Change of Seasons

(500) Days of Summer (2009)

Jag har så gott som aldrig hört någon prata om den här filmen. Tackvare filmtipset.se snubblade jag över den och tänkte att ja, kärlekskrank som jag är så kanske det vore trevligt att se en kärleksfilm (även om jag sällan tycker att de är särskilt bra).

Igår var jag och Manfred i Örebro, eftersom han skulle göra ett antagningsprov till musikhögskolan där (jag såg förövrigt inte klart filmen där, jag kollade på den en gång till med Manfred på kvällen sedan). Under tiden han gjorde provet satt jag utanför med datorn och började kika på den här filmen. Mitt första intryck var att det var någon typ av amerikansk tonårsfilm (thumbs down!) men snart insåg jag att det var något annat - något väldigt annorlunda. 

Det är sällan man sitter och skrattar åt en film när man är ensam, och ännu mer sällan skrattar man ensam åt en film när det är folk runtom. Men jag kunde inte låta bli, stundvis var den så fruktansvärt rolig. Mest för att den skildrar typiska situationer i vilka man själv känner igen sig så väl.

Jag tycker att filmen var supermysig. Den är samtidigt ganska konstig, och går verkligen inte att likna vid vilken kärleksfilm som helst (antagligen var det därför jag tyckte om den). Jag hade lite svårt att greppa sensmoralen i filmen, kanske för att jag sov de sista tio minuterna (inte för att filmen var tråkig, men för att jag gick upp kvart i fem den morgonen), men man kan väl kort sagt säga att filmen handlar om att man måste förstå att alla människor är olika, och att man aldrig ska förvänta sig någonting.

Av någon outgrundlig anledning älskar jag den här filmen. Den var mysig och rolig på ett väldigt annorlunda sätt. Skådespelarna är dessutom riktigt bra (fast jag kommer ha lite svårt att se Inception igen nu när jag sett Joseph Gordon-Levitt i den här rollen, snap).