Change of Seasons

Häj bloggen!

 

Kolla så vackert det är ute, till och med från sängen sett!

 

 

Den här historien tar vid där rörmokaren kom hit!! Bara så, någon timme efter att jag skrivit förra inlägget så hörde vi inte hur det knackade på dörren men typ, dunsar från under huset. Jag sa till Martin "vad sjutton är det som låter?" varpå han reste sig och gick ut i huset för att lyssna. Under tiden anlände rörmokaren till vår ytterdörr så Martin fick helt oförberedd öppna dörren iförd Breaking bad-onesie och min gamla Cozee-tröja. Jag fick samla mig en stund inne i sovrummet innan jag gick ut, för jag skrattade så mycket. Inte för att det är något fel med det, det är ju så jag själv går klädd 100% av tiden hemma, men för att Martin inte vill vistas offentligt i mjukisträningsbyxor ens. 

 

 

Anyway, de inspekterade rören, vi satte igång pumpen och VOILÀ!!! DET RANN VATTEN UR KRANEN!!!! Jag stod i huset med Martin i telefon och skrek av glädje samtidigt som jag sprang runt och öppnade varenda jävla kran i huset. "VI HAR VATTEN HÄÄÄÄÄR, VI HAR VATTEN HÄÄÄÄÄR, VI HAR VATTEN HÄR OCKSÅ!!"

 

Tack tack TACK till Byggservice Tanum för den otroligt snabba hjälpen, ni har räddat vårt liv känns det som. ALLA ska anlita dem i framtiden ok!!!!

 

Vi vågade inte riktigt ropa hej när vattnet var igång, för att det kändes för bra för att vara sant. Trycket i vattenkranen i badrummet avtog ganska häftigt och vi blev så nervösa att det skulle försvinna. Rörmokaren trodde det var en ispropp som orsakade det men Martin fick en snilleblixt och plockade av det lilla munstycket och rengjorde det, för det hade samlats massor av skit där. Så efter det var allt i sin ordning!!!

 

Det första han gjorde var att diska. Katterna var lika chockade över att se vatten som vi var tror jag. 

 

 

Så arg.

 

 

Och några sov bekymmersfritt.

 

 

 

Wyoming har ju legat inne på Fredrikstad Dyrehospital i fem dagar nu. Hennes värden har varit svåra att få bukt med. Men igår morse var första gången hon åt, precis när de började överväga att sätta sond på henne. Sedan dess har aptiten hållit i sig, peppar peppar ta i trä. Hon har blivit piggare överlag och äter självmant. Först igår kväll började natriumvärdena att sjunka efter lite medicinering.

 

 

Och nu ringde veterinären för en stund sedan och berättade att värdena är normala och att hon är redo att komma hem. Jag vågar verkligen inte slappna av och känna att problemen är ur världen, men att hon mår bättre nu är det viktigaste och vi får ta en kris i taget. Klockan 14.00 ska jag hämta henne, kan fan knappt bärga mig!

 

Hur som haver, vattnet kom tillbaka och jag tvättade 5 maskiner tvätt samma dag. Vilken ynnest det är med värme, el och rinnande vatten, tycker ni inte?

 

 

Men som alla vet är underbart kort; på kvällen hittade jag en vattenläcka i taket. SÅKLART. Vi bad om vatten, vi fick vatten.

 

 

Martin, den stackars stackars mannen, fick hämta stegen och klttra upp på vår "vind" där han hittade orsaken till läckan, som var kondens som rann ner genom golvet. Vi ställde dit en liten hink till att börja med men kommer ju behöva åtgärda det vid tillfälle. Men inte idag, Satan.

 

 

Han tog en dusch och Artemis tog tillfället i akt att ockupera hans Cozee. Se så olycklig hon ser ut.

 

 

Vad FÅ samtal det ringdes den dagen?? Räknade antalet inkommande, utgående och missade. Sammanlagt 45 stycken.

 

 

Vi var i alla fall hysteriskt lyckliga över vårt återvunna vatten. Martin åkte in till stan och handlade diskmedel, tvättmedel, sköljmedel, hushållspapper och andra grejer som krävs vatten för att använda, då vi insåg först då att de var slut. Under tiden storstädade jag huset, samtidigt som jag pratade i telefon med mamma. Det enda jag inte gjorde var att dammsuga, för katterna sov så gott och jag ville inte störa dem.

 

 

 

Det blev en ny dag och livet kändes så mycket ljusare och bättre. Vi intog frulle med gott humör och sedan tänkte Martin att han skulle klättra upp på taket och gräva bort snö ur ventilationen. Vi gick ut men jag tittade upp på taket och bad honom låta bli. Det saknades bara att han halkade, ramlade ner och bröt varenda ben i kroppen.

 

 

Det blev en liten sväng ut i alla fall. Har sagt det förr och säger det igen men det är verkligen så vackert ute, det är synd att det inte fastnar så bra på bild.

 

 

Äntligen kände jag att ordningen var återställd och livet liksom kunde börja på nytt. Vi pratade om det Martin och jag hur mycket det påverkade en mentalt. Han sa det så bra som "jag känner mig renare nu än igår efter jag hade duschat, trots att jag inte duschat nu". Det går inte att beskriva, det liksom bara sitter i bakhuvudet och stör hela ens existens.

 

Alltså sättet jag pratar om detta på, som om det vore ett trauma? Men kontentan är i alla fall att jag har varit så fucking olycklig, och nu är så glad och tacksam för att saker funkar som de ska. PEPPAR PEPPAR.

 

Med lite ny luft under vingarna kände jag mig manad att ta hand om lite måsten. Kitty och Max hjälpte mig med lite redovisning av kvitton, som ni kan se.

 

 

Min kära kollega/chef vet vad som gör mig glad. Jag tog med en handsprit till butiken, som är en av de bästa jag någonsin använt. Den är vattning, kladdar inte, dunstar snabbt och luktar så jävla gott av vattenmelon!!! Tog med den till butiken i hopp om att de skulle beställa den nästa gång de beställde från Tingstad.

 

 

Fick sällskap av Artemis också under tiden jag administrerade lite.

 

 

Sedan var det dags att laga mat! Vi har massvis av Hellofresh liggandes i kylen som vi behöver komma ikapp med.

 

 

 

Det blev smörstekt öring med krämig orzo med gurk- och myntasallad vid sidan av. Det var väldigt gott, första gången jag åt öring. Inte smaksensation men kanske billigare alternativ till lax? Kanske? Jag har dock dille på orzo så maträtte får helt klart väl godkänt.

 

 

 

Att den där korgen inte gått sönder ännu är ett mysterium tillika mirakel.

 

 

Jag sliter lite med att komma ikapp det jag varit helt handlingsförlamad inom senaste veckan. Igår kväll tömde jag mejlen, svarade på sms, messenger och PM till Katthjälpen vilket var väldigt skönt, men det bygger snabbt på igen. Jag bytte faktiskt jobbhelg med en kollega denna vecka, för det kändes alldeles övermäktigt att jobba i helgen med tanke på allt jag har att göra nu, och så tar Johanna examen imorgon så jag ska till Trollhättan och vara med på ceremonin, på lördag måste jag till Amanda en sväng och på söndag är deadline för ännu en hemtenta... som jag... inte... börjat på...

 

 

En sak i taget. Om mindre än en timme ska jag åka och hämta Wyoming som blir utskriven från djursjukhuset idag och äntligen får komma hem. Hoppas livet kan återgå till det normala, om än bara för en stund.

 

Tack för ni läser! Hare gött haaaj! ❤️