Change of Seasons

Häj häj bloggen!

 

Nästan en vecka sedan vi hördes sist. Denna förkylning jag har åkt på har sannerligen tagit ut sin rätt, kan vara den mest ihärdiga jag någonsin haft. Symtomen har varierat och kommit och gått helt vilt. Men för det mesta har jag känt mig rätt pigg och fräsch i kroppen men varit riktigt kass från halsen och uppåt. Så jag har hållit mig hemma på min kammare.. och åkt till stallet fram och tillbaka som en skållad råtta. Inte riktigt så men det är ett roligt uttryck. Queenys öga skulle behandlas med ögondroppar 3 gånger om dagen enligt veterinären. Ärligt talat så orkar jag inte åka ut tre gånger per dag, särskilt inte när jag är sjuk. Så det har "bara" blivit morgon och kväll, så jag har passat på att ta frukost- och kvällspassen i stallet när jag ändå varit där. Det är lite tjötigt att inte kunna bara koppla av på kvällarna utan veta att jag måste ut men det var väl samtidigt ändå tur att det hände nu när jag inte jobbar 7 dagar i veckan.

 

Många timmar har spenderats i sängen och jag har givetvis haft sällskap.





Druckit te ur min nya mugg. Skönt för en sargad hals, även om jag nog måste inse att jag inte är superförtjust i te egentligen.

 

 

Vi har budgeterat och insett att nästa månad kommer bli katastrof rent ekonomiskt, med extrautgifter som nya däck plus hjulinställning till bilen, Queenys veterinärbesök (plus tre återbesök) och så måste katterna till vet för sin årliga undersökning av tänder, vaccination plus att jag ska skaffa pass åt dem så de kan tas över till Norge om de behöver uppsöka veterinär i kompexa ärenden. De var ju så fantastiska på Fredrikstad Dyrehospital. Men extrautgifter på över 10.000 så här till jul slår väl aldrig fel.

 

 

En kväll när jag kom till stallet såg jag detta. Ser inte Queeny lite annorlunda ut? Något är off, men vet inte vad. Blir det lättare eller svårare att ge ögondroppar nu?

 

Den sprang runt och satte sig mellan boxväggen och boxdörren. Så när jag drog igen dörren liksom sprang den med med varsitt benpar på respektive sida haha. Så himlans söt.

 

 

När måndagen kom tog jag stallet på morgonen och skulle sen ringa till VC för att fråga om de tyckte jag skulle testa mig för covid. Det kanske är helt självklart att jag ska, men jag ville inte riskera att göra fel och ta upp tiden som nån annan kanske behövde i och med att jag inte alls trodde jag hade rätt symptom för att vara smittad. Men vad är FUCKING grejen med att vi inte kan prata med levande jävla människor när vi ringer instanser och företag nuförtiden? Jag vill bara ringa och ställa en enkel ja- eller nejfråga, men måste knappa mig fram till "tidsbokning och rådgivning med sköterska" och då ska jag plöstligt få ett sms med ett formulär som jag ska fylla i och SEN komma till en CHATT? Jag kan bli heeeelt tokig på sånt där! Samma med kundtjänst på vissa hemsidor, det är bara en chatt med en bot. Inga riktiga människor att prata med. 

Jag blir ju frustrerad för att jag vill att det ska gå snabbt; jag var i stan då och kunde åka och testa mig på 5 minuter om jag bara får svar nu. Jag kan inte sitta och fylla i formulär och bli inbjuden till en chatt flera timmar senare, då har jag liksom åkt hem. Men tänk alla äldre människor!(!!!) Hur sjutton ska de få ordning på detta när allt hänvisas till smartphones och datorer som de kanske har men är osäkra på hur det funkar? Blir galen. 

I alla fall så drog jag en chansning på att jag borde testa mig så jag bokade och åkte in. Vad sjukt det var. Är första gången jag testar mig, för jag har inte haft förkylningssymptom på 2 år nästan, så lyxigt. Men så läskigt det var att testa sig själv, jag var så rädd att inte göra det ordentligt. Pinnen man körde ner halsen var helt blodig när jag var klar, så gissar att jag i alla fall rotade runt som jag skulle, och så LÅNGT in i näsan den gick? Aja, jag fick svar två dagar senare att det inte var covid jag hade iaf.

 

 

Jag fick hem min beställning av chips. Estrella hade en limited edition med smak av svartpeppar och gräddfil som jag tyckte var så god, men så tog den slut i butik så jag beställde hem från nån partybutik. Åt en påse men låste in resten i kassaskåpet. Får väl be Martin slänga in kassaskåpsnyckeln i pumphuset med alla superäckliga spindlar så får vi se hur desperat jag behöver vara för att ta mig in dit och hämta den.

 

Tänk den dagen vi får inbrottstjuvar som bryter upp kassaskåpet och förväntar sig hitta pengar och juveler men stöter på 4 påsar chips.

 

 

 

När jag varit hemma har jag haft en del tid att göra sånt som jag inte hunnit på ja, både veckor och månader. Jag driver föreningen själv nu sedan en tid tillbaka så jag hade otroligt mycket att "ta igen" för att hålla mig uppdaterad. Ringde tio samtal på en och samma dag och höll intervjuer. Det blir ju lätt så när man väl halkat efter en gång, man sticker bara huvudet i sanden och så hopar det sig. Men mycket av det har jag haft tid att ta igen.

 

 

Känslan efteråt är ju helt sinnessjukt tillfredsställande. Särskilt nu när jag ändå i typ två veckors tid haft en dygnsrytm där jag går och lägger mig vid 23-00 och går upp 7 varje dag. Så när jag väl var klar med dessa stora åtaganden var klockan inte ens 17, för jag hade börjat så tidigt. Annars brukar jag få feeling kvällstid och sitta hela nätter rakt igenom. Det är ju också tillfredsställande men känslan blir inte långvarig efterrsom sömnen blir lidande.

Bäbisarna.

Häj bloggen!

 

Då e d FINA JAG som rapporterar direkt ifrån sjukstugan. Jag har åkt på min första förkylning sedan februari 2020, och det rejält. Det gör så vansinnigt ont i själen att sjukanmäla sig från jobbet och särskilt på en helg då det är dubbelt betalt, men är man sjuk så är man liksom.

 

Bild från i tisdags när jag haft min lediga dag.

 

Onsdag morgon och jag vaknade av att Sophie bet mig i fötterna. Ni ser ju hur fierce hon är.

 

 

På rasten köpte jag denna. Älskar anteckningsböcker och älskar baby Yoda. Mitt problem med anteckningsböcker är bara att 1. jag har så många och 2. jag känner ett tvång att mina anteckningar ska vara snygga så jag lägger sjukt mycket onödig tid på att skriva dem.

 

 

Torsdag morgon hade jag frukostpasset i stallet. När jag kom hem tog jag en dusch och la mig på sängen och tog itu med lite sms och meddelanden en stund innan jobbet.

 

 

 

Jag förflyttade mig sedan till andra sängen där jag kollade på världscupen i hästhoppning och chillade med katterna. Jag kanske råkade somna en liten stund också.

 

 

 

Svårt att ta sig härifrån när det väl är dags.

 

 

Både torsdag och fredag hade jag morgonpasset på Ylseröd men hjälpte även Kate som var bortrest då att ge hennes hästar frukost. Det blev tidiga morgnar.

 

 

Men som tur var hann jag ändå sova i runda slängar en halvtimme till mellan stallen och jobb.

 

 

 

På fredagen hade jag dessutom tackat ja till att jobba extra på XL Zoo innan jag skule börja på Bodypower klockan 13. Det var en otroligt lång dag; jag gick upp 06.00, åkte till Ylseröd, åkte till Kate, jobbade på XL 10-13, jobbade på Bodypower 13-20 och DESSUTOM var det min första dag på flera år utan koffein. Jag brukar dricka minst 400 mg koffein per dag och känner mig konstant trött och att koffeinet inte längre har uppiggande effekt, så jag bara bestämde mig torsdag kväll att gå helt cold turkey på koffeinet dagen efter.

 

Fredagen var helt fruktansvärd. Jag hade sådan huvudvärk som vägrade släppa trots att jag drack litervis med vatten och jag var helt utmattad och orkeslös, nästan släpade mig själv hem efter mitt första 10-timmars arbetspass på månader. Jag får ju skylla mig själv så klart men tajmingen var värdelös. Men infaller motivationen så gör den liksom.

 

När jag skulle somna på fredagen började jag få en brännande känsla i näsan. Jag kände direkt att det var en förkylning på gång och tänkte att jag garanterat skulle vakna med halsont. Mycket riktigt. Jag hade morgonpasset i stallet och när jag kom hem mådde jag skit. Kontaktade chefen som sa åt mig att stanna hemma. Sedan dess har jag bara blivit sämre. Martin sa att det hördes inatt att jag blivit sjukare, för mina snarkningar lät "som en trasig ventil". Haha. 

 

Som tur var har jag så snälla människor runtom mig som handlar mat åt mig. Johanna hjälpte mig igår och Bowies hjälpte mig idag.

 

Så helgen har jag mest spenderat hemma i sängen med katterna. Sovit en hel del.

 

 

 

 

 

Igår kväll fick jag dock ett samtal från en av medryttarna i stallet som upptäckt att Queeny hade skadat ögat. Jag fick åka ut och ta mig en titt. Ögonlocket var väldigt svullet så jag fick inte upp ögat för att se om hornhinnan var skadad. Jag trodde inte det var nån fara men har ändå av erfarenhet lärt mig att hellre ringa veterinären en gång för mycket än en för lite, så jag ringde jourhavande veterinär och sa att det kanske är löjligt men min häst har sbullet ögonlock och kniper med ögat. Han försäkrade mig om att det inte alls var löjligt utan fullt befogat då det var viktigt att undersöka hornhinnan, då skador på hornhinnan behöver vård snarast för att inte skalera. Så veterinären kom ut och undersökte, och kunde konstatera att det var sår på hornhinnan som behövde behandlas. Så nu ska hon ha ögondroppar 3 gånger om dagen.. vet ni hur svårt det är att ge en häst ögondroppar? Snudd på omöjligt. Veterinären lyckades knappt EFTER att ha gett lokalbedövning på ögat. Så önska mig lycka till. Eftersom det var lördagkväll blev det jourtillägg också, så nästan 7000 gick besöket på. Va BILLIGT.

 

 

 

 

 

Jaja. Det kunde ju ha varit en värre skada som krävde att vi åkte till klinik och opererade bort ögat eller nåt. Håll tummarna att Queeny blir frisk! Återbesök på fredag.

 

Jag hade en så fruktansvärt dålig natt inatt då jag vaknade först av att jag hade så ont i näsan, det verkligen BRANN. Jag var klarvaken och tänkte att om klockan är 05.00 eller efter så kan jag lika gärna gå upp, men hon var bara 01.30. Jag lyckades somna om men vaknade 2 timmar senare igen av att jag höll på att få en sömnparalys...! För dig som inte vet vad det är så är det ett fenomen där typ hjärnan är vaken men kroppen fortfarande sover, så man är vid medvetande men kan inte röra sig och inte helelr andas. Man drömmer/hallucinerar ofta att demoner eller andra läskiga personer sätter sig på ens bröst så det känns som man kvävs. Det är en av mina största mardrömmar att uppleva och detta var andra gången jag var nära. Jag drömde att jag blev jagad av en demon/ande och jag vaknade till men kunde inte röra mig. Jag såg fortfarande, alltså vaken och i sovrummet, hur demonen/andens armar närmade sig min bröstkorg och hals som för att kväva mig men jag kunde inte röra mig (eller andas). För några veckor sedan pratade jag med en kollega som upplevt detta ofta och han berättade vilka tecken han får på att han är i en sömnparalys och att han måste kämpa för att kunna röra sig i första skedet, annars går det inte att ta sig ur självmant förrän det är över. Så jag tänkte på vad han hade sagt att man måste försöka röra sig så fort som möjligt och tillslut lyckades jag vicka på tårna och kroppen vaknade, jag satte mig upp med ett kvävt skrik. Jag var så skärrad att jag inte kunde somna om på länge.

 

Klockan 7 ringde alarmet och det var dags att åka till stallet.

 

 

Lilla fina Queeny som fick ögondroppar på morgonen.

 

Väl hemma sedan var jag tvungen att sova några timmar till mitt på dagen. I övrigt har jag inte gjort mer än att städa lite, för ska jag vara hemma måste det vara ordning och reda.

 

Hade tänkt ta itu med lite administrativt när jag ändå ligger i sängen med datorn men min ork är verkligen ytterst begränsad. Ikväll ska jag ut till stallet och ge kvällsmat samt ge Queeny droppar, sen upp igen imorgon bitti. Ugh.

 

Får se när jag är fit for fight för jobbet igen.

 

Tack för ni läser, vi hörs!

 

Hare gött

haaaj ❤️

Häj bloggen!

 

Nu är jag glad igen.

 

Igår vaknade jag med stresspåslag då jag under natten fått över 40 sms från tidigare nämnda människa som hotade mig med diverse. Blev direkt påmind om orsakerna till min tidigare rant här i bloggen. Alla dessa energitjuvar. Jag såg för övrigt idag också att min största kritiker helt sonika varit inne på min instagram och i alla fall kollat igenom min story. Varför hon nu skulle göra det, men hon vill väl bara ha koll på att jag fortsätter misslyckas och vara dålig på det jag gör.

 

Det stör mig mer hur mycket jag tar åt mig av någon vars åsikt jag ändå inte anser vara befogad, än själva faktumet att jag blir kritiserad. Jag önskar det inte tog så hårt som det gjorde, men jag försöker acceptera att jag har svårt för konflikter och dispyter som inte får fredliga avslut. Jaja, det går ju över så klart. Det känns bättre om jag tänker på hur stort universum är och hur ofattbara många okända hela galaxer det finns. Känslan är svindlande och framförallt så får bilden av detta oändliga rum vi lever i, en persons negativa åsikt om mig att vara helt obefintlig i jämförelse.

 

Igår började jag dagen med frukostpasset i stallet och när jag kom hem träffade jag Jonny i trappan, som en sekund senare får syn på en ekorre som han börjar jaga. Ekorren klättrade upp i ett träd som Jonny inte ens försökte klättra upp för. Ekorren satt uppe i trädtoppen och skrek vad jag gissar var ekorriska glåpord kopplade till Jonnys övervikt. Han gav upp tillslut.

 

 

Stresspåslaget var fortfarande extremt och jag skickade meddelande till Johanna och bad om råd kring hur jag skulle bemöta gangstern som trakasserade och hotade mig över telefon. Johanna gick all in och gav mig massa bra råd som jag följde, vilket ledde till en överenskommelse mig och den andra parten emellan. Stolleringandet upphörde. Johanna räddade min dag kan jag säga, det var en enorm sten som föll från mitt bröst.

Jag satte mig vid datorn och tog itu med lite administratvt, givetvis med bästa hjälpen.

 

 

Jag hade tackat ja till att jobba extra 12-20 på XL Zoo men Kate sa att jag kunde komma vid 15.00 istället om jag ville. Jag var väldigt kluven till när jag skulle åka till jobbet för å ena sidan vill man ju ha timmar men å andra sidan är det skönt att intejobba llånga dagar. Det avgjordes dock när strömmen i hela huset stängdes av pga. något underhållsarbete. Så 11.49 åkte jag till Nordby ändå. Tog bild på Sterling som sov så gulligt, innan jag åkte.

 

 

Väl på jobbet sen tänkte jag att jag skulle chilla och uträtta lite ärenden innan jag startade arbetsdagen. Det slutade lite spontant med att jag satt i en skön fåtölj och sippade på en Bang Rainbow Unicorn medan jag svarade på sms som jag ignorerat i över en månads tid. Runt 14.00 blev jag klar och kände mig så lugn och harmonisk på insidan och fett redo för jobb. Så de nästan 2 timmarna jag fick innan jag började, bara för att sitta i lugn och ro och ta itu med lite åtaganden och allmänt njuta av att dödsångesten släppt gjorde oerhört gött faktiskt.

 

 

Självklart hälsade jag på Peeper och Peeperino. Går fortfarande i tankarna att skaffa akvarium, men vi måste göra nåt åt vårt vatten hemma i så fall. Plus att jag har katastroftankar i allt jag gör så jag bara föreställer mig vad som skulle hända om akvariumet gick sönder och jag fick 100 liter vatten på golvet.

 

 

 

Denna fina fisk blev såld, tog bild för att skicka i gruppen och informera kollegorna men tyckte bara fisken var så fin så den får visas här också. 

 

 

Vi gjorde vattenbyte i ett akvarium och när vi var klara upptäckte vi att slangen/munstycket i kranen läckt ut MASSA vatten på golvet. Min störtsköna kollega Tine visade mig hur man kan skopa upp vatten med hjälp av en sop och skyffel. Det ser idiotiskt ut men är väldigt effektivt. Chefen hade bemött det med ett "typiskt norrmän" men där är norskarna i framkant måste jag säga. Vi skrattade och hade så roligt och det nådde sin kulmen när vi efter att ha samlat upp 3 hinkar fulla i vatten och Tine är en millimeter från att välta ut den på golvet igen. Sammanlagt 4 hinkar sopade/skyfflade vi upp så ni kan ju tro att det var en del. Vi var nöjda efteråt att vi inte bara på eget men också på spontant initiativ tvättat golvet i akvarieavdelningen.

 

Jag fick under kvällen detta av Martin.

 

 

Sterling hade alltså på något vis lyckats komma in i skosåpet, alltså ett sånt där platt och högt skåp och inte en vanlig bänk liksom. Det är ju helt omöjligt för honom att ta sig ut eftersom tyngpunkten på luckorna är så låg. Hur han lyckats ta sig in där är en gåta men jag gissar att Jonny hade en tass med i spelet då han älskar att öppna luckor och dörrar.. man blir ju fan panikslagen när man tänker på vad som hänt om vi varit på semester och bara haft kattvakter som ändå inte ser alla katterna då de gömmer sig under sängen när det kommer folk. De hade ju inte reagerat på om han inte syntes till. Jag blev helt kall inombord när jag insåg hur illa det hade kunnat gå. Katastroftankar.

Efter denna fadäs kallas han numera för Sterling "Dojjan" Archer. 

Passade på att lossa hela skåpet från väggen och dränka golvet under med ättika då jag misstänker han kissat där inne. Sophie var givetvis med.

 

 

Idag var jag LEDIG. Min enda lediga dag denna vecka, och jag skulle tamejfan förvalta den väl.

 

Jag började med frukostpasset i stallet. Hästarna fick frulle inne då det regnade så mycket. Passade på att borsta på Queeny och när det var klart knöt jag ihop en massa balsnören för att kunna fästa mellan hagen och stallgången, så det bara är att släppa över hästarna när de ska ut, istället för att leda en och en. 

 

 

Åkte sen och handlade massa snacks och annat gott att snaga på under dagen, kom hem och städade hela huset innan jag tog en dusch och kröp ner i sängen. Med katterna som sällskap och maraton i VM i hästhoppning på datorn då jag inte sett en enda deltävling i år. Det var så satans mysigt alltså. Efter nån timme somnade jag och sov i flera timmar. 

 

Vaknade till att det var gråare/mörkare ute, rummet doftade av mitt woodwick-ljus och värmepumpen hade fått upp temperaturen. Det var helt tyst. I normala fall hade jag fått fet ångest för att jag "sovit bort" min lediga dag men jag var bara så jävla nöjd. Det var så mysigt, så välbehövligt och så skönt att vila. 

 

 

 

 

Jag gick upp, värmde en fryspizza i ugnen och fortsatte mitt hästhoppningsmaraton. Gav katterna lite middag och godis i deras aktiveringsleksaker. Jonny hamnade nog i matkoma efter att ha grävt efter torkad kyckling i sin snack hive.

 

 

Nu har jag hittat tillbaka till sängen och lyssnar på Ed Sheerans nyaste album. Martin ska spela lite Resident Evil och jag ska kolla på. Kanske äta lite snacks. Imorgon har jag inte morgonen i stallet så jag behöver inte heller oroa mig för att inte få sova tillräckligt vilket å ena sidan är skönt men å andra sidan brukar resultera i att jag sover alldeles för länge och får migrän. Men det låter onekligen som ett problem för morgondagen, nu ska jag bara fortsätta njuta av min lediga dag som varit allt jag önskat i återhämtnings-aspekten. Mina lediga dagar har en tenden att bli hektiska med mycket flängande och måsten.

 

Tack för ni läser!

 

Hare gött

haaaj ❤️

Alright, får jag bara lov att börja med att säga att jag är så fucking trött på människor och deras jävla drama. Håll i hatten för nu jävlar åker vi. 

 

Konflikter är ett av det värsta jag vet. Jag är oerhört konflikträdd just för att den ångesten jag får av att vara osams med någon är tamejfan inte nådig. Det äter upp mig inifrån och ger mig hög puls och tar upp all min tankeverksamhet. Det senaste året har jag försökt ta avstånd till människor som ofta får mig att känna så och känner att jag utvecklats som person i det avseendet att jag inte längre försöker övertyga människor om att tycka om mig och det jag gör. Jag lägger inte samma energi på att vara alla till lags eller försvara mig med milslånga utläggningar där jag hoppas att motparten ska säga att den förstår mig, MEN det är ändå så fruktansvärt jobbigt. Någon som känner igen sig i det? Visst är det fruktansvärt dränerande?

 

Jag har berättat saker i förtroende för en person som när vi hamnat i klinch sedan gått vidare till en annan, som i SIN tur använder detta för att kunna såga mig vid fotknölarna. Vad kul. Sedan har jag även kvällen till ära suttit i telefon med en människa som hotat med både det ena och det andra, för att vi omhändertagit tillsynes hemlösa katter i dåligt skick som påstås tillhöra vederbörande, fast hen kan inte syrka det på något vis. Som om jag inte hade haft tillräckligt mycket att göra utan att behöva åka hem till folk och stjäla deras djur, ändå får jag sitta här och överväga för- och nackdelar med att bara ge med mig för att inte riskera att folk typ kommer hem till mig och ja, gör vadå? Vad är arga människor kapabla till?

 

OCH SLUTLIGEN; människor som gör en hel personlighet av att "jag är så jävla tuff för jag säger alltid rakt ut vad jag tycker" och "jag bryr mig inte ett skit om vad människor tycker om mig" FÖR DET FÖRSTA ehm nej du är faktiskt bara rakt av elak för man måste inte ge sin ärliga åsikt om allt, särskilt inte när det inte efterfrågas och NUMMER TVÅ om du verkligen inte bryr dig om vad folk tycker om dig så VARFÖR är det så jävla viktigt att basunera ut det en gång varje kvart? Du måste ju bry dig vansinnigt mycket om det är så jävla viktigt att pränta in hos dina medänniskor.

 

Nejmen senälla rara jag orkar inte. Men nu har jag gnällt klart. *djupt andetag*

Häj bloggen!

 

Då var ännu en fet jobbvecka till ända ooch imorgon är det äntligen måndag igen. Då kommer posten. Posten, sophämtningen och nya avsnitt av Creepypodden kommer varannan måndag, men det är lite stökigt att komma ihåg vad som kommer jämna/ojämna veckor. Det jag vet är att sophämtningen och posten kommer samma måndag men hur vet jag vilken vecka som är vilken? Jo för antingen kommer Creepypodden eller så kommer no-creepy-posten. Meh. Det håller.

 

Den senaste veckan har jag varit ganska väck i huvudet. I söndags förra veckan när jag skulle lägga beställning på Bodypower så skrev jag ut lagersaldot från centrallager för att se vilka resurser som fanns så att säga. Bara för att efter ungefär en timme inse att jag skrivit ut lagersaldo för vår butik, och inte centrallagret. Det hjälper ju föga. Redan där kände jag att den beställningen nog skulle gå åt fan.

 

Efter att ha lagt 6 timmar på beställningen skulle jag 44 minuter innan stägning lägga in och godkänna den i datorn. Råkade istället radera den. Helt puts väck. Som tur är hade jag noterat det mesta och/eller hade antalet i huvudet så jag kunde ändå lägga en ny, snarlik beställning på 40 minuter. Men den blev ju långt ifrån lika bra som den första jag la.

 

När jag beställde gången efter det glömde jag helt att beställa en av våra senaste nyheter och toppsäljare. Vi kunde ju inte stå utan den över helgen så jag fick personligen köra ner till centrallagret, fylla bilen och åka till butiken och lämna det. 

 

Igår när jag jobbade på XL Zoo tittade jag efter två timmar i kassan på hur mycket jag hade sålt för. 69 kronor stod det. Jag började jiddra om att det nog var fel på systemet när Alexandra säger "du kanske bara råkat slå i någon annans namn" varpå jag - något kränkt för så dum är jag ju inte - säger "nej jag har slagit in på *anställningsnummer* hela tiden!". Hon bara tittade på mig och sa "men det är ju MITT nummer". 

 

Detta om något känns ju verkligen som ett kvitto på att det är dags att ta tag i min sömn och återhämtning osv. Skaffa lite rutiner? Sova mer än 6 timmar varje natt? Äta mat med näring i? Låter ansträngande.

 

Det är tur jag gillar mina jobb och att jag har så förstående kollegor. De har sån jävla tur som har mig också, vem ska annars fucka up beställningar, sälja i fel namn och framförallt ansvara för "Veckans frukt"?

 

Jag har haft frukosten i stallet några dagar i rad nu. Så jobbigt att sätta klockan på tidigt men skönt när man väl är uppe. I fredags kom mamma till Strömstad och vi sågs som hastigast på kvällen för hon var här och lämnade ännu ett katthus som jag ska sälja via föreningen. Det är verkligen så himla fint! Morgonen efter vaknade jag en timme innan larmet gick, av att en katt välte ner en matskål som jag så fiffigt hade ställt på en möbel för att jag vill att katterna ska behöva "leta" efter maten. För att aktivera dem lite liksom. Klockan var ändå 06.00 så tyckte det var lika bra att gå upp. Åkte till stallet och sen hem igen för att duscha, fixa matlåda (läs: koka makaroner till två av de pannbiffar på sammanlagt 2 kilo som mamma lagat och lämnat hos mig dagen innan) och begav mig sen till Lionshov för att träffa mamma som tittade på när min brorson tränade hockey. Efteråt åkte vi hem till min storebror och minglade lite innan jag behövde åka till jobbet, det var väldigt mysigt!

 

 

På jobbet på XL Zoo handlar jag ju för fan ihjäl mig varje arbetspass, det är knappt mening att de ger mig lön, de kan väl bara kvitta det mot allt jag hamdlar när passet är slut. Bland annat fick katterna nya myntaleksaker. Vet nu vad fjäril heter på norska? Sommerfugl. Och ännu bättre, vet ni vad nyckelpiga heter? Marihøne. Så himla roligt.

 

Se så nöjd hon var för sin sommerfugl.

 

 

På kvällen ville jag prompt att Martin skulle spela nya Resident Evil (så jag kunde titta på) men jag låg och sov till och från så minns inte så mycket. Men det var skönt att somna relativt tidigt och dessutom få sovmorgon.

 

Vi tog ett halvspontant besök till LovaLisas som hade frukostbuffé i helgen. Det var så himla gott, rekommenderas verkligen!

 

 

Sen bar det av till jobb som jag tragglade mig igenom i form av något som inte var mitt livs bästa insats och sen hae jag midagspasset i stallet. Kvällen till ära har jag tyligen mest varit involverad i drama och nu är jag så tje på't att jag ska gå och lägga mig.

 

Hare gött

haaaaj 

Häj bloggen!

 

Då var det dags igen, så här nästan en månad sedan jag skrev sist. Pratade med mamma om bloggen igår och sa att det blir lätt ett stort, övermäktigt projekt att skriva när jag känner att jag inte får glömma eller utelämna något. Det kan få mig att känna mig överväldigad och stressad. Så jävla konstiga och betydelselösa krav jag ställer på mig själv ibland asså. Varför inte bara skriva tills jag tröttnar och då bara sluta, istället för att känna att jag "måste slutföra". Jag i ett nötskal väl.

 

Då ska jag försöka återberätta vad som hänt den senaste veckan. Jag har utelämnat en hel del kattbilder, tro det eller ej. Men gör er redo att scrolla igenom typ hundra bilder ändå. 

 

(Skoja, det är bara 99 stycken.)

 

Tänkte starta starkt med en bild från idag. Vi har några grabbar på jobbet som inte hunnit lära sig så mycket norska ännu så det har liksom blivit en grej att förhöra dem på hur man säger vissa bär och frukter på norska. Så jag skulle vara rolig och skrev ut några papper med veckans frukt eller veckans bär, med pedagogiska bilder och norska översättningen under precis som om vi var på en förskola eller något, haha. Ibland undrar jag om andra tycker jag är lika rolig som jag själv tycker att jag är. 

 

PÅ TAL OM JOBB, det är ju en sak jag helt glömt att berätta. Förra månaden tror jag det var, så var jag på jobbet på XL Zoo när jag helt plötsligt hör ett larm tjuta jättehögt. Jag fattar inte först varför ingen reagerar men inser efter ett tag när min kollega nickar mot min ficka, att ljudet kommer ifrån mig. Först tror jag det är ett larm jag glömt att jag satt men jag kände inte igen signalen. När jag tar upp mobilen ser jag att det är ett larm ifrån min app Sms-livräddare. Det är en app som är kopplad till SOS, när de får in ett larm om misstänkt hjärtstopp går det ut till de som har appen och är i närheten. Larmet var 175 meter bort och jag tänkte först att det var för långt för att det skulle vara meningen att springa dit, men såg sedan på kartan var det var exakt och fick mer perspektiv. Min kollega sa att det satt en hjärtstartare på väggen mittemot butiken och sa åt mig att ta den och springa. Hade hon inte uppmanat mig hade jag nog låtit bli för jag tänkte att det säkert redan var massa människor på plats. Så jag tog den och sprang. Jag vill inte delge för mycket men det var i alla fall ett barn som var medvetslös, men han andades som tur var. Jag stannade på platsen för att assistera bland annat med att översätta mellan SOS och pojkens föräldrar och bara stå ivägen för nyfikna förbipasserande. Det var en ganska omskakande upplevelse men jag hade ändå en bra känsla när ambulansen kom och jag kunde gå därifrån. Jag hoppas och tror att allt gick bra, men vet dessvärre inget mer nu i efterhand. Jag uppmanar alla, både de som kan och inte kan HLR, att skaffa appen. Jag har gått HLR-utbildning säkert 10 gånger i mitt liv så jag känner mig gaaanska trygg med det rent teoretiskt, men även om man saknar kunskaperna så kan man fortfarande bidra på andra vis, om så bara se till att de runtom inte filmar händelsen exempelvis. Och så bra att min kollega visste att närmaste hjärtstartare fanns bara några meter ifrån oss.

 

Sååå spolar vi tillbaka bandet några veckor till när hösten gjorde sitt intågande. Jag har jobbat tokmånga dagar eftersom jag "bara" har 80% på kontrakt men ändå jobbar fem dagar i veckan. Jag jobbar extra på XL Zoo för att komma upp i 100% men då blir det ju liksom 6-7 dagar i veckan. Det har "bara varit tillfälligt" i tre månader nu. Jag vet att jag inte borde jobba så mycket men passar på medan jag kan och pass erbjuds. Jag jobbar i alla fall inte 10-20 och det hjälper mycket, även om det så klart hade varit rent schematekniskt bättre att gå 10-timmarspass 4 gånger i veckan snarare än 6-timmarspass typ 6 dagar i veckan. Ni fattar.

Som bekant är älskar jag alla årstider och blir barnsligt glad när det blir påtagligt att en ny årstid är här. Hösten gör mig så glad, det är något med mörkret som är så lugnande. När jag har lediga dagar märker jag att jag har svårt att komma till ro så länge det är dagsljus ute. Först när det blivit mörkt ute kan jag komma igång med åtaganden som kräver fokus. 

 

 

Bilder på andra som kommit till ro:

 

 

 

 

Min lillasyster Emelie fyllde år i september. Eftersom jag jobbade så mycket var det svårt att få till ett firande samma dag, men med möjlighet till lite bättre framförhållning månaden efter lyckades vi få till ett firande tillslut. Johanna och Martin var också med så klart. Vi bowlade och spelade olika spel. Och åt snacks och mjukglass. En väldigt lycka kväll, självklart vann Emelie bowlingen och typ allt annat.

 

 

 

Administrativt jobb.. ska erkänna att jag inte är väldigt involverad i driften av föreningen just nu, Amanda sköter det mesta. Jag har hand om ekonomin men det går rätt trögt, svårt att motivera sig till att ta sig tiden när jag jobbar så mycket. Antingen är jag för trött eller vill göra något helt annat när jag väl är ledig. Och i vanlig ordning hade jag kunnat göra det så mycket lättare för mig själv om jag gjort lite och ofta istället för massor samtidigt men sällan.

 

Helvetet frös till is och jag gick en promenad. Så skönt det är de få gånger jag väl gör det, ändå tar det emot så jäkla mycket. Det lär väl inte heller bli lättare nu under vinterhalvåret, hm. Hade mamma i telefon i sammanlagt 2,5 timme den förmiddagen så kan väl säga att promenaden ändå gick snabbt. Efteråt skulle jag laga mat men vet att mamma blir sjukt irriterad när jag för en massa väsen i bakgrunden (läs: typ kokar vatten) så ni må tro det var en utmaning att laga mat tyst särskilt när jag skulle köra solroskärnor i mixern haha. Jag fick stänga av ljudet på min mikrofon, mixa några sekunder, stänga av och svara "jaha", "mhm" eller typ "ojdå" och sen stänga av mikrofonen och mixa igen. Tror inte hon märkte det för jag får knappt en syl i vädret vissa dagar ändå, haha.

 

 

På jobbet byggde jag den fetaste Celsius-pyramiden i mannaminne. Vi fick i uppgift att ta lite bilder till Bodypowers sociala medier så Emil ställde givetvis upp för han är coolast på bygget.

 

 

 

Den här lilla katten har jag försökt fånga in i några veckors tid nu. Jag såg den springa över vägen när jag var på väg till jobbet och drog igång ett infågningsprojekt då den är kraftigt utmärglad. Bara några dagar senare såg jag den igen och jag kom så nära att jag säkert hade kunnat fånga den, men jag hade dels ingen bur i bilen och jag hade blivit sen till jobbet så jag kunde inte.. det grämer mig så mycket för jag har inte sett den sedan dess.

 

När jag letade efter katten hittade jag detta hål i en hög av isolering, det kändes verkligen som jag var katten på spåren, men tyvärr var det en annan katt som gick i fällan där istället. Tre gånger. Så jag fick byta strategi.. fortsättning följer hoppas jag.

 

Lite hjälp med budgeteringen kan vara bra.

 

 

En morgon när jag var i stallet och nästan var klar, så skulle jag gå ut och tömma skottkärran på gödselstacken och såg hur löven verkligen regnade ner från ett av träden bredvid hagen. Jag la mig under och tittade på löven i säkert en halvtimme, det var helt magiskt.

 

 

 

 

Jag skulle skriva på Queenys höpåsar och upptäckte att bordet i sadelkammaren var helt perfekt för ändamålet då det var halvmåneformat. Se så bra det blev, jag har aldrig skrivit med så raka linjer i hela mitt liv.

 

Jag hade väntat och väntat och väntat och äntligen fått hem boken 1795 när jag började läsa den och insåg att jag inte mindes tillräckligt mycket från föregående böcker. Så nu har jag lyssnat igenom hela 1794.

 

 

Jag var sååå pepp att börja läsa min nya bok.. men har ironiskt nog inte haft ro att läsa de senaste veckorna. Men men, då har jag ju något att se fram emot.

 

 

Mera bilder på mina barn för det gör mig glad:

 

 
Sterling sover alltid bredvid mig om nätterna nu för tiden. Så mysigt att bara burra in ansiktet i hans päls, då sover jag gott trots att han är allergen.

 

 Nestor kollar på Kastanjemannen. Vi har ett avsnitt kvar, men jag tycker inte den var så bra. Hähä.

 

 

Jag köpte ny piercing till min nyckelring. Den visade sig vara en räddare i nödan efter min röntgen där jag plockat ur alla piercingar och efteråt skulle sätta i dem igen och en kula saknades. Då kunde jag ta en från nyckelringen, så det var ju himlans tur.

 

 

Jag köpte massa Bingolotter av mamma för att stötta Williams idrottslag. Jag orkade dock inte kolla på programmet så Martin och jag satt efter midnatt och hade vår egen bingo där vi rättade två lotter var. Vann ingenting så klart. Två av lotterna var egentligen till Johanna men vi orkade inte träffas och spela ihop den kvällen så vi tog alla fyra själva. 

 

Jag köpte även två stycken julkalendrar av mamma, en till Johanna och en till mig. Men eftersom jag saknar karaktär fullständigt så kunde jag inte hålla mig och skrapade den ena. Vi kan väl säga att det var Johannas. Jag borde gett den till henne och sagt "Den var så här när jag fick den. Du vann inget".

 

Namnbrickan jag köpte till Queeny på sin rätta plats, visst blev det fint.

 

 

En suddig bild på min bäbis Sterling och två presenter från Martin i förgrunden. Ett doftljus och en duscholja från Rituals, deras nuvarande limited edition. Luktar helt jäkla amazing, och juligt!

 

 

Sophie äter middag med stil.

 

 

Johanna och jag drog till Göteborg för att se Johanna Nordströms show Ring Polisen! Det var min födelsedagspresent till Johanna, men ironiskt nog hade vi båda haft riktiga jävla pissdagar innan så vi försökte faktiskt sälja biljetterna med några timmars varsel haha. (Tilläggas bör kanske att jag har biljetter till samma show i senare skede så det hade liksom inte varit hela världen om vi bara fick se den en gång istället för två.) Jag hade gått runt på jobbet och gråtit bokstavligt talat hela dagen. Dels hade det hänt lite grejer men jag märkte även att jag var helt utmattad och hade enormt mycket underliggande stress, antagligen på grund av att jag jobbat så mycket. Johannas dag hade inte varit mycket bättre så det kändes så bisarrt att vi skulle ägna kvällen åt en Göteborgsresa och gå på standup. Men biljetterna blev inte sålda så vi gick ändå, vilket jag ändå tror var väldigt bra. Det var ett väldigt roligt avslut på en skitdag. Johanna Nordström är ju helt jävla amazing asså.

 

 

 

På väg hem stannade vi på McDonalds och hade cheeseburgar-frenzy. Fy helvete vad gott det var, ni ser ju själva vad Johanna kände inför detta, hahaha! 

 

 

På jobbet har jag tagit tillbaka en av mina pärmar som jag en gång skänkte till jobbet för att ha dagsavslut i, hähä. Jag har skrivit ut lite gudier och andra bra-att-veta-dokument som jag har i den. Älskar.

 

 

Jag deltog i en digital föreläsning med kattbeteendevetare Susanne Hellman Holmström, anordnad av Svedea. Man fick skicka in filmklipp på sin katts beteende som man hade frågor om, och de tog med min video på när Sophie går runt och skriker otröstligt. Tydligen försöker hon bara säga att hon tycker om oss och vill leka. Susanne lärde mig också att jag inte får bli frustrerad på Sophie när hon lägger sig på mina papper när jag jobbar vid bordet, för hon vill bara vara med när det händer nåt sköj.

 

 

 

 

Jag vet för övrigt att ni väntat spänt på en uppdatering om Peeper, den lilla fisken på XL Zoo. Jag kan meddela att han mår bra, och även fått en lillebror tydligen.

 

Jag kallar honom Peeperino.

 

 

Och Peeper så klart.

 

 

Åh ja äntligen, mer kattbilder!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förra veckan var vi på Liseberg, Martin och jag. Vi var där för några år sedan, på Halloween på Liseberg, och det var så himla mysigt och stämningsfullt. Så jag skulle prompt dit i år igen, även om vi egentligen inte hade riktigt tid för det så vi fick åka på eftermiddagen. Efter att jag hade varit hos frisören för första gången på över 6 år...!

 

Det blev verkligen inte stor skillnad men otroligt skönt att bli av med det slitna i topparna. Hon klippte nästan en deciemeter men det märktes knappt för det var ändå så slitet att det rent visuellt inte tillförde mycket längd. Jag gjorde även en undercut, alltså rakade av håret i nacken och en del i bakhuvudet, och hoppas jag inte ångrar mig.

 

Vi åkte till Göteborg, kom in i stan vid 17.00 och det var alltså så otroligt mycket folk (tydligen spelade Frölunda macth samma kväll) att vi satt i bilköer och letade parkering i TVÅ JÄVLA TIMMAR. Jag var så himla arg och frustrerad, inte mest för väntan i sig men för att tiden vi skulle få på Liseberg bara rann iväg. När vi väl parkerat och var på väg dit sa jag att jag skulle sluta sura och vara positiv men så fort vi mötte en Frölundasupporter hade jag lust att skrika FY FAN FÖR SÅNA SOM DIG. Det var lite tråkigt att vi hade så få timmar där men det var kul i alla fall, även om vi knappt åkte något alls.

 

Jag hittade denna, så jäkla cool.

 

 

Tydligen har jag blivit riktigt gammal för jag tycker det roligaste med Liseberg är att spela. Jag spelade på sådan där klomaskin och vann en sådan här, insåg att jag inte ville ha den så under tiden Martin köade för att köpa popcorn så väntade jag vid maskinen på att någon skulle spela. Det kom en man som spelade två gånger men inte vann, så jag frågade om han ville ha den så han i alla fall kunde låtsas som att han vann. Han sken upp som en sol och trodde inte jag var allvarlig, han sa att han spelade åt sina barnbarn men haft sån otur hela dagen. Kanske han också satt i bilkö i två timmar. Han blev i alla fall jätteglad.

 

Vi gick även förbi en lokal där de spelade fet musik, så jag gick in för att se vad det var. Det var en föreställning med magitrick och sånt, så vi satte oss för att titta. I ett av showens nummer skulle de med förlovningsring räcka upp händerna, så valde han ut en och skulle trolla med ringen. Jag blev utvald och han trollade först bort ringen,  jag fick komma upp på scen och assistera i tricket när han sedan trollade fram den igen. Det var fett coolt.

 

 

En av våra butikschefer skulle sluta för han skulle flytta till Göteborg. Så himla tråkigt för det har varit väldigt kul att jobba med honom och han har varit på företaget typ ett år kortare än jag bara, så vi har ändå jobbat ihop några år. Jag har sällan engagerat mig så mycket som jag gjort i hans avslutningsmiddag och present kan jag tala om. Jag fixade och donade med presenter och bokning på Park och grejer. Det var superroligt för alla butiks-kollegorna kom på middagen, det trodde jag var schematekniskt omöjligt faktiskt.

 

Han fick en jobbtröja med våra signaturer på. Jag köpte tygpenna och sprang runt som en tok (på min lediga dag bör tilläggas, förstår ni hur dedikerad jag var) och samlade signaturer.

 

Bara det att samma dag vi skulle ha avslutningsmiddagen, alltså hans sista dag på jobbet, och jag skulle åka iväg för att fixa de sista förberedelserna, upptäckte jag till mitt stora förtret att vår väg var HELT uppgrävd. Bakom min parkerade bil.

 

Jag var tvungen att filma så min chef skulle tro mig när jag sa varför jag skulle bli sen till jobbet, haha.

 

Mera katt- och hästbilder, som ni längtat.

 

 

Även om jag jobbar nästan varje dag så får jag i alla fall sovmorgon de dagar jag inte har morgonpasset i stallet, och då med världens bästa sällskap ska ni veta.

 

 

 

 

 

 

Jonny hade tagit en fågel. Artemis kom ut och fick syn på sagda fågel, blev helt bonkers och morrade och fräste nonstop. Jag vet att katterna är rovdjur så klart, men det gör mig ändå ledsen när de tar fåglar.

 

 

Jag slog på stort och gick en promenad med Queeny, något jag inte gjort många gånger eftersom hon avskyr att vara ensam utan hästkompisar. Det tog. så. lång. tid. Hon stannade efter enstaka steg hela tiden. Jag var tålmodig och lät henne ta sin tid, så vi kom runt tillslut, men dra mig baklänges så frustrerande det var ändå. Jag påminner mig om att hon gör så gott hon kan.

 

Återförenad med kompisarna sen.

 

 

I lördags var Martin, Johanna, Johannas sambo Fredrik och jag på Anders & Måns show "Så funkar det" i Göteborg! Tredje gången jag är i Göteborg på typ 9 dagar. Fick leta parkering jättelänge och höll på att komma sent till showen. Tror ni jag förbannade Göteborg eller? Hur kan man vilja bo i en sådan stad, jag fattar inte. Showen var i alla fall sååå himla rolig och mödan värd! Fredrik kände inte till Anders och Måns sedan tidigare så det var roligt att han ville med ändå.

 

 

Byggde om väggen med damkläder på jobbet häromdagen, se så fint.

 

Idag var jag uppe vid 06.00 eftersom jag började jobbet 08.00 och skulle ta morgonpasset i stallet innan. När jag väl kom till butiken vid 07.47 var jag så satans trött att jag la mig på soffan i butiken med jackan över huvudet och lyckades sova några minuter innan klockan blev 8. Oturligt nog så drömde jag under min korta nap att jag jobbade, hahahaha. Så utvilad jag kände mig sen. Not.

 

Nu sitter jag här i soffan och har bloggat i flera timmar och kollat lite halvt på Love is Blind: Brasilien. Älskar den skitserien alltså, även om Brasilien-versionen inte var lika bra som den amerikanska. Men gud så töntigt och cringe det är, perfekt underhållning. Såg sista avsnittet för en timme sedan, tänk att det blev några giftermål tillslut.

 

Avslutar med denna bild som beskriver mitt liv ganska bra just nu.

 

Jag säger hela tiden att jag ska sluta jobba så många dagar. Men så dyker det upp extrapass och anledningar att dra in extrapengar.. till exempel igår så lämnade jag in bilen på service. Det ingår ju i leasingen så so far so good. Vad jag dock inte hade räknat med är att jag måste göra en hjulinställning (ingår inte) och köpa nya vinterdäck (ingår inte) och sedan även nya sommardäck (ingår så klart inte heller). Många tusenlappar att bränna på en bil jag bara ska ha ett år till. Det som retar mig ännnu mer är att det blir ju så dyrt med bilen just för att jag använder den till ideellt jobb. Känns vansinnigt att jag ska betala nya uppsättningar däck för femsiffriga belopp när det egentligen är Katthjälpens slitage på bilen, inte mitt privata. Har funderat på att skaffa egen bil till föreningen men det lär ju kosta multum, hur kul och rätt är det att lägga katternas pengar på bil? Men samtidigt hur kul och rätt är det att jag ska stå för det privat... hm. Jag betalar fyra tusen spänn i månaden för bilen bara för att jag har kontrakt på 3000 mil om året, något jag definitivt inte avverkar i privata ärenden. Får väl börja ta häst och vagn till jobbet. Men då kan man väl ge sig fan på att vagnen ska ha vinterhjul också, de är säkert inte billiga heller.

 

Jag försäker tänka som en vän sa till mig en gång, pengar löser sig och livet går vidare ifrån det. När pengarna väl är spenderade kommer jag snart ha glömt det, det vore värre att bli sjuk och kanske aldrig kunna bli frisk. Det glömmer man inte.

 

Tack för att ni läser! Tills nästa gång,

 

Hare gött

haaaj ❤️