Change of Seasons - Ida.

jag är stark när jag orkar.

(null)

"Du är långt från mej nu."

Jag känner mig inte direkt nedbruten men jag känner mig skör. Jag är inte deprimerad men jag har en period med mycket ångest och sorg i hjärtat, jag orkar inte riktigt fungera som vanligt. Jag tycker inte det ska vara tabubelagt att säga.

För snart en vecka sedan var min bästa vän med om en bilolycka. Allt gick tillsynes bra men hade hon kört några centimeter längre åt vänster hade hon krockat med ett träd. Hela händelsen var en känslostorm mellan rädsla men också en större tacksamhet att allt gick bra. Jag tänkte på min familj och mina vänner, hur sköra vi är och hur vi kan tas ifrån varandra så fort. Det var en påminnelse om vår dödlighet kan man väl säga.

Ytterligare några dagar senare fick jag veta att min farbror gått bort. Nu stod ju inte vi varandra särskilt nära annat än att han brukade vara på Söle och fira min födelsedag med oss varje år tills jag var 15 år ungefär. Det var mer ännu en påminnelse om vår dödlighet, och givetvis en sorg jag delar med familjen. 

Dagen efter däremot, släpptes bomben. De som känt mig länge eller känner mig väl vet att jag har en till halvbror som jag nästan aldrig nämner i några sammanhang; att vi har setts eller gjort något tillsammans eller något han sagt. För er som inte vet, så heter han Isak. Vi har samma mamma men inte samma pappa. Sista gången jag såg Isak tror jag var när han var 10 år ungefär, idag är han 17.

Jag kan inte dra hela historien, för den är lång och sträcker sig nästan 10 år tillbaka. Säkerligen ganska ointressant också, det finns ingen input att ge annan än "fan vad hemskt". Men Isak bodde med en av mina andra halvbröder tillsammans med mamma, tills han en dag åkte och hälsade på sin pappa som så många gånger förr, och sedan inte kom hem igen. Vi vet inte varför. Sedan dess har vi inte träffat honom eller kunnat få kontakt med honom, utan hans pappa har klargjort att om Isak vill veta av oss så får han bestämma det själv när han är 18 år. Alla vykort, brev och sms som skickats verkar inte ha kommit fram. Han är liksom helt isolerad ifrån vår sida av släkten. Så jag kan bara föreställa mig vilken snedvriden sida av historien som berättats för honom. Att vi aldrig försökt kontakta honom, att vi inte bryr oss, att vi inte älskar honom. Jag vet inte, men jag är rädd för vad svaret är.

Det kom i alla fall ut en artikel i en tidning om Isak, som är framgångsrik inom sporten han utövar. Bilden på honom var som en jävla käftsmäll. Han har blivit så stor, han är så fin, och jag är så stolt över honom. Så med alla dessa påminnelser om döden och hur vi ska ta vara på tiden med varandra i åtanke, så var det extra smärtsamt denna gång. Min älskade lillebror, så långt borta, och jag undrar om jag någonsin kommer få se honom igen. Smärtan att ha "förlorat" en lillebror ligger liksom latent i hjärtat tills jag ser en bild, läser en text eller på något sätt blir påmind om honom och hur avlägsen han är. Så denna artikel tog riktigt hårt denna gång.

Igår kväll ägnade jag timmar åt att gå igenom en låda där jag sparat brev, lappar, prylar eller andra saker som minnen. Jag hittade teckningar av Isak, bilder på Findus (vår 17-åriga katt som vi tog bort för snart två år sedan) och brev ifrån farmor. Det skulle inte mycket till för att jag skulle känna mig överrumplad av sorgen. Men jag tror också det är viktigt, att krama ur den där skörheten och tillåta sig själv att sörja, finna styrkan och komma tillbaka igen. Den där artikeln om Isak lämnade liksom ett öppet sår i bröstet, minsta lilla påfrestning så blöder det. Det kanske låter pretentiöst, vad vet jag, men det är så jag känner och tänker tillåta mig själv att känna. Så kan jag komma tillbaka på banan igen.

Mamma brukar säga "jag är stark när jag orkar" vilket jag tycker är tröstande och väldigt sant. För det bekräftar att för det mesta är jag stark och jag vet om det, men ibland brister man och det är helt okej, för det är underförstått att jag kommer känna mig stark igen den dagen jag känner att jag orkar. 

Så är det just nu. Det blir bättre. 

(null)

Isak. ❤️


För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

(s)kattjakt

(null)

Jag sitter just nu i bilen och pimplar Celsius, lyssnar på Skäringer & Mannheimer och vaktar fälla.

Det går en röd katt i Näsinge med en stor klump på ryggen. Vi har cyklat runt i området och lappat brevlådor för att efterlysa ägare. Två personer hörde av sig och sa att den gått runt här i ett par år (!) och att de inte vet var den hör hemma. Jag kom den ganska nära när jag mötte den första gången så den har nog vant sig vid människor men är inte riktigt social tror jag.

Den visade sig drygt en timme efter att jag kom. Gick ut mitt framför bilen, över vägen på väg BORT från fällan. Så jag fick flytta den in i skogen men tappade katten ur sikte. Så nu sitter jag här och hoppas på att den ska komma tillbaka.

Blir lite administrativt arbete under tiden!
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

and justice for none

Jag tror jag har gått och blivit bitter. Den senaste tiden har jag reflekterat över hur ofta jag gnäller.

"Hur har semestern varit?"
"Inte det minsta avkopplande faktiskt, jag har haft så himla mycket att göra."

*har egentligen spenderat otaliga timmar i solen, ignorerat 51 konversationer på messenger, ätit väldigt mycket gott, gjort vad jag känt för just för stunden, sprungit sammanlagt 100 meter, åkt till Göteborg fyra gånger varav alla gånger av egen vilja osv osv osv*

I onsdags kväll passerade jag nämligen mållinjen för alla inplanerade veterinärbesök och dylikt jag haft under min semester. Det var sista dagen med "måsten" med andra ord. Så på torsdagen njöt jag som sjutton av sovmorgon, inga planer, bara få göra vad jag vill.. och på kvällen fick jag idén att påbörja infångning av en hemlös katt här i Näsinge och ordna jourhem, veterinärbesök och allt vad det innebär.. alltså gick det inte ens 24 timmar innan jag blev sugen på att påbörja något nytt som kräver en del arbete. Jag väljer ju allt detta själv! Vad gnäller jag ens om? 😱

Nästa gång jag gnäller. Slå mig. På käften. Ni har mitt fulla samtycke. 

Idag skulle egentligen varit sista dagen på semestern men jag bytte till mig en till och får jobba extra en dag nästa vecka istället. Så jag kan hänga nere på Lunden imorgon och kolla på hopptävlingen!

Idag tog jag sovmorgon och när jag vaknat la jag mig på soffan med choklad och Pepsi Max framför Last Week Tonight with John Oliver som Martin introducerat mig för. Tog en paus för att borsta tänderna, diska, starta en maskin med tvätt och rensa kattlådorna, men annars har jag befunnit mig i horisontalläge hela dagen.

Jag lyssnar nu för tiden på podden med Skäringer och Mannheimer. Där någon gång (eller flera) sa Mia på bred värmländska "Tänk att en kan få ha’t så jävla gött" och det är den rösten jag har i huvudet i sådana här lägen. Tänk att av alla ställen i världen man kan födas på, med alla olika förutsättningar, så fick jag ett liv där jag kan ligga på soffan en hel dag utan bekymmer. Tänk att man kan få ha’t så jävla gött. 

(null)

I veckan som gått har jag varit ute på lite äventyr. I måndags åkte jag till Dingle med Martin och Poppy (katter) som skulle operera ut tänder hos Dingleveterinärerna. Under tiden jag väntade på att de skulle bli klara träffade jag min vän PJ som är hemma från studier och jobb en period. Vi drack kaffe och hade en massa gött häng, det var så roligt att träffa henne igen! ❤️ Tänk att vi bara gick i samma klass knappt ett läsår men ändå så här TIO ÅR senare fortfarande ses med jämna mellanrum. Det är en värdefull relation! 

(null)

I tisdags hade jag en massa kvalitetstid med min kära fästman. Vi åkte till stallet bland annat, där jag tog en barbackatur med Sophie och han gick bredvid. En helt fantastisk liten runda i ljuvligt väder med två av mina favoriter!

(null)

Jag uppskattar nog inte tillräckligt min partners intresse och hjärta för djur. Helt fantastiskt att han följer med till stallet utan att stampa, sucka och pusta utan gärna gosar häst. 

(null)

Hans bil var trasig så han lämnade in den och under tiden kom han bort till mig på Hasselgatan där jag kollade på klösträd till katterna. Jag lyckades övertala Martin om att få köpa ett (och sa att jag skulle ha det i sovrummet jag använder men just nu står det i vardagsrummet) och senare under dagen skulle vi bygga ihop den. En väldigt frustrerande uppgift då instruktionerna var inget annat än en spegelvänd bild på klästrädet ihopmonterat. 

Som tur var blev det i alla fall uppskattat över förväntan.

(null)

(null)

(null)

(null)

Vi gick dessutom till sjön och både badade och solade. Som jag njöt av lugnet! Tänk att man kan få ha’t SÅ gött!

(null)

På onsdagen åkte jag in till stan på morgonen med Wyoming som skulle kastreras, ve och fasa. Hämtade även Poppy som skulle till ögonspecialist i Dingle. 

(null)

Poppy blev undersökt och konstaterades vara inte helt blind men synskadad. Hon ser skarpt ljus och kontraster men inte bättre än så. Skönt att hon kan leva ett fullvärdigt liv ändå, lilla Poppy. Jag såg henne i en köp/sälj-grupp där hon skänktes bort gratis. Jag kände direkt att hon måste till veterinär pga. sin kraftiga övervikt och erbjöd mig att omhänderta henne. Tur det, med tanke på alla bekymmer som uppstått. Hon hade högst sannolikt blivit avlivad om hon hamnat hos någon som inte haft råd att ge henne vård.

För Wyoming gick narkosen bra, tack och lov. Hon är underutvecklad och livmodern var bara en liten klump med två trådar på, äggstockarna. Antagligen var hon steril innan och det är därför hon inte löpt. 

(null)

Det tog mååånga timmar för henne att kvickna till och det var lite läskigt. Men nu är hon helt återhämtad och jag tycker hon inte är lika allvarlig längre. Hon går runt och kurrar en del och stryker sig till och med mot mig ibland. Gulliga lilla tjejen. ❤️

(null)

(null)

Igår tog vi dagen lite som den kom och den avslutades med middag på Bullseye Saloon med Martin och Johanna. Jag var till mitt stora förtret inte så hungrig men det var ändå himlans gott.

(null)

Nu ska jag fortsätta göra ingenting, åka till stallet ganska snart tänkte jag. Ska avnjuta näst sista dagen på semestern utan ångest i största möjliga mån och ladda upp för 7 dagars jobb när jag är tillbaka! På ett sätt ska det bli skönt att komma tillbaka och få rutiner faktiskt.

Ska plocka upp det sista av leveransen från ZooPlus som kom igår. Har köpt transportburar till alla mina katter så de har varsin i fall det krisar eller jag ska ta dem till vet för årliga vaccinationen. Risken för skogsbrand har satt sina spår i krisförberedningen i hjärnkontoret.. även nytt foder, leksaker som gör ljud, fjäderpinnar till föreningens katter och en helt grym rengöringsspray för att få bort kiss från golvet.. 😅

Vi hörs snart igen ❤️
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

whiskey lullaby

Häj bloggen!

Först och främst vill jag tacka er för den fina responsen jag fick på mitt förra inlägg. ❤️ Så kul att se att ni dels är ett gäng som läser men också peppen och stödet från er som går igenom samma saker, eller bara uppmuntrar mig till att fortsätta vara den jag är. Det värmde i hjärtat ska ni tro, tack tack. ✨

Det skulle lik förbannat ta nästan en månad innan nästa inlägg, men ändå. Det känns viktigt för mig att blogga av rätt anledning. Allra helst hade jag skrivit varje dag för det blir en liten terapisession för mig med analyser och insikter. Meeeen det blir också lätt ett måste och en gnagande känsla av misslyckande om det inte blir gjort. Men nu står planeterna på linje och allt känns rätt, typ.

Jag har semester just nu. Inte så lång eller planerad eller så. Bara en åh-shit-alla-andra-går-på-semester-snart-och-jag-måste-hinna-ta-några-dagar-innan-dess-så-jag-orkar-jobba-hela-sommaren-semester. En sån. En av många fördelar med mitt jobb är att jag kunde göra så, bara be om semester någon vecka i förväg och min chef sa "Jajemän det fixar vi!" följt av "Jag blir så glad när du fattar beslut som gynnar din hälsa". Emma må vara snurrig ibland men jäklars vad jag tycker hon är bra alltså. (Av andra anledningar än att hon ger semester med kort varsel, bör tilläggas.)

Jag har haft semester i 5 dagar och har 5 dagar kvar. Egentligen borde jag ta det lugnare än jag gör, jag vet det. Jag är lite tröttare än vanligt. Igen. Men det slutar inte krisa för de hemlösa katterna bara för att jag ska få semester, you feel me? Jag försöker i alla fall begränsa mig till nödfall (som ändå resulterat i 3 turer till och från Göteborg på 4 dagar). De som försöker nå mig eller föra en dialog över sms och messenger - om vad som helst som inte rör en döende katt egentligen -  märker nog att det är nästintill omöjligt. Jag har bara lagt locket på informationsflödet inåt. Tänker att jag ska beta av allt samtidigt i senare skede. Hoppas ni har överseende med att jag behöver detta, trots att det dåliga samvetet kommer krypandes så fort mobilen är utom en armlängds avstånd i några timmar. 

Låt mig ge några highlights från månaden som gått:

En ny sida av mig själv som dykt upp de senaste månaderna, som jag så gott som aldrig sett tidigare, är att jag har små projekt igång vid sidan av livet. Inte saker på en att-göra-lista, men småpyssel i själavårdande syfte. Saker som gör nytta men skingrar tankarna och får mig att släppa mobil/dator/tv-skärmen med blicken en stund och som också för det mesta innebär en nypa frisk luft. Vi har bland annat grävt upp en rabatt i trädgården, planterat en massa växter och håller gräsmattan i trim. Jag gillar inte alls trädgårdsarbete, men tycker om att ha det fint.

Idag sa jag till Martin att jag ville bygga ihop en hylla jag fått av min far, att ha i garaget och ställa Kattkedjans (nuvarande Katthjälpen Strömstads) grejer på, istället för en möbel som jag vill ha upp till huset.

Jag: Ska vi bygga hylla idag?
Martin: ......... vi får se
*en timme senare*
Jag: Jag ska gå ner och bygga hylla nu, du får komma ner om du bara vill hålla mig sällskap sen om du vill.
Martin: Okej
*två minuter senare*
Jag: Du får gärna komma ner hit om du vill!
*en minut senare*
Jag: Kan du komma och bara hjälpa mig med en grej?

Summa summarum byggde Martin hylla och jag tittade på. I typ två timmar. Det var helt omöjligt för mig att få i skruvarna, det var ett av det mest frustrerande jag någonsin gjort.

Men när hyllan var ihopmonterad plockade jag ur alla kattgrejer ur garaget och möblerade om. Sorterade grejer och minimerade förvaringsutrymmet. 

Så här ser det ut nu!

(null)

(I den stora vita kistan till vänster är det bara torrfoder. Ofantliga mängder torrfoder. Kartongen i mitten är full i Dreamies.)

(null)

Tog även tillfället i akt att tvätta ur samtliga kattlådor innan jag ställde in dem i hyllan. 

(null)

Igår var jag och Martin på dop för lilla Ingrid, Sanjas tös 💕

(null)

(null)

Kan vi bara ta ett ögonblick åt att uppskatta det fantastiska vädret vi haft i flera veckor? Jag tänker inte ens gnälla på att det är för varmt, aj löööööv it! Har nog aldrig fått så här många soltimmar en sommar i Sverige någonsin, och det är bara början av juni. Men nu börjar kläggen komma, och det tänker jag kanske gnälla lite på. På sommaren kan man vara lite rufsig och tufsig och ändå komma undan med det. Det kallas att vara sommarfräsch.

Just ikväll regnar det faktiskt ute. Första gången på evigheter, men det är ljuvligt det också. Jag är så hemskt nojig för skogsbränder också, särskilt eftersom de kör MED SKOGSMASKINER OCH HUGGER NER SKOGEN BREDVID VÅRT HUS just nu. Bra idé när det är eldningsförbud i hela kommun. 

(null)

Låt mig också få berätta snabbt om katten Luke. En liten tjej vars öde berörde mig hela vägen in i hjärteroten. Jag fick ett samtal om en upphittad smal katt (och tog det väl inte på så stort allvar då, man har hört det ganska många gånger förr om man säger så) men detta är hands down det värsta jag någonsin sett. 

(null)

Så här såg hon ut utan pälsen som bara var en enda stor tova. Samma kväll jag hämtade henne körde jag henne till Blå Stjärnan i Göteborg, och åkte dit veckan efter för att hämta ut henne och överlåta henne till en kvinna som skulle köra henne till en annan veterinär på Öland. Jag fick panik av tanken på att JAG skulle ta med denna knappt levande katt hem och ansvara för matning 8 gånger om dagen. Hon behöver vara inlagd mycket längre än hon var på Blå Stjärnan. Så just nu är hon hos veterinär Satu som jag aldrig anlitat själv men bara hört fantastiska ord om i katträddarkretsar. Vi får se hur länge hon stannar där, men jag känner mig i alla fall lugn nu. 

Har ni sett så smal? Var får organen plats? Hur kan hon ens fortfarande vara vid liv? Forfarande ha energi att utforska nyfiket? HUR?

(null)

Min kära ponny Sophie fyllde 10 år och vi firade med äpplen, morötter och knäckebröd. Det är inte klokt vilken fin häst jag har! 💙

(null)

Jag fick hem mitt första brev till vår nya förening Katthjälpen Strömstad!(!!!) Om någon mot förmodan missat det så kommer Johanna och jag gå ur Kattkedjan och bilda en egen förening. Alla katter, pengar och inventarier överlåts åt oss. Därför har vi lite extra mycket jobb just nu också, det är mycket att ordna med innan vi kan köra igång, men det är inte mycket kvar. 

(null)

En fin sommarkväll satt Martin och jag i trädgården och lyssnade på musik och öppnade en flaska vin lite spontant. Sedan en till. Jag gick ifrån att inte känna något alls till att bli alldeles för snurrig, annars brukar jag vara väldigt noggrann med att aldrig bli mer än salongsberusad för jag blir så himla dålig verkligen. Det var verkligen en fantastiskt trevlig kväll, tills jag insåg mitt misstag då. Men från och med den dagen lärde jag mig riskerna med att sitta helt still när man vinar 🍷 Är man stillasittande märker man nog inte snurrigheten så väl, förrän det är försent i alla fall. 

(null)

Jag var på möhippa i Göteborg för en av mina bästa vänner Ellen som gifter sig i slutet av juli. Vi var bland annat på Liseberg. Var även där med Martin häromdagen, då det var student och skolavslutning på de flesta ställena tror jag för ingen var på Liseberg i alla fall. Det var så korta köer att man kunde springa direkt från utgången av en attraktion tillbaka och hamna först i kön till samma. Vi åkte Helix tre gånger. Bästaste bästa. 

(null)

Jag blev så trött på mitt slösande att jag gjorde en budget för juni. Tog ut kontanter och la i kuvert, som syns på bild. Jag gav mitt kontokort till Martin och bad honom gömma det. Det har gått ganska bra faktiskt och det är mycket enklare att hålla koll på pengarna när man har dem i handen liksom, men om sanningen ska fram så kan jag mitt kortnummer i huvudet.. så det är självdisciplinen som får jobba hårdast här, för att inte gå loco och internethandla ihjäl mig. 

(null)

På onsdag ska denna lilla tjej kastreras. Jag är så fruktansvärt nervös. Jag brukar inte reflektera över risken med narkos i vanliga fall men hon har ju haft sådana ihärdiga problem med hälsan.. jag hade egentligen gärna väntat längre men hon har börjat kissa lite här och var igen - efter ett uppehåll där vi fick bukt med stresskissandet - och jag är ganska övertygad om att det har med könsmogenheten att göra. Man kan ju inte direkt bestraffa eller tillrättavisa henne heller. Jag trampar i kiss i genomsnitt en gång om dagen och allt jag kan göra är att tala om för henne att nu blir jag besviken på dig. 

(null)

Och Wyoming som är världens minst tillgivna och sympatiska katt tittar på mig så här.

(null)

Avslutar med en bild på mig och Proppen från en kvällspromenad med Martin. Eller en kvällsgalopp kanske man ska säga. 

(null)


(null)

Detta var ett litet urval av vad som hänt. Kontentan är semester, häst och katt.

Imorgon ska jag till Dingleveterinärerna med två av föreningens katter som ska dra ut tänder. Ska träffa min vän PJ också som är hemma från studieorten över sommaren. Ska bli äckligt trevligt nästan.

(Och om någon undrar hur det går med dieten och kostschemat och träningen, så kan jag meddela att det går åt skogen. Så nu slipper du undra.)

Tack för att ni tittade in ❤️




För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

no setback without comeback

(null)

HÄJ BLOGGEN!

Åh herrejisses vad längesedan det var nu! Och vad roligt att se att bloggen fortfarande har några besökare varje dag, ett hoppfullt gäng själar ✨ Jag har inte skrivit sedan augusti tror jag, sedan jag gick på min sjukskrivning för utbrändheten. Så otroligt jäkla mycket har hänt sedan sist. (Bland annat har hela blogg.se-appen gjorts om så cut me some slack om det ser förskräckligt ut!)

Jag har gjort en hel del förändringar i mitt liv som gjort mitt mående till det bättre. Mycket magkänsla och lite eftertanke. Därav min frånvaro här. Att skriva blev tillslut en tvångsmässig handling där alla detaljer skulle ner i skrift för att jag skulle kunna ta ett steg tillbaka och se vad jag GJORT och åstadkommit, och känna mig duktig. Ett otroligt destruktiv mönster jag levt med sedan högstadiet; att kvantiten av det jag gör är det som definierar mitt värde som människa. Bloggen har - precis som min kalender - varit ett viktigt verktyg för att hålla ordning i hjärnkontoret MEN också djävulen på min axel. Skriv ner allt du gjort och allt du ska göra. Mer och mer detaljerat. Tillslut skriver jag milslånga inlägg om vad jag har gjort och varenda millimeter av kalenderns linjer är fullspäckade på alla veckornas sju dagar. Det är säkert lite klurigt att relatera till om man inte är likadan, men kontentan är i alla fall att jag behövt släppa behovet av kontroll och bekräftelse, och (varning för klyscha:) leva mer i nuet. Jag är bra för att jag är jag liksom. Inte för att jag gjort eller ska göra en miljon måsten.

(null)

Jag har även sagt upp mig som instruktör. Det gick hastigt och egentligen ville jag förklara mig för deltagarna och avsluta det hela på något sätt, samtidigt som jag kände att jag inte kunde spendera en sekund till där framme. I vintras blev jag nämligen sjuk, jag spydde många dagar i rad och hade sådana fruktansvärda magsmärtor att jag fick åka till akuten. Jag åt ingenting på 10 dagar, min aptit var HELT som bortblåst, vilket var otroligt jobbigt och skrämmande för mig. Det tog faktiskt över en månad innan jag började äta ordentligt igen. Jag var verkligen jättedålig, men plikttrogen som jag var höll jag mina pass och mådde så dåligt att det kändes som jag skulle svimma efteråt trots minimal prestation, på en väldigt tom mage förstås. Tillslut fattade jag att det här är kroppen som drar i handbromsen, som skriker för döva öron. Så valet blev verkligen inte enkelt, men självklart. Jag kan sörja (men inte ångra) det här beslutet lite än idag, för jag saknar instruerandet och träningen så det gör ont i hjärtat. Jag ångrar inte beslutet för det behövde göras, men det lämnade ett stort tomrum efter sig. Det var min stora passion och en så stor del av mig, och nu är det borta. Men målsättningen är att komma tillbaka ett år efter att licenserna frystes; dvs i november/december 2018. Det viktigaste är att jag får sakna det och längta efter det, eller inse att jag faktiskt inte gör det.

Faktum är att jag la hela träningen på hyllan och fokuserade på hästen och stallet. Kravlösa prestationer för att rensa huvudet, som sliter mindre på kroppen än gymmet. Jag tappade motivationen att träna fullkomligt, och i samma veva även kosthållningen. Jag levde på socker och fett i nästan ett år innan jag insåg att jag för första gången sedan 2012 faktiskt var riktigt obekväm i min egen kropp och måste göra något åt det. Så just nu går jag på kostschema (är inne på femte veckan) och försöker hitta någon slags rutin och glädje i träningen igen, för jag vet ju att jag mår bra av den egentligen. Det blir kanske 1-2 pass i veckan. Det är otillfredsställande och frustrerande men jag jobbar på att försöka se det som bättre än ingenting. Det är viktigt att det är roligt, hållbart och framförallt konstruktivt. Jag tränar bara de dagar jag sovit ordentligt, inte behöver stressa och inte är hemifrån alltför länge. Men jobbar jag 10-20 kanske jag åker till stallet klockan 07.00 och sen till jobbet. De dagarna har jag förbjudit mig själv att träna efter jobbet, för det skulle innebära åtminstone 15-16 timmar hemifrån. Det är inte balans, inte för mig i alla fall. Jag tror det är sånt som gör en utbränd, även om man tycker det är kul. 

(null)

Bortsett från detta har jag sökt hjälp på vårdcentralen för utbrändheten, som ni kanske läst er till i senaste inläggen. Jag ska bespara er mitt gnäll på hela händelseförloppet, men summa summarum så sökte jag i augusti för samtalsterapi. Någon som kunde hjälpa mig sätta gränser. Det var en ganska klar och enkel förfrågan tyckte jag. Istället fick jag under 8 månader genomgå 1 sjukskrivning, 4 läkarbesök, 3 besök med sjuksköterskor, 1 besök med kurator för basutredning, 3 erbjudanden om ångestdämpande och antidepressiva trots att jag gång på gång påtalade att jag inte var depressiv utan bara otroligt trött - och sist men inte minst så blev jag "diagnosticerad" som bipolär typ 2, alltså det stod i min journal att jag var det och blev givetvis bemött utefter det. Sistnämnda vägrade jag acceptera eftersom jag inte genomgått en ordentlig utredning, så jag krävde detta, varpå de drog slutsatsen att jag kanske inte var bipolär eller behövde medicinering trots allt. Ännu en gång gjorde jag påtryck att jag ville ha samtalsterapi och nu i maj, har jag haft ett endaste samtal med min terapeut. Hon frågade mig vad jag ville få ut av samtalet och jag sa att helt ärligt så har det gått snart 9 månader sedan jag sökte hjälp - det känns som jag klurat ut det mesta själv vid det här laget. Jag är lite nyfiken på hur det kunde bli så här och ganska förundrad över hur missförstådd jag känt mig under tiden. Men jag tycker ändå att de jag träffat, läkare och sjuksköterskor och min terapeut då, har varit lyhörda och tagit mig på allvar även om de varit inne på fel spår och missförstått varandra tror jag. Under det sista samtalet jag hade när de gjorde min utredning frågade hon mig "hur viktigt är det för dig att få en diagnos?" och där kände jag att jisses vad detta har blivit galet. Jag menar, jag vet ju vad som är fel på mig, det är ju inte det detta handlar om. Jag ville ju bara ha hjälp med tröttheten, jag funderade ju aldrig på varför jag var trött. 

Jag har däremot läst mycket om högkänslighet och definitivt prickat in mig själv på 19 av 20 kännetecknande drag för en högkänslig person. DET om något har givit mig mycket klarhet i saker. Det är inte så många som känner till att det finns, det är alltså ingen diagnos eller sjukdom utan ett personlighetsdrag. Cirka 15-20% av befolkningen är högkänsliga. Detta innebär att vi är födda med ett nervsystem som rent fysiologiskt ÄR känsligare än andras. Vi upplever intryck mycket starkare, lägger märke till fler detaljer och blir väldigt lätt överstimulerade av situationer som inte alls är krävande för andra; exempelvis mycket folk, höga ljud, starka ljus osv. Vi blir liksom snabbare tröttare i huvudet av det. Det var min hudvårdsterapeut (!) av alla människor som sa detta till mig, "kolla upp detta för jag tror du kommer känna igen dig". Den andra som sa det till mig var min chef. De båda är högkänsliga själva, så de kände nog igen mina drag därför. Min chef Emma gav mig ett så klockrent exempel på hur det kan vara; att man kan bli så rörd/glad/nostalgisk av tillexempel doften av nyklippt gräs, till den grad att man börjar gråta. Precis så är det. Man finner så stor lycka och glädje i så små saker men kan också bli helt förkrossad av tillsynes ganska små motgångar. Det här är inget personlighetsdrag omgivningen behöver anpassa sig efter tycker jag, det är inte så att jag går och säger till folk att "jag är högkänslig så du måste vara varsam med mig". Men däremot tror jag det är bra att sprida budskapet så folk förstår att nästan en femtedel av alla du träffar faktiskt är fysiologiskt annorlunda. FRAMFÖRALLT tror jag det kan underlätta för högkänsliga personer att få en förklaring och förstå att man faktiskt varken är galen eller ensam. För mig var det en fantastiskt stor ögonöppnare och har hjälpt mig otroligt mycket! ❤️

(null)

Då tackar man för visat intresse som min chef, idol och kompass i livet Emma brukar säga! Svepte en Celsius för mycket under dagen pga. hemsk huvudvärk så energinivån är oförskämt hög i förhållande till hur mycket klockan är, men ska försöka grab some zzz’s nu. Tack för att ni hänger kvar 🤗❤️

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

roots

Idag gjorde jag något jag borde gjort för två år sedan. Min chef mer eller mindre tvingade mig att gå till läkaren för mitt mående. Jag är absolut inte depressiv. Men så obotligt trött och minsta lilla stress får mig att känna som att jag går sönder. Jag hade en panikångestattack för första gången på väldigt längre och det är ett steg bakåt för mig.


Så jag gick till läkaren, sa att jag vet inte vad jag vill eller behöver men det här är min situation. Så jag blev sjukskriven i två veckor. Känns både som en lättnad men också ganska jobbigt. Jag skulle aldrig någonsin se ner på någon som sjukskrev sig för en utbrändhet men när jag själv gör det känns det nästan lite skämmigt. Svagt.

Jag tror att jag kanske ska vara stolt över att jag tar tag i detta nu. Att det kanske är starkt att erkänna att jag har ett problem och behöver hjälp. Jag vet inte. Känns lite tabubelagt och urvattnat att säga att man gått in i väggen. Det är helt klart bättre än det varit men sedan två år tillbaka har det varit en enda lång bergochdalbana och ännu en gång känner jag att jag varit på bättringsvägen.. men också än en gång blivit sämre igen.

Skriver mer imorgon. ❤️

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

i'll be there

Wazzap bloggilicious.

Nu var det ett tag sedan. Igen. Det har hänt så otroligt mycket ska ni veta, på både gott och ont! Tänkte sammanfatta den senaste tiden. Väldigt mycket kattrelaterat.

Väldigt.

Mycket.

Dessa är två av tre kattungar som hittades i Strömstad centrum, det var nog ett av det sista jag skrev i förra inlägget. Juni, Juno och sist in kom Judy som inte syns på bild.





Martin förklarade för katten att han behöver gainz.



Här är gungstolen som jag köpte för en himlans massa år sedan och som jag skulle måla om. Tre omgångar med färg tog det innan jag kände mig nöjd. Men se så jäkla bra det blev! Fördelen med att gilla shabby chic är att man kan bortförklara det när man målar dåligt. Vadå missat en massa färg eller målat ojämnt eller skavt bort? Nämen det ska vara så. Det är shabby chic.



Strax innan läning hade jag åttahundra spänn kvar på kontot. Jag använde dem till att kirra första parkett till Anders & Måns föreställning i Göteborg i slutet av oktober har jag för mig att det var. FY FASEN VAD NAJS.







Det var rea på Rituals. Och eftersom jag jobbar där får jag min personalrabatt på reapriset. Så vi shoppade loss som om det inte fanns någon morgondag.



Och Jonny var nöjd för han fick påsen.



Martin var också nöjd för han köpte sig en cykel. Fast inte på Rituals då.



Story of my life. Fast inte så mycket nu när jag har ny bil då. Skulle egentligen åkt ut till Söle ikväll för att städa och tvätta Bubblis som äntligen är klar till försäljning men tji fick jag för jag glömde nycklarna till garaget hemma.



Vi köpte även en hundbädd för att vi skulle få hem en vovve till oss i slutet av juni! Jag var noggrann med att vi skulle ställa undan den direkt så katterna inte skulle få för sig att det var deras men så behövde jag bara lyfta ut den ur städskrubben i en minut och då var det kört.



Just det, jag skrev ju i förra inlägget att farmin skulle komma med ett skrivbord som jag hade köpt på salutorget för 200 spänn. Det saknades lite skivor på baksidan och hade en del repor och så (shabby chic) men det gjorde inget för det passade så fantastiskt bra tycker jag! Äntligen har jag en riktig arbetsyta för allehanda administrativa ting.







Också story of my life. Jag äter så fruktansvärt dåligt nu för tiden. Alltså så dåligt så ni anar inte.

 


Solnedgång hemma på Stora Ytten.



På ridskolan hade vi kvadrilj för ett tag sedan och på skoj föreslog jag att vi skulle ha gymkhana vid något tillfälle. Det här tog ridläraren ordagrant och småtjejerna i en annan grupp antog utmaningen på blodigt allvar. Jag var som bekant är sjuk vid det här tillfället men fick fint bita ihop och dyka upp ändå, de gjorde ju trots allt detta för att det var mitt förslag. Vi förlorade med 3-6 har jag för mig. Men vad vi kämpade. Vissa av oss. Jag hade ingen aning om vilken tävlingsinstinkt jag hade men jisses.



Katterna claimade hundbädden.





Och jag invigde mig ett par nya shorts. Hallå vilket väder vi haft hittills denna sommar? Är det inte amazing?!



Vi åt lunchburgare på Bullseye Saloon. Jäklars vad jag gillar det stället. Hamburgare är nog min favoritmat.



Stoppade pressarna då jag gick vitklädd. Helt galet.



Grejade vid mitt nya skrivbord! Löv it!



Powernaps.



För ett tag sedan anmälde jag mig till Tobiasregistret. Ett register för donation av blodstamceller. Fick hem två tops för att gnugga mot insidan av kinden och skicka tillbaka för att se om jag är en potentiell donator. Tänk vad coolt det hade varit, att få rädda livet på någon bara genom att donera lite blodstamceller? Ska bli blodgivare också. Och registrera mig som organdonator om jag kolar vippen. Det enda jag inte skulle vilja donera är hornhinnan eller ögonen (om man nu sysslar med sånt men det tror jag). Det är liksom lite för intimt tycker jag, men jag kanske ändrar mig någon gång.



När det var Yoga-dagen hade Strömstad Galleria anordnat ett litet event, med yoga med bästa Hanna, frukost efteråt och man fick goodiebags sponsrade av Nordic Wellness, Bodypower och Strömstad Spa. Drog med mig gubben dit och träffade två gamla klasskompisar som vi sedan åt frukost med. En fantastisk start på dagen.





Mjautemis.



En annan sköj sak är att jag har bott på Stora Ytten i fem år nu och INTE VETAT ATT VI HAR EN SJÖ HÄR. Hur är det ens möjligt?! Där finns en stor, jättefin brygga och hela kitet! Vi har varit där några gånger, jag har alltid sett mig själv som en stor badkruka men bara jag får gå i låååångsamt så vill jag aldrig gå upp sedan. Så länge det är en sjö. Är alldeles livrädd för havet.











Vi hade gett oss ut på cykeltur och Martin höll på och envisades med att cykla bara lite till.. bara lite till.. bara upp för den här backen.. bara runt kröken.. nu är det ju nedförsbacke så nu kan vi rulla och njuta av att inte behöva trampa. Etcetera. När vi kommit en bit sa han "om vi bara fortsätter rakt fram nu tror jag det är kortare hem än om vi vänder".

It.

Was.

Not.

Det slutade med att vi cyklade inte mindre än en hel jävla mil. Jag var fortfarande sjuk bör tilläggas. Men det var himla trevligt ändå, trots att jag trodde jag skulle dö. Fint väder.







Jag hittade ett (1) smultron i vår trädgård. Älskar smultron. Ska odla smultron nästa år.


Tog emot denna på jobbet. Vet inte om det var komiskt eller tragiskt. Vem du än är så hoppas jag du återfår håret, min norska vän!


När chefen Emma tycker synd om en för att man jobbar på midsommar och inte hinner fira något alls, då bjuds det på fika faktiskt! Himlans omtänksamt måste jag säga.



Fast handla på Ica hann jag. Hallon, kattmat och proteinmilkshake. Midsommar är gjord.



Hann med en ridtur på Soffipropp morgonen efter. Perfekt start på dagen innan jobb.



Efterlängtad leverans från VetZoo.



Bland annat två nya kattlådor speciellt anpassade för pellets. Nu har det visserligen gått åt helvete med att få det att funka bra men skam för den som ger sig.





Förberedelser inför hundens ankomst. Är fett nöjd med denna idén jag hade. Satte upp en barngrind i dörröppningen in till mitt sovrum, ungefär 1,5 dm ovanför golvet. På så vis kunde katterna ta sig in och ut ur rummet men inte hunden. Så det blev deras fristad helt enkelt.





Gjorde även om lite med deras matstation.



Och köpte lite prylar till vovven!



Slog nog även personbästa i tvätthög. Varje gång tvättkorgen blir överfull tänker jag att jag aldrig ska låta det hända igen. Vi har ingen torkrumlare utan endast en liten tvättställning så vi tvättar typ 12 plagg åt gången. Det går ju ganska mycket snabbare att bara vika dessa 12 plagg direkt än att samla 10 tvättar på hög. Men nä nä.



Städade sadelkammaren och hängde upp mina täcken på en vansinnigt fiffig uppfinning; hängare i taket!







Smultron bredvid hagen.



Så var det dags!

Vi skulle vara jourhem åt en hund som heter Apollo. Han var gatuhund i Grekland och blev omhändertagen av en organisation som jag har lite kontakter i sedan min Santorinisemester. Martin har ju velat ha hund väldigt länge och i och med att jag har 5 katter i huset nu så kan ju inte jag neka honom en egen hund. Dock så avsade jag mig all form av ansvar för denna hunden då jag helt enkelt inte har tid, men kunde absolut tänka mig honom här. Dock så kändes det osäkert om Martin förstått hur mycket jobb och tid det egentligen skulle krävas och om katterna skulle acceptera den, så de lät oss vara jourhem för att känna efter och bestämma oss sedan. Med på flyget var Kanelitsa, katten vi lovade att omplacera från ett farligt liv på grekiska gator.

Så tidigt, tidigt på morgonen vid 4 började vi bila till Köpenhamn. Vi fick låna Gunillas bil då jag behöver spara milen på min (får bara köra 2500 per år enligt mitt leasingavtal) och Martins hade ett dåligt däck. Det var snällt av henne.

Vill också inflika att jag körde varenda jäkla meter från Strömstad till Köpenhamn och tillbaka. Så hård är jag liksom.



Packat och klart!



Martin turistar, höll på att skratta ihjäl mig där jag satt och väntade i bilen och han trodde jag var kvar på toaletten. Så han stod och läste informationsblad om kommunen vi var i, typ.





Äntligen framme och alldeles för nervös för att äta mat, så nöjde mig med lite dricka från Starbucks.





Tillslut så kom de!



Kanelitsa! ♥





Apollo! ♥









Så började den långa resan hem..



Kanelitsa i sitt jourhem. En UNDERBAR liten tjej!



Auktionerade ut en bok om katter via Kattkedjan.




Lite läskigt med hund i huset men desto mysigare för mig.
 




Fina, fina Apollo! Har nog aldrig träffat en så snäll hund. Med den bakgrunden dessutom, men han var så väluppfostrad och tuggade inte på våra saker och kissade inte inne och skällde inte när vi lämnade honom. Bara ett år gammal.



Mammakatt inte lika nöjd.



Min fina Propp redo för tur!







Dagens outfit.







På väg hem från stallet och lång tur. Trött Appoppaliss.





Projekt på jobbet. Perfekt.



När jag köpte Sophie hade hon ingen man på halsa halsen. Men nu har den äntligen växt ut till den grad att den börjat lägga sig ner! Så stolt!


Hittade en bild på mig och min storebror, haha.



Leverans från Zooplus! Har äntligen hittat ett kattfoder som passade alla mina. Trodde jag. Samtliga har gått upp jättemycket i vikt.



Tog Mjautemis till veterinär för att kolla upp en knöl på magen som jag var rädd skulle vara juvertumör. Men det var inget farligt.



Kanelitsa var med för en hälsokoll också.



Ledig dag equals Kattkedjan-ärenden.



Bland annat köpte jag en bukett blommor till en av våra trogna följare som skänkt en större summa pengar och som jag levererade personligen. En fantastisk kvinna! Som dessutom kände min farmor och bjöd på några historier från förr.



När alla Kattkedjan-ärenden var över såg statsen för dagen i bilen ut så här, och jag insåg att detta inte är hållbart på en leasingbil, att köra sådana här sträckor så ofta.







Behövde en lugn stund för mig själv så ställde mig i stallet och putsade träns.





Köpte ampellilja till katterna, istället för kattgräs. Mycket uppskattat.





Min goda vän PJ kom på besök! Tänk att vi gick i skola tillsammans i knappt ett läsår och ändå ses vi sällan men regelbundet än idag. Det var så fruktansvärt kul att ha henne här! Vi var och kollade på hopptävling och var i stallet och var vid sjön och grillade och spelade Cards against humanity på kvällen innan hon var tvungen att åka hem. Martins kompis Martin var här också så det var ett himla hålligång!





Martin och jag på tur; jag på Sophie och han med Apollo.
 










Apollo chillar.



Fick hem en present av en tjej som heter Cecilia, hon knyter armband till förmån för kattföreningar men jag fick två gratis av henne. Fick bestämma färger och mönster själv, har på mig ett av dem varje dag och spar det andra tills detta eventuellt ramlar av.





Små saker i vardagen som piggar upp.





Min vän Ellen var på besök (hon bor i England) och vi hann ta en lunch tillsammans, hon, Mary och jag. Jag hade väl gnällt på att det var fruktansvärt varmt uppe hos mig och efter vi sagt hejdå stod jag där och höll på att törsta ihjäl. Men jag kunde inte dricka Celsius för jag försökte klara mig utan i två veckor. Igen. (Vill tillägga att jag klarade det båda gångerna, go me.) Men som en jäkla skänk från ovan dyker Ellen upp med dessa två! Blev helt fantastiskt jäkla glad så ni anar inte!



När jag skulle åka hem såg jag en bubbla parkerad bredvid mig. Älskar hur ägaren/föraren av bilen har tagit det här med blomvasen till nästa nivå. För er som inte vet så är det en blomvas bredvid ratten, med tillhörande blomma. Detta är alltså en originaldel. Har till och med en egen sida i handboken för bilen, så förbaskat roligt.



Och mer i baksätet så man kan byta efter tycke och behag.



Äter pizza.



Fick denna på posten för ett tag sedan och jag ska berätta en himla kul historia bakom denna försändelse.

I början av året la jag upp en himlans massa annonser på Tradera, varav ett par jeansshorts. En tjej som heter Jenni skrev mer än en gång och frågade om måtten i midjan på dessa jeans. Jag svarade inte för jag helt enkelt glömde bort. Så gick annonsen ut. Och så startade jag om den. Och så frågade hon igen. Och så vidare.

Annonsen låg ute i början av mars och i samma veva som min älskade farmor gick bort. Jenni skrev igen. Annonsen hann gå ut och jag orkade inte starta om dem då. Jag svarade henne något i stil med "Jag har så dåligt samvete över att jag aldrig svarat dig, jag lovar att jag ska mäta och lägga upp dem igen dem men just nu har jag väldigt mycket då min farmor gått bort nyligen" varpå jag fick ett svar från henne om att herregud vad är väl ett par shorts och det var absolut ingen fara, att hon skulle bevaka dem och kanske höra av sig om jag la ut dem igen längre framöver.

Nu i juni så gick jag igenom dessa kläder och såg shortsen. Jag la aldrig upp dem igen. Istället letade jag upp Jennis adress och skickade dem till henne, gratis. Jag skrev ett kort "brev" där jag tackade henne för hennes tålamod och medmänsklighet och hoppades att shortsen skulle passa.

En månad senare fick jag detta.





Vilken otrolig människa, eller hur?! Blev så fantastiskt glad för detta. Önskar vi kunde vara vänner, jag tror alla skulle må bra av en strålande positiv Jenni i sitt liv.



Apollo tillbaka i stallet.



Kattmaten tog slut under natten så en desperat katt hade snagat av hundmaten.. Inte väldigt populärt..





Apollo gick bra ihop med kattern men förstod inte att katter inte alltid går bra ihop med honom.



Äventyr!





Jag gjorde min första (icke-upplärning-)arbetsdag på Rituals!





Efter att hunden kom hit spenderade katterna mer tid i min säng och tillslut var jag tvungen att lägga på en filt för det blev så himlans fullt i hår.



Tur med el proppo.





Present till Gunilla som tack för lånet av bilen. Flaskan pimpades med Lil Bub-klistermärken.



På tur!





Vi fick in ett nödrop på Kattkedjan om fem katter som dumpats i en igentejpad Rustakartong innanför altandörren hos deras föredetta ägare. Hon var helt förtvivlad för att hon numera bor i en etta med två hundar och inte hade några som helst möjligheter att ha dessa hos sig. Så en generös omplaceringsavgift betalades och vi tog katterna i vår vård. Här är mammakatt Lincoln med ungarna Houston, Dallas och Texas.





Samt Lincolns bror Hudson.



Dallas.



Texas (hade jag adopterat om inte Martin hejdat mig).



Houston.





Redigt oväder på Nordby!



Tokermis.


Taggade Game of Thrones-premiär!



I början av förra veckan hittades en kattunge på en gräsmatta i Skee. Jag döpte den till Philly. Den var väldigt, väldigt undernärd och nästan apatisk. Jag körde den till mammakatt Lincoln och hennes små i vårt jourhem i Tanum. Dagen efter tog vi den till veterinär och allt verkade väldigt lovande men morgonen efter dog den väldigt plötsligt. Vi tror att den kvävdes, då den verkade ha lite problem med halsen och lät konstigt när den åt. Jag stod och väntade på veterinär i stallet när jag fick samtalet och bara utan att tänka fick kasta mig i bilen och åka till Tanum och sedan till veterinären i Strömstad men det var för sent när jag kom fram.

Älskade lila katten, jag tänker på dig varje dag. ♥



Veterinären kom till stallet sedan och tog en titt på Sophies tänder, vilket inte heller var så goda nyheter. Tydligen har hon en gammal fraktur i överkäken och har ganska ont av det. Stackars tjejen.. så nu har jag köpt ett bettlöst träns till henne, tills tänderna är åtgärdade.



Fasiken vilka tuffa brudar alltså!





Är helt besatt av tossar.



Samma dag som Philly gick bort slutade mammakatt att äta. Och Dallas blev hängig. Jourhemsmatte var så orolig att jag tyckte det var lika bra att åka in med Dallas till veterinär, i rädsla att det var smitta av något slag som Philly dragit med sig. På väg dit ringde jag till kliniken men ingen veterinär var på plats. Så vi väntade i bilen på en rastplats i 40 minuter innan jag beslutade mig för att åka tillbaka.



Dagen efter hittades ytterligare en kattunge av en fantastisk kvinna som läst vårt nödrop om Philly och att det kunde finnas fler kattungar i området. De hade gått ut och letat och faktiskt funnit. Under en bil, i sin egen avföring och med myror kryllandes över henne. Jag döpte henne till Phoenix. Hon var i ännu sämre skick än Philly var och jag hade verkligen inga förhoppningar.. dagen efter tvingades vi avliva henne då hon blivit sämre och led väldigt mycket. Du fina lilla kisse. ♥



Det syns inte jätteväl men ena ögat var så skadat att hornhinnan var dimmig.











Jag var i Grebbestad och träffade min Mjölby-familj!(!!) Alltså Manfred och hans familj. Jag lärde känna dem när jag var 14 år och var ju tillsammans med Manfred i flera år, och bodde till och med hos dem under två år i gymnasiet. De är min andra familj helt enkelt. Sofie hade fyllt 60 och i present hade hon fått en weekend till Grebbestad med övernattning på Grebys. Hela familjen var med minus pappa Anders tyvärr, men däremot fick jag träffa Manfreds nuvarande tjej Christina. Jag blev inbjuden på middag av dem och dessutom följde Martin med! En riktigt, riktigt, riktigt underbar kväll. Gudars som jag saknat dem. ♥



FANTASTISK hamburgare!









När vi motvilligt skiljts åt tyckte Martin att jag skulle smaka langos för första gången i mitt liv. Det var gott.



Katter, katter.





Hade en dröm om farmor häromdagen. Jag drömde att hennes bortgång bara varit en dröm och att vi var tillbaka i hennes gamla hus på Hertseröd, där vi skulle spendera en vecka tillsammans bara för att umgås och ta vara på tiden. Precis som när jag var liten. Jag var helt förkrossad när jag vaknade kan jag tala om, och det var första gången på länge som jag saknade henne på ett jobbigt sätt. Jag försöker minnas henne med glädje och utan att vara ledsen men den dagen grät jag hela dagen. Dessutom var detta mitt uppe i allt annat med katter som dog och de andra katterna blev dödssjuka och min stresstolerans var oerhört låg. 



Älskade farmor vad jag saknar dig. ♥



Skulle åka till stallet och någon (Apollo) ville följa med. Faktiskt så var jag på vinridläger till och med. Lena och jag tog med oss Storm och Sophie för två dagar i Tanum. Det var två fantastiskt roliga dagar då jag fick rida Sophie ordentligt för första gången typ någonsin, rider ju mest ut med henne. Men jag har köpt en ny sadel som gör att jag sitter bra nog för att kunna galoppera längre sträckor. Jag tyckte inte att själva lektionerna gick så bra men jag fick så fantastiskt mycket lovord angående Sophies potential och DET var roligt. Min ridlärare gillade henne skarpt sa hon. Så till hösten kanske hon blir ridskolehäst, vem vet.



Phillys gravsten. 



Mitt nya knark. Smash. SÅ GOTT.



Det var Räkanhoppet i Strömstad denna vecka som var. Hann vara där och titta några dagar i alla fall, och köpte detta nosludd i en av montrarna.



Fler bilder på Philly.





Fasen vad det gör ont att vi inte kunde rädda henne.



Efter allt detta tumultet med katterna och en dag av massa, massa stress och körande tog jag en eftermiddag på Lunden för att i min ensamhet njuta av det fina vädret och att kolla på hästhoppning.





Mammakatt och hennes ungar blev bara sämre och sämre. Vi var hos veterinär minst en gång om dagen varje dag i 6 dagar. Vi trodde inte de skulle överleva då vi inte visste vad som var fel och de inte svarade på någon behandling. Som tur är kontaktades jag av ett av våra nuvarande jourhem som kunde ta hand om dem. Hon har varit helt otrolig och givit dem precis all vård de behöver och nu.. är de på bättringsvägen. Det är ett jäkla mirakel. Dock verkade hennes egen katt ha insjuknat i samma vad-det-nu-är så vi ska absolut inte ropa hej ännu. Men på grund av detta har jag haft en rent helvetisk vecka, stressmässigt. Har ju jobbat varje dag med, kört till Tanum typ 7 gånger och funnits tillgänglig dygnet runt. Varit hos vet varje dag. Ah.

Lincoln titar ut.





Jag begravde Philly och Phoenix i vår trädgård. Dessa små liv kom antagligen från en gubbe i Skee som äger en hel kattkoloni. Länsstyrelsen skulle varit där och omhändertagit katterna den 16:e februari men la ner ärendet eftersom gubben "valde att samarbeta". Problemet bara växer sig större där borta och Philly och Phoenix var levande bevis på detta. Länsstyrelsen har gjort ett sånt pissdåligt jobb. Vi har varit på dem och nu har de besökt honom igen, och givit honom längre frist till 8 augusti för att göra sig av med eller kastrera katterna.

Philly och Phoenix, jag är så ledsen över att vårt lands djurskydd svek er så djupt. Jag är så ledsen att vi kom försent och inte kunde rädda er. Vila i frid våra små kissekattungar. ♥



Vår jourhemskatt Martin har sedan de sista dagarna med Apollo börjat kissa inomhus. Överallt, men främst i min säng. Pga. detta var det ganska akut för oss att omplacera Apollo och med kort varsel åkte han hem på prov till en familj som jag tror är perfekt för honom. Det var jobbigt men helt klart bäst för alla, då det inte heller blivit riktigt som Martin (människa) tänkt sig.

Dock så fortsätter Martin (katt) kissa fel och jag har fått slänga mina madrasser för de är så förstörda. Förstår inte varför han gör så här.


Bildbomb på våra förhoppningsvis snart friska små katter.





















Men igår fick jag sova uuuuut för första gången på evigheter! Så tacksam för att jag fick möjligheten att samla lite energi.



Ikväll låg Lana vid gravarna. ♥



Och en bildhälsning från Lincoln och när hon började äta för första gången på mååånga dagar. En sådan glädje. Jag hoppas verkligen hon blir bra nu, all jävla cred i världen till deras fantastiska jourhem. 



Avslutar med en himal kul bild.
 
Så som ni säkert förstår har det varit så otroligt mycket. Det har varit en jobbig stämning hemma i och med hunden och stressade katter, och till råga på detta har jag jobabt sjukt mycket och så hände detta med Philly och Phoenix, plus att hela kattfamiljen blev dödssjuka och var vansinnigt nära på att förlora sin kamp. Men mitt mantra nu för tiden är;
 
En sak i taget.

Jag har antagligen mer att berätta men det får komma i ett annat inlägg. Nu ska jag sova, för jag har en himla hektisk men rolig dag framför mig imorgon.

Tack för att ni läser! ♥
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

question

Hejsan bloggis.

Jag tänker alltid att åh nu ska jag bli duktig och skriva korta inlägg varje dag. Men så blir det aldrig.

Just nu är jag sjuk och sämre än på väldigt länge.. Hostar, nyser, ont i halsen och ont i huvudet. Hade feber igår, men den har släppt. Tack och lov.

Detta är vad som hänt den senaste tiden.

Avast kändde inte att det fanns något mellanting mellan "nästa vecka" och "nästa århundrade". What liksom.



Det här är Kanelista som kommer till Sverige om en vecka och en dag, tillsammans med Apollo (vår hund). Har fixat ett jourhem till henne och jag hoppas allt ska gå bra. Hon har en synnedsättning på 80% så hon ser bara skuggor, men lika glad för det.



Här är bilden i tidningen från min och Åsas frukost på Backlunds och en journalist kom fram för att fråga lite om mors dag.. Alltså jag ser ju inte klok ut? Skrattade ihjäl mig när jag såg den.



Jag var hemma på Söle dels på grillkväll men också för att städa bilen.





Har köpt mekarskydd att ha på framsätena då de blir sjukt smutsiga av stallkläder och så.. Är väldigt nöjd över detta även om det inte är så snyggt.



Köpte en ny vattenfontän till katterna.



Och hade årsdag för dagen vi hittade Artemis på Santorinis gator. Ångrar inte en sekund allt arbete som vi fick lägga ner på att få hem henne och sedan få henne frisk.





Har haft några upplärningar på Rituals så nu är jag färdig att jobba!



Baby.



Lena lånar en frieserhäst under sommarmånaderna, som står i samma stall som min Sophie. Storm heter han.



Sophie fyllde år och av Lena fick hon en grimma med massa blingbling. Typiskt Lena, haha.



Jag och min fina tjej.



I stallets höstack hade en fågel lagt ägg och byggt bo! Små rödhakebäbisar låg där i ett hål, jag kollade till dem varje dag och ni ska få se hur sjukt fort de växte..



Somna på soffan med katterna är inte dumt.



Höll mitt fredagsbodypumppass och bilade sedan till nästa jobb.



Efter ett personalmöte och på väg hem såg det ut så här, var så fint att jag var tvungen att stanna bilen och gå ut för att fota.



Vår jourhemskatt Martin har ju varit ganska så kraftigt överviktig länge ftersom han är skygg och bara legat och tryckt i ett hörn i två år, mer eller mindre.. Han är en stor katt, okej. Vi har egentligen två andra lådor för honom men vi hade städat ur dem och under tiden de stod på tork blev han kissenödig. Så han gjorde det bästa av situationen och klev ner i vår tredje låda som är annorlunda konstruerad. Han klev ner i hålet med framtassarna och lät baktassarna vara kvar på locket, och kissade rätt på väggen.. skrattade väldigt mycket men det var ju synd om honom också så klart, han gjorde sitt bästa verkligen..



Så vi fick ta in en av de andra lådorna illa kvickt.



Var hos en vän och fick professionell massage av henne på hennes altan. En fantastisk stund kan jag säga!



Sa hej till hennes hästar också, här är lille Billy som hon hade redan när vi var små. Kul att se honom igen.



Efter det fångade jag dagen hemma och satt ute och åt bullar, med Lanas sällskap. 



Städade inomhus och Jonny gjorde kaos med soffan.. Jag fick nog av fläckar och missfärgningar i tyget så jag tog på lakan på sittkuddarna, under tiden jag fixade allt bortom perfektion förstörde han.. hela tiden.



Andra fulla i fan.





På en ridlektion hos Vickan red vi ut och galopperade så fort vi bara kunde längs ett neverending-långt gärde! Fy sjutton så kul det var!



En dag när jag hade en dålig dag, såg jag detta när jag skulle åka hem. En Tesla som stod oförskämt nära min bil. I vanliga fall brukar jag tänka "föraren kanske går på kryckor och behöver extra space" osv. och bara slå bort det men den dagen var jag så jävla less på allt. Jag skrev en lapp och lämnade på rutan där det stod "Snygg parkering, beklagar bucklan" för att hen skulle bli lite nervös och tro att jag bucklat dörren. Jag kom ju in med nöd och näppe alltså och gjorde ingen buckla, men det bara kändes lite bättre. Hade jag varit riktigt jävlig hade jag gått in och bett dem ropa ut ägaren till bilen bara för att be hen flytta på sig.



Frukost i solen.



Livet i butik, särskilt på Västra som ligger bredvid en butik som inte stänger samtidigt som alla andra utan 1-2 timmar senare. Det är mer regel än undantag att det dyker upp kunder EFTER vi stängt.

Bäbis. 



Bokade in en uteritt med Lena, och Martin följde med. Det regnade som fasen ute men det stoppade inte oss.



Fåglarna fick fjädrar.



Jonny är en businessman.



... instängd i en låda.



Lena och jag på tur, sent en måndagkväll efter ridskolan.



Och jag knäppte DEN HÄR bilden! Helt fantastiskt nöjd med den! Det var ännu vackrare i verkligheten vill jag lova.



Lana kramar om sin filt.


Sophie fick massage och akupunktur häromdagen. Ser ni nålen i pannan? Den är där för att öka lugnet.





Och kolla, ena ögonlocket och örat bara hänger. Så avslappnad var hon. Hon verkade njuta väldigt mycket av den timmen, till och med jag satt och bara njöt av att titta på när Kicki jobbade och hur Sophie slappnade av. Välspenderade 500 spänn. Kicki hittade inga ömma punkter eller så vilket var skönt eftersom jag misstänkt att hon smärtat i ryggen. Däremot tyckte hon att Sophie var allmänt stel och jobbade med att sätta igång lymfsystemet. Det mådde hon gött av!



Fågelbäbisar, dag 3.





Bowies och jag var på Byullseye Saloon och åt hamburgare.



Hopplektion med Schersmin! Sista chansen att finslipa innan lördagens tävling.



Vi hoppade både 60 och 70 cm, 60 gick bra och 70 fick rev vi näst sista hindret. Men jag var hur nöjd som helst ändå!



Den här bilden alltså, så fin! Cred till Bowies som fotade!



Var på skrittur med Sophie alldeles själv! Det gick så bra, hon har svårt för att vara ensam så det har varit en stor utmaning och jag har liksom inte riktigt vågat ta kommandot tidigare. Men jag känner mig tryggare och mer bestämd nu och då går det superbra.



Köpte ett nytt träns och bett till henne och är så sjukt nöjd! Visst är det fint!




På söndagen var det familjedag på Nilsson Bil av alla ställen, med en himlans massa aktiviteter och så. Min världens bästaste farmin var med och spelade med Kapten Kuling. Väldigt professionellt!







Fåglarna igen!



Och min underbara Schersmin.



Efter ridlektionen åkte vi till våra hästar och släppte in dem i paddocken med en stor pilatesboll. Läskiga grejer det där..









Rödhakarna.



Drog ett kul skämt för Martin.



Jonny och hans lådor..


Hovslagaren var hos oss på tisdagen, kom dit å kvällen och då var det verkligen kaos i stallgången.. Ljuvligt för mig som älskar att gå och greja och snygga till, faktiskt.



Och kolla så stora de blivit!





Löshoppade Sophie som tyckte det var väldigt kul men jobbigt att få ta några skutt och galoppera fort som sjutton. 









När jag kom hem hade vi fått spinnogram från Mjau, till föreningen!





Var tvungen att skriva ut och rama in bilden från tävlingen.



Ännu en tur med fina tjejen.





Tre sockar jag köpt till förmån för hemlösa kissar.


Bortsett från mitt fysiska skick så känner jag mig helt okej. Jag har haft helt vansinnigt mycket att göra den senaste tiden och är så gott som aldrig hemma, på riktigt. Jag åker hemifrån vi halv tio (3 timmar efter Martin åkt till jobbet) och kommer hem mellan 23-00, kanske får träffa Martin i 30 minuter innan han måste sova. Det är helt vansinnigt. Vissa dagar har varit så stressiga att minsta lilla skulle fått mig till att bara skrika rakt ut, det har verkligen inte varit kul. I förrgår hittades en kattunge mitt i Strömstad, ungefär 4 veckor gammal.

På natten sedan kom ett meddelande om att en andra kattunge hittats i stan. Direkt på morgonen började vi pussla och dividera med våra scheman och vem som skulle hämta var och när. Kattungen hämtades och lämnades i ett tillfälligt jourhem i närheten.

Timmen efter skulle vi hämta en hona med sina fyra ungar, utanför stan. Ungarna är två veckor gamla och har tagits över av Kattkedjan. Kattmamman förflyttas också för sina egna ungars skull så klart men även för att vara amma åt de upphittade ungarna.

Kattmamman med ungar körs till sitt jourhem ytterligare en kvarts körning bort.

I samma jourhem bor två andra katter vars matte blev akut inlagd på sjukhus och vi tagit hand om dem under tiden. Mamma med ungar lastas av och de två andra lastas in.

De körs till Havstenssund, som är 45 minuter bort. Vi skyndar oss tillbaka samma väg för att i ytterligare ett jourhem plocka upp en femte katt som har tid hos veterinären, 20 minuters körning bort. Katten tas till veterinär, körs tillbaka. Kattungen som hämtades på morgonen körs till sitt permanenta jourhem. Vi hinner väl ganska precis sparka av oss skorna och sätta oss på soffan innan telefonen ringer och det är Dingleveterinärerna som har fått in en upphittad kattunge. Snällt fick vi bila dessa 20 minuter in till stan, hämta katten, bila 20 minuter till jourhemmet och 20 minuter hem.

Det här var alltså min lediga dag. Då har jag inte tagit itu med det administrativa; jag skulle svarat på massa meddelanden och gjort nödrop och bokat tid hos veterinär och tagit bilder och samlat in pengar och allt sånt där ni vet.. Men när man väl är färdig med det praktiska vill man bara koppla bort.

I onsdags var jag helt ledig. Egentligen hade jag tänkt stänga av mobilen men det var också en stress att veta att det hade varit så jävla typiskt om någon verkligen i panik behövt få tag på mig den enda dagen jag har mobilen avstängd i 24 timmar. Så jag lät ljudet vara på men kollade inte på meddelanden occh notifikationer. Jag RÅKADE däremot stänga av den när jag var i stallet och under den tiden hade de försökt ringa mig från jobbet för att höra om jag ville jobba. Sådan himla tur, att slippa ta itu med det. Det var en helt fantastisk dag som kändes dubbelt så lång eftersom jag inte hade mobilen i handen halva dagen.

Igår var jag ledig men sjukt stressad.. Denna helgen är jag dock ledig också och jag har inte gjort många knyck i och med att jag inte mår så bra. Har umgåtts mycket med Martin eftersom jag bytt helg och egentligen skulle jobbat denna men är ledig för att jobba nästa istället. En ledig helg tillsammans är en lyx vi sällan får. Så vi har städat i garaget och klippt gräs och pappa kom hit med ett skrivbord som jag köpt. Nu har jag ätit en kvarg till kvällsmat och vi ska se på film. Hoppas verkligen jag mår bättre imorgon.
 
Jag har egentligen väldigt mycket att ta itu med på mobilen och i almanackan men det får vänta till måndag då jag är back in business så att säga. Känns skönt att kunna släppa det så ändå.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

aerials

Tänk så många privilegier man har fötts med. Alla goda förutsättningar och hur man omringats av människor som vill dig väl och gör allt de kan för att du ska lyckas med dina åtaganden, drömmar och mål. Alla som gjort sitt bästa för att du ska må så bra och vara så framgångsrik som möjligt. Alla gånger det känts som man ska dö eller gå sönder men ändå har man tagit sig levande ur det. Bara ta det i beaktande och reflektera över det en stund.


Visst har man det bra, egentligen? Man ska absolut inte förminska sina problem för att det finns människor som har det värre. Men om man tar ett steg tillbaka och sätter sitt liv med allt vad det innebär - i perspektiv - så kanske man ändå kan känna sig lyckligt lottad att man inte är en av många som drabbats av fruktansvärda sjukdomar eller andra katastrofer. Jag menar inte att man ska jämföra sitt liv med andras och att man inte har rätt att klaga. Men, jag tror inte att det skadar att försöka föreställa sig hur mycket mer illa allting kunde ha varit. Så kanske det där trängande behovet av att klaga kanske inte känns lika starkt.

Manfred sa en gång att "en situation är aldrig så illa att den inte kan bli värre". Vilket jag tycker är så vansinnigt klockrent. Istället för att åma sig över en situation kan man vara glad att den inte är ännu sämre. Detta menar jag inte är lätt om man nyss blivit diagnosticerad med cancer, men till vardags liksom. När man försovit sig, spillt ut morgonkaffet i bilen och glömt matlådan hemma innan klockan är 09.00.

Jag har tränat aktivt på att tänka positivt sedan oktober 2011. När Manfred avslutade vårt 5-åriga förhållande var jag så olycklig att jag på riktigt trodde jag skulle dö. Då hade jag aldrig varit med om något så jobbigt. Jag förstod efter ett tag vad jag behövde göra. Jag behövde ta kontroll över och ansvar för mitt eget mående. Hela min lycka kan inte falla på en relation. Då är man hjälplös.

Precis som att lära sig köra bil så krävs det övning. Övning, övning, övning. När det kommer till vårt mående är vi dock beredda att ge upp direkt, för det är ingen som säger att vi MÅSTE tänka positivt. Utdelningen är alldeles för abstrakt. Men när vi ska lära oss köra bil, ja då finns det helt enkelt inget alternativ! Vi SKA lära oss kära den där jävla bilen för vi behöver ett körkort som för resten av vårt liv innebär en frihet och självständighet.

Så man sätter sig i bilen och får sina tio kärringstopp på rad och tycker 30 km/h är vansinnigt fort och flåsar nervöst så det blir imma på rutorna när man närmar sig en trafikerad rondell med många irriterade trafikanter bakom sig.

Men inte fan ger vi upp för det.

Vi övar och övar och en vacker dag sätter du dig i bilen och kör iväg och du behöver inte titta på växelspaken när du växlar och kanske behöver du inte ens tänka alls. Du bara kör. Du kommer fortfarande ha sämre dagar och kanske backa in i en betonggris bmen andra dagar sätter du fickparkeringen på första försöket. Vi misslyckas ibland men vi klipper inte kortet och tänker "köra bil är inget för mig" för det, utan vi lär oss och går vidare. Resten av livet. 

Precis som med allt annat så måste man öva på att tänka positivt. För sin egen skull tänker jag, för visst fasen blir livet roligare när man ser möjligheter i merparten av alla situationer man befinner sig i? Visst känns det väl bättre att försöka hitta förståelse istället för att döma andra eller känna sig som ett offer?

Jag ska vara helt öppen och ärlig med att jag inte känner mig helt okej just nu. Rent av sämre än på länge faktiskt. Jag är stark när jag orkar, men de senaste dagarna har bara sugit allt ur mig. Jag känner mig bara handlingsförlamad och full av ångest. Tunnhudad och med hjärtat på utsidan. 

Jag försöker vara positivt men idag går det inte. Jag känner det liksom inte på riktigt. Jag känner mig mest likgiltig.

Men jag fortsätter försöka.

Och försöka.

Och försöka. 

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

spoken word

Äntligen! Har jag fått tummen ur för att skriva ett skitlångt inlägg som ni älskar att hata. (Ping Åsa!)

Jag har inte skrivit ett längre inlägg sedan i början av mars. Jag vet inte riktigt vad som hände. Inspirationen, lusten och meningen med att skriva bara försvann faktiskt. Det hände så mycket samtidigt i och med att farmor gick bort och att jag köpte häst och livet liksom skulle rulla på, lite som att jag mest ville leva i nuet och inte bejaka min situation eller mina känslor mer än så. Så det här är en recap på vad som hänt under mars, april och maj. Tror det är närmare hundra bilder helt ärligt. Men jag tror det hade varit kul att läsa om dessa månader längre fram och komma ikapp lite.

Jag hade köpt en glasburk i Uddevalla som jag var så nöjd med och mina katter förstörde den. Hörde av mig till butiken som erbjöd fantastisk service och skickade en ny till mig och lät mig betala med swish. Tog en dag så var den framme! Sagolika Hem i Uddevalla, besök dem!





Fick till några träningspass under månaderna som var. Nu när hästen är här lyser gympassen med sin frånvaro.





Har försökt flera gånger att köpa hälsosam mat och äta bra, men.. orken har liksom inte funnits där.



Mina älsklingar.♥



Jag köpte myntakuddar till förmån för Änglakatten.Mycket uppskattade.



Har man en dålig dag får man äta bulle i fikarummet.



Älskade Schersmin ♥



Vår jourhemskatt Martin. Gör sakta men säkert framsteg!



Vi skulle adoptera ut en katt via Kattkedjan, och kvinnan som skulle adoptera jobbade på Solbo där farmor bodde. Hon berättade så fina saker om min älskade farmor, tårarna bara rann och rann under vårt samtal men samtidigt kunde jag inte låta bli att le. Min farmor var så fantastisk. Jag saknar henne så..



Min fina tjej.



Farmin hjälper mig fågelskåda, haha.



När det var ags för veterinärbesiktning för Sophie var jag som tur var ledig och fick veta med bara några timmars varsel. Så det blev en spontantur till Horred med ett stopp på Hööks på vägen för att köpa en massa prylar som behövs till hästen.

Lång historia kort så gick hon inte igenom besiktningen. Hon hade ett sår på kotan på bakbenet som var otroligt svullet så vid böjprovet visade hon hälta. Efter att ha rådgjort med min veterinär kände jag mig ganska säker på att det bara var något tillfälligt som skulle läka med tiden så jag fick köpa henne för ett reducerat pris. Det kan ha varit mitt livs korkade köp eller också världens kap. Tiden får avgöra vilket. Jag älskar henne och hade aldrig kunnat lämna henne åt sitt öde, jag ville inget annat än att ge henne ett nytt liv. Ett fantastiskt bra liv!



Köpte ny stalltröja!



Beställde hem dessa. Aromaterapi i vape-form. Har läst en del och alla verkade väldigt nöjda, själv kan jag inte påstå att de verkar göra så stor skillnad. Men kul att prova!



Den här bilden alltså.. skrattar rakt ut varje gång jag ser den, fy fan vad jag relaterar!



Jag var hos Mary och gosade bäbis! Fy sjutton så liten hon var, lilla Linnea. Världens snällaste bäbis som gav mig en och en annan glädjetår i ögat. Tänk att en av mina bästa vänner har blivit mamma. ♥



Schersmin och jag redo för hopp!



På våffeldagen bad jag Martin köpa hem våffelsmet och andra tillbehör bara för att inse väl hemma sedan att vi inte ens hade ett våffeljärn! Så otroligt dumt! Tur vi har vår snälla granne Marie som kunde låna oss ett så vi fick våra våfflor, haha.



Älskling solar.



Var på möte på Nilsson Bil för att diskutera leasing. Skrev avtal på denna pärla! Skulle hämta den först när jag fått sålt Bubblan men det uppstod så mycket komplikationer att jag blir matt bara av att tänka på det.. summa summarum behöver jag nog inte skrota den trots allt men det verkade så ett bra tag.





Jourhemskissen Martin ♥



Nya bilen bredvid gamla bilen! Gjorde ont i hjärtat att ställa av Bubblis för gudars som jag älskat den, men nu känns det som att den precis som Golfen bara hånar mig in i det sista... Har fortfarande inte fått den i ordning, men skulle verkligen vilja bli av med den alltså.



Bodycombat!



Mycket fokus ligger fortfarande på hur jag vill prioritera min fritid och hur jag undviker stress. Tänk att det ska vara en ständig kamp att inte känna sig bra nog.



Och ÄNTLIGEN kom min älskade Soffipropp!



Det första vi gjorde efter en dag i hagen där hon fick bekanta sig med nya kompisarna, var att tvätta henne ordentligt. Kolla så lite muskler hon hade. Och dåig päls, dåligt hull, dålig man och långa hovar.





Här är såret som gjorde att hon inte gick igenom veterinärbesiktningen.



Lite vårsol med Lana och Bowies!



Lena och jag släppte lös Sophie i paddocken och busade lite med henne. Så fin!


På Backlunds. Kolla den påsktårtan! Köpte den av ingen särskild anledning alls annat än att den såg delicious ut!









Fick en himla fin inbjudan via post! Det är inte ofta nu för tiden!



Måndag.



Chestday med Bowies.



Release av bodypump 101!



Rawfood-kokosbollsfika.



Började rida Sophie barbacka och utan bett. Gick helt okej.



Myskväll med Bowiesbuns, hamburgare och Guardians of the Galaxy 2! Chris Pratt alltså ♥



Bowies hjälper mig med Sophie!



Och på ridskolan är det Schersmin som är min favorit. ♥



Söndag. 



En tidig morgon i min fristad. Älskar att mocka och sopa och rengöra vattenhinkar och bara städa i stallet i lug och ro.





Mitt liv.


En sjukdag i soffan med min bäbis.



Uteritt med Linn och Lena, tog ett stopp vid kiosken på vägen hem för att äta glass! En så himla fin dag!





Jonny och hans favoritlåda som jag har lagat flera gånge för han älskar den.



Sophie och jag.



Det nästintill omöjliga projektet att säkerhetskopiera min gamla mobil och överföra till min nya. Tog en månad innan jag fick ordning på det.



Fick hem farmors Linnea-servis som jag blivit lovad i alla dessa år.. Så konstigt. Så länge jag kan minnas har hon pratat om Linneaservisen och alla fotoalbum som jag skulle få när hon gått bort. Och nu är det här. Underligt när det kändes så avlägset. Ställde in allt i vitrinskåpet som en daglig påminnelse om henne.









Bästa goset.



Tidig morgon med Sophie!











Promenad längs havet med två av mina favoriter.



Nytt täcke och nya lindor!



Bilder från farmors begravning.















En väldigt fin ceremoni som farmor hade uppskattat väldigt mycket. ♥ Jag kände att jag redan sagt farväl till henne, den där sista gången vi pratade i telefon. Men överlag känns det som att hon är med oss överallt.

Med bilen följde en vattenflaska. Inte dåligt.



Soliga dagar med Sophie.





Fick den här bilden av Martin när jag var på jobbet. Tydligen hade grannen kommit gående med en hund. Lana gillar inte hundar, kunde vi konstatera. Martin fick klättra fyra meter upp i trädet med gymväskan på axeln så hon kunde kliva ut på den och sitta där när han klättrade ner.



Gänget ♥



Jag:


Sophie stampade mig på tån en kväll. Det gjorde så fruktansvärt ont att jag trodde jag skulle tuppa av. 



I dagsläget är det helt svart under nageln. Men den lossnade inte i alla fall!



Snapchat-morgon!



Njöt av proteinglass och mysigt sällskap i solen.



En fågel som tog sig in i butiken, jag var så bekymrad för den stackars talgoxen. Tror den kom ut faktiskt.


Sällskap med på ridskolan.



Vi besökte nya restaurangen Bullseye Saloon och åt hamburgare.



Fick en selfie från Martin som hängde med min tjej ♥



Ridtur med Lena och Saga!



Hämtade katter som vi skulle omplacera via Kattkedjan. Fina Baileys och Tequila.




Bowies på Ica. Sa "Martin kom fort och ställ dig bredvid den här skylten!", haha stackarn!



"Martin kom fort och håll upp den här så ska jag roasta dig!"



Jonnyboy ♥



Ridtur med Bowies! Hur gullig är inte han som följer med på sånt här?



Fick hoppa Chiquitta på ridskolan.



Gose.





Försökte övertala Martin att köpa en till tårta men den gick inte så bra. Men se så fin?



Köpte väldigt fina strumpor till förmån för hemlösa katter. ♥



Vi fick en goodiebag av jobbet för ett bra jobb i april. Väldigt, väldigt uppskattat! Så mycket fina grejer!







Martin ♥



Sterling har en förkärlek till att gosa med smutstvätt. Ingen aning om varför.



Åsa har du läst så här långt? Då vet du att denna är till dig! =D



Urnsättning för farmor. En vacker dag där jag återigen fick bejaka hur det känns att hon är borta. Men jag kände mig lugn och försökte föreställa mig att hon stod bredvid och fokusera på kärleken jag känt för henne och hur tryggt det hade känts om jag kunnat hålla hennes hand där och då.



Något väldigt aktuellt just nu är att Martin och jag såg denna killen i FB-gruppen för adoption av grekiska gatuhundar. Vi båda föll pladask.. Har diskuterat detta fram och tillbaka och förklarade för Martin att om vi skaffar hund så får det vara hans hund. Jag har mina katter och hästen och Kattkedjan. Men det var han helt med på. Så idag pratade jag i telefon med Debbie från SAWA (som hjälpte mig med Artemis) och diskuterade detta. Hon erbjöd oss att få vara jourhem åt honom över sommaren vilket är speciellt för att hon känner och litar på oss, annars brukar inte det vara ett alternativ. Så får vi känna på det lite och se hur det går med katterna och så. Men först måste vi näta in altanen och fixa en hundkoja!



Kom till stallet häromdagen och mötte en oerhört smutsig Sophie. Så vi tog en snabb dusch, hon är så duktig!









Vi fick in ett nödrop på Kattkedjan om den här katten som synts till på Tjärnö. Satte upp en fälla och väntade..



In i fällan klev istället den här kissen. Jag döpte honom till Ghost.





Sålde min gamla mobil och skulle plocka fram gamla "skalet" jag haft till. Inser att jag haft BookBook till alla mina iPhones!



Propp ♥



Lena och Madicken ♥



Jag med Sophie och min brorson som fick prova rida lite.



Jag har frågor.



Pyssla om hästen ♥





SEMESTER! ♥♥♥



Började semestern med nyfärgat hår och nya lösögonfransar av bästa Johanna! Vi har haft fantastiskt väder hela veckan men pga. hur jag är som person så brände jag mig som fan i solen första dagen så jag har inte kunnat njuta mer av den. Haha. Har plågat mig själv med att envisats att sitta ute men gudars så ont det gjort.

Tog en premiärtur med Artemis!



"Get off my property you darn kids!"









Martin bjöd på middag på Park följt av Alien: Covenant på bio! Väldigt bra film!



Kom till stallet för några dagar sedan och upptäckte att Sophie inte mådde bra. Sår och blåsor på huvudet, knölar över hela kroppen, hängig, sårskorpor på karleden vilket tyder på mugg.. Kändes inte alls bra i mammahjärtat.











I förrgår åkte vi till Göteborg! Besökte Science Fiction-bokhandeln, shoppade väldoftade grejer på Lagerhaus och åt hamburgare på Butcher's Market. Stannade på vägen i Uddevalla och köpte mekarskydd till framsätena i bilen och eksemtäcke och en grimma. 
 
Drog ett skämt om att de var korkade som skrivit K:et och R:et bakochfram i "Mark".



Det här ljuset doftar precis som hemma hos familjen Hanberg! Inte tomat, bör tilläggas.



Hamburgare. ♥



Köpt på Lagerhaus!



Martin igen..



Igår var Lena och jag på Pay & Jump på Lunden. Det var så kul att titta på alla ekipage!



Sedan åkte vi till stallet för att tvätta av Sophie allt geggigt flugmedel och prova hennes nya täcke. Det såg jobbigt ut men hon verkade väldigt nöjd faktiskt. Lena sa att hon såg ut som en biodlare, skrattade så mycket åt henne stackarn!







Så här såg min kalender ut förra veckan. Skulle bli så skönt med semester och ett tomt schema tänkte jag men, kan inte påstå att det varit så lungt ändå.



Det var allt för nu! Kommer nog ett lite mer innehållsrikt inlägg framöver. Tack för att ni kikar in varje dag. =)

 
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

give me your love

Idag har varit en helt fantastiskt bra dag. Jag har varit grym. 


I vanliga fall brukar dagarna ha ganska högt tempo och jag brukar vara på språng även när jag är ledig. Är jag inte det brukar jag sova bort hela dagen för att jag är helt slut. Men idag var inte så riktigt, för att det jag planerat föll liksom bort grej för grej och tillslut stod jag här med en helt ledig dag till mitt förfogande och ingen tid att passa.

Jag hade en mysig morgon med Martin som åkte till jobbet vid tolv. Jag satte igång robotdammsugaren och började gå efter och sopa i hörn och skrymslen som den inte kommer åt. Fick sedan idén att moppa golvet i vardagsrummet, köket och på badrummet. Sagt och gjort. Dammtorkade inne på toaletten, skurade rent all porslin. Hängde upp en maskin tvätt och tvättade mattor och vek tvätthögen som legat i en vecka. Tog kort på hästgrejer och la ut på säljsidor på FB. Bar ut lådor till skjulet, bar ner andra lådor till garaget, slängde skräp och gav fåglarna mat. Satte upp en tavla i hallen. Möblerade om i sovrummet, ställde bland annat in nattduksbordet från farmor. Gick igenom en hel påse med smycken och sorterade och la allt för sig i en egen zipbag. Dammade hela huset. Städade Martins skrivbord. Tog hand om två dagars disk. Bäddade. Organiserade Martins garderob. Lagade och åt lunch framför ett avsnitt Six Feet Under. Rensade kattlådorna och fyllde på sand. Uppdaterade mobilen. Åkte till stallet vid sju och tog kvällspasset och fick till ett kort barbackapass i paddocken.

Det sjuka är att jag gjort allt detta med en sånotrolig harmoni. I vanliga fall brukar jag stressa med saker som "måste" göras för att jag inte hinner göra dem de dagar jag jobbar. Men jag har verkligen fått slappna av och rensat huvudet och bara känt mig så tillfreds. Det har varit så gott som omöjligt för mig, ju mer jag städar desto mer brukar tvångstankarna sätta in och pusha, säga pt mig att göra lite till och lite till och lite till..

Men idag har jag tamejfan behärskat konsten att vara effektiv men utan att känna en sekunds stress utav det. Inte är det för alla saker jag gjort som jag är grym, men för att jag mått bra utav det och tagit mig en dag helt för mig själv och bara slappnat av på mitt eget sätt.

När jag kom till stallet idag och skulle hämta Sophie i hagen var jag beredd på att behöva jaga henne, nu när de går på grönbete brukar de aldrig vilja komma in. Men när jag ropade kom hon halvspringandes mot mig! Under det ögonblicket bara slog det mig att herregud vad jag älskar dessa underbara djur. De gör mig så mycket gladare hela tiden. De ger mig sinnesro och kärlek. Hoppas de känner att jag älskar dem som jag gör.

Glad påsk förresten!

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

chip on my shoulder

Hej på er.

Jag känner mig ostrukturerad och ur gängorna. Jag försöker uttrycka hur jag mår och känner mig men tappar orden på vägen. Det är verkligen jättesvårt att förklara, jag känner mig bara tom i huvudet. Inte på ett utbrändhetsliknande sätt utan på något helt annat.. jag vet inte.

Därför har jag tagit en liten inofficiell bloggpaus. Ända sedan farmor gick bort och sedan jag satte igång projektet med att köpa häst har jag helt enkelt inte riktigt haft ett behov av att dela med mig av hur jag känner eller tänker. Konstigt nog. Det har varit tillräckligt att försöka få bukt med tankarna inombords. Jag har liksom blivit nästan lite överväldigad av grubblerier och tankar att jag inte riktigt orkat skriva ner dem. Känslorna bearbetas på högvarv ändå.

Det låter verkligen som jag mår jättedåligt, men det gör jag inte. Jag känner mig lite trött igen och jag känner mig ledsen i korta episoder, men jag gör vad jag behöver för att funka till vardags och inte må skit utav det. Att skriva av mig känns inte som ett essentiellt behov för överlevnad just nu, även om jag längtar tills jag kan berätta vad som hänt de senaste veckorna.

Hoppas ni mår bra och tack för att ni fortsätter titta in varje dag trots att uppdateringarna lyser med sin frånvaro.

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

eraser

Vilken jävla kväll.

Ända sedan jag bestämde mig för att sälja bubblan har den börjat jävlas värre än någonsin. Jag måste reparera den för att sälja den liksom.

Men idag nådde den botten när vi varit på Ylseröd, ska åka hem och skiten inte startar. Alls. Fick ringa bärgare.

Bärgare körde den till Söle. Vi knuffar in den i garaget. Pappa ska felsöka, vrider om tändningen och...

Biljäveln går som en klocka. Alltså.

Jag har bara skrattat mig igenom hela händelseförloppet. Det är så sjukt. Jag hämtar min nya bil på onsdag liksom. Onsdag! Ändå hånar bilen mig in i det sista.

Bubblis, jag önskar jag kunde älska dig villkorslöst men du gör det tamejfan svårt för mig.

Kom hem med en Martin som hade migrän och feber så han bara låg och hyperventilerade och frustade och inte ens svarade på tilltal. Trodde jag skulle få uppleva inte bara min första bärgning utan också mitt första 112-samtal ikväll.

Men imorgon blir en bra dag.

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

sofie

I söndags blev jag lite spontant ledig från jobbet med tanke på att farmor gick bort dagen innan.. Martin jobbade och jag ville inte vara ensam med mina tankar så jag frågade Lena om hon ville följa med till Horred och titta på häst. Jag går väl lite i hästköpartankar för att jag vet att det inte bara är en period jag är inne i, det är en livsstil jag haft och saknat väldigt mycket. Och är redo att ta upp igen. När jag sålde Dominique ville jag ta en paus innan jag skaffade en D-ponny och det var 10 år sedan nu. Jag kollar HästNet varje dag, inte bara en utan flera gånger. Jag såg en skäck för några veckor sedan.. som jag bara inte kunde sluta tänka på. Så jag ringde och frågade om hon fanns kvar. Det gjorde hon. Jag hade för avsikt att ta en tur till Horred under förutsättning att en vän kunde följa med, så vi kunde umgås och ta en roadtrip liksom. Jag hade aldrig åkt själv, det är ju ändå en resa på över 50 mil sammanlagt. Men Lena var sugen på att följa med så åtta på morgonen drog vi från stan.

Jag tror man helt ärligt kan säga att det var lite utav en katastrof. De som hade hästen driver verksamhet där de köper in och säljer vidare, så de hade många hästar. De hade henne hemma på lösdriften, och vid en provridning brukade de köra hästen med transport till sitt ridhus någon mil bort. Nu hade deras bil gått sönder, så vi fick göra vad vi kunde av situationen. Det är svårt att bedöma en häst bara av att skritta, trava och galoppera längs en grusväg, jämfört med att rida i ett ridhus. Men framför allt så gick hästen omkull när Lena red, hon bara snubblade och ramlade ner på knäna..! Hästen var väldigt smutsig efter lösdriften, hade bar hals/nacke på sin ställen efter att täcket skavt bort manen, hade sår på benen efter vurpan och stora märken på rumpan efter en skada i hagen. Jag kände ett så trängande behov av att ta hem henne och bara pyssla om henne alltså, tvätta henne i timmar och bara låta henne landa i lugn och ro. Bli hennes bästa vän. Hon var så oerhört snäll och väldigt positiv när jag red, dock inte särskilt utbildad. Hon kunde inte flytta sig för skänkeln alls utan allt var bara gas och broms för henne.

Lena var inte imponerad alls och tyckte jag skulle låta bli att ens överväga att köpa henne. Men jag är inte den som faller pladask för de populära, duktiga och finaste individerna. Jag är den där som hellre tar mig an de trasiga och utstötta djuren. De som kräver tålamod och inte har förtroende för alla. Alla mina katter har varit hemlösa, förvildade eller avlivningshotade.

När jag letade efter häst ville jag ha en läromästare. Någon att utvecklas med och som kan lära mig mycket. Men efter att ha träffat denna fantastiskt vackra häst känner jag att nej, det kanske inte är där i livet jag är just nu. Jag kanske inte ska prestera eller ha hög prestige. Kanske behöver jag en Sofie i mitt liv, som jag mest spenderar tid med att pyssla om och kanske bara ta lugna uteritter med till en början. Är vi två lite halvvilsna individer som behöver lugn och ro, båda två? Som kan ägna tiden tillsammans på att bara vara oss själva och inte bry oss ett dugg om prestation?

Jag kan inte sluta tänka på henne. Egentligen skulle jag behöva vänta i alla fall tills jag sålt bilen men de har haft henne i två månader (relativt lång tid för hästhandlare) och när som helst kan någon lägga handpenningen och då är det för sent. Jag funderar så..

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

farmor ❤️

Jag drar en oerhört djup suck och torkar tårarna ur ögonen när jag skriver detta.

Okej.

I lördags förmiddag gick min farmor bort. Hon som funnits i mitt liv sedan dag ett och varit som en tredje förälder för mig. Vi stod varandra oerhört nära, vi har alltid gjort det. När jag var liten var jag ofta med henne ut på landet där hennes sambo John hade sitt hus. Vi spelade boule, plockade grönsaker i växthuset, plockade potatis, gick runt i kohagen, plockade smultron på strå, gungade, gjorde skattkartor och på vintern byggde vi snögubbar som fick ha på sig en jacka för att inte frysa. Jag satt vid hennes skrivbord och ritade i ett block och hon hämtade alltid en Mer och ett marsipanbröd åt mig. I bilen med registreringsnummer EYG fanns en äggklocka som jag använde för att se hur lång tid det tog att åka från stan till huset och det stod alltid en Mer med smak av svartvinbär i dörren. Det är därför jag inte gillar svartvinbärssmak så mycket i dag, för den var ofta väldigt varm och jag blev ofta åksjuk i samma veva så jag associerar smaken till illamåendet. Hon körde bakom mig när jag sprang så snabbt jag kunde på grusvägen och sa att jag sprang i 20 km/h.

Hon flyttade in i vår gamla lägenhet på Rödshöjden och bodde ett stenkast bort. När pappa hade sina spelningar fick jag alltid vara hos farmor. I högstadiet ville jag inte åka bussen på morgonen så jag följde alltid med pappa in när han började och spenderade morgonen hos farmor där jag åt frukost och kollade på TV. Efter skolan gick jag hem till henne och väntade på att pappa skulle sluta. Varje morgon och varje eftermiddag var jag hos farmor. Ibland skickade hon vykort för att säga att hon tänkte på mig, eller för att önska grattis på namnsdagen eller grattis på födelsedagen.

Ju äldre jag blev desto mindre sågs vi. För det mesta ringde hon mig ofta men när åldern tog ut sin rätt och demensen kom in i bilden slutade hon ringa. Vykorten slutade komma. Jag fick hålla kontakten. På julafton 2016 hade hon svårt att placera mig men hon glömde aldrig bort mig. Sista gången jag pratade med henne var för några veckor sedan och då sa jag att jag skulle komma och hälsa på snart. Och jag försöker att inte förbanna mig själv för att jag inte gjorde det. Jag kunde alltid ha gjort mer..

Hon fick luftvägskatarr några dagar innan hon gick bort. Hon var alltid positiv och glad, och det var hon in i det sista. Hon fick morfin för smärtan och var på gott humör. I lördags ringde en sköterska till min faster och sa att det här kommer nog bara gå åt ett håll. Siw satte sig i bilen för att komma till Strömstad men hann inte fram innan farmor gått bort.

Jag är så oerhört tacksam över att det gick fort. Farmor berättade ofta att hon var rädd att dö en långsam och smärtsam död, att hon ville somna och aldrig vakna igen. Lite så kan man väl säga att det blev. När hon gått bort ringde pappa mig när jag var på jobbet, jag släppte allt och åkte till Solbo direkt. Där låg farmor i sin säng. Uppklädd, nerbäddad och med blommor i händerna vilandes på magen. Jag hann inte reflektera över hur det skulle bli att se henne död, eller hur det skulle kännas att se en död människa överhuvudtaget. Jag stod och tittade på henne men det kändes inte som hon. Kroppen var liksom lite blekare och huden slätare, att det nästan såg ut som en vaxdocka. Bara något symboliskt, inget verkligt. Jag ville inte röra vid henne, för jag ville minnas henne för sina varma, mjuka händer. Jag har väldigt svårt för den där kylan och stelheten som infaller ganska snabbt efter att en kropp har stängt av.. De undrade om jag ville vara ensam med henne men jag kände inte att jag behövde det. Jag har rört vid henne en sista gång, jag har pratat med henne en sista gång. Det var inte hon som låg där.

Farmor var en så otroligt stor del av mitt liv, och nu är hon borta. Det gör så in i helvete jävla ont. En del av mig har liksom inte fattat det. men jag får sådana små uppenbarelser hela tiden som får mig att bryta ihop. Att ta bort hennes telefonnummer. Aldrig mer höra hennes röst. Inga fler jular tillsammans. Aldrig hålla henne i händerna eller se in i de där snälla ögonen igen. Vad skulle man inte ge för att få fem minuter tillsammans, bara en sista gång?

Jag har aldrig varit med om en liknande förlust tidigare. När Findus gick bort kände jag mig knäckt men det här är snäppet värre så klart.. Jag vet inte vad jag ska tänka eller göra egentligen. Min enda tröst just nu är att jag hoppas och tror att vi återförenas med våra älskade en dag igen, om inte annat så är det vad jag behöver tro för att må bättre. En dag ska jag kunna minnas henne med glädje och hylla allt vi gjorde tillsammans. Jag är så oändligt tacksam över att jag fick träffa den här underbara människan, och fick det stora privilegiet att ha henne som just min farmor. Det finns ingen snällare människa. Hon bar inte på någon illvilja mot någon, någonsin. Alltid glad och positiv och spred ingenting annat än villkorslös kärlek och värme runtom sig. Hon var en riktig ängel. Så genomgod och osjälvisk och kärleksfull.

Därför är livet uppochner nu. Jag har sovit 15 timmar idag och mår inte bra. Jag har så mycket mer att berätta (bland annat om när jag var och kollade på häst igår) men just nu orkar jag inte riktigt ta tag i något alls. Dagarna känns okej men kvällarna är förjävliga. Det är som om allt bara kommer ikapp mig efter klockan 18 ungefär. Kanske behöver jag sysselsätta mig men det får ta den tid det tar. Jag vet inte hur man gör när man sörjer, men de flesta har gett mig rådet att bara låta det komma och låta det gå över..

Min älskade lilla farmor. Om du bara visste hur mycket kärlek du givit och hur mycket du lärt mig.

Om du bara visste hur mycket jag älskar och kommer sakna dig.

Tills vi ses igen, farväl och hälsa John. ♥

 
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.