Change of Seasons

Jobbade på Skagerack ikväll. I vanliga fall brukar det vara ganska dött de första timmarna, och eftersom det var bartömning på Pråmen ett stenkast ifrån så var det liiiiite dödare, om möjligt (död, dödare, dödast). Jag satt med mobilen, vilket man egentligen inte får, men ska jag överleva fyra timmar utan något att göra så.. Ja. I vilket fall, satt och kollade igenom min Facebookhistorik. Då har man bra lite att göra.. Nåväl, läste i alla fall en massa inlägg och konversationer av och med mina vänner. Blev helt varm inombords, jag har så otroligt fina människor runtom mig. Familj, klasskamrater, arbetskamrater, internetvänner. Kände mig så otroligt kärlekskrank att jag inte riktigt visste var jag skulle göra av mig själv. Ville skriva till alla och berätta för dem hur jävla bra de är. So I did.

Hade en grym arbetsdag. Igen. Bartömningen på Pråmen blev inte av igår och det var nog lika bra det. Min kära berättade för mig häromdagen att han hade en idé om ett projekt vi skulle genomföra. (Drumrolls..) Han tyckte att jag skulle prova MMORPG. Jag har så gott som noll erfarenhet av den typen av spel och det jag väl sett har bara varit förvirrande. Så jag gav det en chans. På morgonen när han åkt och jobbat satte jag mig vid hans dator och provade att spela Guild Wars 2. I början kändes allt bara så intetsägande och svårt. Väldigt. Men efter en stund lossnade det och jag spelade i tre timmar innan jag var tvungen att åka till jobbet för att ta mig an ett stängningspass. Den fredagskvällen blev det ingen Pråmen, jag åkte hem till Martin istället. När han gjorde ett tappert försök att sova satt jag och spelade i två timmar till innan jag begav mig mot drömmarnas land.

Gick upp tidigt och tog mig till jobbet. Köttade i kassan och lyckades skrapa ihop en helt okej merförsäljning. Blev återigen slagen med stor marginal men hade å andra sidan nästan tre gånger så många sålda mål. (FYI: ju fler mål desto svårare att få hög procent, för er som inte vet vad jag pratar om. Jag är så nördig. Och töntig.)

Imorgon stundar en sista kraftansträngning innan jag är ledig några dagar. Två, närmare bestämt. I've got some great plans. Måndagen tänker jag ägna åt att ta itu med några få måsten (kanske få tummen ur och ringa vårdcentralen, vore ju bra att bli av med den misstänkta urinvägsinfektionen, att hinka i sig en liter tranbärsjuice om dagen funkar bevisligen inte) i form av räkningar, tvätt och städning av huset men efter det ska jag bo i min onepiece och återuppleva lite gaming memories med cola och pan pizza. Och spel, naturligtvis. Av något slag. My dark passenger has awakened. True story. På tisdagen tänker jag inte heller göra många knop. Ska bara njuuuuta av ledigheten.

Satt på jobbet och när gästernas lust att spela lyste med sin frånvaro hade jag tid att drömma mig bort. Till verkligheten, allt som jag kommer göra under den närmaste tiden. Alla jag kommer umgås med. Allt kul vi kommer göra. Satt där och bara log. Jättestort. Det var så roligt att jobba när jag kände mig så.. Ja, lycklig. Får en pirrande känsla i magen av att tänka på livet. Det är livsglädje. (Kom och krama mig!)

Mitt upp i det höga tempot idag kom min fina, vackra, älskade vän Emma fram, som en skänk från ovan och utan att säga något sträckte hon fram en låda punschrullar med en lapp på. Den uppmanade mig att andas. Och påminde mig om hur fantastisk hon är. Jag blev så glad att jag fick först anstränga mig för att hålla tillbaka och sedan smita undan för att släppa ut några glädjetårar. Jag älskar dig.