Change of Seasons

Jag hänger inte med riktigt. Timmarna rusar förbi så jag inte får något gjort på dagarna, men själva dygnen sniglar sig fram på något vänster. (Elva dagar, tänkte jag. Hur ska jag överleva? Well, jag överlevde bevisligen i nitton år, jag ska nog ta mig levande ur det här också. Separationsångest är min grej, vilket är konstigt med tanke på att jag sedan 4 års tid tillbaka inte gjort så mycket annat än varit ifrån människor jag tycker om. Det heter separation anxiety på engelska, så grymt fult.)

Helgen var fullproppad med jobb och det ska bli så skönt att slippa det där med dubbla pass fredag och lördag varje vecka. Jag kommer känna mig.. mänsklig. Anyway, på söndagen jobbade jag stängning. Tiden gick så långsamt. Vi var fyra pers som hjälptes åt att städa (man brukar vara två) men ändå blev vi klara bara 20 minuter tidigare. Jag skjutsade hem Robin och vi satt i bilen och pratade en stund. De åkte till Grekland den natten så jag kände mig illa till mods. Ville krama ur varenda minut som gick att få. (Elva dagar, tänkte jag.)

Nåväl. Dagen efter jobbade jag först stängning och sedan inventering med biträdande restaurangchefen Kajsa. Hon köpte Red Bull åt oss, vi gjorde ansiktsmask och lyssnade på min Müs-spellista. Vi var klara runt midnatt och jag hade lite ångest över att alla var ute och partajade. Jag vill också, jag har jobbat praktiskt taget varje fredag/lördag så jag har inte varit ute på evigheter. Men jag försökte vara positiv och åkte till gymmet istället. Väl där mötte jag två arbetskamrater. Det var kul att känna att jag inte var någon torrboll som valde träning framför fest. Jag var inte ensam om att vara en torrboll, åtminstone.

Dagen efter var jag ledig. Min enda lediga dag på två veckor. Jag har svårt att hantera sådana dagar, hur disponerar man tiden? Tar man itu med alla måsten som man inte hinner göra de dagar när man jobbar, eller chillar man bara? Jag körde på sistnämnda. Mest för att det bara blev så. Satte mig i bilen för att dra till gymmet men insåg att det var närmare tjugo grader utomhus. Så jag åkte till spåret istället. Sprang 4 kilometer, helt stört mycket energi hade jag. Lyssnade på Ghost Opera av Kamelot och mådde så fantastiskt bra. Efteråt åkte jag och handlade och hämtade farmor. När jag kom hem hängde jag upp vår hängmatta och skulle precis lägga mig när det visade sig att farmin skulle ut och åka motorcykel. Jag fick följa med. Det var så fruktansvärt roligt, jag har funderat på om man skulle ta sånt körkort också. Men jag är ju så himlans liten, min moped var tillräckligt tung att manövrera. Men det tål att funderas på!

Efteråt drog jag på mig de mysigaste av kläder och la mig med kudde, min absoluta favoritfilt (den är gjord av en bit av himlen, jag svär), en bok och Ben Howard - i hängmattan. Jag mådde återigen helt fantastiskt bra. Somnade och blev väckt en timme senare av farmin som sa att maten var färdig. Jag käkade quornbitar som jag lagt i marinad och som sedan grillats, potatissallad och en massa färska grönsaker. Och drack öl till det. Det är inte vardagslyx, det är något så mycket mer.

Kvällen spenderade jag med mannen i mitt liv - Dexter that is - och avslutade den med att skypa med kvinnan i mitt liv. Ellen, that is. Det är stört vad jag tycker om henne. Och våra samtal alltså, de är något utöver det vanliga. Varje gång. När vi var klara funderade jag på att åka till gymmet. Det var sent och jag var lite trött men ändå så himla.. jag vet inte, sugen? Jag singlade slant, inte för att låta den avgöra utan för att när kronan är i luften vet man plötsligt vad man hoppas på. Nåväl, jag åkte in och sprang de där 5 kilometerna. Kraschade i min säng klockan halv tre på natten. Nöjd. Det var en galet bra dag.

Nästa morgon skulle jag på indoor walking halv åtta. Försov mig och vaknade tio minuter innan det började. Blev så fruuuuuktansvärt sur! Men jag bestämde mig för att en morgon med förstörda planer skulle förstöra min dag mer än en stressig start, så fast besluten att göra det bästa av det åkte jag in. Kom bara 7 minuter för sent och efteråt var jag väldigt glad över mitt beslut. Åkte hem och la mig i hängmattan för att äta frukost och läsa ur Älska Dig Själv. Proppade in Ben Howard i öronen och somnade. Sov till och från i över tre timmar. I min hängmatta. I tjugo graders värme. Jag kan inte fatta hur det kommer sig att man mår så jäkla bra, bara för att man är i solen? Fantastiskt var det.

Åkte för att jobba. Övervägde gymmet efteråt men var så trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna. Gick och la mig. Sov helt galet tungt i 9 timmar och nu är jag här. Har nyss ätit fil med allbran och frysta hallon och ska göra mig i ordning för jobbet. Ikväll avviker rutinerna från det normala i och med att vi inte ska spela innebandy. Buhu. Så efter jobbet blir det raka vägen till Westcoast och sedan ska jag hem och mysa. Kanske beta av min lista över saker att göra (seriöst, den är så lång att jag börjar kallsvettas) men även försöka få in lite Dexter eller PS3. Jag behöver det verkligen.