Change of Seasons

Med risk för att bli lite allvarlig, det här är en sak jag velat få ur systemet länge.

Ibland måste jag distansiera mig från verkligheten. Hörde nyheterna på radion imorse (bland annat om terrordådet i Pakistan och det kapade planet i Egypten) och jag vill bara hålla för öronen och låtsas som det inte finns, för stundvis mår jag så dåligt av vetskapen om all ondska som finns i världen. Allt ifrån terrordåd och kallblodiga mord till vardagsondska som mobbing eller förstörelse av andras egendom bara av jävelskap. Ibland kan jag slås av känslan att jag vill inte leva i en värld med så mycket ondska. Jag vill inte. Att så många människor dör eller skadas av andra. Att ungdomar och vuxna inte känner att de duger som de är. Att genomsnittsmänniskan mår så dåligt. Svält och hungersnöd. Bristen på empati. Att kärleken till pengar är störst. Att människor lever på gatan. Att barn växer upp med missbrukande föräldrar. Köttindustrin. Pälsindustrin. Att folk blundar för våra 150.000 hemlösa katter bara i Sverige och fortsätter buskavla. Allt. Ni vet, när jag är igång tar det aldrig slut och min oro sträcker sig från ena änden av spektrat och långt bortom andra änden. För någon sekund vill jag bara försvinna, inte av rädsla men bara av ren uppgivenhet. Men sedan samlar jag tankarna och när känslostormen lägger sig känner jag mig stark. Skulle jag sluta vara den jag är och sluta tro på att jag faktiskt kan påverka - om så bara en enda person under hela min livstid - så vinner ondskan i världen. Ger man upp tar de över. Den största tragedin är inte de onda människornas grymhet utan de goda människornas tystnad. Det känns som att världen står i brand och någonstans måste vi våga stå för det vi tror på. Man kan inte vara hela världens samvete och det är så häftigt att vi alla brinner för olika saker. Ja alltså, jag vill bara ta tillfället i akt att säga att du är värdefull. Jag vet inte om det finns fler därute som slås av samma känsla som jag gör ibland, men kom ihåg det, sluta aldrig sträva efter att uppnå det du tror på. Hitta din hjärtefråga och gör skillnad på ditt vis. För allt du gör räknas, du spelar roll. Du spelar roll på kort sikt och på oerhört lång sikt. Du kommer inte förhindra nästa terrordåd men du kan öka livskvaliteten för dina närmaste och människorna du möter och kanske till och med människor du inte möter. Nu och i framtiden. Jag tror inte man har något att förlora på att intala sig själv det. Vi behöver varandra när världen ser ut så här.

Den största anledningen till att jag inte vill lämna sängen på morgonen, det är dessa två. De sover hos mig mer elelr mindre varje natt och det är så mysigt. Tröttheten hemsöker mig fortfarande men det är på bättringsvägen. Vilket känns som en bravad när jag ändå är inne på min sjuttonde dag sedan jag var ledig sist. Men jag är ändå glad för att jag får möjligheten att jobba med det här och känner att jag fått en bra start..



Martin skickade denna till mig. Han har också jobbat som fasen det senaste, dessutom varit sjuk på det. Vi ses aldrig numera. Har man tid så har man inte ork. Vi möts i köket på kvällarna när vi ska laga varsin middag och kanske ser något på TV samtidgt som vi äter men sedan återgår vi till vårat. Det har varit mycket nu över påsk och så, så klart men ingen av oss kan fortsätta i det här tempot.. man får in väldigt lite nöjen. Inte bra för huvudet. Det enda jag väntar på är ett nytt schema från Bodypower där jag kan få rutiner, en eller två dagar i veckan avsatta för PT-jobb.För just nu måste jag ta det innan/efter jobbet och på lediga dagar. Det blir ett jäkla åkande fram och tillbaka men framförallt väldigt mycket tid som går till spillo när jag inte kan ta allt på samma ställe på en gång, ni vet.





Anyway så har jag ju påbörjat projektet att hitta tillbaka till 2015-formen. Mycket kvarg, mycket fullkornsris, mycket lax och mycket kyckling. Och ännu mer kvarg. Desto mindre bars och andra proteinsnacks. Vissa dagar går perfekt, andra inte lika mycket. Det viktigaste tror jag är att inte ge upp bara för ett svagt ögonblick eller en dålig dag. Går det åt helvete idag börjar jag om imorgon. Jag har faktiskt inte kollat av min vikt någon gång under den här perioden eftersom det viktigaste är att jag känner resultat. Och det gör jag faktiskt! Vissa dagar har jag unnat mig bars eller proteinchips.. men förutom mitt enda cheatmeal har jag hållit mig till planen.



Falukorv och makaroner! Med massa ketchup och kött- och grillkrydda! Det var himmelskt och så efterlängtat!




Lanis den första Bananis har varit hos veterinären igen, för en böld hon haft på ryggen.. så hon har gått hemma med en slang i ryggen och vi ger henne antibiotika. Stackars tjejen förstår inte varför hon inte får gå ut, men snart kan hon njuta av våren igen!



Jag har gjort några tappra försök att ta mig till gymmet.. har fått till några pass så där men det är inte meningen att man ska tvinga sig själv. Inte när jag vet att suget kommer så småningom. Det här är nog min enda svacka typ ever. Annars brukar gymmet vara min fristad. Men å andra sidan så har jag väl ganska hög standard, jag förväntar mig träna tio pass i veckan liksom, med gruppträningen då. Så när det bara blir fyra så känns det dåligt fast det egentligen är bra. 





Vi har i alla fall fått påskägg från jobbet och vi fick med en liten bonus, nämligen nya Celsius! Den har fått vänta på lagret ett tag eftersom vi haft NOCCO-event i påsk men imorgon bör den komma ut i butikerna. SÅ GOD!



Lediga stunder spenderas ändå gärna på gymmet nu när Sanja är platschef. Vi har väl aldrig setts så här ofta och mycket, det är så himla roligt att få göra detta ihop och jag tycker hon gör ett så sjukt bra jobb som chef och ledare. Här hade vi haft ett litet möte om tankar och idéer för att förbättra klubben, plus att jag på två konsultationer sålt inte mindre än 35 timmar!



I lördags hade jag jobbat heldag på BP och tänkte åka till gymmet efter jobbet. Jag körde dit och satt kvar i bilen i en kvart och funderade på om jag skulle gå in eller åka hem. Tillslut gick jag in, fick till ett ganska så lätt och onödigt (trodde jag) pass och avslutade med att öva inför releasen i bodycombat dagen efter. Jag fick en sjuk träningsvärk i hela underkroppen så helt förgäves var det verkligen inte.



Körde dubbla releaser med Johanna igår! Jobbade först på BP till halv fyra, åkte sedan till Tanum för att släppa releasen där samt gå på hennes cardio walking efteråt, åkte sedan till Strömstad och körde releasen på hemmaplan. Det var så sjukt roligt och en helt ny upplevelse för mig att teama så seriöst, haha! Är jätteglad att vi gjorde detta, även om jag var helt död på kvällen..



Men skam den som ger sig..

 

(Oliver, vår butiksansvarig hade lagt undan och kylt en Celsius Hallon åt mig, hur gulligt?)



Jag är ledig från BP på onsdag och torsdag men båda dagarna kör jag både gruppträningspass och PT. Tolv tillfällen, allt som allt. Tidiga morgonar och sena kvällar. Tiden däremellan ska jag bland annat spendera med PJ som är på besök över påsk och tillsammans med Martin hyra en flyttbil för att köra bort allt skräp ifrån vår tomt. På fredag kör jag halvdag (funderar på att byta bort den..) och till helgen är jag så där äckligt ledig att jag knappt ska gå utanför dörren. Ni vet.

Men jag mår bra och känner glädje i det jag gör och det i sin tur gläder mig. Det värsta som finns är när jag är trött OCH omotiverad. Då är det svårt att ta sig upp. Jag ska inte hamna där igen.

Ligger just nu i sängen och ska snart sova... Tar mig en sista titt på bodypumpen som vi ska köra release på imorgon. Det är - i ärlighetens namn - lite tveksamt om det blir någon. Kanske kör vi 96:an en sista gång istället. Sanja har börjat sitt nya jobb som platschef och har jobb upp över öronen och jag känner mig helt urpumpad på energi efter tre vansinnigt stressiga veckor. Jag kommer nog byta bort torsdagen i alla fall för fredagen kommer spenderas på gymmet med PT och annat gymrelaterat jobb, och jag skriker liksom lite efter en dag utan jobb. Sova. Det har inte varit tid för det liksom. Får jag ha papper framför mig så fixar jag min del tror jag, vi får se hur det känns för Sänjäy imorgon också!

Vi hörs snart igen! ⭐️

Jag gick och la mig i tid igår för att få mina sju timmars sömn och sedan kunna gå upp innan åtta för att åka till gymmet innan jobbet.

Men saker och ting gick INTE, som planerat. *dramatisk musik*

 

Någonstans runt fem på morgonen vaknade jag av ett smaskande. Då var det Sterling Archer som låg bredvid mig i sängen och slickade på mitt hår. Sssssll, sssslllsch, sssslcchslchslsl... Håret var helt blött. FRÄSCHT. Jag som verkligen avskyr sånt fick en sådan ångest, inte bara blev jag äcklig men hela kudden blir ju också blöt och andrahands ner-dreglad. (Note to self: byt sängkläder.) Så jag la mig på sidan med håret över axeln och tänkte det är okej Ida, du är stark, du fixar detta. Vad händer? Jo Sterling Archer nyser. Sprejar ner hela min rygg. TVÅ GÅNGER. (Note to self: duscha sönder också.) Jag hatar dregel och svett. Minsta lilla fukt eller smuts i min säng och jag måste vädra och byta sängkläder direkt.



Nåväl, jag vred mig i vånda och ångest och grät inombords innan jag lyckades somna om. Vaknade lite senare av att Jonnyboy var on fire. Han tuggade på sladdarna under sängen, och det är nog ett av våra största problem, att katterna tuggar på sladdar (och min Zidane Tribal). Till slut fick jag nog och gick upp för att hämta blomsprutan och sprejade på Jonny för glatta livet. Säkert jättebra att göra med en massa elektronik i närheten.. Men ni vet, han gav sig aldrig. Näpp. Så klättrade han upp i sängen och ställde sig och klöste på min väggkalender. Rev ner mina glasburkar bredvid sängen.. Allt han inte fick göra gjorde han. Rev och tuggade sönder allt. Inklusive mina fingrar. När Jonny gosar så ska han bita i fingrarna, i min ring, i min Jawbone, allt. Hårt. Kattskrälle. Jag fick inte en lugn stund. Kunde inte somna om. Så summa summarum gick jag miste om i runda slängar en timmes sömn så när jag vaknade klockan åtta bestämde jag mig för att inte åka till gymmet eftersom jag inte fått tillräckligt med sömn. Men egentligen hade jag lika gärna kunnat åka in för jag fick inte möjlighet att somna om innan väckarklockan ringde igen. Jävla skit, så kände jag. Det var väldigt dålig stämning under morgonens förberedelser mellan mig och de två men å andra sidan är de ju så förbannat söta att jag nog har funnit i mitt hjärta att förlåta dem ikväll igen.

Igår påbörjade jag i alla fall min diet-ish. En bra start faktiskt. Att hålla mig undan bars är den största utmaningen och tro fan att de ändrade planerna för helgen igår, vi skulle egentligen ha demat proteinshake men skulle istället dema bars.. Jag stod och skar upp 36 bars utan att äta så mycket som en smula. Fick till att äta var tredje timme, direkt efter träning och bara bra grejer så jag är faktiskt sjukt nöjd. Och har redan börjat planera mitt cheatmeal, haha! På fredag blir det nog, för då är jag ledig. Vet ni vad jag ska äta då? FALUKORV MED MAKARONER OCH KETCHUP OCH KÖTT- OCH GRILLKRYDDA OCH ETT (FEM) STORT GLAS MJÖLK! ♥ Det är sååå gott men jag äter det typ en gång om året eller nåt. Det är inte så näringsrik mat.



Gårdagens smarriga lunch.. Fullkornsris med kycklingfärs och broccoli. Middagen såg nästan likadan ut fast två laxbitar istället för kyckling. Dagens två mellanmål bestod av ett halvkilo kvarg vardera gång och frukosten var i vanlig ordning havregrynsgröt med jordnötssmör, keso och hallon. Och ett litet glas juice för energin. Kvällsmat blev en flaska drickkvarg. Jag överväger att köpa mig en burk kaseinpulver med smak av päron för det är nog ett av det godaste kosttillskotten ever. Jag har använt MMSports egna men vet att det finns från Swedish Supplements på Bodypower. Jag är bara inte helt säker på hur kasein gör sig i förhållande till vktnedgång, ska dubbelkolla det. 

Efter jobbet igår fick jag till ett gympass för första gången på evigheter. Rumpa och baksida lår stod på schemat, och frågeställningen om varför jag jämt och ständigt begår det fatala misstaget att träna baksida lår dagen innan ett bodycombatpass. Träningsvärk i hamstrings resulterar i sjukt oimponerande frontkicks.

 

On a mission for a jaw-dropping booty!



Ah just det, under förmiddagen fick jag detta sms:et.. Jag blev helt ställd först men ville mig minnas att jag läst att någon annan fått ett snarlikt sms tidigare. Så efter att ha googlat visade det sig att den här personen skickat ut sådana här sms till random personer sedan 2012. Kul! Jag svarade honom och drev lite, till slut ringde (!) han och vi fortsatte driva.. Men tillslut blev det väldigt ospännande, haha. Lite så man börjar fundera på om man har med en sinnessjuk person att göra. Eh.



Nåväl. Idag är det dags för ännu en heldag på BP, följt av ett pass bodycombat, kanske en snabb sväng axlar i gymmet bara för att ta igen förlorad tid från imorse och sedan påbörjar vi en ny vecka.. Jag är inte ledig förrän på fredag och då har jag en del jobb att ta igen på gymmet, sedan jobbar jag helg igen. En del av mig skriker inombord efter en ledig dag och jag övervägde faktiskt att byta bort en dag tidigare så jag kunde få vara ledig på riktigt men å andra sidan går jag mest korta pass denna vecka så jag tänker köra på. Releasevecka på gymmet dessutom. Först ut är GRIT Strength imorgon, förhoppningsvis hinner jag öva lite i alla fall. De viktigaste är att jag känner efter hur kroppen känns, nu när det är mycket. Prioritera sömn (sova med stängd dörr) och inte pusha mig själv till en massa saker bara av ren princip. Då går det finemang.

Ah då har jag äntligen kommit hem och fått landa lite grann. Kör en recap på vad jag har gjort de senaste typ två veckorna. Och en himlans massa kattbilder i vanlig ordning.

Fått ännu mer roliga nyheter från Netflix. Äntligen har jag något att se på igen.



Kattgos. De har verkligen blivit ett riktigt radarpar och det är så underbart. Tänk vilken skillnad vi gjort för våra katter. Lana och Jonny hade varit borta för längesedan och lilla Snuffsmaestro aka. Sterling hade inte fångats in om jag inte uppmärksammat en katt på Nordby och frågat Kattkedjans styrelse om vi skulle försöka fånga in den. Att de trodde jag menade en annan katt - och överhuvudtaget kände till den - var ju bara tur. Nu lever de ett gott kattliv. ♥





DEN blicken.







Han väcker någon av oss varje natt/morgon och kräver en massa gos. Så mysig.





Jonny fick en låda.







Och ibland kräver vi gos tillbaka..









En natt hade han ätit på min favoritprydnad, min Zidane Tribal-figur. Alla tillhörande smådelar var spårlöst försvunna (jag letade igenom hela jäkla huset på golvnivå, under varenda möbel och under varenda list, utan resultat). Och se så nöjd han såg ut. Som tur var, erbjöd sig Gunilla att leta upp en ny och hittade en exakt likadan på eBay, fantastiskt! (Som ska förvaras utom räckhåll, framöver..)



Jag trotsade snöovädret än en gång och bilade till Göteborg tidigt som fasen för kvartalsutbildning. När jag bokade min plats i början av året hade jag tänkt gå på combat och pump som låg precis efter varandra i scehmat på samma anläggning, men pumpen var fullbokad så jag fick anmäla mig till en annan, fem timmar efter combaten och på en annan anläggning. Men jag stannade kvar efter combaten när det var dags för pump och frågade om jag fick plats (ifall det var någon no-show liksom). Och det fick jag! Sååå skönt att slippa ströva runt i Göteborg ensam i fem timmar. Plus att jag fick komma hem mycket tidigare.

 

Det var ett bra kvartal, och den här gången fokuserade vi på kontakt. Hur kan man få kontakt med sina deltagare före, under och efter klassen? Hur lär jag ut, via att prata, visa eller beskriva hur det ska kännas? Hur blir jag mer mångsidig för att nå ut till folk som hellre tar åt sig information på ett annat sätt än jag föredrar att lära ut? Hur kan man förbättra upplevelsen för varje deltagare? Ah ni vet. Kanonbra.

Combatgänget efter ett kvartal med duktiga Hanna!



Jag kunde bila hem tidigt och fick några timmar hemma innan mitt egna combatpass.. Då fanns det inte mycket krut kvar i benen kan jag säga, tre pass på en dag och då hade jag inte tränat på en vecka.

 

Återhämtning i form av vaniljkvarg, hallon, banan och passionsfrukt. Sååå gott. Älskar min Magic Bullet! Har velat ha en aslänge men aldrig slagit till för att jag trodde inte jag skulle använda den.



Måndagen efter mina storslagna bravader med tre timmars träning var det dags för GRIT och bodycombat. Jag hade så roligt!



Och jag som sedan årsskiftet våndats över att Les Mills släppt en ny kollektion och jag verkligen inte har råd att prioritera kläder.. Vid nästa lön börjar det stabilisera upp sig men i nästan ett halvår har jag haft så gott som inga pengar, i och med att jag studerade och så. Så utmaningen blir ju att inte köpa en massa kläder det första jag gör.. Fast något kanske..

 

I vilket fall, så kom de ut med ytterligare nyheter häromdagen. Det här står på min önskelista.











Två dagar efter Göteborg trotsade jag snöovädret igen och bilade denna gången också äckligt tidigt men till Uddevalla. För att träffa deras PT Emelie, få lite praktisk genomgång av systemet och rutiner och så.. Det var väldigt lärorikt. Jag hade så gärna stannat på deras medlemskväll men jag var tvungen att åka hem till mina egna PT-klienter och ett axelpass.



Angående PT-verksamheten så går det ganska segt. Jag har fem klienter i dagsläget. Men jag själv har nästan ingen tid över alls så på ett sätt är det skönt att det inte ärstörre efterfrågan och det finns ett skäl till att jag inte promotat mig mer än jag gjort. Jag tror att om jag väl satsar sedan (när mitt schema är mer komprimerat) så kommer det ge en större utdelning. Det du ger idag får du tillbaks imorgon, det tycker jag är väldigt bra att ha med sig.



VÄRLDENS BÄSTA MAT. Egenlagat potatismos med egenlagade pannbiffar med MASSA paprika i. Och fempepparsås.



Sedan var väntan över, våra ringar kom! Vi beställde dem på safira.se, är supernöjd. Det var bättre pris än på andra sidor, och trots egen gravyr så var leveransen bara en arbetsdag. Otroligt.

Så här såg de ut på hemsidan. Det gulda är mer rosa i verkligheten, det är roséguld på kanterna och vitt guld i mitten.







Och på insidan har vi varandras namn, ett hjärta och så texten We Build a New World. Det är ifrån Dream Theater-konserten, en av de sista låtarna de spelade var den och då stod publiken upp och sjöng med "We build a new world, a better one, a brand new world" och det var det jag satt och nynnade på i bilen när Martin frågade.. Så det kändes så lämpligt. En hyllning till ögonblicket liksom.Och lite nördigt.

Så för ett tag sedan pratade Åsa om att hon ville bjuda mig och Sanja på semmelkladdkaka. Det tog ju en evighet innan vi fick till en tid då alla kunde samtidigt (det är därför jag och Sanja aldrig umgås, haha) men tillslut så! Det var en så mysig förmiddag trots att jag vaknade upp med världens huvudvärk. Vi åt nästan upp hela kakan, satt och pratade och underhöll Sanjas kids som var med. Jag hoppas vi kan göra om det snart!



I måndags var det medlemskväll på Nordic Wellness Tanum! Jag var där i egenskap av PT och höll i en tävling där du skulle hålla plankan så länge som möjligt.



Tjejen som vann höll ut i nästan tolv minuter! TOLV MINUTER! Förstår ni hur länge det är?! Alla liksom åmade sig, ändrade positioner och så mot slutet, men hon stod HELT stilla, alldeles iskall hela vägen. Så sjukt häftig kvinna. Hon var med på mitt GRIT-pass i Tanum dagen innan och körde hårt som sjutton. GRYM är hon!



Jag höll även två GRIT-ass, ett Strength och en Plyo samt var med på Johannas cardio walking. Har inte gått på det passet på flera år så det var roligt.

Dagen efter var det heldag på BP som gällde, med årets första riktiga vårvärme om jag får säga det själv. Så jag tog med mig lunchen och satte mig på taket utanför Östra. Njöt som aldrig förr kan jag säga.



Egentligen hade jag tänkt åka till Stockholm sent på tisdagen men jag ändrade mig. Istället packade jag och färgade hårt (jäkla projekt det alltså), sov i en och en halv timme och gick sedan upp klockan två på natten för att åka. Fy fan så olycklig jag var, haha. Men det gick väldigt bra.



Till och med rusningstrafiken i Stockholm var hanterbar. Jag kör mycket hellre bil i Stockholm än i Göteborg kan jag avslöja. I Göteborg måste man köra aggressivt för att få plats och ta sig fram men i Stockholm samarbetar de mycket mer. Blir det stopp i en rondell är det en oskriven regel att varannan bil får ta sig fram. I Göteborg hade alla bara pressat för att komma in samtidigt. Kanske att taxichaufförerna hetsar och tutar men annars kände jag mig mycket tryggare trots mer trafik.



Framme vid kontoret!



Fylld av förväntan (och koffein).





När dag ett var avklarad var jag heeelt slut men tänkte ändå ta tillfället i akt att gå på Maria Öbergs bodycombat. Maria är en tjej jag följt på instagram ganska länge, och jag träffade henne på Fitnessfestivalen för två år sedan och sa hej. Sedan dess har vi lite koll på varandra och jag beundrar henne så alltså! Så det var jättekul att få möjlighet att vara med och se henne in action, även om kroppen kändes som ett utsketet päron som en av mina deltagare brukar säga, haha. Jag övervägde att vara med på hennes morgon-GRIT dagen efter men oooj min kropp behövde sin sömn.



Hon skrev upp mig på sin gästlista så jag fick vara med. När jag hämtade ut lappen frågade tjejen i receptionen om jag var hennes vän eller bara en creepy stalker och jag blev helt ställd, VAD HAR HON BERÄTTAT? Haha.



Kolla så lycklig, haha. Tack Maria för upplevelsen!

Jag sov hos Manfred under tiden jag var i Stockholm. Det var kul att träffa honom igen även om vi inte var så där supersociala. Vi handlade mat, jag lagade mat åt oss (vegetariskt då förstås, en utmaning för mig), vi kollade på Angie Tribeca och jag stendäckade i soffan utan att ha duschat eller borstat tänderna. Trevligt.

Den andra och sista dagen på utbildningen.





Lunchen ingick i kursen och såg ut så här båda dagarna.. så sjuuukt gott..



Här är vi!



Famför mig hade jag en lång bilresa hem men utan tidspress för en gångs skull. Det blev mycket bilande på bara tre veckor, Stockholm två gånger, Göteborg en och Uddevalla en men nu hade jag bra väglag, det var inte så där löjligt sent och ingen tidspress. Stannade till på Rasta för att äta. Kokt potatis med pannbiff, haha! Aj lavv husmanskost. Många säger att de har svårt för att äta själva i sådana sammanhang men jag har verkligen inget emot det, varför ska man bry sig om vad folk tycker/tänker/tror när man sitter ensam? Damn jag känner mig bara som en #strongindependentwoman och ät lite nöjd med det.

Det gick bra att köra hem i alla fall. Jag höll på att köra på tre harar, en grävling och ett rådjur men alla klarade sig så det talar ju om att jag var alert och försiktigt. Good job, myself.

Apropå något helt annat, det här läste jag när jag var i Stockholm. Man har "upptäckt" en ny muskel i låret. Det ska bli kul att läsa mer om i framtiden, se om den blir erkänd liksom. Tensor vastus intermedius. Kanske kommer det inte kallas quadriceps längre?



Jag känner mig nöjd men helt slut. Jag har dessutom bestämt mig nu för att börja - inte dieta - men försöka gå ner lite i fettprocent nu. I typ en månad eller så. Utan att kalla det för något särskilt så ingen kan säga "DET DÄR FÅR DU INTE ÄTA OM DU GÅR PÅ DIET". Jag vill inte svälta mig och gå hungrig, men ska bli oerhört mycket kyckling och lax och ris och broccoli och kvarg framöver. Jag har fått nog av att känna mig så ur form, med superuppblåst mage och stor muffintopp i träningstightsen och det är liksom inte roligt längre. Då gör man något åt det. Idag blir dag ett, önska mig lycka till! Och om ni ser mig äta en proteinbar, slå skiten ur händerna på mig för det är min största fiende i dagsläget.

Imorse gick jag upp tidigt för att åka till gymmet innan jobbet. Försov mig med en kvart så det blev väldigt tajt med tiden. Katterna var megagosiga så jag bestämde mig - precis innan jag skulle klä på mig och gå - för att sova en stund till, och de låg hos mig och myste. Försov mig igen. Så trött är jag. Men nu ska jag ta hand om och lyssna på kroppen ordentligt. Jag ska inte försöka gå ner i vikt för att jag känner att jag inte duger som jag är, men jag har ätit oerhört slarvigt och vill bara känna att jag mår bra och se ut som när jag mår bra också.



Tagga heldag på bodypower och efteråt hoppas jag vara taggad till ett gympass för första gången på vad som känns som tusen år.

Häj på er!

Jag har alldeles nyss gjort ett litet pitstop på Rasta i Grums och tryckt i mig pannbiff med potatis. Såå gott. Är på väg hem från underbara Stockholm och två riktigt roliga dagar hos Les Mills Nordic! Var tvungen att ringa Sanja på vägen hem och bolla tankar och idéer för jisses vad sugen jag är på att förmedla vad jag lärt mig..!

Kanske hinner jag med en ordentlig uppdatering imorgon. Först ska jag sova i en evighet!

Häj bloggen!

För första gången på ganska länge lyser mitt bloggande med sin frånvaro, men en klapp på axeln ska jag ha som lyckats uppdatera med jämna mellanrum under en ganska lång period faktiskt. Jag har länge önskat att få till den rutinen och det vore synd att säga att jag inte lyckats. Good job, myself.

 

Jag skulle gärna ha uppdaterat er om allt som hänt de senaste tio dagarna men jag hinner inte ikväll. Jag ska som ni kanske kommer ihåg, iväg till Stockholm på utbildning över onsdag och torsdag. (På Les Millskontoret!) Jag jobbar till åtta ikväll så hela tiden hade jag planerat att åka direkt efter jobbet men igår kväll tänkte jag om. Istället för att skynda iväg ikväll, komma fram vid två/tre inatt och behöva leta efter någonstans att ställa bilen, ta mig till boendet, sova 2-3 timmar för att sedan gå upp tidigt så jag hittar till kontoret.. Så åker jag inatt och ställer in GPS:en på kontoret direkt. Tror det blir mindre stressigt så, den stora utmaningen blir att få någon sömn. Jag hade såååå gärna åkt buss eller tåg men man kan inte få allt. Det gick en buss från Göteborg till Stockholm men den är framme sex på morgonen (och vart ska jag ta vägen i tre timmar?) plus att det kostar lika mycket som att ta bilen. Jag får antagligen lika få timmars sömn oavsett. Lite nervöst är det så klart att köra bil så sent (tidigt?) och ensam - särskilt under tidspress - men jag ÄR den typen som stannar och sover om jag behöver. Bara jag åker tillräckligt tidigt så lär det gå bra. #minaidéerkommerblimindöd

Anyway, livet rullar på i 110 sedan jag kom igång med PT-verksamheten men det är okej. Jag var stressad igår för första gången på ganska länge slog det mig, för jag lovar kanske lite mycket ibland. Har jag lovat en klient att hen ska få två träningsprogram innan dagen är slut så finns det inte mycket utrymme för att prokrastinera. Det blir sena nätter, tidiga morgnar och en himlans massa gratisarbete. Jag har nog lagt ner tre, om inte fyra, gånger så många timmar på min PT-verksamhet än de timmar jag faktiskt får betalt för (timmarna i gymmet). Men det är en investering. Jag börjar på noll och måste jobba upp en arbetsbas med träningsprogram och kostrådgivning (allt för olika ändamål), ett gott rykte, ett förtroende och ett brinnande intresse för mina klienter. (Och så småningom även ett schysst och personligt arbetsrum!) De får höra av sig när som helst på dygnet 7 dagar i veckan men jag kan ju inte alltid garantera ett svar direkt. Jag svarar när jag kan. Inte nödvändigtvis när jag har tid eller möjlighet, men när jag känner att det passar. Egentligen gläder det mig dygnet runt och gör mig inget att de hör av sig med frågor eller uppdateringar, inte alls. Men i lördags till exempel hade jag min första hellediga dag typ, i ÅR, och då la jag allt åt sidan. Jag kanske får mejlen och läser dem, men låter de ligga orörda till morgonen efter. Man får ge det tid, för så småningom kommer det börja gynna mig märkbart. Som sagt, som att starta ett eget företag.

Jag sover ganska lite, är väääldigt trött (inte gått-in-i-väggen-utmattad men rimligt sömnig) nästan varje dag och har svårt för att prioritera gymmet. Jag håller nästan inga pass nu för tiden eftersom mitt schema ser ut som det gör (men min nya chef på Bodypower har lovat mig ett nytt, vilket är långt över förväntan och jag är så tacksam) och orkar inte heller ha framförhållning med maten. Så träning, sömn och mat går inte så bra. Jag känner att jag tappat väldigt mycket av min form (mycket på grund av de uteblivna gruppträningspassen tror jag) att jag nästan överväger att gå på diet ett tag. Inget radikalt, bara någon månad med striktare kost för att få tillbaka motivationen lite. Det är inte så kul att träna när man känner sig så ur form, faktiskt. Men en sak i taget. Framför allt så måste jag få ordning på sömnen innan det är någon idé att träna stenhårt. Bara jag inte springer med huvudet först in i väggen och tappar motivationen till att gå upp ur sängen på morgonen så är jag nöjd faktiskt. Träningen kan ligga på hyllan ett tag, det är aldrig för sent att börja om liksom.

 

Men jag trivs. Det är bra. Jag använder min kalender frenetiskt och det är min absoluta räddning kan jag lova. Det här tempot är hållbart så länge jag kan hålla koll och skriva upp typ allt i kalendern. Men den dagen jag halkar efter kommer jag få panik och självdö tror jag. Haha.

Ha det fint tills vi hörs igen!

Just det, igår beställde vi ordentliga förlovningsringar. Trodde aldrig jag skulle höra Martin säga "Ska vi kolla på ringar nu?". Vi satt och scrollade och scrollade och så såg vi dem. Blev rörande överens med en gång. Satt och klurade på det där med gravyr ett bra tag tills Martin sa "Vi MÅSTE ju inte ta det ikväll, vi kan ju fundera också" (hallå eller, känner du ens mig?) men sedan sa det bara PANG och snilleblixten var infunnen. Vi var överens om gravyren, la beställningen och nu väntar jag med största spänningen någonsin kan jag lova.

Jag är så glad. Kan inte fatta att det händer.

Det är så häftigt att vakna upp med nyfikenhet och entusiasm inför dagen. Vilket jag vill poängtera att det inte dyker upp av sig självt, man måste leta efter den där glöden och glädjen. Dont wait for inspiration, pursue it. (Jag vill även inflika att det finns dagar då man inte gör det även om det hör till vanligheterna. Igår t.ex. vaknade jag upp och undrade var fan jag var och vad klockan var och om jag jobbade idag och i så fall när och om jag försovit mig. Så mycket ångest där de första 30 sekunderna.)

Man måste liksom värdera och se fram emot småsaker. Jag t.ex. älskar att få mejl. Haha! Det är sant. När jag får mejl som inte är automatutskick så blir jag överlycklig. Eller automatutskick med goda nyheter funkar också. Det här till exemepl:



Wohoo! Kan få mig att känna att dagens överraskning är mottagen och då var det värt att gå upp ur sängen imorse. Typ.

Fast igår vaknade jag väl inte upp med superdupermycket entusiasm egentligen med tanke på att jag sov i en och en halv timme den natten, men mer om det snart. Låt oss först gå igenom vad som hänt dessa dagar då jag varit inaktiv här!

Bäbisgos. Med kattbäbisarna i mitt liv,





Är inte säker på att jag förstår mig på allt Jonny gör, alla dagar i veckan.





Jag lagade smoothie på vaniljkvarg utan tillsatt socker (istället för yoghurt), en banan, FÄRSKA HALLON och tre passionsfrukter. Jag avskyr när jag går på sådana där exponeringar i matbutikerna. "Laga din egen smoothie" står det och så ett recept och så ligger där några klasar bananer, lådor med hallon och passionsfrukt som dessutom är SÅ BILLIGA, 3 för 10 är ju ett jättebra pris! Jag tar 12! Så gör jag smoothies till all förbannelse sedan. Inte mig emot egentligen för det blir ju kalasbra det är bara själva faktumet att man faktiskt är så lättpåverkad av exponeringar och upplägg och prisskyltar och allt som finns. Grab a hold of yourself, Ida.



I söndags var jag typ ledig så jag åkte in till gymmet för en timmes träning av ryggen..



... följt av bodypump..



... följt av bodycombat.. (som ger mig sådana vansinniga mängder endorfiner så jag tror jag avlider)



... följt av SÅDANA HÄR MEDDELANDEN som får mitt hjärta att hoppa hundra skutt extra! Jag har världens bästa jobb! (Och hoppas det är okej med författaren av detta meddelande att det ligger ute trots att det är anonymt, TACK! ♥)



Och en FANTASTISK söndag avslutas så klart på ett fantastiskt vis med supergod tacos och Legofilmen. För 22:a gången. Låt er inte luras, Martin är trött på den sedan lång tid tillbaka men låter mig se den. Om och om och om igen. Så vi kan nog halva utantill.



Archer tyckte också att det såg väldans gott ut. Vår lilla tacocat. Tacocat spelled backwards is tacocat.

Sedan blev det måndag och dagen till ära drog jag på mig läppstift som jag hittat undangömt sedan länge. Det är ju knappast varje dag det är 29:e februari (duuuh), en hel dag extra på året är ju värt att ta vara på och göra speciell. Lärde mig även att det är någon form av tradition att kvinnan får fria till mannen på den dagen. Jag frågade Martin om han skulle svara ja om jag friade till honom men han bara slank ur mitt grepp och jag vet inte om jag blev mest irriterad, smickrad eller frustrerad över svaret "Nej, du förtjänar ett ordentligt frieri". Little did I know, right?







På rasten unnade jag mig att köpa ett gäng nya navelpiercingar. För tanken slog mig att mitt hål i naveln snart fyller 10 år (!!!) och jag har så gott som glömt bort att det är där. Jag har väl inte bytt piercing på fyra år. Kände att det var dags att slänga typ alla gamla smycken som hunnit bli missfärgade, rostiga och dammiga - och ersätta med dessa istället.



Sedan blev det tisdag och läppstiftet fick åka på igen. Jag trivs med det, fast det är ovant. Men det gjorde susen för mitt självförtroende när jobbet på Bodypower var slut och det var dags för PT-konsultationer. JAG SÅLDE MINA FÖRSTA TIMMAR! Sååå glad tjej! 



När konsultationerna var klara avrundade jag dagen med ett asgrymt bröstpass som gav vansinnig pump. En styck Bowies var med som moraliskt stöd och ögongodis.





Vi åkte iväg för att hämta ut två paket, ett från Reebok med ett par nya dojor till mig eftersom katterna kissat i mina absoluta favoritskor från Les Mills.. De var på utförsäljningsrea så jag slog till och fick dem för en fjärdedel av ordinarie pris. Martin fick lite strumpor och en väska tror jag.. Mitt livs mest ospännande beställning därifrån.

Andra paketet var från MMSports och eftersom jag jobbar med att sälja kosttillskott känns det inte så exotiskt och spännande så det blev inte så mycket mer än lite småkrafs och en ny version av Xtend som vi inte har än. Vi beställde makalösa mängder jordnötssmör med belgisk choklad (HIMMELSK i frukostgröten), 20 burkar närmare bestämt och jag köpte lite proteinbars och brownies.



Mer bilder på mina älskade killar.













Och en fröken Lanis Bananis aka. Bananister som låg i min säng.



Så jag kröp försiktigt ner bredvid och fick knappt plats. Som tur var kom både lilla och stora minstingen och gjorde oss sällskap så jag verkligen inte kunde röra mig.





Jag sov i fem timmar innan det var dags för en tidig morgon hemma hos min vän Mary. Jag fick se deras nya hus (ehm, de har bott där sedan september, men ändå) och tillsammans med Annie som jobbar åt Mary Kay fick vi en riktig genomgång av hudvårdsprodukter och smink. Det var roligt att få testa lite nytt och mysigt att umgås med mina fina vänner! I vanlig ordning tog jag inga bilder.. Men desto mer tid till att leva i nuet.

Efter vi var klara åkte jag hem snabbt för att hämta Martin, vi tog en snabb tur till Nordby för han hade ett ärende där (köpa ring till mig fick jag veta sedan) och sedan styrde vi vår kos mot Stockholm för att se Dream Theater! ♥

 

Jag trodde faktiskt inte att vi skulle komma fram i tid eftersom vi åkte ganska sent och det snöade ganska ordentligt.. Men vi parkerade samtidigt som de öppnade dörrarna och slapp stressa.



Det var en så oerhört god stämning på Cirkus Arena! Det är häftigt att ett så stort band som Dream Theater väljer att göra sådana här spelningar. Det är alltså inte ens tusen sittplatser där, bara 750 stycken. Visst att DT inte är superkända för allmänheten men de kan ju ändå ha ordentliga konserter på STORA scener. Sist gång såg jag dem på Hovet tror jag.. Det var en pytteliten arena och scenen såg ut att vara mindre utrustad än för en vanlig skolkonsert (fast trådlöst), inget förband och en tjugominuterspaus mellan akterna. Så himla enkelt och.. intimt. Lite schysst ljussättning (och en ljudtekniker med den största inlevelsen en ljudtekniker någonsin haft genom tiderna, han stal showen lite måste medges, hoppas han får bra betalt) och lite visuella effekter i bakgrunden. Men inte mer skrytsamt än så. Såå bra konsert..! Det var så vackert, inga ståplatser med folk som röjer loss och gapar och skriker (så gammal jag låter, men ni förstår grejen) utan att alla satt ner och nickade i takt och bara kände musiken, det är ju ändå METAL men med så. mycket. känsla. Jag var jättefascinerad. Jag har varit på en del metalkonserter och alltid liksom haft den där gnagande känslan av att nu dör jag, ihjälklämd av folkmassan, men här var en helt annan mentalitet. Ni vet. 



Magi!(!!)



De spelade igenom The Astonishing, hela albumet berättar en historia om en dystopi tvåhundra år in i framtiden. Jag hade aldrig lyssnat på den (släpptes för en månad sedan), för jag kände att det kunde vara kul att uppleva den live första gången. Det hade nog varit roligare om jag lyssnat på den innan, men det var ju en hit or miss liksom. 



Efter konserten taggade vi till för hemresan. Det var i bilen det hände.. Martin berättade i efterhand att han först tänkt fria inne på konserten men inte ville distrahera mig ifrån själva musikupplevelsen. Det var lite synd för tänk vilken extas jag hade hamnat i, men det var ju fint tänkt också. Alltså jag har drömt om det här ögonblicket i över tio år.. och visst "förväntar" man sig att det ska vara superromantiskt, genomtänkt och påkostat. Att han tar mig i handen, ser mig djupt i ögonen, talar om för mig hur värdefull jag är för honom, går ner på ett knä och säger "Så.. vill du gifta dig med mig?" och öppnar en ask med en diamantring i och folk runt om applåderar. Men så var det inte. Vi satt i bilen, han höll min hand och famlade, svamlade lite och var jättenervös. smög fram ringen, satte den på mitt (fel) finger i blindo och väntade på min reaktion och jag fick liksom nästan dra frågan ur honom, haha. Men helt ärligt, det spelar ingen roll att det inte var som i filmerna, som man föreställt sig. Bara det faktum att Martin Böwes, Mr. Jag-kommer-aldrig-gifta-mig-bara-så-du-vet-och-jag-är-hemskt-ledsen-för-det, faktiskt KÖPTE en ring och planerade detta gör mitt hjärta så varmt och fyll av kärlek för honom. Att HAN gav mig det här ögonblicket. Att HAN gjorde det här för att han vet hur mycket det betyder för mig. Att han har gått ifrån att tala om för mig att han inte är killen som gifter sig till att säga alla de fina sakerna han sa där och då, avslutat med ett "vill du gifta dig med mig?". Jag får en så djupare förståelse för hur långt vi har kommit. Missförstå mig rätt men Martin var en helt annan person när vi träffades (jag med, för den delen). Jag trodde aldrig jag skulle kunna ens skrapa lite på den där ytan, och det var därför jag inte trodde vi skulle vara ihop längre än en månad, kanske två. Men vi har verkligen byggt upp någonting tillsammans. Vi var inte två människor som perfekta för varandra fann vår själsfrände. Vi hade tillräckligt mycket för att vilja vara med varandra men efter det har vi växt ihop. Det gör vår relation så ovärderlig, för det tog verkligen fyra år för oss att komma varandra så nära som vi gjort. Det är stort. 



Sedan var det ju dags att bila hem.. vi åkte från Stockholm klockan tio på kvällen. I världens snöoväder. Vi var hemma kvart över sju på morgonen! Martin utnämnde det till den värsta bilresan han någonsin gjort, och jag är nog beredd att hålla med.. Nu körde han större delen av tiden för det kändes bäst för oss båda. I vanliga fall tycker jag faktiskt att jag är en bättre chaufför än han men nu var jag inte kaxig alltså. Men tänk er, inte bara körde vi bil i nio timmar utan i typ 70 km/h på motorvägen i full fokus för att köra i hjulspåren, med kraftigt snöfall farandes mot en.. man blev ju knäpp i huvudet tillslut, jag var liksom tvungen att röra på blicken hela tiden för att allt jag såg inte bara skulle smälta ihop till en enda vit bild. Man såg liksom inte var körbanan tog vägen längre än några meter fram hela tiden. Så nio timmars bilkörning med hjärtat i halsgropen och full fokus, trött och sliten. Vi övervägde hur vi skulle göra, om vi skulle köra och sova i skift, att den ena körde och den andra sov för att sedan byta. Men vi kom fram till att det bästa vore om båda var vakna och såg till att den som körde inte somnade. När vi kom hem sprang vi ur bilen, slogs om platsen vid handfatet för att borsta tänderna, sprang in till varsitt rum utan att säga godnatt och bara däckade. Jag skulle börja jobba klockan tio, bara timmarna efter, men jag messade Oliver och frågade om de kunde lösa så jag kunde komma in elva istället. Eftersom det var typ tre pers inblandade i det projektet var jag tvungen att skicka sms fram och tillbaka och vänta på svar och ge besked och hej och hå så istället låg jag vaken större delen av tiden med mobilen i handen för att förmedla mellan de olika parterna och lösa min sovmorgon.. Så summa summarum hade jag nog fått sova mer om jag bara lagt mig och sedan gått upp halv tio, men det var inte hela världen. Kvart över tio kom Sterling in och skulle mysa. La sig på mitt ansikte och spann, kattskrälle. Men så mysig. ♥



Men jag var faktiskt inte så trött ändå under dagen. Först var jag inställd på att få vara ledig eftersom jag frågade Anton om han ville jobba (och han tackar ALLTID ja på torsdagar för det är då han vill/kan jobba) men nu kunde han inte.. Sedan skrev han att han kanske kunde komma in efter tre, så då var jag inställd på det. Men sedan visade det sig att han behövde fixa och dona resten av dagen så det blev heldag ändå. Min första instinkt var att gråta blod men jag tog mig samman på en minut och gillade läget. Jag överlevde med bravur.

Träningen har jag lagt åt sidan lite den här veckan. Jag har varken ätit eller sovit bra på flera dagar så jag börjar om nästa vecka istället. Då är det dags för mina första PT-timmar och lite sånt. Jag är smått skräckslagen men också taggad.



Nu väntar heldag på Bodypower Mellan! ♥

1. Kolla klockan. Hon är snart halv fem på morgonen och vi har i runda slängar sjutton mil kvar. Har kört hela natten och ska börja jobba klockan tio imorgon. Är inte jätteglad på past-me som tackade ja till att först köra heldag på Bodypower och sedan ett extrainsatt GRIT-pass halv nio efter det.

2. Men helt ärligt vem fan bryr sig för jag åker bil med min numera fästman. Japp. Min älskade Martin friade till mig efter Dream Theater-konserten. Jag visste att han hade något fuffens för sig! 

Vi får se när jag hinner uppdatera, har en känsla av att jag kommer ligga utslagen i en vecka framöver eller så.

Men, vilken fantastisk dag detta varit! ❤️