Change of Seasons

Häj bloggen!

 

Då var det dags igen, så här nästan en månad sedan jag skrev sist. Pratade med mamma om bloggen igår och sa att det blir lätt ett stort, övermäktigt projekt att skriva när jag känner att jag inte får glömma eller utelämna något. Det kan få mig att känna mig överväldigad och stressad. Så jävla konstiga och betydelselösa krav jag ställer på mig själv ibland asså. Varför inte bara skriva tills jag tröttnar och då bara sluta, istället för att känna att jag "måste slutföra". Jag i ett nötskal väl.

 

Då ska jag försöka återberätta vad som hänt den senaste veckan. Jag har utelämnat en hel del kattbilder, tro det eller ej. Men gör er redo att scrolla igenom typ hundra bilder ändå. 

 

(Skoja, det är bara 99 stycken.)

 

Tänkte starta starkt med en bild från idag. Vi har några grabbar på jobbet som inte hunnit lära sig så mycket norska ännu så det har liksom blivit en grej att förhöra dem på hur man säger vissa bär och frukter på norska. Så jag skulle vara rolig och skrev ut några papper med veckans frukt eller veckans bär, med pedagogiska bilder och norska översättningen under precis som om vi var på en förskola eller något, haha. Ibland undrar jag om andra tycker jag är lika rolig som jag själv tycker att jag är. 

 

PÅ TAL OM JOBB, det är ju en sak jag helt glömt att berätta. Förra månaden tror jag det var, så var jag på jobbet på XL Zoo när jag helt plötsligt hör ett larm tjuta jättehögt. Jag fattar inte först varför ingen reagerar men inser efter ett tag när min kollega nickar mot min ficka, att ljudet kommer ifrån mig. Först tror jag det är ett larm jag glömt att jag satt men jag kände inte igen signalen. När jag tar upp mobilen ser jag att det är ett larm ifrån min app Sms-livräddare. Det är en app som är kopplad till SOS, när de får in ett larm om misstänkt hjärtstopp går det ut till de som har appen och är i närheten. Larmet var 175 meter bort och jag tänkte först att det var för långt för att det skulle vara meningen att springa dit, men såg sedan på kartan var det var exakt och fick mer perspektiv. Min kollega sa att det satt en hjärtstartare på väggen mittemot butiken och sa åt mig att ta den och springa. Hade hon inte uppmanat mig hade jag nog låtit bli för jag tänkte att det säkert redan var massa människor på plats. Så jag tog den och sprang. Jag vill inte delge för mycket men det var i alla fall ett barn som var medvetslös, men han andades som tur var. Jag stannade på platsen för att assistera bland annat med att översätta mellan SOS och pojkens föräldrar och bara stå ivägen för nyfikna förbipasserande. Det var en ganska omskakande upplevelse men jag hade ändå en bra känsla när ambulansen kom och jag kunde gå därifrån. Jag hoppas och tror att allt gick bra, men vet dessvärre inget mer nu i efterhand. Jag uppmanar alla, både de som kan och inte kan HLR, att skaffa appen. Jag har gått HLR-utbildning säkert 10 gånger i mitt liv så jag känner mig gaaanska trygg med det rent teoretiskt, men även om man saknar kunskaperna så kan man fortfarande bidra på andra vis, om så bara se till att de runtom inte filmar händelsen exempelvis. Och så bra att min kollega visste att närmaste hjärtstartare fanns bara några meter ifrån oss.

 

Sååå spolar vi tillbaka bandet några veckor till när hösten gjorde sitt intågande. Jag har jobbat tokmånga dagar eftersom jag "bara" har 80% på kontrakt men ändå jobbar fem dagar i veckan. Jag jobbar extra på XL Zoo för att komma upp i 100% men då blir det ju liksom 6-7 dagar i veckan. Det har "bara varit tillfälligt" i tre månader nu. Jag vet att jag inte borde jobba så mycket men passar på medan jag kan och pass erbjuds. Jag jobbar i alla fall inte 10-20 och det hjälper mycket, även om det så klart hade varit rent schematekniskt bättre att gå 10-timmarspass 4 gånger i veckan snarare än 6-timmarspass typ 6 dagar i veckan. Ni fattar.

Som bekant är älskar jag alla årstider och blir barnsligt glad när det blir påtagligt att en ny årstid är här. Hösten gör mig så glad, det är något med mörkret som är så lugnande. När jag har lediga dagar märker jag att jag har svårt att komma till ro så länge det är dagsljus ute. Först när det blivit mörkt ute kan jag komma igång med åtaganden som kräver fokus. 

 

 

Bilder på andra som kommit till ro:

 

 

 

 

Min lillasyster Emelie fyllde år i september. Eftersom jag jobbade så mycket var det svårt att få till ett firande samma dag, men med möjlighet till lite bättre framförhållning månaden efter lyckades vi få till ett firande tillslut. Johanna och Martin var också med så klart. Vi bowlade och spelade olika spel. Och åt snacks och mjukglass. En väldigt lycka kväll, självklart vann Emelie bowlingen och typ allt annat.

 

 

 

Administrativt jobb.. ska erkänna att jag inte är väldigt involverad i driften av föreningen just nu, Amanda sköter det mesta. Jag har hand om ekonomin men det går rätt trögt, svårt att motivera sig till att ta sig tiden när jag jobbar så mycket. Antingen är jag för trött eller vill göra något helt annat när jag väl är ledig. Och i vanlig ordning hade jag kunnat göra det så mycket lättare för mig själv om jag gjort lite och ofta istället för massor samtidigt men sällan.

 

Helvetet frös till is och jag gick en promenad. Så skönt det är de få gånger jag väl gör det, ändå tar det emot så jäkla mycket. Det lär väl inte heller bli lättare nu under vinterhalvåret, hm. Hade mamma i telefon i sammanlagt 2,5 timme den förmiddagen så kan väl säga att promenaden ändå gick snabbt. Efteråt skulle jag laga mat men vet att mamma blir sjukt irriterad när jag för en massa väsen i bakgrunden (läs: typ kokar vatten) så ni må tro det var en utmaning att laga mat tyst särskilt när jag skulle köra solroskärnor i mixern haha. Jag fick stänga av ljudet på min mikrofon, mixa några sekunder, stänga av och svara "jaha", "mhm" eller typ "ojdå" och sen stänga av mikrofonen och mixa igen. Tror inte hon märkte det för jag får knappt en syl i vädret vissa dagar ändå, haha.

 

 

På jobbet byggde jag den fetaste Celsius-pyramiden i mannaminne. Vi fick i uppgift att ta lite bilder till Bodypowers sociala medier så Emil ställde givetvis upp för han är coolast på bygget.

 

 

 

Den här lilla katten har jag försökt fånga in i några veckors tid nu. Jag såg den springa över vägen när jag var på väg till jobbet och drog igång ett infågningsprojekt då den är kraftigt utmärglad. Bara några dagar senare såg jag den igen och jag kom så nära att jag säkert hade kunnat fånga den, men jag hade dels ingen bur i bilen och jag hade blivit sen till jobbet så jag kunde inte.. det grämer mig så mycket för jag har inte sett den sedan dess.

 

När jag letade efter katten hittade jag detta hål i en hög av isolering, det kändes verkligen som jag var katten på spåren, men tyvärr var det en annan katt som gick i fällan där istället. Tre gånger. Så jag fick byta strategi.. fortsättning följer hoppas jag.

 

Lite hjälp med budgeteringen kan vara bra.

 

 

En morgon när jag var i stallet och nästan var klar, så skulle jag gå ut och tömma skottkärran på gödselstacken och såg hur löven verkligen regnade ner från ett av träden bredvid hagen. Jag la mig under och tittade på löven i säkert en halvtimme, det var helt magiskt.

 

 

 

 

Jag skulle skriva på Queenys höpåsar och upptäckte att bordet i sadelkammaren var helt perfekt för ändamålet då det var halvmåneformat. Se så bra det blev, jag har aldrig skrivit med så raka linjer i hela mitt liv.

 

Jag hade väntat och väntat och väntat och äntligen fått hem boken 1795 när jag började läsa den och insåg att jag inte mindes tillräckligt mycket från föregående böcker. Så nu har jag lyssnat igenom hela 1794.

 

 

Jag var sååå pepp att börja läsa min nya bok.. men har ironiskt nog inte haft ro att läsa de senaste veckorna. Men men, då har jag ju något att se fram emot.

 

 

Mera bilder på mina barn för det gör mig glad:

 

 
Sterling sover alltid bredvid mig om nätterna nu för tiden. Så mysigt att bara burra in ansiktet i hans päls, då sover jag gott trots att han är allergen.

 

 Nestor kollar på Kastanjemannen. Vi har ett avsnitt kvar, men jag tycker inte den var så bra. Hähä.

 

 

Jag köpte ny piercing till min nyckelring. Den visade sig vara en räddare i nödan efter min röntgen där jag plockat ur alla piercingar och efteråt skulle sätta i dem igen och en kula saknades. Då kunde jag ta en från nyckelringen, så det var ju himlans tur.

 

 

Jag köpte massa Bingolotter av mamma för att stötta Williams idrottslag. Jag orkade dock inte kolla på programmet så Martin och jag satt efter midnatt och hade vår egen bingo där vi rättade två lotter var. Vann ingenting så klart. Två av lotterna var egentligen till Johanna men vi orkade inte träffas och spela ihop den kvällen så vi tog alla fyra själva. 

 

Jag köpte även två stycken julkalendrar av mamma, en till Johanna och en till mig. Men eftersom jag saknar karaktär fullständigt så kunde jag inte hålla mig och skrapade den ena. Vi kan väl säga att det var Johannas. Jag borde gett den till henne och sagt "Den var så här när jag fick den. Du vann inget".

 

Namnbrickan jag köpte till Queeny på sin rätta plats, visst blev det fint.

 

 

En suddig bild på min bäbis Sterling och två presenter från Martin i förgrunden. Ett doftljus och en duscholja från Rituals, deras nuvarande limited edition. Luktar helt jäkla amazing, och juligt!

 

 

Sophie äter middag med stil.

 

 

Johanna och jag drog till Göteborg för att se Johanna Nordströms show Ring Polisen! Det var min födelsedagspresent till Johanna, men ironiskt nog hade vi båda haft riktiga jävla pissdagar innan så vi försökte faktiskt sälja biljetterna med några timmars varsel haha. (Tilläggas bör kanske att jag har biljetter till samma show i senare skede så det hade liksom inte varit hela världen om vi bara fick se den en gång istället för två.) Jag hade gått runt på jobbet och gråtit bokstavligt talat hela dagen. Dels hade det hänt lite grejer men jag märkte även att jag var helt utmattad och hade enormt mycket underliggande stress, antagligen på grund av att jag jobbat så mycket. Johannas dag hade inte varit mycket bättre så det kändes så bisarrt att vi skulle ägna kvällen åt en Göteborgsresa och gå på standup. Men biljetterna blev inte sålda så vi gick ändå, vilket jag ändå tror var väldigt bra. Det var ett väldigt roligt avslut på en skitdag. Johanna Nordström är ju helt jävla amazing asså.

 

 

 

På väg hem stannade vi på McDonalds och hade cheeseburgar-frenzy. Fy helvete vad gott det var, ni ser ju själva vad Johanna kände inför detta, hahaha! 

 

 

På jobbet har jag tagit tillbaka en av mina pärmar som jag en gång skänkte till jobbet för att ha dagsavslut i, hähä. Jag har skrivit ut lite gudier och andra bra-att-veta-dokument som jag har i den. Älskar.

 

 

Jag deltog i en digital föreläsning med kattbeteendevetare Susanne Hellman Holmström, anordnad av Svedea. Man fick skicka in filmklipp på sin katts beteende som man hade frågor om, och de tog med min video på när Sophie går runt och skriker otröstligt. Tydligen försöker hon bara säga att hon tycker om oss och vill leka. Susanne lärde mig också att jag inte får bli frustrerad på Sophie när hon lägger sig på mina papper när jag jobbar vid bordet, för hon vill bara vara med när det händer nåt sköj.

 

 

 

 

Jag vet för övrigt att ni väntat spänt på en uppdatering om Peeper, den lilla fisken på XL Zoo. Jag kan meddela att han mår bra, och även fått en lillebror tydligen.

 

Jag kallar honom Peeperino.

 

 

Och Peeper så klart.

 

 

Åh ja äntligen, mer kattbilder!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förra veckan var vi på Liseberg, Martin och jag. Vi var där för några år sedan, på Halloween på Liseberg, och det var så himla mysigt och stämningsfullt. Så jag skulle prompt dit i år igen, även om vi egentligen inte hade riktigt tid för det så vi fick åka på eftermiddagen. Efter att jag hade varit hos frisören för första gången på över 6 år...!

 

Det blev verkligen inte stor skillnad men otroligt skönt att bli av med det slitna i topparna. Hon klippte nästan en deciemeter men det märktes knappt för det var ändå så slitet att det rent visuellt inte tillförde mycket längd. Jag gjorde även en undercut, alltså rakade av håret i nacken och en del i bakhuvudet, och hoppas jag inte ångrar mig.

 

Vi åkte till Göteborg, kom in i stan vid 17.00 och det var alltså så otroligt mycket folk (tydligen spelade Frölunda macth samma kväll) att vi satt i bilköer och letade parkering i TVÅ JÄVLA TIMMAR. Jag var så himla arg och frustrerad, inte mest för väntan i sig men för att tiden vi skulle få på Liseberg bara rann iväg. När vi väl parkerat och var på väg dit sa jag att jag skulle sluta sura och vara positiv men så fort vi mötte en Frölundasupporter hade jag lust att skrika FY FAN FÖR SÅNA SOM DIG. Det var lite tråkigt att vi hade så få timmar där men det var kul i alla fall, även om vi knappt åkte något alls.

 

Jag hittade denna, så jäkla cool.

 

 

Tydligen har jag blivit riktigt gammal för jag tycker det roligaste med Liseberg är att spela. Jag spelade på sådan där klomaskin och vann en sådan här, insåg att jag inte ville ha den så under tiden Martin köade för att köpa popcorn så väntade jag vid maskinen på att någon skulle spela. Det kom en man som spelade två gånger men inte vann, så jag frågade om han ville ha den så han i alla fall kunde låtsas som att han vann. Han sken upp som en sol och trodde inte jag var allvarlig, han sa att han spelade åt sina barnbarn men haft sån otur hela dagen. Kanske han också satt i bilkö i två timmar. Han blev i alla fall jätteglad.

 

Vi gick även förbi en lokal där de spelade fet musik, så jag gick in för att se vad det var. Det var en föreställning med magitrick och sånt, så vi satte oss för att titta. I ett av showens nummer skulle de med förlovningsring räcka upp händerna, så valde han ut en och skulle trolla med ringen. Jag blev utvald och han trollade först bort ringen,  jag fick komma upp på scen och assistera i tricket när han sedan trollade fram den igen. Det var fett coolt.

 

 

En av våra butikschefer skulle sluta för han skulle flytta till Göteborg. Så himla tråkigt för det har varit väldigt kul att jobba med honom och han har varit på företaget typ ett år kortare än jag bara, så vi har ändå jobbat ihop några år. Jag har sällan engagerat mig så mycket som jag gjort i hans avslutningsmiddag och present kan jag tala om. Jag fixade och donade med presenter och bokning på Park och grejer. Det var superroligt för alla butiks-kollegorna kom på middagen, det trodde jag var schematekniskt omöjligt faktiskt.

 

Han fick en jobbtröja med våra signaturer på. Jag köpte tygpenna och sprang runt som en tok (på min lediga dag bör tilläggas, förstår ni hur dedikerad jag var) och samlade signaturer.

 

Bara det att samma dag vi skulle ha avslutningsmiddagen, alltså hans sista dag på jobbet, och jag skulle åka iväg för att fixa de sista förberedelserna, upptäckte jag till mitt stora förtret att vår väg var HELT uppgrävd. Bakom min parkerade bil.

 

Jag var tvungen att filma så min chef skulle tro mig när jag sa varför jag skulle bli sen till jobbet, haha.

 

Mera katt- och hästbilder, som ni längtat.

 

 

Även om jag jobbar nästan varje dag så får jag i alla fall sovmorgon de dagar jag inte har morgonpasset i stallet, och då med världens bästa sällskap ska ni veta.

 

 

 

 

 

 

Jonny hade tagit en fågel. Artemis kom ut och fick syn på sagda fågel, blev helt bonkers och morrade och fräste nonstop. Jag vet att katterna är rovdjur så klart, men det gör mig ändå ledsen när de tar fåglar.

 

 

Jag slog på stort och gick en promenad med Queeny, något jag inte gjort många gånger eftersom hon avskyr att vara ensam utan hästkompisar. Det tog. så. lång. tid. Hon stannade efter enstaka steg hela tiden. Jag var tålmodig och lät henne ta sin tid, så vi kom runt tillslut, men dra mig baklänges så frustrerande det var ändå. Jag påminner mig om att hon gör så gott hon kan.

 

Återförenad med kompisarna sen.

 

 

I lördags var Martin, Johanna, Johannas sambo Fredrik och jag på Anders & Måns show "Så funkar det" i Göteborg! Tredje gången jag är i Göteborg på typ 9 dagar. Fick leta parkering jättelänge och höll på att komma sent till showen. Tror ni jag förbannade Göteborg eller? Hur kan man vilja bo i en sådan stad, jag fattar inte. Showen var i alla fall sååå himla rolig och mödan värd! Fredrik kände inte till Anders och Måns sedan tidigare så det var roligt att han ville med ändå.

 

 

Byggde om väggen med damkläder på jobbet häromdagen, se så fint.

 

Idag var jag uppe vid 06.00 eftersom jag började jobbet 08.00 och skulle ta morgonpasset i stallet innan. När jag väl kom till butiken vid 07.47 var jag så satans trött att jag la mig på soffan i butiken med jackan över huvudet och lyckades sova några minuter innan klockan blev 8. Oturligt nog så drömde jag under min korta nap att jag jobbade, hahahaha. Så utvilad jag kände mig sen. Not.

 

Nu sitter jag här i soffan och har bloggat i flera timmar och kollat lite halvt på Love is Blind: Brasilien. Älskar den skitserien alltså, även om Brasilien-versionen inte var lika bra som den amerikanska. Men gud så töntigt och cringe det är, perfekt underhållning. Såg sista avsnittet för en timme sedan, tänk att det blev några giftermål tillslut.

 

Avslutar med denna bild som beskriver mitt liv ganska bra just nu.

 

Jag säger hela tiden att jag ska sluta jobba så många dagar. Men så dyker det upp extrapass och anledningar att dra in extrapengar.. till exempel igår så lämnade jag in bilen på service. Det ingår ju i leasingen så so far so good. Vad jag dock inte hade räknat med är att jag måste göra en hjulinställning (ingår inte) och köpa nya vinterdäck (ingår inte) och sedan även nya sommardäck (ingår så klart inte heller). Många tusenlappar att bränna på en bil jag bara ska ha ett år till. Det som retar mig ännnu mer är att det blir ju så dyrt med bilen just för att jag använder den till ideellt jobb. Känns vansinnigt att jag ska betala nya uppsättningar däck för femsiffriga belopp när det egentligen är Katthjälpens slitage på bilen, inte mitt privata. Har funderat på att skaffa egen bil till föreningen men det lär ju kosta multum, hur kul och rätt är det att lägga katternas pengar på bil? Men samtidigt hur kul och rätt är det att jag ska stå för det privat... hm. Jag betalar fyra tusen spänn i månaden för bilen bara för att jag har kontrakt på 3000 mil om året, något jag definitivt inte avverkar i privata ärenden. Får väl börja ta häst och vagn till jobbet. Men då kan man väl ge sig fan på att vagnen ska ha vinterhjul också, de är säkert inte billiga heller.

 

Jag försäker tänka som en vän sa till mig en gång, pengar löser sig och livet går vidare ifrån det. När pengarna väl är spenderade kommer jag snart ha glömt det, det vore värre att bli sjuk och kanske aldrig kunna bli frisk. Det glömmer man inte.

 

Tack för att ni läser! Tills nästa gång,

 

Hare gött

haaaj ❤️