Change of Seasons

Häj bloggen lilla!

 

Då var det la änna dags för en ny uppdatering. Som ni väntat.

 

Denna bilden tog jag _när_ jag satt och bloggade förra gången. Så vi tar vid exakt där vi slutade sist.

 

 

Mr Bowies kom hem med frulle från the one and only LovaLisas. Artemis var väldigt sugen.

 

 

 

La mig i sängen och chillade en stund. Sterling kom och la sig hos mig, med sitt huvud i min hand. Han verkar lite låg sedan några dagar tillbaka. Tror han har ett pågående herpesutbrott just nu då han nyser och ögonen rinner, och att det kanske kan påverka allmäntillståndet lite. Han äter och så som vanligt, men sover verkligen mer än vanligt.

 

 

 

Vi åkte och hämtade Wyoming som blivit utskriven från djursjukhuset!!! Hon var verkligen pigg när vi kom, det var väldigt kul och skönt att se. 

 

 

 

Kortet strulade när jag skulle betala på kliniken. Så pinigt. Det är inte första gången jag inte kunnat betala på plats, men de brukar vara snabba med att säga att de kan mejla fakturan istället. De senaste två gångerna hade de dock inte mejlat fakturorna (sammanlagt 4 stycken på sammanlagt över 30.000) så jag ville gärna reda ut det på plats, för den goda stämningens skull.

 

Så nu ringde jag Nordea för att fråga vad problemet var och jag hann bli riktigt frustrerad kan jag lova. Nu låter jag väl dögammal men; varför ska det vara så himla svårt att få prata med en levande människa och inte en bot, när man söker kundtjänst? Jag blir GAAAAAALEN på att man alltid hamnar i någon jävla chatt som verkligen 0 av 10 gånger kunnat ge mig svar på min fråga. Rotar man ännu mer kan man hitta en FAQ, men så klart hittar man inte sin fråga där heller för den är för specifik, men något jäkla nummer att ringa ska du inte tro finns? Nej då ska du logga in i internetbanken och skicka ett MEJL? KAN JAG INTE BARA FÅ PRATA MED EN MÄNNISKA?!

 

Tillslut hittade jag ett nummer och när man väl ringer så får man höra ett förinspelat meddelande som är sjukt lång och helt irrelevant? "Du vet väl om att du kan hitta vanliga frågor och svar på vår hemsida, www.nordea.se" JAMEN DET VET JAG VÄL DET VAR DÄR JAG HITTADE TELEFONNUMRET!!!! Sedan ska det KNAPPAS fram. Till all jävla förbannelse.

 

Jajajajajaja tillslut fick jag prata med en jättetrevlig man som sa att vi hade en veckospärr för hur mycket vi kunde betala med kortet så jag höjde den spärren. Slutet gott, allting gott.

 

Fast jag var inte nådig i deras kundundersökning som de begick misstaget att skicka till mig efteråt.

 

"Det känns som jag står på krogen och ska beställa en drink, ta kort på mig!" sa jag till Martin Böwes som var snäll nog att göra som jag sa.

 

 

Efter samtliga av våra besök var betalda och Wyoming var med oss styrde vi vår kos mot Nordby för att hämta ut medicin till Wyoming och jag behövde verkligen köpa nya skor. För dragkedjan fastnade när jag skulle ta på mig dem, Martin skulle vara snäll och dra loss den men hela blixtlåset ramlade av och var omöjligt att få på igen. Jag fick ett raseriutbrott och slängde skon i golvet men missade golvet och träffade min egen fot i stället.

 

Så det blev ett par nya pjucks. Det fanns exakt likadana som mina gamla, SÅNT gillar jag som avskyr att prova nya grejer.

 

Stackars jävlar som jobbar på Skopunkten för övrigt. SOM de måste merförsälja. Jag avskyr att köpa skor, och när jag gör det så vet jag oftast vad jag vill ha; vita tygskor, bruna kängor osv. Jag köper skor för jag behöver specifikt ett visst par skor, inte för att det är roligt att köpa massa skor. Så har jag dessutom oftast bråttom när jag gör det, för jag handlar oftast skor när det är just kris och jag måste byta de jag har på fötterna just i stunden, och handlar extremt målmedvetet.

 

"Du vet väl om att om du tar ett par till så är det halva priset på billigaste paret?"
Jamen snälla rara människa hade jag velat ha ett par till så hade jag väl stått här med två par pjucks just nu?

"Och impregnering?"

Jag brukar alltid svara "det har jag redan, tack ändå" men sanningen är att även om de lyckats pracka på mig impregnering tidigare i mitt liv för att jag är en people pleaser som inte kan säga nej, så har jag aldrig impregnerat en enda skojävel i hela mitt liv.

 

 

Wyoming var sedan officiellt HEMMA. ❤️

 

 

 

 

 

Sophie numera kallad Megachonker eller Chunk Morris.

 

 

Martin sa att han tyckte Sophie verkar så mycket gladare nuförtiden. Jag lovar att det är för att han är hemma mycket mer, nu när han är heltidssjukskriven. Hon älskar honom verkligen. Som ni säkert kan se. (En parentes här bara, jag frågade Martin om det gick bra att jag skrev i bloggen att han var sjukskriven och han sa "skriv att det är efter komplikationer av min penisförminskning, att den inte gick så bra ") asså jag orkar inte hahahaha

 

 

 

Vi lagade Hellofresh, denna gång blev det grekisk kyckling med citronpotatis. Hel. Ve. Te. Vad gott det var. Kycklingen var helt otrolig? Så saftig och mör. Vi har en massa mat att laga kommande dagar så jag passade på att göra tabberas på min del av maten, och smäckte i mig mina två portioner direkt. Tycker Hellofresh-portionerna kan vara lite små ibland så det var najs att äta sig riktigt mätt.

 

 

Jag var så jäkla trött efter det så la mig faktiskt innan 20.00 den kvällen. Lyssnade på Creepypodden och försökte somna, lyckades strax efter 21 men vaknade innan 22 igen och hade lite svårt att somna om för jag var svinvarm och hade typ... massa slem i halsen/näsan. Somnade om strax innan 23 igen men fick ändå typ 7 timmars sömn. Måste medge att jag ändå kände mig rätt utvilad när väckarklockan ringde kl 06.00. Då var det dags att hämta Fredrik och åka mot Trollhättan och Johannas examensceremoni!

 

 

Kan inte fatta att hon är färdigutbildad? Hur jävla sjukt? Hon började ju plugga alldeles nyss liksom..

 

 

Kolla en sån jävla PINGLA. Grattis, grattis, grattis och bra jobbat Johanna!!!!

 

 

I vanlig ordning kantas mitt liv av kattärenden så jag hade mött upp ett jourhem på NÄL på vägen mot Trollhättan för att ta emot en katt, som jag när ceremonin var över skulle överlåta till hans nya matte som kommit dit med tåget från Göteborg.

 

Lilla fina Pettsson. Första tiden i nya hemmet har varit lite svajig då han spytt varje dag, men hoppas vi ska kunna få bukt med det.

 

 

Och sedan bar det av hemåt. Så skönt att vara hemma, och så glad att Wyoming var tillbaka. 

 

 

Jag skulle dock bara vara hemma lite drygt två timmar innan det skulle vara dags att åka iväg igen, i nya kattärenden. Jag kom på att Love is Blind Sverige hade premiär den dagen, så givetvis sträckkollade jag igenom de 4 avsnitt som släppts samma dag!!! Ska erkänna att jag spolade lite här och var, för jag orkade inte med allt jangel.

 

Jag känner igen hon Catja så jävla väl? Men kan för mitt liv inte placera henne?

 

 

Det blev dock bara ett avsnitt till en början eftersom jag var tvungen att åka sedan.

 

Hejdå lilla Sterling.

 

 

Jag åkte till ett jourhem för att hämta en katt där, och sedan till veterinären för att vaccinera katten jag hade med mig och hämta en katt till, som skulle flytta till ett nytt jourhem. Det är de som äger Kristallstugan som har öppnat i stan, Jaqueline och Alex, som skulle vara jourhem åt katterna så jag åkte dit för att överlämna dem. Alltså vilka otroliga människor. Jag dröjde kvar i butiken mycket längre än nödvändigt för det infann sig ett lugn bara av att kliva in där, och underbara Jaqueline då som sa "Ida jag bara måste krama dig, vi är så glada". Gurl, det är ni som gör mig en tjänst här, men alltid trevligt när människor gör det med glädje.

 

 

 

 

Väl hemma sedan kraschade jag i sängen och såg klart på Love is Blind. Självklart med bästa sällskapet.

 

 

När jag sedan gick upp så tre timmar senare mådde jag absolut skit. Hjärtklappning, sprängande huvudvärk, illamående. Vi kämpade ändå på och lagade mat. Denna gång kikärtscurry med ris.

 

Har ni sett så söta tossar.

 

 

Av någon anledning tyckte katterna denna maträtt av alla luktade supergott.

 

 

Den var helt okej men inte så mycket mer faktiskt. Sällan jag inte tycker Hellofresh är jättegott men allt kan ju inte falla i smaken så klart.

 

 

När vi ätit klart (jag åt inte ens upp för jag mådde dåligt, förstår ni) lät jag katterna kolla på Cat TV och gick faktiskt och la mig.

 

 

 

Jag mådde superdåligt både när jag la mig och när jag vaknade. Jag blev så ledsen för jag hade ju så mycket att göra den dagen, men det kanske var just det. Dagarna går i ett.

 

Så jag fick ställa in allt och spenderade mer eller mindre hela dagen i sängen. (Det blir för övrigt så himla mycket kattbilder när jag går hemma på dagarna, sjukt.)

 

 

 

 

 

 

På eftermiddagen behövde jag vara lite produktiv för att inte få ångest, så jag tog tag i en hel del administrativa grejer som jag haft hängandes över mig ett tag. Det var skönt som attan att få det gjort.

 

 

 

 

Wyoming värmde sig framför konvektorelementet.

 

 

 

 

 

 

 

Och det är verkligen så otroligt vackert ute nu när vi har så mycket snö. När sjutton hade vi så här mycket snö, och så här länge, senast?

 

 

Jag har ju börjat budgetera denna månad igen. Jag får CSN tidigt denna månad så januaribudgeten blev kort, och februari blir makalöst lång istället. Men det ska nog lösa sig.

 

 

Sötaste sällskapet. Prasslar man med papper kommer hon på 0.001 sekund för hon tror att allt prasslande papper blir en pappersboll som hon kan jaga.

 

 

Sophie aka. Megachonker aka. Chunk Morris ockuperade mitt knä så klart.

 

 

Sedan förflyttade vi oss in till Bowies. Vi spelade lite datorspel (han spelade och jag kollade på). Vi återupptog ett spel vi spelat innan som var så märkligt, Ad Infinitum. Det är ett skräckspel som utspelar sig under första världskriget. Tyckte dock att det tagit sig och gått ifrån att bli konstigt till riktigt bra. Det påminner mig om Amnesia, ett annat hemskt bra skräckspel. Hade önskat lite mer pussel i form av gåtor och sånt, typ som i Silent Hill, men i gengäld är det väldigt snyggt rent estetiskt.

 

 

Vi avrundade kvällen med lite glass framför serien Lie to Me som jag älskade när den kom. Såg säsong 1 och 2 säkert 10 gånger, men nu har jag inte sett den på massor av år så nu är den faktiskt lite intressant igen. Är dock inte alls lika imponerad av den idag om jag var när jag var 17.

 

 

Imorse när jag vaknade gick jag upp ganska direkt för att gå på toa och sen mata katterna. Vid förstnämnda insåg jag att vi inte hade vatten. Det hade fryst. Igen. Som tur var, behövde vi bara starta fläkten nere i pumphuset så kom det tillbaka inom typ 4 timmar.

 

Katterna tokälskar min värmefilt mer än jag, 

 

 

 

 

Har sagt det förr och säger det igen; så vackert ute.

 

 

Efter att ha ätit extremt sen frulle och suttit med lite administrativa grejer i två timmar kände jag att jag behövde röra mig. Så jag gick en promenad, och passade på att ringa Amanda samtidigt för att catcha up. Jag känner inte att jag varit mitt bästa jag i vår relation den senaste tiden, så det var lite skönt att få prata en längre stund om allt och ingenting.

 

 

 

Kolla hur det rosa ljuset reflekteras på bergen till vänster. Wow alltså.

 

 

 

 

Över en timmes promenad blev det, eftersom jag glömde bort att vända om. Blir ju lätt att man traskar på tills man känner att det räcker, men så ska man gå hela vägen tillbaka också.

 

Jag har haft ett litet dilemma senaste veckan som intensifierats senaste dagarna. Det är nämligen så att jag haft en hemtenta att skriva, som ska lämnas in senast om typ 3 timmar. Eftersom vi blev utan vatten dagen innan tentan släpptes, och Wyoming blev inlagd på sjukhus och vi inte visste om hon skulle klara sig, och det har varit 9-10 grader i huset.. så har jag varit duktigt handlingsförlamad. Ärligt talat så har jag mest legat i sängen och fördrivit tiden. Nog för att jag är duktig på att prokrastinera men detta känner jag har varit - absolut inte bortom min kontroll - men en extremt stor utmaning som jag inte riktigt mäktat med. Något jag beskrivit tusen gånger i bloggen nu känns det som. Det var först när vattnet var tillbaka och Wyoming kom hem som jag kände stenen lätta från bröstet och förhoppning om att komma till skott med tentan. Men så blev fredagen så hektisk. Jag mådde så dåligt fredag kväll och även lördag. Då kvarstod idag.. och då försvann vattnet igen och man liksom föreställde sig att vi skulle behöva gå igenom den skiten igen.

 

Jag erkände mig besegrad. Jag ville verkligen, verkligen inte ge upp och inte lämna in något alls. Men jag kände att jag klarade inte den kraftansamlingen och den stressen. Jag inser ju att detta inte bara låter som, utan också ÄR en massa ursäkter, men jag kan ändå känna att jag har gjort mitt bästa för att hålla ihop det. En mäktig hemtenta på det.. nej. Johanna har sagt att skicka alltid, alltid in något, även om det inte är bra. För då finns alltid en chans att klara det, och om inte får man i alla fall feedback. Det är ju så himla sant, men denna gång... Det gick inte. Jag mejlade med min lärare (som säkert får tusentals mejl med dåliga ursäkter på varför uppgifter inte lämnas in i tid) men han sa att jag skulle ta det lugnt och att det kommer en ny möjlighet om typ en månad.

 

Det är ju en falsk känsla av lättnad på ett sätt eftersom jag bara skjuter mig i foten som skaffar mig mer jobb längre fram, men det bara kändes så skönt att acceptera mitt val eftersom det hängt över mig i en vecka. Det känns ju å ena sidan sämst att redan första terminen skjuta upp en uppgift, men å andra så vill jag vara lite snäll mot mig själv och tänka att jag har gjort så gott jag kan. Jag kommer på mig själv flera gånger om dagen med att jag inte ens andas. Alltså, inte andas snabbt utan bara håller andan. Känns som centrala nervsystemet är så laddat att det är elektriskt. Jag behöver komma i fas lite efter den... systemkollaps vi upplevt senaste veckan.

 

Jaja. Vad är väl en bal på slottet.