Change of Seasons

Har börjat använda örhängen igen. Jag har ju tre hål i öronen men slutade använda smycken när jag började på Max 2011. Varje gång jag provat ha örhängen sedan dess har det gjort så sjukt ont efter bara några minuter att jag liksom gett upp det projektet. Först trodde jag att jag blivit nickelallergiker eftersom det svullnar, kliar och blir ömt som sjutton men bara jag härdade ut en natt så blev det bra sedan, så det är väl mer ett irritationsmoment. Köpte i alla fall dessa till förmån för hemlösa katter.



Även dessa strumpor för en femtiolapp till förmån för Arödskatterna.



Fick även hem ytterligare en adventskalender, fast med te! Har inte bestämt mig för om jag ska ge bort den eller behålla den själv, men ser framför mig hur mysigt det kommer bli att varje dag prova en kopp te vid köksfönstret med snö ute och adventsljusstakar i fönstret, med julmusik och en målarbok.



Köpte en kattbädd av Kattkedjan. Jättesöt ju, och katterna är alldeles galna i alla lådor som står överallt så tänkte den kanske skulle bli uppskattad. Jonny är nog den enda som är för stor för den men han claimade den direkt. Så länge katten är nöjd har man lyckats, väl.





Igår var jag som sagt först på sjukhuset (hähähähä) och sedan på andra sjukhuset för att röntga skelettet. Den lär ju inte visa något så förhoppningsvis får jag remiss till MR-röntgen. Om inte går jag berserkagång tror jag.

Efter det åkte jag i alla fall och hämtade Enzo, den vanvårdade kissen jag hämtade i Göteborg för några veckor sedan, och lämnade av honom i sitt för-alltid-hem. Lycka till nu, vår lilla farbror. Han är så vacker så det är inte klokt, hoppas verkligen allt går bra för honom och nya matte nu!



Sedan fick jag ÄNTLIGEN komma hem för en ledig dag hemma! Så fort jag rullat in hoppade Lana upp på huven och satte sig och skrek. Tyckte jag tog för lång tid på mig.



"So tired of your shit, Ida."



Hade en väldigt mysig dag hemma även om det blev kortare tid än jag tänkt mig. Ärendena i stan tog betydligt längre tid och så åkte vi ju till Park på kvällen. Men jag avnjöt dagen till fullo med glass, onepiece, storstädning, doftljus, en jäkligt lång dusch med alla Ritualsprodukter jag kunde hitta och en massa inredningspillande. Som balsam för själen alltså, och tiden gick sååå långsamt.

Kattgos också förstås.





Martin kom hem och jag gjorde mig i ordning för en kväll ute. Vi tog vägen om vår granne Malin för att lämna av en ostkorg som tack för hennes hjälp när Sterling försvann. Enda gången han syntes till var i hennes trädgård och hade hon inte hört av sig hade vi letat på fel ställen. Hon var så snäll och medgörlig, vi fick ställa en fälla på hennes tomt och gå där och leta när som helst. Jag trodde hennes barn skulle tycka det var läskigt att vi kom gåendes i skogen med ficklampor sent på kvällarna men det var inga problem. Sådana grannar borde alla ha! Så för att visa vår uppskattning köpte vi detta och hoppades att hon tyckte om ost, vilket hon sa att hon gjorde. Är så himla tacksam. ♥



Middag på Park och bio fick bli kvällens aktiviteter, somnade gött strax innan ett sedan. Älskar min onepiece trots att den inte är fluffig som min förra!



Snart åker Martin till Spanien en vecka och det är jättetråkigt att jag inte kan följa med men vad gör man. Får försöka njuta av att ha huset för mig själv. Ska rensa lite i sovrummet tror jag!

Fick den här bilden ihop med en jättefin och inspirerande text av Sanja häromdagen. Blev alldeles rörd till tårar. Kan man önska sig en bättre vän, kollega och chef?

Jag håller med Sanja. Det är nog dags att vända på det här måendet nu.

Jag bara måste få ur mig en sak. Jag är så fruktansvärt besviken.

Vissa har kanske redan läst detta på Facebook men jag tar det igen. Story time:

 

I ungefär ett och ett halvt år har jag haft problem med mitt vänstra knä. Det gör liksom ont på tre olika sätt och trots att jag besökt både sjukgymnaster, kiropraktorer och naprapater så vet liksom ingen vad de ska sätta för diagnos och inte heller vad de ska behandla. Det har så klart gått upp och ner och vissa behandlingar har hjälpt temporärt men summa summarum så började det med en typ av smärta men nu är det tre. Det känns som jag provat det mesta och nu sa både naprapaten och kiropraktorn att det finns inte mer att göra utan att ha tagit en MR-röntgen för att få se hur knäts mjukdelar (menisker, korsband, ligament, senor, etc.) mår. Kanske har jag något som slitits ner, växt till fel och behöver skrapas bort eller något som lossnat som behöver sys fast. Detta går endast av avgöra med en röntgen.

För att få en remiss måste man gå via vårdcentralen som sedan skickar mig vidare till ortopeden som skickar mig till röntgen. Idag besökte jag vårdcentralen, fick träffa en läkare som bad mig berätta. Jag sa så gott som allt ovanstående och att jag jobbar som PT och instruktör och tränat ganska hårt på min fritid i några år. Det är antagligen en slitageskada och inte en belastningsskada. Jag säger också att jag provat det mesta men att alla står rådlösa i väntan på en röntgen så de kan ge rätt behandling.

Konversationen som uppstår får mig att inte tro mina öron. Det absolut första läkaren frågar är vad jag tränar och jag svarar styrketräning. Direkt börjar hon mala på om att styrketräning är (märk mina ord) inte bra för kroppen och framför allt lederna, eftersom kroppen inte är gjord för sådan belastning varpå hon illustrerar en fruktansvärt dåligt utförd knäböj på tå (vilket talar om för mig att hon inte riktigt vet vad hon pratar om). Jo det fanns många studier som sa det nämligen, en från Finland bland annat. Hon styrketränar själv och vet därför att man gör det bara för att man tycker det är kul, inte för att det är bra för dig. Här satt jag och tänkte att hon menar säkert styrketräning i överflöd. Eller om man är okunnig och lyfter fel. Hon uttryckte sig säkert bara lite klumpigt. Men hon malde på om att hon hade bekanta som var maratonlöpare som visste att deras knän skulle vara fullständigt trasiga när de är 50 men de tyckte det var värt det så de gjorde det ändå (alltså ursäkta men vad tror du träning är till för? Hur tränar du? Behöver du köpa en timme?) Sedan frågade hon var en kiropraktor gör.

Förlåt vad sa du?

Ja vad gör en kiropraktor?

En kiropraktor knäcker..

KNÄCKER KNÄNA?!?!

Nej, justerar och ser kroppen som helhet och hittar imbalanser som kan vara bidragande faktorer till ett dåligt knä så som sneda höfter, dålig aktivering i muskulaturen i fötterna..

 

Hon bara tittade på mig. Hon vet alltså inte vad en kiropraktor är. Och det är väl okej, alla kan inte veta allt. Men SEDAN började hon prata om att det saknas vetenskapligt belägg för att kiropraktorbehandling faktiskt ger resultat och det är därför de inte är legitimerade. Alltså..

 

Du vet att Strömstad sjukhus har en avdelning för kiropraktik va? Och att det ligger visitkort till kiropraktorn jag gått till, i Strömstad sjukhus reception? Och att det visst finns en kiropraktorlicens? Var ska jag börja? Det kändes som hon förolämpade hela min existens. Jag har inte gått till en healer och bett dem sända god energi till knät liksom.

Sedan säger hon att det är ingen idé att röntga, vad jag behöver är en sjukgymnast och ett rehabprogram. MEN HAR DU ENS HÖRT VAD JAG SAGT? 7 PERSONER HAR UNDERSÖKT MITT KNÄ UTAN ATT KUNNA TALA OM FÖR MIG VAD DET ÄR VI SKA REHABILITERA, TROR DU EN ÅTTONDE PERSON KAN SÄGA NÅGOT MER ÄN DET VI REDAN VET ELLER SKA VI FÖRSÖKA PROVA NÅGOT ANNAT? Här började jag bara skratta rakt ut. Har aldrig känt mig så motarbetad av en läkare någonsin. Här började HON bli irriterad och sa att det finns verkligen ingen mening med att röntga för vi kommer ändå bara se skelettet och det är ju inte skadat (notera att hon inte undersökt mig än). Nej men på en MR-skanning ser man väl mjukdelarna, undrar jag. Ja det gör man (här höjer hon rösten) men hon kunde så gott som lova mig att vi kommer inte hitta något ändå.

MEN HERREGUD HITTAR VI INGENTING SÅ ÄR VÄL DET BARA BRA OCH GER MIG MER INFORMATION ÄN DEN JAG REDAN HAR VAD ÄR DET SOM ÄR SÅ JÄVLA SVÅÅÅÅÅÅÅRT

 

Jag tog ett djupt andetag.

 

Jag måste få en röntgenbild. Vi vet inte hur jag ska rehabiliteras annars.

Hon började igen; neeeeej men det jag försöker säga är att många tror att bara man tar en röntgenbild så är problemet löst sedan.

Jag skrattar igen. Jag har haft ont i ett och ett halvt år. Det här är knappast mitt förstahandsalternativ.

Jag hade sådan jävla lust att bara resa mig och gå. Men jag måste lösa detta.

Du kanske bör vila en längre period? Jag vet att det är svårt när det är ditt jobb men är du skadad så måste ju det gå bra?

Absolut, säger jag. Men ska jag sjukskriva mig behöver jag något form av intyg som kan bevisa att jag faktiskt har ont.

Typ en röntgenbild.

Hon tyckte det var bäst att hon gick och hämtade sin handledare. Han ställde lite frågor. Undersökte knät. Sa att jag tror det kan vara iliotibialbandet som spökar.

Det är nog bäst ni bokar in en röntgen.

Hej kom och hjälp mig.

Men jag ska inte påstå att jag är ledsen eller så. Lite likgiltig kanske. Letar mig fram lite så där halventusiastiskt och försöker njuta av att faktiskt inte ha så där jättemycket jobb eller träning. Försöker. Önskar verkligen jag hade sug att träna men hela kroppen säger liksom näpp. Så jag avvaktar tills suget kommer. Och försöker njuta av att jag har tid till så mycket annat tills dess, även om jag tror mycket av min energi faktiskt skulle hitta mig igen om jag tränade. Bara lite grann.

Den här gosproppen verkar i alla fall avguda det faktum att han är hemma igen. Så har gosig har han aldrig varit.

På tal om det så fick vi denna av Gunilla när hon var här för att hämta fällorna, för här skulle firas Sterlings återkomst!





För några veckor sedan, dagen efter vi tog bort Findus närmare bestämt, tog vi en tur till Uddevalla för att möta upp en tjej med fem kattungar från ett vanvårdsärende i Malmö. Lyckades samarbeta med Kattjouren och vi fick ihop en transportkedja hela vägen till Uddevalla! Så vi tog oss en kosetur, Bowies och jag, och besökte IKEA i samma veva. Här är två av de små. 



På IKEA köpte jag detta.



Jag och småfåglar. Och prydnadskuddar. Kan liksom inte motstå kombinationen.



Eftersom typ alla våra småskedar är på rymmen önskade jag mig ett nytt set med bestick. För fy tusan så smärtsamt det är att det inte är komplett. Hittade dessa och föll in love direkt.



Köpte även dessa, fast i en inredningsbutik i stan, innan vi åkte till Uddevalla.



Och smet in på DjurMagazinet för att beställa och köpa dessa fina namntags. Grabbarna fick röda hjärtan och tjejerna fick rosa.





Fick hem dessa på posten med. Efter Sterlings bravader gjorde jag lite research och bestämde mig sedan för att samtliga katter skulle ha halsband, ifall de skulle råka komma ut så syns det på avstånd att de hör hemma hos någon. Det finns en del skjutglada människor i krokarna här nämligen..



På kvällen var det föreläsning med Jesper Caron. När jag först fick veta detta hade jag tänkt gå men såg sedan att det var under tiden jag jobbade så jag släppte det. Men nu var jag ju ledig lite så där halvspontant med tanke på det som varit med Findus och pappa dagen innan, och Martin av alla människor var den som typ släpade med mig. Egentligen är jag jätteintresserad av personligt ledarskap men jag var inte alls på humör för att lära mig "leda och lyfta dig själv". Inte det minsta faktiskt. Men Martin skulle gå även om jag inte gjorde det så jag tänkte vafan.. Plus att han bjöd. Klart jag skulle med.



Det var en riktigt bra föreläsning även om jag kanske inte kände mig så där supermottaglig. I grund och botten har jag länge drömt om att föreläsa och Jesper fick mig att inse att det är dags att slå slag i saken, för man vet aldrig när det kan vara för sent. En bra kväll ändå.



Sterling saknade oss..









Fick hem en julkalender som jag köpt på Rituals för halva priset. Ska bli vansinnigt spännande. Jag brukar ju vara ett så stort fan av chokladkalendrar men tänkte ta något annat i år (men vem försöker jag lura liksom).



Doding.





Vi var hemma på Söle för middag; älgfärsbullar med brunsås och kokt potatis. Så himlans gott alltså. Lite deppig stämning mot kvällen då vi fortfarande sörjer Findus (som alltid brukade sitta bredvid pappas stol när det var middag och få lite mat under bordet).

Bowies och Signe. ♥



Jag vann två Reebok-tights på Tradera. Reebok brukar vara så oförutsägbara i storleken, dessa är M och var alldeles för stora för mig. De ena paret tänkte jag ha till yoga typ så det är väl okej men de andra ska jag sälja vidare. Apropå Reebok..! Story time:

Lång historia lite kortare så köpte jag bland annat två tights i början av året. Dessa gick sönder efter bara några få användningar, sömmar lossnade liksom, och jag har mycket kläder av Reebok och vet att de bör hålla mycket bättre än så. Så jag tog kontakt med deras kundtjänst och frågade om jag kunde få pengarna tillbaka om jag returnerade dem och fick svar att det gick bra. Men instruktionerna var väldigt oklara så jag mejlade dem igen och frågade hur jag skulle göra. Fick aldrig svar.

Det gick ett tag och sedan tänkte jag att det kanske har gått för LÅNG tid nu? Så jag mejlade igen och frågade om jag fortfarande kunde reklamera dem. Inget svar. Mejlade igen. Inget svar.

Mejlade dem en fjärde gång och skrev att nu börjar jag faktiskt bli lite irriterad då det gått MINST en månad mellan varje mejl jag skickat och det är dåligt att de inte svarat. Då fick jag svar. "Hej, ursäkta att vi inte svarat men vi har faktiskt haft mycket att göra. Här har du en rabattkod på 20% att använda vid nästa köp."

1. Har ni haft så mycket att göra att ni inte kunnat svara sedan februari, så är jag imponerad.
2. Ni har fortfarande inte svarat på min fråga.
3. Jag vill inte köpa. Jag vill skicka tillbaka.
4. Jag har redan 25% rabatt men tack som fasen.

Alltså? Hur kan ett så stort företag som Reebok brista så mycket? Varför ringer jag dem inte, undrar ni? Det har jag gjort (i ett annat ärende då ett par tights aldrig kom, efter en månad skrev jag och frågade var de tagit vägen och rätt som det var hade jag fått pengar tillbaka för hela beställningen så jag var tvungen att ringa och fråga vad sjutton som försiggick). För det första så bryter alla på svenska, de som jobbar där. Det i kombination med en fruktansvärd ljudkvalite gör det omöjligt att höra vad de säger. Väntmusiken är inspelad från högtalare till telefon så diskanten liksom skär i öronen och man får aldrig veta på ett ungefär hur ång väntetid det är så antingen hinner jag aldrig vänta klart eller så orkar jag inte lyssna på skiten för att det bokstavligt talat gör ont i öronen. Stor känga till er Reebok. Hoppas innerligt att jag kan reklamera dem sedan när (om) någon väl svarar. Gurr.





Vann en auktion till förmån för hemlösa katter. En målarbok. Ser fram emot många mysiga vinterkvällar med denna!



Och letade ihjäl mig efter en adventsljusstake. Tips på vad man kan lägga inuti denna mottages tacksamt!



Kolla här!

Det här är en tallrik. Men inte vilken tallrik som helst. Jag var på The & Krusiduller när jag hittade en hel serie med tallrikar och dylikt och ville ha allting. Jag ser framför mig att de passar alldeles perfekt i mitt vita, lantliga hus som jag ska ha på Gotland när jag blir stor (ssssshhhhh). Så jag köpte en. Och tänkte att jag ska köpa en ny del varje månad och på så vis samla under en lång period. För mig är det här en jättebig deal. En påminnelse om att saker och ting tar tid och att det finns en charm i det. Varje månad kommer jag stå där och vrida och vända och välja med omsorg vad som ska bli nästa pusselbit, nästa steg på vägen. Det är alltid lite jobbigt att ha ofärdiga saker påbörjade tycker jag, så det här är en utmaning för mig, men också en vänlig påminnelse. Greatness takes time. Och så får jag drömma mig bort till Gotland en gång i månaden.



Köpte en ljusslinga att ha i hallen (ligger numerra i en pyntad stor glasvas, bild kommer). De vita korgarna låg tillsammans med en himlans massa andra grejer i garaget som jag snart är helt färdig med att plocka upp, SÅ KUL! Det är också en sån där sak. I snart ett år har jag hållit på med projektet att städa/rensa ur huset på prylar som inte är våra. Och i samma veva plocka upp mina gamla grejer från Söle. Sälja lite, spara lite, slänga lite. Det är något jag tagit lite då och då när jag känner för det och inte sett som ett stressmoment trots att det är ett ofärdigt projekt. Det är så kul att gå och greja, pyssla, inreda, planera. Kliar i själen att inte kunna göra allt på en gång men ÅÅÅÅÅH det känns så mysigt här hemma nu! För första gången på flera år så känns det inte som jag bor hos någon annan, utan att det faktiskt är vårt (mitt) hem. Med våra (mina) grejer.



Köpte en tavla av en vän.



Sålde grejer på Tradera. Man är aldrig ensam när man har katt.



Snuffsmaestro.



Bilder från Strömstadtidningens 150-års jubileum när farmin spelade. Älskade pappa. ♥



Höstens vackra färger försvann så fort men oj vad fint det är!

I lördags var jag ledig och hade för avsikt att stanna innanför dörren hela dagen, för att inte uträtta hundra ärenden och vipps så är hela lördagen väck. Men vid elva på kvällen fick jag ett akut nödrop av en vänn som befann sig i stan och hade hittat en katt som matfriade och sökte kontakt. Väldigt, väldigt smal, sårig och smutsig. Så jag gjorde det enda jag förmådde; klädde på mig och åkte för att hämta den till ett av våra jourhem. Kändes ändå skönt i hjärtat att veta att den fick äta sig mätt och sova varmt inatt, även om det innebar att jag var tvungen att dra på mig ett par byxor och åka till stan en vända. 

Skulle ta en selfie med Artemis.



Men i övrigt kunde lördagen beskrivas så här:



Vi började kolla på Stranger Things i lördags och hade sett klart hela i söndags. Därför gick helgen så vansinnigt fort men åh så värt det. Bra serie! Mysig, spännande, mystisk, lite läskig.. Rekommenderas till alla som är lite open-minded för science fiction, vilket jag inte är ett stort fan av men det gick hem ändå.



På söndagen tog vi en sväng in till JYSK för att köpa två möbler på halloween-rea. En TV-bänk och en byrå att ställa bredvid. Köpte även en lykta, ett ljus och ett par gardiner för 50 spänn att sätta över dörren till hallen.



Sterling är så proper i sitt halsband.





Gjorde ett kollage med bilder på Artemis, från när jag hittade henne till hur hon ser ut nu.



Här jagar hon fåglar.

Idag har varit en jobbig dag. Kräktes på jobbet. På Västra, där vi inte har rinnande vatten ens. Så fick snällt spy i en plastpåse, två gånger. Har ingen aning om varför jag avrit så kass idag men hade megamigrän alltså. Ringde min chef helt knäckt och sa JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖÖÖÖÖRA men blev ombedd att ta en timmes rast för att se hur det kändes. Jag sa att jag trodde inte jag var magsjuk eller så utan att jag spytt för att jag helt enkelt bara hade så jäkla ont i huvudet, antagligen för att jag inte druckit så mycket (är grymt känslig för det sedan en tid tillbaka, dricker jag dåligt och kanske sover lite extra så kommer huvudvärken vid 12, 13 ungefär) och kanske lite abstinens efter koffein. Men tog en timme, köpte alvedon vilket jag aldrig köpt i hela mitt liv för jag tar det aldrig alltså, drack tio glas med vatten och bara la mig över bordet i personalrummet och sov. Sedan jobbade jag en timme och tog sedan en timmes rast till. Jag var helt klart bättre men inte helt fit for fight. Skönt i alla fall att det blev bättre men jag är helt slut.

Imorgon är jag ledig. Ska till sjukhuset för mitt knä 08.30 och sedan hämta en av Kattkedjans katter som ska flytta till sitt nya jourhem men efter det är jag inte skyldig världen särskilt mycket alltså! Onepiece hela dagen!