Change of Seasons

Häj bloggen!

 

Då sitter jag här än en gång, nattugglan. Jag skriver egentligen på en examinationsuppgift som ska lämnas in senast klockan 09.00 på torsdag, men tar mig en välbehövlig tillika välförtjänt paus. Not. Är så trött på att jag som är så lättstressad, som mår skit och blir otrevlig och knappt kan andas när jag känner minsta stress, gång på gång är ute i sista sekund med typ allt jag gör. Någon som vill bli min livscoach? Jag kan inte betala dig men jag är fett rolig ibland.

 

Nyårsafton blev så chill den kunde bli. Jag låg i sängen och mådde dåligt och kollade på Breaking Bad hela dagen (nu har jag sett hela serien fyra gånger) och på kvällen åkte vi till Statoil (i Bastekärr, inte den som tydligen ligger här i skogen) och köpte korv och toast till middag. Fint ska're va serni. Vi kollade på en skitkonstig koreansk film och jag somnade på soffan innan tolvslaget. Vaknade av larmet 23.55 för att tända lampor och dra igång lite musik för att dölja ljudet av eventuella fyrverkerier men det var knappt något alls vid tolvslaget, så himla skönt. Då kunde vi bara gå och lägga oss direkt igen.

 

Det är nog första året jag inte haft FOMO. Alls.

 

Det första jag såg igår när jag vaknade. Någon var visst lite hungrig.

 

 

ÄNTLIGEN nytt år och ny kalender! En nystart rent administrativt, wohoo! Alla som träffar mig regelbundet vet att min kalender är min snuttefilt. Den är med överallt, den gör mig trygg och glad. Jag har skrivit in massa saker i den nya nu, så nu är jag redo för nya året.

 

Tyckte förra årets hade så fin framsida. Vet inte om jag visat min nya? Jag slängde ihop den ganska hastigt, provade en ny leverantör denna gång efter att ha beställt från samma sedan typ, 2015.. men jag kommer nog gilla den ändå tror jag.

 

Denna går till arkivet!

 

 

Igår så var tanken att jag skulle plugga under dagen men det blev inte så mycket med det annat än att jag lyssnade på en föreläsning om rättsväsendet och att predicera risker för återfall bland kriminella. Det var intressant och lärorikt.

 

Jag städade huset och lagade en rätt från Hello Fresh, första gången jag gör det ensam! Krämig baconpasta med ugnsbakad zucchini och tomat. Det blev asgott, om än lite salt för jag råkade öppna fel grej på saltkaret. Hehe.

 

Men när det började dra ihop sig för att åka och hämta Sir Fluffington på Fredrikstad Dyrehospital så tänkte jag att istället för att påbörja något att greja med i en halvtimme så åkte jag direkt. Tänk att jag varit hela 15-30 minuter tidig till samtliga av mina (2) åtaganden detta år. Sjukt.

 

Sophämtningen är inställd pga. dåligt väglag så vi får använda vår gamla soptunna också. Den hade fått sig en hatt.

 

 

Efter att ha kört extremt försiktigt till Fredrikstad kom jag fram i ett stycke. Underbara veterinären där hade supergoda nyheter om Fluffington, han var markant mycket bättre och piggare nu så prognosen för framtiden ser god ut, peppar peppar.

 

 

Vi bilade änu försiktigare hemåt til hans jourhem och efteråt åkte jag hem och kunde ätligen ta kvällen.

 

 

Martin är för söt. Älskar honom.

 

 

På kvällen sedan satt jag i köket och försökte lyssna på föreläsning (Sophie låg och sov på min stol vid skrivbordet, då är det inte mycket annat att göra än att sätta sig någon annanstans). Och katterna tog sig in i skafferiet och rotade runt, och det var så irriterande ljud, tills de slutligen rev ut hälften av allt som stod på nedersta hyllan. Då fick jag nog och gick dit för att plocka ut dem ur skåpet, men när jag öppade såg jag detta:

 

 

Jonny är så jävla söt alltså. Han fick ligga kvar där.

 

Idag vaknade jag två minuter innan larmet skulle gå. Till skillnad från alla andra dagar någonsin så gick jag upp direkt. Tro det eller ej, men förr snoozade jag aldrig, jag gick alltid upp på första larmet. Det var innan vi had 100 katter i huset, för när man vaknar på morgonen så är det så gosigt att ligga kvar och klappa på dem.

 

Jag åkte ännu en gång i väldigt god tid till veterinären, men denna gången i lite tråkigare ärenden och till Strömstad istället för Fredrikstad.

 

Sterling skulle nämligen ha sin månatliga Solensia mot sin artros, men jag tog även med lilla Eddie som skulle få somna in.

 

 

 

Eddie fick en typ böld på sidan av huvudet/kroppen för nån månad sedan eller två. Jag bokade tid för avlivning då men hon var så pigg och hade helt oförändrat allmäntillstånd att jag helt enkelt tänkte att hon får hänga med ett tag till. I helgen reagerade jag på att jag inte hört henne springa i hjulet på länge och grävde fram henne, då såg jag att hon gått ner i vikt och att hon nästan darrade eller skakade när hon rörde sig. Verkade svag. Så jag kände att det var dags, hon var ju ändå nästan 2 år gammal och dvärghamstrar blir inte så mycket äldre än så.

 

 

När de avlivade henne var enda gången någonsin som jag inte varit närvarande när något av mina djur fått somna in. Dels så hade jag inte så mycket att tillföra för Eddies skull, då vi inte hade någon vidare anknytning, men också så var hon inte hanterbar och jag visste att det eventuellt kunde komma att bli lite stökigt. Mest för veterinärernas skull, för att de inte skulle känna press av att jag satt och såg på och var rädda för att jag skulle bli upprörd om det blev lite omtumlande. Så jag valde att gå ut. Jag grät några tårar i väntrummet och snart kom veterinären ut med henne och undrade om jag ville ha med henne hem, men det ville jag inte. Det är något med att avliva sitt djur, det kommer alltid finnas skuldkänslor involverade, fattade jag rätt beslut, har hon haft det bra, kunde jag gjort något som helst annorlunda? Just Eddie hade jag aldrig någon jättestark relation till, men det är klart att man blir ledsen oavsett. Värre kommer det vara med Gangster tror jag, men vi hoppas det dröjer lite till.

 

Vila i frid lilla Eddie. ❤️

 

Sterling redo att åka hem. 

 

 

Juste, jag skulle ringa Länsstyrelsen också för att anmäla en man som jag vet har djurförbud, men som hade 6 katter utanför sitt hus sist jag åkte förbi. Jag hade skrivit länsstyrelsens telefonnummer så många gånger att jag hade det i huvudet, så jag sökte inte upp det eller så utan knappade bara in direkt.

 

*signaler går fram*

*underbar kvinna svarar*

- operation i Värnamo
- hej, förlåt vart sa du att jag hade kommit?

- till operation i Värnamo

- men herregud det var inte hit jag skulle, då har jag ringt fel, ber så mycket om ursäkt

- vart skulle du ringa då?

- ....

- ....

- .... länsstyrelsen

- ah, det händer hela tiden, du har slagit en 2:a eller 4:a fel, jag tar tyvärr inte emot anmälningar om hundar eller katter här

- nej du har väl fullt upp med ditt, tycker det är bra att du fokuserar på det

- lycka till med ditt åtagande!

- tack, detsamma?

 

OTEROLIG kvinna alltså, SOM vi skrattade. Skönt att höra att jag inte var ensam om att begå denna miss. Hoppas detta kommer bli ett stående internskämt i framtiden, "ring länsstyrelsen, eller operation i Värnamo".

 

Så vill ni prata med en riktigt skön kvinna ring operation i Värnamo på 0102445050, ska ni anmäla vanvård av djur ring istället 0102245050. Eller så är det tvärtom.

 

 

Tog en sväng förbi jourhemmet med Fluffington och stämde av läget och vårdplanen framåt. Åkte sedan hemåt. Tog mig dagens Celsius och budgeterade lite grann, Kitty hjälpte till som ni ser.

 

 

Lustigt hur mycket mer intressant exakt allt blir när man egentligen borde plugga. Jag sorterade/rensade/organiserade i några skåp och lekte med katterna superlänge. Hela två fjädervippor fick sätta livet till.

 

 

Mina bäbisar. ❤️

 

 

Så nu på eftermiddagen blev jag så illa tvungen att skriva på mitt arbete. Som tur är hade jag moraliskt stöd.

 

 

Tog ett break på kvällen för att umgås med Martin innan han skulle sova, vi spelade Subnautica.

 

 

 

Så nu har jag lyckats prokrastinera lite till. Det är väl dags att återgå till skrivandet om narkotikabrott och brottsprevention i Strömstad. Jag var återigen så nära att bara ge upp, men jag tycker det minsta jag kan göra är att åtminstone försöka, och hoppas det blir godkänt. Allt är verkligen bättre än inget, i det här läget.

 

Varför, varför, varför gör jag så här mot mig själv. Oklart.

 

Avslutar inlägget med en påminnelse som var lite fin tycker jag.

 

 

Det var allt för denna gången, tack för ni läser! Hare gött haaaj!