down the road
Så, i tisdags var det dags för personalmöte! Vi möttes upp på Nordby och åkte sedan till Sarpsborg. Jag och Martin tog en egen bil. Efter att ha åkt ett bra tag frågade jag honom om vi inte kört för långt. Och det hade vi, haha. Så vi kom ganska så mycket försent. Det är inte varje dag man kör i Norge.
På mötet hade vi en föreläsare om merförsäljning. Martin sa att det kommer säkert tas upp en massa siffror, att om vi säljer si och så mycket kommer restaurangen gå plus x antal kronor om året. Och jag sa att det kommer säkert bli något interaktivt arbete också. Och så blev det. Jag är lite kluven angående föreläsningen, den var väl bra på sina sätt men överflödig på andra. Skulle all vår vinst gå oavkortat till fler timmar..? I'm not buying that. Saker jag tog åt mig kan nog räknas på en hand, men jag blev ändå lite motiverad till att lägga i en högre växel. Vi har ju visat jäkligt bra resultat. Och bra kan bli bättre, som han sa.
Efter det var det dags för pizza och bowling. Jag har bowlat tre gånger tidigare, och jag var så fruktansvärt jäkla dålig, haha! Jag spelade mot Adam och Adem. Adem hade världens skönaste (och antagligen mest inkorrekta) stil jag någonsin sett men ändå utklassade han mig och Adam. Kul hade vi i alla fall!
Efteråt stundade laserdome. Jag var trött och opepp, jag tycker det är ganska läskigt faktiskt. Mörkt och stressigt. Men jag taggade till i den mån jag kunde och försökte dela gruppens entusiasm. Så fort jag kom in i lokalen hittade jag en tunna i ett hörn som jag satte mig bakom. Satt där en stund och var måttligt förvånad över att ingen upptäckte mig. Fram tills Adis också hittade tunnan och tänkte sätta sig bakom. Så han satte sig på mig! Och jag sa ingenting, för jag hade ingen aning om vad han gjorde eller om han ens upptäckt mig. Efter en stund började han känna efter vad fasen det var som var ivägen och insåg att det var jag. Haha! Adisen då.
Körde stenhårt på fegisprincipen, satt och campade på olika ställen och rörde mig i cirklar emellanåt, så att folk skulle tro att jag övergivit min plats. Jag kom på sjunde plats vilket kändes rätt bra faktiskt, jag fick inte mycket minuspoäng eftersom folk inte såg mig men å andra sidan fick jag inte många möjligheter att skjuta på andra heller. Lättnaden när det var över var enorm. Det var så jäkla roligt sist gång men den här gången var jag inte på humör helt enkelt.
När allt var färdigt blev fyra finalister utvalda utefter sina prestationer summa summarum och det skulle avgöras i airhockey. Felicia valde mig till sin partner och vi höll ut så fruktansvärt länge, fast vi förlorade ändå mot Isak som blev uttagen till finalen för sin urusla prestation i bowlingen (80 poäng på 2 serier, dör). En värdig vinnare, haha. Jag och Felicia fick ändå varsitt pris, en klubba (något att suga på ikväll sa han) och ett presentkort på två bowlingserier. Det var rätt najs!
Kom hem, trött och belåten. Måste säga att jag har inte riktigt upplevt nackdelarna med att vara ihop med en arbetskamrat. Tycker att det är kul att vi får umgås i de här sammanhangen också! Myste lite med min fina innan jag kraschade i min säng, helt slut. Hade taggat stenhårt inför fest hemma hos Johan men det rann ut i sanden när det visade sig att det bara var tre, fyra pers som skulle dit. Nåväl.
I onsdags skulle jag jobba stängning. Vaknade runt halv elva och gick upp bara för att lägga mig hos Martin istället. Somnade om och degade innan det var dags för jobb. Martin skulle egentligen vara ledig men krigare som han är hoppade han in för sjukanmäld stängningspersonal. Missnöjd, visserligen. Vi åt brunch från Asian Town (sjukt gott!) och betade av dagen. Det var en riktigt bra dag! Jag hade grym merförsäljning och var galet taggad, och vi var klara relativt tidigt. (Fast nu börjar jag bli lite less på stängningspass, måste jag säga.) Efteråt var det tänkt att vi skulle träna men vi bestämde oss för att ägna kvällen åt att laga mat istället. Eller ja. Martin skulle laga jambalaya och jag skulle hålla honom sällskap. I soffan. Framför Call of Duty: Black Ops. Jävligt roligt faktiskt!
På torsdagen var vi båda lediga, Martin fick kompensationsledigt för att han jobbade dagen innan. Det var trevligt! Vi åkte in till stan en sväng, jag hämtade ut ett paket från Lagerhaus. Hade beställt disktrasor, listor att sätta på kylskåpet, en kökshandduk, mugg att ställa tandborstar i, en tvålpump, ett vykort att rama in, en bricka och ett STORT block med blanka papper i. Inget spännande, men lite småsaker som behövdes. Ish.
Gick sedan till Kaffekompaniet för att möte Emma som var hemma en sväng från Frankrike! Ååååh vad glad jag blev att se henne, fast det kändes inte alls som att det var längesedan vi sågs! Träffade även Annie, Dennis och Christine som också var där för att fika med Emma. Det var jättetrevligt verkligen, längesedan jag umgicks med folk så. Stod dessutom emot frestelsen att köpa en punschrulle och nöjde mig med kaffe. När vi sedan sagt hejdå mötte jag upp Martin och vi gick en sväng till Gymgrossisten. Efteråt traskade vi vidare till Park för att äta lite innan träningen. Jag åt BBQ-sallad, jäklar så gott det var! Den tog en evighet att äta dessutom, bra för mig som är dålig på att äta långsamt.
Vi stack sedan till gymmet för att köra ett lats- och bicepspass. Det gick bra, men jag var så svag. Insåg att jag ätit praktiskt taget ingenting under dagen. Jag har så svårt att få balans på det där, varje dag får jag ångest över att jag ätit för lite eller för mycket. Hur svårt kan det vara? Antingen äter jag rätt saker fast för lite eller fel saker och för mycket. Hm.
Klen som jag kände mig blev det ändå ett bra pass och när vi kom hem hade Martin köpt en kokosnöt som han skulle öppna. Det var läskigt. Och kokosnöt överallt. Men tillslut så fick han ut köttet och gjorde en smoothie på det. Blev ganska gott faktiskt. Kokos. Kärlek.
Jag städade, gjorde te och intog relaxing mode. Vi har inget internet hemma för tillfället, av någon anledning, så Martin låg i min säng och spelade spel på mobilen under tiden jag satt framför datorn och redigerade bilder.
Senare under kvällen satte sig Martin framför Dark Souls och jag tog jag fram gitarren och öste Metallica på högsta volym. Jag var inte riktigt i form (alls), tyckte synd om mina boendekamrater nästan lika mycket som jag tyckte det var roligt. Kul!
Dagen till ära jobbar jag endast natt, på Laholmen. Det är bra. Jag gillar Laholmen. Skönt att vara ledig från Max också (i tre hela dagar dessutom), för då kan jag ha svart nagellack! Jag känner mig så galet mig själv i det. Lite extra metal liksom. Började dagen med att laga frukost åt min älskade och sedan åkte vi till Nordby för att han skulle jobba. Jag tog med mig datorn för att låna vårt internet lite grann, så här sitter jag nu, tre timmar senare. Det är nästan sorgligt hur mycket jag sitter i det här jäkla personalrummet på min lediga tid. Men jag gillar att vara här. Det är fint. Jag har varit på Selected och handlat påskäggsvirke för 450 spänn. Känner att det börjar bli dags att ge lite också, annars får jag bara en massa varje år utan att ge bort ett enda. Min lillebror får godis i Lightning McQueen-tema, min låtsasmamma får ett presentkort och farmin får galet många marsipanägg. Och Martin får ett litet större med lite olika saker i. Det ska bli kul! Så köpte jag lite minikokosbollar också. Jag satt här och drack kaffe och tänkte att det hade inte varit helt fel med choklad/kokos till. Så får man göra. Ibland. Det tog i alla fall stopp efter några stycken så resten får mina arbetskamrater äta upp. Köpte även en Anthon Berg Guldask till familjen på Söle. Som ett tack för att de finns!
Tänkte fortsätta införskaffa lite grejer till påskäggen och sedan ska jag åka hem för att äta och städa lite, sedan åker jag in till stan för att träna! Core står på schemat, tror även att jag ska cykla nån timme med. Jag ska hem till Söle en sväng och ja, sedan hinner jag nog inte med så mycket mer.
Jag tycker om att vara jag. Jag gör verkligen det. Jag och Martin firar 9 månader på torsdag och jag kan inte fatta att tiden gått så fort. Att det varit så odramatiskt och lätt. Jag är inte alls den personen jag var för ett år sedan, ännu mindre för två år sedan. Då hade jag svårt att kontrollera mitt humör. Nu är det som bortblåst. Jag uppskattar alla småsaker och mår så bra i det jag gör. Jag har ont om tid men å andra sidan har jag aldrig tråkigt. Jag gör framsteg varje dag. Älskar livet mer och mer. Jag kan ha mina dåliga dagar men de är få och de går över snabbt.
Det känns som att det är så här det ska vara att leva, helt enkelt.
2013-03-22
14:31:42
VardagKommentarer
» Emma säger:
Åh, du är fantastisk! Är så glad för din skull.
Svar:
Ida Hansson
Trackback
