Change of Seasons

Den här dagen har känts 48 timmar lång, av någon anledning. Jag förlängde helgen en dag, sjukanmälde mig från jobbet å min förkylnings vägnar. Jag vill inte begå samma misstag som i början av sommaren, när jag kände en kraftig förkylning smyga sig på varvade jag inte ner en minut och sedan mådde jag skit i veckor. Men inte den här gången.

Igår avslutades dagen med mysmiddag på Park med mina vänner och deras vänner. Jag som varit hemma och degat hela dagen var tvungen att tagga till lite extra men det var supermysigt!



Det är så roligt att få klä upp sig, sminka sig lite extra och bära smycken. Jag gör ju aldrig det till vardags, antingen är jag på Max eller så är jag på gymmet, där det antingen inte är tillåtet eller bara opraktiskt att ha fixat till sig utöver vardagsstylingen. Hade jag haft möjlighet hade jag gått med sotade ögon och svart nagellack varje dag, tycker det är så snyggt.







Middagen i alla fall var alldeles perfekt och vi satt där i fyra timmar. Åt god mat, drack lite vin och kalasade tillsist på den godaste kladdkakan jag någonsin ätit. Ett helt underbart gäng, tack allihopa för en fantastiskt bra kväll.



När Martin hämtat mig kastade jag mig i hans säng, la huvudet mot hans bröst och somnade nästan direkt. Vaknade bara en halvtimme senare och gjorde mig snabbt i ordning för sängen och somnade lika fort igen. Sov som ett litet barn och vaknade tidigt imorse för att bestämma mig för att ta en sjukdag och gick sedan upp strax efter nio.

Åt frukost framför av The Wolf of Wall Street som vi skamligt nog inte sett förrän nu. Vid elva var det dags för Martin att åka iväg och träna följt av att jobba mitt pass men innan han gick hämtade han sitt täcke och en kudde och la över en utslagen Ida i soffan. Jag vaknade till och la märke till att ljuset föll väldigt snyggt på honom där han satt för att plocka åt sig några burkar Celsius, och hann ta två ögonblicksbilder.. Fick en helt otroligt vacker bild.





Ibland blir jag så frustrerad för att han inte verkar fatta hur jäkla fin han är.. Gah.

Jag kokade en stor kopp te och lät dagen fortskrida från soffan. Kollade klart på House of Cards och pratade i telefon med både far och mor. Ringde DHL angående leverans av däck samt sa upp min prenumeration på Glossybox. Det är ett asbra koncept men jag är lite för ointresserad av skönhetsprodukter för att tycka att det är värt det, tyvärr.

Jag fick ätit mellanmål och städat lite, vikt och hängt tvätt och sedan gick jag faktiskt och la mig igen. Bara för att jag kan. Sov i tre timmar och drömde att jag befann mig i militärträning, lite som i filmen Divergent. Man blev direkt inkastad i ett uppdrag och jag var helt awesome. Vi sköt ner helikoptrar, rusade motorbåtar genom stormiga hav, klamrade fast på skenande tåg, åkte typ linbana högt upp ovan molnen, blev jagade på hustak och smög in i hårt bevakade superhemliga byggnader.. När klimax väl kom stod jag på taket med historiens superskurk, lyckades saxa hans hals med benen och sedan kasta honom ner genom det blåsiga glastaket vi stod på. Förstår ni hur cool jag var? Det ska inte ljugas om att jag ändå var smått lättad när jag vaknade och insåg att allt bara var en dröm..

Efter att jag vaknat till liv knäppte jag en Celsius och såg ikapp de två senaste avsnitten av Idol. Lagade mat och glömde laxen i ugnen i nästan två timmar, gulp.. Den blev dock inte bränd, bara väldans torr, haha.




Resten av kvällen har jag fortsatt lyssna på Munken som sålde sin ferrari och verkligen försökt att bara koppla av. Fick dessutom världens absolut finaste meddelande av en kompis.. Det gjorde mig så glad att jag började gråta, vilka vackra ord! Men hur svarar man på det annat än att tacka tusen gånger och sedan lite till? Du vet vem du är, tack snälla. Kom ihåg det, man kan ge komplimanger till någon man inte ens känner. Jag har på senare tid vid fyra tillfällen, vad jag kan minnas, fått meddelanden av människor som inte står mig särskilt nära, där de sagt "Du, jag måste bara säga att..", etc. Sådant betyder så oerhört mycket! Jag kan - och har - vid några tillfällen t.ex. i kassan på Max eller bakom bordet på Cherry givit gäster komplimanger. Tänker jag positiva tankar om någon låter jag de oftast veta det. Man kan framstå som helt knäpp, särskilt när man bor i landet lagom där man helst inte ska ha ögonkontakt med folk man inte kännner men helt ärligt.. Vad ska de säga? "Alltså hörde du vad hon gjorde? Hon gav mig en KOMPLIMANG? Är hon dum i huvudet?". Nej, precis.

De här senaste tre dagarna har haft en oerhört terapeutisk verkan på mig. Min kropp och knopp har signalerat att de nått bristningsgränsen vad kommer till stress och oro och nu gör jag allt i min makt för att förändra det. Förr har jag inte tillåtit mig själv att stanna upp och bara vara för jag har ju saker jag måste göra.. Men att inte stanna upp i vardagen för att ta hand om sig själv är som att inte stanna och tanka bilen för att man har bråttom. Det kommer slå tillbaka. Jag har gått från att få panikångestattacker varje dag till att inte ens ha känt hjärtat rusa iväg, de senaste tre dagarna. Jag gör så gott jag kan, lyssnar på kroppen och presterar utifrån det. Imorgon tar vi nya, friskare tag.

Efter tre veckors frånvaro här på bloggen är det väl ingen större idé att försöka recapa allt som hänt. Jag har inte mått tiptop, men jag har bestämt mig för att det ska vända nu. Visst finns det toppar och dalar men backarna har varit väldigt branta, och jag orkar inte må så längre. Det hjälper mig alltid att få komma igång med att skriva igen!



Köpte chokladansiktsmask..



Rustade upp bilen..



Köpte en ny Better Bodies-tröja som jag nog inte visat ordentligt.



Tränatränaträna..



Taco tuesday! Legonördarna var i farten igen!



... att jag aldrig vet riktigt var jag ska börja eller sluta..





Klängde på Bowies innan jobb..



Poserade lite med..



Världens bästa mellis!



Lunch på jobbet, caesarsallad med tre (!) exkta kycklingfiléer. Är man hungrig så.



Hittade en bucklig nyckelpiga..



Var fett motiverad på jobbet..



Fick två flak Celsius till jobbet för att dela ut till mina arbetskamrater!



Martin köpte ny mobil och provade kamerafunktionerna.. Tyckte jag såg ut som en strongman så jag fick mustach. Och hatt.



Snyggo ska jobba!




Födelsedagspresent till Angelika. Jäääättesöt ju!



Och Martin myste med Signe under födelsedagskaffet.



Jag har börjat med ett nytt träningsupplägg! Jag kör ben två gånger i veckan numera, känns hur bra som helst! Måndagar är det marklyft och baksida lår plus rumpa, och på onsdagar knäböj och fookus framsida lår och vader. Båda dagarna avslutar jag med mina bodypumppass.



Satte nytt personbästa i marklyft; 100 kilo! Det var inte stadigt och inte snyggt men den var godkänd. Härligt att äntligen vara uppe i tresiffrigt. Försöker flasha baksidan..



I väntan på att Martin ska sluta jobbet. Farmin fixade i ordning min bil och då hade vi bara en, det blev mycket skjutsande.



God morgon!





På Simons födelsedag gav vi honom Lego the Movie-lego som han ville att vi skulle hjälpas åt att bygga. Jag tittade mest på men tror vi alla hade ganska kul.



Återinvigde min älskade pyjamas! Hur fasen ska jag överleva vintern? Nog för att sommarvärmen försvann samma dag det blev augusti men jag sover i pyjamas och med fluffiga strumpor nu, för att jag tycker det är kallt på nätterna..



Köpte egna (läder)remmar och ett par nya handskar. Jag använder nästan aldrig handskar eftersom jag tycker det är halvkul med feta valkar i händerna, men ibland så..



Myskväll framför TV:n.





Tuttmos!



Världens godaste lunch. Ugnstekt lax med färskpotatis.



Utnyttjar den fördelaktiga belysningen..



Och formkollade ryggen för första gången på väldigt länge..



La en överraskning på sängen till Martin, som han såg när han kom hem från jobbet senare. Bara för att.





En parfym och ett kort där jag skrivit om hur bra han är. Kärlek i massor.





Hängde på Söle och myste med Majsan som hade varit bortsprungen i tre veckor.. Tjockisen då.



Biceps like the rock!



Bjöd hem vänner på middag och fick denna fina bukett och en fantastiskt mysig kväll.



Första dagen på min öppningsvecka..



Sista dagen på min öppningsvecka, heeeelt slutkörd i varennda atom i kroppen..



Skulle skjutsa hem Gustaf men han fick inte plats i min bil (se Sanja i bilen bredvid, haha)!



Mina älskade (på bild inte jättesynliga) Better Bodies-brallor!



Tränade axlar och mage..





Skulle PWO-käka på Honeycomb och hittade en kundvagn på vägen.



Finis på Honeycomb!



Fyrdubbelt upp! Två portioner med grekisk yoghurt och två smoothies, perfekt energikälla..





Efter att ha missat alla Strömstads marknader i typ två års tid fick jag äntligen möjlighet att gå dit, och fick dessutom med mig Martin som ändå handlade lite korv, kött och ost.



Handlar ihjäl sig på franska delikatesser.. Väldigt gemytligt.







Vi fick äntligen prova Bamboo City, väldigt gott!



Vi var på gymmet..



Och jag kände att jag för första gången på flera veckor haft en dag utan stress, oro, bekymmer eller panik.



En fläta jag bara var tvungen att föreviga, jag brukar aldrig få till dem bra, haha.





Vi var på Backlunds och åt mat och fikade lite..



När vi handlade mat hittade Martin kokos i lösvikt. "Va? Kokos? Är det sant? På riktigt? Ska vi köpa typ fem kilo?". Vi gillar kokos.



Köpte lyxig choklad på Lolas Konfektyr.



Ett litet pussel..



Och sist men inte minst köpte jag en väldigt vacker drömfångare för en hundralapp. Vilket kap!





Imorgon är ledigheten över och det är tilbaka till jobbet igen..

Bild från igår! Perfekt avsult på en oerhört bra dag. Vi korkade upp en flaska rosé, åt närproducerade hallon, finchoklad, ost och korv och sist klyftpotatis för jag blev vrålhungrig, haha. Kollade på Ice Age 4 och bara njöt av kvällen. Och avslutade med Legofilmen en trettonde gång, fast med kommentatorspår..

Det är alltså highlightsen från de senaste veckorna. Jag har som sagt varit utan internet ett tag vilket gjort andra småprojekt fördröjda, men snart kan jag avslöja vad jag har för framtidsplaner.. Jag känner mig väldigt trött och sliten men har som sagt bestämt mig nu för att vända på min situation. Suga ur giftet i vardagen och rätta till det som blivit fel. Jag har känt att min hjärna nästan slutat fungera, fått panikångestattacker helt från ingenstans utan att någonsin förstå varför, flera gånger om dagen. Varit lite rädd för att tappa greppet, nästan bli galen. Jag känner mig nästan alltid jättelycklig men när jag inte är det känner jag mig olyckligast någonsin och ser aldrig någon utväg. Jag har inget mellanläge, antingen är jag överlycklig eller så känns allt botten.. 9 av 10 dagar är jag glad och lycklig men den där tionde dagen är förjävlig, rent utsagt. Jag har tagit kontakt med någon jag tror kan hjälpa mig få rätsida på det hela och framför allt tala om för mig att jag inte alls håller på att bli knäpp i huvudet, att jag bara är stressad, orolig, att hjärnan reagerar på det och vad jag ska göra för att få bukt med den där brännande känslan i magen, skenande hjärtat och de gångerna då det svartnar för ögonen. Det är den nakna sanningen.

Men nu har jag fått allt detta ur systemet, lyssnat på meditationsmusik och nyss avslutat ett 20 minuter långt samtal med pappa. Jag har världens bästa familj.

Nu ska jag städa, rycka upp mig och dricka en väldans massa apelsinjuice. Jag har en förkylning som ligger och skvalpar under ytan men jag trotsar den försiktigt, för idag ska jag försöka träna rygg och biceps igen (avbröt mitt påbörjade gympass i fredags eftersom kroppen verkligen höll på att rasera) och ikväll blir det hejdåmiddag på Park för Annie som flyttar till Karlskrona. Jag önskar er alla en skön söndag, för det ska jag ha.

 

För några veckor sedan la jag upp den här bilden på Instagram och skrev lite om hur jag känner inför den här livsstilen jag valt.

Det är inte lätt. Att träna och leva hälsosamt är slitsamt, hade det varit lätt hade väl alla gjort det. Men svårast tycker jag är att hantera och tackla åsikter som folk inte gärna håller inne. Vi får stå till svars för väldigt mycket. Det skulle aldrig vara okej att säga "Du är överviktig/underviktig och det är fult" men det är inte ovanligt att få höra "Det är inte snyggt att ha så mycket muskler, tjejer ska inte ha synliga magmuskler, du ser ut som en man" etcetera. Visst tycker vi om att dela med oss av bilder på resultat av slit i gym och en god kosthållning, och kanske kan man tycka att om vi nu lägger upp bilder på oss själva vi får vara beredda på att folk tycker till. Är det verkligen så? Jag trycker inte upp bilder på min kropp i ansiktet på någon. Jag lägger upp dem på min blogg och de kan hamna i nyhetsflödet från min sida på Facebook. Gillar du inte vad du ser? Strunta i att titta då. Blockera uppdateringar från mig eller ta bortt mig som vän - eller ställ dig själv frågan varför det är så förbaskat irriterande att titta på.

Något jag älskar med fitnessvärlden är det otroliga stödet man får av varandra. Det kan inte verka så men den absolut största andelen människor jag träffar är väldigt ödmjuka. Ofta får man beröm, stöd och komplimanger av folk man inte ens känner, aldrig hört om eller överhuvudtaget kommer se igen. Men folk som inte delar samma intresse undrar ofta hur mycket steroider vi tar, kallar oss maniska och är inte sena med att låta oss veta att vårat intresse, våra kroppar och våra mål inte faller dem i smaken. Så här är det.

När jag gick i högstadiet och gymnasiet hade jag komplex för mina stora lår, min stora rumpa och jag var inte bekväm med att gå i linnen för jag ville inte visa mina "fläskiga" armar. Jag tänkte ofta på att jag borde gå ner i vikt och gjorde otaliga, halvhjärtade försök där jag kanske tog en springtur ibland och försökte avstå godis och andra onyttigheter. Idag är jag nöjd med vad jag ser. Jag känner mig stolt, stark och snygg, och jag tycker det är tråkigt att andra människor inte kan glädjas med mig för den sakens skull. Så länge min väg till lycka inte skadar någon, varför ska jag ifrågasättas och behöva försvara mig och det jag gör?

Jag började dock inte styrketräna för att jag var missnöjd eller kände mig i behov av en förändring. Jag började träna för att jag var nyfiken på gymhysterin som verkade råda, och kanske fortfarande råder. Jag ville ge det en chans att dela intresset med min partner. Var och varannan har gymkort men långt ifrån alla förblir dedikerade. Men vet ni vad, jag ser inte ner på dem! Jag tycker inte att jag är bättre än någon annan som inte tränar eller äter som jag. Det är inte värdigt att vara överlägsen en annan människa, det är värdigt att vara överlägsen den man var igår. Självklart finns det folk som missbrukar träning, går till överdrift åt något håll och skadar sig själva. Men varför skulle automatiskt alla med kontinuerligt användande av gymkort vara maniska och steriodpumpade med uppblåst ego?

Ibland äter jag godis. Och skräpmat. Ibland frossar jag tills jag tror jag ska spy! Jag ser inte ner på människor som inte är som jag, jag tycker inte illa om någon för det och framför allt så kommenterar jag aldrig våra skillnader. Jag uppdaterar min träning och livsstil på sociala medier för att jag har släkt och vänner som delar mitt intresse eller bara är glada för min skull. Att jag mår bra. Tyvärr är det inte ovanligt att man får nedvärderande kommentarer som hur man ser ut. En naturligt vältränad kropp går inte att stjäla, låna eller bibehålla om man inte arbetar för det. När jag ser en vältränad människa ser jag kroppen lite som en statussymbol. Den reflekterar hårt arbete, dedikation och disciplin. Men det innebär inte att jag ser ner på de som saknar historik av många spenderade timmar på gymmet. Verkligen inte.

Men när någon säger till mig att "jag skulle aldrig vilja se ut som du", svarar jag "bra för dig, för det kommer du aldrig heller att göra".

Keep on rockin'!

Häj bloggen. Jag lever, jag lovar. Idag är första ensamma hemmakvällen på över en vecka och planen var att blogga big time.. Men åskan slog ut vårt modem inatt så veckan ut har jag ingen dator med internetuppkoppling, och inte heller 3G på mobilen här hemma. Lite tråkigt eftersom jag verkligen behövt tillgång just nu, jag har nämligen en del roliga saker på gång.. Men livet ska ju inte vara förstört bara för att internetuppkopplingen är det.

Så jag sitter här i pyjamas under ett täcke i soffan, i ett nedsläckt och nystädat hus. Med träningsvärk utan dess like i min stackars rumpa och baksida låren och rygg. Kollar på kvällens tredje avsnitt House of Cards och väntar på att Martin ska komma hem från jobbet. Han har lovat mig fotmassage ikväll. Mhm.

Vi hörs igen när nya modemet anlänt. Ta hand om er!

Martin frågade mig vad jag ville hitta på ikväll och jag svarade att just nu vill jag bara sitta i hans säng med min dator och ett par hörlurar. Mitt huvud är så himla kaosartat att jag mest av allt skulle vilja gå och lägga mig egentligen men det vore synd att inte vara uppe en stund till.

Jag har inte mått så bra de senaste veckorna och igår kväll eller inatt rättare sagt, trodde jag att jag skulle tappa greppet på riktigt. Visst är jag glad, det är absolut inte det. Jag är bara så oerhört sliten och alldeles sönderstressad. Ända in i benmärgen och lite till. Men jag har insett att livet blir enklare på alla sätt och vis om jag får sova ordentligt. Så de senaste dagarna har jag verkligen tagit sömnen på allvar och gått och lagt mig i tid. Men jag kan för mitt liv inte somna. Förr somnade jag så fort jag la huvudet på kudden men så sent som igår låg jag och vred och vände på mig i över en och en halv timme. Det är bara de senaste två åren jag haft så lätt för att somna och innan dess hade jag stora sömnsvårigheter. Jag minns hur jäkla jobbigt det var och jag vill verkligen inte hamna där igen. Så istället för mina välplanerade sju timmars sömn fick jag fem och en halv, och det gjorde mig väldigt olycklig. Så inatt låg jag där i min säng och hörde dessutom untzuntzuntz från grannarnas fest tvåhundra meter bort.. Gerbilerna var i full sjå med att gräva och gnaga och jag var nära på att skrika rakt ut. Jag hoppas att det är en fas jag ska kunna ta mig igenom, ibland vet jag bara verkligen inte hur..



Men något jag tror underlättar är att tagga ner koffeinkonsumtionen längre in på dagen och att inte vara på gymmet alltför sent. Rent allmänt behöver jag lära mig att slapppna av, stress och inre oro har varit mina absolut största och mest påträngande fiender de senaste åren men jag ger mig fan inte. Så nu sitter jag nyduschad i myskläder och lyssnar på Nature Sounds Lullaby. Varje gäspning som kommer gör mig glad och hoppfull och jag känner mig mer och mer avslappnad för varje minut som går. Livet är fantastiskt men det är lätt att glömma det ibland. Mitt i all förtvivlan över hur min hjärna verkar gett upp påminner jag mig själv om att jag inte blivit galen, att jag har rätt att vara sliten och att kroppen kraschlandat nu. Jag kan ändå stundvis inte låta bli att fundera på om jag är bipolär. Det låter extremt och det känns minst sagt så. Men faktum kvarstår att jag antingen känner mig jättelycklig eller olyckligast i världen, och det är mycket småsaker som får mitt humör att vända hela tiden. Ett 24-timmarsintervall för mig är som regel fullt av toppar och dalar och det finns aldrig ett mellanting. Å  andra sidan vet jag att de där dalarna har en k-relation med stressnivåer och kontrollbehov. Jag vet inte. Men äntligen är juli förbi. It's time to pick up the pieces and go back to square one.



Bild från i söndags. Martin somnade på soffan under tiden jag lagade mat och laddade upp inför kvällens enda riktiga dragplåster; le gym. Vi körde ett hårt pass axlar och mage, och avslutade spontant med att springa tvåkilometersrundan på spåret. Jag har inte motionssprungit på över två år så min kropp fick en chock vill jag lova! Dessutom sprang Martin tålmodigt framför mig och jag pressade mig själv till det yttersta för att hänga med så gott som möjligt. Jag hade så ont i kroppen att jag trodde jag skulle dö efteråt, haha.



Men det fick vara mödan värt eftersom vi på kvällen efteråt stekte pannkakor som vi åt med grädde, sylt, nutella, kokos, banan, allt möjligt! Jag åt faktiskt bara tre plättar men det var tillräckligt för att jag skulle bli alldeles proppmätt..



På tisdagen skulle jag egentligen stängt och Martin varit ledig, men istället fick vi båda gå öppning. Så när vi slutat tog vi det obligatoriska besöket till Honeycomb och för tredje gången någonsin tog jag frozen yoghurt. Lyxade till det så där.



Jag föredrar nog ändå deras grekiska yoghurt eller smoothies, de nyttiga alternativen så att säga. Frozen är så kallt att det inte smakar så där jättemycket men dessutom smälter det ganska fort. Fast det är alltid kul att kunna plocka åt sig lite av varje, så klart.



Jag hittade den här filmen! Jag är helt såld på Melancholia och väldigt fascinerad av Antichrist som Lars von Trier gjort, så jag är väldigt spänd på den här filmen också. Jag var jättetaggad att se den när den släpptes, hade räknat ner dagarna till och med, men fick aldrig tag på den. Den är så himlans lång bara..

Min glossybox kom!





Hyfsat innehåll. Den här är jag mest taggad på att få använda faktiskt, spännande färg.. Riktigt vinröd är den. Skär sig med mitt hår men jag gillar det.



På kvällen föreslog Martin att vi skulle prova spela Mastermind. Ett spel jag spelat mycket förr och letat som en dåre efter när jag insåg att jag ville utmana Martin på det. När jag väl hittat det blev det ståendes och samlade damm i en evighet, hähä.



Klockan halv ett på natten är man inte skarp, men Martin jobbade tio gånger så fort som jag..





Till mitt försvar så var jag den som började och jag tänkte inte på att man faktiskt kan ha med samma färg två gånger.. Inte konstigt att jag inte fick det att gå ihop. Martin var så frustrerad över att jag missat den lilla detaljen men jag förbjöd honom att både sucka och ge ledträdar så han skrev ett meddelande till framtida mig. Och sprang sedan för livet, haha.



På onsdagen gick vi båda stängning och hann med ett bröst- och tricepspass innan jobbet. Helt grymt var det, jag var så fruktansvärt trött i triceps efteråt att jag knappt kunda ta mig upp från golvet efter att ha avslutat med en femminuters rullplanka.



Och eftersom jag glömt lunchen hemma unnade jag mig en caesarsallad från cafét bredvid. Med en extra kycklingfilé, så himla gott.



Hela tiden hade jag sett fram emot min ledighet som skulle vara torsdag och fredag. Halva torsdagen hann fortskrida utan att jag uträttat någonting för jag tänkte ta det dagen efter i samband med en visit hem till Söle för kanske lite middag och bilfix. Men när vi satt i soffan och myste med lunch och American Dad ringde en arbetskamrat och bad mig ta hans pass på fredagen. Han är en sådan där kille som alltid ställer upp och underlättat för mig så många gånger så jag bara kunde inte säga nej.. Jag blev väldigt missnöjd eftersom halva dagen redan gått och det skulle bli min enda lediga den här veckan, men å andra sidan innebar det också att jag skulle jobba ihop med Martin.

Så vi bestämde oss för att fånga dagen och åkte till Nordby för att fixa lite smågrejer. Jag köpte bland annat ett par kamouflagemönstrade byxor från Better Bodies (som jag letat!) som var på halva priset. 


Min oerhört fina man.


Och naturligtvis tog vi också en sväng till Honeycomb och unnade oss både grekisk yoghurt och smoothie. Så lyxigt och så gott. Efteråt bar det av till gymmet för ett benpass som under förutsättningarna blev helt okej. Jag har haft en orolig mage den senaste veckan och dessutom mensvärk på det.. Det är inte lätt att fokusera och ge allt då, men det dög.

Väl hemma sedan efter en välbehövlig sväng till Ica lagade jag lunchlådor för veckan ut, och dansade omkring till soundtracket till Lejonkungen. När jag var klar satte vi oss i soffan och åt kvällsmat framför Generation Iron, en film om eliten inom bodybuilding. Jag blev så himla inspirerad och taggad! Är man intresserad av ämnet bör man absolut se den, som utomstående är det nog inte så intressant. Men vilka killar. Galna.

Så igår jobbade vi och avslutade dagen med ett lats- och bicepspass på gymmet, resten av kvälen var inte den bästa, med stress och sängliggande stirr i ett kolsvart tak med grannarnas festmusik ekande i väggarna. Vi jobbade båda öppning idag och jag gjorde mig själv tjänsten att skippa gymmet. Jag behövde inte det idag.

Laddar inför nya tag imorgon och sedan ska jag äntligen få min ledighet efter en 6-dagarsarbetsvecka. Tror jag börjar bli förkyld också men det är ingen mening att ta ut någon förlust i förskott.. Den som lever får se.