Change of Seasons

Imorse när jag vaknade hade jag en ångest värre än ord kan beskriva. Paniken spred sig i mina ådror, påminde mig om att jag måste söka sommarjobb, söka utbildningar, plugga ikapp, kontakta kundtjänsten på Modern Psykologi, lära mig Stars on Stage-manuset utantill, etcetera. Jag blev inte ambitiös, bara jävligt rädd.

Dagen fortskred inte i bättre anda. Trots att jag har fina vänner runtom mig om dagarna, så har jag under dagen sms:at frenetiskt till folk som verkligen borde vetat bättre och inte hört av sig. Ni hör ju logiken: det är alla andra det är fel på, inte mig.

Jag önskar verkligen att vi kunde pausa tiden. Så jag kunde få ta ikapp all tid jag slösat bort. Varför är jag så dum? Jag skriver det här inlägget för att upplysa er alla om att från och med idag ska jag börja ta tag i mitt liv. Nu jävlar ska skolarbete bli gjort, jobb och utbildningar ska sökas samt så ska jag ta vara på mina fritidsintressen lite mer. Datorn styr mitt liv (självdisciplin, ja tack).

Lite handlingsförlamad känner jag mig ju. Pitch Black på fredag känns inte alls lockande. Det gör däremot matchen FBK - AIK på lördag, men jag antar att jag inte kommer gå på den heller. Lite lust att gräva ner sig har man ju.

Ser ni mig på Facebook den kommande veckan, skäll ut mig!