Change of Seasons

Att sitta i köket i myskläder, dricka te med öppen altandörr och lyssna på spöregn och åska. Mhm. Himlans tur jag kan internetdela datorn med min mobil.

Jag har fått en vecka off från allt. Jobbet, träningen, inte umgåtts med någon, inte besökt kiropraktorn, inte ens gått på yogan på gymmet som jag taggat så länge. Den enda tid jag behövt passa under hela veckan var igår kväll när jag höll bodycombat halv åtta. Annars, inte någonting alls.

Jag har inte mått bra, känt mig nästan lite trasig inombords hur dramatiskt det än låter, men jag kan inte beskriva det på annat sätt. Allting grundar sig i min eviga, konstanta och obotliga trötthet. Att sova fjorton timmar i sträck utan att kunna vakna har gjort så mycket med min mentalitet. Att inte orka har verkligen dragit ner mig. Jag hade sådan väldigt tur i oturen att jag på tisdagen blev magsjuk, vilket höll mig sängliggandes i inte mindre än 4 dagar. Jag hade haft för avsikt att stanna hemma från jobbet hela veckan från början, eftersom jag bara jobbade tre dagar. Med tanke på hur kroppen kändes, att jag valt att inte ha någon semester i sommar och att högförsäljningen inte ens börjat, så kändes det som rätt sak att göra. Den lilla tid jag fick innan jag blev magsjuk hade jag spenderat effektivt. Tränat, varit inne i stan, grejat i trädgården och städat. Någonstans kände jag mig ändå inte rofylld. För när jag inte jobbade kunde jag inte riktigt slappna av utan började istället tänka "nu måste jag hinna med allt annat som jag inte hinner med i vanliga fall". Så någonstans är jag tacksam över att jag blev så sjuk som jag blev. För det tvingade mig att ta det lugnt - bara jag och eskapisten i mig.

Jag kräktes bara hela första natten, så den delen var över relativt snabbt. Däremot drogs jag med ett illamående så fruktansvärt ihärdigt i 4 dagar till. Jag har inte varit hungrig på en vecka och orkar äta ungefär en tredjedel av vad jag brukar. Det är jobbigt, men jag antar att magsäcken krympt efter allt kräkande och illamående och avsaknaden av mat så länge. Känns så himla ovant att inte äta hela tiden, och allt jag äter verkar vara för mycket för jag mår lätt illa eller får ont i magen efteråt. Men men, det är ju bara att jobba sig runt så ska det väl återgå till det normala i sin egen takt.

Så sedan i tisdags har jag bara legat på soffan eller i sängen. Sovit väldigt mycket, druckit ofantliga mängder av olika sorters juice, blivit väl omhändertagen av min kära sambo, läst färdigt första boken Game of Thrones, kollat igenom första säsongen av samma serie, sett nästan hela nya säsongen av Orange is the New Black, spelat lite FFIX och en massa Lego Movie the Videogame ihop med Martin. Huset har sett ut som helvete, jag har inte åstadkommit någonting alls men jag har tvingats leva med den vetskapen och vet ni, till slut kändes det så himla okej. Jag fick länge brottas med stresskänslor över allt som jag hade velat passa på att göra under veckan; klippa klart gräset, greja mer i trädgården (evighetsprojekt i sig), möblera om inne hos Martin, rensa ur skafferiet och fixa i min garderob. Men efter ett tag kom jag till insikt med att ingenting av detta kommer vara försent att göra någon annan dag. Det är inte nu eller aldrig.

Så tillslut kunde jag acceptera min situation och bara ta tillvara på dagarna och idag är jag så tacksam för denna vecka. Att vara magsjuk är fruktansvärt men det är en sådan sak som man liksom inte kommer undan för alltid så skulle det bryta ut så kunde det inte ha haft bättre timing.

Martin blev också dålig på lördagen. Han åkte till jobbet på morgonen och vid ett kom han hem igen, eftersom han hade spytt på jobbet. Han blev också sängliggandes men inte alls lika länge. Så stundvis låg jag bredvid, men annars kände jag mig frisk nog att ta hand om honom också.

Så jag fick en vecka full av insikter, verkligen laddat upp batterierna och känner mig mycket bättre än på länge. Som bonus fick jag ha hemma en sjuk Martin hela helgen så vi fick också lite tid att mysa och bara vara, även om vi var sjuklingar båda två. Som bonus har jag faktiskt funderat och kommit fram till vad min nuvarande framtidsplan är, och det gör stor skillnad för mig. I samband med denna dipp som jag haft har jag haft en del framtidsångest för att jag inte vetat riktigt hur jag vill ha det.. Men nu har jag en plan som sträcker sig ungefär ett år fram. Det spelar ingen roll att det är lång tid kvar och att jag högst sannolikt hinner ändra mig flera gånger på vägen, men bara det där med att känna att man jobbar sig mot något och tar sig framåt är viktigt efter att inte ha förändrat så mycket i sitt liv på länge. Sedan gymnasiet jag till störst del jobbat på Max och bott här med Martin. På fyra år har det inte hänt så mycket. Jag känner att det börjar bli dags att fundera på vad nästa steg är, och jag tror jag har det nu..

 

Är väldigt, väldigt tacksam för veckan som varit. Att få ta en paus och tvingas tänka igenom, bejaka och berarbeta sina känslor och fokusera på absolut inget annat. Det kunde inte ha varit bättre.

Nu en liten recap i pics!

I helgen köpte jag en massa pennor och annat småpill på Panduro. Lite Promarkers för att kanske kunna teckna något nytt projekt framöver och andra tuschpennor för att göra en mindmap över mina framtidsplaner bland annat.. Ska bli kul.



I måndags var vi och tränade innan Martin skulle börja jobba klockan två. Jag körde baksida lår och rumpa och passade på att inviga mina nya LesMills-shorts från Reebok. (Bilder på resten längre ner!)

En sväng till gymmet för att känna efter hur kroppen mår, mat på det och så får vi se vad som händer sedan.