man sammanfatta det hela så är World of Shape ett av det bästa jag någonsin gjort. Det var en helgrym upplevelse!



Min första WoS-måltid. Tyckte inte om den alls, fick mig verkligen att tvivla på att jag skulle klara följa kostschemat. En smått befogad tanke,i och med att jag åt bröd, smör, ost och drack mjölk vid några tillfällen.



Var och handlade inför första veckan (fick fylla på mitt keso-förråd betydligt fler gånger). Dyrt blev det!



De första två veckorna praktiskt taget levde jag på lax. Det var det enklaste att tillaga. (Särskilt för mig som inte har någon kunskap i köket, whatsoever.)



Istället för gröt med keso och knäckebröd med kalkon kunde man äta lättfil med müsli och två äggvitor.

När jag jobbade natt var jag fortfarande tvungen att äta var tredje timme. Så jag gjorde en smoothie på kesella, lite lättfil, vatten, müsli och hallon. Det här var den enda praktiska behållaren vi hade.



Halvvägs..



Ännu mer lax.


En av de tyngre dagarna..


Baka en liten äppelkaka fick man göra. Det närmaste godis jag ätit på tre veckor så för mig var det hur gott som helst. Endast äpple, kesella, kanel, äggvitor och havregryn.


Det här åt jag tre gånger om dagen. Hallon med keso. Fruktansvärt gott!



Världens bästa Adis hade med sig virke till tacos på jobbet. Underbar lunch!


Kakutbudet på IKEA. Inte det lättaste att stå emot, men vill man så kan man.

 
Däremot syndade jag när vi firande fyra månader. Sjukt gott var det!

 
Direkt efter att jag avslutat mitt sista WoS-pass. Lyssnade på Sky Is Mine och grät av glädje!



Sist men inte minst, resultatet. Bilden togs några dagar innan sista dagen men det är praktiskt taget så här jag ser ut nu. Nu fortsätter min resa!
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

WoS #30



Wow. Jag har känt mig som euforisk hela dagen. Förstår verkligen inte var all min livsglädje kommer ifrån, hur kan den vara så intensiv och så långvarig? Har känt mig överlycklig i en månads tid nu. Nåväl, det vore verkligen synd att klaga!

Hade fina dagar på jobbet (glädjen som spred sig när jag kollade bemanningslistan och såg att jag skulle stå i köket, heaven) med bästa arbetskamraterna, hade några riktigt intensiva träningspass och umgicks med fina killen. Vi kollade klart på Pan's Labyrinth - herre min skapare vad jag gillade den filmen! Jag har funderat på det där med önskelista inför jul och födelsedag och den står för tillfället överst där. Och sist. Jag har inget annat på min önskelista. Angående jul, jag längtar så jag tror jag smäller av! Jag tänker på allt jag ska göra, köpa kläder att ha på julafton, klä granen, pynta med apelsiner med nejlikor i, lyssna på julmusik, ha en massa tända ljus, NJUTA av snön och mörkret, köpa en chokladkalender, baka massor med julgodis, dricka julmust.. Jag blir knäpp! Och det lilla lagret snö som täcker marken utanför huset bara gör mig så varm inombords, påminner mig om att det inte är långt kvar. Blir tårögd av längtan, seriöst. Jag älskar alla årstider, men jag undrar om inte vintern är lite.. lite.. lite bättre. För den gör mig gladast när den anländer. December, en månad med jul, födelsedag, en massa mys och glädje. Åh. Nu måste jag byta ämne innan jag spricker.

Kom i säng sent igår, då jag först jobbade stängning med bästaste Adis och Robin, och sedan var jag på gymmet med förstnämnda. Ändå gick jag upp vid tio imorse och satte mig i soffan framför några avsnitt Weeds. Hade på mig tofflor och satt inlindad i min gosiga filt, åt havregrynsgröt och drack mjölk. Lägg märke till det übersnygga glaset, köpte dem på IKEA!

Det var en awesome morgon. Åkte sedan till gymmet med Martin. När han var färdig åkte han iväg för att jobba och jag åkte hem till Söle. Grejade lite tills farmin kom hem, och vi satt och pratade i en och en halv timme innan jag åkte tillbaka hit. Det var fint. Det är tråkigt att jag inte träffar min familj lika ofta nu för tiden, men å andra sidan känns våra stunder mer kvalitativa nu.

Kom i alla fall till slut hem hit och började städa till Tool. (Asbra band för övrigt.) Organiserade om mina grejer och även i skafferiet, dammsög, diskade, tog en lång dusch, åt mat och nu sitter jag här. Nu ska jag noppa ögonbrynen, kladda ner lite tider i almanackan och sedan baka två kladdkakor.

Imorgon är sista dagen av World of Shape. Egentligen skulle sista dagen vara idag men eftersom jag skippade en dag förrförra veckan (eftersom jag jobbat dubbla pass två dagar i rad med sex timmars sömn, ägnade jag tiden mellan jobben åt att äta en ordentlig middag istället för att stressa till gymmet på tom mage: så ni vet) så kör jag en dag till, löper hela linan ut så att säga. Men innan dess stundar ett öppningspass. Sjukt peppad är jag, vi hörs imorgon!

(Dänger in en pepplåt of the day också: Prodigy - Run with the Wolves)


För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

WoS #27



Det är fantastiskt att det skulle gå nästan fyra veckor innan jag skulle få den här känslan. Av att vara sliten. Nu är jag för trött för slentrianarbete, nu måste jag börja bita ihop. Peppa. Tagga. Tvinga. Act like a warrior. (Det har en tendens att bli så bara för att man vet att man närmar sig mållinjen, har jag märkt. 4 dagar kvar!!)

Den senaste veckan har jag nog fått i genomsnitt 5 timmars sömn per natt. Att sedan lägga in ett gympass varje dag är inte det ultimata. Det känner man av när man dessutom lagt in några arbetspass, också.

Både igår och i förrgår jobbade jag tio till sju. Efter jobbet blev det en sväng till mitt andra hem - Westcoast that is - för att göra rätt för mig. I förrgår var Felicia med mig och Adis var dessutom där, så vi tog ganska god tid på oss. Ehm. Kom hem sent och gårdagen blev inte mycket mer effektiv. Kollade på Pan's Labyrinth med min fina. Såg aldrig färdigt filmen eftersom det blev sent, men jeez vad jag gillar den än så länge. Galet bra!

Kom inte i säng förrän fyra inatt. Vaknade halv sju av en frenetiskt ringande väckarklocka. Det var så himla mysigt att tassa upp så tidigt, när det är frost på rutorna och mörkt utomhus. Hade nästan glömt bort det, hur det känns. Åt frukost, diskade och gjorde mig i ordning innan jag iförd min nyinköpta ordentliga vinterjacka begav mig ut i hösten. Det var så rått och kyligt och mörkt och jag älskade det! (Får flashbacks till sista vintern i Mjölby, när jag varje morgon gick upp lite tidigare bara för att sitta på sängkanten med tända ljus runtom, avnjuta ett glas juice och lyssna på John Mayer. Fy fan så mysigt, rent utsagt.)

Jobbade öppning (överlägset det bästa passet) och jisses vilken intensiv dag det blev. Men det var kul! Efteråt var jag dock HELT slut, satt på marken och bara kände hur hela kroppen liksom vibrerade. Så. Orklös. Tog mig hem för att äta mat som jag lagade igår kväll, framför ett avsnitt Six Feet Under.

Jag har failat hårt i min tidsuppfattning, var hundratio procent säker på att det var den 28:e idag. Har ingen aning om hur många dagar det gått och jag legat steget före, rent mentalt. (Så ska vi dessutom vrida tillbaka klockan en timme till vintertid inatt, mindfuck deluxe.) I vilket fall, igår fick jag ändå för mig att baka en liten kladdkaka, för att fira min och Martins 4-månadersdag. Trodde att den var idag. I vilket fall, STOPPA PRESSARNA, jag smakade faktiskt en liten, liten bit av den. Mhm. Det var första gången på fyra veckor som jag ätit något liknande. Tror ni det var heaven? När jag kom hem från jobbet idag tog jag en liten, liten bit till. Som belöning för att jag i mina egna ögon presterade riktigt bra på jobbet. Jobbade intensivt hela tiden. Trodde jag skulle få ångest över den där lilla kakbiten, men sånt känns så futilt nu för tiden. Jag blev lite nervös av att känna hur förbannat jäkla gott det var, vill verkligen inte falla tillbaka och tillåta mig att frossa, bara det att jag faktiskt fuskade innan fitnessfighten var över får mig att börja fundera på vart jag är på väg. Men jag vet med mig själv att jag stått emot så mycket under dessa veckor, och jag har stått förvånansvärt stadigt och fört vääääldigt få krig inombords, så jag tänker nöja mig ändå. Varje gång folk ätit sötsaker bredvid mig har jag känt mig helt oberörd. Nu när jag ätit en liten bit och accepterat att det inte är "förbjudet", så känner jag inget behov av det mer. När vi väl ska äta kakan tillsammans för att fira, så kommer jag kunna känna att jag inte vill ha mer. Och den känslan är större än vad jag tidigare känt. Det känns mer mänskligt, och starkare. Att inte låta bli för att jag absolut inte får äta, utan välja att inte äta just för att jag rent fysiskt inte är sugen. Det var faktiskt en väldigt liten bit, en centimeter tjock, och förr kunde jag lätt sätta i mig en hel kaka på en gång. Så ändå är jag nöjd. Mycket nöjd. (Fast det kanske blir några minuter extra på motionscykeln sedan, fitnessfighten pågår trots allt i några dagar till.)

Jag är så sjukt trött. Vill bara lägga mig ner och sova. Men ett långt pass på gymmet stundar och jag vet inte om det gynnar mig att ta en powernap innan. Antingen får jag samlat mer energi och kan köra på eller så blir jag bara ännu segare, alternativt inte kommer upp alls. Tror nog jag tar mig en timme, ändå.

Planen för idag var egentligen - sedan länge - att jag skulle ut på krogen med Felicia. Men jag har inga pengar, ingen ork eller lust att dricka alkohol (inte heller tillåtet så länge fitnessfighten pågår, för övrigt) så jag skippar det. Känner mig lite törr men ändå rättvis, som gör vad jag känner att jag vill/behöver och inte ger efter för att "inte vara tråkig". Många av mina arbetskamrater ska ut och dricka idag men jag tar gymmet istället. För det ger mig mer nu.

Tycker om att vara där. Man går runt i sin egna lilla värld trots att det är en massa folk runtom. När jag utför övningar framför spegeln kan jag ha oavbruten ögonkontakt med min spegelbild i flera minuter. Man blir så medveten om sig själv, om vad och hur man tänker. När jag är där finns bara jag. När jag ser hur jag fysiskt utvecklats blir jag glad och när jag tänker på mitt mentala, okomplicerade förhållande till det faktumet att jag "ska" träna varje dag, känner jag mig starkast i världen. Vill man så kan man. (Det behöver inte ens vara märkvärdigt, man behöver inte fundera, reflektera eller analysera eller ens känna efter: bara gör det och var glad.) Det bevisar jag för mig själv varje dag!

Dagens pepplåt (den här ger mig gåshud, får mig att sluta känna den brännande känslan och bara ge allt jag har - slutar oftast med att jag tillslut måste sätta mig ner för att inte kräkas, typ): Five Finger Death Punch - Back For More


För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

WoS #24



Mja. Som ni kanske läst blev jag inte utsövd den här natten heller. Nåväl.

Fortsatte drömma under natten, inga mardrömmar men inga behagliga heller. Kände mig sönderstressad och galet sliten, nästintill bakfull, när jag vaknade. Men jag gick upp och vi gjorde oss redo för gymmet. Så fort jag kom utanför dörren och kunde njuta av det fina vädret kände jag på mig att det här skulle bli en sjukt bra dag.

Det gick bra på gymmet idag. Jag var inte alls lika seg som igår, snarare tvärtom hade jag lite extra mycket energi nu. Lyssnade på Dream Theater (känner mig nykär, igen) hela passet och kombinationen gav mig seriöst gåshud. Att slita hårt till mäktig musik. Wuah. Känner mig så pepp! Ser mycket fram emot morgondagens pass.

Efter gymmet begav jag mig till Kaffekompaniet och där mötte jag Frida, en gammal klasskamrat. Åh vad jag beundrar henne! Tror inte jag känner någon som är så stark och självständig på en så ödmjuk nivå. Hon är helt fantastisk verkligen. Hon var tillsammans med sin partner i flera år och de gjorde slut för några månader sedan, så vi hade förvånansvärt mycket att prata om. Hennes situation påminner väldigt mycket om det jag genomgick förra året och det var så häftigt att höra hennes tankebanor. Det fascinerar mig att hon tagit sig så långt på så kort tid. Wow. Hon kommer bli (läs: är redan) någonting stort. Sjukt inspirerande människa.

När jag var på gymmet och lyssnade på mitt livs kärlek, Dream Theater that is, fick jag en snilleblixt. Jag köper en akustisk gitarr. Ikväll! Så när jag sagt hejdå till Frida gick jag till Rämjes och fick helt spontant och galet köpt mig en Ibanez. Ni ska få se den sedan!

Jag åkte efteråt till Nordby, lyckades tajma in så jag fick sitta med Martin på hans rast och sedan handlade jag lite mat. Samt lite choklad av det finare slaget, i världens sötaste förpackning, till Martin som tack för att han tröstade och höll om en barnsligt skärrad Ida klockan fyra inatt. Skäms nästan lite för det, men ibland är mardrömmar otroligt.. mäktiga. På det dåliga viset.

Nu har jag kommit hem och satt i mig lite mat. Nu ska jag bara diska och ta en dusch och sedan leka med min nya gitarr. Imorgon stundar jobb, följt av fyra dagars arbetsdagar till. Men även om jag inte fått sova ordentligt så har jag ändå fått vara ledig och ladda upp batterierna. Vi får väl se hur det går. Nu är det dessutom bara sju dagar kvar av Fitnessfighten! Sjukt_pepp_chey_92. Just sayin'.

Dagens pepplåt: Hollywood Undead - Been to Hell


För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

WoS #23




Kvällen igår kändes lyckad, jag fick gjort allt som jag skulle och fick äntligen sett (500) Days of Summer igen. Martin såg den (frivilligt!) med mig och jag började gråta på de mest otippade ställena. Stackarn. Jag tycker att filmen är så genuin och jordnära, jag känner så starkt med huvudkaraktären. Den gör lite ont att se på, samtidigt som den är så utomordentligt jäkla bra.

Det blev ytterligare en sen kväll igår och än en gång fick jag bara sovit 6 timmar. När jag vaknade kände jag mig ändå relativt pigg och redo för dagen (Dream Theater hade tyst flödat ut genom högtalarna hela natten, lycklig tjej). Men när jag skulle åka till gymmet verkligen rann allt av mig. Det är lustigt, jag sa till Martin igår att under dessa tre veckor har jag aldrig, en enda sekund, känt "jag vill inte". Men idag var jag överväldigad av och brottades med känslan "jag vägrar". Allt eftersom passet fortskred kände jag hur lusten försvann och efter hälften övervägde jag på största allvar att bara strunta i resten och köpa en pizza istället. En del av mig sa att man FÅR faktiskt göra så ibland. En annan del av mig sa att ja det får man, men absolut inte under Fitnessfighten, och framför allt inte när det bara är en vecka kvar. Jag bet ihop och gjorde färdigt allting. Sedan åkte jag raka vägen hem, allmänt opepp. Jag har å andra sidan bara sovit hälften så mycket som jag borde gjort, de senaste dagarna. Jag var galet hungrig och min höft jäklades mer än någonsin. Då är det väl inte så konstigt att man inte känner för träning, liksom.

Väl hemma åt jag mat och kopplade in mitt PS2. Skulle spelat FFIX men insåg till mitt stora förtret att kontrollen var kaputt. Så jag började kolla på ett avsnitt av Six Feet Under istället men gav efter för känslan och la mig ner för att sova. Sov i tre timmar. Det var skönt.

Så, nu tänkte jag gå ut med soporna, diska samt dammsuga lite. Och kanske spela lite GW2. För första gången på evigheter. Det blir ingen lång kväll för mig idag, just sayin'.

Dagens pepplåt: Skillet - Awake and Alive

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

WoS #22



Jaha, då var det tio dagar sedan jag uppdaterade om Fitnessfighten. Det har hänt så himla mycket på så kort tid och jag har inte tagit mig tid till att skriva helt enkelt. Mina dagar består av jobb, mat och träning så tiden däremellan spenderar jag på att inte skriva om jobb, mat och.. träning.

Tänkte på det i bilen på väg hem från gymmet igår. Jag älskar, fullkomligt älskar, hur mitt liv ser ut just nu. Jag kanske inte jobbar så mycket som jag "borde", men just nu känns det så himla lagom. Alltihop. Tiden disponeras så himla väl, varje dag. Jag har inget särskilt mål någonstans, jag tar dagarna som de kommer och planering görs på sin höjd inför morgondagen och oftast inte längre än så. Min milslånga lista på saker att göra har jag slängt. Jag tar det som det kommer, ser jag att något behövs göra så gör jag det där och då istället för att ha det hängandes runt halsen.

Jag borde dock skriva korta inlägg, ofta. Jag har haft en massa att berätta den senaste veckan och nu är allt som bortblåst. Det är synd, för sådana saker hade varit kul att läsa om i framtiden. På måndagen var jag i alla fall ledig och tog först en tur till gymmet och sedan besökte jag Emma i några timmar. Vi åt mat och förde en konversation som vi var rörande överens om att det var en av de mer meningsfulla på länge. Ni vet, ett sånt samtal där man bara pratar och pratar och pratar och det tar aldrig slut. Gav mig så himla mycket! Hon berättade att en gemensam bekant till oss sagt att hon skulle vilja lära känna mig mer. Att hon tycker jag verkar stark. Det gjorde mig väldigt glad.

Tisdagen och onsdagen var jag ledig och fick inte så mycket mer gjort än gymma och chilla framför TV:n, städa och smågreja. Handla. Laga mat. Och så vidare. Jobbade på Max de kommande dagarna och det är så roligt att komma dit när det väl är dags. Förr när jag jobbade mycket (typ, augusti) så blev det mer ett slentriangöra, men nu hinner man liksom ladda upp innan och landa efteråt. Najs är det.

På fredagen blev det tufft. Jag gick upp, åkte till jobbet (som bjöd på en grym utmaning, det var en galen dag) och efteråt fick jag stressa till gymmet för att köra igenom passet på högsta växel och sedan bege mig till nattpasset på Laholmen som visade sig bli ett av mina värsta någonsin. Det började med att jag fick en halvliter mjölk utspilld på mig, över hela ryggen och baksidan av benen. Men jag höll skenet uppe, trots att jag kände mig sliten och ihjälstressad och trött. När det sedan kom gäster blev det inte direkt bättre. De var sjukt jobbiga på alla tänkbara sätt. Skrek mig i ansiktet, slog i bordet, spillde ut öl, försökte sno marker, var närgångna, frågade om vi skulle knulla. Det brast för mig när en av dem kastade marker i ansiktet på mig. Det slutade med att vi skrek åt varandra (kände mig väldigt proffsig, ehm) och jag upptäckte att vaktlarmet inte funkade. Kul. Verkligen. När kvällen väl var över kände jag mig gråtfärdig och tog med mig tre heliumballonger hem. Vem blir inte lite gladare av det liksom? Men när jag parkerat bilen och skulle låsa den tappade jag dem och de svävade hånfullt iväg. Fuck. Me.

Sov i några enstaka timmar innan det var dags att gå upp igen. Betade av en intensiv dag på Max för att efteråt faktiskt strunta i gymmet (jag hade bara sovit tre timmar, och har dessutom problem med höften/knät igen, men det är lugnt - jag kör en dag extra istället) så jag åkte hem till Martin och åt en ordentlig middag den tiden, istället. Begav mig mot ytterligare ett nattpass som ändå blev riktigt bra. Det är lustigt det där, vissa nätter blir man friad till och andra kommer gäster fram och säger att jag kommer dö ensam. Hm.

På väg hem från jobbet den natten mötte jag två småfulla arbetskamrater, Adam och Gurra. Rent spontant gav vi oss ut på äventyr, ninjabil och golfbollar inkluderade! Sjukt roligt var det, trots att jag kom hem mycket senare än tänkt. Typ kvart över fem på morgonen. Men ändå.

Dagen efter, igår that is, vaknade jag efter att ha sovit i sex timmar, av att jag fick sms. Min familj var på väg till IKEA och jag ville så gärna följa med! Så de vände för att hämta mig och snart var vi där. Jättemysigt att spendera en hel dag med familjen och roligt att få köpa lite småplock. Vid midnatt åkte jag till gymmet och körde så himla hårt att jag bara stod och skakade efteråt. Skönt på ett sätt, obehagligt på ett annat. Fattar inte hur något så jobbigt fortfarande kan vara roligt? Kom i alla fall i säng väldigt sent. Igen.

Så idag gick jag upp runt halv elva, åt frukost framför Weeds och sedan åkte jag med mannen min till gymmet. Efteråt tog jag en sväng hem för att plocka upp lite kläder och dylikt, åkte sedan hem till Martin och storstädade, tog hand om disk och tvätt och allt som hör till. Vid sju åkte jag in till stan för att fika med Terry, träffade honom via jobbet. Han jobbar som vakt på Laholmen, nämligen. En av världens mest positiva människor, det är så härligt. Efteråt åkte jag till Nordby för att handla och dricka kaffe. Sedan åkte jag hem (till Martin that is, från och med nu oriktigt refererat till som hem) och hade egentligen planerat att spela GW2 hela kvällen. Istället sitter jag nu med hårfärgen i, tänkte noppa ögonbrynen, raka benen och måla naglarna. Tända lite värmeljus, se på (500) Days of Summer (det finns inga ord för hur mycket jag älskar den filmen) och bara låta östrogenet flöda! Njuta av att det är städat och att allt är i sin ordning.

Allt känns så himla bra. (Jag bara går och väntar på ett bakslag, det går FÖR bra nu.) World of Shape kan vara ett av det absolut bästa jag gjort! Jag ser stora resultat rent fysiskt, kan inte riktigt fatta att det är så roande att ställa sig framför spegeln och bara.. ja, faktiskt beundra sig själv. För första gången någonsin. Jag är så motiverad att fortsätta med träning och hälsosam kost, även när det här är över (om en vecka, tänk så fort tiden går). Jag har stärkt mitt psyke något otroligt, det känns som att det krävs så himla mycket för att dra ner mig, varenda dag känner jag mig så.. jag vet inte, orubblig? Bara tanken på att jag faktiskt tränat varje dag trots att jag ibland till och med jobbat dubbla pass och så vidare, får mig att känna mig bäst i hela världen. Jag har blivit så mycket mer positiv, säker och trygg i mig själv och den absolut största förändringen hos mig själv är att nu får jag saker gjort. Jag har blivit så jäkla effektiv och det är något jag haft svårt för att vara längre perioder.

Ångrar verkligen att jag inte tog kort på mig själv innan jag började. Men den första november ska jag lägga upp bilder som sammanfattar oktober månad och där ska det finnas en helkroppsbild på hur jag ser ut efteråt i alla fall. Jag är så stolt över vad jag åstadkommit.

Jävligt stolt.

(Dagens pepplåt: Mell - Red Fraction)


 
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

WoS #12



Vad jag fullkomligt avskyr när dagar blir som gårdagen. Man har en hel dag på sig utan någon särskild tid som måste passas så man är fri att strukturera upp dagen precis hur man vill och fylla den med roliga saker. Eftersom jag fokuserade så mycket på att få träningen avklarad så tidigt som möjligt blev det fel med måltiderna och helt plötsligt passade inte träningspasset in någonstans. Det slutade med att jag var på gymmet klockan fem, och under tiden hade jag inte fått nåt gjort. Alls.

Men men, man lär så länge man lever, var det sagt. Samma fenomen har inträffat fem gånger den senaste veckan. Men inte nästa gång!

Såg sista avsnittet av sjätte säsongen Dexter igår. Det var jättekonstigt, precis som om det fanns 4 avsnitt kvar efter det här. De lämnade så mycket ouppklarat. Frustrerande. Det var dock inte lika hjärtskärande som den fjärde säsongsavslutningen. Usch. Men det är en grymt bra serie det där.

After ze gym, skrapade jag ihop mina sista besparingar och köpte lite mat. Mitt mellanmålsvirke var slut. Ägg. Keso. Kesella.

Kom hem och åt mat (himelskt gott var det, den där lasagnen kommer bli min nya grej) i väntan på att mannen min skulle komma hem från jobbet. Jag hade läst om en äppelkaka som vi fitnessfightare kunde göra, och äta som mellanmål. Jag tänkte att det kunde vara värt att prova. I botten har man en gegga (ja, nu kallar vi det för gegga) gjord på kesella, havregryn, äggvitor och kanel. Man lägger ett halvt, skivat, äpple ovanpå, sätter in i ugnen i 20 minuter och detta serveras med kesella och kanel. Galet enkelt. Och det blev dessutom väldigt gott! Det är å andra sidan det närmaste socker jag kommit på två veckor så jag tror jag njöt mer än jag borde. Har två nätter i rad drömt att jag fuskat, druckit cola och ätit lite KitKat. Hemsk känsla var det.

Gick upp tidigt i samband med att Martin åkte och jobbade. Själv ska jag jobba stängning (och inte natt, heaven) senare idag och fram tills dess ska jag laga mat och åka till gymmet. Såg för övrigt det nyaste av schemat, blev lite småsliten i förväg. De hade lagt in 11 nya pass, 10 av dem var stängningspass. Någon kommer bli kunglig på att stänga, just sayin'.

Nä, nu ska jag borsta tänderna och diska så jag kan åka till gymmet sedan. Let's get this party started!

(Och här är dagen pepplåt också, Hail the Villain - Take Back the Fear)

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

WoS #10



En tredjedel av WoS avklarat. Galet så fort tiden går.

Igår åkte jag till gymmet ganska tidigt. Som jag misstänkt tog allting lite längre tid än planerat så till slut fick jag stressat vidare till jobbet utan hårfärgningen avklarad. Hann i alla fall städa husets alla vrår och göra det oklanderligt rent, samt laga lunch/middag. Helt okej.

Fick stå i köket igen, det var roligt. Hela dagen flög förbi förutom de sista två timmarna när vi stängde, kändes som att vi bara trampade vatten hela tiden. Våra arbetskamrater kom hem från Bollnäs så på kvällen fick jag träffat min fina igen. Måste säga att jag lyckades hantera ensamheten bra, för övrigt. Allt går om man vill.

Anyway, vi hängde hemma hos honom och hade det übermysigt. Pratade och gosade en massa, i ett nystädat hus. Allting kändes så himla bra. Somnade tätt intill honom, helt utslagen efter alla dagens bravader. Det var en väldigt fin kväll.

Sov lääänge. Men med tanke på hur aktiv jag är om dagarna så är det helt okej. Jag tränar och jobbar, och tiden däremellan sitter jag inte mycket still heller. Ibland sitter jag inte ens ner när jag äter. Det är ändå skönt, att hålla igång hela tiden fram tills man gjort allt för dagen och snart ska sova. Och sedan sova hur bra som helst.

Gick upp för att äta frukost och ta hand om tvätt etcetera. Åkte till gymmet, handlade lite, tog en sväng hem. Åkte tillbaks. Lagade mat och var allmänt huslig. När jag var färdig var det återigen kliniskt rent och oklanderligt ostökigt, så jag slog mig ner i soffan framför de sista avsnitten av andra säsongen Weeds, med doftljus och täcke. Iklädd myskläder (känner mig biffig i brottarlinne alltså, haha). Martin joinade mig en liten stund och återgick sedan till spelandet under tiden jag låg där och bara myste och tyckte att livet är så jävla bra. En vän ringde och vi utbytte uppdateringar. Det var fint.

Sitter just nu i soffan och äter kvällsmat. Keso med hallon. Kunglig kombo, just sayin'. Tänkte läsa lite Dexter innan jag kraschar. Imorgon är jag ledig och då ska jag träna tidigt (for realz, this time) och sedan spela. Blev redigt sugen på Final Fantasy IX, var längesedan.

Allt går bra nu.

Ja just det, dagens adrenalinkickare: Five Finger Death Punch - Dying Breed

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

WoS #8


Mja. Vaknade runt åtta imorse, skäligt pigg ändå. Sov som en gudinna hela natten och kände mig utvilad. Åkte till jobbet och kom i tid, för en gångs skull. Fick stå i köket hela dagen men herregud så seg jag var! Allt gick i ultrarapid och jag bara orkade inte mer än så. Förstår inte var den orklösheten kom ifrån..

Efter en usel arbetsinsats satt jag i personalrummet och stillade hungern med keso och hallon. Hade verkligen noll motivation att träna. Mest för att det tar så lång tid, var så sugen på att bara åka hem och lägga mig i sängen och se på film. Men, när det kommer till saker som måste/bör göras ger jag mig själv inga alternativ. Träna skulle jag, oavsett om jag ville eller inte. Provade för första gången prestationsökare, för att se om det gav någon effekt. Det tror jag att det gjorde, men det var verkligen inget märkvärdigt. Körde igenom passet intensivare än någonsin. Mina knän har börjat kännas konstiga igen så jag skippar löpbandet tills vidare och kör på crosstrainern istället. Det är dessutom mycket roligare. (Note to self: stå inte och väg på något av benen.)

Exakt två timmar efter att jag kom dit åkte jag hem. Till Söle, för att laga lite mat och säga hej till familjen. Packade ihop lite livsnödvändigheter och begav mig till min fristad. Hade ju planerat både det ena och det andra, städa samt spela, men jag får återigen ifrågasätta min tidsplanering. Jag är så himla trött. Igen. Imorgon börjar jag jobba sent så jag tänkte gå upp tidigt för att äta frukost, smälta maten under tiden som jag tar mig an alla dessa väntande hushållssysslor, åka till gymmet och sedan chilla. Kanske färga håret, raka benen, noppa ögonbrynen och så där.

Tror jag är ledig på onsdag. Det ska bli skönt, känner mig smått sliten. Så mycket energi går åt att planera och förbereda mina måltider, helt knäppt är det. Ska bli skönt när november är slut så jag kan återgå till (vad som i mina ögon är) lite mer mänskliga förhållanden. Fast jag tror nog jag kommer behålla några av de goda vanorna, mest förkasta idén om att äta var tredje timme. Det passar mig inte. Alls.

Nu ska jag bege mig innan jag somnar här. Presenterar först dagens pepplåt: Rev Theory - Hell Yeah

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

WoS #7



Den första veckan av World of Shape är officiellt avklarad. Då var det bara tre fjärdedelar kvar!

Nä, om sanningen ska fram så har jag haft en rätt tuff dag. Igår fick jag betat av träningen reeeelativt tidigt men var ändå inte ifrån gymmet förrän vid typ.. fyra. Ellen hörde av sig och vi umgicks några timmar, satt och tjötade och gnällde. Hon är sannerligen kvinnan i mitt liv!

Var ganska deppad igår. Direkt när jag vaknade på morgonen hade jag sjukt taskiga vibbar och grubblade och grävde verkligen ner mig i egna vanföreställningar. Så onödigt. Pratade med en vän och samtalet tog sin in på känsliga områden och vissa saker var så jobbigt att höra och ja.. det tog hårt, helt enkelt.

Var hos Martin på kvällen och när han kom hem kände jag mig som helt slut på energi i hjärnkontoret. Likgiltig. Tack och lov dröjde det inte länge förrän mitt humör vändes helt uppochned, åt det bra hållet that is, och kvällen slutade lyckligt trots allt. Jag åkte iväg för att jobba på Skagerack och hade en gäst som var så sjuuuukt jobbig, var fruktansvärt högljudd och bara allmänt.. svinig. Dessutom vann han en massa, det var nästan värst. Det kompenserades dock upp av ett gäng glada, lugna och supertrevliga norrmän som satt vid bordet halva kvällen. När de vill skaka hand med mig när de går därifrån, då känner jag att jag gjort ett bra jobb. Och då är det så roligt. Kom hem klockan fyra och satt och pratade lite med Martin innan jag gick och la mig. Det var överlag en bra dag (trots att det likförbannat inte blev nån GW2 den här gången heller). Jag tog det lugnt. Det var skönt.

Gick upp efter lite väl få timmars sömn imorse. Åkte in till jobbet. Vilken, jäkla, dag. Full rulle hela tiden verkligen, tror aldrig att jag haft ett arbetspass som känts så här långt, trodde aldrig att det skulle ta slut. Jeez.

Inte nog med den fysiska ansträningen efter de få timmarnas sömn, så åkte en drös av mina arbetskamrater till Bollnäs idag. Till den där bandyturneringen som jag beklagat mig över, ni vet. I början ville jag verkligen följa med men kom underfund med att om de frågat mig idag så skulle jag ändå sagt nej. Oregelbundna måltider, inte regelriktig mat, inte ordentligt med sömn, ingen tid att utöva mina träningspass och framför allt en massa alkohol - inget av det synkroniserar med mitt kost- och träningschema. Vilket jag går in för. Däremot så hade det ju varit ruskigt kul att få umgås och hänga liksom, men det får tas vid annat tillfälle. I vilket fall så var Martin en av dem som åkte, och jag överrumplades verkligen av värken i hjärtat när jag sa hejdå. Det handlar om två dagar. De åkte idag och kommer hem i övermorgon liksom. Ändå kände jag mig nästintill gråtfärdig den första stunden. Grubblandet drog igång men avtog sakta. På mitt gympass efter jobbet fick jag dock göra utlopp för känslorna, bita ihop och lägga energin på den där sista repetitionen eller den sista hundrameterssträckan. Är det något jag bör träna på så är det att slå undan jobbiga tankar när jag behöver fokusera. So I did! Warrior-texten på min arm påminner mig om att jag kan; I'm one with the warrior inside. Jag är så sjukt jävla nöjd över den, tittar på den då och då och bara känner mig så tillfreds. Känner styrka av att den finns där och skriker ut JAG ÄR STARK.

Dagens pass tog hårt. Jag skrek rakt ut för att det var så jävla jobbigt, hela kroppen bara skälvde men jag gav mig fan på att orka hela tiden ut. Dock så kände jag mig inte särskilt tillfreds efteråt, mest besvärad och uttömd på energi. Nu går jag på reservbränslet liksom. När jag satte mig i bilen fick jag världens beslutsångest. Jag hade hela dagen planerat att åka hem till Martin och spendera de här dagarna här men det tog emot. Jag visste inte om saknaden skulle bli mer påtaglig, eller om det skulle verka tröstande, att vara här. Samtidigt ville jag inte åka hem heller, av praktiska skäl (var inte jättesugen på att utsätta min familj för matlagning vid midnatt). Så utan att ha bestämt mig bara började jag köra. När vägskälet kom skulle jag ju behöva bestämma mig på någon sekund och då fick det bli så. Så jag åkte inte hem.

Så fort jag kom innanför dörren och kände den välbekanta doften bara rann allt av mig. Så nu kan jag genuint njuta av att vara här, ensam. Det är lite utav en sommarstugeprincip. My home away from home. Man slappnar av på ett helt annat sätt. Och så vidare.

Lagade fruktansvärt god mat, med lax (med dill), bulgur, keso och stekt lök och squash. Holy pancakes of Christfriesville så gott det var. Hade egentligen för avsikt att städa och spela GW2, kvällen till ära. Men jag är så fruktansvärt trött att jag tror jag ska bege mig till snarkofagen direkt. Ska ju ändå upp tidigt imorgon. Slutar relativt tidigt så jag ska först träna, sedan hem och hämta lite grejer och sedan spendera resten av kvällen här. Och då är det housewife mode som gäller, för att sedan övergå till spel. Resten av kvällen. Långt in på natten. För på tisdag börjar jag sent. Awesomeness.

Dagen till ära slänger vi in en pepplåt. Även om jag idag mest matchat min likgiltighet med John Mayers ljuvliga toner så har jag under träningspasset funnit lite extra peppelipepp av den här låten, som passat mig mer mentalt än fysiskt: Art of Dying - Get Through This

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

WoS #5



(Obligatoriska egobilden-från-omklädningsrummet-på-gymmet, check!)

Jag hade en så grymt bra dag igår, allting bara flöt på och gick som det skulle. Underbart! Träningspasset gick bra, det var inte särskilt svårt och övningarna gick fort att genomföra (förutom de där 10 x 2 minuterna på löpbandet, åh så tråkigt). Mycket varierande och så där. Skitkul var det! Men en timme tog det knappast, snarare två och en halv. Det blir väl lätt så, jag kollar instruktionsvideor flera gånger om och har inget riktigt flyt i programmet än. Det var så svårt att 1) hålla koll på andningen 2) hålla koll på antalet sekunder en rörelse tog 3) hålla koll på hur många repetitioner man gjort samt 4) tekniken. Klart det tar tid, tror det vore bra att fokusera på först- och sistnämnda tillsvidare. Men träningsvärk fick jag i alla fall så jag är nöjd och belåten!

Efter gymmet åkte jag till Max, satte mig i personalrummet och åt min lunch. Med trevligt sällskap (och drickbart vatten!), fett värt. Köpte en kanelbulle till Martin, kanelbullens dag till ära, men åt ingen själv. Jag trodde det skulle bli jättesvårt att inte äta massa socker men jag tänker verkligen helt annorlunda nu, bara efter fem dagar. Förr tänkte jag jämt på vad (socker, skräp) jag kunde äta härnäst och nu tänker jag bara på vilka tider jag ska äta min keso, det finns liksom inte ork att tänka på mat utöver det. När jag känner doften av godsaker (som igår när Martin drack den största kopp med varm choklad + grädde, som jag någonsin sett) då luktar jag på det och njuter av doften precis som av en parfym, och sedan släpper jag det. Förundras över hur lätt jag har för att bryta vanor och ställa om mitt tankesätt helt om jag bara ger mig fan på det. Go me!

Åkte efter det hem till Martin för att spela men eftersom det spöregnade och åskade något otroligt drog jag ur sladdar och tände levande ljus, öppnade fönsterna och tog mig an diverse hushållssysslor istället. Tog hand om tvätt, diskade, bäddade rent och lagade mat. Lagade en lasagne med köttfärs, krossade tomater, squash, paprika, lök och keso. Glöm inte keson. Det blev så jävla gott, tänka sig att även jag kunde laga mat om jag ville.

Fram tills på kvällen då saker och ting slutade gå min väg (strömmen försvann bland annat med jämna mellanrum) och jag tappade humöret helt (blev passiv och arg och så där som jag hatar när jag blir) så var dagen helt perfekt. Kände mig stark och självständig och framför allt sjukt effektiv och duktig och precis så där som jag vill vara.

Vaknade vid halv tio idag, gick upp och lagade regelriktig frukost och tog hand om all disk och gjorde mig i ordning inför en tur in till stan. Idag, klockan 11, skaffade jag nämligen min första tatuering! Jag är dödligt nöjd alltså! Smärtan var så himla konstig, som om någon slet skinnet i tu, satte eld på det, skar i det, gav mig stötar och stack mig på samma gång. Jag hade inga direkt förutspådda meningar om hur det skulle kännas så jag vet inte om det gjorde mer eller mindre ont än vad jag trott. Jag hade inte trott någonting. Skitkonstigt. Men visst fasen kändes det, särskilt på handleden. Men det var ändå långt ifrån outhärdligt, det är lätt att säga i efterhand. Bild kommer när jag tagit av plasten och så där, så imorgon antagligen!

Nu ska jag slänga ihop en smoothie att ha som mellanmål ikväll när jag jobbar. Om ungefär en timme, en och en halv tänkte jag åka in till stan och utföra dagens träningspass och sedan äta mat för att avsluta dagen med en natt hos Cherry. (Fick för övrigt lönespecifikationen idag, blev så himla glad över att allt slit lönat sig, jag har inte ens tänkt på att jag jobbat mycket för dem i September, men det hade jag visst, och något för mödan får jag också.)

Imorgon är jag återigen ledig (förutom på natten), ska bli så skönt. Nu känner jag mig helt utvilad och fit for fight alltså. Jag tänkte beta av träningspasset tidigt imorgon så jag kan göra en massa annat kul sedan (typ dega framför GW2, spelade varken idag eller igår vilket jag planerat, grumpyface). Kanske träffa Mary och Ellen och kanske ta en sväng till Annies födelsedagsfirande.

Fick nyss ett sms med goda nyheter, tror jag sprängs av glädje snart! Så nu ska jag bege mig, men först presentera dagens pepplåt: Disturbed - Warrior

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

WoS #4



Dag fyra, första dagen med träning, är inledd. Vaknade halv tio och gick upp för att äta frukost. Upptäckte att istället för gröt med keso kan man äta lättfil med müsli och två äggvitor. Jag har hela tiden känt mig lite för lat för att ställa mig och koka ägg liksom, men sedan hittade jag den här krabaten! Man häller i lite vatten i den, lägger i ägget (äggception, egg within the egg) och ställer ägg-ägget i mikrovågsugnen på högsta effekt i ungefär åtta minuter. Och vips, så har man ett helkokt ägg! Fantastiskt.

Avnjöt (!) frukosten framför det näst sista avsnittet Dexter (säsong 6) och tog sedan en dusch, gjorde mig i ordning och målade naglarna (jag får ju passa på nu när jag är ledig några dagar, vi får nämligen inte ha nagellack på jobbet). Allt detta framför två avsnitt Weeds. Nu ska jag äta mellanmål, keso och en frukt, innan jag städar lite snabbt och packar ihop lite grejer. Sedan styr jag min kos mot en timme på gymmet! Efteråt ska jag hem till Martin för att spela GW2, kanske laga en lasagne. Städa lite.

Vi får se vad kvällen har att bjuda på. Kanske blir det hemma, hos Martin eller med några vänner. Den som lever får se!

Dagens pepplåt: Sevendust - Enemy

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

world of shape

Jobbade stängning och efteråt lagade hjärtat mitt entrecoteburgare, de legendariska burgarna som har pratats om i lite mer än 3 månaders tid. Riktigt gott var det men jäklars så mätt jag blev. (Totally worth it.)

På måndagen påbörjade jag mitt World of Shape-program.Besökta kiropraktorn för sista gången på några månader och åkte sedan för att handla mat. Har varit hos Martin så jag har varit smått begränsad på matfronten (känns ju lagom schysst att storhandla och sedan packa in grejerna i hans kylskåp liksom) men det har gått bra. Jag var så himla trött mer eller mindre hela dagen. Han hade feber och sov desto mer. Vid nio på kvällen pausade jag Guild Wars för att lägga mig hos honom en liten stund. Långsamt somnade jag och vaknade 6 timmar senare. Borstade tänderna och gick och la mig igen. Gick upp vid elva (!) morgonen efter, åt mat, sov en stund till och åkte sedan till jobbet. Behöver jag säga att jag var farligt trött hela dagen igår? När jag kom hem kollade jag ett avsnitt Weeds och somnade sedan. Fort. Idag ska jag storhandla och sedan bär det av till Max för ett stängningspass, sedan är jag leeeedig tre dagar fram över. Förutom fredag- och lördagnatt, men det är inte så farligt.


Angående World of Shape, jag vet inte hur mycket jag berättat.. Men man får i alla fall ett kost- och träningsprogram som man ska följa i trettio dagar. Tanken är att man ska öka sin fettförbränning och öka i styrka. Dieten är strikt, men det är ingen märkvärdighet egentligen. Mer "så har bör du alltid äta" snarare än recept på självsvält. Dock så är det MYCKET man inte får äta. Men det är keso. Mycket keso. Jag gillar inte keso. Längre.

I början var jag peppad, sedan dog det helt, på söndagen innan var jag galet peppad och nu känner jag mig lite ångestladdad. Att äta en viss måltid varje tredje timma kräver mycket planering (och tankeverksamhet, överlag) och är det något jag är värdelös på så är det att planera timme för timme. Jag har allt för många sidospår i min vardag för att veta vad jag gör nästa timme. That's how I roll. Jag gör det som faller mig in. Slutar jag jobbet klockan sju kanske jag ändå inte är hemma vid nio, för att jag kanske jobbar över, hänger med arbetskamrater, går ärenden eller helt enkelt bara ville ta en biltur. Ibland (oftast) åker jag inte hem alls då jag sover hos pojkvännen. Så det är mycket att tänka på! Det som är positivt är att recepten är bara att följa, man slipper räkna kalorier själv. Smått jobbigt att behöva väga maten dock, får gå runt med en våg i handväskan så jag har den med mig vart jag än går. Jag är glömsk också, sa jag det? Perfekt kombination. Och jag avskyr att laga mat. Så jag funderar på att bara bestämma mig för en specifik rätt vid varje måltid och göra ett storkok av det, vecka för vecka. Jag har inga problem med att äta samma sak dag ut och dag in, så det kan funka. Ska skrapa ihop lite lätta recept från deras hemsida och sedan skriva en inköpslista.

Jag är inne på dag tre och träningen börjar inte förrän imorgon. Den däremot, ska bli rolig. Lyssna på massa peppmusik och svettas och känna sig duktig. Dock så innebär det mer planering men det är väl okej, jobbar inte så mycket i oktober så det kan nog funka.

Jag känner mig lite fängslad. Har dessutom svårt att förstå att jag faktiskt klarat mig utan socker i två dagar, jag har verkligen varit som beroende tidigare. På jobbet slår det mig hur mycket jag småätit tidigare, och hur mycket sockerdrycker jag häller i mig hela tiden. Har varit nära på att av ren vana fuska, står det ett paket iste på bordet är första impulsen att dricka av det, sedan inser jag att det verkligen inte är en del av dieten. (Har två nätter i rad drömt om mat. Skogaholmslimpa med kaviar och ett stort glas mjölk. Dör.)

Men jag fixar det här. Bara jag får köpt en massa mat så jag kan slappna av lite på den fronten. Om jag har 10 matlådor ståendes behöver jag inte tänka så mycket på det mer än att jag behöver ha med mig två av dem vart jag än går. Mja. Det känns som att det här inte är min grej riktigt, men vems är det, egentligen.. Klart man känner sig begränsad och lite stressad på insidan. Det handlar om rutiner (vilka jag har absolut noll av) och att ta det för vad det är. Det absolut skönaste, det är att veta att jag kan skita i det här om jag vill. Inte för att jag någonsin skulle göra det, jag ska ge mig fan på att ro det här i land helhjärtat, men som Gurra sa så är det här inget livsnödvändigt för mig. Jag är ju inte direkt sjuktligt överviktig och behöver gå ner i vikt för att inte dö nästa vecka liksom. Den vetskapen gör det hela mycket lättare. Men ja.. Tufft är det, ändå.

Tänkte jag skulle uppdatera bloggen om hur det går. Det kanske inte är jättekul att läsa om men just nu är det vad mitt liv handlar om och det kan vara kul att skriva upp sina bravader och känna sig så duktig. (Och tycka lite synd om mig själv.)

Det blir nog bra det här.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.