Change of Seasons

Häj bloggen!

Just nu lever jag med illusionen om att jag ska kunna "bara blogga lite snabbt" på absolut sämsta tiden i veckan, eftersom jag aldrig kan fatta mig kort och i kombination med detta har sjukt mycket att åta mig idag. Men vi gör ett försök, nu i min 30-minuters glugg.

 

Jag har inte så mycket relevanta bilder för det jag ska berätta så ni får bara stå ut med alla miljoner bilder på katter. Here goes!



I onsdags gjorde jag min näst sista dag på Frejas, och skulle för omväxlings skull inte klippa gräs dagen till ära utan hjälpa till i en annan trädgård där det skulle grävas upp buskar och gräs. Det var så ofantligt tillfredsställande att dra upp grästuvorna med grep, typ ett av det roligaste jag gjort på detta jobb. Mindre roligt var att jag under passets gång satte mig och tog min rast tidigare än de andra, när kunden/husägaren går förbi och ser att jag sitter lite i skymundan (just för att det inte alltid är så uppenbart att man har rast) så han kontaktade chefen för att ifrågasätta hur många som jobbade där och ville berätta att jag satt med min telefon och chillade. Min arbetsledare fick ett samtal men förklarade så klart att jag tagit rast, så läget var ju under kontroll, men jag tycker ändå det är så jobbigt när folk tror dåliga saker om mig. Martin visade mig ett så bra citat på kvällen sen, som han fotat just för att han tänkte på mig;

'We are not who we think we are.

We are not who they think we are.

We are who we think they think we are.'

 

Alltså att vi är inte vilka vi tror att vi är, vi är inte heller vilka andra tror att vi är, utan vi är vilka vi tror att andra tror att vi är. Få meningar har väl sammanfattat mig så väl, haha.

Nåväl, dagen och livet gick vidare.

På kvällen när jag skulle sova sen, hade jag legat stilla och tyst i säkert en halvtimme och haft svårt att somna pga. att det var så himla varmt.. så säger Martin, rätt från ingenstans; "är du haj på grekisk mytologi?"

Det roliga var att han hade liksom ingen följdfråga, inget han funderade på som han hoppades jag hade svaret på, utan han ville bara dela med sig av lite om sin kunskap och berättade om lite random grejer. Som om han legat och tänkt på det och kände att jag bara inte kunde gå miste om detta. Alltså han är för rolig.

 

Det blev torsdag och min sista dag på Frejas. Gräsklippning tillsammans med bästa John! Det var en lite stökig dag eftersom vi skulle dela på oss vid flera tillfällen men vi fick fasen tiderna att klaffa i slutänden ändå, även om vi fick åka tillbaka till första stället i slutet av dagen för att slutföra jobbet och var sekunder från att bli utelåsta från parkeringen där vi hade ställt bilen. Det hade just varit snyggt avslut på min karriär på Frejas.

Det var otroligt vemodigt att göra sista dagen trots min korta tid där. Jag fick säga hejdå till John och Anki som jag jobbat mest med i alla fall, hade gärna sagt hejdå till Dag också som jag haft riktigt bra arbetsdagar tillsammans med också. Men jag hoppas vi ses igen, om jag får hoppa in och hjälpa till lite då och då. Lycka till, kära kollegor! ♥

 

 

Det blev fredag och midsommarafton. Som vanligt vid högtider satt jag hemma med fet FOMO*. Jag passar på att definiera det här för annars vet jag att mamma kommer fråga mig sedan vad det betyder, lol.

(*FOMO är en förkortning av det engelska uttrycket Fear of missing out och är ett mycket vanligt psykologiskt dilemma som kan innebära svår stress eller rädsla för att missa någonting som man anser är viktigt eller har potential att vara fördelaktigt för en själv.)

 

När jag ser bilder på stora sällskap (vänner och/eller familj), fina klänningar och egengjorda kransar så får jag sån ångest över att jag inte är i ett stort sällskap, med fin klänning och gjort en egen krans. Det är samma sak varje högtid, jag får alltid ångest för att jag inte går all in i firandet med massa vänner.

MEN! När jag blir inbjuden så tackar jag alltid, alltid, alltid nej. Jag vill inte. Högtider är inget märkvärdigt för mig och jag har inget behov av att fira det. Men jag känner mig som en dålig människa som inte är en social, härlig person som ÄLSKAR att vara i sådana sammanhang. Det är ju kul när jag väl är med, men jag är inte alls sugen innan. Och ju äldre jag blir desto mer inser jag att man inte behöver göra saker bara för "görandets skull", och att det är helt okej att tacka nej till saker man inte känner sig sugen på.

Så jag tackar alltid nej, men sitter alltid hemma och känner mig sjukt dålig för att jag tackat nej. Inte för att jag egentligen vill, men för att jag kanske mer önskar ATT jag ville.

Men vad är väl detta för problem egentligen, ångest över 100% självvald ensamhet. Jag försöker att inte göra en så stor grej av det, för det går ju över dagen efter, men jag tycker ändå det känns skönt att säga ifall det finns fler därute som känner samma sak. Jag vet att kombinationen högtider och sociala medier bidrar mycket till den psykiska ohälsan, och då menar jag så klart hos människor som mår sämre än jag över detta. Det finns de som inte VALT att inte fira, och för dessa människor kan jag knappt föreställa mig hur dessa tillfällen känns. Ni är inte ensamma, det ska ni veta!

 

 

Så med detta sagt, detta var min midsommarmiddag. Fancy va. Vi skulle egentligen slå på stort och grilla men gasen tog slut så vi krafsade ihop annat istället. Dagen spenderades i trägården med att klippa gräsmattan. Vi åt lite jordgubbar med glass och kollade på Galenskaparnas Stinsen brinner. Det var vårt midsommarfirande.

 

Just det, Martin överraskade mig med en bit jordgubbstårta. Jag blev så förvånad, för jag bokstavligt talat 30 minuter innan hade sagt till Johanna att jag gillar egentligen inte alls sådan tårta men varje midsommar blir jag så sugen. Så det var ju hemskt gulligt!

 

 

Dagen efter midsommar spenderade jag större delen av tiden utomhus under mitt parasoll, med lite administrativt jobb. Det känns som jag aldrig kommer ifatt, sämre med tid blir det nu när jag börjar jobba heltid på torsdag.. men jag håller ändå hoppet uppe om att ett heltidsjobb ger rutiner och rutiner ger mig struktur att ta tag i saker på riktigt och inte bara skjuta upp det eftersom jag "kan ta det sedan".

 

 

 

En liten sneak peek ur min ekonomipärm. Den är typ ett av det käraste jag har, tycker det är så roligt att budgetera och följa vart kronorna tar vägen. Men låt er inte luras, jag kanske har bra koll men jag har definitivt inte bra kontroll haha. Men det är ju en bit på vägen i alla fall.

 

 

Igår var vi i Färgelanda en sväng för att Martin skulle vaccinera sig. Väl hemma sedan fortsatte jag med det administrativa och att svara på alla meddelanden över sms, mejl, messenger och PM till Katthjälpen. Det tar tid alltså. Jag roddade dessutom runt ett infångande av två katter i Bengtsfors som annars ska skjutas idag, men jag hoppas vi inte är för sent ute. En av föreningens katter skulle även till veterinär i Göteborg tidigt imorse och ska hämtas i eftermiddag.. I förrgår var jag sååå stressad över allt detta att jag var nära att bara skrika rätt ut, men jag lyckades samla mig och tänka att allt löser sig..

Det gjorde det. Jag hittade en volontär som kunde köra katten till Göteborg tidigt imorse och en annan volontär som kunde hämta katten i eftermiddag. Jag kunde ta med fällorna till Färgelanda och möta en volontär som kunde köra fällorna till Bengtsfors, tjejen som slagit larm om katterna kunde vakta fällorna, tidigare nämnda volontär kunde sedan köra katterna till en familj i Färgelanda som så snällt anmälde sitt intresse att ta emot dem.

Jag är så, så, så otroligt tacksam för alla dessa människor som hjälper mig. Allt detta de gör, slipper jag. Förr hade jag säkert kört själv till/från Göteborg, till Bengtsfors fram och tillbaka, vaktat fällorna själv och sovit i bilen. Det håller liksom inte.

Nu måste jag dock börja avrunda, jag ska in till stan för ett besök hos gyn som jag väntat på i all evighet känns det som. Woop woop! Det är dessutom *trumvirvel* min och Martins 9-års dag idag!! Tänk att nu är jag lika gammal som han var när vi blev tillsammans, nästan 10 fucking år sedan. Sjukaste jag någonsin hört.

Jag har - jävligt spontant - planerat en överraskning åt honom ikväll så efter mitt besök hos gyn (obs detta är för övrigt helt orelaterat till vår årsdag förresten, det är inte så att jag ska dit och piffa till min vagina (?) eller ta ut spiral eller så, kände att jag bara ville förtydliga det) så måste jag rusa runt i lite ärenden på stan inför kvällens firande. Som jag av förklarliga skäl inte kan berätta något om nu.

Ha det så braaaa peeps! Massa kärlek till er!

 

Hare gött

haaaj ❤️

Häj bloggisen!

Kan vi bara ta ett ögonblick åt att uppskatta att JAG FÅR TILLBAKA MITT HELTIDSJOBB NÄSTA VECKA?! Jag trodde jag skulle känna ett stort besvär av tanken på att gå tillbaka till att jobba heltid med tanke på hur mycket fritid jag är van vid nu, men allt jag känner är 100% glädje och lycka över att kunna ha den stabiliteten i mitt liv igen.

Så glad och lycklig just nu! Jag minns när jag blev varslad, hur jag i början blev helt knäckt men hur jag sedan tänkte att ett varsel är inte så farligt egentligen. Det kommer lösa sig. Nu när jag ser tillbaka på tiden mellan januari och idag så känner jag verkligen att detta var väl inget att bryta ihop för; det gick ju hur bra som helst. Visst var det stundvis praktiskt omständigt men alltså.. det löste sig ju. Kanske hade jag tur och är priviligerad bara. Men jag kan inte påstå att jag tagit så stor skada av detta, i alla fall inte jämförelse med hur kaotiskt jag föreställde mig att det skulle bli. 

Det ska bli så förbaskat underbart att komma tillbaka till Bodypower igen. 💛🖤💛 När allt är tillbaka till normalen kanske jag kan börja fundera på vad nästa steg i mitt liv ska bli. 

Jag ska fatta mig kort för jag borde egentligen sova nu. Men ville ändå berätta den goda nyheten och bara visa mina nya blommor!

Jag vann dessa Rexbegonias på Tradera häromdagen och de kom idag. Eller ja, egentligen vann jag bara en av dem men säljaren råkade bryta av ett blad så han skickade med en bonusplanta. Så snällt! Jag blev jätteglad. Fick sätta dem i vatten när jag kom hem eftersom jag skulle vidare efter jobbet, som för övrigt var en bra dag med gräsklippning tillsammans med John. Jag lyssnade igenom hela P3 Serie "Djupet" och dagen gick fort. Imorgon ska vi plantera, hela dagen. 

Jag var sedan hos Vickan på ridlektion, som var terminens näst sista. När hon frågade vad vi ville göra sista lektionen svarade jag skämtsamt gymkhana (fyllelekar utan fyllan med häst, typ) men kidsen jag rider med (tjejer i åldrarna 9-14) blev supertaggade på idén så klart så det fick jag ångra. Jag sa att jag får se om jag är med i så fall, yngsta tjejen frågade varför jag inte ville vara med och jag svarade att när man är gammal som jag så får man liksom ont av sånt. Hon sa men Vadå du är ju inte gammal, typ 18 eller? Jag skrattade och tackade så mycket och sa att jag är faktiskt 29. "Va?! Herregud vad gammalt!" sa hon då. Hon är så söt haha!

På väg hem stannade jag på Ica för att köpa blomjord och små krukor. Satt fast i en bilkö i 15 minuter, höll på att krocka med ett rådjur och bevittnade sedan en magisk solnedgång. 

Jorden och krukorna behövdes lite halvakut till dagens medhavda ogräsrens från jobbet. Ibland sparar vi på sånt vi rensar bort, tidigare mycket skott från ek men idag hela 20 smultronplantor och 2 oreganoplantor. Jag satte allt i krukor så håll tummarna att det tar sig, jag som hällt ut två påsar smultronfrön i en rabatt här hemma utan en endaste planta. 

När jag kom hem hade världens bästa sambo Mr. Bowiesbuns rensat kattlådorna, hämtat tillbaka vårt sopkärl från grannen (vi ställer det där inför sophämtning då de inte vill köra sopbilen på vår väg) och gett Lana sin dagliga medicin. Så lyxigt att bara komma hem och kunna ta itu med växterna direkt, när han tagit itu med alla andra måsten. 

Nu ska jag sova, jobb imorgon!

Om nån är sugen på att jobba på Bodypower i sommar förresten så hojta till, vi söker folk!

Hare gött

haaaj ❤️

Häj bloggen!

 

Redan en vecka sedan vi hördes sist. Sjukt.

 

Det har varit några dagars jobb i veckan och till helgen tog jag mig en välbehövlig paus ifrån allt. Jag är faktiskt oerhört trött på att vara tillgänglig, att vara ansvarig och behöva vara den som i slutänden måste avsätta tid jag inte har. Jag vet att det låter väldigt självömkande och det kanske det är också, men jag lever med en konstant underliggande känsla av att aldrig räcka till och att alltid ligga efter med allt jag borde/måste göra snarast. Häromdagen tvingades jag på instämplad arbetstid ändå rodda runt inte mindre än 3 veterinärbesök, med tre olika jourhem och tre olika katter.

 

Jag KAN inte. Det GÅR inte. Jag ORKAR inte.

 

Det är ju egentligen ingen annans fel än mitt eget, eftersom det är jag som valt detta. Jag ska ta mig en riktig funderare på hur jag kan strukturera upp det ideella arbetet utan att behöva lägga ner det. Jag tänker så ofta.. är det meningen att jag ska leva mitt liv för att känna mig otillräcklig bokstavligt talat 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan? Tragiskt nog kräver det att jag måste säga nej oftare. Vilket också blir min börda att bära, att neka hjälp och veta att det kan vara den avgörande skillnaden om en individ lever eller dör. Vilket osökt får mig att tänka på denna, igenkänningsfaktorn är hög:

 

 

En dag hade Martin råkat stänga in Jonny i hallen. Vi har ju en dörr till hallen, så det blir som en sluss till ytterdörren. Han hade råkat stänga in Jonny som suttit där i 8 timmar under tiden vi var på jobbet. Duktig som han (Jonny) är så hade han inte gjort några behov på golvet utan gick raka vägen ut och satte sig och sket i Martins potatisodlingar. Disclaimer: jag kommer nog inte smaka Martins hemodlade potatis.

 

 

Det hade varit en varm dag på jobbet och min kollega sa på eftermiddagen att nu hade det varit gött med en hamburgare och en kall öl, följt av en glass och ett dopp i havet. Jag blev så inspirerad att jag tog en spontantur till Systembolaget och köpte mig några cider. Tänk att jag kan nog räkna på två händer hur många gånger jag besökt systemet. Jag fick inte visa leg denna gång, han frågade om det gjorde mig ledsen men jag svarade bara att åldersnojan kommer nog nästa år när jag fyller 20.

 

 

Det var dags för sista jobbdagen för veckan och det var slitsamt. Jag är visserligen tacksam över att vi sluppit regn och rusk men det tar fasen ut sin rätt att jobba ute i gassande sol och 26 grader 9 timmar om dagen. Jag som måste ha heltäckande kläder pga. min soleksem också. ALDRIG ÄR MAN NÖJD. Tar tillbaka allt jag sagt, vädret har varit magiskt.

Dagen började bra med att jag fick ta en omväg till jobbet av förklarliga skäl.

 

 

Jag hittade den här blomman hos en kund och jag blev så käääär. Det är en jättelök tror jag, en allium giganteum. Det är min oprofessionella gissning. Jag köpte mig några fröer på Tradera direkt jag kom hem den kvällen kan jag säga.

 

 

Hos dagens andra kund hittade jag denna. Jag blev så rädd för jag trodde jag råkat träffa den med trimmern, men tror den klarade sig med en hårsmån. Det framgår inte på bilderna hur stor den är men alltså kroppen var säkert mellan 4-5 centimeter. Lika lång som min tumme, som ni ser. 

 

 

 

Hos sista kunden för dagen var min kollega så snäll att han lät mig ta mig an den hands-down roligaste uppgiften att köra åkgräsklipparen. Jag kallar den Getingen. Eftersom den är gul och svart och midjestyrd så ser det ut som den har en rund stjärt. Det är inga fula hus och trädgårdar man får se alltså!

 

 

Jag insåg förra veckan att veckan som kommer nu är min sista vecka på Frejas. Jag trodde jag skulle känna lite annorlunda inför det faktiskt, en typ av lättnadd eftersom jag tycker kroppen tagit så mycket stryk av allt fysiskt arbete. Men tvärtom blev jag väldigt sentimental och lite uppgiven. Det har verkligen varit en ynnest att få jobba ute i solen, med poddar/musik i öronen samtidigt som jag uträttar något så rogivande och terapeutiskt som att klippa gräs. Min kollega John som jag jobbat med varje tisdag och torsdag är så snäll och jag tycker verkligen vi har funkat toppenbra tillsammans. Det känns tråkigt att lämna det redan, jag önskar så att jag hade kunnat kombinera det med andra jobb sommaren ut. Tyvärr var det schematekniskt omöjligt, men jag hoppas verkligen att Tobbe ringer in mig vid fler tillfällen framöver!

 

Välkomstkommitén på Stora Ytten 39.

 

 

 

Jag har varit hemifrån en del i olika ärenden, i helgen. Det var mycket som behövdes göras som blev prokrastinerat i vanlig ordning, men jag hann ändå omplantera mina uteblommor, rensa lite rabatter och ta itu med en del städ inne. Det som kvarstår är att klippa gräset och att städa garaget. Sistnämnda sitter så jävla långt inne alltså, jag är så rädd för spindlarna som bor där, vågar ju knappt ta i något och då tar allt onekligen väldigt lång tid.

 

Jonny hjälpte i alla fall till med tvätten.

 

Häj bloggisen!

 

Åh härliga måndag ❤️ Varje måndag är lite som en pånyttfödelse, haha. Jag har inte haft så många måndag till fredag-jobb som ni kanske märker, måndagar är min favoritdag på hela veckan. Det är något så uppfriskande och motiverande med en ny vecka.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Åkte hem och tog en efterlängtad dusch och tvättade mina kläder. Bowies kom hem med burgare och pommes från Bullseye i stan, och förklarade härmed helgen officiellt kommen.

 

 

 

Så otroligt mycket jag hade att berätta tydligen?

 

I helgen var vi ute en del och grejade i trädgården. Och chillade i solen. Igår åkte vi till Blomsterlandet en snabbis och jag köpte mig en lavendel och två solhattar. Blomman alltså. En av dem hette Mooodz Cozy tror jag. Bara det namnet gjorde att jag köpte den. Köpte en solhatt för någon månad sedan men den tvärdog i helgen efter att jag först övervattnat den och sedan i ett desperat försök att rädda den stekt den i solen mot husväggen.

 

Kan någon snälla ge mig en livstids förbrukning på Blomsterlandet? Jag dödar ju bara allt jag köper. Det blir dyrt.

 

 

Jonny-Kartongy:

 

 

 

Bowies spelar Catsassins Creed: Valhalla. Vilket tålamod den mannen har alltså, jag har aldrig sett något liknande.

 

 

Idag hade Wyoming kissat på golvet igen. Fan, i början av året hade vi ändå haft en lång period utan felkissningar. Sedan började det igen. Varje gång det kissas fel så krävs det liksom en djupgående analys av vad som förändrats, varför kissar hon just där och just då.. I början av året berodde det på att när jag blev arbetslös började jag rensa kattlådorna på förmiddagen istället för på kvällarna. Det gillade hon inte. När jag förstod det, gick det ett tag... sedan kissade hon på mina arbetskläder som låg på KÖKSBORDET, antagligen för att mina ridkläder som luktade häst (duh) låg ovanpå. Sedan det har hon kissat på våra skor i skostället till och från, de som luktat häst/stall eller svett.. 

 

Och imorse bredvid lådan igen. Jag provade byta själva lådorna till splitternya lådor, så jag kan sanera och tvätta ur de gamla. Jag hoppas så innerligt det ska hjälpa nu.

 

Det är så svårt med Wyoming alltså. Hon har ett så skört psyke att minsta lilla otrygghet gör att hon känner att hon måste revirmarkera genom att kissa där det luktar för starkt av, ja vad som helst egentligen. Varje gång det händer måste man fundera på varför. Vad är det som triggar; är det en färg, en lukt, ett vindrrag från ett nyöppnat fönster, vad är det som luktar utanför, är det lådans placering, är det något som stör i närheten? Det är ett jävla detektivarbete ur ett kattperspektiv som jag dessutom saknar full förståelse för.

 

Jag tror Wyoming hade trivts bäst i ett hem med max två personer och en (inte flera) kattkompis som var låg i rang men kunde ge henne närhet. Problemet med att omplacera är bortsett från att jag inte vill släppa henne givetvis, är att jag måste känna 110% förtroende för personen som har henne. Jag måste vara helt övertygad om att de aldrig kommer bestraffa henne, skälla på henne eller göra sig av med henne ens om hon kissar i sängen 20 gånger. Alla hennes beteendestörningar GÅR att få bukt med men man måste ha tålamod och förståelse, man får inte ge upp eller tro att hon gör det för att jävlas. Man måste vara beredd att kontakta kattbeteendevetare, be om råd, göra de inköp som krävs, utforma hemmet på ett sätt som behövs och framförallt vara beredd på att man alltid kommer behöva torka kiss i perioder. Att hålla henne lugn och trygg är ett ständigt pågående arbete, och jag måste vara säker på att hennes nya matte och/eller husse är införstådda med och beredda på det.

Det är så svårt. Jag tror hon hade fått bättre förutsättningar i ett hem med färre katter. Men det måste vara i ett hem med villkorslös kärlek och ändlöst tålamod och förståelse och jag vet inte var jag kan hitta det. Jag älskar henne ju för den resan vi gjort ihop, och det är tack vare vår historik som jag inte ger upp med att hitta lösningar.

 

En stor jävla eloge till Martin alltså, som bara finner sig i detta. Jag sa det igår att det är så gränslöst beundransvärt att han inte tvingat mig göra mig av med henne under dessa snart 4 år. Han ryckte på axlarna och sa "shit happens".

 

Eller ja. Pee happens, i detta fall.

 

Nämen hörrni nu får jag fasen ta tag i allt jag skjutit upp i helgen. Dagen kommer gå i det ideella arbetets tecken, det är något som är säkert.

 

Tack för ni läser!

 

Hare gött

haaaj ❤️

Häj bloggisen!

 

Dagarna är så himla långa när jag jobbar. Jag hinner verkligen nada mellan arbetspassen! Så om det finns folk där ute som tycker jag är frånvarande just nu så yeah, I know.

 

Igår på jobbet var vi och jobbade på ett stort (!) projekt, jag tror trädgården var så gott som nyanlagd. Det var folk av olika yrkesgrupper där och kryllade runt. Det enda jag minns av dagen, bortsett från att min kära vän Sanja var med och provjobbade (eftersom jag fick tacka nej till en sommartjänst på detta jobb så bad jag dem anställa Sanja istället, haha) var att jag skyfflade jord och körde skottkärra. Jag hade så jäkla ont i ryggen när dagen var över.

 

Det var verkligen sååå fantastiskt fint där ute, önskar jag kunde ta bilder och visa er men det får jag förstås inte. Det är väldigt kul med det här jobbet, att man blir väl kanske i första hand anlitad av folk med mycket pengar, så man får se sjukt många dyra, fina hus. Goals.

 

Kvällen avslutades med ett över 2,5 långt telefonsamtal med mamma om allt mellan himmel och jord. Så det kanske är därför jag är frånvarande förresten, för att jag är i telefon med henne. 

 

 

Idag skulle jag gå på ett klipp & trim-schema som jag gör varje tisdag och torsdag med en kollega som heter John. Han är dock hemma med förkylning (ej corona, jag är inte smittad) så jag fick jobba själv. Det var lite stressigt men man får bara ta det man hinner helt enkelt. Han är supertrevlig och det funkar bra att jobba ihop, men jag kan ändå uppskatta att jobba ensam när det krävs. Bara att få klippa gräs med airpodsen i öronen och gå i min egna bubbla.. jag har gjort mer för mindre pengar kan man säga.

 

Idag skulle jag för första gången till en kund som är otroligt noggrann med hur hon vill ha det. Hon hade varit missnöjd en gång tidigare så jag var ganska nervös, jag kan ju inte så mycket liksom. Jag drog över tiden 45 minuter för jag var så himla noggrann och försiktig, jag sa till min chef att de fick dra av den tiden om de inte tyckte det var rättfärdigat att debitera henne mer än avtalat. När jag var klar så kom hon ut och tittade på resultatet. Hon var så nöjd och frågade om jag kunde komma varje gång hädanefter, så det var ju väldigt roligt. Fick sen ett sms av chefen att hon ringt och sagt att hon var så nöjd, så nöjd. Det stärkte mitt självförtroende en gnutta.

 

Jag tog en längre rast och passade på att mingla med Johanna på hennes altan. En längre rast innebar att jag skulle komma hem senare men det gjorde inte så mycket, skönt ändå att kunna styra upp dagen lite som jag själv önskade eftersom jag var själv. Bara den planerade tiden hos respektive kund blir gjord så spelar det ingen roll när det görs, liksom.

 

När jag var klar för dagen vad klockan 18.15 och då hade jag varit iväg i över 10 timmar. Jag var sååå hungrig och insåg att jag hade en del grejer att slutföra innan jag kunde åka hem, så jag bestämde mig för att bara stämpla ut och göra det sista i lugn och ro efter ett besök på Circle K. Jag behövde ändå åka dit för att tanka firmabilen.

 

Passade på att äta toast med Martin som precis hade blivit klar med sin träning, i solen vid Strömsvattnet. Så mysigt ❤️

 

Är helt slut och har en dag kvar att jobba innan ledig helg. Så tänkte faktiskt gå och lägga mig nu.

 

Påminn mig att berätta om mitt sommarjobb som jag inte fick.

 

Hare gött

haaaaj ❤️

Då var min långhelg över och arbetsveckan igångkickad. Helgen var förbaskat skön, som alltid. Få saker gör mig så lycklig som lediga dagar utan planer! På söndagen gjordes inte många knyck, jag började dagen enligt rutin med en Celsius i solen innan frukost.

Jag ville så gärna fortsätta vara ute i värmen och solen men hade sådan soleksem ju, om någon missat det? Så vi åkte spontant till Nordby och köpte ett parasoll.

Obs detta är alltså inte en bild jag tagit för att vara tossig. Jag satt så här. 

För första året nästan någonsin (förutom för tre somrar sedan när det var varmaste sommaren i mannaminne med bevattningsförbud och vi olägligt nog på våren köpt blommor och buskar för 6.000 spänn och allt dog pga. torka) har jag gjort lite fint i trädgården. Detta är en kruka köpt för 5 kronor på återbruket och blomman kostade 19 kronor. Så enkelt och så fint. "Fint" är ju en subjektiv bedömning så klart, men spräck inte min bubbla är ni snälla mvh trädgårdsmästarn 

Jag var förresten med min katt Lana hos veterinären i Göteborg för någon vecka sedan eller två. Hon diagnostiserades med njursvikt och högt blodtryck, till mitt stora förtret. Så nu äter hon specialfoder i en foderautomat (som är inställd på hennes chip i nacken så den bara öppnas för henne och inte de andra katterna) samt ska medicineras dagligen. Detta är pissvårt verkligen, då hon hatar tabletter och blir väldigt omedgörlig. Om vi ens har turen att se henne, hon har inte varit inomhus mer än 3 gånger och då max 5 minuter sedan vi var hos veterinären, hon bor ute helt nu (av egen vilja alltså). För att hon ska få äta ifred har jag ställt ut maten utomhus, hon tycker säkert det är skönt att inte behöva gå in (då hon hatar de andra katterna passionerat) men jag är rädd att hon ska känna sig utslängd :( Vår fina bananis.

På måndagen var jag så motiverad att träna, faktiskt. Jag packade gymbagen, drog på mig gymkläder, blandade en shake BCAA och satte mig i bilen.. och skrev till Johanna om hon ville gå en promenad istället. Close enough, I guess. Vi åt fantastiskt god grönkålspasta och hade gött häng innan jag efter många timmar fick åka hem igen. Jag intog horisontalläge i sängen med administrativt jobb och massa, massa katter. Himmelriket.

Skulle sova igår strax efter 22.00 när jag insåg att en kurs jag köpt tillgång till för en månad sedan, skulle bli otillgänglig efter midnatt eftersom man bara hade en månad på sig att se den. Så det var FINA JAG som blev sittandes med anteckningsblock och powerpointpresentationer för att lära mig mer om katter och deras beteendestörningar, ända fram till tolvslaget. Kändes inte krystat alls, nej nej. Men jag skulle fan ha valuta för pengarna. 

Idag var det dags för jobb, ensam denna gång eftersom min kollega på samma schemarad som jag var sjuk. Jag åkte till fyra olika kunder och klippte gräs och trimmade, och fick sluta lite tidigare än vanligt vilket var skönt. För på tisdagskvällarna är det ridning i Tanum och det är skönt att slippa stressa emellan!

Martin följde med dit idag och det var ju kul, men sen fick jag veta att vi skulle rida ut. Så han fick sova i bilen i 1,5 timme. Kul för honom.

Det var i alla fall en väldigt fin ridtur! Bara tre lektioner kvar av terminen nu, det är så tomt utan Papaya. ❤️ Det var hästen jag red nästan hela våren hos Vickan, tyvärr fick hon avlivas väldigt hastigt för några veckor sedan pga. kolik. Jag saknar henne väldigt på tisdagar.

När vi väl kom hem sen böjde jag mig ner för att ta av mig skorna och bara...

*sniff*

*sniff*

"det luktar kiss här"

Så jag gick runt på alla fyra med näsan i golvet och sniffade mig till var pölen var, under en möbel. Min näsa är som nosen på en jävla knarkhund, jag svär. Så det blev till att städa bort kiss från golv och skor och skoställ och möbler, i över en timme. Precis vad jag kände att jag behövde. 

Wyoming har på riktigt sån tur att jag älskar henne villkorslöst. Att ha henne hemma är som att förvara en tickande bomb - förr eller senare kommer kissproblematiken tillbaka. Då krävs en helsanering och en analys; var är det, var kommer det ifrån, kan det finnas på fler ställen, VARFÖR ända in i helvete kissar hon just här och just nu osv.

Nu var det på skohyllan. Tror hon stör sig på att det luktar så mycket fotsvett i skorna, hon markerar ofta på starka lukter oavsett vad det är. Så... håll tummarna att jag lyckats sanera helt (minsta lilla som blir kvar luktar så småningom och triggar henne att revirkissa igen).

Ursäkta ordvalet men jag älskar den lilla kattjäveln likförbannat. 

Jag borde ha gått och lagt mig för längesedan men kvällen kändes helt kaos och jag var så uppe i varv. Så jag red på vågen av energi, stannade uppe och gjorde saken ännu värre. Så fingers crossed att jag inte försover mig imorgon.

Avslutar med denna som tilltalade mig mycket just nu. En påminnelse om att det alltid är okej att göra, eller inte göra, det man behöver för att må bra. 

Tack för att ni läser!

Hare gött

haaaj ❤️

Men hallåååååå bloggisen and all you peeps WHAT the actual fuck is up?! ❤️

Tänkte göra ett litet försök på comeback i bloggen, så här efter ett års uppehåll. Typ. Jag vet inte.

Jag har ju alltid älskat att skriva nån form av dagbok men rätt som det är så övergår det från en närande, konstruktiv rutin till en mekanisk, destruktiv tvångstanke och då måste jag på något sätt dra i handbromsen. Tänk att det ska vara så förbannat avancerat. Då är man bra priviligerad, när man har tid att fokusera och låta sig påverkas av sådana futila bekymmer.

(Lite som människorna som är rasande över att det ska göras en ny version av Saltkråkan. SENÄLLA rara bara skit i att titta på det då. Tänk så bra man har det när man kan sitta och ranta om detta på Facebook. Har ni ingen jävla tvätt att ta hand om?)

Änywäyzzz kort sammanfattning sen vi hördes sist; jag var permitterad, jag blev arbetslös, jag sökte fett många jobb och fick otroligt nog ett tillsist som jag inte ens sökt. Jag blev tillfrågad av en föredetta chef till mig som startat nytt företag och undrade om jag ville hoppa på. Det kunde jag ju bara inte tacka nej till! Så nu är jag trädgårdsskötare och jobbar allt mellan 2 och 5 dagar i veckan med att klippa gräsmattor, rensa ogräs och plantera nya rabatter. Så behöver du någon som kirrar biffen i din trädgård riiiiing Hanna på Frejas AB så kommer jag!! För det mesta klipper jag gräsmattor nu, vilket är min favoritarbetsuppgift. Sol och värme, en podd i öronen och en så tillfredsställande uppgift som att klippa gräs så det blir skitfint. Älskar det. Bortsett (!!!) från att jag får sån sjuk soleksem. Även om jag har långärmad skjorta för att täcka överkroppen trots att det är 25 grader och vindstilla, så varmt att svetten rinner längs ryggen, så får jag sådana jäkla utslag över armarna och bröstkorgen att jag har svårt att sova på nätterna. Men när det var kallt och regnade så gnällde jag över det också. Så jag försöker inte gnälla över värmen nu, men det är svårt när det bara kliar och kliar och kliar och jag har inget val annat än att fortsätta exponera mig för gassande sol 8 timmar om dagen och måste hålla mig inne på mina lediga dagar så det ska få en chans att lugna ner sig. Men jag överlever. 

Utöver detta har det varit hemskt händelselöst på utsidan men mitt händelserika inre ser till att jag aldrig är utråkad. Tacksam för det! Alla sa när jag blev arbetslös att "åååååh du kommer bli så utråkad vänta bara" hallå känner ni ens mig jag har inte varit rastlös sedan 2012. Det finns alltid för mycket grejer för mig att ta itu med. Tro mig. Herregud.

Tja jag vet inte, det finns väl egentligen en miljon grejer till att säga. Men tänkte att ikväll bara droppar jag in för att liksom lossa startskottet för ännu en misslyckad ambition att uppdatera kontinuerligt. 

Avslutar starkt med bild på eksemen som jag fick första jobbdagen i 25 grader och jag bara hade linne på mig, för att understryka hur JÄVLA SYND DET ÄR OM MIG.

Just det! Titeln på detta inlägg är en referens till NoSleep Podcast S15E25, som är en enda lång historia med titeln Sunburn. Skriven av fantastiskt begåvade Jared Roberts. Den är tre timmar lång men jag har lyssnat på den 4,5 gång.  Jag lägger in länken till den på Spotify här ifall någon vill lyssna! Framtida jag kommer tacka mig.

https://open.spotify.com/episode/5Hf20r3ZjMWLpij8iBKALC?si=bj9uSDkESqee7RA0PMc98w

Då tackar man för visat intresse faktiskt. Tack för titten, vi hörs snart igen!

Hare gött

haaaaj ❤️