isolation
Jag hade redan från början en svag känsla av att jag skulle sova mig igenom större delen av den här dagen.. Stackars Martin är sjuk, misstänkt lunginflammation och jag själv har börjat bli förkyld. För min del är det inte så farligt, lite snorig mest men jag känner mig heeelt slut..
Veckan började med power! Jag gick upp halv sex på morgonen och fick en helt vansinnig smärta i magen efter frukost men det hindrade mig inte från att åka in till gymmet och rocka ben ändå. Magsmärtan var alltför bekant, magsårsknipande liksom.. Det blir så när jag slarvar med måltiderna och inte äter tillräckligt ofta. Därför är jag så noggrann med att äta så fort jag blir hungrig. Minns ni det, att jag hade stora besvär med magen i början av året fram till slutet av sommaren? Hela dagarna, varje dag kändes det som att min mage höll på att fräta sönder. Det spelade ingen roll om jag åt eller inte åt, eller vad jag åt. Ett glas vatten kunde sätta igång smärtorna. Men nu, efter att ha bearbetat stress, prestationsångest och känslan av att aldrig räcka till så har det blivt så mycket bättre. Men jag har fortfarande en känslig mage, trots att den är okej på daglig basis. Är så tacksam för det och att det inte var laktosintolerans vilket läkarna trodde från början.
Jag messade i alla fall chefen och sa att jag kanske inte kunde jobba senare beroende på om magen blev bättre. Trots att jag inte var helt fit for fight på gymmet och tog det ganska lugnt så blev magen ändå bättre.. Och efter att ha jobbat i knappt två timmar ville min chef skicka hem mig eftersom vi ändå var överbemannade. Dealen var att jag skulle plocka upp leveransen och sedan gå hem.. Jag sa först ja men ändrade mig sedan och överlät den uppgiften åt Sparven som gärna gick hem tidigt istället. När jag slutat jobbet for jag direkt vidare till nästa, lyckades tagga om och fick till ett schysst pass med 8 bodypumpdeltagare! Tre av farmins arbetskamrater är på mina pass för det mesta och de hade sagt till honom att jag var omänsklig så hårt jag körde.. Alltid lika kul att höra!
På kvällen i alla fall hämtade jag ut mina byxor från Freddystore! Som en del av ersättningen för Celsiusjobbet vi gjorde. Vi fick välja kläder från deras webshop, för ett värde av 1000 spänn och det var inte svårt vill jag lova.
Fick hem dessa godingar och jag är dödsförälskad! De sitter inte helt perfekt på mig eftersom jag har väldigt korta ben, men de är så vansinnigt sköna och framhäver onekligen varenda fördelaktig kurva.
Tisdag var sista chansen att handla julklappar (och jag hade några kvar) så min plan var att smita upp ur sängen tidigt, köra ett pass på gymmmet och sedan handla julklappar innan jag började jobba klockn elva.. Men när jag gjort mig i ordning och ätit frukost så var det ändå något som sa åt mig att låta bli gymmet. Tre dagar i rad har jag haft så jäkla svårt att hålla mig vaken bakom ratten när jag kört på morgonen och jag hade en känsla av att denna dag inte skulle vara ett undantag.. Jag funderade länge innan jag tillsist bestämde mig för att sova några timmar till och åka direkt till Nordby sedan. Gymmet kunde jag ta efter jobbet.
Jag fick köpt de sista julklapparna och var på väldigt bra humör när jag jobbade sedan. Vi stängde klockan sex och fick stängningen avklarad hyfsat snabbt. Efter jobbet åkte Martin hem men jag satte mig i min egna bil, knäppte en Celsius och drog på musik på öronbedövande hög volym och bilade in till gymmet. Ni anar inte vilket bra pass jag fick till!
Lyckades köra 50 kilos latsdrag för första gången, boom!
Lite postworkoutflexing.. Jag har inte varit väldigt aktiv på gymmet, den senaste veckan men det känns ändå som att kroppen tagit tillvara på vilan och byggt upp musklerna lite.
Ett riktigt, riktigt bra pass som drog över 40 minuter för att jag helt enkelt hade så jävla roligt. Körde åtta set av vissa övningar bara för att kunna jobba mig upp mot tyngre vikter och pressa tills det kändes som att muskelfästena skulle gå av! Var hemma sent som attan men jag ångrar inte en minut.
Sedan kom onsdag. Ledighet. Julafton. Jag sov ut och myste ihjäl Martin för första gången på typ en vecka. Om inte mer. Vid två tog vi våra julkappar och åkte hem till Söle där även Angelikas föräldrar och syster skulle fira jul med oss. Så mycket julstämning innanför dörren, helt perfekt var det.
Hemlagat godis.. allt med marsipan!
Julgranen med tusen klappar under, oj så jobbigt det var för lillebror att behöva vänta på tomten..
Min fotogensiska syster tyckte jag skulle ta kort på henne istället.
Och lilla Leo var med!
Vi väntade..
.. och tillslut kom tomten! Jag fick Pink Floyds nya album på LP! Sååå lycklig tjej!
Fina Martin var med och det gjorde mig så glad!
Det åts en himla mass agodis (och vörtbröd!) med gott samvete..
Och ätnligen fick jag min efterlängtade hoodie! Tack älskling! (Som för övrigt också fick en hoodie av mig...)
Här är resten av julklapparna jag fick! En kattkalender (den är bäst, fjärde eller femte året i rad jag har en sådan nu), en kylbag med matlådor i, en film, ett presentkort på Kappahl, superdupervarma och mjuka strumpor, ett litet smyckeskrin och choklad.
Är så himla glad och tacksam för denna högtid, det enda som saknades mig var farmor men hon firade med faster Siv i Uddevalla och jag hoppas hon hade det bra också. Förr var julen så spännande pågrund av alla julklappar som var så roliga att slita upp på löpande band, men nu uppskattar jag stämningen, sällskapet och att få se småsyskonen uppleva extasen man så väl kan relatera till. Samtidigt går mina tankar till de som inte har råd att fira traditionellt och de som faktiskt inte har någon att vara med eller någonstans att vara.. Det är en högtid som påminner mig om hur bra jag har det och hur mycket värme som finns runtom mig. Hoppas ni också hade en jättebra julafton!
Så den här dagen har inte varit jättespännnande, mest sovit och tittat på TV.. Men nu ska jag försöka diska och dammsuga en snabbis innan PJ och hennes kille kommer hit för att spela TV-spel hela kvällen lång. Vi får se hur aktiva vi blir, Martin är sjuk och ganska dålig, Eric var visst lite bakis och både jag och PJ förkylda.. Men det ska nog bli väldigt roligt ändå! Det blev inget gym för mig varken idag eller igår och det är så skönt att inte känna att det är ett ont måste. Jag vill vara hemma och ta tillvara på den lediga tid jag får ihop med Martin och att vila musklerna har ju ingen dött av heller. Men imorgon kör vi igen! Jag jobbar nu tre dagar, nästa vecka jobbar jag bara onsdag och fredag, fem dagar veckan efter det och därefter går jag faktiskt på en veckas semester. Det ska bli skönt att få samla lite motivation igen.
Veckan började med power! Jag gick upp halv sex på morgonen och fick en helt vansinnig smärta i magen efter frukost men det hindrade mig inte från att åka in till gymmet och rocka ben ändå. Magsmärtan var alltför bekant, magsårsknipande liksom.. Det blir så när jag slarvar med måltiderna och inte äter tillräckligt ofta. Därför är jag så noggrann med att äta så fort jag blir hungrig. Minns ni det, att jag hade stora besvär med magen i början av året fram till slutet av sommaren? Hela dagarna, varje dag kändes det som att min mage höll på att fräta sönder. Det spelade ingen roll om jag åt eller inte åt, eller vad jag åt. Ett glas vatten kunde sätta igång smärtorna. Men nu, efter att ha bearbetat stress, prestationsångest och känslan av att aldrig räcka till så har det blivt så mycket bättre. Men jag har fortfarande en känslig mage, trots att den är okej på daglig basis. Är så tacksam för det och att det inte var laktosintolerans vilket läkarna trodde från början.
Jag messade i alla fall chefen och sa att jag kanske inte kunde jobba senare beroende på om magen blev bättre. Trots att jag inte var helt fit for fight på gymmet och tog det ganska lugnt så blev magen ändå bättre.. Och efter att ha jobbat i knappt två timmar ville min chef skicka hem mig eftersom vi ändå var överbemannade. Dealen var att jag skulle plocka upp leveransen och sedan gå hem.. Jag sa först ja men ändrade mig sedan och överlät den uppgiften åt Sparven som gärna gick hem tidigt istället. När jag slutat jobbet for jag direkt vidare till nästa, lyckades tagga om och fick till ett schysst pass med 8 bodypumpdeltagare! Tre av farmins arbetskamrater är på mina pass för det mesta och de hade sagt till honom att jag var omänsklig så hårt jag körde.. Alltid lika kul att höra!
På kvällen i alla fall hämtade jag ut mina byxor från Freddystore! Som en del av ersättningen för Celsiusjobbet vi gjorde. Vi fick välja kläder från deras webshop, för ett värde av 1000 spänn och det var inte svårt vill jag lova.
Fick hem dessa godingar och jag är dödsförälskad! De sitter inte helt perfekt på mig eftersom jag har väldigt korta ben, men de är så vansinnigt sköna och framhäver onekligen varenda fördelaktig kurva.
Tisdag var sista chansen att handla julklappar (och jag hade några kvar) så min plan var att smita upp ur sängen tidigt, köra ett pass på gymmmet och sedan handla julklappar innan jag började jobba klockn elva.. Men när jag gjort mig i ordning och ätit frukost så var det ändå något som sa åt mig att låta bli gymmet. Tre dagar i rad har jag haft så jäkla svårt att hålla mig vaken bakom ratten när jag kört på morgonen och jag hade en känsla av att denna dag inte skulle vara ett undantag.. Jag funderade länge innan jag tillsist bestämde mig för att sova några timmar till och åka direkt till Nordby sedan. Gymmet kunde jag ta efter jobbet.
Jag fick köpt de sista julklapparna och var på väldigt bra humör när jag jobbade sedan. Vi stängde klockan sex och fick stängningen avklarad hyfsat snabbt. Efter jobbet åkte Martin hem men jag satte mig i min egna bil, knäppte en Celsius och drog på musik på öronbedövande hög volym och bilade in till gymmet. Ni anar inte vilket bra pass jag fick till!
Lyckades köra 50 kilos latsdrag för första gången, boom!
Lite postworkoutflexing.. Jag har inte varit väldigt aktiv på gymmet, den senaste veckan men det känns ändå som att kroppen tagit tillvara på vilan och byggt upp musklerna lite.
Ett riktigt, riktigt bra pass som drog över 40 minuter för att jag helt enkelt hade så jävla roligt. Körde åtta set av vissa övningar bara för att kunna jobba mig upp mot tyngre vikter och pressa tills det kändes som att muskelfästena skulle gå av! Var hemma sent som attan men jag ångrar inte en minut.
Sedan kom onsdag. Ledighet. Julafton. Jag sov ut och myste ihjäl Martin för första gången på typ en vecka. Om inte mer. Vid två tog vi våra julkappar och åkte hem till Söle där även Angelikas föräldrar och syster skulle fira jul med oss. Så mycket julstämning innanför dörren, helt perfekt var det.
Hemlagat godis.. allt med marsipan!
Julgranen med tusen klappar under, oj så jobbigt det var för lillebror att behöva vänta på tomten..
Min fotogensiska syster tyckte jag skulle ta kort på henne istället.
Och lilla Leo var med!
Vi väntade..
.. och tillslut kom tomten! Jag fick Pink Floyds nya album på LP! Sååå lycklig tjej!
Fina Martin var med och det gjorde mig så glad!
Det åts en himla mass agodis (och vörtbröd!) med gott samvete..
Och ätnligen fick jag min efterlängtade hoodie! Tack älskling! (Som för övrigt också fick en hoodie av mig...)
Här är resten av julklapparna jag fick! En kattkalender (den är bäst, fjärde eller femte året i rad jag har en sådan nu), en kylbag med matlådor i, en film, ett presentkort på Kappahl, superdupervarma och mjuka strumpor, ett litet smyckeskrin och choklad.
Är så himla glad och tacksam för denna högtid, det enda som saknades mig var farmor men hon firade med faster Siv i Uddevalla och jag hoppas hon hade det bra också. Förr var julen så spännande pågrund av alla julklappar som var så roliga att slita upp på löpande band, men nu uppskattar jag stämningen, sällskapet och att få se småsyskonen uppleva extasen man så väl kan relatera till. Samtidigt går mina tankar till de som inte har råd att fira traditionellt och de som faktiskt inte har någon att vara med eller någonstans att vara.. Det är en högtid som påminner mig om hur bra jag har det och hur mycket värme som finns runtom mig. Hoppas ni också hade en jättebra julafton!
Så den här dagen har inte varit jättespännnande, mest sovit och tittat på TV.. Men nu ska jag försöka diska och dammsuga en snabbis innan PJ och hennes kille kommer hit för att spela TV-spel hela kvällen lång. Vi får se hur aktiva vi blir, Martin är sjuk och ganska dålig, Eric var visst lite bakis och både jag och PJ förkylda.. Men det ska nog bli väldigt roligt ändå! Det blev inget gym för mig varken idag eller igår och det är så skönt att inte känna att det är ett ont måste. Jag vill vara hemma och ta tillvara på den lediga tid jag får ihop med Martin och att vila musklerna har ju ingen dött av heller. Men imorgon kör vi igen! Jag jobbar nu tre dagar, nästa vecka jobbar jag bara onsdag och fredag, fem dagar veckan efter det och därefter går jag faktiskt på en veckas semester. Det ska bli skönt att få samla lite motivation igen.
2014-12-25
16:33:51
Vardag
Kommentera! (0)vaggsång klockan fyra
I onsdags när jag jobbade stängning tvingades jag åka från jobbet efter ungefär en och en halv timme för att besöka vårdcentralen. Urinvägsinfektionen sedan semestern och Spanien har liksom aldrig släppt och i onsdags trodde jag att den hade brutit ut. Egentligen fanns inga lediga tider men de gjorde plats åt mig ändå, bra jobbat Bohuslinden!
Skrivbord ståendes i korridoren på sjukan. Ruskigt fint.
Vi hade till skillnad från dagen innan en schysst stängning och jag var hemma strax innan halv elva. Öppnade mitt paket från Webbhallen och vad låg där om inte min Walking Dead-actionfigur i form av Daryl Dixon!
Ruskigt snygg.
Dagen efter skulle jag egentligen ha tagit helg men min chef bad mig så snällt komma in och öppna ihop med Martin så jag sa ja. Om det var säkert att jag inte behövde stanna längre än till tolv så var det okej, för jag hade stora planer för dagen, innan min födelsedag..
Klockan tolv stämplade jag ut och hade tänkt handla julklappar men det blev inte så. Istället åkte jag in till stan för ett andra besök på vårdcentralen och efter det hann jag praktiskt taget bara hem och vända för att sedan åka och hämta Martin när han slutade jobba. Hann i alla fall köpa en julklapp i väntan på honom..
Resten av kvällen skulle jag ägna åt att storstäda huset. Storstäda som i städa-så-noggrant-som-jag-någonsin-kommer-göra och jag började i badrummet, alltför sent. Tror ni inte jag stöter till ett rör så det börjar läcka? Det bara sprutade vatten! Aaaaaaaaaaaaaaah. Efter försök att sätta ihop skarven igen insåg vi att problemet var bortom vår förmåga att lösa och för att rådfråga ringde jag farmin som halv tolv på natten satte sig i bilen och åkte hit för att byta skarv på röret. Hur fantastisk?
Resten av natten hjälptes vi åt att städa, städa, städa. Framför allt badrummet fick sig en ordentlig genomgång där Martin skrubbade toaletten och avlopp, jag skrubbade duschkabinen med en tandborste och vi spolade av hela golvet.. Och fy faaasen så rent och snyggt det blev, i hela huset! Nu kändes det rent och redo för min födelsedag.
Jag började mitt 22-åriga liv med att sova alldeles för lite, gå upp smärtsamt tidigt och åka in till kiropraktorn. Det var ungefär ett halvår sedan sist så det var lite nervöst faktiskt, att se ifall jag lyckats bibehålla symmetrin i kroppen och så där. Han knäckte rätt lite ben i handen, knäckte min nacke, masserade ländryggen och gav mig akupunktur i vänstra skinkan, haha. Kände mig som mörbultad när jag gick därifrån, men det kändes helt klart välbehövligt!
Åkte sedan för att handla fika och besökte min farmor som jag bokat in förmiddagen med. Vi drack kaffe, åt bullar, myste, kollade på gamla kort (som alltid) och jag fick en födelsedagspresent av henne, ett guldarmband som varit i hennes ägo i 30 år. Jag blev så himla rörd.. Jag har sett henne bära den många gånger så jag blir direkt påmind om henne när jag ser den. Min älskade, älskade farmor. Jag är så lyckligt lottad som har henne.
En av bilderna jag hittade.. Cool tjej.
Mötte sedan upp farmin för att få tillbaka bilnyckeln eftersom bilen varit inlämnad (och nu går som den ska, hurra!) och rent spontant ville han bjuda på lunch. Och det tackar man inte nej till!
Vi besökte Heat där de hade asiatisk buffé. Sååå gott!
Vi satt ändå där ganska länge innan vi sa hejdå för nu och jag åkte hem till en himlans uppklädd och stilig Bowies. Han hade dessutom en liten presentjakt förberedd åt mig..
Jag hann lägga märke till att min ZT-figur inte stod på sitt rätta ställe innan jag fick bilden.. Om Martin vidrör någon av mina prydnassaker så måste han räkna med att jag ser det. Direkt. Men skattjakten började!
Fick ungefär öppnat tre paket och läst tre lappar innan jag hittade min present (som låg gömd i kassaskåpet). Det var en jawbone! Jag har inte hunnit prova den än eftersom det krävt en ny uppdatering på programvaran i mobilen men snart så ska jag ta mig tid att sätta mig ner och lära mig hur den funkar. Det är en tilläggspryl till mobilen kan man säga, stegräknare och så vidare. Mycket spännande!
När jag öppnat min present satte vi oss i bilen och bilade mot Uddevalla för en dubbeldejt på fantastiska Lejas Café, ihop med PJ och hennes kille.
Framme, efter att ha sprungit i ösregn..
Grabbarna var med på noterna att INGEN rör fikat förrän vi tjejer fått ta hundra kort på allt.
Så mycket fika.. Och säsongens första julmust för min del!
Min snygga man.
Hejdå Lejas och tack för den här gången!
Vi tog en tur till Torp där jag köpte gerbilmat och tog en sväng inom Chili men fktiskt inte hittade något. Så vi bilade tillbaka till Strömstad men ut till Söle denna gången! Magen full av fika och kroppen alldeles jättetrött.. Trots att klockan bara var sju.
Här fanns familjen och självklart min älskade Signe!
Skruttkatten..
Efter en mysig stund med familjen tog vi vårt pick och pack och åkte hem. Här är vad jag fick i present!
Kattkudden längst till höger av PJ, fast den var lite till Martin också eftersom jag vill att vi skaffar katt..
En POP!-figur i form av Batman! Så nördigt men roligt!
Sist men inte minst fick jag en polaroidkamera av familjen. DET är häftigt. Ska prova den på julafton tänkte jag!
När jag kom till jobbet igår fick jag dessa av min chef. Hur gulligt? Hon känner mig så väl, Breaking Bad-tema och så fick jag TVÅ så de kan typ matcha ifall vi ska dricka kaffe ihop, jag och Martin.
Igår efter jobbet stack Martin till gymmet men jag åkte hem. Satte mig i min sittpuff vid vardagsrumsbordet och tog hand om alldeles för mycket papper och räkningar som legat på hög som bara växt i säkert två veckor. Men det var så skönt att bli av med det! Lite tända ljus, en onepiece, skön musik och Celsius så var det inte så tokigt alls faktiskt.
När Martin kom hem kollade vi American Dad och åt middag. Följt av en lite lyxigare efterrätt, det var ju ändå lördag..
Världens bästaste te och en proteinbrownie som jag sparat på väldigt länge.
För första gången på typ en vecka sov jag sju timmar och lite till. Men fyttifasen så trött jag var när jag åkte till öppningspasset imorse..
Men dagen tog slut tillsist och hur motigt det än kändes så var det dags för mig att ta itu med julklappshandlandet. Näst sista chansen liksom. Så jag sprang omkring på Nordby i två och en halv timme till och lyckades få köpt nästan allt. Bara storebror, lillebror William och en bonus till Martin kvar. Känns helt okej. Handlade mat, kom hem helt jäkla slut efter att ha spenderat 12 timmar på Nordby, lagade chili con carne och ikväll var tanken att vi skulle adventsmysa men Martin somnade på soffan och helt ärligt så har jag inget emot att få en timme helt själv i tystnaden innan det är dags att sova. Jag trodde jag skulle vara ledig imorgon och på tisdag men jag hade glömt bort att jag i fyllan och villan drog på mig extrapass båda dagarna, så det är bara att gilla läget och ladda om i den mån som går. Förhoppningsvis kan jag somna inom kort och är jag riktigt jäkla duktig hinner jag med ett pass på gymmet innan jag börjar klockan nio imorgon.. Det positiva är att jag på senare tid fått lätt för att somna igen. Praise the lord.
Jag har inte varit på gymmet på evigheter känns det som. Senast var i tisdags tror jag.. Jag har känt mig så trött och sliten och sakta fått mer och mer ont i lederna. Först tänkte jag "jag känner mig så stel och gaggis att jag kanske bör ta en vilodag till" men jag kan tala om för er att ju fler vilodagar jag tar desto värre känns det. Jag har inte haft vilovecka på oerhört länge och jag tror att kroppen faktiskt blir stel och knakig i lederna av att aluta röra på sig ens i närheten av vad jag är van vid.. Men eftersom jag verkligen haft fullt upp hela veckan, jobbat sex dagar och fyllt år den sjunde, så har jag kanske haft tid för att träna men verkligen missgynnat en genom att inte prioritera återhämtningen. Så nu har jag gått 5 dagar utan träning och känner mig sämre i kroppen än någonsin men imorgon blir det ändring på det, är väldigt taggad nu. Jag älskar måndagar så förhoppningsvis finner jag motivation bara i det. Jag känner mig ovanligt trött men inte sönderstressad, för ovanlighetens skull. Försöker ta en dag i taget utan att ta alt på så fruktansvärt stort allvar. Jag saknar all form av julkänsla och det är lite utav ett antiklimax men det finns värre saker här i livet.
Sista bilden jag bjuder på i denna fotobonanza är en bild jag hittade från Celsiusjobbet jag gjorde förra veckan ihop med den snygga Marcus!
Önska mig lycka till inför morgondagen, ny vecka och nya möjligheter. Hoppas ni får en bra start ni också, och hinner med allt julstök tills det är dags för årets mysigaste dag!
Skrivbord ståendes i korridoren på sjukan. Ruskigt fint.
Vi hade till skillnad från dagen innan en schysst stängning och jag var hemma strax innan halv elva. Öppnade mitt paket från Webbhallen och vad låg där om inte min Walking Dead-actionfigur i form av Daryl Dixon!
Ruskigt snygg.
Dagen efter skulle jag egentligen ha tagit helg men min chef bad mig så snällt komma in och öppna ihop med Martin så jag sa ja. Om det var säkert att jag inte behövde stanna längre än till tolv så var det okej, för jag hade stora planer för dagen, innan min födelsedag..
Klockan tolv stämplade jag ut och hade tänkt handla julklappar men det blev inte så. Istället åkte jag in till stan för ett andra besök på vårdcentralen och efter det hann jag praktiskt taget bara hem och vända för att sedan åka och hämta Martin när han slutade jobba. Hann i alla fall köpa en julklapp i väntan på honom..
Resten av kvällen skulle jag ägna åt att storstäda huset. Storstäda som i städa-så-noggrant-som-jag-någonsin-kommer-göra och jag började i badrummet, alltför sent. Tror ni inte jag stöter till ett rör så det börjar läcka? Det bara sprutade vatten! Aaaaaaaaaaaaaaah. Efter försök att sätta ihop skarven igen insåg vi att problemet var bortom vår förmåga att lösa och för att rådfråga ringde jag farmin som halv tolv på natten satte sig i bilen och åkte hit för att byta skarv på röret. Hur fantastisk?
Resten av natten hjälptes vi åt att städa, städa, städa. Framför allt badrummet fick sig en ordentlig genomgång där Martin skrubbade toaletten och avlopp, jag skrubbade duschkabinen med en tandborste och vi spolade av hela golvet.. Och fy faaasen så rent och snyggt det blev, i hela huset! Nu kändes det rent och redo för min födelsedag.
Jag började mitt 22-åriga liv med att sova alldeles för lite, gå upp smärtsamt tidigt och åka in till kiropraktorn. Det var ungefär ett halvår sedan sist så det var lite nervöst faktiskt, att se ifall jag lyckats bibehålla symmetrin i kroppen och så där. Han knäckte rätt lite ben i handen, knäckte min nacke, masserade ländryggen och gav mig akupunktur i vänstra skinkan, haha. Kände mig som mörbultad när jag gick därifrån, men det kändes helt klart välbehövligt!
Åkte sedan för att handla fika och besökte min farmor som jag bokat in förmiddagen med. Vi drack kaffe, åt bullar, myste, kollade på gamla kort (som alltid) och jag fick en födelsedagspresent av henne, ett guldarmband som varit i hennes ägo i 30 år. Jag blev så himla rörd.. Jag har sett henne bära den många gånger så jag blir direkt påmind om henne när jag ser den. Min älskade, älskade farmor. Jag är så lyckligt lottad som har henne.
En av bilderna jag hittade.. Cool tjej.
Mötte sedan upp farmin för att få tillbaka bilnyckeln eftersom bilen varit inlämnad (och nu går som den ska, hurra!) och rent spontant ville han bjuda på lunch. Och det tackar man inte nej till!
Vi besökte Heat där de hade asiatisk buffé. Sååå gott!
Vi satt ändå där ganska länge innan vi sa hejdå för nu och jag åkte hem till en himlans uppklädd och stilig Bowies. Han hade dessutom en liten presentjakt förberedd åt mig..
Jag hann lägga märke till att min ZT-figur inte stod på sitt rätta ställe innan jag fick bilden.. Om Martin vidrör någon av mina prydnassaker så måste han räkna med att jag ser det. Direkt. Men skattjakten började!
Fick ungefär öppnat tre paket och läst tre lappar innan jag hittade min present (som låg gömd i kassaskåpet). Det var en jawbone! Jag har inte hunnit prova den än eftersom det krävt en ny uppdatering på programvaran i mobilen men snart så ska jag ta mig tid att sätta mig ner och lära mig hur den funkar. Det är en tilläggspryl till mobilen kan man säga, stegräknare och så vidare. Mycket spännande!
När jag öppnat min present satte vi oss i bilen och bilade mot Uddevalla för en dubbeldejt på fantastiska Lejas Café, ihop med PJ och hennes kille.
Framme, efter att ha sprungit i ösregn..
Grabbarna var med på noterna att INGEN rör fikat förrän vi tjejer fått ta hundra kort på allt.
Så mycket fika.. Och säsongens första julmust för min del!
Min snygga man.
Hejdå Lejas och tack för den här gången!
Vi tog en tur till Torp där jag köpte gerbilmat och tog en sväng inom Chili men fktiskt inte hittade något. Så vi bilade tillbaka till Strömstad men ut till Söle denna gången! Magen full av fika och kroppen alldeles jättetrött.. Trots att klockan bara var sju.
Här fanns familjen och självklart min älskade Signe!
Skruttkatten..
Efter en mysig stund med familjen tog vi vårt pick och pack och åkte hem. Här är vad jag fick i present!
Kattkudden längst till höger av PJ, fast den var lite till Martin också eftersom jag vill att vi skaffar katt..
En POP!-figur i form av Batman! Så nördigt men roligt!
Sist men inte minst fick jag en polaroidkamera av familjen. DET är häftigt. Ska prova den på julafton tänkte jag!
När jag kom till jobbet igår fick jag dessa av min chef. Hur gulligt? Hon känner mig så väl, Breaking Bad-tema och så fick jag TVÅ så de kan typ matcha ifall vi ska dricka kaffe ihop, jag och Martin.
Igår efter jobbet stack Martin till gymmet men jag åkte hem. Satte mig i min sittpuff vid vardagsrumsbordet och tog hand om alldeles för mycket papper och räkningar som legat på hög som bara växt i säkert två veckor. Men det var så skönt att bli av med det! Lite tända ljus, en onepiece, skön musik och Celsius så var det inte så tokigt alls faktiskt.
När Martin kom hem kollade vi American Dad och åt middag. Följt av en lite lyxigare efterrätt, det var ju ändå lördag..
Världens bästaste te och en proteinbrownie som jag sparat på väldigt länge.
För första gången på typ en vecka sov jag sju timmar och lite till. Men fyttifasen så trött jag var när jag åkte till öppningspasset imorse..
Men dagen tog slut tillsist och hur motigt det än kändes så var det dags för mig att ta itu med julklappshandlandet. Näst sista chansen liksom. Så jag sprang omkring på Nordby i två och en halv timme till och lyckades få köpt nästan allt. Bara storebror, lillebror William och en bonus till Martin kvar. Känns helt okej. Handlade mat, kom hem helt jäkla slut efter att ha spenderat 12 timmar på Nordby, lagade chili con carne och ikväll var tanken att vi skulle adventsmysa men Martin somnade på soffan och helt ärligt så har jag inget emot att få en timme helt själv i tystnaden innan det är dags att sova. Jag trodde jag skulle vara ledig imorgon och på tisdag men jag hade glömt bort att jag i fyllan och villan drog på mig extrapass båda dagarna, så det är bara att gilla läget och ladda om i den mån som går. Förhoppningsvis kan jag somna inom kort och är jag riktigt jäkla duktig hinner jag med ett pass på gymmet innan jag börjar klockan nio imorgon.. Det positiva är att jag på senare tid fått lätt för att somna igen. Praise the lord.
Jag har inte varit på gymmet på evigheter känns det som. Senast var i tisdags tror jag.. Jag har känt mig så trött och sliten och sakta fått mer och mer ont i lederna. Först tänkte jag "jag känner mig så stel och gaggis att jag kanske bör ta en vilodag till" men jag kan tala om för er att ju fler vilodagar jag tar desto värre känns det. Jag har inte haft vilovecka på oerhört länge och jag tror att kroppen faktiskt blir stel och knakig i lederna av att aluta röra på sig ens i närheten av vad jag är van vid.. Men eftersom jag verkligen haft fullt upp hela veckan, jobbat sex dagar och fyllt år den sjunde, så har jag kanske haft tid för att träna men verkligen missgynnat en genom att inte prioritera återhämtningen. Så nu har jag gått 5 dagar utan träning och känner mig sämre i kroppen än någonsin men imorgon blir det ändring på det, är väldigt taggad nu. Jag älskar måndagar så förhoppningsvis finner jag motivation bara i det. Jag känner mig ovanligt trött men inte sönderstressad, för ovanlighetens skull. Försöker ta en dag i taget utan att ta alt på så fruktansvärt stort allvar. Jag saknar all form av julkänsla och det är lite utav ett antiklimax men det finns värre saker här i livet.
Sista bilden jag bjuder på i denna fotobonanza är en bild jag hittade från Celsiusjobbet jag gjorde förra veckan ihop med den snygga Marcus!
Önska mig lycka till inför morgondagen, ny vecka och nya möjligheter. Hoppas ni får en bra start ni också, och hinner med allt julstök tills det är dags för årets mysigaste dag!
come with me now
Jag ska inte ljuga. Jag har varit på bättre humör. Igår fick jag ätligen tag på en veterinär som hade tid för Eli så sömndruckna jag packade mina grejer och la Eli i en transportbur för att åka in till stan och bland annat möta upp farmin en snabbis och byta lite grejer samt hämta ut min dator som äntligen kommit tillbaka från reparationen. Jag hann efter det ta en 45-minutare på gymmet, armar stod på schemat. Åkte sedan till veterinären med bäbis..
Jag vet inte om han var mest stressad eller nyfiken där vi satt och väntade i vad som kändes som en evighet. När vi kom in till veterinären började verkligheten springa ikapp mig och jag började inse att Eli faktiskt skulle försvinna nu. För att ta en titt på magen tog veterinären ett järngrepp om Eli och han skrek.. tog sig ur greppet och bet veterinären två gånger så blodet droppade. Vid det här laget kände jag mig så illa till mods, Eli flög ner på det kalla stengolvet och sprang stressad omkring. Jan fick ett nytt grepp om honom och tittade på magen, konstaterade att det var en tumör och att det inte fanns någonting att göra. Eli ramlade ner på golvet igen. När jag försökte lyfta upp honom bara flög han rätt upp i luften, jag har aldrig sett honom så rädd. Jan fick tillslut tag på honom och satte honom på bordet där han bara la sig platt och det såg ut som han hyperventilerade. Helt i chock, reagerade inte på någonting längre. När Jan förberedde sprutan började tårarna rinna okontrollerat på mig. Jag tyckte så fruktansvärt synd om Eli, så skräckslagen.. Dessutom var det blod lite här och var, men den kom från veterinären. Vår lilla krigade Eli. Han fick sin spruta och ramlade ner på golvet igen, låg som platt mot golvet för medlet verkade så fort. Jag lyfte upp den lealösa kroppen och höll den i händerna under de få sekunderna det tog för honom att somna in.
Jag förstår folk som inte vill avliva hos veterinär, det ser alldeles fruktansvärt ut. Jag tyckte han gav Eli en väldigt vårdslös behandling men jag inser ju att man måste vara hårdhänt när det gäller så små och smidiga djur. Att Eli sedan ramlade ner på golvet tre gånger var hans eget fel, han kastade sig bara handlöst för att komma undan. Och det gör ont i mig. Att han var så rädd att han slogs för livet. Men min tröst mitt upp i allt är att han inte lider nu, Han har levt ensam och olycklig alldeles för länge och antagligen haft väldigt ont utav sitt sår på magen.. Min älskade lilla bäbis.
När jag kom hem begravde jag honom på samma plats som Ben. Han kommer högst sannolikt bli uppgrävd av något djur men det är inte så mycket att göra åt.. Huvudsaken är att jag inte bara slänger ut honom och har en plats dit jag kan gå och minnas dem. Både Ben och Eli.
Dagen blev inte roligare ju längre den tedde sig.. Allt gråtande gav mig en dundrande huvudvärk och den lilla tid jag hade kvar av dagen gick åt att städa ur Elis bur och bara ställa i ordning allt. Sedan åkte jag till jobbet, som visade sig bli en fruktansvärt tung kväll.. Vi skulle ha varit klara klockan tio men kom därifrån halv tolv. När jag skulle åka krånglade allt som kunde krångla med bilen och jag ville bara gråta. När jag kom hem hann jag mysa lite med Martin iinnan jag tog en dusch, packade upp datorn och struntade i allt annat som jag tänkt göra under kvällen. Och somnade sedan alltför sent. (Men nu när jag har atorn tillbaka kan jag i alla fall lyssna på musik när jag sover, underbart.)
Imorse då, vaknade jag av att Martin kom in och la sig och frågade "Gå på gym?". Halvt medveten svarade jag "Sugen?" och sedan somnade vi om. Jag hade tänkt gå upp tidigt och ta hand om en massa papper och planeringar som legat orört alltför länge men jag hade fått en kompis under natten. Urinvägsinfektion. Hoo-fucking-ray. Ställde mig på vågen och den visade minus jämfört med förra veckan och just nu känns allt bara så.. hopplöst. Jag känner mig ledsen, frustrerad och omotverad. Jag tycker att det är okej att känna så, så länge man inte låter det påverka min syn på mig själv eller mitt liv. Jag får ha svackor om jag inser att de inte gör mig till en sämre människa och att mitt liv fundamentalt sett är otroligt värdefullt och inget som ska slösas bort för att jag fokuserar på fel saker. Urinvägsinfektionen och att det svider som helvete down below gör naturligtvis en stor skillnad. Jag har i alla fall suttit i telefon med min chef i typ en kvart nu och inte beklagat mig över gårdagens dåliga jobb, men rett ut vad som ska göras annorlunda och tagit åt mig av vad hon sagt. Dessutom fått tillåtelse att åka till sjukhuset om jag mot förmodan får tid idag. Jag ringde dit idag och bokade en tid för imorgon för jag visste inte ifall jag skulle kunna komma loss till halv fyra idag, men jag tror inte den tiden finns kvar när de ringer upp mig sedan.. Men man kan ju hoppas.
Lite bilder från veckan.
I söndags tog vi det chill större delen av dagen och åkte in till stan på kvällen för att träna lite. Inget jättebra pass för min del eftersom jag kännner mig stel i ryggen.. Ska nog besöka kiropraktorn snart.
Men efter det blev det dags för den efterlängtade Hobbitfilmen på bio! Egentligen skulle vi ha haft Hobbitmarathon den dagen men vi fick aldrig tag på förnsta filmen och eftersom hela lördagen försvann i jobb så kände jag att jag inte ville slösa bort hela söndagen med 9 timmars film. Men bio och sista filmen i triologin blev det i alla fall!
Inte nog med det, jag fick ta veckans fuskmåltid också.. Popcorn och Marabouchoklad. Kärlek. Jag har faktiskt blivit duktig på det där med att sluta småäta, och framförallt socker. Det blir väl så nu när jag bara äter en massa mat hela tiden..
Helgen svischade förbi och det laddades upp inför en tidig morgon och en kick-ass start på veckan..
Måndag gick vi upp tidigt och åkte in till gymmet. Efter vi var klara åkte jag och köpte mellanmål och en massa mer mat (äntligen löning, det innebär maaaat) och tänkte att jag likagärna kunde besöka farmor och äta där. Så jag fick en mysig förmiddag uppe hos henne, mitt hjärtas ljus.
Åkte sedan till Nordby och jobbade stängning. Det är inga roliga försäljningsdagar vi är inne på nu.. Alldeles för mycket folk. Fast det är roligare med högförsäljning än något annat. Dessutom hittade jag det här lilla ljuset att lysa upp vardagen med.
Och gårdagen har ni ju redan hört mig beklaga mig om så det finns inte mycket mer att uppdatera om. Nu ska jag städa upp lite här och sedan åka till jobbet. Håller högertummen att jag får tid på sjukhuset idag så jag slipper gå med det här längre än nödvändigt..
Önskar er alla en otroligt fin dag i alla fall.
Jag vet inte om han var mest stressad eller nyfiken där vi satt och väntade i vad som kändes som en evighet. När vi kom in till veterinären började verkligheten springa ikapp mig och jag började inse att Eli faktiskt skulle försvinna nu. För att ta en titt på magen tog veterinären ett järngrepp om Eli och han skrek.. tog sig ur greppet och bet veterinären två gånger så blodet droppade. Vid det här laget kände jag mig så illa till mods, Eli flög ner på det kalla stengolvet och sprang stressad omkring. Jan fick ett nytt grepp om honom och tittade på magen, konstaterade att det var en tumör och att det inte fanns någonting att göra. Eli ramlade ner på golvet igen. När jag försökte lyfta upp honom bara flög han rätt upp i luften, jag har aldrig sett honom så rädd. Jan fick tillslut tag på honom och satte honom på bordet där han bara la sig platt och det såg ut som han hyperventilerade. Helt i chock, reagerade inte på någonting längre. När Jan förberedde sprutan började tårarna rinna okontrollerat på mig. Jag tyckte så fruktansvärt synd om Eli, så skräckslagen.. Dessutom var det blod lite här och var, men den kom från veterinären. Vår lilla krigade Eli. Han fick sin spruta och ramlade ner på golvet igen, låg som platt mot golvet för medlet verkade så fort. Jag lyfte upp den lealösa kroppen och höll den i händerna under de få sekunderna det tog för honom att somna in.
Jag förstår folk som inte vill avliva hos veterinär, det ser alldeles fruktansvärt ut. Jag tyckte han gav Eli en väldigt vårdslös behandling men jag inser ju att man måste vara hårdhänt när det gäller så små och smidiga djur. Att Eli sedan ramlade ner på golvet tre gånger var hans eget fel, han kastade sig bara handlöst för att komma undan. Och det gör ont i mig. Att han var så rädd att han slogs för livet. Men min tröst mitt upp i allt är att han inte lider nu, Han har levt ensam och olycklig alldeles för länge och antagligen haft väldigt ont utav sitt sår på magen.. Min älskade lilla bäbis.
När jag kom hem begravde jag honom på samma plats som Ben. Han kommer högst sannolikt bli uppgrävd av något djur men det är inte så mycket att göra åt.. Huvudsaken är att jag inte bara slänger ut honom och har en plats dit jag kan gå och minnas dem. Både Ben och Eli.
Dagen blev inte roligare ju längre den tedde sig.. Allt gråtande gav mig en dundrande huvudvärk och den lilla tid jag hade kvar av dagen gick åt att städa ur Elis bur och bara ställa i ordning allt. Sedan åkte jag till jobbet, som visade sig bli en fruktansvärt tung kväll.. Vi skulle ha varit klara klockan tio men kom därifrån halv tolv. När jag skulle åka krånglade allt som kunde krångla med bilen och jag ville bara gråta. När jag kom hem hann jag mysa lite med Martin iinnan jag tog en dusch, packade upp datorn och struntade i allt annat som jag tänkt göra under kvällen. Och somnade sedan alltför sent. (Men nu när jag har atorn tillbaka kan jag i alla fall lyssna på musik när jag sover, underbart.)
Imorse då, vaknade jag av att Martin kom in och la sig och frågade "Gå på gym?". Halvt medveten svarade jag "Sugen?" och sedan somnade vi om. Jag hade tänkt gå upp tidigt och ta hand om en massa papper och planeringar som legat orört alltför länge men jag hade fått en kompis under natten. Urinvägsinfektion. Hoo-fucking-ray. Ställde mig på vågen och den visade minus jämfört med förra veckan och just nu känns allt bara så.. hopplöst. Jag känner mig ledsen, frustrerad och omotverad. Jag tycker att det är okej att känna så, så länge man inte låter det påverka min syn på mig själv eller mitt liv. Jag får ha svackor om jag inser att de inte gör mig till en sämre människa och att mitt liv fundamentalt sett är otroligt värdefullt och inget som ska slösas bort för att jag fokuserar på fel saker. Urinvägsinfektionen och att det svider som helvete down below gör naturligtvis en stor skillnad. Jag har i alla fall suttit i telefon med min chef i typ en kvart nu och inte beklagat mig över gårdagens dåliga jobb, men rett ut vad som ska göras annorlunda och tagit åt mig av vad hon sagt. Dessutom fått tillåtelse att åka till sjukhuset om jag mot förmodan får tid idag. Jag ringde dit idag och bokade en tid för imorgon för jag visste inte ifall jag skulle kunna komma loss till halv fyra idag, men jag tror inte den tiden finns kvar när de ringer upp mig sedan.. Men man kan ju hoppas.
Lite bilder från veckan.
I söndags tog vi det chill större delen av dagen och åkte in till stan på kvällen för att träna lite. Inget jättebra pass för min del eftersom jag kännner mig stel i ryggen.. Ska nog besöka kiropraktorn snart.
Men efter det blev det dags för den efterlängtade Hobbitfilmen på bio! Egentligen skulle vi ha haft Hobbitmarathon den dagen men vi fick aldrig tag på förnsta filmen och eftersom hela lördagen försvann i jobb så kände jag att jag inte ville slösa bort hela söndagen med 9 timmars film. Men bio och sista filmen i triologin blev det i alla fall!
Inte nog med det, jag fick ta veckans fuskmåltid också.. Popcorn och Marabouchoklad. Kärlek. Jag har faktiskt blivit duktig på det där med att sluta småäta, och framförallt socker. Det blir väl så nu när jag bara äter en massa mat hela tiden..
Helgen svischade förbi och det laddades upp inför en tidig morgon och en kick-ass start på veckan..
Måndag gick vi upp tidigt och åkte in till gymmet. Efter vi var klara åkte jag och köpte mellanmål och en massa mer mat (äntligen löning, det innebär maaaat) och tänkte att jag likagärna kunde besöka farmor och äta där. Så jag fick en mysig förmiddag uppe hos henne, mitt hjärtas ljus.
Åkte sedan till Nordby och jobbade stängning. Det är inga roliga försäljningsdagar vi är inne på nu.. Alldeles för mycket folk. Fast det är roligare med högförsäljning än något annat. Dessutom hittade jag det här lilla ljuset att lysa upp vardagen med.
Och gårdagen har ni ju redan hört mig beklaga mig om så det finns inte mycket mer att uppdatera om. Nu ska jag städa upp lite här och sedan åka till jobbet. Håller högertummen att jag får tid på sjukhuset idag så jag slipper gå med det här längre än nödvändigt..
Önskar er alla en otroligt fin dag i alla fall.
sanctum
Sitter just nu i soffan och smuttar på en Celsius on the rocks ur mitt stora Starbucksglas med sugrör. Martin spelar tv-spel och jag överväger att åka in till gymmet och träna ben.. Tror det blir så.
Efter jobbet satt jag och åt tre kokta ägg och några hundra gram kyckling. Jag fick dessutom sällskap av dessa, två av mina favoritpojkar!
Måste, måste, måste ha dem. När tillfälle ges.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.
Igår gick vi öppning båda två. Vi har gått öppning ihop hela veckan och det är jag tacksam över! Vi som bara jobbar om varandra annars.. Man får inte glömma bort att uppskatta de små sakerna i livet, särskilt inte om man dessutom envisas med att lägga fokus på de små negativa sakerna också. I vilket fall, det var stendött på jobbet och jag fick möjligheten att gå hem redan halv tre. Men eftersom Martin slutade klockan sex och jag ändå gått hem tidigare typ varje dag så ville jag stanna kvar och få mina timmar. Så jag fördrev tiden tills Martin slutat och vi kunde åka hem.
Efter jobbet satt jag och åt tre kokta ägg och några hundra gram kyckling. Jag fick dessutom sällskap av dessa, två av mina favoritpojkar!
Inget gym för oss utan istället bar det av raka vägen hem. Jag pratade i telefon med både mor och far under kvällen och det var mysigt och välbehövligt. Är så himla föräldrakär så det är löjligt. Haha.
Jag hade egentligen tänkt utföra min veckorutin och städa huset men alltså, jag orkade inte. Jag lagade hemmagjort potatismos med glutenfria fiskpinnar och blev mycket positivt överraskad av resultatet. När kvällen smög sig på var jag så trött att jag mådde fysiskt dåligt, skakade och kände verkligen hur kroppen domnade bort, sakta men säkert. Fy.
Imorse hade jag satt klockan på 06:00. Bara för att kunna snooza i en evighet. Det var så fruktansvärt skönt att vakna till och kunna räkna ner timmar tills det var dags att gå upp, den sista halvtimmen låg jag bara och drog mig för jag behövde inte sova mer men ville ändå njuta av ledigheten och min varma säng.. Dessutom var jag smått pirrig i magen, förväntansfull och taggad.. För idag skulle jag ju få dema för Celsius för första gången!
På Bodypower på Nordby har de satt upp en monter för Freddykläder.. De där byxorna som lyfter och formar rumpan ni vet. De skulle ha ett event där vi hade flera demostationer på hela centret och hänvisade till butiken med schyssta erbjudanden och priser. Är så glad att jag fick vara med på detta! Det var lite nervöst att dema men jag fick stå med en kille som heter Marcus och han visade vägen kan man säga. Tiden gick galet fort och jag hade kul! Dessutom är det en ganska saftig ersättning utlovad.. När man demar för Celsius får man betalt i Freddykläder och dricka. Hårdvaluta sö.
Efter vi slutat smet jag in i Freddymontern och fick se de där skinnbyxorna jag köpte på Fitnessfestivalen men i rätt storlek.. Provade dem och alltså.. Så kär.
Måste, måste, måste ha dem. När tillfälle ges.
Nu ska jag överväga att åka in till gymmet. Det är alltid så svårt när Martin inte ska med men jag är bra sugen så jag ska nog åka in ändå, innan klockan blir alltför mycket. För idag är det dags att rocka veckans benpass nummer två!
Ikväll ska jag försöka städa och imorgon blir det förhoppningsvis bio. En värdefull ledig helg med min älskade.
black flag
Vår bäbis Eli sov så här häromdagen.. Kollade till hans sår idag och det såg värre ut igen. Vet inte riktigt vad vi ska göra, högst sannolikt är det en cancertumör som drabbat honom.. Vet inte om det är värt att försöka tvätta såret. Helt ärligt tror jag att det vore bäst för Eli om han också fick somna in. Han är antagligen inte mycket yngre än Ben blev och är nog världens olyckligaste gerbil. Han är så aggressiv att han bott ensam länge vilket han inte varit optimalt då gerbiler är flockdjur. Jag vet inte vad det är värt att försöka hålla honom vid liv för, helt ärligt. Ska försöka ringa veterinären igen.
Att gå öppningsvecka tar på krafterna, tidig morgon, lång dag och hemma sent. Varenda dag. Men imorgon är sista dagen på Max för den här veckan och sedan taggar jag jobb för Celsius på lördag! Är pirrig och förväntansfull!
Igår gick vi öppning ihop och jag fick sluta en stund tidigare. Vi fördrev lite tid på centret genom att leta efter första Hobbitfilmen på blu-ray utan resultat. Åkte sedan in till gymmet och körde först axlar och mage, sedan en halvtimmes CX och efter det blev det mot all förmodan även en timmes bodypump med tre tappra deltagare. En lång kväll på gymmet med andra ord och en dålig dag för mina axlar, vad jag än gjorde så stramade de.. Hoppas det bara berodde på en tillfällig dålig form. Jag får prova mig fram lite nu när jag kör ett nytt träningsprogram.
Idag var det upp efter att ha sovit ganska dåligt. Jag var så fruktansvärt trött på morgonen att jag de sista fyra minuterna innan jag började la mig på golvet och slumrade till för att sedan stämpla in prick 08:00.
Vi hade jättemycket att göra men vi lyckades faktiskt! Både byta olja i och göra rent fritöserna samt göra ren glassmaskinen och öppna restaurangen också..
Dagen gick fort och efteråt var det gym i vanlig ordning. Jag försökte mig på mitt första bröstpass på över nio veckor. Det kändes mycket i axlarna och det begränsade mig lite men jag var fortfarande lika grym på hantelpressen. Lyckades få ut åtta reps på 17,5 kilo och sedan tolv på 15 efteråt. Fast jag trodde det var tolvor, hähä.
Till en början kände jag mig uppgiven men fan för den som ger sig hörni! Visst hade jag gärna sluppit vara begränsad på grund av dåliga axlar och det är frustrerande att inte veta vad som är fel eller varför.. Men å andra sidan kan det fortfarande bero på den dåliga dagsformen igår och att jag körde på ändå. Och även om det inte skulle vara så.. Så finns det ju värre saker här i världen än halvtaskiga axlar.
När vi kom hem spontanlagade jag mat, vi såg ett avsnitt Walking Dead och spelade Assassins Creed. Taggar veckans sista öppning imorgon. Och om mina gerbiler kunder sluta gnaga på buren hade det varit fantastiskt, vette sjutton vad jag ska ta mig till..
God natt!
heart on
I söndags gick jag upp klockan åtta. Hade egentligen tänkt åka in till gymmet men en del av mig ville också gå in och somna om bredvid Martin. Jag övervägde länge.. Men så hörde jag regnet smattra mot rutan. Och då bestämde jag mig för att gymmet kunde vänta och att det här var sista chansen på länge som vi kunde sova ihop en stund. Så jag förlängde mina 6 timmars sömn med två timmar till! I min älskades armar dessutom.
Vi åkte sedan till gymmet och jag kickade igång veckan med det nya träningsprogrammet, benpass bummer ett av två såklart! Jäklar så jobbigt det var.. Jag missförstod Emelies instruktioner så istället för att göra 10x5 (med olika positioner med fötterna) gjorde jag 10x5x5.. 250 istället för 50, haha! Inte konstigt benen skrek. När jag var klar med benpasset stundade bodypump men något märkligt inträffade.. Det kom ingen! Det har hänt mig en enda gång tidigare och det var vid samma tid på året. I december går det från 12-15 deltagare på varje pass till 0-3 typ. Och i januari smäller det till och blir fullsatt.. Fitnessbranschen är nog en av de få branscher som är mest gynsamma under januari månad.
Pre- och postworkoutsnacks.
Natten till igår sa jag till Martin att jag så gärna ville sova hos honom.. Så han välkomnade mig till hans säng och jag har inte sovit så dåligt på riktigt jäkla länge, haha.. Så jag var väldigt trött på kvällen. Stendäckade runt halv tolv och fick sova sju timmar inatt, men ändå har jag varit smärtsamt trött idag alltså. Åkte till jobbet tidigt och kom därifrån lite tidigare än planerat också. Kom hem och kände ÅH SÄNGEN MIN ÄLSKADE OMFAMNA MIG men motstod frestelsen att sova. Istället åt vi mat framför ett avsnitt Walking Dead och Martin somnade fyra gånger. När avsnittet och mina tre ägg var slut la jag mig bredvid och somnade jag med.. Vi vaknade till en timme senare och konstaterade att gymmet kunde vänta en dag. Det var ändå dags för vilodag, och jag har haft ont i magen till och från hela dagen.. Så vi åkte bara in till stan en snabbis, Martin köpte lite lussekatter och pepparkakscookies och jag skickade iväg mina sålda Freddybrallor. Jag har sålt mina byxor på internet för att ha råd att leva några dagar till. Sant faktiskt. Pratade dessutom med Alexandra på Bodypower idag och nämnde något om ett Freddyevent i butiken på lördag. Jag ska kolla upp det och se ifall man kanske kan få vara med, i egenskap av ambassadör för Celsius liksom.
Imorgon går Martin rutin och jag öppning så vi båda börjar klockan åtta. Tagga tagga tagga och så vidare!
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.
Vi gick upp, åt frukost och sedan skjutsade jag Martin till jobbet. Lagom lycklig kände jag mig eftersom jag kände symptom på urinvägsinfektion.. Men gladare skulle jag bli när jag sedan bilade ut till Rossö för att julbaka ihop med mina vänner som för en gångs skull var samlade.
När vi ätit och myst med glögg var det dags att skiljas åt. Mitt hjärta kändes tungt.. Det gör ofta det när vi setts, när jag tänker på hur mycket jag älskar mitt kompisgäng och att vi antagligen inte kommer ses på ett tag nu igen. När jag satt mig i bilen ringde mobilen och det fick mitt hjärta att kännas ännu tyngre. Från min instagram:
Idag när jag satte mig i bilen efter att jag varit på Rossö och julbakat med mina fina vänner, ringde min farmor. Hon sa "jag såg i min bok att du fyller år snart.. Men jag är så dålig i huvudet nuförtiden att jag vet inte ifall jag kommer komma ihåg dig då. Så om jag glömmer bort kan du tänka att jag i alla fall ringde dig nu för att gratta dig i förskott och säga att jag tänker på dig och tycker om dig väldigt mycket". Jag fick anstränga mig väldigt, väldigt mycket för att hon inte skulle höra på mig att tårarna bara rann och rann.. Min farmor har funnits för mig hela mitt liv och det gör så ont i hjärtat att se henne sakta bli sämre och sämre. En del av mig vill spendera oändligt mycket tid tillsammans med henne medan en annan del av mig bara vill ta avstånd för att slippa se hur hon förändras, och glömmer. Men inget har någonsin känts så självklart i det ögonblicket, att efter vi lagt på vände jag bilen och istället för att åka till gymmet som planerat åkte jag till affären för att köpa fika och åkte sedan och knackade på farmors dörr och bjöd in mig själv på adventskaffe. Glädjen hon visar när man kommer på besök är ovärderlig. ❤️
Så jag åkte dit och vi fikade och myste. Farmor ursäktade sig så mycket, jag har inte bakat eller pyntat, jag orkar inte längre.. Det var smått jobbigt men jag ångrar ingenting alls att jag åkte dit, det var en väldigt fin stund som betydde så mycket för mig.
Det känns så skönt att veta att hon har många hos sig. Imorse hade min farbror varit på besök, när jag kom hade hon besök av en kvinna från ålderdomshemmet som tittar till henne tre gånger om dagen och strax innan jag gick kom min kusin och hans dotter dit för att fika. Min faster ringer henne varje morgon också. Det känns så bra att hon i alla fall inte behöver sitta ensam och att många håller koll på henne. Min älskade, fina farmor.
Efter gymmet kunde jag kanalisera mina känslor och vända de till något konstruktivt. Frustrationen och sorgen jag kände kunde för en stund omvändas till ilska och styrka, lite jävlaranamma. Så mycket krävdes det inte egentligen eftersom jag bara körde veckans bonuspass armar.. Men jag körde på rätt bra. Det var för övrigt det sista passet innan jag påbörjade nya träningsschemat som Emelie gjort åt mig!
Kvällen till ära handlade jag sedan en massa mat och åkte till Nordby för att hämta Martin. När vi kom hem adventsglöggade vi och han fick två kakor som blev över efter mitt besök hos farmor. Min ätardag den här veckan, faktiskt en väldigt sparsam sådan. Brukar verkligen glufsa i mig men jag tog det med måtta. Försöker verkligen att inte äta om jag inte är supersugen.
Den helgen gick fort förbi i vanlig ordning och igår gick jag in på min öppningsvecka. Martin skulle egentligen vara ledig men tog ett extrapass så vi öppnade ihop. Det var verkligen stendött under dagen så halv tre fick vi stämpla ut och åka hem. Vi tog en sväng in till stan och besökte nya matbutiken Asian Market. Säkert jättekul ifall man är insatt, men 99 av sakerna jag såg visste jag knappast vad det var och ännu mindre vad praktiska tillämpningar.. Haha. Men helt klart värt ett besök och jag tror vi går dit förr gånger.
Vi åkte sedan till gymmet och jag kickade igång veckan med det nya träningsprogrammet, benpass bummer ett av två såklart! Jäklar så jobbigt det var.. Jag missförstod Emelies instruktioner så istället för att göra 10x5 (med olika positioner med fötterna) gjorde jag 10x5x5.. 250 istället för 50, haha! Inte konstigt benen skrek. När jag var klar med benpasset stundade bodypump men något märkligt inträffade.. Det kom ingen! Det har hänt mig en enda gång tidigare och det var vid samma tid på året. I december går det från 12-15 deltagare på varje pass till 0-3 typ. Och i januari smäller det till och blir fullsatt.. Fitnessbranschen är nog en av de få branscher som är mest gynsamma under januari månad.
Tack och lov för det i alla fall sa mina ben och oerhört tacksam över att slippa träna en timme till åkte vi hem. Vi stannade på vägen och Martin handlade mat så han kunde laga angusburgare till middag.. Dör så gott det var!
Pre- och postworkoutsnacks.
Tack vare träningen har jag lärt mig att älska mina ben och rumpa istället för att ha komplex för dem!
Resten av kvällen har Martin hjälpt mig färga håret och det blev awesome, han har fikat men jag nöjde mig med en kopp te och så har vi spelat Assassins Creed. Tänk så bra jag har det.
Men nu väntar snarkofagen! Jag orkar inte eftersträva många timmars sömn maniskt längre, jag mår alltså bättre om jag sover (bra) i 6 timmar än om jag sover 7-8. Vet inte varför men jag kan i alla fall konstatera att det är så.
Imorgon går Martin rutin och jag öppning så vi båda börjar klockan åtta. Tagga tagga tagga och så vidare!
invader
En sak jag inte uppskattar tillräckligt mycket, det är när det är tyst i mitt rum. När gerbilerna inte är vakna och kör gnagarbonanza på galler eller trä.. Otroligt att så små varelser kan väsnas så jäkla mycket. Tror de är största anledningen till att jag sover så dåligt och oroligt som jag gör.
Det gick inte så jättebra. Körde med hyfsat lätta vikter eftersom jag kände mig väldigt stel och öm i skulderbladen. Men jag körde passet från början till slut och det kändes bra i alla fall.
När jag skulle åka hem konstaterade jag att min bil var helt bananas, den liksom hackar sig fram när jag accelererar.. Känns som att den går på jäkligt låga varvtal hela tiden. Ju högre växel desto värre. Till råga på detta skakar ju hela bilen när jag bromsar också, på grund av skeva bromsskivor.. Bilar alltså. Kan det inte bara fungera felfritt i en vecka?
Verkligen slickade ren burken för jordnötssmör med choklad, som Martin slängt.. Jäklars vad god den är.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.
Idag har jag inte gjort mycket ska ni veta. Jag gick upp smärtsamt tidigt, klockan sju närmare bestämt och vid åtta var jag klar för gymmet. Åkte in för att vara på plats till Sanjas pass som jag lovat att ta denna vecka men ingen var bokad. Inget att hänga läpp för kände jag som tränat ben fyra dagar den här veckan och gärna vilar dem lite nu. Så jag satsade på att köra ett effektivt pass egenträning, axlar och lats!
Det gick inte så jättebra. Körde med hyfsat lätta vikter eftersom jag kände mig väldigt stel och öm i skulderbladen. Men jag körde passet från början till slut och det kändes bra i alla fall.
När jag skulle åka hem konstaterade jag att min bil var helt bananas, den liksom hackar sig fram när jag accelererar.. Känns som att den går på jäkligt låga varvtal hela tiden. Ju högre växel desto värre. Till råga på detta skakar ju hela bilen när jag bromsar också, på grund av skeva bromsskivor.. Bilar alltså. Kan det inte bara fungera felfritt i en vecka?
Kom hem ich la mig i sängen bredvid Martin omedelbums och sov i en timme till. Det var mysigt fast jag hade helt vansinniga drömmar. Som vanligt.
När han åkt städade jag huset och hoppade i min onepiece. Dagens outfit alltså.. Åt lunch och sedan kom farmin hit med verktygslådan i högsta hugg för att fixa vår vattenpump samt ta en titt på den läckande tvättmaskinen och den trötta bilen. Han är fantastisk alltså. Hittar lösningar på precis allt.
När han åkt gick jag faktiskt och la mig igen. För att jag kan. Vaknade på kvällen och fixade en massa mat (är så dålig på att äta tillräckligt när jag är hemma och tiden bara svischar förbi) och mer eller mindre väntade på att Martin skulle komma hem.
Verkligen slickade ren burken för jordnötssmör med choklad, som Martin slängt.. Jäklars vad god den är.
Vi lagade bananpannkaka till kvällsmat och spelade The Evil Within. Jag fick dessutom sålt mina Freddybyxor! Trodde jag inte att det skulle gå, men det var najs.
Imorgon är det full rulle på morgonen och förmiddagen. Taggar en betydligt mer produktiv dag imorgon nu när jag fått ladda upp ordentligt. Så himla skönt!
letting go
Idag vaknade jag av mobilen halv åtta. Inte jättepigg men hyfsat taggad att ta igen det jag låtit mig själv gå miste om under den tråkiga gårdagen.. Jag gick upp, satte igång en maskin med tvätt, klädde på mig och gick sedan ut till bilen för att köra in till stan och köpa hallon bland annat. Kan inte få ner frukostgröten utan hallon, haha. I vilket fall, när jag kommer ut ser jag SNÖ!! Ååååh lyckligaste tjejen i hela världen blev jag då!
Väl inne i stan hade snön regnat bort men när jag kom hem sedan dalade fortfarande tjocka snöflingor sakta ner till marken. Och det var så himla vackert. Bilen var varm, jag lyssnade på bra musik (Celldweller släppte lite nya låtar idag!), hade fått komplettera min frukost och dessutom lämnat den lilla växel jag hade kvar till en stackars tiggare som satt utanför Ica. Jag skiter i vad folk säger, att de bara försöker luras. Jag går på magkänsla och kan inte med att bara gå förbi IFALL han faktiskt inte luras. Han såg så himla smal och frusen ut, även om mina taniga 14 kronor inte räcker långt så är det och ett leende i alla fall en gest och en omtanke. Och faktiskt det bästa jag hade att erbjuda.
För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.
Väl inne i stan hade snön regnat bort men när jag kom hem sedan dalade fortfarande tjocka snöflingor sakta ner till marken. Och det var så himla vackert. Bilen var varm, jag lyssnade på bra musik (Celldweller släppte lite nya låtar idag!), hade fått komplettera min frukost och dessutom lämnat den lilla växel jag hade kvar till en stackars tiggare som satt utanför Ica. Jag skiter i vad folk säger, att de bara försöker luras. Jag går på magkänsla och kan inte med att bara gå förbi IFALL han faktiskt inte luras. Han såg så himla smal och frusen ut, även om mina taniga 14 kronor inte räcker långt så är det och ett leende i alla fall en gest och en omtanke. Och faktiskt det bästa jag hade att erbjuda.
Jag kom hem och åt min mat, diskade, tog hand om tvätt och småplockade i huset när Martin vaknat. Satte även upp ljusslingan i trädet vi har utanför dörren, det lyser så fint när snön ligger tjock..
Vi åkte in till gymmet och jag rockade ben. Ett mycket effektivt men försiktigt pass då typ alla övningar jag gjorde kändes påfrestande, kände mig stram i ryggen och knäna.. Men jag gjorde det bästa av situationen.
Sedan åkte vi till jobbet och kör nu stängningspass. Jag har bett om ursäkt för mitt beteende mot Martin igår och jag förstår att han reagerade, han förtjänade verkligen inte det bemötandet jag gav honom. Men nu är det förlåtet och så småningom också glömt.
Tagga till resten av stängningen sedan tar jag helg!
Dagens visdomsord..
a perfect storm
Vet ni vad det är för skillnad på zombieapokalypsen och Stora Ytten 39? I zombieapokalypsen finns det drickbart vatten och en bättre stämning. Hähä.
Gårdagens bodypumppass var inget annat än helt jäkla awesome. Vilka otroliga deltagare! De lastar på, utmanar sig själva och utvecklas, i styrka, teknik och framförallt uthålligheten. Det är sällan de ger upp, helt fantastiskt att se. Som instruktör är det absolut ytterst sällan jag avbryter för att vila några sekunder och det är så häftigt när de är lika ihärdiga som jag. Jag hade aldrig tagit mig igenom ett helt pass utan avbrott en enda gång förrän första gången jag instruerade. Man får ett annat fokus och en starkare målmedvetenhet. Och tänk att de är lika beslutsamma trots annan motivation. Dessutom fick jag så otroligt mycket beröm efteråt, blir alldeles generad och så genomgeniunt tacksam. Ni anar inte hur mycket de fina orden väger.
Kraschade dock big time i sängen på kvällen efter att ha smäckt i mig middag. Vaknade klockan åtta imorse och gick upp men det är så sällan jag sover längre nu för tiden trots att jag kanske vill. Och så tänkte jag, vad fasen ska jag upp nu och göra? Så jag la mig igen och sov en timme till. Vår morgon var väldigt mysig, vi pt frukost och myste i soffan framför alltför många avsnitt Walking Dead. Är på säsong fyra nu. Hähä. När klockan började närma sig tolv pratade Martin om att åka in till gymmet och jag började argumentera emot på skoj, men snart insåg jag att jag ändå tränat ben tre dagar i rad och nästa pass skulle vara ben.. En vilodag skulle inte sitta alltför fel ändå. Så vi tog ett avsnitt till. Efter det hann jag dessutom ta hand om tvätt och disk, ringa djurkliniken och ställa frågor om ett brutalt sår vår gerbil Eli har på magen.. Fick städat och packat matlådor och det var inte helt fel att få hela förmiddagen hemma ändå. Men sedan gick dagen onekligen utför.
Jag vet inte varför men jag har varit så jäkla sur sedan vi åkte hemifrån. Fruktansvärt nära att tappa all behärskning och bara skrika rakt ut. Ingen aning om varför, det har varit tusen småsaker som gått åt skogen och inget som bara går att genomföra, utan komplikationer. Martin har försökt prata med mig och varit väldigt gullig egentligen men jag har varit världens bitterfitta och knappt svarat.. Förlåt. Idag var en sådan dag. Så det är galet dålig stämning här hemma men jag förstår Martin fullt och fast, och bryr mig inte om att prata om det eller så. Jag besparar honom utläggningen om min dåliga dag och ber om ursäkt imorgon när humöret är nollställt igen. Jag ska gå och lägga mig nu och samla krafter inför en förhoppningsvis bättre dag imorgon.
God natt från mig och Ruby!
Ja just det ja, jag rakade min sidecut i förrgår.. Den blev så mycket kortare än planerat men jag fick för mig att jag kunde trimma längden för hand med rakapparaten. I början hade jag på en grej som höll håret 3 mm långt och det blev asbra. Problemet var att jag inte kunde trimma kanterna så jag plockade av den lilla grejen och körde på måfå.. Det blev inte bra. Så då rök alltihop istället. Vet inte om jag tycker det är assnyggt eller asfult. Uppdaterar när jag kommit fram till en åsikt. ;)
let the beat go
Jag vet inte vad det är med mig riktigt. Jag är inte riktigt säker på om jag är omotiverad, oinspirerad eller bara nöjd med var jag är just nu. Bilden ovan tog jag i måndags då jag ägnat hela dagen utanför min komfortzon, och det är lite så mina dagar sett ut det senaste. Jag har lagt åt sidan allt som jag känner att jag måste göra, fortfarande fått lite saker gjort men inte varit fokuserad. I måndags hade jag tänkt gå upp tidigt och färga håret, trimma min sidecut, storstäda huset, ta formbilder till Emelie, besöka Maria, måla en korg och sätta upp en ny lampa etc.. Inget av det blev gjort. Och i tre, två och en halv dag, har jag försökt få det gjort men det finns liksom inget driv. Istället vaknade jag med världens huvudvärk och valde att acceptera det. Ringde Maria och avbokade, stängde av väckarklockan och somnade om. Vaknade inte förrän halv tolv, NÄR i glädheta H sov jag så länge sist? Spenderade dessutom resten av dagen nerdegad i soffan i ett jättestökigt hus och på kvällen åkte vi in till gymmet och rockade, jag provade på ett nytt gruppträningspass och ledde mitt eget alldeles osminkad för första gången någonsin.. men när vi kom hem intog jag soffläget igen. Helt slutkörd efter en fantastisk men påfrestande helg. Jag känner ingen större tillfredsställelse i att få beta av de där sakerna jag vill eller känner att jag bör göra.. De är inte heller en börda. Jag tror helt ärligt att jag börjar slå mig fri från de tankarna som hållit mig tyglad så länge. Jag känner inget behov av att göra dem och inte heller någon stress av att ha de ogjorda, och får inte mental orgasm av att beta av varenda punkt på listan som jag skrev men sedan tog bort.
Jag tror jag börjar landa, tar saker som de kommer och låter inte alla sidospår i livet leda vägen.. Det är för mig en underlig känsla, jag känner mig lite förvirrad för en del av mig fattar verkligen inte vad som händer medan den andra delen av mig bara njuter av åkturen.
Som tur är, är jag inne på min lugnaste vecka av alla och kan ta mig tid att bejaka vad som händer, fast jag ska försöka att inte gräva för djupt i det. Jag ska förska se det som något positivt att jag för första gången på jäkligt länge känner mig okej med att inte prestera ihjäl mig 24/7. Så idag var första av tre dagar jag jobbar den här veckan och det var inget mindre än ett rutinpass som var helt jäkla awesome. Är stolt över min insats idag.
Jag orkar inte gå in på detaljer vad som hänt de senaste dagarna så här kommer små highlights (och Fitnessfestivalen får ett eget inlägg sedan)!
Jag fick min tredje Healthy Box! Rekommenderar den oerhört varmt, den är mycket värd pengarna! Riktigt bra grejer får man, och mycket av dem, inte bara små smakprov som regel.
Hämtade även ut ett paket från Lagerhaus, detta hade jag klickat hem så här lagom till jul.
Jag pyntade faktiskt en vecka i förväg, kunde bara inte hålla mig.. Men efter att vi jobbat i söndags (istället för en stängningshelg hade jag bara en halv öppningshelg, med Martin dessutom, bättre byte har jag aldrig gjort) tog vi en sväng till Supermarket och köpte lite adventsfika. Ååååh det var så himla mysigt att äntligen få lyssna på julmusik, tända det första adventsljuset, dricka glögg och äta lussekatter och pepparkakspunschrullar..
Sedan blev det äntligen december. Bästa månaden på hela året och jag myser ihjäl mig vid bara tanken.. Det enda som saknas nu är snön och jag hoppas den kommer snart, för december är nog förbi ruskigt fort!
Men igår morse fick jag i alla fall tummen ur och kom upp tidigt på morgonen. Jag sover så fruktansvärt dåligt nu för tiden. Drömmer sjuttioelva drömmar och ofta mardrömmar, varje natt.. Har ofta svårt att somna och vaknar alltid tidigt som fasen trots att jag inte är utvilad någonstans. Ingen aning om vad det beror på.
Jag fick i alla fall kommit upp tidigt och innan magen skrek efter frukost hann jag ta lite formbilder till Emelie!
Jag tycker verkligen inte om att ta dessa bilder. De känns inte fördelaktiga för mig och jag känner mig alltid så kort och knubbig.. Men det är inte hela världen. Sedan att de som regel är tagna snett underifrån är naturligtvis inte heller till min fördel men det är som lättast att få översyn så tycker jag,
Nu har jag satt i mig en kopp te och tänkte svepa min kvällsmat som bytt plats med middagen eftersom jag tränar sent idag. Egentligen har jag vilodag men på onsdagar ska bodypumpas och så är det bara. Önska den här frusna kroppen lycka till!
