Change of Seasons

Alltså, den här dagen.. Haha. Jag vet inte när jag somnade igår riktigt, men det måste ha varit strax innan halv sex på morgonen, för det var då Martin väckte mig och bad mig gå och lägga mig i min egen säng. Klockan tio ringde klockan och jag gick upp för att tvätta ansiktet och när jag kom tillbaka kände jag bara.. fy fan. Och gick och la mig igen. Fyra timmars sömn är inte okej någonstans. Martin kom in runt elva och la sig bredvid, och vi sov till ett. Jag och min dygnsrytm alltså. Jag har ju ingen! Skönt att jag KAN somna när som, bara jag vill, i alla fall. Mina dygnsrytmer är väldigt enkla att skifta från dag till dag, och det är bra när det behövs.

Så, idag blev det inte ett skit gjort. Vi har kollat ikapp på Supernatural och somnat på soffan flera gånger. Jag tog itu med alla måsten på datorn och det är ju åtminstone något. När klockan närmade sig 18 började vi dra oss in till gymmet, med väldigt taskiga förutsättningar faktiskt. Jag hade ätit 4 knäckebröd och en flapjack. Kolhydrater deluxe men ändå alldeles för klent bränsle för en torsdagskväll.. Där man förbränner närmare 1500 kalorier på två timmar.

 

 

I vilket fall som helst så körde vi pumpen, väldigt halvhjärtad insats från mig faktiskt. Men enligt Martin märktes inte det, tack och lov. Men jag hade inte energin helt enkelt. Oansvarigt! Så gör man inte. Jag tycker ju att det är skitroligt, då ska jag ju kunna ge allt och inte låta slarv med maten stoppa det. Bland annat. Efteråt stundade x-fit och jag var inte alls sugen. Men det var inte värre än att jag fick ge mig ifall det blev för tungt. Vi var bara 4 personer, jag och Martin plus två till. Jag krigade efter bästa förmåga. Det var en klen insats men samtidigt förvånansvärt bra för att ligga superduper minus på kalorierna. Jag trodde jag skulle dö, på riktigt. Men jag lyckades vinna över Martin när vi sprang i slutet, för första gången evaaah. Och det var ju najs.

 

 

Vi släpade oss sedan igenom hyllorna på Ica. Det tog nästan fyrtio minuter! För att handla jättelite grejer. Men vid ett flertal tillfällen blev vi bara ståendes och stirrade på något. Vi pratade inte om något särskilt, vi bara orkade inte röra på oss. Lika döda båda två. Men jag blir alltid så lycklig när tränar och krigar och sliter och kämpar ihop, är så tacksam över att vi kan dela det här intresset!

 

Såg på Ica att de sålde mjölk med 50% mer protein än standard. SMART med stora bokstäver! Jag brukar köpa hela lådor med Icas egna kvarg där (Ica ligger alltså jättenära gymmet), men de är praktiskt taget alltid slut. Alla träningsfreak köper upp deras kvarg på nolltid. Så att ställa den här mjölken bredvid, det är inte helt fel för dem alltså. Kommer antagligen gå åt lika hårt (även om det kanske inte är så där jättemycket protein i, ändå). Jag köpte i alla fall ett paket, utan att kolla vad det kostade. Men jag antar att det var ganska dyrt.

 

 

Men nu har vi ätit bacon och ägg och jag har tagit en dusch, diskat och lyssnar på Hollywood Undead. Det är sällan jag har den här mörbultade känslan i kroppen, men jag längtar mycket efter sängen just nu.. Imorgon måste det vara tidig morgon som gäller, för jag har en del att ta itu med innan helgen, och innan jobbet klockan 14. Men innan sänggåendet ska det här bulkas lite till. Ben & Jerry-mys tillsammans med älsklingen, here I come!

Tror det spöregnar ute. Något låter väldigt gemytligt i alla fall.

 

Oj vilken dag det har varit! Jag vaknade upp i famnen på min fina. Som tidigare nämnt händer det sällan (eftersom han praktiskt taget alltid försöker döda mig i sömnen när vi trängs i en nittiosäng) så när vi väl sover ihop uppskattar jag det mycket. Ingenting jag tar för givet, helt enkelt.

 

Jag var lite grumpy över att klockan var halv tio, jag hade egentligen velat varit uppe och igång tidigare. Men är man en nattuggla som jag måste man antagligen kompromissa ibland för att kunna få sova ordentligt. Och trots att det var ofrivilligt så fick jag i alla fall sovit ut, och det var ju faktiskt himlans bra ändå. Så efter att ha fångat nuet och kliat på Martin en stund traskade jag upp och började greja. Vi åt sedan frukost framför ett avsnitt Supernatural, la oss ner och somnade båda två. Det är lite ångestladdat samtidigt som det känns lite lyxigt, att somna om efter man ätit frukost. När det sedan började bli dags för jobb dammsög jag huset, dammade, vek tvätt, hängde annan tvätt, diskade och packade min väska full med mat. Redo för dagen utanför fristadens väggar!

 

Väl på jobbet gick det seeeegt.. Men efter ungefär två och en halv timme höll jag på att förbereda mig för rast, när jag såg en beställning i expressen som jag tänkte dela ut snabbt. Jag såg efter en liten stund att det var min relativt nyfunna vän Niklas som beställt, det var kul att se honom! När jag givit honom hans mat och vi sagt hejdå kom jag på att jag faktiskt också skulle äta, så jag skickade iväg ett sms och frågade om vi kunde sällskapa. Så det gjorde vi, det var übertrevligt verkligen! Skön kontrast till att sitta och uggla ensam inne i personalrummet liksom. Det är inte helt omöjligt att jag kanske råkade dra över min rast ganska hårt, men när jag kom tillbaka var jag som uppladdad på helt ny energi och entrade något slags fuck-yeah-mode, ställde mig själv i kassan för första gången på säkert flera månader och hade asroligt resten av kvällen. Så kan det gå!

 

Återigen var vi färdiga tidigare än beräknat och jag bilade in till stan för att möta Martin på gymmet. Det skulle köttas bröst och triceps för första gången på en vecka och jag var så taggad, uppladdad med en flapjack och en hel skopa Assault. Vi tränade i tre jäkla timmar. När det kommer till bröst-triceps och lats-biceps så får jag aldrig nog, riktigt.. Tror dessutom att viloveckan gjorde riktigt gott, rent volymmässigt har jag verkligen ökat. Skönt för kroppen att få några dagar off och bara.. inte ligga på ett underskott av kalorier samt bygga upp de hårt tärda musklerna. Även om jag inte känner mig "färdig" på långa vägar med vad jag vill uppnå så känns det så jäkla roligt att jag är på väg åt rätt håll. Och att jag kommit så långt. Det är så spännande att veta att jag har så mycket mer att upptäcka, och lära.

 

Nu är klockan asmycket och även om jag inte är direkt sömnig så känner jag mig mörbultad. Ska hoppa in i duschen och sedan sova.. tagga till inför morgondagen, då jag faktiskt är ledig! Det innebär leg day, med pump och x-fit. Och förhoppningsvis möjlighet att pilla med bilen och lite andra smågrejer. På fredag jobbar jag oh till helgen är jag ledig med min fina. Är så galet sugen på fest faktiskt! Inte själva drickandet men att få komma ut, lyssna på musik, dansa, se folk.. allt sånt jag inte kunde göra när jag jobbade på Cherry. Känns konstigt att inte ha varit på någon av krogarna/klubbarna på så länge. Vi får se, förhoppningsvis hittar jag på någonting på lördag kväll. Men vi tar en dag i taget, nu fokuserar jag på att få vila ordentligt!

 

I förhållande till gårdagens inlägg lider jag av bildtorka idag, tråkigt nog. Bjuder i alla fall på en screenshot ifrån när Martin filmade mig på mitt uppvärmningsset i hantelpressen. 12 strikta på 12,5 kilo efter att ha maxat på bänkpressen. Asnöjd!

 

Det var tydligen stormvarning igår. Märk mina ord, tyyydligen. Hos oss regnade det bara. Så där mysigt. Men någon storm märkte jag inte av, och det ska man kanske vara tacksam för.

 

Anyhow, det var hur som helst inte rätt väder för att stå ute och greja med bilen. Så allt utomhusgöra fick vänta. Istället lagade jag mat och åt lite mackor ihop med Martin, och taggade riktigt hårt inför comebacken på gymmet!

 

Vi körde en timmes combat, en timmes pump och en timme i gymmet; 4 set chins, 5 set marklyft, 4 set frivändningar och 5 minuters rullplanka. Jag hade kunnat köra mer, så taggad jag var. På pumpen hade jag dessutom bestämt mig för att utmana, så jag lastade på ordentligt alltså! I övrigt var det nog mitt bästa pass hittills, hade så jäkla roligt verkligen! Jag hade dock ätit väldigt dåligt under dagen så mitt blodsocker var i botten, var alldeles skakig och allmänt skruttig när vi åkte hem. Men så nöjd!

 

 

När jag kom hem fanns det ingen tid att förlora. Duschen fick vänta och direkt kastade jag mig över maten! Hade haft Martins pulsmätare på mig och enligt den hade jag förbränt 1500 kalorier under kvällen. Det är högre än min basalmetabolism och allt som allt hade jag nog fått i mig som max 800 kalorier under dagen (och förbränt runt tretusen). Så jag hade mycket att jaga ikapp! Dock var inte magen med på det så jag fick inte i mig så mycket, blev proppmätt på nolltid. Fyllde dock på lite med choklad som Martin köpt.. Samtidigt som vi kollade på Änglar och Demoner. Halvvägs genom filmen kände jag tröttheten komma krypandes men jag kände inget behov av att direkt kämpa emot..

 

 

Idag ringde väckarklockan tjugo i sju. Jag övervägde att vara med på Hannas morgonpass men smärtan i trapsen (alltså inte träningsvärk men mer som en sträckning) sa åt mig att låta bli. Att ta en vilodag dagen efter ett tungt helkroppspass är antagligen en bra idé.. Så motvilligt sov jag en timme till. När man jättegärna vill men vet att man borde låta bli, liksom.

 

 

Åt havregrynsgröt för första gången på evigheter, kollade på Arrow och gjorde mig i ordning och bilade till Munkedal för att träffa koordinatorn för bodypumpen på min anläggning. Det var så härligt! Köra bil långt, få lite omväxling, spela musik högt som in i helvete.. När jag väl hittat rätt och vi skulle gå igenom min teknik på den övning som jag failat på i licensvideon.. Gjorde jag den tre gånger. Lisa skrattade och sa att ja, jag vet inte vad jag ska säga, du har ju tagit åt dig kritiken och nu ser det ju perfekt ut så jag vet inte vad mer jag ska säga.. Härligt att åka i en timme för att göra tre frivändningar och konstatera att det ser bra ut. Haha. Jaja, det var värt bilfärden och nu är ju faktiskt licensen i hamn. Äntligen!

 

 

Efter Munkedal åkte jag till gymmet för att cykla i fyrtio minuter och göra rullplankan. Blev svettig som fasen, men det var skönt att få in ett kardiopass så där! Det är de som är svårast att hitta motivation till tycker jag. När jag ändå är på gymmet är jag allmänt ointresserad av att cykla. Men det blev gjort och det blev gjort bra, så jag är fett nöjd! Lagom vilodag, höhö.

 

Åkte sedan hem en snabbis för att käka, duscha och sedan sticka iväg snabbt igen. Jobbet gick så seeeeegt, men när förstängningen väl kom så var vi alla helt galet ninja och vi var faktiskt därifrån 40 minuter tidigare än schemalagt. Det trodde jag aldrig, faktiskt. Det spädde på mitt fantastiska humör något otroligt, top of the world deluxe.

 

När jag kom hem var jag lyckligast i världen och kramade om Martin tills jag nästan blev irriterad på mig själv. Vad har du gjort med mig, frågade jag. Jag kan ju inte få nog av den där fantastiska människan! Klänger och har mig. Jag frågade honom om han ville med ut på en åktur, eftersom farmin sagt att jag fått paket hem till Söle och jag kände mig väldigt up for att köra lite mer bil, tro det eller ej. Och till min stora förvåning ville han följa med, så vi bilade bort, elva på kvällen.

 

Det var så spännande, för jag har förhandsbokat en massa serier på CDON men utan koll på när de släpps. Så jag visste inte vilken serie som väntade mig men det var vad jag hoppades på, nya säsongen av Weeds! Som jag längtat ihjäl mig!

 

God morgon världen! Sitter här vid datorn, med ett ben som somnat, en mage som kurrar hysteriskt och ett öppet fönster för att släppa in lite frisk luft. Så är det. Har varit vaken i ungefär en timme och tänkte komma igång fort, men kom lite på villovägar och ramlade in på andra bloggar..

 

Gårdagen var väldigt.. jag vet inte, tråkig kanske, i brist å bättre ord. Jag gick upp halv sex trots att jag sovit alldeles för lite, bara så jag kunde få en lugn morgon utan stress och med ett avsnitt Arrow till frukosten. Är nöjd med det beslutet faktiskt!

 

Vi bilade till jobbet och väl där var det lite halvkaotiskt då servern lagt av. Men som tur är var vi 4 pers som öppnade så det gjorde inget att jag spenderade halva öppningen på kontoret i telefon med Helpdesk. Resten av dagen rullade förbi i ultrarapid och jag och Martin stod och krigade i köket. Jag gillar att ha honom där, vi har en tendens att ha väldigt kul ihop. Till min stora förvåning gick det faktiskt bra också, haha.

 

Dagen rullade som sagt var på, om än långsamt. När jag hade stämplat ut satte jag mig på kontoret och ändrade lite i schemat. Martin är nämligen inne på sin chillvecka i det rullande schemat, vilket innebär att han bara skulle jobbat måndag och torsdag. Men torsdagen hade han bytt bort och eftersom det är våran dag ( vi firar 16 månader) plus att det är bodycombat, bodypump samt comeback till styrketräningen så bytte han bort det passet med. Och tog en veckas semester helt enkelt, den lilla spjuvern! Själv ville jag bli av med torsdagens stängningspass eftersom jag har pumpen som krocker med det. Efter många om och men fick jag äntligen löst det också! När vi skulle gå kom Tony och behövde hjälp med att tömma toalettpoletterna så jag fick ta 5 minuter åt att visa honom hur man gör. Sedan sprang jag för livet för att inte fastna ännu längre på det där stället. Det tog alltså två timmar innan vi åkte därifrån.. fast vi handlade också. En massa flapjacks ville jag ha, och inget annat. Haha.

 

 

Det var så skönt att komma hem! Man pustar alltid ut på söndagar efter en helhelg på Max.. särskilt när man vet att man är ledig dagen efter. Jag tog en dusch och hoppade i mina shorts och BH från Better Bodies (ÄLSKAR deras kläder verkligen). Taggade till inför morgondagen, och att få komma tillbaka till gymmet. I vanliga fall har jag varit skeptisk till att ta viloveckor, eftersom jag har en tendens att bli bekväm och tappa suget, få svårt att komma tillbaka och hitta motivationen. Men tack vare gruppträningarna har jag ändå kunnat hålla lågan vid liv och är så oerhört jäkla sugen på att åka in direkt.. Ska fråga Martin om han vill köra ett dubbelpass idag. Styrketräning på morgonen och combat samt pump på kvällen. Det hade varit helt awesome! Är så sugen på att träna bröst men det blir så jäkla långt pass om vi ska köra allt på samma gång.. Vi får se när han vaknar.

 

 

Så fram tills dess ska jag beta av min lilla lista som ligger bredvid. Kanske slänga ihop lite mjölk och kaseinpulver. Första gången jag smakade på den nyinförskaffade piña coladan blev jag asbesviken. Tyckte den smakade snuskigt, vilket jag i och för sig var mer eller mindre beredd på då jag är otroligt svårflörtad när det kommer till kosttillskott och deras smaker. Fast jag hade höga hopp om den här.. I vilket fall så provade jag att blanda den med mjölk istället, och ganska tjock (trots att jag avskyr när det är krämig konsistens på sånt) men då smakade det hundra gånger bättre. Hade tänkt föreslå till Martin att vi skulle åka in till stan och äta frukost på Backlunds, så i väntan på besked ska jag nog ta en sådan.. Let's kick it!

 

Gårdagskvällen summerad i en bild.. En pizza och tre avsnitt Supernatural. Hjärta.

 

Jag blir så himla kliig överallt när jag har långa naglar. Det är en del av min kognitiva beteendeterapi, att låta naglarna växa ut. Det har förändrat mitt liv, tro det eller ej! Jag har ju varit på några KBT-möten för att ta itu med mina tvångstankar och mitt behov av att ha kontroll, vara manisk med städning, renlighet, planering osv. Jag fick ett papper där jag skulle gradera mina tvång från 0-100, utefter hur intensiva de är. Jag fick in många punkter och utefter vad jag skrivit skulle vi ta itu med en av punkterna, vrida och vända på tvångstanken tills jag förstod varför den uppstod, vad som spär på intensiteten, vad som händer i mitt huvud och hur jag utmanar den, både känslomässigt men också fysiskt. Jag ville börja i botten, alltså med det "lättaste" tvånget, och arbeta mig upp. För jag kände på mig att får jag bara komma igång så fixar jag resten, och då ska det vara lätt. Och så måste jag säga att det känns som att det blivit! Längst ner på listan stod "att ha kortklippta naglar". Vi diskuterade det tvånget länge, och min uppgift tills nästa möte var att ha längre naglar än vad jag är bekväm med. Det är astjötigt. Men inte av samma anledning som tidigare! Förr handlade det om renlighet, att jag helt enkelt inte ville ha smuts under naglarna för att det "ser ofräscht ut". Nu handlar det om att det inte är särskilt snyggt på mina fingrar, det är opraktiskt och gör stundvis ganska ont eftersom jag slår i dem överallt. Men jag håller mig borta från nagelsaxen ändå! Och det är inte alls så jobbigt som jag trodde. Så, hur fånigt det än låter så har det verkligen öppnat en y värld för mig. Fått mig att inse att det KAN vara ganska skönt att kliva ur sin komfortzon, framförallt så rasar inte himlen ner. Överlag tror jag att jag släppt grubblerierna och allvaret ganska mycket, bara för att jag mår bättre rent allmänt. Lever mer i nuet. Mycket tackvare att jag skriver av mig ycket i bloggen men även träningen. Det var längesedan jag kände mig så här harmonisk. Visst njuter jag fortfarande av renligheten och att beta av listor, men till skillnad från förut är det inte längre prio nummer ett och jag känner mig inte som en dålig människa när jag inte gör alla "måsten" på en gång. Och har man väl insett det en gång så gläds man över det mer och mer och det är en godtycklig uppåtspiral liksom. Ju längre man kommer, desto lättare blir det. Peppar peppar, det är så det känns nu i alla fall. Jag har lärt mig att fokusera mer på det som verkligen spelar roll i livet och att diska eller dammsuga är bara bihang. Istället för tvärtom. Säkerligen helt obegripligt för de flesta men ja.. så ser det ut.

 

 Igår kväll var jag tröttast i universum och somnade snabbt men fridfullt i Martins famn. Det innebar att jag hörde inte heller min väckarklocka förrän den ringt i 30 minuter, rummet intill. Vilket innebar att stress, men jag prioriterade att få upp den blöta tvätten i tvättmaskinen och bort med den smutsiga disken som stått och göttat sig under natten. Tycker att det är så jäkla skönt att ha sånt avklarat, så man slipper göra det när man kommer hem. Packade ner matlåda, kasein och flapjacks (BÄSTA mellanmålet hittills! har länge letat efter något kolhydratigt och vettigt att smälla i sig när man inte kan äta ordentligt, men har inte hittat något billgt och mättande fram tills nu) och bilade snart iväg i mörkret, osminkad men inte så mycket försenad ändå.

 

Det hade tydligen löst sig med disken igår för allt var diskat, men ändå var öppningen förberedd. Tack Sparven och company! Ändå fick vi stressat men öppningen blev bra tillslut, om än sen. Det väntade en rolig men riktigt lång dag på Max Nordby.. Jag skickade andra på rast före mig så jag fick inte gå förrän efter 6 timmar, men det var okej! När jag står i köket på helger är jag som regel alltid redo för strid och kan stå hela dagen utan rast, mer eller mindre. När det var dags för lunch grämde jag mig inför min medtagna mat.. torsken jag lagat såg rent utsagt förskräckligt snuskig ut och kokt potatis är inte heller någon höjdare att värma. Sa skämtsamt att jag skjutit upp rasten så pass länge bara för att få slippa äta torsken men det låg en viss sanning i det. På rasten satt jag sedan bara och stirrade på tallriken de första minuterna. Men döm om min förvåning när jag sedan smakade och det faktiskt var gott. Riktigt gott, till och med. Åt långsamt (och sjukt skeptisk) upp halva biten. Så det finns tills imorgon med, perfekt ju.

 

 

Alltså. På riktigt. Det blir inte alltid som man tänkt sig!

 

Komma ifrån jobbet halv fem. Hem och spela i några timmar.. ah, tjena. Så naivt.

 

Klockan var fyra och jag sa att jag påbörjar gärna min överlämning nu. Så sprang klockan iväg och kaoset tog aldrig slut! Klockan hann bli sju innan jag sa hejdå och tack för mig, Max Nordby - vi ses igen om 12 timmar. 2,5 timmes övertid. Fan. Va. Najs.

Gnäll åsido så var det ganska så frivilligt. När jag stannar kvar, antingen i egenskap av hjälte, eller bara för att det är frivilligt, så blir det som regel mycket, mycket roligare att jobba. Det är en viss känsla att kunna ropa ut "Jävligt bra jobbat, Max Nordby!", och idag kunde jag inte låta bli att lägga till ".. förutom den där jävla idiotjäveln som tappade tre green & garlic på golvet inne i stora kylen" varpå jag hör Martin ropa, i andra änden av köket: håll käften! Haha. Åh, den mentaliteten på jobbet är helt priceless.

 

Vilket påminner mig om att jag inte hört något angående min jobbansökan. Har lite kontakter på insidan som jag försöker luska ur hur dett går med processen.. Vi får se. Däremot fick jag idag ett brev ifrån Försvarsmakten. Dags att söka till GMU! Tänkte ta det ikväll men jag är så, himla, trött.

 

Ja, för efter jobbet var jag och Martin alldeles degiga och konstaterade att ja, det är ju trots allt fredag.. Pizzatime! Så vi köpte varsin Diavola och lite dricka innan vi bilade hemåt. Jag har plockat lite i huset och så där men hade lite grejer vid datorn som jag tänkte ta hand om också. Plus att jag hade tänkt spela lite Half-Life innan vi degar ner oss i soffan. Men så var vi där igen! Saker blir.. inte alltidd som förutspått.

 

Min arbetskamrat Sparven ringde nyss och berättade att det blivit en läcka i bygget. Det som ska rinna ner i avloppet i diskrummet kommer tydligen ut i köket. Så de har ingen möjlighet att diska under stängningen, vi kommer få göra det imorgon bitti istället om de fått bukt med problemet. I gengäld skulle de förbereda öppningen så mycket som möjligt. Är jag en fruktansvärd människa om jag hoppas på att vi bara slår igen hela dagen? Känns inte som att vi har vind i seglen för tillfället.

 

Nåväl. Jag tror jag ska bita i det sura äpplet och ta itu med allt som hänger runt halsen på mig. Om någonting är jobbigt att göra, så bara gör det. Vi får se var den här kvällen slutar, men jag tror å det bestämdaste att det snart är dags att call it a day. Fredagskvällen till ära!

Det är fredag och livet leker! Frågade Martin igår vad han ville göra ikväll. Han höjde ena ögonbrynet och undrade vad det var för speciellt med idag. Det är ju fredag! För oss innebär det visserligen att ledigheten är slut och att arbetet kan börja, men det är ändå något alldeles särskilt med fredagskvällar. De är heliga på något sätt. Och de har blivit superheliga sedan jag slutade på Cherry och faktiskt inte jobbar varje fredagsnatt. Och lördagsnatt. Japp. Sedan den första september 2013 är fredagar alltid hjärtligt välkomna.

Igår när jag skulle sova var jag - precis som jag misstänkt - inte alls trött. Någonstans. Funderade på att börja kolla på Arrow eftersom att jag alltid somnar när jag ser på film (fast jag har blivit lite mer tolerant!) men gjorde min matte och insåg att det antagligen inte skulle kännas värt morgonen efter, att få sova typ tre timmar. Ifall jag ändå inte skulle somnat liksom. Thank you, past-me.

Istället plockade jag upp Dan Browns nyaste som jag läste under lata dagar i somras. Läste 400 sidor på typ två dagar. Sedan dog det ut. Och jag har aldrig riktigt ron att läsa överhuvudtaget. Alla säger "men läs när du ska sova!". Ja. Det hade jag kunnat göra. Om jag hunnit mer än halvvägs genom första sidan innan jag vaknar av att jag får boken i huvudet för att jag alltid somnar så fort jag lägger mig ner. Sååå jag tog tillfället i akt och läste igenom 40 sidor innan jag var tvungen att försöka sova. Det är alltid så kul det där, när jag ska sova men inte känner mig trött. Jag ligger alltid där och grämer mig över att jag säkert inte kommer kunna somna.. Så tar det aslång tid, säkert.. 5 minuter. Bortskämd tjej.

For upp ur sängen klockan sex, innan väckarklockan ringde. Praktiskt taget dansade bort till badrummet för att utföra min rutinsenliga morgontvätt av ansiktet. SÅ taggad var jag! Leverpastejade några knäckebröd och proppade i hörlurarna för att så tyst som möjligt börja kolla på Arrow. Ute var det kolsvart och blåsigt men hos mig var det varmt och mysigt. Mmm.

Tandtrådade, flourade (mina egna verb flödar) och diskade och bäddade och packade ner mat. Smög ut i höstmorgonen och stannade upp. Andades och njöt så hårt. Det var en fin morgon. Och jag älskar mörkret! Doften av den fuktiga höstluften.. Det är något alldeles unikt.

Så efter en stressig öppning sitter jag nu och äter mat. Det sista av min snuskiga köttfärsgratäng, tack gode gud. Men mättast i universum är jag nog. Har inte mer än 4,5 timmars arbete kvar och efter det ska jag hem och vara så fredagskvällig som möjligt, i väntan på min man som slutar två timmar senare.

Bjuder på en bild som verkligen lyste upp min morgon. Ha en underbar fredag, för det ska jag ha!

Vad kan jag säga? När man tränar så hårt att man måste ta pauser för att svälja ner de sura uppstötningarna, då vet man att det är torsdag! Bodypump och x-fit. Bästaste bästa. Nä, inte riktigt. Både säga att combat-pump är bättre än pump-crossfit. X-fiten är jag gärna fräsch i kroppen inför så jag kan ge allt! Utan att behöva smaka på middagen två gånger.

 

Knät var hundratioprocetigt villig att samarbeta, det var däremot inte Martins pulsklocka. Kände mig dunderblåst som inte fattade vad som var fel och jag är för stolt för att fråga. Haha! Smyger in det lite snyggt någon annan gång istället.

 

Pumpen gick awesome! Jag hade en sådan grym energi alltså. I vanliga fall brukar jag inte ta (min favorit-)PWO inför gruppträning men idag fick det bli så, och jäklar vilken effekt det hade! Är helt slut i ryggen. Och benen. Utfallen. Skjut mig. Men vi krigade, jag och mina nio deltagare. Sjukt roligt!

 

På x-fiten sänkte jag brädan ett snäpp, och tog kettlebells på 8 kilo istället för 10. För att kompensera upp det hela dängde jag på 20 kilo istället för 10 på knäböjen. Tog det försiktigt med pulshöjande övningar för att undvika diverse.. spyor. Annars gick det bra. (Utan Martin, som för övrigt är väldigt förkyld, har jag möjlighet att glänsa när vi springer sista varvet, kommer först varje gång.. höhö.)

 

 

Efter gymmet hängde jag kvar i receptionen och pratade med Maria en stund. Det får mig alltid att känna mig så speciell, faktiskt. Jag ser upp till henne så mycket och blir alltid glad när vi pratat. Hon kanske bara gör det för att vara vänlig, vad vet jag, men jag uppskattar det ändå, haha. Blev kvar 50 minuter längre än vad jag räknat med och stressade sedan iväg till Ica.. tänkte strunta i att storhandla och skulle mest fokusera på att hitta pesto.. det gick ju förjäkla bra. Tror ni jag hittade någon pesto? Näpp! Tog något snarlikt och var glad ändå. Kollade på klockan varje minut och ville verkligen inte vara en sådan där besvärlig kund som drar över tiden eller till och med måste jagas ut. Stressad som fasen lyckades jag ändå få med mig allt på min storhandlig och en minut i tio ställde jag mig i kassan och bad om ursäkt. Det är nog det minsta jag kunde göra.. Och jag träffade Terry! Ah! Hur längesedan var det liksom? Killen ska bli pappa och det är snart dags, och det här är första gången jag ens sett honom sedan nyheten kom ut.. Alldeles för lång tid mellan gångerna jag träffar den alldeles för bra killen. Just sayin'!

 

Kom hem och var glad och taggad och energisk och pratade hål i huvudet på Martin. Gjorde klart min torsk och det var tur att jag tog kort på den innan den åkte in i ugnen för efteråt var den visuellt verkligen ingenting att hänga i granen.. Haha. Hoppas den smakar gott i alla fall. Antagligen inte.

 

 

Har plockat upp mina grejer och städat undan i köket. Jag ska gå upp för att jobba om typ 7 timmar men det finns inte en chans att jag kommer gå och lägga mig inom snar framtid. Är alldeles för uppe i varv! Så nu ska jag hoppa in i duschen och stanna där lääänge. Sedan ska jag provsmaka mitt kasein och efter det antagligen gosa med Martin en skvätt. Tagga fredag och helg med jobb! Öppningspass med den finaste.

 

Gårdagskvällen ägnades åt nostalgitrippar utan dess like. Jag satt och spelade HL2: Episode 1 på brännhög volym nästan hela kvällen. Jag älskar det spelet! Det är så mycket problemlösning och lek med fysikmotorn. En skön kontrast till att springa på gator och skjuta ner allt som rör sig (som det ändå är lite snålt med, tycker jag).

 

Kollade på Kick-Ass 2 tillsammans med Martin och munchade halvt desperat i mig mina två Atkins(protein)bar jag hade liggandes. Helt okej som godis, ändå. En mysig kväll, var det.

 

Ställde klockan på nio idag och vaknade efter att ha sovit i ungefär 6 timmar. Martin åkte till jobbet inte långt efter det och jag tog hand om tvätt, disk och dammsög. Satte mig vid datorn och tog hand om det jag inte orkade fixa igår och när klockan var ett ungefär var jag så jäkla trött att jag faktiskt gick och la mig för att sova en timme. Det var så välbehövligt! När jag vaknat kollade jag färdigt på första säsongen av Orange is the New Black, duktigt deprimerande säsongsavslut måste jag säga alltså. Men jag hade gåshud över hela kroppen så något rätt måste de ha gjort..

 

Nu. Kommer vi till den kaotiska delen av dagen. Jag har lääänge planerat att laga torsk. Så länge att jag köpt broccoli, slängt den för att den blivit dålig, köpt ny och slängt den också. Men idag jäklar, taggade jag till för att få lagat den där stackars torskfilen som låg i frysen och blängde. Jag hade tänkt utgå från ett recept som Hanna lagt upp på sin blogg.

 

Torsken var tinad och det var inte så mycket mer arbete än att skära grönsaker och dänga in det i ugnen, egentligen. Jag skar purjolök. Konstaterade att broccolin var dålig så jag plockade fram den frusna. Skulle tina lite fryst ost men påsen gick sönder så det var ostflingor överallt. Men det var när jag letade efter den där lilla burken pesto som jag VET att jag ställde in i kylskåpet sist jag handlat, som jag konstaterade att den där torsken inte skulle bli tillagad idag heller. Peston var helt väck. Jag plockade ur ALLT ur kylskåpet för att leta reda på den (och passade på att rensa lite där på samma gång, hittade en burk Philadelphiaost som fått längre hår än jag). Så jag skalade och kokade mina potatisar och la allt annat i burkar och ställde sedan in allt i kylen tills vidare. Men köket avr en total katastrof plus att det stank av både ost och torsk som stått framme och svettats. Mmm.

 

Skulle sedan äta middag. Värmde min köttgratäng som stått i några dagar och den smakade.. snuskigt! Den hade hunnit kallna mitt i kaoset och grönsakerna var det slibbigaste jag någonsin upplevt. Episkt, att sitta och peta bort saker ur mat man lagat själv. Hövva. Hade egentligen tänkt att baka också men med en överblick över historiken kände jag att.. näh. Inte idag. Jaja, så kan det gå!

 

Rent allmänt klättrar jag mer eller mindre på väggarna just nu. Gymmet har lyst med sin frånvaro i några dagar. Och jag är en allt-eller-inget-människa. Styrketränar jag inte regelbundet är jag inte heller så motiverad att äta ordentligt, osv. Men jag försöker ändå, trots att det av någon anledning känns "meningslöst". Jaja, det blir ju i alla fall dubbla gruppträningspass ikväll. Veckans sista. Iiiiih.

 

Så! Nu ska jag dra på mig lite smink och sedan bila in till stan, bodypump, x-fit och en sväng till Ica. Det ska bli skönt att få lite fysisk stimulans, hoppas jag kan få låna Martins pulsklocka också. I så fall ska jag verkligen utmana mig själv på bodypumpen! Och hoppas att knät är villig att samarbeta..

 

Ikväll blir det ihjälgosning av Martin för att jag saknar honom som en jagvetintevad. Lämnade en lapp på hans datorskärm just to prove my point.

 

 

Sitter just nu i soffan och har Supernatural-maraton! Men jag blir så lätt uttråkad av att sitta stilla så här länge att jag tänkte multitaska lite. Är just nu inne på det sista avsnittet på 8:e säsongen! Tredje avsnittet av 9:e säsongen släpptes igår så jag räknar med att vara i fas lagom till att nästa avsnitt släpps på tisdag. Det är helt sjukt så fort jag har kollat igenom 23 avsnitt a la 60 minuter gånger 8 säsonger. Började kolla i.. juni? Tror jag. Nåväl, det finns en anledning till att serien har 8,6 på IMDb. Den är bra som fan.

 

 

Igår var ingen tuff dag. Började jobba halv åtta och då stod jag i två timmar och skrubbade fläktkåpan ovanför våra grillar. Galet jobbig uppgift alltså, var helt slut i axlarna när jag var färdig.. Följande fyra timmar sprang förbi och rätt som det var, var den arbetsdagen över. Nöjd tjej var hemma igen runt halv tre.

 

Efter att ha grejat med gerbilerna en stund och i samma veva pratat hål i huvudet på Martin bestämde jag mig för att ta tillfället i akt att stänga in mig på mitt rum och spela Half-Life 2: Episode 1! Det var riktigt längesedan jag spelade någon utav de spelen, men det är ju så kul.. Insåg när jag körde Bioschock att FPS är så mycket lättare och även roligare på PC. Drog på ashögt ljud också, för känslans skull. Det var awesome. Jag blev så småningom lite sötsugen och kom då på att jag hade tre proteinbars liggande i skafferiet. Så jag smakade en, riktigt god var den! Blev dessutom rentav mätt och helt tillfreds efteråt, helt perfekt. Tre bars för 39 kronor på Ica.

 

Först och främst så vill jag tacka för att ni läser. Blev väldigt förvånad ikväll när jag loggade in och såg att jag haft inte mindre än 70 unika besökare idag! För några veckor sedan låg genomsnittet på runt 12 om dagen. Nu är det runt 50. Galet, tack!

 

 

Det blev inte mycket "fritid" till övers för den här dagen. Jag åt middag i form av min köttfärsgratäng med minikeso samt bönsallad från Max. Jag hade egentligen ätit frukost bara två timmar tidigare men jag behövde ladda upp inför en intensiv kväll på gymmet.. Så jag åt det jag förmådde och slängde mycket mat. Det gjorde ont i hjärtat alltså.

 

Min fina älskling kom hem från jobbet tidiare än beräknat och det var så bra. Då fick vi ladda upp tillsammans och ta bara en bil in till stan.. Jag var så himla, himla taggad men lite nervös inför bodycombaten. Hade hört att man verkligen måste ha självdistans för det, jag kan ha lite svårt för det. Nåväl, det är ju kul att utmana sig och prova nya saker!

 

Wow, tiden verkligen rinner iväg.. Hade tänkt att slippa pilla med småsaker vid datorn idag men.. det blir ju så sällan som man tänkt sig!

 

Kom på att jag lovat mig själv att göra reklam för BODYs omslagsmodelltävling, så i samma veva som jag fixade med det passade jag på att göra något jag skjutit upp i två års tid. Nämligen att fräscha upp bloggdesignen! Den gjorde jag för två år sedan och sedan dess har den stått och långsamt förfallit.. småsaker naturligtvis, men ändå sånt som är skönt att få fixat till! Är väldigt sugen på att fotografera lite, kanske till en ny header? Men just nu är verkligen sämsta tiden på året.. Alla de färgglada löven har ramlat av och allt är kalt och grått. Plus att jag stör mig på mina bildmappar, det är så jäkla svårt att sortera tycker jag. Hm.

 

I vilket fall som helst så ägnade jag ganska lång tid åt att uppdatera designen. Jag börjar kallsvettas bara jag läser ordet kodmall för jag är så rädd att sabba något.. Men jag tror det gick bra. Satt dessutom och mejlade i tre olika ärenden som en dåre, fram och tillbaka. Allt som allt gick tog det ungefär tre timmar. Så jag åt lite knäckebröd och kollade mer Orange is the New Black och nu är det dags för mig att diska, äta middag och sedan öva lite bodypump. Inom två timmar måste jag vara på gymmet.. blir en lång kväll där idag! Har en hel lista på saker jag måste reda ut med receptionen, tänkte köra lite tungt innan det är dags för gruppträningen också..

 

Jag är en sådan tidsoptimist. Vill så mycket på samma gång. Men måste påminna mig själv (och er andra också kanske?) om att det är skillnad på att vara stressad och ha bråttom. Så det så!

 

 

Idag öppnar röstningen för tidningen BODY's omslagsmodelltävling! Min fantastiskt vackra, obotligt livsälskande, största förebild och bodypumpguru Hanna Wadell är en av finalisterna och känner ni er på snälla sidan kan ni ta er några sekunder att gå in och rösta. Det tar inte långa stunden PLUS att du är med och tävlar om riktigt fina priser själv! Man kommer kunna rösta varje dag fram till den 21 oktober. (Och man kan ju rösta från flera olika datorer, wink wink..)

 

Jag kommer att lägga en länk längst upp på bloggen fram tills röstningen är avslutad så gör det till en vana att rösta i samma veva som ni tittar in här. Hanna hade blivit jätteglad. ♥

Äntligen måndag! Eller? Jag står fast vid att jag gillar måndagar. Trots att min lediga period faktiskt inträffade över en helg, för en gångs skull. Men bilden var söt!

 

Vaknade för en timme sedan, hade somnat i Martins säng och han ville ha den för sig själv. Eftersom att jag somnade ganska tidigt ikväll var jag jättepigg när jag blev väckt och därmed återigen så där galet produktiv. That's totally my nocturnal move. Så jag städade upp och hängde tvätt men lät bli disken eftersom jag inte ville väsnas för mycket. Klockan tre på natten.

 

 

Över 50 besökare på bloggen idag. Jättekul!

 

Min gamerdag gick inte som tänkt. Men ja fick genomfört mitt projekt i alla fall. Okej, tänker inte hålla det hemligt trots allt, men det är som så att jag sökt nytt jobb idag. Det är inte det att jag inte trivs på Max, men jag såg att Bodypower hade en ledig tjänst och jag har sedan en kort tid tillbaka sagt till mig själv att ska jag lämna Max så ska det vara för att jobba med mitt största intresse. Så bara dök det upp, en vecka senare. Det känns väldigt vemodigt att jag överhuvudtaget överväger det, ska ni veta. Jag älskar att jobba på Max och jag älskar mina arbetskamrater. Och det är jätteroligt att jobba ihop med Martin. Men jag vet att han kanske inte stannar där för att göra karriär och istället för att vänta på den dagen han sticker får jag försöka fånga möjligheterna när de kommer.

 

Men, nu tror jag ju faktiskt inte att jag får tjänsten. Det hade varit så jäkla roligt, verkligen det absolut bästa jobbet jag kan ta mig an med min bakgrund (dvs. praktiskt taget ingen formell utbildning inom området). Men får jag det inte så är det inte hela världen heller, då stannar jag gladeligen kvar på Max tills vidare. Jag blir glad oavsett vad som händer!

 

Jag fick hur som haver i alla fall ägnat knappt två timmar åt att spela. Jag har haft lite kontakt med en av säljarna på GameStop och han rekommenderade att jag skulle börja spela Bioshock Infinite som jag köpte när det kom ut, men naturligtvis inte rört än. Det var vackert, men tog lång tid innan det verkligen kom igång och det var svårt! Tycker som regel inte om att köra first person shooter på PS3, föredrar PC i så fall. Men det är väl en vanegrej.

 

Runt åtta bilade jag in till gymmet och vi körde lats och biceps. Tyckte inte att vi fick gjort så mycket men vi var ändå där i två timmar och det säger väl någonting.. Tycker det är så roligt. Kan bicepscurla min halva kroppsvikt nu, i fall jag inte redan sagt det.

 

Martin var världens bästa och hade köpt två FortiFX (som jag drömde att jag stal från Hanna häromdagen, haha). Verkligen grymt goda är de! Har tre andra proteinbars liggande i min godisburk också, måste komma ihåg att smaka på dem också.

 

 

Tanken var att jag skulle spendera dagen med mitt PS3. Men tiden rinner iväg och jag har haft annat att ta itu med.. Vaknade för en gångs skull (efter 6 timmars sömn, känns som standard nu va?) av mobilalarmet och inte mitt monster till väckarklocka. Det var behagligare, måste jag säga. Vi åt frukost framför American Dad och när Martin åkt till jobbet drog jag på högsta volym på min iPig och tog min morgonstädrunda. Bäddade sängar, plockade smutstvätt och diskade efter frukosten. Efter det har jag suttit här vid datorn och betat av min lista. Har dängt ihop ett halvkilo kvarg med fun light och lite müsli som jag tänkte smaska på under tiden som jag tar itu med dagens absolut måstiga måste. Än så länge är det ett hemligt projekt! Förhoppningsvis tar det inte jättelång tid, för när det är klart ska jag sätta mig och spela lite TV-spel innan det är dags att åka in till gymmet och kötta lats och biceps med Martin. Resten av mina grejer kan jag fixa senare ikväll..

 

Ville bara säga att nu när jag sitter här, lyssnar på musik och småfryser i ett kyligt, dåligt isolerat hus, kan jag ändå inte undgå att insupa min väldigt starka jag-älskar-livet-känsla som pirrar i kroppen just nu!

 

När jag vaknar upp på morgonen har jag oftast en klar bild av vad jag kommer göra under dagen, i vilken ordning och ungefär vilka tider det innebär. Jag kan planera helt maniskt, timme för timme, om jag är under press och måste vara effektiv. Andra människor gör det som faller de in just då, utan några som helst vidare planer. Jag säger inte att det ena är bättre än det andra, min poäng är bara att vi naturligtvis är olika. Och ibland kolliderar det.

 

Igår vaknade jag med planen om att någon gång åka in till gymmet på bemannad tid för att kunna prata schema, lön och lite annat. I min plan ingick även att träna med Martin, i fall han skulle träna. På morgonen när han åkte hemifrån lämnade han kläderna här, för att han hade inte tänkt träna efter jobbet. Då hade jag för avsikt att träna under dagen och vara hemma när han slutat. Under dagen ändrade han sig och sa att han skulle hem och hämta kläderna och sedan åka in, efter jobbet. Det innebar för mig:

 

1. jag passade på att tvätta mina skor med gymkläderna eftersom Martin skulle kunna ta med ett annat, torrt, par hemifrån

2. jag skippade bodycombaten som jag gärna hade gått på, men det skulle bli för mycket dötid mellan passet och att Martin slutade

3. jag brydde mig inte heller om att springa ut i bilen och hämta laddaren till min iPhone, eftersom jag ändå inte skulle behöva mobilen när vi tränade

4. jag åkte inte in på bemannad tid och fick inte rett ut det jag ville få gjort, eftersom jag inte ville behöva åka in två gånger

5. jag fick dessutom vänta, och komma hem sent på kvällen när det egentligen inte är vad jag föredrar om jag faktiskt har hela dagen på mig

 

När klockan var åtta och jag var redo att åka ringde Martin och hade ångrat sig igen, för han var alldeles för trött. Så där satt jag, hade gjort raka motsatsen till vad jag egentligen ville och hade planerat. För ingenting.

 

Min första reaktion var att bli lite sur. Mumlade sammanbitet fram att "det hade varit bra om jag fått veta tidigare, men det är inte mycket att göra åt nu".. Antingen skulle jag åka hem och sura över att det inte blev något, eller så skulle jag åka in till gymmet, utan skor, utan musik, utan sällskap, utan att få något av mina ärenden utredda, utan gruppträningen, och dessutom vara hemma sent.

 

Jag bet ihop och åkte in. För vet ni vad jag kom fram till?

 

Jag har makten över mitt liv och vad jag gör. Det är inte Martins ansvar att se till att jag har torra skor eller en laddad mobil. Det är mitt ansvar. Visst kan man göra sitt bästa för att visa hänsyn, underlätta för de människor du påverkar. Det HADE varit bättre om Martin hört av sig tidigare. Ofrånkomligen. Men nu gjorde han inte det. Det är bortom min kontroll. Däremot står jag då inför ett val. Om jag väljer att göra mig själv till ett offer, väljer att lägga ansvaret på honom, väljer att tycka synd om mig själv, då gör jag mig själv hjälplös. Då är det "hans fel att min kväll är förstörd och jag kan inte göra något åt det, för det är ju han som är ansvarig och därmed är det hans ansvar att gottgöra det för mig och göra mig glad igen".

 

Ni vet, att vara lycklig handlar inte om att leva i en vardag utan problem. Att vara lycklig, är kunna hantera (inte nödvändigtvis lösa) motgångar. Man måste acceptera dem! De är livsviktiga villkor, de kommer alltid, alltid, alltid och i all evighets evighet att finnas. Att vara lycklig är att VÄLJA att vara lycklig, TROTS motgångar. Hur ska jag kunna välja att vara lycklig om jag ser mitt liv som - för mig - okontrollerbart och bara styrt av yttre världen och människor runt om mig?

 

Om jag väljer att ta ansvar för mig själv, så innebär det att det är mig själv jag har att tacka för mina framgångar, och att det är jag som ska ta lärdom när jag gör fel. Utan ansvar kan du inte ha kontroll. Utan kontroll har du ingen makt. Och utan makt (över ditt liv, dina handlingar och ditt mående) kan du inte välja att vara lycklig.

 

Förstår ni min poäng? Ibland suger det att behöva stå till svars. Jag väljer inte vad som händer mig, men jag väljer att tänka innan jag handlar, och jag väljer hur jag hanterar situationer där saker inte går som tänkt. Men att se sig själv som ansvarig för sin egen lycka är en av de bästa känslorna som finns! När saker går åt helvete är det JAG som kan ställa det till rätta. Jag behöver inte vänta, lita eller hoppas på att någon annan ska göra det.

 

Dagen började som bekant med ett besök hos tandläkaren. Skulle laga en tand. För att jag varit sämst på att ta hand om mina tänder. Vet ni hur många hål jag har? Jag skäms. 18 stycken. ARTON JÄKLA HÅL! Har man ens så många tänder? Grejen är att de hålen är pyttesmå och kan växa igen (förutom det jag lagade igår plus ett till), men första gången jag fick höra om dem sa faktiskt tandläkaren att sannolikheten att de skulle växa igen var noll. Men att om jag var jättenoggrann så kunde de i alla fall sluta växa. Så nu jävlar säger jag bara, ska det läggas om rutiner och vanor så jag får in de där förbannade flourtuggummina och tandtråden. För det känns inte aslockande att köra gårdagens morgon i repris 17 gånger till.

 

Åkte hem, somnade om bredvid Martin som skrattade åt mig och min bedövade högersida. Vilket får mig att tänka på Anders som berättade om en gång då han varit bedövad och sedan handlat mat. Han hade glömt sina läsglasögon och skulle läsa en innehållsförteckning, så han bad en kvinna läsa åt honom. Hon hade tittat konstigt på honom men läst och sedan tittat lite konstigt igen och sedan gått. Då insåg han att han hade dreglat utan att känna det. Skrattade så hårt när jag hörde det. Var mer nojig över det igår dock.

 

 

Vaknade igen runt tolv, redo för en awesome dag! Jag städade och gjorde mig i ordning en andra gång för dagen. Åkte sedan in till Skee för att hämta min fina lillebror på fritids. Han var helt överlycklig över att se mig, och över att få åka bubblan. Enligt fröken hade han gått runt och pratat om det hela dagen. Nutti.

 

 

Vi bilade till Nordby med GameStop och Skylanders i sikte, och öste Sean Banan i bilen. Asbra. Verkligen. Men vad gör man inte för bruschan liksom. Älskar verkligen att hänga på GameStop, säljarna där är verkligen rätt pesoner på rätt plats! Man får ju räkna med att stå framme vid kassan i en evighet. Eller det kanske bara är jag? Räknade ut imorse att en och samma säljare har sålt 26 spel till mig. Galet. När vi hämtat ut spelet och Simon var lyckligast i världen smet vi ner på Max där jag köpte mat åt honom och tog en kaffe själv. Martin kom ut och satte sig en stund eftersom han hade rast och vi bestämde att vi skulle träna ihop ikväll ändå, trots att han sa annat imorse. Det var bra för mig för det innebar att jag kunde åka raka vägen hem till Söle och stanna där hela kvällen tills Martin slutat. Ingen stress.

 

Väl hemma på Söle umgicks jag med min underbara (!) familj, tvättade alla mina träningskläder, jag städade även bilen och farmin bytte till vinterdäck på den. Vi åt sedan middag ihop, kycklingfajitas! Godaste någonsin! Och jag hade en Signe sovandes i famnen. Gosekissen. Farmin visade sin nyinköpta surfplatta och frågade entusiastiskt "någon som är sugen att lyssna på motorljudet av en Honda?" följt av ett formel 1-klipp på högsta volym. Han är söt.

 

 

När klockan blev åtta ringde Martin och sa att han var för trött för gymmet ändå och att han skulle åka hem istället. Det satte käppar i hjulet och hjärnkontoret i arbete (kommer ett annat inlägg om det snart) men jag bestämde mig för att då åka iväg till gymmet ensam, för en timmes kardio. Utan skor. Och utan musik. Men jag lyckades tagga till ändå!

 

 

På vägen hem ringde Manfred och vi pratade ganska länge om allt och ingenting. När vi lagt på var jag så glad och full av energi att jag återigen inte riktigt ville gå och lägga mig. Men som tur är blir jag lätt och snabbt dundertrött om jag bara sätter mig ner så jag somnade runt tre ändå, efter att ha packat upp ett kvarglömt flyttlass från Söle, med lite gardiner, mattor och handdukar i. Jag somnade lika nöjd med dagen som spänd inför morgondagen!

 

 

Min kväll på gymmet igår alltså.. helt jäkla galen var den! Mina knän känns ju bra nu så jag bestämde mig för att lasta på på benlåtarna igen. Första, squatlåten var inga problem alls. Tycker fortfarande att förra releasen var värre. Men utfallen.. det var knappt benen bar kan jag tala om! Jag bara stod och skakade och koncentrerade mig på att inte ramla ihop när vi var klara. Där och då började jag tvivla på om jag verkligen skulle vara med på X-fiten. Dagsformen var ingen höjdare (alternativt så var jag bara lite tröttnare än vanligt eftersom det var ny release, det blir alltid lite tyngre, plus att jag kört på tunga vikter för första gången på länge) plus att Martin inte var med.. Men när passet var över och det var dags gav jag mig fasen på det i alla fall. Målet den här gången var inte att aldrig ge mig, utan att ha maginnehållet kvar i magen. Jag körde relativt lugnt (begreppen lugnt och x-fit är nordpol mot nordpol, just sayin') och hade i bakhuvudet hela tiden att det ÄR okej att ge sig. Men jag tog mig igenom det! Och när Martin inte var med hade jag för en gångs skull chans att springa snabbast av alla.

 

Efteråt var jag glad och stolt och smakade en proteinbar som Hanna tipsat om, FortiFX. Så matig den var! Tog tjugo minuter för mig att äta upp (sedan var jag nog inte brännhungrig heller, med tanke på att maten liksom låg i halsen och tryckte).. Men den var ruskigt god! Väl hemma tog jag en snabb dusch och la mig sedan i sängen för dagen alltså. Vi kollade klart Mortal Instruments, och vilken besvikelse det var! Den hade stor potential tills det blev en Twilight-version med bondagekläder. Suck.

 

Somnade någonstans runt ett. Sov till sju. Och nu har jag ätit frukost och ska in till stan för att laga två hål i mina tänder.. Jag har aldrig gjort det förr så jag har ingen aning om vad jag har att förvänta mig. När det är färdigt har jag så mycket spännande framför mig den här dagen. Det luktar vilodag för mina stackars muskler men jag tror det blir lite kardio i alla fall. Ha en fin fredag allihopa, för det ska jag ha!

 

Sitter just nu i köket och väntar på att min köttfärsgratäng ska bli färdig! Köttfärsgratäng.. hur snuskigt lät inte det? Haha. Väntar även på att min älskade ska komma hem från jobbet, i hopp om lite middagssällskap. Det här är typ den enda "avancerade" maträtten jag kan laga. Köttfärs med krossade tomater och en massa spännande kryddor, sambal oelek, zucchini, paprika, lök, jättemycket keso och oregano. Servaras med keso och bönsallad! (Och avokado tänkte jag prova idag. Har aldrig smakat det på riktigt så att säga. I'm such a disgrace.) Lärde mig laga den under fitnessfighten förra året Det var ju faktiskt ett år sedan jag höll på med det där! World of Shape, minns ni? All keso jag åt alltså.. det skkulle ju vara keso till allt. Och skulle man bara äta en sak så var det keso. Det tog ett tag innan jag lärde mig att uppskatta det igen kan jag ju säga!

 

Gårdagen kändes tung men det gick hyfsat fort. Jag vaknade efter fem timmars sömn, vilket är extrem-minimum för att jag ska kunna orka en dag ordentligt. Gick upp för att äta frukost framför Supernatural men så fort jag ätit upp somnade jag i Martins famn. Sov tills det var dags att åka till jobbet. Så jag fick i alla fall 1,5 timmes sömn extra där.

 

På jobbet var mitt humör.. labilt. Martin skulle skoja med mig om att pengarna jag var skyldig honom för vinterdäcken inte kommit in på hans konto och i vanliga fall hade jag säkert bara skrattat, men jag bröt ihop och började gråta och blev så pass arg att jag förvånade mig själv. Det där med ekonomin är lite känsligt just nu, plus en massa småsaker som hänt under morgonen. Blev helt knäckt och stod i köket den första timmen och bara fokuserade på att hålla tillbaka tårarna. När Martin sedan kom tillbaka kastade jag mig in i hans famn, släppte ut tårarna och en minut senare var det bra igen. Var inte riktigt beredd på min egen reaktion överlag, faktiskt.

 

Men jag fick gråta ut och resten av dagen jobbade jag med Adis, en av mina absoluta favoriter. Tiden gick fort, jag gjorde färdigt kontoret på en halvtimme (personbästa!) och vi var färdiga tidigt. Jag hade gått runt och varit så trött efter femtiden, tagit två Tartarus för första gången på jättelänge och bara kvicknat till på nolltid, så jag var helt galet taggad. Vi åkte in till gymmet och jag körde mage och rygg med Martin. Hade haft känningar i knäna under tiden jag jobbade men på gymmet kändes de inte alls, så jag vågade mig upp på 70 kilos marklyft. Sjukt nöjd! Efter ungefär två timmar var vi klara och åkte hem, för att snabbt göra oss redo för kvällen. Började kolla på Mortal Instruments innan Martin behövde försöka sova eftersom han jobbade öppning dagen efter. Själv åt jag kvarg framför datorn innan jag till slut gick och la mig. Det är synd att jag gillar att vara på gymmet så sent, det blir sen läggdags då.. hm.

 

 

 

Idag vaknade jag återigen efter fem timmar och gick genast upp eftersom jag hade alldeles för mycket planer, dagen till ära. Tog en lång dusch och rakade benen och fräschade till mig allmänt som en bra start på min långledighet! Drog på mig min onepiece och åt frukost framför Supernatural. Städade huset och tog hand om tvätt och disk innan jag åkte till Nordby för att möta upp min far och mina syskon! Simon skulle hämta ut nya Skylanders och var alldeles exalterad.. Och när vi kom dit visade det sig att han tagit fel på dag och att det var imorgon det släpptes. Jag ville gråta när jag såg besvikelsen i hans ansikte. Han stod alltså med grejerna i famnen men de fick inte lov att sälja dem förrän imorgon. Lite tröstande och en godispåse senare var det ändå bra igen, men jag tyckte så synd om honom alltså. Lite som när jag äntligen hade beställt Final Fantasy IX och fått hem den, satte i skivan och det visade sig vara NTSC-format, alltså helt oduglig och obrukbar. Som att dö på insidan, lite grann faktiskt. Det hade dessutom kostat mig 500 spänn och jag hade inte råd att köpa ett nytt. Som tur är har jag världens bästa päron som beställde PAL-versionen och slog in den i ett paket och la den på min tallrik när vi skulle äta middag några dagar senare. Det ögonblicket skulle jag nog kunna klassa som ett av mitt livs lyckligaste, haha. Kontentan är i alla fall, jag förstår hans besvikelse. Till botten av mitt hjärta.

 

 

Jag lovade i alla fall Simon att jag skulle hämta honom i skolan imorgon och att vi skulle åka upp då. Sa hejdå till fina familjen och åkte sedan hem igen. Jag borde verkligen ha övat bodypump hela dagen idag, men den känns ändå välspenderad. Och jag kan ju inte vara värre än sist, haha. Jag var inte alls sugen eftersom jag fortfarande känner mig oförberedd men drog på musiken högt och lyckades tagga till riktigt! Så himla kul!

 

Men tiden håller på att springa iväg så jag ska sätta i mig lite mat och sedan bege mig in till stan för bodypump och sedan x-fit, antagligen utan min stackars, slitna Martin. Men ikväll ska jag mysa ihjäl mig med honom!

 

En halvtimmes lunch på Max är alldeles för kort tid. Hade så gärna haft en kvart extra, men jag förstår att det inte fungerar. Nåväl. Jag ser all min övertid som de där rökpauserna jag aldrig tar. Hehe.

 

Ville bara titta in och visa bilder på min fantastiska matväska! Egentligen klassas den väl som strandväska men jag har den till mat, eftersom jag alltid har med mig stora grejer. Bäst av allt är att den är i Dexter-tema och att den bara kostade mig en hundralapp. Kärlek.

 

 

Är jättetaggad idag! Så jäkla roligt! Alla mina arbetskamrater jobbar exemplariskt och tiden går så fort.. Skönt att jag för första gången på länge kan uppskatta stängningspass. Det var många sådana förr.

 

Plikten kallar! Vill bara dela med mig av en inspirerande text jag såg på Instagram nyss.

 

 

Gårdagen var helt galet hektiskt. Men den var bra! En sådan dag som ger mig en massa mental energi. Jag gillar måndagar rent allmänt, de är som fredag/lördag för mig. Vanligt folk ser fram emot helgen men jag är tvärtom. Det är på helgerna jag jobbar som mest och när den är över kan jag verkligen slappna av och andas ut.. som regel, för igår var ett undantag.

 

Jag lagade chili con carne till middag åt oss och fick sedan åka in till stan. Jag var så  trött att jag höll på att somna framför ratten alltså.. Då känner man sig inte särskilt hoppfull.

 

Passet var helt kaotiskt! Jag var så disträ och allt tekniskt jäklades med mig tio gånger om. Men vi kunde skratta bort det och jag kunde ta lärdom av det. Koreografin satt hälften så bra som den borde och i framtiden ska jag ta med mig egna batterier så jag vet att micken kommer fungera. Haha.

 

När passet var färdigt taggade jag till och köra ett pass mage och rygg. Och mina knän var helt perfekta! Är så tacksam för det! Körde 60 kilos marklyft men vågade inte mer, ifall knäna skulle säga ifrån. Åkte sedan hem för att äta bananpannkaka (som sedan blev äggröra med banan i) tillsammans med Martin framför ett avsnitt av Orange is the New Black. Verkar bra, den serien! I samma stil som Weeds, vilken jag fortfarande väntar på den nya säsongen.

 

Klockan tolv la jag mig i sängen och var borta på nolltid. Jag var så trött att jag inte orkade röra en muskel.

 

Tio timmar senare vaknade jag, trött och ont i praktiskt  taget hela kroppen. La mig hos Martin en stund innan vi gick upp för att kolla på Supernatural och äta ägg och bacon till frukost. Måste säga att jag igår var helt exemplarisk med maten (proteinshake, kvarg, chili con carne och bananpannkaka). Är väldigt motiverad just nu!

 

Så jag har ägnat morgonen åt att skicka iväg en massa mejl och sånt där. Ska alldeles strax stressa iväg till jobbet. Bara idag och imorgon, sedan är jag ledig i några dagar. Det ska bli så skönt. Vi hörs ikväll!

 

 

Vi åkte till jobbet efter att jag städat så allt skulle vara i ordning när vi kom hem. Någonstans hade jag på känn att dagen skulle bli riktigt lång.. Den var skum. Det var mycket att göra men aldrig riktigt stressigt. Jag hade pratat lite med Adis om att jag skulle köpa nya hörlurar men ville ha någon billig variant eftersom det faktiskt är de jag varit nöjd med. Han tipsade mig om skullcandy så på rasten rusade jag iväg och köpte ett par. Har inte använt dem till träningspassen än men de verkar vara bra!

 

 

Arbetsdagen rullade på men vi var inte därifrån förrän halv ett. HALV ETT! Katastrof utan dess like alltså, men jag fattar inte vad det var som tog SÅ lång tid.. Men det blev städat och rent inför besöket kommande dag, någon från hälsovårdsmyndigheten eller något sånt. Jag sneglade besvärat på klockan hela tiden och kunde inte låta bli att räkna ner timmarna tills jag skulle påbörja nästa arbetsdag. Det var en jobbig känsla, eftersom jag vet att måndagar har en tendens att bli väldigt långa. Försökte få tag på andra som kunde antingen ta mitt pass på Max eller hålla mitt pumppass på kvällen men utan resultat åt båda hållen. Så det var bara att bita ihop. Inse att jag skulle bli tvungen att orka, oavsett.

 

Precis som så många andra gånger jag varit under tajt tidspress övervägde jag att dygna. Men insåg snart att jag aldrig någonsin varit nöjd när jag fattat det beslutet så jag bestämde mig för att inte riskera något idag heller. Somnade strax efter två och vaknade vid sju. Det är nästan okej. Men upp gick jag, blandade en proteinshake och bilade iväg. Hade storslagna problem med att hålla ögonen öppna kan jag säga, det är det absolut värsta momentet för mig när jag inte sovit ordentligt. Att köra bil när jag är sömnig. Jag menar, när jag är trött kan jag inte ens stå emot sömnen i tre minuter. Är jag trött så somnar jag. Även framför ratten.

 

Det blev dock en kort arbetsdag på Max. Kajsa skickade hem mig efter 3 timmar, eftersom vi behöver spara timmar och jag behövde sova. Är så otroligt tacksam för det! När jag kom hem la jag mig och halvslumrade bredvid Martin men gick snart upp eftersom jag hade saker att göra innan jag riskerade att sova bort hela dagen.

 

På agendan står att nöta det sista av bodypumpen och att laga middag. Har precis tryckt i mig brunch i form av ett halvkilo kvarg (gulp..) så sistnämnda känns inte så lockande. Tror jag sparar det till ikväll, efter gymmet. Förhoppningsvis ska jag även hinna sova innan dess med.

 

Har känt mig så stressad de senaste dagarna, över en massa småsaker (samt över idag). Jag får lite kommentarer på bloggen ibland och de flesta talar om för mig att jag borde vara stolt över vad jag åstadkommit istället för att få ångest över allt jag inte gjort. Inse att dygnet har bara 24 timmar, som någon skrev. Och ni har ju så rätt! Jag borde slappna av mer, leva i nuet mer och vara stolt. Men jag är så fokuserad på prestationer att jag ibland glömmer bort vilken utdelning jag får av det. Hade jag kunnat slappna av hade jag valt det, tro mig. Apropå det så skulle jag egentligen varit hos min terapeut idag men det blev för stressigt så jag sköt fram mötet.. ironiskt nog.

 

Nu ska jag klappa mig själv på axeln och göra ett ryck. Och längta ihjäl mig efter lite sömn.

 

Tar mig några sekunder att andas innan jag fortsätter med dagen.

 

Jag har jobbat 16-timmars pass på Max en gång, men jag lovar och svär att gårdagen kändes längre. Den tog ju aldrig slut! Och vi låg så bra till när alla gick hem för vi varit så effektiva.. så kommer ett tjugotal, om inte fler, fulla norrmän som vill beställa mat. Det tog säkert en halvtimme, och vi hamnade på efterkälken igen.

 

Efter jobbet åkte jag och mitt hjärta smått ovilligt till gymmet. Jag var så trött alltså. Men jag hade planerat att köra ben för första gången på 4 veckor eftersom jag låtit mina knän vila, och ville verkligen få det gjort. Så jag gav mig fasen på att få tränat lite ben, även om det skulle innebära ett kort pass. (Hoppet lyser inte starkt när man åker från jobbet en halvtimme innan midnatt..)

 

 

Det var som förutspått ett ganska halvhjärtat och lätt pass. Jag körde knäböj (inte tyngre än 60 kilo eftersom jag inte ville utmana ödet riktigt) och det var så strikt jag någonsin kan bli! Jobbade med att verkligen hitta rätt muskler och rätt hållning.. Tror jag lyckades väldigt bra. Det blev sedan en övning för framsida och en för baksida och rask promenad på bandet med så mycket lutning som bara gick. Det var inget tungt pass och jag upplevde mycket blandade känslor. Jag var trött och missnöjd över att jag inte taggade till och körde hårt som fasen, och det var lite tufft att inse att ag inte kört på länge och tappat. Men å andra sidan gläder det mig att knäna inte bråkar mer än de gör och det är den mest väsentliga känslan så jag håller kvar vid den!

 

På vägen hem somnade jag i bilen. Så trött var jag. Martin måste ha trött att jag var brännsur, så tyst jag var. Väl hemma gjorde jag minimum av vad som kan förväntas av dig klockan två på natten och somnade ganska oroligt runt tre. Jag var trött men hade ingen riktig ro i kroppen. Låg och grämde mig över att chefen frågat så fint om jag kunde jobba mer till veckan och jag svarat ja, när jag egentligen sett fram emot och behövt ledigheten. Jag har räknat ner dagarna till måndagen är över.. men ledigheten får vänta två dagar till. Jag blir stressad av det, när ska jag hinna få gjort saker? Men vila kan jag göra när jag är död. Tydligen.

 

Positivt är att det är höst utanför fönstrena och det är så himla vackert! Vid den här tiden lyser det upp alldeles brandgult utanför. Luften är frisk och härlig och doften av den gör mig nostalgisk. Och, igår såg jag en svartmes, imorse en större hackspett och under vårat tak bor en familj med talgoxar. DET om något gör mig lycklig. Fåglar alltså, de är så himla fina. Ska sätta upp mitt fågelbord inom kort också, så kan jag se dem från vardagsrumsfönstret hela tiden.

 

Nej, det är dags för mig att röra på mig. Såg förresten också att antalet besökare på min blogg har ökat ganska mycket. Ungefär tre gånger så många unika besökare jämfört med för 4 veckor sedan. Skojsigt. Stressad som få har jag tagit hand om världens laddning tvätt som hängt på tork i säkert en vecka, för det blir aldrig torrt.. Har uppdaterat mitt schema och ska planera kommande vecka. Sedan är det bodypumpnötning och kanske även ett kort pass på gymmet med, om jag hinner så att säga. Klockan tolv bär det av till jobb och jag är antagligen hemma 12 timmar senare.. för att sedan vara på jobbet efter ytterligare åtta timmar. Ah. Nu kör vi!

Åhå. Kom hem och tog en låååång, välbehövlig dusch. Jag har faktiskt börjat svettas mer under träning, på senare tid. Det gillar jag, jag vill kunna svettas ordentligt. (Det beror säkert bara på att de dragit upp värmen i lokalerna nu, eller nåt, but still..) Myste med Martin en stund och just nu ligger jag i min egen säng, har lyxat till det med en filt plus täcket, uppfälld huvudände och Supernatural på datorn. Ligger så jäkla bekvämt så ni anar inte, haha. Försöker multitaska genom att gå igenom posten.. Hade fått brev från Försvarsmakten vilket påminner mig om att jag egentligen planerade att söka till GMU idag.. Försöker nästa vecka. Dessutom hade jag fått min prenumerationspremie från BODY, ett par helt jäkla awesome grepphandskar. Exakt likadana som Martins. Så nu slipper jag behöva låna hans.

Nä nu börjar klockan närma sig 6 timmars sömn. Jag skulle antagligen orka vara uppe ett tag till men jag måste ju vara på G tidigt imorgon bitti också. Naaajs.

 

Hade en förjävla fin kväll igår, rent utsagt. Jag var väldigt stressad på jobbet eftersom jag snabbt skulle vidare till gymmet sedan för att hålla ett helt pass pump själv för första gången på tre veckor och jag ville hinna köra igenom lite själv innan..

 

Jag hade en hundralapp som jag skrapat ihop från min sparbössa (de resterande 300 kronorna som låg där gick oavkortat direkt till Martin eftersom han ensamstående försörjt mig i flera veckor). Jag köpte en proteinbar på Bodypower och ringde stressad som fasen till Martin och bestämde att träffas på gymmet snarast.

 

Väl där blev jag ännu mer stressad.. jag har inte lärt mig den nya releasen tillräckligt för att kunna coacha ordentligt så jag tänkte motvilligt köra den gamla en sista gång. Men jag har letat och letat och jag kan verkligen inte hitta kitet! Gymmet var mitt sista alternativ men där var den inte heller.. som tur var hade de en skiva till övers som jag fick låna. Det var roligt men jag kände mig lite lost alltså, haha. Nåväl. Jag själv är antagligen min hårdaste kritiker.

 

När bodypumpen var avklarad tryckte jag i mig min bar och en hel skopa Assault. JÄVLAR så taggad jag var! Jag och Martin bunkrade upp sida vid sida och förberedde oss på ett pass X-fit med Maria. Jag gav inte upp en enda gång! Andra gången någonsin det händer. Jag var verkligen i min egna värld och mina små warcries frambringade skratt bakom mig men jag var så fokuserad. Vi kämpade hårt och på nedvarvningen sedan började jag faktiskt att gråta. Endorfinerna kom som ett slag i ansiktet. Jag kände mig så lycklig, stolt och fulländad. Jag känner mig så grym som orkar först en timmes pump och sedan X-fiten, utan att ge upp så mycket som en sekund. Men framför allt, och det var nog det mest överväldigande, så kände jag ingen som helst smärta i mina knän under de två timmarna jag påfrestat benen så tungt. Lyckan, lättnaden, ruset. Jag har haft så ont av att vara begränsad och även om jag inte ser mig som fullt rehabiliterad så kan jag känna att det inte är långt kvar. Helt jävla underbart.

 

Vi satte oss sedan i varsin bil för att åka hem, men eftersom jag hade mina 70 kronor kvar i fickan ville jag köpa nyaste numret av tidningen BODY. Jag har velat göra det så länge. Det var lycka! Sedan åkte jag hem och blev mött av uppdukad middag lagad av Martins pappa. Ryggbiff med kokt potatis och chilibearnaise. Martin sa till mig att innan jag grämer mig över feta såser och vin så skulle jag ha i bakhuvudet att jag antagligen förbränt runt 1500 kalorier de senaste två timmarna, så jag unnade mig. Det var så jäkla gott! Ryggbiff är ett av det absolut godaste jag vet.. Det var fantastiskt. Vi pratade och myste och hade verkligen jättetrevligt, Martin är så lik sin pappa och det är jätteroligt att höra de två prata. Jag som praktiskt taget aldrig dricker alkohol blev ganska påverkad av mina tre glas vin men kvällen blev bra ändå trots att jag inte uppskattar känslan så jättemycket. Totalkrascahde i sängen runt ett.

 

Vaknade första gången runt åtta och övervägde att ta en promenad men kände att jag skulle passa på att unna mig sovmorgon. Så jag sov en timme till innan jag gick upp och lagade gröt åt Martin och hans pappa och knäckebröd åt mig själv. Vi åt frukost och pratade en stund innan det var dags för Helmuth att påbörja sin resa hem till Spanien igen. När vi sagt hejdå föreslog jag för Martin att vi skulle gå och lägga oss igen och kolla på ett avsnitt Supernatural eller två. Så det gjorde vi tills det var dags för honom att dänga ihop lite matlåda och sedan åka till jobbet. Så nu sitter jag här och lyssnar på 5FDP, äter jordnötssmör och dricker Xtend. Jag har så mycket jag vill göra idag att jag inte kan välja! Men jag antar att det främst kommer bli en del bodypumpnötande, jag lovade att köra nya releasen från och med måndag så jag får stå fast vid det! Ikväll blir det kalas för Annie som fyllde 21 häromdagen. Jag ska upp tidigt imorgon och det är en lite större tillställning så det blir nog en alkoholfri, tidig kväll för mig. Funderar på att ta en sväng till gymmet för en timmes kardio i alla fall.. är så sugen på att träna men efter gårdagens helkroppspass plus att jag inte har haft någon vilodag den här veckan så känns det som en dålig idé. Jag måste vara rädd om knäna med!

 

Men först och främst blir det städning av huset. Skulle även behöva ta hand om världens största tvätthög men jag har ingenstans att hänga det på tork.. och alla mina träningskläder skulle behöva få sig en omgång. Ain't nobody got time for that. Nämen vi får se. Jag måste börja röra på mig i alla fall, känner på mig att det här kommer bli en grym dag! Bortsett från att jag nyss fick se min lönespecifikation för kommande lön.. gulp. Jag fattar inte vad som hände den här månaden egentligen. Vinterdäck för fyra och fem hände, möjligtvis. Nåja. Min Golf är i alla fall hämtad av skrotnisse och vinterdäcken till den är även de sålda, så för första gången på flera veckor har jag lite pengar. Som jag ska hålla helt galet jävla hårt i, eftersom nästa månad antagligen blir lika tuff. Allting löser sig. Det gör det!

 

Jag ska inte sticka under stolen med att det inte är tipptopp med mig. Jag är allmänt förvirrad och PMS:ig. ALDRIG en särskit bra kombo. Igår var jag jätteglad och taggad och allt som var, tills jag kom hem. Egentligen hade det ingenting med Martin att göra men det var där det började. Mitt humör sjönk sakta under kvällen och även om jag lyckades ta mig upp lite så åkte det snabbt ner igen. Jag känner mig trött, i huvudet. Jag är så fixerad vid tider, symmetri, renlighet, ordning.. Allting är måstemåstemåste i mitt huvud och jag slappnar aldrig av för att man blir ju aldrig färdig. Det är lite som att jag mäter mitt eget värde i hur produktiv och duktig jag är, hur snabbt jag tar itu med saker. Och jag sätter helt orimliga mål som jag omöjligtvis kan leva upp till och då ser jag det som ett misslyckande. (Tror det kallas prestationsångest.) Jag känner mig smått hopplöst förlorad som slav under mig själv, och jag har så svårt att se hur jag någonsin ska kunna ta mig ur det här.. Förstår ni dilemmat? Inte jag heller. Men igår när vi kom hem på kvällen satte jag mig på golvet och bara släppte ut allt. Grät en massa. Och det var skönt. Ladda ur, få en arm runt om sig, bryta ihop oh resa sig upp. You know the drill. Det är i alla fall skönt att kunna identifiera ett problem. När man gjort det är man halvvägs till lösningen, minst.

 

Men igår var ändå en bra dag. Jobbet gick fort, lätt och smidigt. På vägen hem tog jag en annan väg för skojs skull och hamnade bakom en blå Golf som inte bara körde i 40 på en 70-väg, utan även låg och vinglade mellan mitten och vänster sida av vägen. Helt galet. Jag brukar inte "hetsa" folk i trafiken men den här killen kunde jag inte låta bli. Jag la mig nära och blinkade med helljuset och fick verkligen pressa ut honom (till höger körfält, sjukt). Alla bör köra bil utefter sin egen förmåga, absolut. Men innebär det att man halverar den tillåtna hastigheten så är man helt enkelt ivägen för andra och bör göra allt i sin makt för att släppa förbi dem. Antingen stanna eller.. åtminstone ligga till höger.

 

Jag måste säga att jag rent känslomässigt slängde bort nästan hela gårdagen. Jag var på väldigt dåligt humör mer eller mindre fram till åtta på kvällen. Ni vet, det där humöret när man stänger dörren, släcker alla lampor och lägger sig i sängen för att kolla på film eller somna, trots att klockan bara är 6 på kvällen. Nu hade jag i och för sig sovit väldigt dåligt och då blir jag lätt cranky, och även naturligtvis sömnig.

 

Vi åkte in till Nordby för att jag skulle vara med på assmötet och Martin skulle handla mat. Jag satt och halvsov i Adisens famn halva mötet, jag var så himla trött. När det kändes som att vi bara pratat om svinn i en timme var det färdigt och vi tog en snabb sväng för att leta upp hörlurar till min mobil, men hittade inget och åkte hem. Jag får försöka överleva en vecka till.

 

Både jag och Martin var väldigt trötta och inte varandras bästa sällskap. Fast vi var fortfarande glada så, och det är skönt. Antagligen är det den största skillnaden på oss nu om man jämför med i början. Det är någonting med kemin, är vi båda jättetrötta och på ganska dåligt humör kan det ändå skrattas här och där. Förr var det inte så. Då var det bäst att hålla sig undan så inte i alla fall jag blev dödsirriterad.

 

Jag ville egentligen träna men ville inte åka in själv och inte utan hörlurar och var trött och oinspirerad. Så jag lagade middag åt mig tidigare än de andra och gick sedan in på mitt rum och isolerade mig, för att smälta maten, vila och fundera. Kollade på Supernatural och hade precis bestämt mig för att sova en stund då jag insåg att det faktiskt hölls kettlebells om 30 minuter. Så jag for upp och stressade iväg. Glömde skor och handskar och allt som var.

 

 

Jag var den enda deltagaren på passet men eftersom jag känner Josefin som instruerar så var det inte så awkward som man tyckerr att det kan bli. Jag var lite orolig för mina knän men tog det lugnt. Till min stora, stora glädje kände jag ingen smärta i dem alls! De är fortfarande inte återställda men det måste vara på bättringsvägen nu. Det var ett bra pass och jag blev svettig. När passet var slut stannade jag kvar i salen och öste musik för att kompensera upp mina trasiga hörlurar och körde väldigt intensiva kettlebells tri-sets. Det var roligt!

 

Körde sedan en till axelövning ute i gymmet innan jag faktiskt kände mig färdig. Tänkte bara cykla en stund och när jag satte mig såg jag att de visade Wife Swap på TV så jag blev sittades.. liiiite längre än planerat. Jag gillar det skitprogrammet. Jag står för det.

 

 

När jag kom hem, i min vanliga lyckliga sinnesstämning (fantastiskt vad träning gör för dig), hade Martin och hans far korkat upp en flaska vin. Jag tog också en liten skvätt under tiden som jag lagade bananpannkakor och stod med dem när de kollade igenom gamla fotoalbum som ligger här. Det var jättekul att lyssna på, och det är så roligt att Helmuth är här tycker jag. Jag tror Martin tycker det är roligt med. Jag försökte gå och lägga mig i tid (det är inte lätt att sova ordentligt när man går upp så tidigt alltså) men hade inte ätit upp förrän klockan var elva och somnade sedan runt tolv efter att ha pussat på Martin en stund, gråtit lite av lycka när jag tittat på honom och bara levt i nuet. Älskat livet.

 

 

Imorse vaknade jag i tron om att det var mitt i natten och att jag bara behövde gå upp för att gå på toa. Sedan såg jag att klockan var sex och att det var därför jag gått upp, för att alarmet ringt.. Vilken besvikelse. Nåväl, är glad att jag fått sova mer och bättre än igår och har lite mer energi idag. Öppningspassen är de som går snabbast så det ska jag (och mina träningsvärkande axlar, aj aj in a good way) njuta av idag!

 

Vilken dag det har varit. Tuff comeback efter semestern much alltså.

 

Jag ska försöka att inte dra ut på det här alltför länge. Jag har sagt att jag ska sova minst 6 timmar varje natt och som det ser ut nu blir det bara fem. Jag har fått i uppgift av min terapeut att skriva ett schema för en veckas tid, vad jag gör timme för timme. För att kunna se hur min vardag ser ut och hur dysfunktionella mina tankebanor är. När jag började med den idag såg jag inte meningen med det riktigt, tänkte att vadå, jag kommer bara inse hur mycket jag egentligen får gjort och hur bra det är! *happyface* Men nu inser jag att så inte är fallet. Det finns en mening med det och jag behöver den.

 

Jobbet finns det inte så mycket att säga om egentligen. Jag var stressad, men det var roligt och inte alls så tungt jag trodde att det skulle vara, att komma tillbaka. Och dagen gick fort. Däremot måste jag berätta om en grej som hände! Den mest otrevliga gästupplevelsen jag någonsin haft faktiskt. Brace yourselves!

 

Jag var upprörd i många timmar efteråt. Jag har faktiskt vid ett fåtal gånger byggt upp ett snarlikt scenario i huvudet där jag varit mer kall och spelat hjälte. Men Martin sa till mig efteråt "det var faktiskt ganska snyggt gjort, blev ganska stolt över dig" så jag antar att jag får nöja mig med det. Haha. Nämen skämt åsido så förundras jag över hur ruskigt oförskämda människor kan vara. Det här var verkligen ett extremfall men det finns gott om dem därute, vill jag lova.. Sedan finns det även de som gör ditt liv bättre i 24 timmar framåt bara genom en 20-sekunders-konversation. Naturligtvis!

 

När vi båda slutat och satt där helt utmattade var det bara dags att invänta bodypumpen.. Vi drällde omkring på Nordby och drack kaffe och gick i affärer. Martin spanade in två brutalt snygga jackor för dryga tvåtusen spänn styck.. Det är verkligen hans grej. Vi åkte sedan in till stan och jag var nervös. Japp. Det som kändes så safe igår var helt bortblåst nu.

 

 

Men vi körde igenom passet med en nästan full sal och det var så jääääkla roligt! Jag är ju den enda instruktören jag sett in action det senaste, så att säga, och det var väldigt inspirerande att se både Lizette och Hanna och se vilka olika personligheter vi har där framme. Hanna är lugn och harmonisk och pratar om inspiration och mål och GLÄDJE med stora bokstäver! Lizette är lite mer för att peppa genom att höja rösten och är kanske inte alltid så formell, utan mer spontan. Jag dog av skratt när hon skulle förklara vilken övning hip bridge är och förklarade den som "det är när vi ligger och så sexigt juckar i luften, ni vet". Sa rakt ut det alla tänkte liksom. Det var så kul att köra med de båda för jag vill verkligen vara en 50/50 blandning av dem! Jag blev heeelt carried away under tricepslåten som är så jäkla grym! Har aldrig taggat så hårt någonsin i träningssammanhang faktiskt. Gåshuden fanns där. Japp. (Jag länkar den imorgon.)

 

 

Efter ett svettigt bodypumppass som gav mig endorfinkick utan dess like, samt säkert träningsvärk väntandes på mig imorgon så bestämde jag och Martin oss för att köra mer. Så det blev ett två timmars långt bröst- och tricepspass med. Jag körde så tungt, vilken känsla det var.. särskilt med Martin som står bredvid och uppmuntrar och är allmänt närvarande för varenda sekund. Det gör mig så lycklig. Nästa gång siktar jag på att ta mig över kroppsvikt på bänkpressen. Det är först när man utmanar sig som man märker hur lååångt man har kvar till sin maxprestation och man kan bli förvånad när man inser hur mycket man kan höja sin standard.

 

 

När vi kom hem var jag sliten och trött och planerade faktiskt en tidig kväll med Martin och ett avsnitt Supernatural (nya säsongen börjar imorgon, har ju bara 15 avsnitt kvar, ehe). Men strax efter att vi ätit kvällsmat ringde mobilen och det var Annie. Så vi pratade en liten stund och så fort jag lagt på ringde det igen. Så jag tog mig friheten att skippa mina sex timmars sömn och pratade istället med Ellinor i en timme. Men det var det värt. Mina fina vänner.. åh.

 

Nu ska jag bara ta itu med lite småplock innan jag kraschar i min säng. Skrapa fram pengar ur min kittybank så jag kan köpa nya hörlurar (rest in peace), lägga över bilder på ett USB, skicka iväg två mejl, skriva in en eventuell filmkväll i almanackan och fylla i schemat. Sedan kan jag gå och lägga mig utan tyngd på axlarna. Andas.

Väckarklockan ringde ilsket kvart över sex. Jag famlade omkring i ett kolsvart rum och insåg att.. Det här var längesedan.

Men frukosten är intagen och allt sånt där. Nu inväntar jag bara mitt obligatoriska klagande från en mage som inte gillar mat på morgonen. Men utan frukost dör jag nog. Det är bland annat därför ganska skönt att ha varierande arbetstider, att för det mesta inte alls behöva gå upp vid den här tiden.

Startar dagen med en liten bild som jag tycker träffar ganska bra. Idag gör vi en bra dag full med prestationer vi är stolta över! Ut och kicka rumpa, med er!

Då var semestern officiellt slut sedan 23 minuter tillbaka. Nagellacket på fingrarna må vara borta men jag målade tånaglarna istället. Just because the hell of it. Jag har suttit i soffan och nötat det sista av pumpen, men jag kommer nog ändå ha med mig fusklapparna imorgon. Jag har haft semester, det ska nog vara förståeligt. Men på torsdag! Då jäklar. Har förresten fått en idé om att börja gå på bodycombat och att eventuellt fråga om de kanske vill ha en extra instruktör i det, de har ju bara en än så länge. Steg ett är väl att gå på sitt första pass, ehm.. Men jag kan tänka mig att det är min grej.

Har även kvällen till ära myst med Martin en liten stund. Talat om för honom hur bra han är. Det känns så bra. Livet är så bra.

Men nu är det 6 timmar kvar tills jag ska upp, ergo dags att sova. Imorgon blir intensivt (antagligen även stressigt med tanke på att jag går bärande öppning för första gången på typ fem veckor, hade jag ingen rutin innan så lär jag garanterat inte ha det nu heller) och så gymmet på kvällen.. It's going to be fierce! Och allt tillsammans med den bästa.

Tagga måndag allihopa!

 

Det är svårt att inleda det här inlägget. Grejen är den att jag under början av min semester inte kunde undgå att känna att jag kanske skulle vara ivägen för Martin. Det kan vara påfrestande att ha sin "sambo" hemma 24/7 och därmed bli berövad nästan all tänkbar egentid.

 

Men dagarna har gått sin stilla gång och varje dag är det en känsla som har växt hos mig. På något sätt känns det som att vi kommit varandra närmare. Haft roligt ihop och uppskattat varandra på ett annat sätt. Jag har mått så oerhört jäkla bra tillsammans med den här killen.. oavsett om vi spenderat hela dagen i sängen kollandes på serier eller om vi varit på vift i Göteborg i 12 timmar.

 

Jag fäller faktiskt en ensam tår i skrivande stund. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket, min fina Martin. Jag har vid ett x antal tillfällen tidigare sagt att min vardag överlag har varit markant mycket bättre det senaste året, jämfört med tidigare. Just för att jag så länge längtat efter det här livet så länge, att bo och leva tillsammans med min kärlek. Och jag kan inte fatta hur enkelt det har varit! Det är så klyschigt men lika sant, att vi har en så bekymmersfri vardag ihop. Antalet gånger vi bråkat under 15 månaders tid går att räkna på en hand.. för att det inte behövts mer. Visst är vi inte perfekta ihop, ibland blir det problematiskt för att vi är så fundamentalt olika. Men vi löser det.

 

Under dessa tre veckor har jag till botten av mitt hjärta insett vilken fantastisk människa det är jag delar mitt liv med just nu. Jag har suttit i skiten, och det hårt ska gudarna veta, och jag har mått dåligt och jag har haft svackor. Varit en känslomässig berg-och-dalbana. Men hela tiden har han funnits där. Ställt upp långt över vad man kan begära. De gånger jag har fallit i mitt humör har han ändå varit tålmodig och väntat på att jag ska komma tillbaks och då mottagit det utan agg. Funnits för mig och ställt upp för mig så oerhört mycket. Fått mig att skratta till tårar, lyft upp mig, lyssnat och hållit om. Varit helt jäkla underbar.

 

Det finns inte ord som beskriver hur tacksam jag är för att du är den du är. Tack, i alla fall. ♥

 

Aaah.. Satt i soffan och skrev anteckningar inför bodypumpreleasen imorgon. Tricepslåten är så jäääkla mäktig! Åh jag blev så taggad av att nöta den att jag struntade i att skriva anteckningarna för den sista av de tre jag ska hålla, och åkte in till gymmet för att kunna använda röda salen. Så i en och en halv timme köttade jag rygg- och tricepslåten. Och nu sitter de! Däremot har jag inte tagit en ordentlig titt på bicepslåten än.. bummer.

 

Martin kom in när jag var tvungen att lämna salen och vi skulle träna ihop, runda två för dagen. Men var jag allmänt orklös sedan innan så var jag det verkligen efter att ha nötat bodypump i 90 minuter. Så vi körde en cirkelövning med intervaller varvat med tunga styrkeövningar. Satt sedan kall och svett, utan möjligheter till ombyte eftersom jag varit korkad nog att inte ta med mig kläder, och väntade på Martin. Vi åkte och handlade mat och åkte sedan hem. Martin lagade mat åt mig och hans pappa, ägg och bacon till mig och omelett till dem. Aaaasgott! Bacon alltså. Mmm.

 

Så nu ska jag sätta mig i soffan och ta itu med bicepslåten. Måste gå till sängs inom tre och en halv timme.. ah. Nagellacket är borttaget och örhängena urtagna och dygnsrytmen någolunda på plats, för första gången på månader. Sista kvällen på semestern. Men den har varit underbar ändå. Sväljer den lilla bit av ångest som hänger runt halsen på mig och försöker njuta riktigt av den här kvällen! Och ser så grymt mycket fram emot bodypumpen imorgon! Fast jag är lite orolig för mitt knä. I två veckor har det fått vila, utan resultat. Nu måste jag belasta benen två gånger i veckan ändå. Men jag tror att jag för mitt eget bästa ska ta minimunvikt på stången och från och med nu kommer mina två leg days läggar på samma dag som pumpen, och övningarna ska vara de som jag fått av kiropraktorn i rehabiliteringssyfte. Vill verkligen inte förlora de muskler jag byggt upp, och när jag bara skadar knäna genom att köra det jag brukar köra så är det lika bra att ta rehabiliteringsövningarna.. Tråkigt. Men det bästa jag kan få just nu.

 

Är i förvånansvärt skruttigt skick faktiskt.. Vaknade av mig själv, efter en ganska orolig natts sömn, strax innan åtta. Är glad att jag ändå lyckats få in den dygnsrytmen, för imorgon ringer väckarklockan runt sex på morgonen. Har bestämt mig för att sova minst 6 timmar varje natt nu, så jag inte faller tillbaka i jag-sover-4-timmar-varje-natt-och-dör-av-trötthet-om-jag-sover-mer-rutinen. 6 timmar är acceptabelt, tycker jag.

 

Bestämde mig för att gå upp och Martin vaknade i samma veva. Hjärtat hade sovit på soffan över natten ifall hans far skulle dyka upp. Så vi åt frukost och klockan nio var jag färdig och iordninggjord för dagen. Vilket var bra, eftersom hans far ringde och berättade att han skulle komma hit inom loppet av 30 minuter. Så vi bryggde kaffe och väntade! Måste säga att det var jätteroligt att träffa honom, och ännu roligare att höra de två prata med varandra. De verkar vara på samma våglängd liksom, förstå varandra väl. Jättemysigt.

 

Hans far åkte vidare och vi gjorde oss redo för gymmet. Väl där så mådde jag sämst. Har bortsett från träningsvärken i magen ett envist krampande, typ som mensvärk. Plus det så var jag alldeles skakig och svag. Och missnöjd med veckans upplägg av träningen, att det blivit mycket hel- och överkroppspass och det är lite för flyktigt för mig. Jag vill kunna fokusera mer på olika muskelgrupper för att känna att jag får ut något av det. Men jag bet ihop men bestämde mig ändå snart för att avbryta hela passet och åka hem. Det är huuuur viktigt som helst. Lyssna på kroppen! Jag fick lära mig konsekvenserna av att inte göra det, den hårda vägen, och tre veckor senare dras jag fortfarande med oförutsägbara, kassa knän. Och kommer säkert behöva dras med det ännu längre.

 

Koffeinpumpad och besviken och disträ åkte vi hem. Jag har hoppat i myskläder och satt i mig 4 (!) rostade mackor med leverpastej och asmycket gurka och ett glas mjölk. Kolhydrater deluxe men jag behövde det så hårt. Oftast när jag mår dåligt brukar det hjälpa med lite kolhydrater. Jag har som sagt svårt för det där med att äta ordentligt, så när jag gör det piggnar kroppen till fort.

 

Så nu ska jag nöta bodypump ifrån tv-soffan i några timmar innan det är dags för mig och min fina att åka in till gymmet för rond 2 och lite bodypumpträning i gruppsalen. Fuck to the yeah!

 

 

Ville bara ge ett litet tips till alla er som är intresserade av träning eller allmänt pepp i vardagen!

 

När jag skulle börja som instruktör på gymmet fick jag teama med en annan instruktör de första gångerna. Jag fick det otroligt stora privilegiet att hamna tillsammans med en tjej vid namn Hanna Wadell, hon är min största förebild inom träning och det jag inte vet riktigt vad jag ska kalla, livscoachning? Låter pretentiöst, men ni förstår nog vad jag menar. (Vill för övrigt bara inflika att Martin alldeles nyss kom fram och bjöd mig på korv som tydligen var "så stark att det börjar brinna i anus", strax efter att han dansat loss till Mr Scruff Ninja Tuna. Jag älskar den killen. Sjukt random.)

 

Hanna, i alla fall. Hon är så himla inspirerande både i sin träning och sin positiva anda. Jag ser upp till henne på många, många sätt och är säker på att hon kommer gå långt. Hittade ovanstående citat på hennes blogg förut och det fick mig att vilja skriva det här. För jag har tänkt på det mycket det senaste, att jag har insett att i träningen tittar jag inte avundsjukt på andra. Jag tycker det är skitroligt att kolla på mina vänners bilder och även andra kvinnor som tränar och vilka resultat de får. Det är så skönt! Att kunna följa t.ex. Hanna och dela hennes glädje när hon åkte till Stockholm för att bli fotograferad som finalist till tidningen BODYs omslagstävling. Jag är så glad över att inte vara i det där stadiet där man hellre ser ner eller tittar snett på andra, av avundsjuka. Det säger mycket om mig och det är en egenskap jag är glad över.

 

I vilket fall, ta en titt in på Hannas blogg och låt er inspireras!

Imorse vaknade jag av att gerbilerna höll på att bygga om i sin bur.. Och det lät verkligen som att man släppt ner en katt hos dem för jäklar vad det brakade och small! Tror Arya hade fastnat inuti en kartong för frukostflingor och var desperat att komma ut.. Det var inget nådigt oväsen i alla fall.

 

Jag har en lång lista på saker som ska göras idag. Så jag antar att det bara är att sätta igång! Efter frukosten så klart, ehe..

 

Förresten! Jag har pratat om den här förut. Har letat runt ett tag för att hitta avslappningsmusik som passar mig och den här tycker jag är awesome. Blandat komponerad musik med ljud från naturen. Perfekt att vakna upp till på morgonen! (Klicka på bilden för att öppna albumet i Spotify)

 

 

Ligger just nu med huvudet i älsklingens knä och småkikar på Welcome to Collinwood. Jag har sett den filmen så många gånger att det inte gör mig så mycket att släppa fokus för en stund.

Gjorde en avstickare och åkte in till stan och Annie runt halv nio. Vi hade planerat att se Insidious men jag var klantig och glömde filmen hemma så jag åkte till Statoil och skaffade Mama istället, har velat se den filmen sedan den hade premiär i.. Typ maj eller? Mary och hennes pojkvän var också där en stund så vi satt och pratade en stund tills det var dags för dem att åka. Då kollade vi på filmen, åt Annies hemmagjorda praliner och Andreas' hembakade bullar. Tagga kanelbullens dag imorgon, just sayin'. Filmen var helt okej, fast jag har blivit så jäkla squeamish! Förr hade jag inga problem med skräckfilm men nu har jag gått och blivit dundermörkrädd. Knäppt.

Bilade hem runt halv ett och stannade för att ta posten. Antagligen den enda gången i mitt liv som jag väntat på Björklövet, haha. Jag hittade det jag sökte efter i alla fall, en annons av en skrothandlare. Ska ringa honom imorgon och hoppas att jag blir av med bilen för en liten peng.

Men nu är filmen slut och jag ska nog borsta tänderna och hoppa i säng. Det har varit en bra, produktiv men kort dag med en massa samarbete. För övrigt så var tanken att jag skulle åka till Karlstad med Kajsa över helgen men jag valde att stanna hemma. Det var inte det enklaste beslutet, för jag hade tusen faktorer som spelade roll.. Men tyngst vägde faktumet att vi ska ha ny release på måndag och att jag har en massa koreografi att lära in. Och jag har empirisk erfarenhet av att jag inte lättast får sånt gjort på resande fot så att säga.. Nåväl. Godnatt!

 

Vi fick till typ världens grymmaste trännigspass igår! Jag har som sagt svårt att få träningsvärk, särskilt i lats och biceps (och triceps med, för den delen) men igår var jag fast besluten om att köra så hårt att jag skulle få träningsvärk dagen efter. Och det gjorde jag! Jag gjorde ungefär dubbelt så många chins än vad jag brukar, och när jag körde bicepscurls med stång så körde jag med 25 kg! Det tyngsta jag kört med tidigare är 15, är jätteglad över att jag har Martin som uppmuntrar, utmanar och hjälper mig. Ja det var verkligen skitroligt!

 

 

 

 

När klockan var strax efter tolv blev det dags för oss att bege oss eftersom Martin skulle på synundersökning. Jag satt kvar i bilen på parkeringen utanför, knaprade XL-proteinbar, nervös som ett råddjur för att lapplisa skulle komma. Efter en kvart när Martin var tillbaka frågade Martin mig om jag var sugen på thaimassage, för han ville bjuda mig på det! Bästa pojkvännen of all time alltså. Så vi knallade ner och de hade tid för oss båda. Det var så jääääkla skönt! Om ni aldrig varit på thaimassage innan kan jag verkligen rekommendera det, fast det var oljemassagen jag fick. De sliter och drar lite mer än vanlig "traditionell" massage. Men tiden går så himla långsamt och DÄR snackar vi verkligen om att leva i nuet! Ja, livet kunde inte bli bättre där och då.

 

 

När jag var färdig betalade Martin för mig (tack, tack, tack!) och sedan var det hans tur. Under den timmen passade jag på att smita upp till farmor en liten stund. Vi satt och pratade om en massa grejer och jag fick en bild på henne från när hon var liten. Hon är så fin, min farmor. Verkligen en av världens bästa.

 

 

När Martin var klar åkte vi för att handla. Jag var hungrig som sjutton och mitt humör började verkligen tryta.. Stackars älsklingen min. Efter allt han ställt upp med hela dagen så fick han ett bittert sällskap, som otåligt stod och stampade för att han inte kunde bestämma vilken typ av skinka han skulle ha.

 

När vi kom hem till ett stökigt hus som bara lämnats orört sedan kvällen innan blev det ännu svårare för mig att hålla humöret uppe. Men jag bet ihop och tänkte att jag kan i alla fall låta trevlig även om jag inte känner för det. Martin ställde sig och började bre smörgåsar och packa lite andra grejer under tiden som jag städade och packade upp. Vi tog på oss skogsutstyrsel och gick ut för att, på Martins initiativ, leta efter ett bra picknickställe! Vi började klättra upp på ett berg som ligger i skogen bakom huset, där vi var och klättrade omkring i vintras. När vi till slut kom upp, nästan hela vägen till toppen, satte vi oss ner på en sten och åt smörgåsar, drack fruktvatten (rekommenderas) och korkade till sist upp en flaska rosévin som stått sedan i somras.. Och den drack vi förstås ur våra galet lyxiga shakers!

 

 

 

Efter att knotten, myggen och älglössen (!) gjort allt för att försöka äta upp oss packade vi våra grejer för att vandra tillbaka. Jag hade så roligt! Och det roliga var att vi gick igenom de mest utmanande av terränger, sneddade över bergskanter, hoppade över klyftor och gled fram på dunderfuktig mossa, snubblade omkring på kottar och vadade knädjupt i mossor och gräs. Men det var först när vi kom till ett ställe där Martin sa "titta, det ser ut som en trappa, här är det ju bara att gå raka vägen ner", som jag halkade och föll. Väldigt långsamt, mot ett träd. Jag bara accepterade mitt öde och försvann bland gräs och jord. Vi skrattade lika hårt båda två.

 

 

 

Väl framme var vi båda smått slitna men ack så nöjda! Vilken dag det var! Vi struntade i allt som var och la oss tidigt i sängen för att kolla på American Dad och sedan Ice Age 4, som vi båda somnade ifrån. Jag vaknade sedan strax innan midnatt och mådde dåligt över hur jag förstört min dygnsrytm, och att huset var smutsigare/stökigare än någonsin utan att jag tagit hand om det. Men jag bestämde mig för att det var ett av de där tillfällena då man får skita i allt sånt där, och somnade om med huvudet vilandes mot min älskades bröstkorg.

 

Så imorse vaknade jag vid halv nio, utvilad men redo att klättra på väggarna. Jag ville gärna somna bredvid hjärtat mitt men bestämde mig för att gå upp och börja städa istället. Efter ungefär en timme kom Martin ut och verkade vara på väldigt bra humör. Han lagade frukostgröt under tiden jag fortsatte städa och vi åt sedan den framför en massa avsnitt AD för att sedan somna om. Jag har när det kommer till kritan inte många dagar kvar av semestern och tänker njuta för att jag kan, tänkte jag. När vi sedan vaknade satte vi igång med att rengöra hos gerbilerna. Det är en sån där sak jag vägrar göra ensam, för det är så himla tråkigt. Men vi hjälptes åt, åkte sedan och handlade mat och när vi kom hem storstädade jag huset på alla tänkbara sätt under tiden som Martin lagade mat. Potatis och korv med en massa vitlök. Jag har fått dille på vitlök. Vet inte varför.

 

Så nu sitter jag i hans säng och ska göra mig i ordning för att åka in till stan för filmkväll hos Annie! Har så mycket i skallen just nu. Vi får se hur det blir..

 

 

God morgon världen! Efter att ha drömt mardrömmar om att bli jagad av pumor (djuret alltså, inte attraktiva kvinnor) vaknade jag av mig själv klockan åtta. Känns som att jag börjar få pli på dygnsrytmen igen, SKÖNT med stora bokstäver. Tog en lång dusch och gjorde mig i ordning samtidigt som jag lyssnade på Melissa Horns nya album (hooray!) och snart kom Martin in och la sig i min säng. Så vi lyckades med vår plan att bila in till stan tidigt (och lyssnade på DTs nya album i bilen, hooray igen) och har nu ätit frukost på Backlunds. Och jag var busig och unnade mig typ världens godaste punschrulle. Med kaffe. Bästa kombon ever.

Nu bär det av till gymmet big time!

 

Mjao. Måste säga att kvällen blev bättre än förväntat. Hämtade Emma när hon hade slutat och vi bilade ut till Rossö samtidigt som vi catchade up om vad som hänt sedan sist. Jag älskar de där stunderna!

 

Kom fram till Mary där även Annie och Dennis väntade, med vinflaskor, kex och möglostar framplockade. Fast det blev en flaska Herrljunga äppelcider för mig istället. Och jag är så där feg att jag inte vågar riktigt smaka på mögelostar, så jag satt där och ändå vidgade mina vyer och klev ur min komfortzon genom att ändå äta Cantadou, haha. Åh vi tjattrade om en massa saker och det var så jävla härligt att vara tillsammans igen! Jag är så himla kompiskär så jag vet inte var jag ska göra av mig själv! Roligt är att Dennis är en gemensam vän till mina vänner, men det känns som att vi också känner varandra bra trots att vi egentligen bara träffats två, tre gånnger. Så det var skitroligt verkligen, många timmar av kex och ost och godis och en himla massa skratt och ren glädje. Strax efter midnatt erkände jag mig besegrad under tröttheten och vi for hemåt med löften om att snart ses igen. När jag kom hem kraschade jag direkt i sängen och det blev en relativt tidig kväll för mig (dvs. allt innan klockan halv tre, basically).

 

Dagen efter vaknade jag av att Martin, tidigt som fan, kom infarandes i mitt rum och kröp ner hos mig i några få minuter för att sedan skutta upp igen. Det är någonting mystiskt med den mannen när han går upp tidigt, han verkligen far omkring alldeles rikoschettliknande. Vid kvart i åtta gick vi ut i den friska höstmorgonen och satte oss i bilen för att fara in till Bilprovningen som jag fixat i sista sekund, dagen innan körförbudet skulle gälla. Besiktningen gick inte så där jättebra.. Tråkigt, men jag kunde ändå inte låta bli att vara glad över att det för en gångs skull inte var min egen bil.

 

Vi åkte till Kaffedoppet för att äta frukost. När vi var klara var jag alldeles stirrig av allt koffein från en massa kaffe som jag satt i mig alltför tidigt på dagen.. Och vi åkte till gymmet för att köra bröst och triceps, samt några övningar mage. Vi var där jättelänge och det var så skönt att vara där tidigt, för en gångs skull! Ja det var en ruskigt fin start på dagen måste jag säga. Hade min karl varit mer förtjust i att gå upp innan elva på förmiddagen hade vi nog kunnat göra det oftare... wink, wink.

 

Efter grymmaste passet åkte vi till Ica för att handla mat. Det blev några potatisar och två paket bacon. Haha. Det är svårt att vara kreativ när man är slutkörd.

 

Vi passade på att ta en sväng hem till Söle.Jag var mycket förundrad eftersom ingen var hemma, så det blev ingen längre visit. Men jag fick hämtat mitt paket från Ginza (Dream Theaters nya skiva plus ett signerat foto), lämnat några grejer samt så skulle jag packa upp mitt pass. Men på plats, då jag stod och tittade lidande på Martin som tittade nästan lika lidande på mig bestämde vi oss för att strunta i Spanienresan. Jag kände att vi var ute i alldeles för dålig tid, och ärligt talat så kände jag mig som ensam ansvarig för att se till att vi kom iväg och någonstans kunde jag där och då känna att jag orkar inte. Det har varit ett så stort stressmoment för mig och det är inte så jag vill spendera den sista veckan på semestern (även om det säkert hade varit underbart väl på plats). Men det får bli någon annan gång helt enkelt, där min resekamrat haft lite bättre framförhållning med ledighet och giltigt pass.

 

Vi kelade lite med Signe och Majsan innan vi åkte hem igen. Mina fina, älskade katter. Jag saknar dem så.

 

Vi kom hem och klockan var bara runt två. Jag njöt så mycket av det, i vanliga fall hade vi varit på väg till gymmet vid den tiden. Så vi kröp faktiskt ner i sängen och kollade några avsnitt Supernatural. Det kommer nya avsnitt nästa vecka så jag ska försöka se klart åttonde säsongen tills dess. Det var jättemysigt och vi sov till och med i en timme. Det kittlas lite i magen när jag tänker på hur mysigt det var och hur skönt det var att ha det upplägget på dagen. Allt kändes så fruktansvärt bra! Och det är dagar som de som jag blir påmind om hur stor makt jag har över hur dagen kommer bli och hur jag kommer må. Kommer jag igång tidigt under dagen har jag automatiskt goda förutsättningar för att göra mig själv (inte "få") en bra dag. Japp!

 

När vi vaknat bestämde vi oss för att bygga middag. Det gjorde mig också på bra humör, att äta middag runt femtiden och inte runt.. nio, ish. Martin stekte ägg och potatis och bacon och det var så gott! Vi kollade på American Dad eftersom vi sett alla FG-avsnitt. Gillar det mer och mer måste jag säga! Det blev en lugn och skön kväll och runt midnatt bestämde jag mig för att krypa ner i sängen och kolla på Supernatural. Inte helt oväntat somnade jag halvvägs genom avsnittet. Det är tråkigt att jag typ aldrig kan se på film en längre tid utan att somna, men å andra sidan.. är det skönt att aldrig någonsin behöva brottas med sömnlösa nätter. Man kan inte få allt.