Change of Seasons

Jag hade rätt om merförsäljningen den där dagen. Visst slog jag mitt rekord, ligger nu på 187% i personbästa, men det räckte ändå bara till en värdig andraplats. Martin den spjuvern fick 204. Jag fattar inte hur det går till.

Nåväl. Igår jobbade jag öppningspass för första gången på evigheter och det gjorde mig glad att jobba med Adis och Dennis. Bäst är de, trots att de står och skrattar åt mig när jag hackar lök och diggar till Five Finger Death Punchs köttigaste låt. Ehe. Dagen gick i alla fall så sjuuuukt fort! Gick inte på rast förrän efter sex timmar så när jag kom tillbaka hade jag bara en och en halv timme kvar. Slutade fem. Heaven!(!)

Åkte hem och degade när jag sakteliga gjorde mig i ordning för att träffa hjärtat. Åkte in till stan senare än beräknat och vi ändrade våra planer från besök på kinarestaurang till göra varma mackor hemma. Det var gott och übermysigt.

Idag var jag ledig gör första gången på en och en halv vecka. Så. Skönt. Började dagen med ett besök hos kiropraktorn. Jag tror problemet med att knät "knäpper" är borta (men jag har ju inte tränat och känt efter så jag vet inte riktigt) och det verkar vara ett uttöjt ledband som är problemet. Strama muskler i låren, en rygg som är för stark för magen och lite felbelastningar som spökar. Har nu fått i uppgift att göra lite övningar varje dag för att om två veckor testa hur mycket stabilare jag blivit. Jag är så sjukt omotiverad, bör dessutom inte träna annat. Jag har så dåligt tålamod, vill bara att allt ska vara färdigt och löst på ett ögonblick och har lite svårt att se hur övningarna skulle kunna ge resultat. Utan rutiner blir det svårt att få det gjort tror jag. Men jag får försöka, kiropraktorn verkade förstå tänket. Trögt i starten sedan blir det bättre av bara farten. Sa han. Så ge inte upp!

Kom hem till Martin som förberett pannkakor. Med diverse kryddor i. Förtärdes med vaniljvispgrädde, hallonsylt och chokladsås framför en film. Somnade på slutet, helt i sockerkoma alltså. (Budapesttårtbitarna som jag köpte till oss i stan känns helt plötsligt väldigt, väldigt, väldigt, överflödiga..)

Så nu är jag mer eller mindre strandsatt här eftersom Martin hade ärenden och jag planerat sämst så min bil är i stan.. Nåväl. Är egentligen inte särskilt bitter, mest trött och seg. Tänkte ta itu med disken. Till lite bra musik. (Someone needs to cheer up a bit, you see.)

Det blir nog bra. Dagen till ära ska jag fortsätta njuta av en grå, seg och ledig kväll! Idag är det dessutom två månader sedan vi blev tillsammans. Tonårsromantikerfånigt, men ändå lite.. gulligt.