Change of Seasons

 

Martin sa igår "du är så aggressiv med din nya fågel". Så nu när det var ur systemet ska jag berätta vad jag gjort sedan i fredags förra veckan.

 

Bowies sover gött och varmt.

 

 

Vid 12 åkte jag ner till Hälle för att jobba åt Helena. Det är konstigt hur rogivande det är att vara där, hur lugnet infinner sig så fort man kommer in på uppfarten. Det är verkligen en ynnest att få vara delaktig i det här och jag är väldigt tacksam för möjligheten.

 

 

Dagen gick snabbt då jag hade en hel del att göra. Efteråt skulle jag åka hem till Johanna för att äta middag och kolla på de nya avsnitten av Love is Blind som släppts samma dag. Martin lite halvt insinuerade att han vill följa med och det fick han så klart.

 

 

Vi lagade Hellofresh's krämiga basilikakyckling med potatis och sallad gjord av kål, äpplen och tranbär. Så himla, himla gott.

 

 

En jättetrevlig kväll med gött häng, bra TV och god mat.

 

 

Det blev lördag och jag skulle jobba trots att det inte var min jobbhelg eftersom jag hade bytt helg med en kollega. På grund av sjukdom fick jag vara på Mellan-butiken istället för Östra denna gång.

 

Men vi tog morgonen och förmiddagen med ro för att ladda upp.

 

 

 

... och när jobbdagen var över var jag så jävla trött att jag direkt när jag kommit hem, tog en dusch och bytte om till myskläder för att sedan krascha i sängen. Där låg jag resten av kvällen, i mörkret. Martin masserade mina fötter i flera timmar. Jag har det inte alltför dumt alltså.

 

 

Vi hade det väldigt mysigt.

 

 

 

 

 

 

 

Så här såg det ut när jag kollade ut från sovrummet morgonen efter. De gör ju kaos ibland alltså.

 

 

Var tvungen att ta en sista bild på den underbara snön som vi ändå fick ha i några veckor. Regnet skulle komma dagen efter och förstöra alltihop. 

 

 

Åkte till jobbet och kom ännu en gång hem heeeelt slut. Vi spenderade resten av kvällen på soffan. Wyoming var med oss, men hon hängde i sitt blåbär.

 

 

Det blev måndag och jag spenderade större delen av dagen åt att chilla i sängen och göra lite administrativt jobb.

 

 

 

Kollade på Love is Blind. Även Martin är lite fängslad, som ni kan se.

 

 

 

På tisdagen ringde en reporter från P4 Väst för att fråga om jag ville vara med på en intervju om lagen om id-märkning som trädde i kraft för lite över ett år sedan. Och det ville jag ju så klart. Så vi bestämde att hon skulle komma hit strax efter 10 på tisdagen, alltså dagen efter.

 

Jag gick upp ungefär 45 minuter innan hon skulle komma hit, för att städa. Orkade inte sminka mig, även om jag misstänkte att hon ville ta bild till reportaget. Förr så skulle jag alltid tokstäda bortom perfektion till den grad att det inte ens skulle stå ren disk i diskstället, men nu... orkar jag inte.

 

 

Stackars reportern var så himla stressad, mycket på grund av det extremt dåliga väglaget. Även om det var en snabb visit så var det väldigt trevligt. Skulle kunna länka till inslaget men bilden på mig var så ful så jag tänker inte göra det, lol.

 

 

Pedro lyckades charma reportern. 

 

 

När hon åkt så var i alla fall huset rent och dagen igångkickad.

 

Jonny låg i en låda.

 

 

 

 

Jag intog position i sängen och skrev klart ett typ av "testamente". Det är ett dokument där jag skrivit om mina katter och vad för hem de ska omplaceras till om något skulle hända mig, och information till nya ägare. Det låter väl helt knäppt, men det ger mig sinnesfrid att veta att det finns om det skulle behövas. De har ju lite medicinska bekymmer allihopa så det känns bra att få allt nerskrivet även om jag innerligt hoppas att det aldrig någonsin kommer till användning.

 

 

 

 

 

 

På kvällen grejade jag med lite bokföring. Satt med pannlampa i sängen och gick igenom alla kvitton för 2023. Tro det eller ej men varenda kvitto var på plats. Hur sjukt?

 

 

 

Gangster fick tillfälligt flytta in i Eddies bur ju, vilket varit till stor glädje för katterna.

 

 

Har köpt nya Woodwick-ljus och jag TOKälskar dem. Det luktar sååååå himla gott. När ljuset brunnit klart brukar jag hälla kokande vatten i för att få ur det sista av stearinet i botten, och lägga det i nästa ljus. När jag gjorde det denna gång och det stelnat såg det nästan ut som chokladbitar i karamellsås. 

 

 

Bäbisarna.

 

 

 

Egentligen skulle jag och mamma åkt till Gävle på tisdagen men på grund av det dåliga väglaget ställde vi in. Jag hade ett seminarium på skolan på onsdagen som till en början var obligatoriskt men som sedan gick att ta igen vid senare tillfälle över Zoom, så det var inte helt katastrof att jag inte åkte annat än att jag gärna hade åkt på roadtrip med mamma och dessutom fått träffa min klasskompis Eira. 

 

På onsdagen var väglaget och framkomligheten bättre och jag frågade Martin om han ville följa med till Alingsås och hämta ett skrivbord jag hade köpt. Jag har en tid tillbaka tänkt att så fort en av hamstrarna går ur tiden ska jag ersätta hamsterburen med ett riktigt fett jävla skrivbord. Buren är så stor att jag inte hade plats med ett skrivbord bredare än typ 80 centimeter. Att sitta och greja med papper, pärmar, kalendern, datorn och så vidare är en stor del av min återhämtning, och det känns logiskt att ha ett rejält arbetsbord med gott om plats att breda ut sig på. Därför hade jag egentligen letat efter ett engelskt skrivbord, för jag tycker de är så fina och erbjuder mycket förvaring. Nackdelen är bara att de kostar ett gäng tusenlappar. Men som av en händelse hittade jag ett annat skrivbord på Marketplace ganska direkt efter det lagts ut, inte alls den typ jag letade efter men så otroligt fint ändå.

 

Jag kopierar in min beskrivning av händelseförloppet från Facebook för den sammanfattar det hela rätt bra:

 

 

På vägen hem från Alingsås körde vi i mörkret när jag såg längre bort en stooor byggnad som var upplyst. Väldigt entusiastiskt halvskrek jag "ett slott!! ett slott!!" och sa åt Martin att googla "Koberg" (för det var vad som stod på närmaste skylt) och "slott". Det såg så jävla coolt ut verkligen, men det visade sig att det inte är öppet för allmänheten. Föga förvånande hette det Koberg slott. 

 

 

Skrivbordet fick ligga kvar i bilen över natten eftersom det kändes dödsdömt att försöka kånka upp det i mörker.

 

 

Lite budgetering och planering hör förmiddagarna till.

 

 

Max blev rädd för något och burrade svansen.

 

 

 

Sophie har blivit sjuk =( Jag tror hon fått herpes. Detta i kombination med hennes astma är inte briljant. Hon har ju liksom lite svårt att andas från början, och herpesutbrottet gör att hon blir snorig och slemmig vilket ju gör det ännu svårare. Egentligen skulle jag ha åkt till Fredrikstad djursjukhus med Wyoming denna dag men eftersom Sophie var så hängig och låg ville jag gärna att de skulle se på henne också. För är det något jag lärt mig så är det att aldrig avfärda allvarligare symptom med ett "det är säkert på grund av [fyll i valfri teori här]". Jag kollar hellre upp det en gång för mycket än en för lite. Men de hade inte tid för båda så jag fick en ny tid på fredagen, dagen efter.

 

 

Så var det dags att ta ut hamsterburen och skrivbordet, och ställa in Alingsås-skrivbordet istället!

 

 

Efter säkert en halvtimmes slit var skrivbordet på plats i huset i alla fall. Åh jisses så stökigt.

 

 

Men se så bra det blev!!!!! Jag orkar inte!!!

 

 

Är verkligen så extremt jävla nöjd.

 

 

Upp för denna backen slet vi som djur med det där jävla skrivbordet. Det ser ut som lössnö men var blankis, större delen av det.

 

 

När möblerna var på plats och det var städat så åkte jag ner till Hälle för att mingla med Helena en sväng, vilket var väldigt trevligt.

 

 

Katterna inspekterade också.

 

 

 

Wyoming identifierar sig numera som hamster.

 

 

Det blev fredag och jag startade dagen med att åka in med föreningens katt Sir Fluffington till Dingleveterinärerna. Sedan bar det av hemåt för frukost och dusch och sedan föreläsning vid mitt nya skrivbord!!! Denna gång lärde vi oss om att ta fram och tolka officiell statistik.

 

 

 

Sedan var ju tanken ännu en gång att jag skulle åka till Fredrikstad djursjukhus med Wyoming och Sophie, men eftersom det under förmiddagen börjat regna och var minusgrader ute, OCH de inte sandat på vägarna här ute, så kom folk inte ens upp för de små backarna in till stan. Så jag vågade inte köra, och vi fick en ny tid på måndag istället.

 

 

 

Däremot så skulle jag hämta Sir Fluffington hos veterinären i stan tre timmar senare, och våra underbara veterinärer gjorde plats åt Sophie så hon kunde få kollas upp i alla fall. Hon mådde inte bra alltså. Veterinären misstänkte hon hade en inflammation i övre luftvägarna. Han sa åt mig att ge henne en kur med kortisontabletter, men jag vet att en annan veterinär i tidigare skede sagt specifikt att man inte ska ge kortison till en katt med herpesutbrott då både herpes och kortison sänker immunförsvaret. Veterinären trodde inte det skulle vara några problem, och självklart vill jag ju lita på det, men jag kan ändå inte släppa att jag hört det innan.

 

Det är klart att hon måste kunna andas ordentligt, men om herpesutbrottet blir värre eller förlängt så kommer hon ju i värsta fall få svårare att andas eller gå med det längre än hon gjort om man inte sänkt immunförsvaret ännu mer. 

 

 

Och dreglade massor för hon blir åksjuk, stackarn.

 

 

Efter veterinärbesöket hämtade jag ut medicin, köpte lite mat och körde sedan hem Sir Fluffington till sitt jourhem. Se så jävla söt han är.

 

 

 

Jag hade tvättat mitt hår dagen innan och flätat det för att få fina lockar. Men jag begick misstaget att borsta det direkt efteråt så lockarna försvann och håret blev som fluffigt svinto. Man kan ju ana ett uns av lockar i alla fall.

 

 

Jag gjorde denna igår för den fick mig att tänka på när Helena och Johanna var på mässa i Borås och Helena sagt ja till jättemånga att hon skulle bli återförsäljare av deras produkter. Hon sa "jag ville egentligen inte men jag tror inte de förstod det, jag sa ´vi hörs på måndag!' bara". Jag skrattade så himla mycket, nej jag tror inte heller de förstod riktigt! 

 

 

Så idag har jag jobbat på Bodypower och direkt när jag slutade mötte jag upp Bowies. Vi käkade och uträttade lite ärenden, köpte kattmat och Celsius bland annat. När jag kom hem avmaskade jag katterna, DET var ett projekt. 9 katter som ska ha en tablett var, fast tabletten är så stor att jag fick dela den i 4. Så 36 tabletter delade jag ut. Jag hittade en spya med en spolmask i på golvet imorse nämligen, och har länge misstänkt att de kanske borde avmaskas men inte sett något.

 

Vilket glamoröst liv jag lever ändå.

 

Så resten av kvällen har jag spenderat på min absoluta favoritplats; i sängen. Har kollat igenom 3 säsonger av Game of Thrones på tre dagar nu. Med kollat menar jag att jag haft det på i bakgrunden. Så fucking bra serie.

 

 

Innan ni går måste ni kolla på den skära sydhaken!!! TITTA PÅ DEN.

 

 

Hare gött haaaj!

 

Häjsan bloggen lilla!

 

Igår var jag igång kan ni tro. Fick efter dagens föreläsning ett megaryck och la ut kläder på Vinted. Fick sålt över 10 grejer på bara några timmar! Har du massa kläder (av lägre prisklass, bör nämnas) du vill bli av med så är Vinted the place to go. Jag har flitigt använt Tradera innan men Vinted är så hemskt, hemskt mycket bättre på alla sätt förutom att det inte går att buda uppåt, bara nedåt (köparna kan pruta, men man kan också neka). I gengäld så sätter du ju bara det pris du vill ha, det är GRATIS att annonsera (Tradera tar 10% av försäljningen), supersmidigt att lägga upp annonser då den autogenererar väldigt mycket info baserat på ens titel och beskrivning, och absolut bäst av allt - man behöver inte hålla på att väga och mäta paket och välja leverantör och sedan riskera få betala mer i efterhand för man vägt/mätt fel. Allt man gör är att välja litet, medium eller stort paket. När varan är såld får man en automatiskt genererad fraktsedeln via mejl som man bara skannar hos ombud så klistrar de på lappen.

 

Så extremt jävla smidigt. Har man däremot dyrare kläder för flera hundralappar är det mycket svårare att få det sålt, men jag la upp grejer för 20-150 kronor och fick sålt merparten av det, under tiden jag la upp allt. Så awesome. 

 

Detta har i alla fall hänt sedan i söndags.

 

Katterna äääälskar värmefilten Martin köpte till mig i födelsedagspresent.

 

 

 

 

 

 

 

Det blev måndag och vi hade kursintroduktion i Kriminologiska metoder 1!!! Jag hade egentligen ingen aning om vad kursen skulle handla om men den verkar väldigt intressant.

 

Jag ska inte sväva iväg för mycket men det som gjort mest intryck på mig under utbildningen hittills har varit att statistik ofta avläses fel eller är missvisande. Det finns så extremt många faktorer att ta i beaktande när man läser av en graf liksom. Men som om detta inte vore nog, nu fick jag dessutom upp ögonen för att själva datan i sig kan innehålla extremt många felkällor. Det låter ju självklart när man säger det så här men jag har verkligen inte förstått omfattningen av det hela innan.

 

Vi fick i uppgit att skriva en förförståelseuppgift där vi skulle välja ett område vi skulle vilja undersöka. Jag valde mäns våld mot kvinnor och vad det är som föranleder det. Och lite andra följdfrågor.

 

 

Artemis var moraliskt stöd.

 

 

Gänget.

 

 

 

 

Efter att ha gjort mig i ordning för dagen och hängt lite tvätt så satte jag mig i sängen och läste lite kurslitteratur relaterade till föreläsningen. Givetvis med absolut bästa sällskapet.

 

 

Det blev strax efter lunch och jag hade lite kattärenden på dagens agenda. Martin erbjöd sig följa med på dessa och jag föreslog en fika på Backlunds innan vi skulle åka iväg. Det blev en lunch plus fika visst, det var gott.

 

 

 

Efter detta skulle jag åka till Dingleveterinärerna för att hämta katten Buse som lämnats in av sitt jourhem på morgonen och nu skulle flytta till ett nytt jourhem. Buse kom till oss tillsammans med Klös och Smulan (numera Sir Fluffington och Tyrion) som skulle avlivas 30 minuter efter det att vi fick tagit över dem. De var inte i bra skick redan då men vi hade hopp om att de skulle kunna rehabiliteras.

 

Tyvärr var inte så fallet med Buse. Veterinären ringde mig på förmiddagen för att berätta att hon hittat vad hon misstänkte var FIP, då han hade fri vätska i buken. När vi kom dit sedan för att hämta honom berättade hon att hon även hittat bland annat att han hade fruktansvärd tandstatus, den tidigare nämnda fria vätskan i buken, pälsen full i lusägg, öroninflammation.. och tillråga på detta kraftigt avmagrad trots avmaskning. Vi var fast beslutna om att börja behandla honom för FIP men när svaren från blodproverna kom överensstämde det inte alls med FIP-parametrarna, så vätskan i buken kom troligtvis från någonting annat. Veterinären gissade att det var tarmarna som var så skadade av långt gången mask så det var blod som läckte ut. Det var sällan jag blev så illa berörd av något fall vi haft, men det som gjorde så ont var att Buse ändå varit i jourhem en period, som inte alls delgett någon form av information att han var i dåligt skick fortfarande. Det rann var från hans tand ner på hakan och samlades i en kaka på bröstet. Det borde de ju ha sett? Jag kände mig så himla skyldig, och smått förtvivlad faktiskt, och även om jag var rådvill för jag så, så, så himla gärna ville rädda hans liv, så kände jag att det största misstaget vi kunde göra nu var att riskera förlänga hans lidande ännu mer. Hade diagnosen pekat på FIP hade jag försökt, men nu när det troligtvis var något annat så var både diagnos och prognos desto mer osäker så jag ville inte chansa.

 

Tårarna forsade ner i mängder under tiden som han stilla fick somna in medan vi klappade på honom.

 

 

Jag vet att jag inte kan hållas skyldig till 100% för detta, eftersom vi omöjligt kan ha en transparent insyn i våra jourhem, men jag har i alla fall lärt mig att ställa mer kritiska, specifika frågor och be om bilder och uppdateringar i större utsträckning. Kanske hade detta kunnat undvikas då.

 

Vila i frid, älskade Buse.

 

 

Lite mer bilder på pälsklingarna mina.

 

 

 

 

Det blev tisdag och dags att efter att ha uträttat lite ärenden, styra skutan mot Amanda för att skriva lite adoptionsavtal och hämta lite Hello Fresh som hon förvarat åt mig.

 

Det var -28 grader på morgonen, så det var frost inuti bilen till och med.

 

 

Lilla söta fismonstret Pipers bevakade arbetet noga.

 

 

Vi fick skrivit lite adoptionsavtal och annat smått och gott, så det var välbehövligt och väldigt trevligt med lite gött häng, även om det nästan alltid involverar att vara produktiva på ett eller annat sätt.

 

 

Ännu mera bilder på pissarna. Det är inte bra för mig att gå hema så mycket, jag gör ju inget annat än att ta bilder på katterna oavsett vad de gör.

 

 

 

 

 

 

Jag flyttade Gangster till Eddies gamla bur då den är lite roligare. Katterna var hemskt intresserade.

 

 

 

 

Onsdag, och i vanlig ordning vaknade jag omgiven att katter.

 

Sterling blir alltid så ledsen när någon annan ligger på hans plats dvs. till höger om mitt huvud.

 

 

 

Men se så söööööt han är jag orkar inte.

 

 

Pedro var igång och snuttade loss.

 

 

 

Jonny. ❤️

 

 

Sedan var det dags för föreläsning om forskningsetik!

 

 

 

Ibland kan jag ligga vaken med ångest på nätterna och ångra saker jag har sagt. Saker som ibland bara är rent av osmidiga eller korkade men för det mesta bara överanalyserade.

 

Men nästa gång det händer ska jag tänka tillbaka på denna föreläsning och hur en av mina klasskamrater frågade vår otroligt meriterade lärare Jerzy, på en inspelad föreläsning som kanske till och med visas för nästa årskull, tog upp att "inom vården forskas det ju t.ex. på genitalier och dess storlek - att mörkhyade män har stora och asiater har små". Det kanske bara är jag som är ett förväxt barn men jag tyckte det hela var helt hysteriskt. 

 

 

 

 

 

Det syns inte på bild men jag såg en domherre!!!!

 

 

Full av energi efter föreläsningen ville jag göra något annat än att sitta still så tänkte jag skulle lägga ut massa kläder på Vinted. Detta ledde också till en lättare organisering av städskrubben.

 

Före:

 

 

Efter:

 

 

Katterna var så klart väldigt snälla och hjälpte till med att lägga ut annonser.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var några timmars jobb men jag sålde grejer för över 800 spänn!

 

Efteråt tog vi en välbehövlig vila på värmefilten framför några avsnitt Game of Thrones, Sterling och jag.

 

 

 

Vi lagade middag i form av teriyaki-lax med ris och kålsallad. En av mina favoriträtter av Hellofresh faktiskt. 

 

 

Imorse vakade jag flera timmar innan larmet ringde, av någon anledning. Martin hade legat vaken i en timme då med migrän från helvetet. Han mådde så himla dåligt stackarn, vankade av och an och låg i fosterställning på soffan. Jag tyckte så synd om honom men kunde ju inte heller hjälpa honom på något sätt. Hade inte ron i kroppen att somna om så gick upp och tänkte jag skulle åka in till stan och posta alla paket med allt jag sålde igår.

 

Ingen av oss har varit utanför dörren på två dagar så den sjupa snön låg helt orörd.

 

 

Detta innefattade även på och runt min bil. Jag borstade av den till all förbannelse men insåg att jag kommer aldrig kunna ta mig ut. Och eftersom vi inte äger en snöskyffel skrev jag till grannen och frågade om vi fick låna hennes, vilket vi fick. Sicken jävla lifesaver hon är, den där Malin. Så jag gick dit och hämtade och fick skotta snö i en timme ungefär innan jag kunde köra ut bilen från parkeringen.

 

 

Det var ju hemskt tur att jag var positiv idag, och tänkte att vad bra då får jag i alla fall röra på kroppen lite, och att jag inte hade bråttom. Jag tog det med ro, men insåg också hur jävla naiv jag är som person - som gick utanför dörren utan både mössa och vantar och på något sätt trodde jag skulle komma iväg snabbt? Det fanns liksom inte i min värld att det skulle vara problematiskt med all snö som kommit senaste dygnet. Jag tänkte till och med när jag stod där mitt i snön att "det är nog inte så kallt idag, kanske -3 grader" men det var -20. Ehe. Vem har bestämt att jag är vuxen och kan klara mig själv?

 

 

Jag kom i alla fall iväg till stan och fick postat mina paket, samt handlat lite åt Martin. Jag råkade kanske äta upp nästan hela hans marabou chokladkaka med popcorn igår, så han ville ha en ny sådan. Jag kollade till och med i två olika butiker men det fanns inte, så han fick ett 6-pack Kvikklunsj och en påse Smash istället. Tror jag blev förlåten.

 

 

Har väl inte sagt detta så många gånger någonsin men KOLLA SÅ FINT DET ÄR UTE. (Drog ner ljuset på bilden rätt kraftigt för annars lyste solen för starkt men se så vackert a).

 

 

Sååå jag var hemma i knappt en timme och åt frulle, innan det var dags att åka iväg till Hälle och passa butiken åt Helena. Här har jag suttit sedan dess, och betat av en massa ärenden mellan kunder och annat folk som varit här.

 

 

Men nu är det väl dags att dra sig hemåt. Ska passa på att skotta ut Martins bil också innan jag lämnar tillbaka skyffeln till grannen.

 

Hare gött haaaaj!

Häj bloggen lilla!

 

Då var det la änna dags för en ny uppdatering. Som ni väntat.

 

Denna bilden tog jag _när_ jag satt och bloggade förra gången. Så vi tar vid exakt där vi slutade sist.

 

 

Mr Bowies kom hem med frulle från the one and only LovaLisas. Artemis var väldigt sugen.

 

 

 

La mig i sängen och chillade en stund. Sterling kom och la sig hos mig, med sitt huvud i min hand. Han verkar lite låg sedan några dagar tillbaka. Tror han har ett pågående herpesutbrott just nu då han nyser och ögonen rinner, och att det kanske kan påverka allmäntillståndet lite. Han äter och så som vanligt, men sover verkligen mer än vanligt.

 

 

 

Vi åkte och hämtade Wyoming som blivit utskriven från djursjukhuset!!! Hon var verkligen pigg när vi kom, det var väldigt kul och skönt att se. 

 

 

 

Kortet strulade när jag skulle betala på kliniken. Så pinigt. Det är inte första gången jag inte kunnat betala på plats, men de brukar vara snabba med att säga att de kan mejla fakturan istället. De senaste två gångerna hade de dock inte mejlat fakturorna (sammanlagt 4 stycken på sammanlagt över 30.000) så jag ville gärna reda ut det på plats, för den goda stämningens skull.

 

Så nu ringde jag Nordea för att fråga vad problemet var och jag hann bli riktigt frustrerad kan jag lova. Nu låter jag väl dögammal men; varför ska det vara så himla svårt att få prata med en levande människa och inte en bot, när man söker kundtjänst? Jag blir GAAAAAALEN på att man alltid hamnar i någon jävla chatt som verkligen 0 av 10 gånger kunnat ge mig svar på min fråga. Rotar man ännu mer kan man hitta en FAQ, men så klart hittar man inte sin fråga där heller för den är för specifik, men något jäkla nummer att ringa ska du inte tro finns? Nej då ska du logga in i internetbanken och skicka ett MEJL? KAN JAG INTE BARA FÅ PRATA MED EN MÄNNISKA?!

 

Tillslut hittade jag ett nummer och när man väl ringer så får man höra ett förinspelat meddelande som är sjukt lång och helt irrelevant? "Du vet väl om att du kan hitta vanliga frågor och svar på vår hemsida, www.nordea.se" JAMEN DET VET JAG VÄL DET VAR DÄR JAG HITTADE TELEFONNUMRET!!!! Sedan ska det KNAPPAS fram. Till all jävla förbannelse.

 

Jajajajajaja tillslut fick jag prata med en jättetrevlig man som sa att vi hade en veckospärr för hur mycket vi kunde betala med kortet så jag höjde den spärren. Slutet gott, allting gott.

 

Fast jag var inte nådig i deras kundundersökning som de begick misstaget att skicka till mig efteråt.

 

"Det känns som jag står på krogen och ska beställa en drink, ta kort på mig!" sa jag till Martin Böwes som var snäll nog att göra som jag sa.

 

 

Efter samtliga av våra besök var betalda och Wyoming var med oss styrde vi vår kos mot Nordby för att hämta ut medicin till Wyoming och jag behövde verkligen köpa nya skor. För dragkedjan fastnade när jag skulle ta på mig dem, Martin skulle vara snäll och dra loss den men hela blixtlåset ramlade av och var omöjligt att få på igen. Jag fick ett raseriutbrott och slängde skon i golvet men missade golvet och träffade min egen fot i stället.

 

Så det blev ett par nya pjucks. Det fanns exakt likadana som mina gamla, SÅNT gillar jag som avskyr att prova nya grejer.

 

Stackars jävlar som jobbar på Skopunkten för övrigt. SOM de måste merförsälja. Jag avskyr att köpa skor, och när jag gör det så vet jag oftast vad jag vill ha; vita tygskor, bruna kängor osv. Jag köper skor för jag behöver specifikt ett visst par skor, inte för att det är roligt att köpa massa skor. Så har jag dessutom oftast bråttom när jag gör det, för jag handlar oftast skor när det är just kris och jag måste byta de jag har på fötterna just i stunden, och handlar extremt målmedvetet.

 

"Du vet väl om att om du tar ett par till så är det halva priset på billigaste paret?"
Jamen snälla rara människa hade jag velat ha ett par till så hade jag väl stått här med två par pjucks just nu?

"Och impregnering?"

Jag brukar alltid svara "det har jag redan, tack ändå" men sanningen är att även om de lyckats pracka på mig impregnering tidigare i mitt liv för att jag är en people pleaser som inte kan säga nej, så har jag aldrig impregnerat en enda skojävel i hela mitt liv.

 

 

Wyoming var sedan officiellt HEMMA. ❤️

 

 

 

 

 

Sophie numera kallad Megachonker eller Chunk Morris.

 

 

Martin sa att han tyckte Sophie verkar så mycket gladare nuförtiden. Jag lovar att det är för att han är hemma mycket mer, nu när han är heltidssjukskriven. Hon älskar honom verkligen. Som ni säkert kan se. (En parentes här bara, jag frågade Martin om det gick bra att jag skrev i bloggen att han var sjukskriven och han sa "skriv att det är efter komplikationer av min penisförminskning, att den inte gick så bra ") asså jag orkar inte hahahaha

 

 

 

Vi lagade Hellofresh, denna gång blev det grekisk kyckling med citronpotatis. Hel. Ve. Te. Vad gott det var. Kycklingen var helt otrolig? Så saftig och mör. Vi har en massa mat att laga kommande dagar så jag passade på att göra tabberas på min del av maten, och smäckte i mig mina två portioner direkt. Tycker Hellofresh-portionerna kan vara lite små ibland så det var najs att äta sig riktigt mätt.

 

 

Jag var så jäkla trött efter det så la mig faktiskt innan 20.00 den kvällen. Lyssnade på Creepypodden och försökte somna, lyckades strax efter 21 men vaknade innan 22 igen och hade lite svårt att somna om för jag var svinvarm och hade typ... massa slem i halsen/näsan. Somnade om strax innan 23 igen men fick ändå typ 7 timmars sömn. Måste medge att jag ändå kände mig rätt utvilad när väckarklockan ringde kl 06.00. Då var det dags att hämta Fredrik och åka mot Trollhättan och Johannas examensceremoni!

 

 

Kan inte fatta att hon är färdigutbildad? Hur jävla sjukt? Hon började ju plugga alldeles nyss liksom..

 

 

Kolla en sån jävla PINGLA. Grattis, grattis, grattis och bra jobbat Johanna!!!!

 

 

I vanlig ordning kantas mitt liv av kattärenden så jag hade mött upp ett jourhem på NÄL på vägen mot Trollhättan för att ta emot en katt, som jag när ceremonin var över skulle överlåta till hans nya matte som kommit dit med tåget från Göteborg.

 

Lilla fina Pettsson. Första tiden i nya hemmet har varit lite svajig då han spytt varje dag, men hoppas vi ska kunna få bukt med det.

 

 

Och sedan bar det av hemåt. Så skönt att vara hemma, och så glad att Wyoming var tillbaka. 

 

 

Jag skulle dock bara vara hemma lite drygt två timmar innan det skulle vara dags att åka iväg igen, i nya kattärenden. Jag kom på att Love is Blind Sverige hade premiär den dagen, så givetvis sträckkollade jag igenom de 4 avsnitt som släppts samma dag!!! Ska erkänna att jag spolade lite här och var, för jag orkade inte med allt jangel.

 

Jag känner igen hon Catja så jävla väl? Men kan för mitt liv inte placera henne?

 

 

Det blev dock bara ett avsnitt till en början eftersom jag var tvungen att åka sedan.

 

Hejdå lilla Sterling.

 

 

Jag åkte till ett jourhem för att hämta en katt där, och sedan till veterinären för att vaccinera katten jag hade med mig och hämta en katt till, som skulle flytta till ett nytt jourhem. Det är de som äger Kristallstugan som har öppnat i stan, Jaqueline och Alex, som skulle vara jourhem åt katterna så jag åkte dit för att överlämna dem. Alltså vilka otroliga människor. Jag dröjde kvar i butiken mycket längre än nödvändigt för det infann sig ett lugn bara av att kliva in där, och underbara Jaqueline då som sa "Ida jag bara måste krama dig, vi är så glada". Gurl, det är ni som gör mig en tjänst här, men alltid trevligt när människor gör det med glädje.

 

 

 

 

Väl hemma sedan kraschade jag i sängen och såg klart på Love is Blind. Självklart med bästa sällskapet.

 

 

När jag sedan gick upp så tre timmar senare mådde jag absolut skit. Hjärtklappning, sprängande huvudvärk, illamående. Vi kämpade ändå på och lagade mat. Denna gång kikärtscurry med ris.

 

Har ni sett så söta tossar.

 

 

Av någon anledning tyckte katterna denna maträtt av alla luktade supergott.

 

 

Den var helt okej men inte så mycket mer faktiskt. Sällan jag inte tycker Hellofresh är jättegott men allt kan ju inte falla i smaken så klart.

 

 

När vi ätit klart (jag åt inte ens upp för jag mådde dåligt, förstår ni) lät jag katterna kolla på Cat TV och gick faktiskt och la mig.

 

 

 

Jag mådde superdåligt både när jag la mig och när jag vaknade. Jag blev så ledsen för jag hade ju så mycket att göra den dagen, men det kanske var just det. Dagarna går i ett.

 

Så jag fick ställa in allt och spenderade mer eller mindre hela dagen i sängen. (Det blir för övrigt så himla mycket kattbilder när jag går hemma på dagarna, sjukt.)

 

 

 

 

 

 

På eftermiddagen behövde jag vara lite produktiv för att inte få ångest, så jag tog tag i en hel del administrativa grejer som jag haft hängandes över mig ett tag. Det var skönt som attan att få det gjort.

 

 

 

 

Wyoming värmde sig framför konvektorelementet.

 

 

 

 

 

 

 

Och det är verkligen så otroligt vackert ute nu när vi har så mycket snö. När sjutton hade vi så här mycket snö, och så här länge, senast?

 

 

Jag har ju börjat budgetera denna månad igen. Jag får CSN tidigt denna månad så januaribudgeten blev kort, och februari blir makalöst lång istället. Men det ska nog lösa sig.

 

 

Sötaste sällskapet. Prasslar man med papper kommer hon på 0.001 sekund för hon tror att allt prasslande papper blir en pappersboll som hon kan jaga.

 

 

Sophie aka. Megachonker aka. Chunk Morris ockuperade mitt knä så klart.

 

 

Sedan förflyttade vi oss in till Bowies. Vi spelade lite datorspel (han spelade och jag kollade på). Vi återupptog ett spel vi spelat innan som var så märkligt, Ad Infinitum. Det är ett skräckspel som utspelar sig under första världskriget. Tyckte dock att det tagit sig och gått ifrån att bli konstigt till riktigt bra. Det påminner mig om Amnesia, ett annat hemskt bra skräckspel. Hade önskat lite mer pussel i form av gåtor och sånt, typ som i Silent Hill, men i gengäld är det väldigt snyggt rent estetiskt.

 

 

Vi avrundade kvällen med lite glass framför serien Lie to Me som jag älskade när den kom. Såg säsong 1 och 2 säkert 10 gånger, men nu har jag inte sett den på massor av år så nu är den faktiskt lite intressant igen. Är dock inte alls lika imponerad av den idag om jag var när jag var 17.

 

 

Imorse när jag vaknade gick jag upp ganska direkt för att gå på toa och sen mata katterna. Vid förstnämnda insåg jag att vi inte hade vatten. Det hade fryst. Igen. Som tur var, behövde vi bara starta fläkten nere i pumphuset så kom det tillbaka inom typ 4 timmar.

 

Katterna tokälskar min värmefilt mer än jag, 

 

 

 

 

Har sagt det förr och säger det igen; så vackert ute.

 

 

Efter att ha ätit extremt sen frulle och suttit med lite administrativa grejer i två timmar kände jag att jag behövde röra mig. Så jag gick en promenad, och passade på att ringa Amanda samtidigt för att catcha up. Jag känner inte att jag varit mitt bästa jag i vår relation den senaste tiden, så det var lite skönt att få prata en längre stund om allt och ingenting.

 

 

 

Kolla hur det rosa ljuset reflekteras på bergen till vänster. Wow alltså.

 

 

 

 

Över en timmes promenad blev det, eftersom jag glömde bort att vända om. Blir ju lätt att man traskar på tills man känner att det räcker, men så ska man gå hela vägen tillbaka också.

 

Jag har haft ett litet dilemma senaste veckan som intensifierats senaste dagarna. Det är nämligen så att jag haft en hemtenta att skriva, som ska lämnas in senast om typ 3 timmar. Eftersom vi blev utan vatten dagen innan tentan släpptes, och Wyoming blev inlagd på sjukhus och vi inte visste om hon skulle klara sig, och det har varit 9-10 grader i huset.. så har jag varit duktigt handlingsförlamad. Ärligt talat så har jag mest legat i sängen och fördrivit tiden. Nog för att jag är duktig på att prokrastinera men detta känner jag har varit - absolut inte bortom min kontroll - men en extremt stor utmaning som jag inte riktigt mäktat med. Något jag beskrivit tusen gånger i bloggen nu känns det som. Det var först när vattnet var tillbaka och Wyoming kom hem som jag kände stenen lätta från bröstet och förhoppning om att komma till skott med tentan. Men så blev fredagen så hektisk. Jag mådde så dåligt fredag kväll och även lördag. Då kvarstod idag.. och då försvann vattnet igen och man liksom föreställde sig att vi skulle behöva gå igenom den skiten igen.

 

Jag erkände mig besegrad. Jag ville verkligen, verkligen inte ge upp och inte lämna in något alls. Men jag kände att jag klarade inte den kraftansamlingen och den stressen. Jag inser ju att detta inte bara låter som, utan också ÄR en massa ursäkter, men jag kan ändå känna att jag har gjort mitt bästa för att hålla ihop det. En mäktig hemtenta på det.. nej. Johanna har sagt att skicka alltid, alltid in något, även om det inte är bra. För då finns alltid en chans att klara det, och om inte får man i alla fall feedback. Det är ju så himla sant, men denna gång... Det gick inte. Jag mejlade med min lärare (som säkert får tusentals mejl med dåliga ursäkter på varför uppgifter inte lämnas in i tid) men han sa att jag skulle ta det lugnt och att det kommer en ny möjlighet om typ en månad.

 

Det är ju en falsk känsla av lättnad på ett sätt eftersom jag bara skjuter mig i foten som skaffar mig mer jobb längre fram, men det bara kändes så skönt att acceptera mitt val eftersom det hängt över mig i en vecka. Det känns ju å ena sidan sämst att redan första terminen skjuta upp en uppgift, men å andra så vill jag vara lite snäll mot mig själv och tänka att jag har gjort så gott jag kan. Jag kommer på mig själv flera gånger om dagen med att jag inte ens andas. Alltså, inte andas snabbt utan bara håller andan. Känns som centrala nervsystemet är så laddat att det är elektriskt. Jag behöver komma i fas lite efter den... systemkollaps vi upplevt senaste veckan.

 

Jaja. Vad är väl en bal på slottet.

Häj bloggen!

 

Kolla så vackert det är ute, till och med från sängen sett!

 

 

Den här historien tar vid där rörmokaren kom hit!! Bara så, någon timme efter att jag skrivit förra inlägget så hörde vi inte hur det knackade på dörren men typ, dunsar från under huset. Jag sa till Martin "vad sjutton är det som låter?" varpå han reste sig och gick ut i huset för att lyssna. Under tiden anlände rörmokaren till vår ytterdörr så Martin fick helt oförberedd öppna dörren iförd Breaking bad-onesie och min gamla Cozee-tröja. Jag fick samla mig en stund inne i sovrummet innan jag gick ut, för jag skrattade så mycket. Inte för att det är något fel med det, det är ju så jag själv går klädd 100% av tiden hemma, men för att Martin inte vill vistas offentligt i mjukisträningsbyxor ens. 

 

 

Anyway, de inspekterade rören, vi satte igång pumpen och VOILÀ!!! DET RANN VATTEN UR KRANEN!!!! Jag stod i huset med Martin i telefon och skrek av glädje samtidigt som jag sprang runt och öppnade varenda jävla kran i huset. "VI HAR VATTEN HÄÄÄÄÄR, VI HAR VATTEN HÄÄÄÄÄR, VI HAR VATTEN HÄR OCKSÅ!!"

 

Tack tack TACK till Byggservice Tanum för den otroligt snabba hjälpen, ni har räddat vårt liv känns det som. ALLA ska anlita dem i framtiden ok!!!!

 

Vi vågade inte riktigt ropa hej när vattnet var igång, för att det kändes för bra för att vara sant. Trycket i vattenkranen i badrummet avtog ganska häftigt och vi blev så nervösa att det skulle försvinna. Rörmokaren trodde det var en ispropp som orsakade det men Martin fick en snilleblixt och plockade av det lilla munstycket och rengjorde det, för det hade samlats massor av skit där. Så efter det var allt i sin ordning!!!

 

Det första han gjorde var att diska. Katterna var lika chockade över att se vatten som vi var tror jag. 

 

 

Så arg.

 

 

Och några sov bekymmersfritt.

 

 

 

Wyoming har ju legat inne på Fredrikstad Dyrehospital i fem dagar nu. Hennes värden har varit svåra att få bukt med. Men igår morse var första gången hon åt, precis när de började överväga att sätta sond på henne. Sedan dess har aptiten hållit i sig, peppar peppar ta i trä. Hon har blivit piggare överlag och äter självmant. Först igår kväll började natriumvärdena att sjunka efter lite medicinering.

 

 

Och nu ringde veterinären för en stund sedan och berättade att värdena är normala och att hon är redo att komma hem. Jag vågar verkligen inte slappna av och känna att problemen är ur världen, men att hon mår bättre nu är det viktigaste och vi får ta en kris i taget. Klockan 14.00 ska jag hämta henne, kan fan knappt bärga mig!

 

Hur som haver, vattnet kom tillbaka och jag tvättade 5 maskiner tvätt samma dag. Vilken ynnest det är med värme, el och rinnande vatten, tycker ni inte?

 

 

Men som alla vet är underbart kort; på kvällen hittade jag en vattenläcka i taket. SÅKLART. Vi bad om vatten, vi fick vatten.

 

 

Martin, den stackars stackars mannen, fick hämta stegen och klttra upp på vår "vind" där han hittade orsaken till läckan, som var kondens som rann ner genom golvet. Vi ställde dit en liten hink till att börja med men kommer ju behöva åtgärda det vid tillfälle. Men inte idag, Satan.

 

 

Han tog en dusch och Artemis tog tillfället i akt att ockupera hans Cozee. Se så olycklig hon ser ut.

 

 

Vad FÅ samtal det ringdes den dagen?? Räknade antalet inkommande, utgående och missade. Sammanlagt 45 stycken.

 

 

Vi var i alla fall hysteriskt lyckliga över vårt återvunna vatten. Martin åkte in till stan och handlade diskmedel, tvättmedel, sköljmedel, hushållspapper och andra grejer som krävs vatten för att använda, då vi insåg först då att de var slut. Under tiden storstädade jag huset, samtidigt som jag pratade i telefon med mamma. Det enda jag inte gjorde var att dammsuga, för katterna sov så gott och jag ville inte störa dem.

 

 

 

Det blev en ny dag och livet kändes så mycket ljusare och bättre. Vi intog frulle med gott humör och sedan tänkte Martin att han skulle klättra upp på taket och gräva bort snö ur ventilationen. Vi gick ut men jag tittade upp på taket och bad honom låta bli. Det saknades bara att han halkade, ramlade ner och bröt varenda ben i kroppen.

 

 

Det blev en liten sväng ut i alla fall. Har sagt det förr och säger det igen men det är verkligen så vackert ute, det är synd att det inte fastnar så bra på bild.

 

 

Äntligen kände jag att ordningen var återställd och livet liksom kunde börja på nytt. Vi pratade om det Martin och jag hur mycket det påverkade en mentalt. Han sa det så bra som "jag känner mig renare nu än igår efter jag hade duschat, trots att jag inte duschat nu". Det går inte att beskriva, det liksom bara sitter i bakhuvudet och stör hela ens existens.

 

Alltså sättet jag pratar om detta på, som om det vore ett trauma? Men kontentan är i alla fall att jag har varit så fucking olycklig, och nu är så glad och tacksam för att saker funkar som de ska. PEPPAR PEPPAR.

 

Med lite ny luft under vingarna kände jag mig manad att ta hand om lite måsten. Kitty och Max hjälpte mig med lite redovisning av kvitton, som ni kan se.

 

 

Min kära kollega/chef vet vad som gör mig glad. Jag tog med en handsprit till butiken, som är en av de bästa jag någonsin använt. Den är vattning, kladdar inte, dunstar snabbt och luktar så jävla gott av vattenmelon!!! Tog med den till butiken i hopp om att de skulle beställa den nästa gång de beställde från Tingstad.

 

 

Fick sällskap av Artemis också under tiden jag administrerade lite.

 

 

Sedan var det dags att laga mat! Vi har massvis av Hellofresh liggandes i kylen som vi behöver komma ikapp med.

 

 

 

Det blev smörstekt öring med krämig orzo med gurk- och myntasallad vid sidan av. Det var väldigt gott, första gången jag åt öring. Inte smaksensation men kanske billigare alternativ till lax? Kanske? Jag har dock dille på orzo så maträtte får helt klart väl godkänt.

 

 

 

Att den där korgen inte gått sönder ännu är ett mysterium tillika mirakel.

 

 

Jag sliter lite med att komma ikapp det jag varit helt handlingsförlamad inom senaste veckan. Igår kväll tömde jag mejlen, svarade på sms, messenger och PM till Katthjälpen vilket var väldigt skönt, men det bygger snabbt på igen. Jag bytte faktiskt jobbhelg med en kollega denna vecka, för det kändes alldeles övermäktigt att jobba i helgen med tanke på allt jag har att göra nu, och så tar Johanna examen imorgon så jag ska till Trollhättan och vara med på ceremonin, på lördag måste jag till Amanda en sväng och på söndag är deadline för ännu en hemtenta... som jag... inte... börjat på...

 

 

En sak i taget. Om mindre än en timme ska jag åka och hämta Wyoming som blir utskriven från djursjukhuset idag och äntligen får komma hem. Hoppas livet kan återgå till det normala, om än bara för en stund.

 

Tack för ni läser! Hare gött haaaj! ❤️

Häj bloggisen!

 

Misären fortsätter. Vi höll ändå både modet och humöret uppe de första dagarna utan vatten men dag tre tappade vi gnistan helt.

 

Jag har så svårt att fokusera på någonting alls egentligen, allt jag kan tänka på är att jag känner mig äcklig och smutsig och att allt annat också är äckligt och smutsigt. JAG VILL TVÄTTA MINA HÄNDER.

 

Så jag har mest spenderat tid i sängen och bara väntat på bättre tider. En period var jag ändå rätt motiverad att börja skriva på min hemtenta men jag kan inte förmå mig att fokusera på något alls faktiskt. Känner mig smutsig och obekväm. Jag brukar duscha 1-3 gånger om dagen.. och jag brukar ägna en stund åt att städa varje dag, innan jag åtar mig något annat. Allt det är ju för att hålla huvudet, tankarna och måendet i schack. Nu är allting liksom... out of whack.

 

Katterna har inget emot att vi hänger i sängen med vår värmefilt under täcket. Artemis bäddade till och med ner sig själv.

 

 

I lördags åkte jag till Nordby för att ta en dusch på personaltoaletten. Det var jäkligt gött, även om det är drygt att behöva åka 40 minuter för att kunna tillgodose ett basalt behov.

 

 

 

Martin ringde och frågade om han fick bjuda mig på frukost i stan. Det tackar man ju inte nej till direkt.

 

 

 

Wyoming hade varit lite hängig under dagen, och dagen innan. Verkade inte riktigt vilja äta, satt vid vattenskålen som om hon ville dricka men inte förmådde sig. Ville inte ha godis. Men så är det ju så kallt, och utan rinnande vatten har jag inte kunnat tvätta henne baktill där det fastnar kiss, så tänkte att hon kanske var obekväm och besvärad av det. Jamade när jag kom nära (vilket hon aldrig någonsin gör), som för att säga åt mig att inte röra henne. Men ringde ändå veterinären på söndagen, för att boka tid för undersökning på måndagen. Men bara timmarna efter spydde hon blod.

 

 

Så vi satte oss direkt i bilen och drog till Fredrikstad djursjukhus.

 

 

 

Lilla älsklingen. Hon mådde verkligen, verkligen inte bra. Jag var ganska upprörd, då jag vet att Wyoming på ett sätt lever på lånad tid då hon trotsat oddsen gång på gång. Veterinären sa "hon är en riktig överlevare" men jag är också rädd att den turen snart kommer ta slut.

 

 

Det blev en kort och orolig nattsömn innan det var dags att åka in till veterinären i stan med en av föreningens katter. Som tur var såg allt ut att vara bra med henne.

 

 

Efter veterinärbesöket åkte jag till Nordby för att möta min far på Jula, eftersom han slutade jobbet vid 10. Vi handlade lite tätningslister till fönsterna, tog en lunch och jag smet inom jobbet för att låna toaletten och mingla lite med en kollega.

 

När jag kom hem var det åtminstone väldigt vackert hemma.

 

 

 

 

Jag lyckades få tag på en rörmokare som kunde komma och hjälpa oss att lokalisera var vattnet hade frusit någonstans. Han såg att det var inget fel i pumphuset utan det var rören under huset som var helt genomfrusna hela vägen. Han tejpade upp en värmeslinga längs största röret men sa att det kommer inte räcka i denna kyla. Så jag åkte till pappa för att hämta mer värmefläktar och Martin åkte in till stan för att köpa rörisolering och en hårfön.

 

Vi satte in en värmefläkt och såg att det mest troligt läcker någonstans. Även inne i huset, när man häller vatten i handfatet är något galet för det rinner från röret rätt ut på golvet. Med värmefläkten på plats fanns inte så mycket mer att göra för tillfället, stämningen var vansinnigt dålig för vi båda var frustrerade och ledsna, så vi åkte åt varsitt håll för att ta en dusch och äta mat.

 

 

Jag åkte till Johanna där jag fick både duschat och blev bjuden på middag. Fredrik var också där och hans hund Max. Kolla så söta de är, Max och Herman.

 

 

Efter middagen drack vi te och spelade finns i sjön.

 

 

Med lite nysamlade krafter kunde Martin och jag sedan försonas hemma och ta nya tag.

 

Så direkt när jag vaknade idag kontaktade jag rörmokaren igen som vi väntar på just nu. 

 

Martin gav mig halva sin Statoil.macka till frukost och jag delade den systerligt med Artemis.

 

 

Kitty klättrade ännu en gång upp på luftvärmepumpen, och rev ner en gardinstång på vägen.

 

 

 

Vi gick ut till husgrunden, där fläkten gjort ett jäkla bra jobb!! Oklart hur varmt det var där inne men säkert runt +15, det var i alla fall varmare under än inne i huset kan jag säga. Det verkade inte riktigt behövas, men vi blåste på rören med hårtork innan vi satte dit isolering.

 

 

Jag har inte direkt klaustrofobi men det är nästan så man utvecklar det där inne. Man kan knappt sitta upp raklång. Det är jättesvårt att ta sig fram, särskilt eftersom man kryper på vassa stenar. Dessutom hänger det en massa spindel-kokonger i taket :(((((( men jag såg inte en enda levande spindel där inne så det var okej... annars hade jag aldrig, aldrig, ALDRIG någonsin krupit in där.

 

 

När isoleringen tagit slut kändes det som det blivit kallare där inne igen eftersom vi haft luckan in dit, öppen. Så vi bestämde oss för att vi var klara för nu, det mesta verkade tinat MEN vi vågar inte sätta igång vattnet ifall det är någonting som gått sönder. Därför väntar vi på rörmokaren innan vi gör något mer.

 

Häj bloggen!

 

Jag sitter här i sängen i trippla lager kläder och mössa på, för det är lite kallt här hemma. Vi är inne på andra dagen utan vatten, det har fryst i ledningarna. Det fuckar liksom upp hela ens momentum, man vill inte göra något alls för man kan inte ens tvätta händerna, eller duscha. 

 

 

 

Så de senaste två dagarna har inte varit så extremt spännande faktiskt, då vattnet frös natten till igår. Martin skulle egentligen åkt till Oslo igår men av olika anledningar stannade han hemma, något jag i retroperspektiv känner mig väldigt tacksam för.

 

 

 

 

 

Som tur är har farmin hjälpt oss med elen hemma och fixat så huvudsäkringarna inte ska gå när vi har igång konvektorelementet nu. Så den går på full patte, men ändå blir det 9 grader inomhus på natten. Det är ju inte så jävla festligt, men ärligt talat är jag mest glad att vi inte har strömavbrott. Martin pratade om att ta in på hotell och det hade jag kunnat göra om det inte vore för att jag inte vill lämna katterna hemma. Konvektorelementet vill jag inte låta gå så varmt om ingen är hemma.

 

 

Så igår satte vi igång ett värmeelement vere i pumphuset i hopp om att det skulle lösa upp isen. Vi var ändå ganska hoppfulla men på kvällen började tålamodet och det goda humöret sina. Jag hade verkligen bara legat på soffan hela dagen, ovillig att göra något alls för man känner sig så jävla begränsad. Det är en sten i skon på något sätt. 

 

Som tur var, fick vi komma till Johanna och inte bara låna duschen men hon bjöd också på middag!! Vi har visserligen matlådor i kylen, och skulle väl rent teoretiskt kunna laga mat, men det känns så där när man inte kan diska.

 

Sallad med grillost och potatis serverades dagen till ära.

 

 

Sedan satt vi framför kaminen och tinade upp frusenheten som liksom sitter i benmärgen.

 

 

TACK Johanna som räddade hela vår dag.

 

Väl hemma sedan, så tog jag mig tid att faktiskt städa och ställa i ordning lite grejer. För kaos på utsidan ger mig kaos på insidan. Jag hade varit för deppig och handlingsförlamad under dagen för att få något vettigt gjort, men i vanlig ordning så kom motivationen vid typ 23.00.

 

 

 

Jag vaknade 07.45 imorse och tyckte mig höra att vattet stod och rann i full kraft. Så jag gick upp för att stänga av det bara för att inse att det var konvektorelementet som lät och inte kranen. 

 

 

Så ännu en förmiddag passerade utan vatten i kranen.

 

 

När det är -26 grader ute och du inser att du kunde ha bott kvar på en paradisö i Grekland om inte någon kidnappat dig på sin semester för 8 år sedan:

 

 

Det är såå kallt på golvet, stackars, stackars katterna alltså.

 

 

Kitty hoppade mot bättre vetande upp på lutfvärmepumpen (som vi för övrigt verkligen behöver få ordning på). Men sedan kom hon fasen inte ner. Martin tog sig an uppdraget att hjälpa henne, det lyckades.

 

 

Jag åkte iväg en sväng för att hämta en katt som skulle till sitt nya hem. En jättesöt kvinna vid namn Lena som bor en bit utanför stan. Hon är född -46 så är lite äldre men jävlar vad det är krut i den tanten kan jag säga. Hon hoppade fram på kryckor eftersom hon opererats nyligen men var ändå ute och matade sina får 3 gånger om dagen oavsett väder och vind. vår stora katt Potatis som vi haft i föreningen i över två år fick flytta dit, och jag ber till gudarna att det ska funka. Han har ju så extremt speciella behov verkligen; inga andra katter, hundar, män, barn, måste gå ut, blir aggressiv om han inte får mat. Men om alla dessa kriterier uppfylls så är han liksom underbar och mysig och tillgiven. 

 

Lena var verkligen så himla söt och hon döpte genast om Potatis till Purr Purr, haha. Jag följde med henne ut till fåren och hjälpte henne att ge dem mat, inte för att hon bad om hjälp men för jag gärna ville hjälpa. Hon var så jäkla söt verkligen. Håller tummarna att de kommer trivas tillsammans.

 

På vägen hem ringde jag mamma för lite mingel och för att fråga om man kan frysa in kyckling med sista förburkningsdagen idag. Egentligen tänkte vi laga Hellofresh, för kycklingen går ut imorgon, men vill inte tillaga kyckling utan möjlighet att diska.

 

Vi fick dessutom ny leveras av Hellofresh idag, man vill ju inte hamna för mycket ur takt. Pedro var ett stort fan av lådan som ni kan se.

 

Så nu sitter jag här i sängen och det känns som man liksom.. svävar i limbo. Det finns tusen saker jag hade kunnat ta itu med, men känslan av att inte kunna bli helt bekväm hänger över mig. Är märkligt hur det där funkar egentligen, men det bara stör mig så jäkla mycket. Undra om någon annan kan relatera eller om det bara är jag som är lite konstigt.

 

 

Vi tänkte bespara Johanna våldgästandet idag och drar till Nordby om en stund för att äta mat. Tänkte även köpa en kattlåda till Lena som nog behövde en större än den hon hade, panta, lämna in gamla pantkvitton som snart blir ogitiga och slänga lite källsortering längs vägen. Vad annat ska man få tiden att gå med nu när omtändigheterna inte tillåter mig fokusera på något produktivt.

 

Ska man se det positivt så har vi ialla fall inga andra åtaganden som vi måste förhålla oss till, som jobb eller föreläsningar eller annat.. det hade varit väldigt stressigt och frustrerande tror jag. Också skönt att vi faktiskt har ström i huset och ändå ar värme, och på något vis tycker jag att det är så vackert ute med all snö att jag kan faktiskt inte förmå mig att avsky vintern eller kylan. Trots allt.

 

Tack för ni läser! Hare gött haaaaj!

Häj bloggen!

Först och främst. Hur jävla söt är inte den här katten? 

Så då var det ur systemet.

Förbered er på massor av kattbilder. För de senaste två dagarna har jag verkligen bara varit hemma. Det är faktiskt jävligt ovanligt, att jag inte lämnat huset två dagar i rad. 

Gårdagen ägnades i alla fall helt och hållet till att skriva min examinationsuppgift. Det gick förvånansvärt jäkla bra alltså. Många av mina klasskamrater var helt rasande över att uppgiften var så stor och omfattande, men jag tyckte faktiskt bara det kändes så vid första anblick för att uppgiften var väldigt utförligt skriven, dvs. den innehöll mycket text. Men jag tyckte den var jättebra i det avseendet att det var väldigt koncist hur han ville vi skulle lägga upp det. Tidigare har uppgiftsbeskrivningarna varit mycket kortare, men då har man istället känt sig osäker på hur man ska göra, hela uppgiften igenom. 

På kvällen, när jag skrivit klart 3 av 5 punkter, så var jag ärligt talat så himla nöjd. Jag kände att detta är något av det bästa jag skrivit. Så insåg jag… denna uppgiften kommer inte bedömas F-A, utan bara underkänd eller godkänd. Lite tråkigt i det avseendet att jag faktiskt kände att jag levererat, men skönt för då kände jag att jag kunde sänka ribban och bli klar snabbare. 

På kvällen kom Johanna hit som den räddande ängel hon är och hjälpte mig skriva referenserna. Jag förstår så himla mycket bättre när jag får sitta bredvid någon som förklarar hur jag ska tänka, jämfört med att läsa i en mall. Så, så, så tacksam för detta!! Jag klarade till och med skriva referenser själv efteråt utan att använda mall!

Förresten visste ni att hon är färdig med sin utbildning nu?! Efter tre års studier fick hon veta idag att sista uppgiften var godkänd, och därmed är hon helt redo för examen! Helvete vad tiden går snabbt. Och jag har redan gjort en sjättedel av min utbildning?

Klockan 23:23 åkte uppgiften in!

Det som kvarstod var att förbereda en PowerPoint-presentation. Jag var så trött och hade svårt att fokusera, så jag tramsade mest och skrattade så jag nästan kissade på mig. 

Så blev det morgon och dags att slutföra uppgiften! Jag skrev min PowerPoint och min presentation, och vid 12 kom farmin för att hjälpa oss byta några grejer i proppskåpet. Kände mig så otrevlig som inte tog mig tiden att umgås något utöver det men klockan 13 hade jag min examination och var fortfarande inte helt klar med redovisningen.

Pulsen var lite som om jag skulle råna en bank mitt i lunchrusning precis innan men det gick bra. Fattar inte riktigt varför jag blev _så_ nervös men tror det var lite inför om jag skulle få tekniken att funka, jag har fan inte jobbat med PowerPoint på 15 år och har aldrig skärmdelat innan heller för den delen. Men det gick jättebra. 

Satt och skrev med min klasskompis Eira under tiden och hon är så satans rolig att jag vid ett tillfälle fick stänga av kameran för att mina klasskompisar inte skulle tro jag skrattade åt dem. Tokälskar Eira. Otrolig kvinna. 

När examinationen var klar så var det som att all luft gick ur mig. Såg verkligen fram emot en kväll utan någon som helst prestationsångest eller stress över saker som väntar på att göras. Martin och jag lagade middag, drack några cider och sen satte jag mig i sängen och kollade på Game of Thrones. Jag försökte virka men det gick så där, av någon anledning. 

Har även sökt på nätet efter antika skrivbord. Nu när Eddie är borta kan jag ta bort den enorma hamsterburen som står där och smäcka in ett gigantiskt skrivbord istället. Så hittar ni något antikt, robust skrivbord i mörkt trä så hojta till vet jag. Jag är extremt kräsen men allt är av intresse, jag är inte omöjlig. 

Ligger fortfarande i sängen och kollar på när Martin spelar tv-spel. Han åker till en kompis i Oslo imorgon så jag blir ensam i helgen. Det blir tråkigt men kul för honom att komma iväg.

Jag lär väl ha en miljon saker att göra ändå. Imorgon ska jag adoptera ut katt. 

Det var allt för den här gången, tack för ni läser! Hare gött haaaaj! 🦈 

Häj bloggen!

 

Då sitter jag här än en gång, nattugglan. Jag skriver egentligen på en examinationsuppgift som ska lämnas in senast klockan 09.00 på torsdag, men tar mig en välbehövlig tillika välförtjänt paus. Not. Är så trött på att jag som är så lättstressad, som mår skit och blir otrevlig och knappt kan andas när jag känner minsta stress, gång på gång är ute i sista sekund med typ allt jag gör. Någon som vill bli min livscoach? Jag kan inte betala dig men jag är fett rolig ibland.

 

Nyårsafton blev så chill den kunde bli. Jag låg i sängen och mådde dåligt och kollade på Breaking Bad hela dagen (nu har jag sett hela serien fyra gånger) och på kvällen åkte vi till Statoil (i Bastekärr, inte den som tydligen ligger här i skogen) och köpte korv och toast till middag. Fint ska're va serni. Vi kollade på en skitkonstig koreansk film och jag somnade på soffan innan tolvslaget. Vaknade av larmet 23.55 för att tända lampor och dra igång lite musik för att dölja ljudet av eventuella fyrverkerier men det var knappt något alls vid tolvslaget, så himla skönt. Då kunde vi bara gå och lägga oss direkt igen.

 

Det är nog första året jag inte haft FOMO. Alls.

 

Det första jag såg igår när jag vaknade. Någon var visst lite hungrig.

 

 

ÄNTLIGEN nytt år och ny kalender! En nystart rent administrativt, wohoo! Alla som träffar mig regelbundet vet att min kalender är min snuttefilt. Den är med överallt, den gör mig trygg och glad. Jag har skrivit in massa saker i den nya nu, så nu är jag redo för nya året.

 

Tyckte förra årets hade så fin framsida. Vet inte om jag visat min nya? Jag slängde ihop den ganska hastigt, provade en ny leverantör denna gång efter att ha beställt från samma sedan typ, 2015.. men jag kommer nog gilla den ändå tror jag.

 

Denna går till arkivet!

 

 

Igår så var tanken att jag skulle plugga under dagen men det blev inte så mycket med det annat än att jag lyssnade på en föreläsning om rättsväsendet och att predicera risker för återfall bland kriminella. Det var intressant och lärorikt.

 

Jag städade huset och lagade en rätt från Hello Fresh, första gången jag gör det ensam! Krämig baconpasta med ugnsbakad zucchini och tomat. Det blev asgott, om än lite salt för jag råkade öppna fel grej på saltkaret. Hehe.

 

Men när det började dra ihop sig för att åka och hämta Sir Fluffington på Fredrikstad Dyrehospital så tänkte jag att istället för att påbörja något att greja med i en halvtimme så åkte jag direkt. Tänk att jag varit hela 15-30 minuter tidig till samtliga av mina (2) åtaganden detta år. Sjukt.

 

Sophämtningen är inställd pga. dåligt väglag så vi får använda vår gamla soptunna också. Den hade fått sig en hatt.

 

 

Efter att ha kört extremt försiktigt till Fredrikstad kom jag fram i ett stycke. Underbara veterinären där hade supergoda nyheter om Fluffington, han var markant mycket bättre och piggare nu så prognosen för framtiden ser god ut, peppar peppar.

 

 

Vi bilade änu försiktigare hemåt til hans jourhem och efteråt åkte jag hem och kunde ätligen ta kvällen.

 

 

Martin är för söt. Älskar honom.

 

 

På kvällen sedan satt jag i köket och försökte lyssna på föreläsning (Sophie låg och sov på min stol vid skrivbordet, då är det inte mycket annat att göra än att sätta sig någon annanstans). Och katterna tog sig in i skafferiet och rotade runt, och det var så irriterande ljud, tills de slutligen rev ut hälften av allt som stod på nedersta hyllan. Då fick jag nog och gick dit för att plocka ut dem ur skåpet, men när jag öppade såg jag detta:

 

 

Jonny är så jävla söt alltså. Han fick ligga kvar där.

 

Idag vaknade jag två minuter innan larmet skulle gå. Till skillnad från alla andra dagar någonsin så gick jag upp direkt. Tro det eller ej, men förr snoozade jag aldrig, jag gick alltid upp på första larmet. Det var innan vi had 100 katter i huset, för när man vaknar på morgonen så är det så gosigt att ligga kvar och klappa på dem.

 

Jag åkte ännu en gång i väldigt god tid till veterinären, men denna gången i lite tråkigare ärenden och till Strömstad istället för Fredrikstad.

 

Sterling skulle nämligen ha sin månatliga Solensia mot sin artros, men jag tog även med lilla Eddie som skulle få somna in.

 

 

 

Eddie fick en typ böld på sidan av huvudet/kroppen för nån månad sedan eller två. Jag bokade tid för avlivning då men hon var så pigg och hade helt oförändrat allmäntillstånd att jag helt enkelt tänkte att hon får hänga med ett tag till. I helgen reagerade jag på att jag inte hört henne springa i hjulet på länge och grävde fram henne, då såg jag att hon gått ner i vikt och att hon nästan darrade eller skakade när hon rörde sig. Verkade svag. Så jag kände att det var dags, hon var ju ändå nästan 2 år gammal och dvärghamstrar blir inte så mycket äldre än så.

 

 

När de avlivade henne var enda gången någonsin som jag inte varit närvarande när något av mina djur fått somna in. Dels så hade jag inte så mycket att tillföra för Eddies skull, då vi inte hade någon vidare anknytning, men också så var hon inte hanterbar och jag visste att det eventuellt kunde komma att bli lite stökigt. Mest för veterinärernas skull, för att de inte skulle känna press av att jag satt och såg på och var rädda för att jag skulle bli upprörd om det blev lite omtumlande. Så jag valde att gå ut. Jag grät några tårar i väntrummet och snart kom veterinären ut med henne och undrade om jag ville ha med henne hem, men det ville jag inte. Det är något med att avliva sitt djur, det kommer alltid finnas skuldkänslor involverade, fattade jag rätt beslut, har hon haft det bra, kunde jag gjort något som helst annorlunda? Just Eddie hade jag aldrig någon jättestark relation till, men det är klart att man blir ledsen oavsett. Värre kommer det vara med Gangster tror jag, men vi hoppas det dröjer lite till.

 

Vila i frid lilla Eddie. ❤️

 

Sterling redo att åka hem. 

 

 

Juste, jag skulle ringa Länsstyrelsen också för att anmäla en man som jag vet har djurförbud, men som hade 6 katter utanför sitt hus sist jag åkte förbi. Jag hade skrivit länsstyrelsens telefonnummer så många gånger att jag hade det i huvudet, så jag sökte inte upp det eller så utan knappade bara in direkt.

 

*signaler går fram*

*underbar kvinna svarar*

- operation i Värnamo
- hej, förlåt vart sa du att jag hade kommit?

- till operation i Värnamo

- men herregud det var inte hit jag skulle, då har jag ringt fel, ber så mycket om ursäkt

- vart skulle du ringa då?

- ....

- ....

- .... länsstyrelsen

- ah, det händer hela tiden, du har slagit en 2:a eller 4:a fel, jag tar tyvärr inte emot anmälningar om hundar eller katter här

- nej du har väl fullt upp med ditt, tycker det är bra att du fokuserar på det

- lycka till med ditt åtagande!

- tack, detsamma?

 

OTEROLIG kvinna alltså, SOM vi skrattade. Skönt att höra att jag inte var ensam om att begå denna miss. Hoppas detta kommer bli ett stående internskämt i framtiden, "ring länsstyrelsen, eller operation i Värnamo".

 

Så vill ni prata med en riktigt skön kvinna ring operation i Värnamo på 0102445050, ska ni anmäla vanvård av djur ring istället 0102245050. Eller så är det tvärtom.

 

 

Tog en sväng förbi jourhemmet med Fluffington och stämde av läget och vårdplanen framåt. Åkte sedan hemåt. Tog mig dagens Celsius och budgeterade lite grann, Kitty hjälpte till som ni ser.

 

 

Lustigt hur mycket mer intressant exakt allt blir när man egentligen borde plugga. Jag sorterade/rensade/organiserade i några skåp och lekte med katterna superlänge. Hela två fjädervippor fick sätta livet till.

 

 

Mina bäbisar. ❤️

 

 

Så nu på eftermiddagen blev jag så illa tvungen att skriva på mitt arbete. Som tur är hade jag moraliskt stöd.

 

 

Tog ett break på kvällen för att umgås med Martin innan han skulle sova, vi spelade Subnautica.

 

 

 

Så nu har jag lyckats prokrastinera lite till. Det är väl dags att återgå till skrivandet om narkotikabrott och brottsprevention i Strömstad. Jag var återigen så nära att bara ge upp, men jag tycker det minsta jag kan göra är att åtminstone försöka, och hoppas det blir godkänt. Allt är verkligen bättre än inget, i det här läget.

 

Varför, varför, varför gör jag så här mot mig själv. Oklart.

 

Avslutar inlägget med en påminnelse som var lite fin tycker jag.

 

 

Det var allt för denna gången, tack för ni läser! Hare gött haaaj!