santorini 2016

Bilder ifrån Santorini!

Eftersom det är en himlans massa bilder så har jag säkert missat några och de är inte riktigt i rätt ordning och så men whatever. Vi ska nog överleva det också!

Tjugo över elva på fredagskvällen åkte vi mot Stockholm. Bilade hela natten utan bekymmer och planet gick från Arlanda runt nio. 3,5 timmars flygtid senare var vi framme i Santorini och äventyret kunde börja. ♥

Jag hatar att flyga. Inte för att jag är flygrädd men för att jag alltid blir så sjukt illamående, typ åksjuk. Flygsjuk?

När vi kom till hotellet hade vi varit på resande fot i 16 timmar utan någon sömn på ett och ett halvt dygn för min del. Så fort vi var framme typ dog jag på hotellrummet under tiden som Martin gick ut för att köpa med sig mat hem.



Första måltiden. Redan här undrade jag varför de ska ha pommes till precis allt.

På vår balkong!



God morgon Santorini.



Nästan varje dag började vi vid poolen. GUD som jag älskade att vara där! Ligga i solen och chilla sönder och bada en gång i kvarten eftersom jag typ är allergisk mot värme. Ergo jag hatar att vara för varm.



Tog med mig ett halvt flak Celsius!

Vi gick på upptäcktsfärd varje dag också. Den här välkända vyn i Fira var bara ett stenkast från vårt hotell.





Vi var på Mama Thira, en restaurang precis vid bergskanten, också ett stenkast från hotellet. Bowies åt kleftiko och jag tog grillad lax som var gudomligt god! Servitören undrade om vi var på smekmånad. Gulle.





Vi åt lunch vid poolbaren oförskämt många gånger och då var det pasta bolognese för hela slanten!



Vi hyrde en fyrhjuling. Martin insisterade på att hyra varsin scooter först men jag tvärvägrade. Hur kul är det, att inte åka tillsammans utan efter varandra? Inte kunna kommunicera på vägen, riskera att tappa bort varandra och framför allt dö i den makalösa trafiken. Haha.

Vår första utflykt på fyrhjuling åkte vi norrut mot Oia men vände innan vi kom dit. Kolla utsikten!



Köpte en fruktdrink i poolbaren! Och spelade Mini-MIG. Frågesport. Jag förlorade alla hundra gånger tror jag.



På Graffitti Café och åt våffla.


Världens bästa bok.



Gött poolhäng! Efter att jag hittat på hundraelva olika nya simstilar. Bland annat froggystyle, pärlbåten och sjöhästen.



Apelsinjuice! Det absolut bästa!



I vanliga fall ser man ju alltid fram emot hotellfrukosten men jag var verkligen inte imponerad av buffén på vårt hotell. Åt samma sak varje dag för det var typ det enda som lockade. Fast inte efter två veckors tid.

Men fint var det!



Bowies är badkruka och solade mest.



Red Beach!

Det finns inga sandstränder på Santorini. Bara stränder med lavasten. Alltså svarta, större stenar. Det var så sjuuuukt varmt att gå på och knappt man kom upp ur vattnet för att man bara gled ner hela tiden. Vi badade faktiskt bara i havet EN gång. EN GÅNG! Jag är livrädd för hajar så jag kan liksom inte uppskatta det. Hähä.


Vi såg en del katter här och var. I början ville jag inte mata dem. Jag sa till mig själv att jag skulle låta bli, för jag vill inte hjälpa till att förlänga ett lidande.. Varje katt jag såg var jag tvungen att analysera och se om den var i dåligt skick och spekulera hur den hade det typ. Lite jobbigt att ha de tankebanorna, det hänger så mycket på ens samvete 24/7.



Midnight snack.



Vår första omgång av Escape the Room. Man blir inlåst i ett rum med en viss "story" och ett mål. Man får lösa gåtor och pussel för att ta sig ut ur rummet och man får en timme på sig. I Kamari klarade vi alla rummen men i Fira klarade vi bara ett av tre. Steven som jobbade där var världens mest sociala människa och oftast blev vi kvar i flera timmar och pratade med honom. Det var roligt!



Vi åkte till Perissa för Steven hade berättat om en jättegod mangosallad på en viss restaurang där. Den var ENORM! Men kolla så mycket vackra färger!







Escape the Room igen..



På en restaurang i Fira. Martin beställde fisksoppa och servitören sa "excellent choice" och när jag beställde Ceasarsallad så sa han "Mhm". Det här blev ett stående skämt genom hela resan, har man sett American Dad och det avsnittet då Roger är på restaurang och blir helt knäpp för att servitrisen inte berömde hans beställning, så förstår man varför det var så hysteriskt roligt..



Mer katter i Perissa.



Fira dagtid, kvällstid och nattetid. Åh du vackra stad.







Escape the Room och Steven bjöd oss på iskaffe!



Vi åt gyros i Kamari.


Och här.. var det livsomvändande ögonblicket. Jag hade ju sagt att jag inte skulle mata katterna. Det hade jag inte gjort heller, tills vi var i Kamari och precis hade handlat lite mat. Vi stod parkerade vid en sopcontainer och rätt som det är dyker den här tjejen upp. Skriker för full hals. Uppenbarligen superhungrig. Jag bara bröt ihop alltså! Jag fick pengar av Martin, sprang in för att köpa skinka och gav henne.Och mellan varven så skulle hon kela. Jag mådde så dåligt. Jag ville så gärna hjälpa henne..











Alltså, man kan verkligen se förtvivlan i min blick.



 
Så sattes hela operation Rädda Artemis igång. Och ni vet ju hur det gick.

Från och med den dagen började jag mata katterna jag såg. Jag kom tillbaka till samma ställe i Kamari minst en gång om dagen för att lägga ut både blötmat och torrfoder. Såg samma katter komma och gå, tyvärr var de flesta alldeles för skygga för att låta mig komma nära.



Den här katten tror jag är syster med Artemis. Det var en tredje katt i samma område som såg nästan likadan ut men som också var skygg. Vi försökte fånga in systern också men hon lät sig inte fångas och eftersom det är förvildade katter så vågade jag inte överrumpla henne, eftersom de kan bitas. Hon såg väldans dräktig ut så det gjorde ont i hjärtat men vad gör man..Sista dagen vi hade fyrhjulingen försökte vi få in henne, under tidspress, utan framgång. Jag blev så frustrerad men samtidigt så var ju risken också att hon redan fött och hade ett gäng ungar liggandes någonstans. Plus att hon var inte tam så det hade nog varit en förskräcklig upplevelse för henne, infångandet och att ha henne instängd plus en flygresa.. Då hade det inte blivit bra heller.





En privat bänk.



En kisse med halv svans som ofta dök upp när jag la ut mat. Den verkade så snäll men väldigt skeptisk.



Escape Game i Fira. Assvåra rum. Men han som jobbade där, Angel, tyckte precis som Steven om att prata med oss och vi hängde där en del. Det kostade 25 euro per person att spela ett rum men vi betalade 20 euro för oss båda och fick spela ett rum till på köpet. Alltså.. snacka om att göra business fast bakvänt. Men han var kanonsnäll så det var väldigt roligt att gå dit! Tog en evighet att hitta dock, haha.



Kvällsmat! Vi åt mer på gatukök än fina restauranger efter bara några dagar.. vi är inte så snoffsiga av oss, trots att vi bodde rätt lyxigt i "huvudstaden".



Här kunde man köpa crepes! Jag komponerade ihop en egen med Nutella, jordgubbar, kokosflingor och grädde. Gah så gott.



Med kattproblemet i beaktande hade jag googlat på organisationer som tar hand om hemlösa djur på Santorini. Jag hittade SAWA (Santorini Animal Welfare Association) och tog kontakt med dem för att fråga om deras arbete, om jag kunde hjälpa dem under min vistelse och om de kunde hjälpa mig med katterna på något sätt. Vi åkte till deras hägn för att prata lite och låna en transportbur trodde jag men de presenterade oss som volontärarbetare, vilket jag visserligen planerat fast inte just då eftersom Martin var med. Så innan vi visste ordet av det var vi igång och skyfflade bajs och torkade rent vattenskålar. Stackars Martin var intet ont anande (precis som jag, faktiskt) och jag fick lite panik som utsatte honom för det här.. Som tur är, är min fästman en tvättäkta djurvän rakt igenom så han uppskattade det och åkte dit många fler gånger för att hjälpa till. Jag blev som nyförälskad i honom på Santorini kan jag lova, när jag såg hur mycket han ställde upp för mig, stöttade mig, torkade mina tårar och själv volontärarbetade för de utsatta djuren. Som jag värderar ett så gott hjärta.

På hägnet finns inga katter men en massa hundar, åsnor (de är de som far mest illa tydligen) och två grisar.

Den här lilla killen hade blivit dumpad utanför hägnet dagen innan vi kom dit.



Bowies hjälpte till att bygga solskydd åt voffsingarna.






På väg till Kamari stannade vi vid en sopcontainer (det är där de hemlösa katterna håller till). Där kom den här stackaren försiktigt fram.







Fira!



De på SAWA tyckte inte att jag skulle oroa mig för katterna på gatan. De menade att de hade det ganska bra. Att det finns massor med möss, råttor, kackerlackor och ödlor att fånga, att de fick mat av turister och att restauranger uppskattade dem. Men ändå gnagde det i mig. Jag såg sjuka och skadade katter som inte fick hjälp och gick ett grymt öde till mötes. Det är problemet. Grekland är ett fattigt land och om folk äger en hund eller katt som blir sjuk så kan de som regel knappast ta djuret till veterinär. Så de förökar sig okontrollerat och far illa i trafiken eller drar på sig sjukdomar osv. Så jag bestämde mig för att den här lilla tjejen inte skulle få gå det ödet till mötes. Man kan inte rädda alla men kunde jag göra livet bättre för en av dem tänkte jag göra det. Men fan som det skar i hjärtat varje gång jag såg henne men var tvungen att lämna henne och hoppas jag kunde få syn på henne igen nästa dag.






En av många gånger vi åt på Nick the Grill och fick middagsunderhållning av en gatuartist (heter det så?) som hade som en glaskula som han kastade/rullade omkring. Det lät ju inte häftigt alls men han var helt fantastiskt duktig!





Hittade ett helt nytt område som täckte typ hela bergskanten och verkade vara hela metropolen i Fira liksom. Med fantastisk utsikt!







Och en massa affärer. Med en katt som tog en tupplur.







Det ligger en vulkan strax utanför ön som vi tog en dagstur till. Fy vad jag mådde dåligt. För det första blev jag sjösjuk på vägen dit (jag trivs helt klart bäst med båda fötterna på fast mark fick vi konstaterat) och det var SÅ varmt! Och så långt att gå! Så det var väl inte riktigt som väntat men jag hade ångrat mig om jag låtit blå, vi får tänka så.







 






 
Vår ascoola guide som typ kunde hundra språk och köra buss och båt och var utbildad geolog och annat allmänt coolt.





Vi byggde stentorn. Ingen vet varför.





Man ser det inte riktigt här men det kom rök ur marken.





TADAA! Skåda den aktiva vulkanen!...




På båten igen för att först bada i varma källor och sedan stanna till på ännu en ö för lite påfyll av energi.



På restaurangen fanns två katter som glatt åt av min spaghetti.







Min grekiska gud. ♥












Tillbaka i Kamari och träffade kissen med halv svans..
 


Hungriga katter utanför hotellet. Skeptiska mot kattmat men bättre än sopor väl.





På restaurang i Kamari.





Det bjöds på efterrätt när vi skulle pröjsa!



Det var fler än jag som matade katterna.



En katt som smet in på poolområdet och charmade turister. Det var en annan katt som strök omkring i samma område som var i bedrövligt skick och såg sååå ledsen ut.. Mitt hjärta gråter när jag tänker på honom. Tyvärr var han för skygg för att låta mig komma nära, han också..



Vid poolen!



Jag drack nästan ingen alkohol alls under hela resan. Mest iste. En jäkla, massa, iste.





Tillbaks på SAWA många fler gånger!
 


Grisen Bella.



Och grisen Bandit som lyckats smita från ett illegalt slakthus som kulting. Han gick ett fruktansvärt öde till mötes en natt när de stora hundarna brutit sig in i hans hägn och boktavligt talat ätit på honom. Han fick sys med 120 stygn och saknar ett öra och sin knorr men är mot alla odds ändå helt orädd för hundarna och lever idag ett gott liv tillsammans med sin tjej Bella.







Världens minsta hund, typ!





Hunden som ligger i Martins knä mer eller mindre adopterade oss. Hon skulle vara hos och med oss hela tiden, varje sekund. Det var så lockande att ta med henne hem men vi visste båda två att det inte skulle gå..







Här är vi! Gosmonstret och jag!




 


Vi fick äntligen åkt till veterinären för att låna en transportbur. Vi åkte till Kamari och jag hade verkligen inte mycket hopp om att hitta Artemis men där var hon. Och vi fick lätt in henne i transportburen. Sedan väntade en lång stund i väntrummet hos veterinären..







Efter nästan tre timmars väntan fick vi pratat med veterinären och lagt upp en plan.

Otroligt lättad men med lite skuldkänslor över att ha stängt in henne i en bur åkte vi tillbaka till Kamari för lite crepes vid havet.



Och ett besök på Escape the Room! De hade hittat en hundvalp som jagat bilar så de tog hand om honom. Lilla skitungen Collin.



En kattunge som Christina hittat längs vägen på väg till härbärget.. Den var sjuk och de trodde inte den skulle klara sig men tack vare Christinas goda händer och kunskap så gjorde den faktiskt det.

'
Jag hjälpte Debbie att spela in videopresentationer av några hundar som skulle adopteras till Sverige. Här ser ni lilla Leonard och bakom mig sitter tjejen som adopterade oss.. Hon var med överallt. Hela tiden.





Är man oense om var man ska sitta får man dela på sig..



Från Messaria när vi tidigare försökte hitta veterinärkliniken (och vi var helt fel ute). Visste ni att de har inga gatunamn på Santorini? Jag har så många frågor. Hur ska man någonsin kunna hitta till något man inte redan vet var det ligger? Hur får man post? Etcetera.


Escape the Room igen..



En ödla som fångat en insekt.



Gosar på SAWA.





En annan dag vi kom till SAWA hade Christina plockat upp två dumpade valpar. Det var dumpade djur utanför hägnet nästan varje dag.. Fruktansvärt.



Jag åkte och träffade Artemis efter hon blivit undersökt, vaccinerad, steriliserad och allt sånt där. Det gjorde ont att se henne så men man får inte glömma att det var för en god saks skull.



Längs en gata i Fira hittade vi en kattfamilj på andra sidan av ett stängsel. Så små bäbisar.. Någon hade ställt ut en avklippt PET-flaska med vatten i åt dem så någon hade väl koll, i närheten.













Mammakatt..



Men sånt här blev man gladare av.. ♥



Här var bäbisarna till den keliga honkatten som strök runt vårt hotell. Hon var jättesocial men inte hennes ungar så jag kunde inte fånga in henne.



Bowies.



Den läskigaste gatan..



Vi var på en BBQ-restaurang med supergod gyros!



Escape Game.. Escape Game.. Escape Game..


Räkningen från veterinären. I runda slängar 4000 spänn. Jag startade en insamling på Facebook via vår förening Kattkedjan och lyckades faktiskt få in fantastiska 11 000 kronor..! ♥



Vi åkte till Oia näst sista kvällen. Tydligen är det den mest populära staden på hela Santorini välkänd för sin fantastiska solnedgång, och vi var bara där en gång. Hm. Men visst var det fint!





Sa hejdå till Artemis.





När vi försökte fånga in systerkatt..



Här är andra katten som jag gärna fångat in om det inte hade varit för hennes skygga bäbisar. Hon var verkligen bara skinn och ben men så mysig. Och hungrig.



Jag lånade Martins kläder så det var ju inte mer än rätt att han fick låna mina också..?



Hungriga katter.





Vår tjej på SAWA.. ville inte att vi skulle gå.





På El Greco för massage och spa!









Bowies bygger solskydd på SAWA.



En kisse med skadad tass..







Systerkatt samma dag jag försökte fånga in henne.. Vi skulle lämna tillbaka fyrhjulingen samma kväll och hade typ fem minuter på oss.



Hittade en annan katt i dåligt skick i Kamari som jag nästan lyckades fånga.Jag lockade till mig honom men plötsligt stannade han. Bakom mig kom en stor bjässe till hund som jagade honom upp i ett träd. Jag var så arg att jag grät, men tyvärr är ju hemlösa hundar också ett problem. (Jag hade kunnat gjort så mycket mer om inte alla katter varit så skygga verkligen.)



Den där läskiga gränden dagtid.


Skärmdumpar från en video på Artemis andra gången jag såg henne.











Mat i poolbaren första dagen då planen var inställda. Fyra extradagar vid poolen fick vi allt som allt.



Även om planen var inställda på grund av strejken så var vi ändå tvungna att packa och checka ut varje dag. Vi kunde inte lämna hotellet så länge vi inte fått besked om dagen så vi spenderade den mesta tiden vid poolen. I väntan på att kanske få åka liksom. Men jag klagar absolut inte. Det var visserligen inte bara guld och gröna skogar att få stanna extra länge men hade det hänt någon annan hade man ju blivit asavundsjuk så det är bara att tacka och ta emot!



En pyckelniga!





Avskedspresent från personalen i poolbaren. Martin fick en Mythos och eftersom jag insisterade på att inte dricka alkohol fick jag en glass.



På kvällarna lämnade vi hotellet dock eftersom vi oftast fått besked då (om att vi skulle åkaa hem en annan dag) så vi utforskade Fira lite extra. Här bodde de där kattungarna.



Ledsen Martin men det är upptaget där.



Mammakatts bäbis.



En riktigt sliten stackars katt i Fira. Det gjorde ont i mig att jag inte kunde ta in honom (det var helg så veterinären hade inte öppet på kliniken). Martin gav honom resten av sin glass.. mitt hjärta gick sönder.







Jag hade med mig min systemkamera lite här och var så jag har en himlans massa fina bilder på den! Men först ska de redigeraas. Noggrant och utan stress.



Bowies beställde en kaffe. Fick något annat. Hähä.



Fira!





På en innergård bodde mammakatt med bäbisar.. Dagen då vi skulle åka hem gick vi förbi dem och jag bara stod och bölade.. Dessutom saknades en kattunge.





Du fina, fina djur.









Vårt hotell sett utifrån.



Ett annat hotell nedanför vårt.




Här är bilder från Martins kamera!

Första fyrhjulingsturen.



Så jäkla klockren bildföljd. Jag blev så missnöjd med mitt val av våffla när jag såg vad Martin beställt.



"It's OK, I'm strong..."



Jag fick en komplimang för mina naglar. Och hundra komplimanger för mitt hår.


Mohammed som vi hyrde fyrhjulingen av insisterade på att jag skulle ha en blå hjälm så den matchade mina kläder. Vilken service de hade på det stället för övrigt..! Vår ATV gick sönder två gånger (inte vårt fel?) och varje gång löste de det på sekunder typ.













Fick stenar på rumpan.





Escape the Room: Wine Cellar.


Solnedgång i Fira.





Vätskekontroll i Kamari. (Martin åt upp alla popcorn förutom typ ett som jag fick så jag kommer aldrig sluta visa honom denna bilden och fråga om popcornen smakade gott för jag minns inte riktigt själv.)

Ah och för övrigt ser det ut som en drink men den bestod av endast vattenmelon. Mvh tycker inte så mycket om alkohol.







Matar katterna.





I väntan på bussen när vi skulle på utflykt till vulkanen.



Kolla så törrt. Jag mådde såååå dåligt verkligen, haha.









Här kommer en nakenchock men kolla in den solbrännan. Jag var ganska duktig på att smörja in mig (FAKTISKT) men problemet var att det försvann varje gång jag badade i poolen. Vilket jag gjorde löjligt ofta.







 




Ute på tur bara för att jag skulle öva på att köra fyrhjuling.



Oroa er inte, på Santorini finns inga regler, bara rekommendationer. Så som stoppskyltar till exempel.


















Den omtalade solnedgången i Oia. Så. Jävla. Mycket. Folk. Och systemkameror och selfiesticks. Plus att folk applåderade när solen gått ner.. Ehm..













På Escape Game i Fira!

 
Jag har nog missat en massa men vad gör väl det. Det kommer fler bilder från systemisen senare om typ en evighet när jag redigerat allt.

Summa summarum: FANTASTISK semester! Jag var en helt annan människa när jag kom hem. Lugn, harmonisk, minimalt med tvångstankar, inte alls utmattad som tidigare, många erfarenheter rikare och med ett halvkrossat hjärta efter alla katter jag sett. Men jag kunde i alla fall göra skillnad för Artemis och det är något. Livsavgörande för henne. Önska oss lycka till, hon är ju trots allt sjuk just nu.
 
Jag kommer utan tvekan åka tillbaka till Santorini men kommer göra mycket tvärtom. Vi bodde ju i Fira vilket är den näst mest populära staden och även "huvudstad" på ön. Allt där är väldigt dyrt bara pga. läget och vi spenderade väldigt lite tid (men MYCKET pengar!) där egentligen. Nästa gång bor jag i Kamari istället, så kan man besöka de finare ställena lite då och då. Men sånt är ju inte så lätt att veta i förväg.

Ön var inte alls vad jag förväntat mig. Jag trodde den skulle vara större. Och finare. Alla bilder man ser om man googlar Santorini är ifrån Fira och Oia, och allt är hotell, restauranger eller kyrkor. Där är det så otroligt vackert, men 95% av ön ser ut som ett krigsfält. Smutsigt, stökigt, trasigt och fattigt. Det gjorde inte så mycket så klart, men jag var inte beredd på det.

Tack vare att vi var där i två veckor istället för en som planerat och sedan ytterligare fyra dagar pga. strejken gjorde att jag kände att jag kunde ägna så mycket tid och energi pt de hemlösa katterna samt volontärarbetet på SAWA.Jag är glad för den möjligheten och det är något som gärna får vara en del av min semester. Djurvänshjärtat vilar aldrig.

Jag är så tacksam för allt. ♥
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.