Change of Seasons

Min torsdag blev helt Awesome. With the capital A, indeed. Jag bilade till Håby (väldigt sakta men säkert) och hämtade upp min vän PJ. I bilen lyssnade vi på min spellista Hamburgare (den med de flitigast spelade låtarna på nattklubbar etc) och jag blev så nostalgisk av att höra merparten av låtarna. Det var ungefär ett år sedan jag var som mest inne i den musikperioden. Känns skönt att ha kommit ur allt som var, för ett år sedan. Men jag var nostalgisk och det var en fin känsla, för en gångs skull!

Vi pratade oavbrutet och åkte till Nordby en sväng för att köpa pizza och Ben & Jerry's. När vi kom hem satte vi oss vid matbordet direkt och käkade och tjötade och det var så himla roligt! Jisses vad jag saknat henne, hon bor i Karlstad numera. Så vi ses inte ofta, direkt. Efteråt spelade vi Batman: Arkham City som jag fick i julklapp, åt glass och drack Budweiser. Det var så roligt och tiden gick onaturligt fort. Egentligen skulle jag tränat med Martin men det fick vänta till någon annan dag. Körde PJ tillbaks till Håby runt midnatt. Jag tog på mig ett himla massa körandes, men det var roligt. Jag gillar att köra bil, särskilt sträckor som inte är hemma-jobbet-gymmet.

Egentligen skulle jag haft långhelg till och med idag. Men de behövde folk igår så jag hoppade in. Fick jobbat samma tid som Martin så det var under de bästa av omständigheter. Efteråt åkte vi hem för att fira att vi varit ihop i ett halvår. Tiden går så fruktansvärt fort verkligen.

Vi delade på en flaska vin och myste hela kvällen. Vackra ord utbyttes. Ibland slår det mig hur fruktansvärt olika vi är, hur det i början skrämde mig men hur det istället för att vara en börda gör oss till en slående bra duo. Att vi kan leva praktiskt taget samma liv (både bo och jobba ihop) utan att vara in-your-face-the-whole-time. Hur mycket jag lär mig om mig själv. Jag är på något vis så medveten om att praktiskt taget allt jag känner, beror på mig själv. Är jag arg så är det för att jag väljer att vara det. Är jag glad så är det för att jag väljer att vara det istället. Jag gick ur tidigare förhållande med en smärtsamt klar bild av hurdan flickvän jag inte ville vara och gick in i det här fast besluten om att begå endast nya misstag. Det är en fantastisk resa. Och jag är så tacksam för resesällskapet.

Det absolut bästa med Martin är att det finns inte en chans någonstans whatsoever, att han skulle toffla. Han skulle aldrig säga något bara för att jag vill höra det. Aldrig gå med på något som inte ger honom någon utdelning (med det sagt menar jag att en form av utdelning kan vara tillfredsställelsen av att veta att någon annan blir lite gladare). Så missförstå mig inte. Han kan allt skämma bort mig, min poäng är att han aldrig skulle vara dumsnäll, aldrig inte våga stå upp för sig. Det är en av hans egenskaper som jag värderar högt, för det får mig att känna mig trygg.

Så med den tonårsromantikerfåniga texten skriven ska jag återgå till världen utanför cyberspace. Idag är jag ledig och ska chilla så himla hårt med mitt PS3 hela dagen, bortsett från att jag ska återuppta min träning ikväll. Det ser jag mycket fram emot!