aftermath
Jag ska i ärlighetens namn våga påstå att jag inte är duktigt fuktig för den här dagen.
Vaknade upp med Martins armar runt mig, det är alltid lika gosigt. Fast jag vill minnas att det under natten försiggått en del strider om täcket och att jag högt och tydligt uttryckt mitt missnöje över hans tendens att lägga sig på mitt hår hela tiden. Men vi hade en mysig morgon och Martin lagade frukostgröten den här gången under tiden som jag gick och plockade efter vårt jubileumsfika kvällen innan.
Jag använde chokladsås för att skriva på kakan; "what you do is like music to my heart". Fast det syntes inte så väl.
Nåväl. Vi såg det sista avsnittet Family Guy, fast det kommer tydligen nya imorgon. Najs. När han åkt till jobbet städade jag och åkte sedan hem till Söle för att spekulanten på bilen skulle komma.
När jag kom dit började jag gråta på plats. Tro fan i helvete att biljäveln vägrade starta. Jag blev så förtvivlad, och farmin ännu mer frustrerad. Nu är tamejfan måttet rågat, sa han. Jag är ganska så beredd att hålla med. Farmin försökte i timmar men kunde inte hitta felet. Bilskrället har startat för sista gången. Där såg jag mina tre tusenlappar fladdra iväg och kvar stod jag. Rådlös. Just nu vill jag bara att bilen ska försvinna ur mitt liv. Den hänger konstant runt halsen på mig av olika anledningar. Jag orkar inte mer. När jag ändå är i den här situationen och bara kan gilla läget tänker jag säga till mig själv att jag ändå hade tur i oturen, att den gick sönder idag och inte imorgon. Jag vet inte om jag pallat ett upprört samtal från en köpare som vill ha pengarna tillbaka. Fast helst hade jag väl sett att bilen inte gått sönder överhuvudtaget. Den är ju liksom hyfsat fräsch, men faller sönder inifrån. Det enda vi kan hoppas på är att någon vill ha den till reservdelar eller nåt. Och tack gode vilkenhögremaktmannuvändersigtill att jag har min far i det här. Hade stått helt hjälplös annars.
Jaja. Vi fick fixat och städat lite i min nya, välfungerande, gulliga bil istället. Sedan åkte jag in till stan, nästintill känslomässigt otillgänglig. Min ilska över bilen har verkligen övergått till den där likgiltiga jag-är-inte-förvånad-någonstans-sinnesstämningen. Mitt upp i allt det här hade jag och Martin planerat att åka till Spanien imorgon, men Martin såg imorse att hans pass gick ut för två veckor sedan. Så alternativet är att åka till Göteborg istället för Rygge och skaffa provisoriskt pass, OM de godkänner det i Spanien. De utfärdar sådana pass i Madrid så det borde ju funka men det måste vi dubbelkolla. Jag vettefasen om vi kommer iväg alltså.. Det blir hursomhelst inte imorgon i så fall. Så nej, jag har inte mycket till övers för den här dagen. Men allt löser sig, det har jag kommit underfund med. Och det är skönt att veta, mitt upp i allt kaos.
Jag åkte till Statoil och tvättade bilen, samt köpte yoghurt och en dinkelklämma. Har ju inte ätit något på hela dagen.. Styrde sedan min kos mot gymmet för ett kardiopass. Och här är jag nu. Min kropp gör ont men jag behövde komma hit för att luckra upp tankarna och frigöra lite endorfiner. Har cyklat i snart en timme och ska snart ge mig.
Ikväll däremot, bryter jag min semestervardagsrutin. Jag ska hämta Emma när hon slutat och vi ska ut till Rossö för att umgås med vänner och dricka vin. Det ska bli helt jävla underbart. Tanken slog mig häromdagen, det är fantastiskt att inte jobba på Cherry längre. Jag kommer kunna umgås så mycket mer med mina fantastiska vänner som trots att jag inte varit närvarande på praktiskt taget fyra år, ändå inte givit upp hoppet om mig och aldrig slutat bjuda mig på alla tillställningar som jag 10 av 10 gånger avböjt för att jag i första hand jobbat eller varit alldeles för trött för att jag nyss slutat eller snart ska börja. Jag känner mig så mycket mer tillfreds och balanserad utan de där nattpassen och allt de innebar. Fast en månads Cherrylön hade lätt hjälpt mig ur min ekonomiska kris just nu, det går inte att förneka. Men någonstans handlar det ändå om socialt umgänge slash frihet vs pengar.
Nä nu ska jag avsluta och hoppa in i duschen. Det blir inget vindrickande för mig ikväll, jag är allmänt osugen och vill kunna köra hem och ska besiktiga Martins bil tidigt imorgon. Men jag tror det blir en fantastisk kväll ändå, för jag ska koppla bort vad som hänt under dagen, samt vad som händer imorgon, och njuta av nuet istället.
2013-09-29
19:03:00
Vardag
Kommentera! (0)fallback
Jag kan äntligen andas igen. Har återigen (för typ sjuttioelfte gången) bestämt tid med en spekulant på bilen imorgon. Måtte det gå vägen nu alltså..
Jag såg förövrigt världens största spindel på gymmet. De har så galet äckliga spindlar där, och de förföljer mig för ingen annan brukar se dem! (hashtag, knarkisgoodforyou) Jag tog kort på den och la upp den på FB, skrev "do you even lift, bro?!", checkade in på Nordic Wellness Strömstad och tyckte att jag var allmänt rolig. Men när jag var klar var spindeln borta utan minsta spår och min gymväska stod öppen bara några decimeter därifrån.. Är glad att jag var ensam där jag stod så långt bort som möjligt och livrädd petade på väskan.. höll på bra länge. Är fortfarande inte säker på att den inte är där. Åh jag ryser. Nåväl. Om någon skulle få för sig att kolla på övervakningskamerorna för idag lär de få sig ett gott skratt i alla fall.
Jag har ont i hela överkroppen, av träningsvärk! Främst i trapsen och latsen, där jag fått träningsvärk bara ett fåtal gånger tidigare.. Prisa gudarna! Jag har sedan några veckor tillbaka slutat få träningsvärk, oavsett hur hårt jag kört. Det är tråkigt för man får liksom inget kvitto på att det har givit resultat.. Men jag tror jag hittat ett träningssätt som passar mig och tar vad det ska. Det ger mig träningsvärk, får mig att svettas och gör mig skakig. Jag försökte flexa och ta kort samtidigt men den absolut bästa bilden ser ni längst upp. Yeah.
Okej. Så efter gymmet bar det av till både Ica och Konsum. Jag blev osäker på om vi hade vissa ingredienser, och/eller om datumet gått ut så tillslut beslutade jag mig för att köpa Frödinges färdiga kladdkaka istället. Den är nästan lika god som mina egna! När jag kom hem värmde jag två laxbitar som legat i en matlåda i några dagar, kokade bulgur och mojsade sedan ihop allt och pressade lite citron över. Var faktiskt förvånansvärt gott, i alla fall för mig med ganska låg standard. Haha.
Så jag har städat och tagit hand om disk och tvätt och duschat och bytt om till myskläder. Hösten är verkligen här nu och det känns överallt, men främst så börjar det bli lite kyligt här i huset. Jag blir onekligen lite nostalgisk av att tassa omkring här, tänker tillbaka på förra året och när jag successivt började flytta in. Det är mörkt och kallt och jag gillar det.
Nu ska jag spela en stund innan det är dags att börja duka fram för Martins hemkomst. Det ska bli så mysigt!
WOD
Satan vad jag har svårt att släppa det där med bilen. Saken är den att jag behöver nya vinterdäck till bubblan, helst igår, men de kostar 4400 och det är ingenting som jag har liggandes.. Det känns som att det har kört ihop sig riktigt ordentligt och det är lite svårt att släppa. 10% av tankeverksamheten ska fortfarande finnas hos framtiden, kommer ni ihåg?
Jag lagade gröt till frukost och städade samtidigt. Vi åt framför FG och jag tog snabbt hand om disken och hoppade i träningskläderna innan det blev dags att åka till Nordby. Jag skjutsade Martin och åkte sedan in till stan. Drunknandes i grubblerier, omotiverad och uppstressad. Försökte att skjuta upp oron men det är en konst att aktivt inte tänka på en viss sak. Man måste öva, öva, öva. Precis som med allt annat.
Väl på gymmet stod jag och mest stirrade in i väggen. Så jag knäppte en Celsius och satte mig på cykeln i 20 minuter. Lyssnade på riktigt ösig musik och lyckades tagga till. Så jag fick till ett grymt axelpass, inspirerat av Martins träningsupplägg. En massa puls varvat med styrkeövningar. Och jag ville aldrig ge mig riktigt.. Vilken härlig känsla det är, att aldrig få nog liksom. Avslutade ett svettigt pass med fem minuters rullplanka och nu sitter jag på cykeln igen sedan tjugo minuter tillbaka. As. Najs. Svettigare än igår! Tror å det bestämdaste att jag med gott samvete kan ta en vilodag imorgon. Herregud, jag har sprungit på bandet med en genomsnittspuls på 189 liksom. Trots att jag var så otaggad. Grym är jag! *mental klapp på axeln* Jag är allmänt dålig på att känna mig duktig när jag väl tagit mig igenom en pärs. Måste ändra på det.
Det ska bli så skönt att komma hem. Men först ska jag handla lite mat och virke till en 15-månaders-kladdkaka som jag ska baka ikväll. För det är våran dag idag.
Sedan måste jag väl sätta mig och fundera ut en lösning för bilen också. Och när det är klart tror jag att jag ska sätta mig och spela Tera!
the rat
Det verkar som att the deal is off när det kommer till bilen. Varför kan inte folk höra av sig? Jag behöver ju bli av med skiten med.. Fan också. Så, då var det ur världen för nu.
Vi hade en bra dag igår. Vi åt lite baguetter och åkte sedan in till stan. Jag vågade mig på att ta en PWO för första gången på länge, Assault är ganska snäll mot min kropp så det gick bra. Annars har jag slutat med mina favoriter Tartarus. De ger mig en perfekt energiboost men är inte så snäll mot magen. Jag har haft konstant obalans i magen i månader, plockade bort de tabletterna och vips så är allt bra igen. Tråkigt, för jag tycker verkligen om dem.. Vi får se, det kanske fungerar bättre om jag inte använder dem regelbundet bara. Men just nu njuter jag mer av att magen är som den ska!
Vi åkte in till gymmet, och jag var sugen på att vara med Martin på hans crossfitinspirerade träningsupplägg. Vi var hyfsat begränsade med tanke på att jag fortfarande inte vill belasta mina knän mer än nödvändigt, men det gick bra ändå. Frivändningar plus axelpress (20 kg), armhävningar, halva marklyft (50 kg), chins (10 kgs lyfthjälp) och squats (ingen vikt för mig). 3 varv, utan vila i 15 minuter. Fick upp flåset men blev inte svettig.. Så vi bytte metod. 1 minuts löping (12 km/h) alternativt 1 minut i skidmaskinen tio gånger, varvat med bänkpress (35 kg), stående rodd (T-bar, 25 kg) och side raises (7,5 kg), 12 repetitioner. Utan vila. Vi varvade sedan en minuts löpning (4 gånger) med armhävningar och situps (4 minuter).
När vi sedan konstaterat att jag helt enkelt inte kunde svettas trots att jag mest ville dö gick vi över på lite tyngre övningar. Vi skulle börja med bänkpress. När Martin frågade mig hur mycket jag skulle ha svarade jag först 45 kilo. Då sa han "Är du säker på det? Du är antagligen ganska trött i bröstet.." och jag tog nästan lite illa vid mig, vad är nu detta? Uppmuntrar du inte att jag utmanar mig själv? Nä nu jävlar.. Så jag drog på de där 40 kilona och kämpade som aldrig förr, 12 repetitioner kom jag upp i, vilket är ett nytt personbästa med en ökning på 50 procent! Bara för att kunna trycka till honom liksom. Fantasiskt vad man kan åstadkomma med rätt motivation.
Vi körde lite mer axlar och lats. När vi var klara satte vi oss på cykel i tiominuter och när det var färdigt hade vi varit på gymmet läääänge. Jag var lite ledsen för jag tyckte mig ha förlorat en massa linjer på ryggen (jag fattar inte hur det är möjligt). Martin försökte få mig att må lite bättre och jag sa "kan du inte bara ljuga för mig och säga att jag har fel, att linjerna är där men att jag inte ser dem själv bara?" och då svarade han att det faktiskt var lite så. Men nu vet jag ju inte om det är sant eller inte, haha. Nåväl. Oavsett om det är sant eller inte så finns det bara en väg att gå, och det är framåt!
Martin lagade chicken cashew fast lite annorlunda den här gången. Det var jättemycket kyckling men ännu mera grönsaker och ingenting annat till det. Det var så brutalt gott! Kollade på The Purge samtidigt som vi käkade och jag somnade relativt tidigt, nöjd och lycklig.
Så jag tvingade mig upp ganska tidigt idag. Hade tänkt att städa lite men Martin kom in och la sig hos mig nu så jag ska se om det blir gos istället. Jag ska nog laga frukost och kolla på lite serier med innan jag ska skjutsa honom till jobbet då hans bil står där. Vi får se vad dagen har att bjuda på!
serpentine
Godmorgon världen. Typ.
Det har gått från tre inlägg på en dag till ett inlägg på tre dagar. Nåväl.
Jag kastade ihop lite bananpannkaka och det blev awesome! Jag brukar aldrig få dem runda och intakta men nu gick det. Kul. Åkte på personalmöte, och det var så kul att se alla igen. Det var som vanligt några flamsiga timmar ihop men det blev ändå en del vettigt sagt. Efteråt tog jag min Bowies med mig i min bubbla och vi åkte hem för att hämta träningskläder. Vi åkte in och körde ett överkroppspass, mer eller mindre. Fanns inte så mycket att göra egentligen, med mina knän i åtanke. Kvällen blev inte så där jättebra efteråt, I fucked up och vi blev mer eller mindre osams. Men det blev bra sedan.
Vi la oss som vänner i alla fall och somnade i samma säng. Dagen efter vaknade vi sent, gick upp och åt frukost, för att sedan somna om. Tror jag var vaken sammanlagt 8 timmar under hela dagen. Skönt, på ett sätt. Jag tog min vilodag från gymmet och vi åkte till Svinesund för att handla potatis och dricka. Till middag lagade vi klyftpotatis och ryggbiff med aaaasmycket vitlök. Det var så jäkla gott! Älskar den maträtten när Martin gör den. Kollade på Epic (sevärd film!) och vi somnade relativt tidigt med tanke på antalet timmars sömn tidigare under dagen. I samma säng. Maw. Det var mysigt. Och åh, förresten! När vi satt och käkade fick jag resultatet på mejlen, från LesMills. De hade utvärderat min licensvideo.. Jag har inte klarat det än, MEN det jag failat på var så pass litet att det enda jag behöver göra är gå igenom tekniken för en viss övning med ansvarig på min anläggning, och sedan ska de bara höra av sig till LesMills och säga att jag är ok. Jag behöver alltså inte skicka in en video till, så jäkla skönt! Ska ta itu med det så fort knäna är helt bra igen. Just nu kan jag återigen hyperextenda vänsterbenet utan att det hugger till men jag tänker vänta ett tag till, för att vara säker. I slutet av utvärderingen stod några punkter på styror man påvisat under videon, och längst ner stod det att jag var vältränad och stark. Det boostade mitt självförtroende!
Dagen till ära har vi inte gjort så där jättemycket. Lagat gröt och kollat på serier och lekt med gerbilerna. Jag har städat huset och sitter just nu med hårfärg i, och tänkte ta en låååång och äckligt varm dusch alldeles strax. Först ska jag värma några fullkornsbaguetter i ugnen och kolla lite mer Family Guy. Senare ikväll kommer förhoppningsvis en kille för att köpa Golfen och efter det stundar gymmet! Och jag ska se ifall jag kan få Martin att laga lite chicken cashew innan kvällen är över..
six feet under
Sitter just nu i soffan, sedan fyra timmar tillbaka. Har låtit Six Feet Under spela i bakgrunden men har ändå hängt med trots att jag sysslat med andra grejer. Måste säga att det är en bra serie alltså. Mycket mörk humor.
Har betalat en massa räkningar, sorterat mejlen, skickat iväg ännu fler mejl, skrivit in schemat för kommande arbetsvecka och planerat in en massa andra grejer också. Har även signat upp för prenumeration på tidningen Body. Ett i Martins namn och ett i mitt, bara för premierna, haha. Well, ett par grepphandskar för 100 spänn får vara värt det! Och en gymbag för 600.
Har äntligen fått ta itu med allt det där som jag skjutit upp i en vecka. Den där pappershögen. Det är verkligen en enorm sten som lättat från bröstkorgen! Det finns fortfarande saker kvar att ta itu med, jag blir som regel aldrig färdig med någonting alls, men nu är det stora lastet avklarat. Fem avsnitt Six Feet Under, senare.
Bilen ligger ute på blocket igen, hoppas den försvinner nu.. Nåväl. Nu ska jag försöka laga lite bananpankakor och sedan skalar jag av mig min köra onepiece och beger mig nog bort mot det där personalmötet. Följt av gym!
step into the sunlight
Jag ska inte sticka under stolen att jag faktiskt slåss mot ångesten över att klockan tickar och semestern snart är över. Det är en vecka och 5 dagar kvar men ändå känns det som att jag börjar imorgon. Att det ska vara så svårt! Lägger man fokus på dåtiden blir man deprimerad (det hade jag problem med förr även om det kanske aldrig sträckte sig så långt) och fokuserar man mer på framtiden får man ångest, har jag lärt mig. Tankeverksamheten ska vara fördelad 10, 80, 10 procent - dåtid, nutid, framtid. Jag försöker nöta in det.
Gårdagen rusade iväg, den med. Det är priset man får betala för att somna om, mitt under dagen. Totally worth it, though. Men idag jävlar, har jag sett till att lägga mig i tid så att jag kunde gå upp tidigt! En eloge till mig som skött min sömn de senaste veckorna, stor skillnad har det blivit. Om man kollar på timmarna i alla fall, själv känner jag mig fullt fungerande oavsett. Dock så känner jag på mig att jag nog kommer somna om någon mer gång under dagen. Bortsett från den tjugominuterspausen jag tog nyss, för att Martin kom in och ville mysa innan han åkte till jobbet. Kärlek. ♥
Igår hade jag tänkt att komma iväg betydligt tidigare. Men jag behövde föra över filer från gamla datorn till nya och det tog mycket längre tid än väntat. Åkte sedan hem till Söle, mest för att bara hämta/lämna lite grejer men jag stannade på middag och sedan drack vi kaffe efteråt. Och pratade gamla minnen och hjälpte farmin att komma igång med ett facebook-konto, maw.
Åkte sedan till gymmet, och struntade i att handla. Körde lats och biceps och det var så himla roligt! Jag känner till så himla många övningar för latsen och jag kunde inte bestämma mig så jag körde.. allt. Det är sällan jag blir svettig av styrketräning men igår var så fallet. Najs. Körde även tjugo minuter på crosstrainern, det var ruskigt längesedan, men det kändes snällare mot min knäna, än att cykla. För övrigt så börjar de bli lite bättre, tack och lov, men vänster sida av höften (där jag haft en låsning förr) har börjat "krampa" igen. Det hade varit så skönt att få ordning på allt. Knän, axlar, höft, förkylning, smärtan innanför bröstkorgen, urinvägsinfektionen.. alltid är det något.
Så. Idag börjar vi om. Jag tror jag hittat en metod för att hantera stressen! Jag kom att tänka på vad jag och mamma pratat om tidigare, bland annat om tvångstankar, renlighetsmani, ångest och KBT-behandling. Hon gick på KBT-samtal förr när det var som mest turbulent med min lillebror.. Och då fick hon i uppgift att ha en "stund för oro" varje dag. En halvtimme, mellan klockan fyra och halv fem fick hon oroa sig så mycket hon ville, men ingenting utöver det. Varje gång tankarna blev jobbiga skulle hon "skjuta upp" dem till senare, och slå bort dem för nu. Jag är så pass medveten om mina egna val och hur det påverkar mina känslor att jag tror det skulle kunna fungera för mig också. Klockan fyra idag ska jag ge mig själv tillåtelse att grubbla över framtiden, men innan och efter det - är jag här i nuet.
Nu ska jag äntligen sätta mig ner och ta hand om pappershögen som ligger bredvid. Tycker sådant är ganska roligt faktiskt. Jag borde verkligen jobba som sekreterare, tror det skulle passa mig perfekt. Under tiden tickar min licensvideo, trodde den blev upplagd förra veckan men eftersom jag inte fått någon respons så provar jag igen. Men det går så långsamt.. Då vet jag i alla fall var jag befinner mig de kommande två timmarna.
Ikväll är det även personalmöte på Max men jag vet inte om jag ska gå. Det hade varit skönt att känna att jag kopplat bort jobbet helt under semestern men samtidigt har jag mycket jag vill diskutera.. vi får se. Efteråt blir det i alla fall träning med bästaste Bowies.
Men nu, frukost!
friends without benefits
Vet inte om jag sagt det tidigare men i så fall säger jag dett igen. Jag har hittat den absolut bästa bakgrunds/avslappningsmusiken! Sök på Nature Sounds Lullaby på Spotify ifall ni är intresserade, det är en blandning mellan ljud från naturen och komponerad musik. Jag är ganska likgiltig till att ha musik när jag ska sova, för jag somnar på nolltid oavsett, men att vakna upp till den här musiken (eller Enigma) är tamejfasen vardagslyx utan dess like. Eller så kan man lyssna på det när man småpysslar med annat.
Jag skulle väldigt oblygsamt vilja nominera mig till årets flickvän. Jag gick in och väckte Martin runt elva, men han sa att det inte blev något gym för honom idag eftersom han somnade runt fem imorse. Så jag kröp ner bredvid och klappade på honom under tiden han sov vidare. När vi sedan gått upp lagade jag frukost åt oss och städade upp lite samtidigt, och dukade fram framför TVn. Vi åt mannagrynsgröt med kardemumma i (stor hit!) och kollade på Family Guy och kanske råkade somna om igen. Jag vaknade runt tjugo över två och väckte honom för att han skulle åka till jobbet. Plockade undan och tog hand om disken och pussade honom hejdå. Ibland måste det ofrånkomligen vara skönt att bo ihop med mig, lämnar du huset i en katastrofal röra kommer du antagligen komma hem till ett kliniskt rent hem igen. Det där är svårt för mig. Jag gillar att vara en sådan som är på språng och aktiv hela tiden, en sådan person som gör saker och är "ordentlig", i brist på bättre ord. Men när det är min prio ett oavsett vad som händer, då blir det lätt overkill och tvångsmässigt och det enda som kan få mig att känna mig lugn. Det är en bra grej för mig att vara aktiv, men det övergår lätt till någonting destruktivt och jag har svårt att avgöra vilka beteenden som är bra och vad som är sjukligt. Förhoppningsvis kommer jag kunna få bukt med det, igenom mina KBT-samtal. Kunna leva i nuet, och bli av med den där konstanta stresskänslan i hjärtat.
Jaja. Dagen började mycket senare än planerat för mig men det är okej, det känns som att det är precis så det ska vara under den här tiden jag har semester. Jag har inga riktiga förplikteser, annat än mot mig själv, så då kan jag passa på att sova länge, eller somna om under dagen. Just nu sitter jag i alla fall och för över det sista från min gamla dator till min nya, så jag kan lämna tillbaka den gamla till farmin. När det är färdigt tänkte jag åka in till stan och handla mat, och innan dess ta en sväng till gymmet. Kanske tar en sväng till Söle och lämnar av lite grejer med. När jag kommer hem ska jag försöka lägga ut bilen på Blocket igen och ta hand om allt sånt där. Får hoppas att jag hinner. Kanske lagar lite mat med, är så sugen på köttfärs. Det är jag alltid.
dexter series finale
Jahopp. Känslan när en av favoritserierna är slut. Mitt liv är över. Ish. (Har typ aldrig grinat så mycket för en film eller dylikt, någonsin)
Skämt åsido så har jag precis kollat klart på sista avsnittet Dexter. Efter åtta säsonger var sentimentaliteten ett faktum. Jag vill inte spoila eller så men jag tyckte inte avslutet var bra. Om det mot förmodan skulle komma en säsong till så är de förlåtna, annars måste det vara ett av de största antiklimax jag någonsin varit med om. Sorgligt ändå, dock.
Dagen har gått fort och nästintill obemärkt förbi. Jag har storstädat huset, ja till och med skrubbat duschen. Martin står där och rakar sig nu, han lyckas alltid tajma in sina rakningar med mina storstädningar (vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att jag storstädar var och varannan dag, hiho). Jag har plockat undan allt som låg på fel plats, tagit hand om all disk, dammsugit, dammat, bytt sängkläder, vikt tvätt, hängt tvätt.. Och installerat iOS7 på mobilen. Det är snyggt men så himla laggigt ju? Känns som en ny mobil ändå. Kul. Lite spänning i vardagen.
Lagade ugnsstekt lax och åt keso till det framför ett avsnitt Six Feet Under (det hade säkert kunnat vara jättegott om jag inte fått så förbannat ont i magen av det). Måste ha något annat med Michael C. Hall att titta på nu när Dexter är slut. Lät sedan Planet Earth stå på i bakgrunden under tiden som jag grejade med annat. Hade planerat att ta hand om räkningar och dylikt men älsklingen min kom hem betydligt tidigare än jag räknat med så det blev inte så.
Smärtan i bröstkorgen växer sig större och nu gör det inte bara ont när jag sväljer utan även när jag andas in. Kom igen, ge mig något mer nu då. Är det inte det ena så är det det andra. Ska hålla koll på det där (hur skulle jag kunna låta bli?) och även sluta ta Tartarus på morgonen för att se om min mage repar sig. Kära kropp, jag vet att jag inte varit snäll mot dig men jag försöker bättra mig så gott jag kan.
Imorgon förväntar jag mig redig jävla träningsvärk i bröstet (jag får aldrig träningsvärk nu för tiden) med tanke på hur jag köttade idag. Jag ska även köra lats och biceps och förhoppningsvis ägna resten av dagen åt allt det där som jag inte hann idag. Tack och hej leverpastej.
loverbun
Det finns ingen som kan frambringa den där rusningen i hjärtat, som du. ♥
knarkarlyan
Kul gårdag jag hade. När jag insåg att jag inte bara hade väldigt ont, utan även kissade blod, ringde jag sjukvårdsrådgivningen och fick en tid bokad på akuten i stan. Kändes väldigt extremt men jäklar, jag hade inte stått ut en minut till med vetskapen om att jag inte skulle kunna börja behandla förrän nästa dag. Martin var fantastisk och körde in mig i hastig fart, väntade och skjutsade mig sedan till Nordby för att hämta ut receptet. Och vi handlade mat. Det här är vad vi köpte:
2 liter Cola
1,5 liter Pepsi Max
1 liter mangojuice
2 liter passionsfruktjuice
3 liter mjölk
2 st Dr. Oetker's Diavola pizza
4 (!) burkar Ben & Jerry's
1 påse nötcrunch (godis)
2 burkar kesella hallon
1 marsipanbröd
Är man sjuk så är man. Punkt slut.
Ja, för roligare skulle det bli. När vi kom hem gick det inte långa stunden innan jag la mig i sängen, för att stanna där resten av dagen. Jag mådde så dåligt. När jag sover korta stunder för att vakna jättesvettig, med huvudvärk och är törstigast i världen, då vet jag att jag har fått en släng av feber. Och så var det igår. Jag låg största delen av tiden med huvudet mot Martins bröst och kollade på Family Guy. Trots att jag rent fysiskt mådde skit så kunde jag ändå känna tillfredsställelse, mitt upp i eländet. Jag är sjuk såpass sällan att jag försöker "ta vara på det" i bästa mån. Att faktiskt bara koppla bort allting. Strunta i röran som invaderat varenda vrå i huset. Vid något tillfälle flyttade vi oss till soffan för att kolla på Saw 2, och sedan tillbaka igen. Hela kvällen är en enda dimma för mig. Men jag antar att jag tog det lugnt. Levde i nuet.
Imorse vaknade jag runt tio av att Martin kom in och la sig hos mig. Jag kunde snart konstatera att det mesta från gårdagen var över. Tack och lov. Däremot tog jag en tablett innan jag gick och la mig igår, och ni vet hur det kan bli ibland när man torrsväljer tabletter, det känns som att de "fastnar" i bröstkorgen.. och det känns fortfarande! Det liksom trycker när jag sväljer, jättekonstigt. I vilket fall, strax gick vi upp för att äta frukost framför Family Guy. Snart har vi tagit oss igenom alla säsongerna.. Och sista avsnittet av Dexter släpptes idag med! Yeez. Vi lämnade huset i den röra som var och åkte in till gymmet för att efter två dagars vila köra igång igen, med bröst och triceps. Bröst är nog tillsammans med ben mina absoluta favoritpass, så jag var duktigt taggad. Vi körde bänkpress och jag satte nytt personbästa! 50 kilo är jag uppe i nu, det är kroppsvikt så jag är hur nöjd som helst! Vilket även gav mig ett kvitto på att jag faktiskt har blivit starkare. För ungefär ett halvår sedan försökte jag mig på samma vikt, men jag hade inte en chans alltså. Men nu klarade jag 3 reps utan hjälp. Stolt och nöjd och allt sånt där, deluxe!
Vi körde på bra alltså, Martin med sin cirkelträning (som jag inte kunde joina pga. mina knän) och jag med bröst och triceps. När han åkt till jobbet fortsatte jag en stund plus 30 minuter på cykel. Kom hem och satte i mig nästan en hel burk med kvarg och flädersaft, så himlans gott.
Klockan är så mycket och jag har ingen aning om vart dagen tog vägen. På agendan står att ta hand om en massa grejer på datorn, och papperna som ligger bredvid. Och städa. Herregud alltså, huset ser ut att ha förvandlats till en redig knarkarlya, det är grejer ööööverallt. Och när allt det är färdigt ska jag gosa ner mig i sängen med en bok hade jag tänkt. Men steg ett är att slita mig härifrån, sitter med magont som ger mig gåshud och lyssnar på meditationsmusik.. Vilket helt apropå leder mig in på att jag för övrigt bestämt mig nu, att efter en veckas frossande i mat och godis ska jag börja äta ordenntligt, och ofta. Inte riktigt dieta men åt det hållet. Är så trött på min stackars trasiga mage.. Så det här är dag ett.
Över och ut!
om respekt för kroppen
Tänkte dela med mig av två tankar som slagit mig det senaste.
om respekt för sin egen kropp
Det här är antagligen mer riktat åt mig själv än någon annan. Men kanske finns det någon mer som kan relatera, på ett eller annat sätt.
Jag har den senaste tiden försökt reflektera över vilket förhållningssätt jag har till min kropp. Jag har sjukt mycket blåmärken över båda benen (men ingen aning om var de kommer ifrån), ruskigt dåliga knän, ömmande axlar, en två veckors gammal förkylning som vägrar släppa och en mage som håller på att rasera helt. Det råder ingen som helst tvivel om att jag inte varit särskilt snäll mot min kropp.
Jag har mest sett min kropp som en maskin. När jag tränar försöker jag tänka så. Kroppen har ingen vilja, det är jag som styr den, och jag kan pressa den tills den praktiskt taget bara stänger ner. Jag har sett den lite som ett tomt skal, och bränslet som håller igång den är till störst del min motivation och min viljekraft.
Problemet med det synsättet behövs inte nämnas en gång till. Sanningen är att min kropp är helt jävla fantastisk! De senaste tre veckorna har jag tränat 9-10 gånger i veckan, jobbat däremellan, ätit dåligt och sovit hälften så mycket som jag borde. Ändå tar sig kroppen upp på morgonen, den kan vara segstartad men den lyder snällt. Den ger allt på gymmet. Den håller sig vaken. Trots att dett enda rimliga vore att bara tuppa av tills kroppen fått den återhämtning och energi den behöver. Jag ska försöka vända på det här. Min kropp är mer min bästa vän, än någon typ av själslös maskin. Min kropp ska ha respekt, för allt den gör och står ut med. Det är verkligen lätt att glömma bort allvaret i att ta hand om sig själv och det fysiska som ska fungera livet ut. Att köra slut på kroppen vid tjugo års ålder känns bara som en utomordentligt korkad idé. Dessutom så vet jag att min kropp är stark. Bevisligen är den det! Jag kan fungera med minimal om ens någon sömn, och jag blir praktiskt taget aldrig sjuk. Jag ska ta vara på det.
Kontentan är i alla fall att min kropp borde komma i första hand. Det borde den göra för alla! Jag höll på att bryta ihop när jag fick rekommenderat vila, för mina kassa knän. Men sanningen är att det är antagligen det mildaste bakslaget jag kunde få av att ha kört så hårt som jag gjort. Kroppen är helt otrolig. Den är din vän. Och den förtjänar den bästa utav omvärdnad!
om respekt för andras kroppar
Helt värdelös titel, för den beskriver inte alls särskilt bra vad jag tänkt säga. Men det ger en skön poetisk klang. Och det är ju bra.
Jag tänker lite på något som jag pratade med Emma om, häromdagen. Det här med att vara träningsfantast och vilja dela med sig. Man möter många demonstrativa suckar och sneda blickar från de som inte delar samma entusiasm. Ni vet vad jag menar, tror jag. Vill jag visa bilder på mina muskler eller säga till andra att jag är på gymmet, då måste jag på något sätt välja min publik och hålla mig till rätt forum, dvs de som är intresserade av samma sak.
Jag läste en artikel för längesedan, om varför det är så. Det var tydligen en kvinna som varit med i Nyhetsmorgon och pratat om just det här, att hon tyckte att folk var så jobbiga med sina träningsrelaterade statusuppdateringar på Facebook. Då hade en krönikör för en fitnesstidning skrivit ett svar på det här. Och han menade att han tror att det är som så, att varje människa vet att motion är någonting bra - men de flesta tycker att det är jobbigt och ett nödvändigt ont. Därför tror han att de flesta reagerar fientligt eftersom de någonstans där inne känner dåligt samvete. Det är lättare att trycka ner någon annan än att inse sina egna "brister". Jag menar inte att alla som inte tränar har det som en brist, men de ser det nog så själva. Det handlar kort sagt om att jag provocerar med mitt intresse, för att det väcker en olustig känsla hos de som inte delar det.
Det jag vill poängtera, det är att jag är inte alls någon fitnessfantast. Att äta nyttigt och vara allmänt hälsosam är svårt, jobbigt och tråkigt för mig. Däremot älskar jag att vara på gymmet. Jag älskar att känna mig stark och det finns något terapeutiskt över att sätta i hörlurarna och bli väldigt djupgående på det mentala planet.
Min poäng är att jag lägger inte upp bilder från gymmet för att säga "titta vad jag är duktig och hälsosam och klarar av det som många tycker är tråkigt!", för det är inte sant. Jag äter och sover antagligen betydligt sämre än de flesta andra, så jag är ändå inte mer hälsosam än någon annan (kanske snarare tvärtom, faktiskt). Men jag tycker om att träna och att se resultat. Jag lägger inte upp bilder för att klanka ner på andra, jag lägger upp bilder av samma anledning som andra lägger upp bilder på sina barn eller djur, tavlor de målat, bilar de stylat, trädgåden de grejat med, vad som nu intresserar dem och är centralt i deras liv. Jag förstår inte vad skillnaden är egentligen.
Så man får lägga upp bilder på sitt livs största glädjeämnen, så fort de inte inkräktar på andras samvete. Tänk om jag alltid drömt om att skaffa familj, men är steril? Ska alla stolta mammor jag känner sluta lägga upp bilder på sina små, bara i respekt mot mig, ELLER ska jag faktiskt inse att problemet ligger hos mig och att andra ska få leva sina liv utan att jag ska dra med dem ner? Ett väldigt extremt exempel, men jag tror ni förstår vad jag menar.
Kontentan är alltså att jag lägger inte upp bilder för att framhäva hur duktig jag är, och att alla andra är sämre. Jag (och många andra) lägger upp bilder på min kropp och vad jag gör, av precis samma anledningar som ni lägger upp era bilder på era intressen. Och bara därför.
Jag har den här morgonen till ära upptäckt att jag fått urinvägsinfektion (tack så mycket), ironiskt nog. Så jag kommer spendera den här dagen i min ensamhet, drunknandes i självömkan. Har förvarnat Martin om att jag antagligen inte vill ha något sällskap under dagen, mest för att bespara honom mitt hejdlösa gnällande. Egentligen skulle jag behöva röra på mig för att kunna tänka på något annat, men jag vill å andra sidan bara sitta helt stilla för att inte sätta igång den där "jag-måste-pissa-ut-rakblad-illa-kvickt"-känslan. Så det lär nog bli en del serietittande. Och kanske lite bokläsande. Och om det blir alltför outhärdligt blir det nog en timmes sömn eller två med. Tack gode gud (eller Reddville) så fick jag hem ett VIP-utskick från RFSU med behandlingsprodukter mot svamp i underlivet. Använder några av dem för att dämpa symptomen i väntan på bättre tider.
83
Åh, vad jag har sovit bra inatt. Vaknade runt halv fyra av att Martin låg på rygg i mitten av nittiosängen, med händerna under huvudet och armbågarna rakt ut åt båda håll. Så jag hade inte en chans att få plats. Provade att slå lite på honom, utan resultat, så jag begav mig in till mitt rum istället. Mjuk säng och ett dunderfluffigt täcke..
Sov i sju timmar. Känns helt okej. När jag vaknade tog det emot att gå upp, men det är så himla grått och mysigt väder ute att jag vill sitta här i min morgonrock, John Mayer och några tända ljus och bara kosa. Lever fortfarande på glädjen från igår! Det var så himla avslappnat och jag lyckades med det där jag annars inte kan; att leva i nuet. En känsla jag värderar högt. När vi åkte Spinrock satt Martin bredvid mig med armarna nonchalant hägandes vid sidan, och så sa han väldigt lamt "så här roligt har jag inte haft på jättelänge". Han tyckte att det roligaste var att se mig skrika. Kan tänka mig det, jag var inte nådig igår.
På bild ser ni vad jag köpte i stan i förrgår. En liten prydnadsfågel (enorm skräll) och en gammaldags anteckningsbok. Den är jättefin inuti också!
Tänkte slänga in ett till inlägg innan jag ska äta frukost och kolla på Supernatural. Maw.
snuff
Det känns som att hela världen befann sig i Göteborg idag. Flera av mina vänner har varit där i alla fall. Skojsigt.
Martin vaknade relativt tidigt men jag själv var så himla trött. Av någon anledning. Ju mer jag sover desto tröttare blir jag. Så det var nog mitt fel att vi inte kom iväg särskilt tidigt, för jag skulle ju prompt städa huset innan vi for. Men det löste sig ändå!
Jag hade lovat att köra inne i Göteborg, så Martin körde fram till Ljungskile där vi bytte. Egentligen har nog han bättre nerver och mer körvana än jag men det var dealen. Han ville inte, så jag tog motvilligt på mig det. Det var krångligt som fan men vi lyckades helskinnade.
Vi började våran Göteborgsvisit med att ta en tur till SF-bokhandeln. Fast steg ett var att hitta dit, till fots. Vi promenerade väl i 45 minuter,inte för att vi gick fel men för att det var en bra bit bort. Skönt, dagens kardio avklarad! De har ju bytt lokal nu, och visst var det stort men samtidigt inte särskilt komprimerat så jag kan inte påstå att jag var så där jätteimpad. Besöket gick hyfsat snabbt, Martin fick köpt två böcker och jag likaså, plus en head crab ifrån Half-Life 2! Har velat ha en sån i åratal. Kul, kul.
Har läst En Hjärtformad Ask av Joe Hill förut, den enda boken som fått mig så pass skraj att jag inte velat släcka lampan. Ser fram emot att få läsa dessa!
På vägen tillbaka till Liseberg fattade vi det kloka beslutet att ta spårvagnen. När vi väl var framme var klockan runt fyra, faktiskt. Jag var så himla exalterad att jag inte visste riktigt var jag skulle börja. Kortfattat kan man väl säga att jag aldrig varit på Liseberg och åkt så lite men spelat så mycket. Jag vet inte vad det var med mig men jag var ovanligt känslig, tyckte att det mesta var overkill och var allmänt feg. Men det var obehagligt och roade mig inte som det brukar. Tror vi åkte fyra, på sin höjd fem attraktioner. Jag kanske börjar bli gammal? Däremot spenderade vi mycket tid i spelhallen;öste loss på ett av dansspelen och sköt dinosaurier i en Jurassic Park-bil. Och spelade på chokladhjulet. Jag vann en liten ask med choklad men roligare än så blev det inte, tack och lov egentligen..
Balder!
Vi åt kebab och asmycket glass och hade en jävligt bra dag helt enkelt! Så himla skönt att komma iväg, umgås och bara lalla omkring. Bilade sedan hem i mörker och lyssnade på Infected Mushroom och Enigma. Nu sitter jag här och lyssnar på John Mayer, med Martin som sällskap. Det har utlovats en massa gosande, men jag misstänker att jag kommer somna väldigt snart. Är helt slut efter den här dagen.
Imorgon blir det eventuellt ett snabbt axelpass på förmiddagen och resten av dagen ska vi avnjuta hemma, uppbunkrat med en massa mat och bara dega. På måndag gäller nya tag, mer eller mindre. Guten Nacht!
neon
Igår var en skum dag. För det första vaknade jag halv åtta av att Martin kom in och la sig hos mig. HALV ÅTTA! Vad fasen hände där? Killen brukar liksom sova till ett på dagarna. Låg och halvsov i hans famn i en timme innan det var dags att rusa upp och åka in till kiropraktorn. Han brukar alltid massera nedre delen av ryggen på mig, gudars så skönt det var! Man känner sig alltid så fräsch i kroppen när man varit där, efter smärtsam massage och obehagliga benknäckartendenser. Han gav mig beröm för mina benmuskler, sa att jag gått och blivit biff. Det gjorde mig glad.
Efter besöket hos Björn åkte jag till gymmet för att möta upp Martin, för våran invägning. En high-tech våg som de har på gymmet då och då, mäter procent fett och muskler och så där. Jag fick ett väldigt intressant resultat måste jag säga, jämfört med när jag vägde mig i mars. För det första har jag gått från kroppstyp "normal" till "atletisk", haha. För det andra så har jag gått ner tre kilo, smått kluven över det.. Två kilo är fett och 0,9 kilo är muskler. Har lagt på mig mer muskler på armarna men förlorat på bålen. Men jag vandrar neråt på kroppsfettprocenten. Från 21,7 till 19,5 procent, och det är ju inte helt fel.
Vi åkte sedan till Backlunds för att äta frukost. Jag var lite wild and crazy och tog en smörgås med brieost, lufttorkad skinka, lök, spenat och soltorkade tomater. Det var inte gott. Alls. Klarar inte av det dubbla lagret ost, höwwa..
Vi vandrade runt på stan lite, in på gymgrossisten och The & Krusiduller. Jag brukar alltid hitta en massa där inne, fast det kostar så mycket.. Men jag småhandlade lite, och Martin köpte tre burkar te. Efter vår lilla shoppingrunda var det dags att bege sig till gymmet!
Vi fick låna den röda salen och vi körde mage. Vi båda var ganska ofokuserade men det var roligt ändå. Jag måste medge att jag känner mig smått förstörd. Dels så har jag ont i kroppen, båda knäna plus båda axlarna gör ont. Och dels FÖR att jag har ont i kroppen. Det fanns ett skäl till att jag inte vilade från början, men nu måste jag. Det gör mig lite ledsen, smått rastlös i sinnet. Jag vill inte vara skadad, och jag vill inte ha ont. Då blir jag så illa tvungen. Vi får se. Förkylningen har inte heller gått över helt. Martin sa det till mig igår, att han misstänker att min kropp är ganska trött på ledningen. Kan tänka mig det med.
När vi kom hem från gymmet kraschade vi i sängen och somnade. Sov i förvånansvärt många timmar faktiskt. Det är väldigt skönt med semestern. Jag sover så himla mycket. Vi åkte till Svinesund och handlade mat, åt sedan en massa smörgåsar (och lite bullar, hiho) framför några avsnitt Family Guy. Fredagsmysigt värre. Somnade tidigt, men vaknade vid halv fem och kunde inte somna om. Så när klockan ringde halv åtta var jag.. nästintill medvetslös, i huvudet. Men med bara viljekraft lyckades jag komma upp och komma igång med dagen.
Har en hög med papper som måste tas hand om, mest räkningar. Har utöver de två listor över saker att göra. Men jag tänkte sätta mig i sängen och äta frukost framför näst sista avsnittet av Dexter. Bara för att jag kan. Vi pratade om att åka till Liseberg idag, så vi får se när Martin vaknar. Idag tar jag nog en vilodag från gymmet. Skippade dagens andra pass igår å mina axlars vägnar och ska nog göra detsamma idag. Det tar emot så jäkla mycket men jag måste försöka inse att det är det bästa.
i cry
Då var det dags att sota för mitt levnadssätt. Suck it up, liksom. Mina ben har inte fått vila på en vecka, med leg day och asmycket bodypump. Jag har ända sedan jag började träna haft rätt kassa knän och jag har känt det komma krypandes.. och nu är den här. Mina knäns apokalyps.
Skönt att jag i alla fall slipper fundera över min Stockholmsresa. Jag har länge tvivlat över Super Saturday (bodypumpen/inspelningen i Globen). Det hade varit jättekul att få vara med men jag vill inte åka ensam. Det skulle innebära en ensam helg i Stockholm, för att inte tala om dyr. Men nu vet jag att jag inte ska åka, och det är ju skönt på ett vis. Har jag tur kan jag få ett läkarintyg (eller om kiropraktorn kan skriva något) så jag kan få pengarna tillbaka med. Funderade på en tur till Mjölby istället men det hade varit rätt najs att slippa åka någonstans överhuvudtaget.
Nåväl. Körde mer lats och biceps på gymmet, börjar verkligen få snygga linjer, ursäkta självgodheten. Ska skriva ett inlägg om det där någon gång. Körde ett halvhjärtat bodypumppass med min knäbinda, och ändå störde knät mig något fruktansvärt mycket. Bestämde mig för att skippa X-fiten, inte för att jag inte hade klarat av det men för att jag kanske kan göra rätt för en gångs skull och lyssna på kroppen INNAN den raserar helt.
Så jag åkte hem och åt middag med fina killen. Nu ska vi krypa ner och kika ett avsnitt Dexter. Och äta choklad. Och jag ska sitta här med min knäbinda och skämmas över min oförmåga att låta kroppen vila.
Imorgon bitti ska jag ut på en massa spännande äventyr!
from out of nowhere
Försökte städa ur gerbilernas bur en snabbis. De gnager så mycket att alla kartonger mals ner till spån på nolltid.. det var helt överfullt. Men Khaleesi jagade och attackerade påsen (som jag använde som handske) så jag fick arbeta fort, haha. Skönt att se att åtminstone en av de små liven har någon form av självbevarelsedrift i alla fall. Städade sedan huset till oklanderlig renlighet och åkte sedan in till stan. Mötte upp farmin på hans kontor, och äntligen.. inte en dag för tidigt (snarare två dagar för sent) fick vi över licensvideon. Började ladda upp den och åkte sedan därifrån, jag hoppas det gick vägen.. dock tror jag inte den blir godkänd. Axellåten var helt bedrövlig såg jag nu, haha. Jag blir så lätt carried away av den, den är så himla häftig. Nåväl, tänkte filma ikväll också, så jag har en backup.
Åkte sedan för att hämta upp Felicia för att vi skulle träna ihop! Jag ville se hur gymmet på badhuset såg ut, konkurrenten liksom. Måste säga att det var riktigt fräscht, mysigt att det var uppdelat i avdelningar med. Dock så kändes det lite för modernt och "mesigt". Det var inte så mycket robusta maskiner, eller mycket utrymme för friviktsövningar. Men nu har jag ett kort som tillåter mig att träna gratis där i en vecka. Och det ska jag nog utnyttja, bara för att få se lite annat. Vi körde lats och biceps, även lite marklyft för nedre delen av ryggen med. Det var roligt!
Åkte sedan hem för att ta en snabb dusch, hoppa i min onepiece och laga middag. Gjorde någon tunnbrödrullevariant med salladsblad, köttfärs, philadelphiaost med vitlök/örter och en massa rå lök. Det funkade, fast den var svår att rulla ihop. Tänkte alldeles strax åka in till stan igen för att hinna med en sväng till Apoteket, köpa nikotinplåster till Martin (det kostar ju så förbannat mycket, och jag känner att jag vill stötta det där projektet med att sluta röka/snusa) och kanske stödbinda för knät. Sedan blir det runda två på gymmet! Tänkte köra lite mer rygg och biceps för att fördriva tiden, sedan blir det bodypump (sista passet på två veckor, maw) och eventuellt X-fit om min kropp säger att det är okej. Så nu är det dags att byta om till träningskläder igen och börja bege sig in mot stan. Är så taggad, älskar den här känslan jag har i kroppen just nu!
shoe and shoelace
God morgon världen!
Just checking in för att visa er det här klippet från tolfte säsongen. Vi hade Family Guy-maraton inatt och jag skrattade så jag nästan kissade på mig när jag såg den här. Trött much? Antagligen, men roligt hade jag i alla fall!
Just nu sotter jag här med magont men försöker njuta av min juice. Min mage på morgonen alltså. Vad jag än äter eller dricker så är den direkt där och gnäller. Men juice är gott så jag tänker dricka det. Yeah, you know, like, take that. Har städat lite och råkade väcka Martin. Har fått sova sju timmar, utanför skiner solen, fåglarna kvittrar och det är alldeles höstigt. Någon undrade om jag inte var sur över att inte få ta min semester på sommaren. Visst hade det varit skönt med 25 grader varmt varje dag, men å andra sidan älskar jag alla årstider och vid hösten kan man lättare sitta inne och kolla på serier med gott samvete.. haha. Nämen det är helt okej, för mig spelar det faktiskt ingen roll.
Nu ska jag kika ett avsnitt Dexter (sista avsnittet på sista säsongen kommer på söndag, ååååångest) och göra mig i ordning för dagens bestyr. På agendan står att städa klart när Martin åkt, sedan åka in till stan för att försöka få bukt med filmkameran (annars ska jag prova filma ikväll igen), träna lats och biceps med Felicia, behind enemy lines! Tänkte prova badhusets gym faktiskt. Det kommer bli grymt. Efter det stundar lite småpill vid datorn för att ikväll hålla ett pass bodypump och eventuellt även köra X-fit, utan Martin den här gången. Han sa häromdagen att han tror jag kan bli bra på det, X-fit alltså, och kanske skulle fundera på att träna upp mig så jag kan tävla i det någon gång. Så nu har jag fått lite dille för det, efterlyser en bra app till mobilen som ger inspiration.
Nej, dags att sätta igång. Vi hör senare!
the bleeding
Det fanns inte så mycket att oroa sig över gällande inspelningen av licensvideon. Det gick jättebra, jag hade verkligen gråten i halsen när jag instruerade stretchen. Har svårt att ta in att man faktiskt kan jobba med det här. Få endorfinrusningar och betalt för det liksom. Men videon blev hyfsad, såg lite smågrejer i tekniken men jag vet inte om det blir så mycket bättre än så, ändå.
När jag var färdig kom Martin till gymmet och tanken var att vi skulle köra bröst och triceps, men det var så jääääkla mycket dudebros på gymmet. Måndagskvällar är helt hopplösa alltså, man måste armbåga sig fram. Så vi åkte till Ica och handlade mat under tiden trycket avtog för att sedan komma tillbaka till ett nästan tomt gym och ösa. Skippade bänkpressen och körde hantalepress istället, blev förvånad över hur stark jag kände mig. Jag får ruskigt bra kontakt av den övningen, men måste ha en rätt bra dagsform för att kunna utföra den ordentligt. En riktigt bra första dag på semestern. Det var så skönt att ha en dag då jag bara kunde gå runt och göra ingenting.. och veta att jag har många sådana dagar till, framför mig.
Tisdag. Dagen D. Min deadline för licensvideon. Och jag lyckades inte få fört över filen till datorn. Kameran är såpass gammal att alla drivrutiner är föräldrade. På tisdagen försov jag mig till elva (!) och åkte in för att bruncha med Emma. Det var för övrigt väldigt, väldigt mysigt. Och välbehövligt. Hon bakade underbart goda scones som förtärdes med philadelphiaost.. Gav mig helt klart mersmak. Tänkte försöka baka själv på fredag.
Resten av dagen spenderades faktiskt med att försöka föra över filmen till datorn. Utan framsteg alls. Jag var så frustrerad att jag bara ställde mig och skrek rakt ut. DET, händer inte ofta. Farmin var världens ängel och försökte hjälpa mig också, men även där utan resultat. Jag ringde till och med Panasonics kundtjänst, men inte ens de visste vad felet var. Jag var så frustrerad, när jag väl fått ihop det, kunde jag ändå inte göra annat än sitta där med filmen i handen och missa min deadline.
Försökte inse att det inte fanns mycket mer att göra vid nio på kvällen så jag gav upp med större förhoppningar inför morgondagen. Vi satt i Martins säng och såg på Family Guy och åt choklad. För att sedan flytta oss till min säng och kolla på Dexter och äta Ben & Jerry's Half Baked. Har aldrig insett hur god den glassen egentligen är! Och jag har ätit så mycket godis och skräp de senaste dagarna.. Men har man semester så har man.
Idag hade jag satt klockan på sju, då jag somnade tidigt igår kväll. Men jag låg och snoozade till nio, varför skynda sig upp liksom? Och vet ni, jag lämnade inte sängen förrän halv tre idag. Underbart. Vi har kollat på en massa serier, myst och sovit om vartannat. Runt fyra gick jag upp för att bre några knäckebröd med leverpastej och halv sex åkte vi in till stan för att jag skulle på KBT-möte.
Det var en välspenderad timme. KBT är läskigt, för jag blir lite ställd mot väggen på ett sätt jag inte är van vid. Men det är ett fantastiskt sätt att få perspektiv på saker, att förstå varför jag har mina tvångstankar. Det handlar inte så mycket om förtryckta, traumatiska barndomsminnen utan mer om ens natur och hur hjärnan hanterar oro som man upplever i nuet. Riktigt intressant, men tungt. Jag känner mig i alla fall mer hoppfull efter dagens möte och hoppas att jag fixar min hemläxa tills nästa gång vi ses.
Hade sedan tänkt att ta ytterligare en vilodag från gymmet, jag var faktiskt aldrig där igår. Min första vilodag på flera veckor.. Men när jag ändå var i stan kunde jag inte hålla mig, och tänkte köra ett kort men tungt benpass. Dock så upptäckte jag nu att jag får sota för mitt levnadssätt de senaste veckorna. Mina knän är helt paj alltså. Redan vid 60 kilos knäböj började jag känna av obehag i vänsterknät. Det var bara att acceptera sitt öde, jag körde en halvtimmes halvhjärtad kardio (och blängde på killarna som körde biceps curls i squat racketen) och åkte sedan hem.
Resten av kvällen blir antagligen lugn, med en massa choklad, filmtittande och Bowies. Just nu är vi i köket och lyssnar på Infected Mushroom, han lagar mat (råstekt potatis och bacon, mhm) och jag njuter av min bärbara helt jävla awesome dator.
Det är så himla skönt med semester. Jag får ta det lugnast i hela världen, sova ordentligt och verkligen öva på det där med att slappna av. Det går bra.
fuck lagom
Jag är så nervös.. Om en och en halv timme är det dags att spela in min licensvideo. Det här är min sista chans, med tanke på att den förra var katastrofalt dålig. Imorgon ska den vara inskickad.. Åh, vill bara få det överstökat nu.
Annars har det varit en jävligt bra start på semestern. Jag somnade runt halv fem igår, jag var så uppe i varv. Ungefär fem timmar senare vaknade jag till av att Martin kom in och la sig bredvid. Det gör mig så glad när det händer! Han har så svårt att somna på kvällarna så vi kan inte dela säng då, men på morgonen när han är jättetrött är det inga problem. Det är så gosigt att sova med varandra, det tycker väl alla.. Men det är inget jag tar för givet! Fast jag tror det är bra. Det hade varit så overkill att inte bara bo, jobba och träna ihop, utan även sova tillsammans. Nu får man åtminstone en stund för sig själv varje kväll, i varsitt rum. Det uppskattar jag!
Vi gick upp efter att jag sovit i sex timmar, det är ändå hyfsat tycker jag. Jag lagade gröt och vi kollade på Family Guy innan han åkte till jobbet. Men jag satt kvar i soffan, iförd morgonrock och tofflor och hade semester. Ah.
Har ägnat dagen åt att städa huset och kolla på Dexter. Och varit stressad inför ikväll (är faktiskt mest orolig för att bandet inte ska räcka, det är bara en timme). Men jag hoppashoppashoppas att det går vägen. Det måste det göra! Åkte in till stan för att hämta ut ett paket (med världens snyggaste träningslinne i) och köpa en massa grejer. Men det blev ändringar i planerna när jag såg att min familj var på besök hos farmor gick jag dit och umgicks med dem istället.
Så nu är jag hemma och har kolhydratat upp inför kvällens timmar på gymmet. Jag måste börja äta oftare och bättre. Jag tror det är sällan jag kommer upp i mitt rekommenderade dagsintag, kalorimässigt. Imorgon ska jag bruncha med Emma, se till att videon blir inskickad, handla lite grejer, lägga ut min bil i en ny annons och ta en sväng hem till Söle.
Men ikväll ska jag gosa ihjäl Martin. Efter att vi gjort kaos på gymmet.
FUCK LAGOM, ALDRIG VILA!
game of thrones rap battle
Jag och Martin har gått runt och nynnat på den här i flera dagar nu. så jäkla bra!
(THERE'S FUCKING WHITEWALKERS!!)
voyager
Okej, nog för att jag är sämst i universum på att lägga mig i tid (kolla klockan, gulp), jag skulle antagligen kunna bli världens sämsta ninja också. Jag kan för mitt liv inte vara tyst. Martin ligger och sover (han bad mig väcka honom när jag kom hem men jag såg absolut ingen anledning att göra det när han faktiskt för en gångs skull lyckades somna en vettig tid) och jag har ramlat omkring i huset i några timmar nu. Jag tappar saker och smäller i andra saker. Men jag hör allt att han snarkar på andra sidan väggen så jag antar att jag är förlåten.
Igår var en bra dag. Jag gick upp i samband med att Martin åkte, och satt smått handlingsförlamad och bara stirrade in i väggen en stund innan jag fick grepp om verkligheten och vilka tidsramar jag hade att jobba med. Åkte hem till Söle och åt frukost med bästa familjen, det var faktiskt väldigt längesedan. Saknar det litegrann. Jag lagade havregrynsgröt med lågkaloriäppelmos och kanel. Och drack te. Det var gott. Jag gjorde mitt bästa för att för en gångs skull ta mig tid att andas och inte stressa därifrån, tycker att jag lyckades hyfsat bra faktiskt.
Åkte sedan in till stan för att köpa ett band till filmkameran. Kände mig brännblåst för jag hade ingen aning om vad jag skulle ha men jag hoppas expediten aldrig ser mig igen. Tänkte även ta en snabb sväng in på Systembolaget. HAHA. För ett tag glömde jag bort vilken stad jag bor i och vilken dag det var. Systemet i Strömstad en lördag, ah lycka till. På Oslovägen var det seriöst kö ut på parkeringen, i vanlig ordning. Smått stressad tänkte jag ändå göra ett försök på stans andra Systembolag och där var det humant (för) mycket folk. När jag och Martin var där senast hittade jag nämligen en whisky som hette Bowmore, som jag tänkte köpa till honom någon gång (bara för att han gillar whisky och för att han alltid har med "bow-" i sina alias/smeknamn). Tänkte att den kunde komma väl till pass, som tack för all hjälp den senaste månaden. Hade aldrig överlevt utan honom. Eller farmin, för den delen. När andra bilen är såld och vi kan avsluta Projekt: Idas bil är det dags att ge honom ett stort jävla tack för hjälpen. Frågan är bara vad det skulle kunna vara..
Whiskyn kostade nästan femhundra spänn men jag var nöjd för det gick ändå relativt fort. Passade på att ta en sväng till Gymgrossisten för att köpa en ny burk Tartarus och råkade även impulsköpa två proteinbars som var så fasligt goda! Tiden började dra ihop sig riktigt hårt och efter många om och men ändrade jag mig i sista sekund och åkte till gymmet ändå. Det blev ett kort men intensivt axelpass, jag var inte jättenöjd med det men med tanke på hur hela min kropp bara knakar och gnisslar i varenda led så var det nog bra att det inte blev särskilt tungt eller länge.
Alla dessa namn på träningsrelaterade grejer, alltså.. Allt ska vara så himla coolt och macho och häftigt och brutalt.
Skyndade till Nordby för att hinna ta itu med en massa grejer innan jobbet men istället blev det att jag gjorde mig i ordning i lugn och ro (samt slog in Martins asdyra present i en påse från Gymgrossisten, mycket elegant) och kom in i produktion tio minuter tidigare. Jag har blivit jäkligt duktig på det där med att vara i tid alltså. Någonstans har jag hittat en drivkraft som får mig att gå upp tidigare och få mer tid på mig, plus att det är så kul att köra bil så jag skjuter inte upp det på samma sätt. Det är bra.
När klockan var strax före åtta gick brandlarmet. Jag vet fortfarande inte varför men det var antagligen inget allvarligt. Men vi fick utrymma hela centret och när vi väl fick klartecken att gå in var bedömningen att det inte var någon idé att öppna restaurangen igen, eftersom vi inte skulle hinna få igång alla maskiner och så tills det var dags att stänga för dagen. Så vi började stänga redan 40 minuter innan ordinarie tid. Vi började visserligen tidigare än vanligt men hade å andra sidan blivit bestulna all form av förstängning, så rent tidsmässigt gick vi plus minus noll. När jag slutat och skulle bila hem var jag så trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna. Det är sällan jag är så trött på väg hem från jobbet alltså. Väl hemma bara kraschade jag i sängen, totaldäckade mycket tidigare än jag är van vid (och har inget minne av något alls, för den delen).
Så inatt sov jag i 8 timmar för första gången på två veckor. Och jag mådde. så. dåligt. Det kunde man inte tro, men satan i gatan vilken vidrig känsla jag hade i kroppen, kände mig febrig och överkörd av ett godståg ungefär. Satte mig i sängen och åt frukost framför ett avsnitt Dexter men orkade verkligen inte, så jag somnade om och sov två timmar till. När det blev dags att bege sig till jobbet ville jag bara gråta, jag var så oerhört trött.. är det så det känns när jag sover ut så kan det kvitta alltså.
Jag hade en ruskigt effektiv dag på Nordby. Bytte ett par byxor som jag köpte på Gina Tricot, till en större storlek. Köpte också en datorväska, eller ett fodral rättare sagt. Jag handlade även på Bodypower, ett till par träningsbyxor (som faktiskt är storlek L, men sitter dösnyggt), ett par lättare handskar att ha till bodypumpen (känns overkill med mina bastanta styrketräningshandskar med handledsstöd och grejer) och en tjocktröja som kostade fyrsiffrigt. Helt jävla galet mycket pengar bara för att det står Better Bodies på. Men jag gillar det märket, och efter att ha sökt igenom de andra butikerna nsåg jag att det faktiskt var den enda tröjan som levde upp till mina krav (viktigast av allt var luvan, och att den ändå skulle sitta tajt), så det får väl vara värt det. Höhum. Jag gillar att använda parenteser, har jag märkt.
På min rast var Martin med mig när jag stressade fram och tillbaka (att handla och äta på en halvtimme är lite utav en utmaning) men vi sprang faktiskt på min familj mitt upp i allt, det var trevligt!
När arbetsdagen var över var jag lyckligast i världen. Mitt liv kan beskrivas med två ord just nu, det börjar på F och slutar på UCKING SEMESTER! För första gången i mitt liv. Det tog bara två år. Så från och med idag/ikväll/inatt har jag tre veckors ledighet framför mig. Jag har inte riktigt förstått det än men när jag väl gör det tror jag det kommer kännas helt jäla obeskrivligt skönt. Jag hoppas bara att jag lyckas med min största utmaning här i livet: slappna av. Om inte annat är det ett perfekt tillfälle för mig att öva, tror jag.
Jag firade min semester med att ta en nattlig tur till gymmet för att inviga mina nya kläder. Det blev ett väldigt ofokuserat pass med mycket egopics, men lats och biceps fick jobba lite i alla fall. Och som sagt, att inte köra hårt är inget jag bör gräma mig över med tanke på att jag tränat i veckor utan vila. Imorgon stundar bodypump (mitt sista försök att filma, gud bevare mig vid både liv och själ) samt ett styrkepass med Martin, om jag orkar.
Men nu tror jag det vore en god idé att gå och lägga mig. Jag har en del jag ska ta itu med imorgon! Och jag har lite för mycket pengar kvar på kontot för att det ska kunna vara sant.. förväntar mig världens hjärtattack nästa gång jag loggar in på Internetbanken. Hjälp.
(Vill för övrigt säga en gång till att jag älskar min nya dator. Den gör så himla mycket bra grejer.)
break my fall
Skorna som jag köpte tidigare idag, så brutalt snygga!
Jag tror å det bestämdaste att vi kan göra det officellt; jag är sämst i världen på att gå och lägga mig. Somnar gör jag direkt jag lägger huvudet på kudden, det är vägen dit som är svår. Jag är så korkad (and yet, I'm still here, writing this)..
Till min stora förvåning kom Martin in till gymmet, och vi öste i röda salen. Lyssnade på Kamelot och köttade mage! Den enda delen av kroppen jag kan få träningsvärk i nu för tiden, av någon jäkla anledning.. Använde oss av boxhandskar och mitsar, jävligt roligt var det. Avslutade till sist med tunga marklyft, är förvånad över vad jag klarar av faktiskt. Men hundra kilo är målet. Oh yes. Fast jag har en bra bit kvar tills dess.
Vi åkte till Ica och handlade mat. På vägen hem passade jag på att ringa lite samtal och det verkade som att Jönköpingskillen inte dykt upp och när jag pratade med honom ljög han för mig, sa att han försökt ringa farmin men det hade han med all säkerhet inte, enligt farmin själv. Klarar inte av sånt där. Han menade att deras bil gått sönder och att han skulle åka imorgon istället, kommer han inte då är det verkligen först till kvarn som gäller, jag orkar inte hålla på mer med det här nu.
När vi kom hem lagade Martin lamm med sallad, gudars skymning så underbart gott det var! Jag ställde mig klockan midnatt och började laga nyttiga kokosbollar inför helgen, och vi myste i två timmar innan det blev dags att säga godnatt (vi ska båda upp astidigt imorgon, naturligtvis). När vi sagt godnatt ställde jag mig och diskade. Halv fyra på natten. Men hellre det än sju imorgon bitti, antar jag.
Jag har haft en fantastisk dag verkligen, ännu lyckligare var jag efter mina tre timmar på gymmet. Jag har ont i knäna, de är nog sämre än någonsin nu faktiskt, men å andra sidan har jag pga. bodypumpen tränat ben - tungt - fyra dagar i rad. Jag ska inte röra mig en centimeter mer än nödvändigt innan lördag, just sayin! Så hoppas jag att de mår bättre snart, stackars.
Imorgon jobbar Martin öppning ooch jag stängning. Hooraaaaay. Jag går upp när han åker, och jag ska innan jobbet, klockan ett, hinna äta frukost med familjen, köra ett lätt axelpass på gymmet och sedan handla lite grejer. Är ganska taggad, men oj så trött jag kommer vara.. Nä, nu är det läggdags!
froggin' bullfish
Sitter just nu i röda salen, där jag brukar hålla bodypump, och väntar på Martin! Den här dagen har varit så jäkla chill. Jag har bara legat i Martins säng och degat med min dator fram tills jag fick en bokning på mitt pass och det var dags att bege sig. Jag åkte till Nordby för att köpa present till Emelie. Letade efter tolfte säsongen FG men den hade inte kommit ut än (ja, jag köper alla mina serier, under förutsättning att de finns naturligtvis). Tog en sväng till Bodypower men hittade bara en åt helvete för dyr tröja, som tilltalade mig. Men jag behöver en tjocktröja att träna i, samt ett par lättare handskar till bodypumpen. Letar imorgon istället.
Däremot gick jag förbi Gina Tricot som hade tjugo procents rabatt på hela sortimentet. Tänkte passa på att köpa en höstjacka och fler byxor, för det behöver jag verkligen. Stod där och velade aslänge, för det var mycket pengar.. Men något jag verkligen behövde. Sånt som man tycker är tråkigt både att leta efter och att lägga ut pengar på. Men på väg till kassan hittade jag en lång svart kofta med huva, som jag roffade åt mig utan att blinka! 1500 spänn, ka-ching.
I samvetskval lunkade jag ifrån Gina och gick förbi DinSko bara för att se världens dösnyggaste skor som jag inte ens kollade priset på utan bara köpte. Ska visa er sedan!
Sedan bar det av till Söle en snabbis för att fira Emelie. Hon fick en jättestor Angry Bird av mig, en sådan som jag har i bakrutan på bilen. Fikade lite innan det blev dags att åka in till gymmet och kötta bodypump med två hårt slitande deltagare! Åh det var så roligt och gick så bra, tyvärr var vi för få för att filma. Synd.
Så nu har jag tryckt i mig en proteinbar och sitter kvar i gruppträningssalen och köttar metal i gymmets högtalarsystem.. Helt jävla awesome. Martin hade tänkt skippa gymmet men jag frågade honom om han efter jobbet ändå inte kunde tänka sig att köra rygg/mage med mig, för jag tycker det är tråkigt men det gör inte han, så han brukar kunna motivera mig. Är så taggad!
wrong side of heaven
För andra månaden någonsin (första och senaste var i april förra året) kändes det som att jag fick ut en vettig lön. Jag jobbade mycket förra månaden, och fick ut inte jättemycket, men en lön som känns som att den går att leva på utan problem. Jag har inte många fasta utgifter egentligen, men det bör tilläggas att jag ändå inte får ut jättemycket på en månad heller. Det känns som att jag ska kunna komma på fötter nu.
Igår var jag riktigt nervös inför filmningen. Jag var så rastlös de sista timmarna jag bara väntade på att åka iväg. Men det gjorde mig effektiv faktiskt. Själva filmningen gick faktiskt rentav jättedåligt. Jag var så himla disträ och försökte slappna av så pass mycket att jag nog slutade fokusera, för jag gjorde så mycket fel! Kastade fjärrkontrollen och grejer. Haha. Jag var inte tillräckligt förberedd, jag står för det. Vi la ju in extrapass för att jag skulle få fler chanser att filma men det är ingen anmäld till ikväll, än, så jag vet inte hur det blir. Jag kan ju fortfarande filma på måndag också, men då jävlar måste det sitta, för det finns ingen chans att den enda videon jag har kommer bli godkänd..
Efter mitt pass var det tio minuter tills X-fiten skulle börja. Jag var inte trött, bara otroligt otaggad. Mest likgiltig. Jag fick stressa för att hinna med men bestämde mig för att göra mitt bästa och i värsta fall avbryta, det är ju inte mer med det. Efter första setet kände jag att jag var tvungen att avbryta för att ta hand om den-där-tjej-grejen-ni-vet, så jag sprang iväg och missade en övning eller två. Tur i oturen kan man säga, hade jag inte fått den där pausen hade jag nog inte orkat resten. Men tiden gick fort och snart var det hela över.
Vi åkte hem och jag tog en lång, välbehövlig dusch. Lagade världshistoriens snuskigaste bananpannkakor (höwwa) och kollade på Family Guy innan jag totalkrschade i min säng. Kan inte minnas att jag varit så sömnig någonsin. Äcklig känsla.
Precis som igår vaknade jag imorse av att Martin kom in och la sig hos mig vid åtta. Min säng var antagligen bekvämast i världen och i hans famn kunde det helt enkelt inte bli bättre. Myste i en halvtimme innan vi gick upp för att laga gröt och kolla på Family Guy, innan han åkte iväg för att jobba. Har bara en skiva kvar innan vi kollat igenom alla elva säsongerna. Då får vi hitta på något nytt!
Jag låg på soffan och halvsov för jag var så fruktansvärt trött, men jag vägrade att somna om helt även om tanken var frestande. Så jag städade undan lite, gjorde mig i ordning och efter att jag skrivit det här ska jag faktiskt ta mig en tur till Nordby, sedan ska jag nog ta en sväng till gymmet och till Söle med, min lillasyster fyller nämligen ett år idag! På gymmet stundar ett rygg/mage-pass, skyd ma. Och eventuellt bodypump då.
Men först ska jag ta hand om allt sånt där tråkigt, bara för att ha det avklarat. Skriva in lite grejer i almanackan och främst föra över pengar och betala räkningar. Känns så skönt att inte behöva leva på Martins lön nu.. Har dåligt samvete över det där, men jag lovar att jag ska gottgöra honom även om han inte verkar bry sig ett dugg. Fick nyss en idé..
Till helgen jobbar jag stängning. Två pass kvar till semestern! Och jag går här och grämer mig, tycker att det är skitjobbigt.. Typiskt mig.
temples of gold
Efter besiktningen igår (som för övrigt gick felfritt, hooray!) satt jag i sängen med datorn i knät och fortsatte att göra mig hemmastadd. Det är vardagslyx för mig, att sitta i sängen. När jag går upp på morgonen brukar jag alltid bädda sängen direkt, och jag rör den inte förrän det är dags att sova sedan, för jag orkar inte snygga till. Men igår tog jag mig friheten att sitta kvar. Det var gosigt.
Jag var vaken i fyra timmar utan att äta frukost, eftersom jag ville vänta på Martin. När han kom ut ur sitt rum erbjöd jag mig att laga gröt men han ville inte ha. Minnena från kvällen innan kom krypandes och tårarna vällde upp. Jag visste att jag överreagerade men allt vi pratat om blev så påtagligt. Han ställde sig bredvid och strök mig över håret. Han sa ingenting. Inte jag heller. Jag skrek på insidan för jag ville någonstans summera och avsluta vår tidigare diskussion men en annan del av mig kände att jag orkar bara inte. Så jag var tyst. Reste mig sedan upp för att hämta en burk färdigblandad kvarg, och på väg tillbaka till rummet frågade han om vi skulle se på Family Guy ihop. Då tvingade jag mig själv att släppa det. Så jag satt med huvudet mot hans axel, insöp doften och värmen från huden.. Och någonstans, från botten av mitt hjärta, började jag om.
Jag var så trött efter de fjuttiga fyra timmarna jag sovit. Så jag somnade i hans famn, och sov i nästan tre timmar till. När jag sedan vaknade så mådde jag skit. Jag gör alltid det om jag sover mitt på dagen, känner mig febrig och seg. Men jag städade, gjorde mig i ordning och sedan åkte vi in till gymmet för mitt bodypumppass.
Tanken var att jag skulle filma men jag kände mig oförberedd, ur form och stressad. Så det fick bli ett vanligt pass. Och det gick bra! Det är jäkligt roligt måste jag säga, bortsett från att man känner sig lite töntig när man pass efter pass tjatar om och säger samma saker till samma personer. Det är ju praktiskt taget samma personer som kommer dit varje gång, och jag har ju tekniker jag måste gå igenom varje gång oavsett om de varit med sedan månader tillbaka. Annars är det sjukt roligt.
Efter passet var jag egentligen sugen på att köra mer men Martin var inte jättesugen så vi åkte hem. Jag strukturerade om mitt gymschema bara, kör lats och biceps på söndag istället för kardio. Ser jag fram mot! Vi tog en sväng till Ica och efter det bilade vi hem i min bubbla (med en FM-sändare som nu fungerar, stort tack till Bowies). Martin lagade mat, lamm med sockerärtor och groddar. Jäkligt gott var det, men som vanligt saknade jag aptit, som alltid efter ett träningspass.
Vi hjälptes åt att städa och bryggde sedan kaffe och plockade fram choklad, och kikade på lite mer Family Guy. Jag hittade Marabou med M-kulor på Ica! Alltså det var det bästa av två världar. Martin köpte crunchy corn också för att kunna variera, och när han ätit upp hälften skulle han smaka av den med M-kulorna men då var hela slut.. Förlåt Martin. Men det var tamejfan himlen i fikaform. Jag hade tidigare råkat hälla kaffepulvret rakt i kaffebryggaren och sedan sett att "nätbehållaren" stod på bordet.. Så jag fick städa ur den som hastigast, och jag tror det gjorde gott för kaffet smakade fantastiskt! Fy vilken fin kväll det var. Vi hade en av våra sådana där underbara dagar då allting bara klaffar.
Imorse vaknade jag klockan åtta av att Martin kom in och la sig bredvid mig i tjugo minuterr innan det blev dags att kliva upp. Jag lagade gröt åt oss och vi kollade lite på TV innan det var dags för honom att åka till jobbet (efter fem dagars ledighet, göttegrisen). När han stuckit tog jag min morgonstädrunda och efter det åkte jag till Söle för att möta upp Angelika. Hon hade nämligen fått i uppgift att rasta Bilbo, samojeden vi hade för många år sedan och som numera bor hos en vän till familjen. Så jag, Angelika och min syster var på promenad i det underbara vädret. Och så roligt det var att se Bilbo igen! Han börjar bli gammal nu, men han är fortfarande en valp i sinnet alltså.. fina killen.
Följde med hem och åt lunch med familjen. Bilade sedan hem till Näsinge igen. Såg att Tera nu är nedladdat och att åttonde säsongen Dexter var färdig med. Det börjar arta sig det här, är så fruktansvärt nöjd med nya datorn! Bäst är den!
Nu sitter jag här osminkad och lite halvskruttig. Har hoppat i världshistoriens skönaste (och snyggaste?) mjukisbyxor som jag köpte innan sommaren och värmen kom, och sedan glömt bort. Är ovanligt trött i ögonen men har viktigare saker för mig än att sova, just nu. Ikväll tänkte jag filma första exemplaret av min licensvideo och jag måste förbereda kameran, studera koreografin och "manuset" en sista gång och framförallt vara på gymmet i god tid. Så det står på schemat näst!
Efter kvällens bodypump blir det krig med Martin på Marias X-fit, veckans höjdpunkt eller? Det ska bli skitkul, jag är så taggad! Ska nog unna mig en pre-workout i form av jalapeñokorv från Statoil innan.. Ska försöka få reda ut försäljningen med bilen också. En kille från Jönköping ville som sagt ha den men det verkade vara diffust när han ska komma, och jag orkar liksom inte ha den ståendes för länge (särskilt inte när det ringer folk om den flera gånger om dagen). En kille från Näsinge (alltså, inom grannskapet praktiskt taget) ringde nyss, det hade varit så mycket smidigare för mig.
Men nu ska jag försöka sätta igång med kvällens förberedelser. Det ska bli så jäkla roligt, wish me luck!
Min kropp har förändrats drastiskt det senaste, inte främst i muskelmassa men med linjer som träder fram i takt med att kroppsfettet försvinner.. Musklerna känns hårdare, syns mer och jag har faktiskt lyckats deffa lite grann, känner mig mer fit än någonsin. Så sjukt motiverande!!
still alive
Jag hade en bra start på dagen igår. Jag vaknade upp fånigt tidigt med tanke på att jag somnade klockan fyra. Vi satt uppe hela natten och kollade på Family Guy och åt Ben & Jerry's. Välbehövligt much.
Jag släpade mig upp ur sängen strax efter åtta. Satte mig vid datorn med mobilen i handen och hörde av mig till alla som visat intresse för bilen. En kille från Jönköping (dafuq) sa att han skulle komma och hämta den. Efter vad som hände i förrgår litar jag inte riktigt på någon förrän jag har pengarna i handen och bilen är borta. En del av mig tycker att det gör lite ont att sälja den. Men sentimentaliteten slås snabbt bort när jag inser hur två år gammal ilska ligger runt bilen som ett energifält. Då känner jag bara.. fan. Ta bort det, vill aldrig mer se den. Jag grejade med schema och rensade mejlen och en massa sådant administrativt trams. Kollade ett avsnitt Dexter (bara ett avsnitt kvar på näst sista säsongen nu, tråkigt) och tänkte sedan åka in till gymmet för att träna ben. Men tiden sprang iväg och jag blev mer och mer stressad, att köra ben under tidspress är nästintill värdelöst. Då fick jag - som en skänk från ovan - ett sms om att min dator hade kommit. Så jag for in till stan omedelbums. Passade på att lämna tillbaka mina arbetskläder för Cherry, och åkte ner till gymmet för att reda ut lite schematekniska grejer. Sedan hämtade jag paketet och åkte hem igen. Skyndade mig utan att stressa och dra på trissor, jag kom i tid till jobbet ändå.
Jag var glad på jobbet. Jag hade fått en väldigt bra start på dagen, fått gjort mer än någonsin. Minuterna kröp verkligen fram fast jag tycker dagen gick hyfsat fort ändå, trots att det enda jag kunde tänka på var att jag ville hem till datorn.. Men vi taggade till med glada miner och Family Guy-referenser så dett var inte helt fy skam det heller. Skönt.
När jag slutat fick jag veta att Martin skulle skippa gymmet. Det beskedet gör mig alltid mindre sugen, men ett bra benpass är alltid fantastiskt och jag var på humör med goda förutsättningar för det.. så jag drack upp min Assault och hade inte längre något val. Väl på gymmet var jag helt ensam, det var ganska skönt. Jag hade velat köra tungt men mina knän har börjat kärva. Igen. Fast det känns rimligt, jag tränar hårt och ofta. Särskilt med bodypumpen får knäna stå ut med betydligt mer än vanligt. Det stramar typ i knäskålen i vänstra benet.. hoppas det går över snart. Jag kan inte stå här med förkylning (fortfarande!) OCH ett trasigt knä. Så jag skippade den tunga knäböjen och körde hundra kilo benpress istället - betydligt snällare mot knäna - och körde mer pulshöjande övningar sedan. Jag skakade mer än efter förra veckans pass. Så jäkla härligt att se låren så uppumpade, även om man ser lite tjockare ut. Stenhårda lår.. Då vet man att man gjort rätt!
Jag hade enormt stora planer för natten, men på vägen hem började jag känna mig så himla sömning. Insåg att jag nog skulle behöva ruckla lite på planerna. Och det hade jag ganska så rätt i, för ingenting blev som jag tänkt mig riktigt.
Jag hade haft en bra dag, allting kändes faktiskt som vanligt. Tills klockan halv två på natten. Jag kom in till Martin och var glad och lycklig. Klyftan mellan våra humör var för stor. Snart drog jag mig undan, inte av ilska egentligen, men för att det kändes som en bra idé att inte trampa varandra på tårna. Så jag gick in i mitt rum och började packa upp datorn.
Efter ett tag insåg jag att Martin gått och lagt sig. Jag smög in och försökte prata med honom, frågade vad det var som var fel. Utan att gå in på några djupare detaljer så tyckte han att jag hade varit grinig och undvikit honom de senaste dagarna. Jag försökte förklara för honom att det blir så när vi är på så olika nivåer rent känslomässigt. När jag vill prata ut vill han springa därifrån, för att vi hanterar samma problem på två olika sätt. Jag försökte förklara för honom att jag har inte mått bra och att jag är medveten om att han oturligt nog råkat vara ivägen och på så vis blivit min främsta måltavla. Samtidigt så har jag vid ett flertal gånger bett om ursäkt, sökt tröst, velat prata, försökt reda ut. Men jag får aldrig respons. Jag uppskattar inte att känna mig försummad eller ignorerad och jag vill bespara honom den obekväma känslan han får av att behöva konfrontera sina eller någon annan känslor. Därför måste jag göra så. Dra mig undan.
Jag grät, för jag var så frustrerad. Jag har aldrig menat att vara elak eller göra dumma saker, men ibland ger han mig inget val. Jag har en fuckload av känslor. De måste ventileras, annars äter de upp mig inifrån och ut. Om han inte kan fungera som mitt bollplank, då kommer jag att vända mig åt ett annat håll. Och det innebär inte att bara för att jag får klaga och gnälla här, i bloggen, så kommer allt vara bra när jag bemöter andra. Jag är fortfarande ett vrak, även om jag inte är som värst när du ser på. Så är det bara.
Jag var inte jättetillfreds även när vi pratat klart, men jag tror och hoppas att han förstår vad jag menat. Jag somnade skakandes med huvudet mot hans bröst, till ljudet av friska hjärtslag och min egen röst som ekade och talar om att allt kkommer bli bra. Det blir det alltid.
Återigen sov jag i fyra timmar innan jag var tvungen att gå upp för att åka in till stan och besiktiga min bubbla. Den gick felfritt igenom och jag for raka vägen hem igen. Har suttit och pillat med datorn i ungefär två timmar nu. Jag älskar den! Fast jag har lite svårt att förstå mig på Windows 8 men det löser sig väl. Skärmmen är duktigt snygg och datorn har även tangentbordsbelysning.. det är nog det jag gillar mest, haha.
Nu tror jag å det bestämdaste att det blivit dags för frukost. Min leverpastej är slut så idag blir det till att ta ett steg utanför min komfortzon och äta något annat. Kanske mannagrynsgröt. Eller ägg och bacon. Efter det ska jag försöka fortsätta pilla med datorn, flytta över alla dokument från min externa hårddisk och rensa farmins dator, för den ska han få tillbaka trots att han redan givit mig den. Jag förklarade för honom att det känns rentav hemskt att ge tillbaka någonting man fått men å andra sidan har han mer användning av den än jag. Tror han var nöjd ändå.
Jag är glad över min nya dator och jag är glad över min nya bil. Jag är glad över att semestern bara är två arbetspass bort (för dessa tre veckor ska jag se till att få SOVA, mer än 4 timmar varje natt), jag är glad över att Martin ligger och sover i rummet intill och jag är glad över att jag ska åka hem till min familj om en stund och jag är glad över att jag ska hålla ett extra pass bodypump ikväll. Jag är glad över att jag har Emma som bryr sig om mig och jag är glad över att hon sa åt mig att inte vara så hård mot mig själv. Jag är glad över att inte vara likgiltig och jag är glad över att jag någonstans innanför bröstkorgen kan känna den där tryckande glädjekänslan, som vid minsta lilla antändning kommer att blomma ut och ge mig den där livet-är-underbart-känslan. För det är så det känns. Kärnan för min glädje finns där i bröstkorgen.En glädjeboll. Den expanderar med tiden, skickar ut trådar av ljus som sprider sig i blodomloppet. Varje liten bra sak som händer ger den en boost och den glöder starkare, sträcker sig lite längre. Och när jag står inför motgångar reduceras ljuset, kryper tillbaka till den där kärnan och avtar i styrka. Blir det för mycket så slocknar den helt.
Och det är inte lätt att sätta eld på en sådan glädjeboll igen. Men jag känner att det har börjat slå gnistor i alla fall.
(Det känns som att jag lever på affirmationer. Varje inlägg avslutas med att; det här kan nog bli en bra dag, jag känner det på mig. För jag har lovat mig själv att alltid känna efter. Jag ska aldrig sluta sträva efter eller försöka att vara lycklig.)
rain
Den här dagen stavas ångest. Jag skulle ha en bra dag, jag försökte verkligen.
Det är så jävla svårt när jag inte kan sätta fingret på vad det är som bryter ner mig så hårt. Jag tror det är att jag känner mig så oförmögen och otillräcklig. Alla måste ställa upp för mig hela tiden. Känslan av att vara så beroende av andra, och oförmögen att kunna ge tillbaka.. Man blir så svag, så tillintetgjord och så liten. Jag känner mig inte stark och självständig, jag känner mig allt annat än det, snarare känner jag mig som en börda som bara ber om mer och mer och mer och mer och det TAR ALDRIG SLUT. Och andra måste ställa upp en gång till. Och jag måste lägga mig platt. Bli liten. En gång till.
Idag hade jag tänkt att träffa Emma och hålla bodypump och spela in min licensvideo. Men efter att jag hade gjort mig i ordning tänkte jag bara, snabbt innan det var dags att åka in till stan, att jag skulle lägga ut golfen på blocket. Den har varit min största last de senaste dagarna och av många anledningar vill jag bli av med den. La ut annonsen, och inom 30 minuter hade tolv pers hört av sig. Jag var jätteglad, tänkte att det här blir nog bra!
Andra killen som ringde var den som fick mig att hålla bilen. Jag skulle skicka bilder på rosten men hade ingen täckning så jag fick åka hem, föra över bilderna till datorn, ladda ner dem till Martins mobil och skicka därifrån. Okej. Han ringde upp och menade att bilen inte var i tillräckligt bra skick för att han skulle vilja betala 5000 för den. Han erbjöd mig hälften, och då skulle han åka från Göteborg direkt och hämta den. Halvt motvilligt gick jag med på det, för med vinterdäcken sedan blir det ändå 4000. Han sa att han skulle åka direkt så jag började stressa. Ringde farmin som ifrågasatte prutningen, och jag insåg att jag inte ville skicka med slutsteget och stereon utan att få betalt för den. Så jag ringde upp för att klargöra att ville han ha det, så skulle det kosta mer, och ville han inte ha det skulle jag plocka ur det.
I samma veva kläcker han ur sig att han inte alls åker nu, utan om tre timmar, med tåg, och att biljetterna var bokade. Kvart i sju skulle han vara i Skee. Jag började jobba en halvtimme senare. Och det var min näst sista chans att filma till licensvideon. Men det var bara att bita ihop. Motvilligt fick jag lämna ifrån mig passet till en annan instruktör och pratade med de i receptionen om att kanske hålla pass på onsdag och fredag också, så jag får fler chanser att filma. (Det där med att fråga och vara överens om en tid kan för övrigt vara en jävligt bra grej.)
Vid det här laget var jag förtvivlad. Jag bröt ihop helt. Jag ångrade mig, kände att jag gjort bort mig, jag kände mig överkörd och utnyttjad och så arg över att jag inte kunde stå upp för mig själv. Farmin ringde honom för att försöka räta ut alltihop. Återigen, står jag bakom någon annan, som måste hjälpa mig.
Men det verkade som att det skulle lösa sig, farmin kom hit och vi åkte hem för att förbereda bilen. Vi fick stressa för att hinna med middagen och bilen innan det blev dags att åka och möta killen på stationen. En kvart innan han skulle vara framme ringer han och säger att han missat tåget, men att han får skjuts av en polare.
Vi satt vid matbordet och väntade, pratade och drack kaffe till klockan var tjugo över tio och jag ringde för att säga att det blir inget. Men han svarade inte. Så antagligen hade han varit osäker på bilen hela tiden men ljugit för att ändå få förstatjing ifall han ändå skulle vilja ha den. Jag var så arg att jag skakade! Här hade jag och farmin stressat som idioter, jag hade släppt alla dagens planer inklusive mitt jobb, bara för att vänta på någon som aldrig ens lyfte ett finger. Så jag ringde Martin som var snäll och hämtade mig, för att sedan åka in till gymmet.
Jag är så arg över att jag praktiskt taget slösat bort en hel dag, hade bilen varit borta hade det ändå varit värt det, men nu.. Tycker så synd om mina föräldrar som stressade och till och med blev osams. Jag fattar inte hur man kan vara så kall. Skickade ett sms där jag lät honom veta vad jag tyckte, inte för att jag tror han bryr sig men nu är det i alla fall sagt.
Positivt är att jag känner att jag aldrig någonsin vill låta någon annan sätta sig över mig så där. Ilskan tog överhand, och rädslan för att säga ifrån finns inte. Jag ska skicka sms till ALLA som hört av sig och säga att först till kvarn gäller, och bilen ska inte säljas för mindre än 4000. Nu står jag fast vid det. Och dyker man inte upp ska jag telefonterrorisera vederbörande tills jag blir polisanmäld, skojar inte. Dessutom tog jag mig tid att hänga hemma på Söle, vilket inte var helt fel även om jag hellre gjort det under andra omständigheter.
På gymmet efteråt hade vi båda taskig dagsform, men i alla fall jag var supertaggad ändå. Körde tills jag skakade. Vi tog en sväng till Statoil och köpte B&J, kaffe och en BODY-tidning. För att vi är värda det! (Martin är ju bara ledig fem dagar i rad, stackarn..)
Så nu har jag diskat och duschat och bytt sängkläder i båda sängarna och tänkte mysa med mannen innan klockan blir åt helvete för mycket.. Det stundar gym och jobb imorgon.
Förjävlig dag måste jag säga. Ytterst oläglig med tanke på hur trött jag är på att saker inte bara flyter på. Men å andra sidan var den kanske välbehövlig. Jag fick bryta ihop och komma tillbaks, lärde mig konsekvenserna av att sakna ryggrad och fick ett bra avslut på dagen ändå, med endorfinkickar från gymmet. Jag har gjort framsteg idag, enstaka små.. Jag hoppas att den här dagen kan komma att bli något konstruktivt för mig i slutändan. Det känns så. Känslan jag har i kroppen nu säger det.
righteous side of hell
En lapp som jag satte på min bil. Vad gör man inte för att underlätta grannsämjan liksom.
Slänger in ett snabbt inlägg innan det är dags att ta tag i mitt liv. Det har faktiskt inte hänt så mycket. Jag har jobbat stängning i helgen (kräks på stängningar snart) och det har inte gått bra. Alls. Eller nåt.
I lördags dog servern 40 minuter innan stängning. Kassasystemet la av och efteråt kunde jag inte göra allt mitt kontorsarbete. För mina arbetskamrater är definitionen av en bra stängning, en stängning där man är klar fort. För mig är en bra stängning så, att man kanske är kvar en timme för sent, men restaurangen är helt oklanderligt ren och snygg. Vi blev klara fort men jag har aldrig jobbat så slarvigt, och faktiskt aldrig brytt mig så lite heller. Jag mötte upp Martin på gymmet efteråt och körde mage och rygg. Sämsta passet att köra, rygg är okej men jag har så svårt för mage. Martin fick stå ut med mitt gnäll, men även ifall vi hade ganska roligt emellanåt blev det en tung kväll sedan.. suck.
Dagen efter vaknade jag upp på fel sida. Igen. Var uppe tidigt och hann göra jättemycket grejer innan det var dags för jobb igen, vilket i och för sig var ganska skönt. När jag kom dit sa jag till mina arbetskamrater att idag är jag på dåligt humör, men jag vet inte varför och jag vet inte hur jag ska hantera det, hoppas ni kan ha överseende. Var mer nöjd med söndagens stängning och efteråt bar det - i vanlig ordning - av till gymmet. Jag var jättetaggad tills jag kom dit och träffade Martin. Jag hade av ren irritation fräst åt honom tidigare, sedan bett om ursäkt men inte fått någon respons. Så stämningen var stel och jag bestämde mig för att göra min grej bara, och sedan åka hem. Problemet var att jag hade redan kört igenom hela kroppen så det fanns inte så mycket att göra, och klockan var mycket så jag var inte sugen på att sätta mig på cykel och jaga kalorier i en timme. Så efter att ha kört lite pulshöjande övningar och rullplankan i 6 minuter åkte jag, bitter som fan, hem. Tog en dusch, städade och tvingade i mig mat framför Dexter. Förstår inte det där, jag förlorar all aptit efter att jag tränat. Knäppt.
Martin kom hem och tog lika mycket avstånd från mig som vice versa. Jag var så arg att jag var beredd på att bara storma in och börja skrika åt honom. Men jag kunde samla mig och till slut gå in och svälja min stolthet och förkasta det där "vi-behöver-prata"-snacket som jag gärna tagit mig an men i slutändan ansåg vara.. overkill. Bad om ursäkt en gång till och förklarade att av någon anledning är jag fruktansvärt cranky, sedan några dagar tillbaka. Sedan den där kvällen då jag helt plötsligt började gråta och humöret bara tog en tvärvändning.. Har jag varit en emotionell berg-och-dalbana utan dess like. Jag försöker behärska mig men jag vet inte var man börjar. I retroperspektiv är det inte mycket som gått som det ska, jag har simmat motströms med mycket saker och varit allmänt upptagen. Tror dessutom att kroppen är sliten efter mycket gym och relativt lite sömn. Jag behöver den där semestern. Mindreänenveckakvar. Kvällen blev i alla fall bättre tillslut, vi kollade på en video med X-fit, sju övningar, sju reps, sju set. I tjugo minuter. Poetiskt much. Kollade även på ett klipp där de satt ihop alla "stares" ifrån Twilightfilmerna. Alltså alla moments där de bara stirrar på varandra. 20 minuter lång den också. Har ingen aning om varför vi tittade på det, för övrigt.
Så ser det ut just nu. Jag gnäller och klagar och är arg och lever i en otroligt Ida-centrerad värld just nu. Den där euforiska glädjen jag brukar känna 99% av min vakna tid är skör, nästintill helt bortblåst, men man hittar inte tillbaka till lyckan bara genom att knäppa med fingrarna. Man behöver sådana här perioder för att kunna uppskatta annat, kanske.
Idag är jag i alla fall ledig och det är skönt, även om jag har en stor lista över saker att ta itu med innan en viss tid ikväll. Jag tänkte äta frukost nu och kolla på Dexter. Försöka att inte väcka Martin som ligger i min säng och sover (och i skrivande stund sparkar mig i ryggen, på tal om att vara lättretlig) och snart ta min fina bubbla (som jag inte kan få FM-sändaren att fungera i) och åka in till stan för att bruncha med finaste Emma som jag inte träffat på alltför länge. Måste hem till Söle och hämta filmkameran, för idag ska jag försöka spela in en licensvideo till bodypumpen! Min deadline är om 8 dagar.. gulp. Har även en massa småsaker vid datorn att ta hand om, golfen ska ut på blocket och lite så där. Och ikväll blir det bodypump och förhoppningsvis ett pass lats och biceps innan dess. Det där med vila kanske inte hade varit fel, men det tar vi någon annan dag.
Jag tar ett djupt andetag och lovar mig själv att försöka göra den här dagen så bra som möjligt. Peace out.
watch you bleed
Det är inte omöjligt att det var en livsomställning inkluderat i bilbytet.. Helt plötsligt är jag ute i god tid!! Jag kör så oerhört försiktigt att jag hellre åker en timme för tidigt.. För att jag är så mån om bilen. Hoppas jag kan göra det till en vana.
Hade en fantastiskt bra morgon. Fick grejat med datorn och kollat två avsnitt Dexter med. Dessutom kom Martin in och la sig i min säng och halvsov under tiden. Jag åkte hemifrån tidigare än någonsin, stannade till vid min andra, döda bil och plockade ur lite grejer. Jag kan inte hjälpa att jag känner en viss sorg när jag ser den. Hur jäkla arg jag än blir så kommer jag inte undan hur mycket jag uppskattat biljäveln.
Kom till Nordby och tog en sväng till Teknikmagasinet för att se om de kunde hjälpa mig med min radiosändare som inte funkar. Jag fick en ny. Trots att det var tre månader sedan jag köpte den och inte ens hade kvitto. Bra service! Hoppas det funkar nu också, är ganska säker på att felet ligger hos mig faktiskt. Hade även glömt mitt kvarg hemma så jag fick köpa två keso-mellanmål. Helt okej faktiskt, fast tjugo spänn styck alltså.. Intressant much.
Är taggad inför dagen. Det gjorde så gott att komma upp tidigt och att jag tar gymmet efter jobbet. Det bådar gott detta, peppar peppar.. Nu ska jag stå emot godisskålen som står i personalrummet och flinar, och byta om!
acer aspire v5
Jag hatar CDON. De skickar alltid en massa mejl med erbjudanden och jag brukar nappa på deras upptåg. Men då handlar det om "För två veckor sedan beställde du Dexter säsong tre av oss. Sugen på fortsättningen? Just nu får du köpa fjärde säsongen fraktfritt!" Riktad reklam FTW.
Men för några dagar sedan fick jag erbjudande om att köpa en gamerdator med 500 kronors rabatt. Började kolla runt (eftersom min stationära är död och ändå för stor att ha här, och min bärbara är ganska sliten, långsam och beroende av strömsladd) och föll pladask för den på bilden ovan. Martin sa att det som brukar vara problem när det kommer till gamingdatorer, är grafikkortet. Jag har inte hittat några dåliga recensioner än så länge, så jag hoppas det ska gå bra. När jag även formellt blivit instruktör på Nordic Wellness kommer jag inte behöva betala mitt gymkort, istället kommer jag avbetala den här på ett år på ungefär samma summa, så det blir bra.
Passade även på att bli CDON+-medlem. Så får vi se om det är värt också.
lift me up
Det är lördagsmorgon och saker och ting känns markant bättre än igår. På vägen hem från gymmet lyssnade jag på P1 där de hade någon filosofi-timme tydligen. Ett gäng som satt och diskuterade psykisk ohälsa, och de sa så himla mycket bra saker! Bland annat var det någon av dem som uttryckte sig "Människan är en lidande varelse". Att lidande är ett existentiellt levnadsvillkor, och att det vi är mest rädda för av allt i hela världen den är att inte veta. Att må dåligt men inte veta varför, eller hur man tar sig ur det. Att alla vill ha ett namn på en sjukdom som de kan likställa sig med och problemet i att göra en sjukdom till sin identitet.
Så när jag försiktigt bilade fram genom mörka skogar satt jag och aktivt njöt av att ha min bubbla. Hur jag älskar känslan i den och hur mycket tid farmin lagt ner på den, plockat isär den i molekyler och satt ihop den igen. Han har till och med plockat ut inredningen och städat väldigt noga. Jag vill inte göra annat än att köra bil just nu!
Jag kom hem och Martin var igång och grejade en massa. Han var helt perfekt i sitt bemötande mot mig och jag förklarade att jag var på dåligt humör och varför. Det skulle långsamt förbättras under kvällen.. Ja just det, kollade brevlådan när jag kom hem. Och jag hade fått paket!
Blir alltid så fånigt glad när jag får saker på posten, även om det är väntat och jag vet var det är. Det här var i alla fall DVD:n och koreografihäftet för nästa bodypump-release! Kastade mig över låtlistan och blev lite besviken, det var inget guldkorn med. Men vi får se hur låtarna funkar in action sen.
Vi kollade på Dexter och åt foccacia och jag skrev två listor. En över saker att göra vid/med datorn, och en till utöver det. Sjukt mycket grejer, men nu har jag i alla fall fått ner allt på papper och behöver inte känna mig stressad över att jag ska glömma något. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Men det känns lite bättre i alla fall.
Igår kväll hade jag under dagen lyckats proppa i mig fyra Tartarus och en Celsius, så jag var uppe till tre ungefär. Kliade på Martin och kollade ytterligare ett avsnitt Dexter. Sov ungefär fem timmar och nu sitter jag här. Är uppe fånigt tidigt idag men jag kände att jag behöver det, få gjort lite grejer innan det är dags för jobb och efter det en gymdejt med världens finaste. Är faktiskt löjligt förtjust i att vara uppe tidigt..
Önskar er alla en fin lördag, för det ska jag ha!
diary of a deadman
Idag har jag inte varit medgörlig vill jag lova. Är nära toppen på intensiteten hos mina tvångstankar och det fucking äter upp mig inifrån. Men det finns väl ingen anledning att gnälla när bara jag har möjlighet att förändra det. Suck.
Igår kväll blev tuff. Jag körde först en timme pump och efter det en timmes X-fit. Sjukt är att jag aldrig orkat mig igenom ett helt pass x-fit tidigare. Men igår hände det, på något vänster! Jag och Martin krigade obarmhärtigt hela passet rakt igenom. Helt jäkla otroligt duktiga var vi, faktiskt. Efteråt bar det av till Ica för att införskaffa mat. Jag hade äntligen hämtat min bubbla (som farmin ägnat hela sin semester plus lite till åt att renovera) och när jag skulle stoltsera med den såg Martin att jag hade en läcka i däcket, för det var nästan helt tomt på luft. Kan ni fatta hur trött jag är på bilar? Alltid är det något fel som gör bilen oduglig. Jag. Orkar. Inte. Mer. Fick åka hem till Söle och byta till reserven. Jag var ju inte alls trött och hungrig och less. Vilken tur. Det hade ju varit jobbigt annars.
Åt lite rostbiff när jag kom hem och entrade mysmode. Vi spelade yatzy och jag var jätteglad fram tills all energi bara rann ur mig. Jag började gråta, utan att veta riktigt varför. Egentligen var jag inte särskilt ledsen, det var bara skönt att ladda ur all frustration och irritation - stress - som vuxit fram de senaste dagarna. Tog avstånd från Martin och han tog avstånd från mig, det gjorde lite ont men var nog bäst. Somnade mer likgiltig än upprörd framför ett avsnitt Dexter.
Oftast har inte jag dåliga dagar eller långvariga jobbiga perioder, men känslan från gårdagen satt fortfarande i när jag vaknade. Jag gick upp och kände direkt att det skulle bli en utmaning att vända på den här dagen. Jag gjorde frukost åt oss och vi kollade på FG. När Martin åkt till jobbet visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på. Det slutade med att jag bara gick runt och drog, småplockade och grejade med obefintliga saker tills jag tvingade mig själv att göra något av den här dagen. Åkte hem till Söle för att fylla i lacken på bubblan, för det hann jag inte göra igår. Det känns som att hela världen hänger runt min hals och idag hade jag helst av allt velat stanna i sängen avskild från civilisationen hela dagen. Jag var så skör och på så dåligt humör. Men att sitta där (ensam) med en pytteliten pensel, en burk lack och lite mysig musik och grundligt åtgärda små skavanker på bilen hade ändå en viss terapeutisk verkan på mig. Det var skönt.
Efter min visit hemma bilade jag in till gymmet. Inte alls taggad idag måste jag säga. Jag måste börja äta mer! Antar att det var därför jag hade så mycket energi igår, för att jag laddat upp med mycket kolhydrater lagom i tid. Men standard för mig är att äta två gånger om dagen. Inte jättelyckat. Men jag hade ätit lite fiskpudding så lite bränsle fick jag. Körde några övningar för axlarna och just nu sitter jag på cykel sedan en timme tillbaka. Alltid skönt att få göra någonting även om det inte blir jättetungt. Körde som sagt hårt som fasen igår (mest för benen och axlarna) och med min varaktiga förkylning skadar det inte med en lugnare kväll på gymmet.
Jag har tusen frågor och saker att reda ut med lika många människor och ytterligare sjuttioelva saker att göra och jag får inget riktigt grepp om var jag ska börja eller hur jag ska komma ihåg allt utan att dränka mig själv i listor och post-its. Jag har minus på kontot, ett inkassobrev som jag redan betalat men som ändå återkommer trots att jag ringde dem igår.. Jag måste verkligen byta adress så jag får min post i tid. Min bil står stendöd vid vägkanten och jag behöver få igång den för att kunna sälja den. Jag har en helt ny radiosändare att ha i bilen, men den funkar inte så jag måste lyssna på norsk radio. Jag skulle kunna byta till min gamla radio men för det behöver jag en adapter som är beställd men jag kan inte hämta ut den för jag har inte råd. Alla sådana småsaker gnager i mitt huvud och jag blir så trött i huvudet av att försöka lösa det. Men jag får försöka ta en sak i taget. En eller två saker om dagen. Inte försöka rensa bekymmerna på en dag och bli frustrerad över att jag inte orkar eller hinner.
Jag och min rinniga näsa ska åka hem alldeles strax. Jag tror att det kan vara en bra idé att släppa fram eskapismen i mitt sinne, stänga in mig i min del av huset och bara försöka andas lite resten av kvällen, för husefridens skull. Imorgon är en ny dag. Jag ska visserligen jobba från ett till elva men jag ska försöka ta mig igenom dagen helhjärtat. Och njuta av att jag aldrig mer kommer behöva åka iväg på kvällen för att jobba på Cherry.
Skriver antagligen imorgon. Är förhoppningsvis en smula mer tillfredsställd och positiv då. Det finns väl ingenting som en dos Dexter och en tallrik kvarg inte kan fixa? Dubbla negationer. Jag är förvirrad.
(Vill för övrigt poängtera att när jag skulle säkerhetskopiera det här inlägget laggade min mobil ihop och jag råkade ta bort allt istället. Ni får ursäkta min brist på positiva tankar men jag bara känner att jag simmar motströms. Det går bra nu.)
white knuckles
Loggade in på blogg.se och såg att jag för några dagar sedan hade ett besökarantal på ungefär fem gånger genomsnittet. Insåg snart att det var den dagen jag la upp den där halvnakna bilden.. jag bara undrar hur det gick till, var såg folk den? De måste ju ha sett den någon annanstans för att den ska leda hit liksom. Hm. Antar att det berodde på den i alla fall, skumt sammanträffande annars, hiho.
Gårdagen var tung. Ja, det var den. När jag ätit frukost och sett ett avsnitt Dexter (käääärlek) så åkte vi in till gymmet för att köra lats och biceps. Vi var tvugna att skynda oss eftersom jag skulle jobba vid två. Det var synd, för det var ett lovande pass som kändes direkt efteråt. Men när jag väl kom till jobbet tog det mig 20 minuter att komma in i produktion.. det tog emot så fruktansvärt mycket. Ju närmare semestern jag kommer desto svårare är det att göra arbetet helhjärtat, tycker jag. Vi fick ändå till en grym stängning och var klara i tid.
Gårdagen var tung. Ja, det var den. När jag ätit frukost och sett ett avsnitt Dexter (käääärlek) så åkte vi in till gymmet för att köra lats och biceps. Vi var tvugna att skynda oss eftersom jag skulle jobba vid två. Det var synd, för det var ett lovande pass som kändes direkt efteråt. Men när jag väl kom till jobbet tog det mig 20 minuter att komma in i produktion.. det tog emot så fruktansvärt mycket. Ju närmare semestern jag kommer desto svårare är det att göra arbetet helhjärtat, tycker jag. Vi fick ändå till en grym stängning och var klara i tid.
Martin fick komma och hämta mig och i bilen pratade vi lite om semestern.. att det antagligen bär av till Spanien några dagar för att hälsa på hans föräldrar. Jag vill åka till något annat ställe också (jag som praktiskt taget aldrig rest) men vet inte riktigt var. Det hade varit häftigt att bara åka till flygplatsen och ta första bästa, men så blir det nog inte. Vi får se.
Inatt sov jag inte mer än fem timmar trots att jag är ledig idag. Jag var tvungen att gå upp tidigt för att åka in till stan och besöka tandläkaren. De skällde lite på mig, i vanlig ordning. För typ två år sedan hittade de en massa småhål mellan de flesta tänderna i underkäken. Jag fick veta att om jag använder allt i hela världen hela tiden så kanske de slutar växa. Inte fullt så motiverad har jag inte ansträngt mig mer än att jag använt tandtråd då och då, och ända sedan dess påpekar tandläkaren de små hålen. Jag vet att de är där liksom, vad ska jag göra åt det två år senare? I alla fall så hade två av hålen växt tillräckligt för att det ska behöva lagas. Så i oktober ska jag laga. Är inte det minsta skraj, för jag har ingen aning om hur det går till. Men jag antar att det kommer vara synd om mig i alla fall. Och det är ju bra att folk tycker synd om mig. Bara jag har någon mer än Mr. Jag-antar-att-du-frågar-om-det-är-något-du-vill-ha runt mig, haha. Nä då. Martin har räddat mitt liv det senaste, som ställer upp med skjuts och lån av bil och mat och ingen hyra och lån av pengar när det krisar sig. Får så dåligt samvete när de perioderna kommer. Jag vill klara mig själv, är det något jag inte tål så är det när ens partner på något vis ska uppfostra och tillrättavisa.. Tack och lov är det inget sånt nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna visa tillräckligt mycket tacksamhet, men jag ska väl hitta på något när båda bilarna är i rullning, den ena är såld och jag själv har kommit ikapp.
Inatt sov jag inte mer än fem timmar trots att jag är ledig idag. Jag var tvungen att gå upp tidigt för att åka in till stan och besöka tandläkaren. De skällde lite på mig, i vanlig ordning. För typ två år sedan hittade de en massa småhål mellan de flesta tänderna i underkäken. Jag fick veta att om jag använder allt i hela världen hela tiden så kanske de slutar växa. Inte fullt så motiverad har jag inte ansträngt mig mer än att jag använt tandtråd då och då, och ända sedan dess påpekar tandläkaren de små hålen. Jag vet att de är där liksom, vad ska jag göra åt det två år senare? I alla fall så hade två av hålen växt tillräckligt för att det ska behöva lagas. Så i oktober ska jag laga. Är inte det minsta skraj, för jag har ingen aning om hur det går till. Men jag antar att det kommer vara synd om mig i alla fall. Och det är ju bra att folk tycker synd om mig. Bara jag har någon mer än Mr. Jag-antar-att-du-frågar-om-det-är-något-du-vill-ha runt mig, haha. Nä då. Martin har räddat mitt liv det senaste, som ställer upp med skjuts och lån av bil och mat och ingen hyra och lån av pengar när det krisar sig. Får så dåligt samvete när de perioderna kommer. Jag vill klara mig själv, är det något jag inte tål så är det när ens partner på något vis ska uppfostra och tillrättavisa.. Tack och lov är det inget sånt nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna visa tillräckligt mycket tacksamhet, men jag ska väl hitta på något när båda bilarna är i rullning, den ena är såld och jag själv har kommit ikapp.
Efter tandläkarbesöket (älskar för övrigt känslan i tänderna just nu, så himla rena och fräscha!) tankade jag Martins bil som tack för lånet och åkte sedan hem. Lagade gröt till Martin och knäckebröd till mig. Höll honom sällskap när han käkade och när han sedan stressat iväg till jobbet åt jag min mat framför ett avsnitt Dexter. La mig i sängen och myste. Det tar nog inte lång tid innan jag är färdig med den här säsongen med..
Råkade somna en kvart och när jag gick upp satte jag igång med storstädning deluxe. Bytte sängkläder, moppade golvet inne på toaletten, dammade, dammsög och tog hand om disken samtidigt som jag köttade Hollywood Undead på hög volym, bara för att det var längesedan.
Om ungefär en och en halv timme kommer farmin hit för att kika på bilen igen (samma sak där, jag har ingen aning om hur jag ska gottgöra honom för all hjälp med bilarna) och ge mig skjuts till Söle så jag kan greja lite med bubblan. Ikväll blir det först en bodypumpklass och direkt efter det ska jag på X-fit med Martin. Det är ju vansinne! Men det är bara X-fit en gång i veckan och jag vill inte missa det.. men jag kommer dö. På riktigt. Fram tills dess ska jag försöka fortsätta småchilla och beta av min lista på saker att göra. Imorgon är jag ledig också, bortsett från en tur till gymmet har jag inget annat planerat. Så himlans skönt!
dot your eyes
Gårdagen var utan tvekan en klass för sig. Jag gick upp relativt tidigt och gjorde mig i ordning. När jag sedan skulle åka in till gymmet väckte jag först Martin för att se om han skulle med. Han har fått någon form av dille för att gosa på morgonen, och sådant har jag så svårt att motstå (varför skulle jag?)! Så istället hamnade jag bredvid och myste tills det började bli dags att åka till jobbet. Väl där träffade jag chiefen Kajsa, som lämnat en överraskning i mitt skåp. Jag blev så himla glad!
Made my day. Totally.
Arbetsdagen gick segt som sjutton. Vi var inte världens bästa uppsättning av kvällspersonal men det gick förvånansvärt fort ändå. När vi var klara hade jag planerat att ta dagens uppskjutna benpass på gymmet, och hade fått ett sms av Martin där det stod att han var så himla trött att han inte kunde hålla ögonen öppna. Good for him! Han har alltid så stora problem med att sova, och eftersom han inte svarade på mitt sms antog jag att han faktiskt lyckats. Det var en motsvarande moodkiller att behöva åka in själv men jag visste att jag egentligen ville, så jag drog i mig min PWO och sedan fanns det ingen återvändo. Åkte in till stan och öste musik så det gjorde ont i öronen. Väl på gymmet var jag segstartad men när jag väl kommit igång.. jäklar!
Ben är en sådan där grej som är jobbig att träna eftersom man kör så jäääkla tungt. Men bra benpass är tamejjäklar de bästa! Jag körde först knäböj, 20 reps på 40, 60 och 80 kilo. Fyra set vader, följt av tre set benpress, hundra kilo och 20 strikta reps. Avslutade med att köra igenom båda benlåtarna ifrån bodypumpen, det är ungefär 13 minuter sammanlagt. Darra räcker inte, jag skakade helt okontrollerat till sist.. Härligt! Satte mig på cykeln i 30 minuter för att få ut det sista.
På väg hem sedan, svettig och lite trött och mitt i natten, märkte jag att bilen började uppföra sig konstigt. När jag hade några kilometer kvar började den att hastigt bromsas upp, och varvmätaren gick i botten. Först trodde jag att det var jag som körde på för hög växel men efter att den upprepade gånger stannade upp och varningslampan för olja och batteri började lysa insåg jag att något var fel. Jag hann precis svänga in på grusvägen, två kilometer från huset, där bilen bara stendog. Även om jag inte var särskilt långt hemifrån blev jag smått förtvivlad. Jag är så obeskrivligt less på den där bilen. Ska hämta min nya imorgon, ska bara fylla i lite färg på huven samt installera mina extra högtalare. Sedan är den helt färdig, efter att farmin ägnat hela sin semester och lite till för att rusta upp den, polera och lacka och grejer. I vilket fall, där satt jag i skogen och förbannade den som nu hölls ansvarig för mitt öde. Jag hade bara två personer jag kunde ringa, farmin och Martin, varav båda har sömnsvårigheter och antagligen låg och sov. Ringde farmin några gånger men utan svar så jag blev tvungen att ringa Martin. Så jävla typiskt. Men han visade no hard feelings och kom lugnt och sansat bort för att hjälpa en väldigt upprörd och flitigt svärande Ida, att knuffa bilen ur vägen. Måste ju säga att jag ändå hade tur i oturen. Att det var på väg hem (utan någon tid att passa), att det var på grusvägen och inte ute på stora landsvägen, och att det var på det enda stället där vägen är bred nog att ändå komma förbi. Och att Martin kunde komma dit.
När jag kom hem var jag inte i mitt bästa skick, svettig och hade blivit kall och klockan var mycket. Hade tänkt att tassa runt försiktigt för att inte väcka Martin och äta mat framför ett avsnitt Dexter. Istället bara lämnade jag allt i en enda röra och gick och la mig bredvid honom, och kollade på någon konstig.. vad jag antar var en parodi på någon animeserie. Eller nåt.
Kompenserar gårdagens komplikationer med att gå upp tidigare idag. Det krossade mitt hjärta en smula när Martin kom in och väckte mig med en kram, la sig hos mig och att jag gick upp fem minuter senare. Men jag kände att det ar viktigt för mig att komma upp och igång, även om jag egentligen bara ville ligga kvar och försvinna i den där underbara famnen..
Nu har tagit min morgonsenliga städrunda i huset, följt av min dagliga morgontvätt av ansiktet och druckit mitt glas juice och tagit mina två Tartarus (skulle jag vara en vanemänniska? nej nej..) och nu stundar tre knäckebröd med leverpastej och fyra gurkskivor på varje, framför valfri serie. Tror jag ska påbörja sjunde säsongen Dexter! Har ju kommit ungefär 6 avsnitt in i åttonde säsongen av Supernatural, men det är inte textat och när jag äter knäckebröd hör jag inte vad de säger. Dagens i-landsproblem.
Så, nu blir det frukost, följt av en sväng in till gymmet dä det idag bjuds på.. lats och biceps tror jag. Awesome. Och sedan blir det jobb. Det blir bra.
scarlet
När juli månad var över pustade mina arbetskamrater på Max, ut. Det var så himla skönt att sommarens högförsäljning var över och att man slapp jobba varje dag. Själv kände jag att jag ändå inte riktigt kunde se ljuset i slutet av tunneln förrän även augusti var över, men jag kunde inte sätta fingret på varför.
Idag ringde min chef från Max och pratade om några schematekniska grejer (som jag för övrigt är så himla tacksam över att hon tar sig tid till att lösa). Jag sa till henne att jag kollat på mitt schema och att jag hade börjat skratta när jag såg hur fånigt chill det var. Innan jag går på semester, dvs. fram till och med den femtonde, jobbar jag åtta dagar. Då sa hon att ja det kanske du kan behöva. Lite mer än 230 timmar jobbade jag i augusti, allt som allt. Och det sjuka är att intensiteten i min vardag ökat mer och mer för varje dag fram till septembers början. Den sista veckan i augusti fattar jag inte att min kropp inte bara stängde av. Så mycket träning, så mycket jobb och så fruktansvärt jäkla lite sömn.
Nu har jag haft långhelg. Varit ledig från Max hela helgen plus idag, fast jobbat natt i lördags då. Och på Nordic Wellness idag. Men de här tre dagarna har nog aldrig någonsin varit så välbehövda, och jag är så himla glad över att de blev som de blev och jag det gör att jag kan se fram emot morgondagen! Igår sov jag länge. Till typ halv ett. Jag hade visserligen jobbat natt och inte kommit i säng förrän efter fem men att sova 7 timmar är lyx för mig! Jag gick upp när Martin åkt och jobbat och städade snabbt innan mamma och William kom hit. Jag lagade bananpannkakor, vi drack kaffe och pratade i ungefär en timme innan hon var tvungen att åka hem. Hon har viskat i mitt öra att hon planerar att flytta till Strömstad. Jag hoppas verkligen att det blir av. Det skulle vara underbart att bo nära henne (för en gångs skull, måste jag cyniskt tillägga).
När hon åkt visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på. Jag tog hand om disken och blev sedan ståendes och bara stirrade in i väggen. Rynkade pannan och insåg att.. jag har ingenting alls inplanerat idag. Inget jag känner att jag måste göra, inget utlovat till den yttre världen. Så jag la mig på sängen. Grejade med mobilen och slösurfade. Det var så skönt att jag hade kunnat börja gråta! Resten av dagen degade jag i soffan framför diverse serier. Det enda problemet med sådana dagar är att jag blir så seg att jag känner mig sjuk. Nu är jag visserligen ganska förkyld, men känslan förstärks när jag sover länge och inte håller igång under dagen. På kvällen hade jag tänkt åka in till gymmet, sagt och gjort bytte jag om och satte mig i bilen. Men på vägen in, när jag bilade genom kolsvart skog, kände jag tröttheten komma smygandes och förkylningsvärken bulta i kroppen. Samt att jag inte ätit något sedan frukosten. Utan någon vilodag den veckan tog jag mig friheten att lyssna på kroppen. Stannade bara på Statoil och köpte en bit Snickers bara för att få upp blodsockret och åkte sedan hem igen och återupptog tv-tittandet tills Martin kom hem. Kändes halvdant att skippa legendary leg day men jag mådde rent av dåligt, så det var ett bra beslut.
Nu har jag haft långhelg. Varit ledig från Max hela helgen plus idag, fast jobbat natt i lördags då. Och på Nordic Wellness idag. Men de här tre dagarna har nog aldrig någonsin varit så välbehövda, och jag är så himla glad över att de blev som de blev och jag det gör att jag kan se fram emot morgondagen! Igår sov jag länge. Till typ halv ett. Jag hade visserligen jobbat natt och inte kommit i säng förrän efter fem men att sova 7 timmar är lyx för mig! Jag gick upp när Martin åkt och jobbat och städade snabbt innan mamma och William kom hit. Jag lagade bananpannkakor, vi drack kaffe och pratade i ungefär en timme innan hon var tvungen att åka hem. Hon har viskat i mitt öra att hon planerar att flytta till Strömstad. Jag hoppas verkligen att det blir av. Det skulle vara underbart att bo nära henne (för en gångs skull, måste jag cyniskt tillägga).
När hon åkt visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på. Jag tog hand om disken och blev sedan ståendes och bara stirrade in i väggen. Rynkade pannan och insåg att.. jag har ingenting alls inplanerat idag. Inget jag känner att jag måste göra, inget utlovat till den yttre världen. Så jag la mig på sängen. Grejade med mobilen och slösurfade. Det var så skönt att jag hade kunnat börja gråta! Resten av dagen degade jag i soffan framför diverse serier. Det enda problemet med sådana dagar är att jag blir så seg att jag känner mig sjuk. Nu är jag visserligen ganska förkyld, men känslan förstärks när jag sover länge och inte håller igång under dagen. På kvällen hade jag tänkt åka in till gymmet, sagt och gjort bytte jag om och satte mig i bilen. Men på vägen in, när jag bilade genom kolsvart skog, kände jag tröttheten komma smygandes och förkylningsvärken bulta i kroppen. Samt att jag inte ätit något sedan frukosten. Utan någon vilodag den veckan tog jag mig friheten att lyssna på kroppen. Stannade bara på Statoil och köpte en bit Snickers bara för att få upp blodsockret och åkte sedan hem igen och återupptog tv-tittandet tills Martin kom hem. Kändes halvdant att skippa legendary leg day men jag mådde rent av dåligt, så det var ett bra beslut.
Samma sak var det idag, jag vaknade upp sent (runt halv elva) och smög in till Martin för att somna om i hans famn. Sov länge innan vi gick upp för att äta ägg och bacon framför Family Guy. Somnade sedan om på soffan. Vardagslyx (deluxe).
När jag vaknade var jag smått grumpy som jag alltid blir när jag tycker att jag sovit för mycket/länge och har "slösat" bort dagen eller mår rent fysiskt kass eftersom jag blir så seg. Men vi packade våra väskor och begav oss in till stan. Stannade på Statoil och köpte en jalapeñokorv. Totally saved my life! Så gott och perfekt som pre-workout. När vi kom till gymmet träffade jag Lizette som flyttade till Stockholm för ett tag sedan, men nu till allas stora glädje är tillbaka igen! Jag och Martin körde några bröst- och tricepsövningar innan det blev dags för bodypump för oss båda. Tekniken hatade mig och jag fick köra utan mikrofon men bortsett från det gick det bra. Jag var inte överdrivet engagerad idag måste jag erkänna, med tanke på min onda förkylning som inte vill försvinna och att jag dessutom var tvungen att skrika på det. Men så blir det ibland!
Efter pumpen stannade vi kvar på gymmet ett tag till och körde lite bänkpress och några magövningar. Sammanlagt tre timmar välspenderade på Nordic Wellness ikväll. Efteråt åkte vi till Ica och handlade mat. En massa vettig mat, vilket inte brukar hända när vi handlar efter ett gympass..
Väl hemma lagade vi asmycket bananpannkaka med kokos och hallon som vi åt framför några avsnitt Family Guy. Och nu sitter jag här och lyssnar på Periphery och skriver detta. Martin kom nyss in och frågade om jag ville ha foccacia med salami. Brukar inte trycka i mig sån kvällsmat men jag tror jag ändå ligger ganska så duktigt back på kalorier sedan några dagar tillbaka.. Vi kör!
Imorgon ska jag försöka återuppta min gamla dygnsrytm (mer eller mindre början på den iaf.. ehm) och gå upp tidigt. Ska skriva in mitt schema och planera veckans träning och så där. Ska sedan till gymmet med Martin (har planerat att börja köra ben två gånger i veckan) och sedan blir det stängning på Max. Ka-chow!
Väl hemma lagade vi asmycket bananpannkaka med kokos och hallon som vi åt framför några avsnitt Family Guy. Och nu sitter jag här och lyssnar på Periphery och skriver detta. Martin kom nyss in och frågade om jag ville ha foccacia med salami. Brukar inte trycka i mig sån kvällsmat men jag tror jag ändå ligger ganska så duktigt back på kalorier sedan några dagar tillbaka.. Vi kör!
Imorgon ska jag försöka återuppta min gamla dygnsrytm (mer eller mindre början på den iaf.. ehm) och gå upp tidigt. Ska skriva in mitt schema och planera veckans träning och så där. Ska sedan till gymmet med Martin (har planerat att börja köra ben två gånger i veckan) och sedan blir det stängning på Max. Ka-chow!
heavyweight
Jag skulle kunna påstå att jag faller genom tid och rum, men det är inte sant. Tiden har stannat upp. Egentligen sitter jag på en stol med huvudet på dina lår. Mitt ansikte ligger hårt tryckt neråt och jag försöker att inte falla rakt igenom, breddar avståndet mellan fötterna som sitter fastsugna i golvet. Spänner hela min kropp för att hålla balansen men den vill inte vara still. Jag skakar och vaggar fram och tillbaka, försöker fånga en tanke men den slinker mig ur händerna. Jag skulle aldrig kunna återge mitt tankeförlopp så mycket som ett steg tillbaka. Ur högtalarna strömmar sju miljoner toner på samma gång och jag ser dem sammanlänkade och förstår mönstret jag ser. Tonerna ser ut som små färgglada bollar, dras till mig som magneter och tränger in genom porerna och löses upp i mitt blod. Basen är i mitt huvud och får hela världen att vibrera i takt med mitt hjärtas harmoniska slag. Jag är så överrumplad av känslan att jag glömt bort att andas, jag kippar efter luft och du frågar om jag gråter eller skrattar men jag är helt oförmögen att svara. I mitt huvud faller jag handlöst genom universum. Jag ser rymden och känner mig stor trots att den är oändlig. Allt passerar i ljusets hastighet och hela mitt skinn och allt jag har innanför den, är täckt av en tunn hinna som hindrar mig från att interagera med den yttre världen. Jag försöker röra mig men musklerna svarar inte, alla nerver är avklippta och min mun är förseglad. Istället för att få panik och självdö i ren skräck accepterar jag mitt öde och det enda jag behöver tänka på är att fortsätta andas under tiden som kroppen stänger av, partikel för partikel.
Jag erkänner mig besegrad, och fortsätter falla.
