Change of Seasons

Min kära sambo har slagit på stort ikväll och gått och lagt sig innan elva. Det känns bra för mig, jag önskar mer än gärna tillbaka vår dygnsrytm som vi behöll efter semestern i Spanien. Fast tillskillnad från Martin, sov jag ganska mycket inatt så jag passar på  att slänga in ett blogginlägg här jag ligger i den fluffigaste av sängar.. Ikväll höll jag i bodypump, mitt kära lyckopiller, med fullbokad sal och dessutom två av mina bästa vänner med. Jag var som galen vill jag lova, skrek en massa på dem, haha. Har en känsla av att jag kan bli liteför gapig ibland men jag blir så carried away helt enkelt. Så fullproppad av endorfiner och väldigt nöjd med kvällen kan man säga att jag är, bortsett från att mina wristwraps alltid lämnar oerhörd eksem på handlederna som kliaaaaar... Värre än någonsin ikväll. Ah. Är glad att jag luskade ut att det var kontakteksem och inte någon matallergi i alla fall!

Nåväl, här kommer en liten tillbakablick och sedan har jag en stor nyhet att avslöja..



Ifrån förra helgen då jag sjunkit ner i soffan med lite söndagsmys efter avslutad öppningsvecka.. Phew.



Dagen efter var jag ledig, men det fanns ändå inte så där jättemycket tid till över som de flesta måndagar.. Men jag hann med mitt morgonmys med frukost och tända ljus framför ett avsnitt TWD som jag nu kollat ikapp och måste vänta till åttonde februari innan det kommer mer avsnitt.. Buhu.. I samma veva börjar Better Call Saul också, en spin-off på Breaking Bad. Det ska bli najs.



Nöjd tjej hemma måndag kväll efter ännu ett fantastiskt bodypumppass! Tidigare under dagen hade jag försökt ge mig på ett benpass men kroppen bara skrek nej så jag avbröt faktiskt i andra övningen och åkte hem för att ladda upp batterierna inför kvällspasset istället. Nöjd med det beslutet.



På tisdagen tog jag nya formbilder till PT-Emelie. Hoppas kunna få ordning på maten igen snart, det har varit många snabba genvägar nu när kylskåpet varit trasigt och vi inte haft mat hemma..Men vikten går sakta men säkert uppåt!



På tisdag kväll hade vi assistentmiddag hemma hos oss. En gång om året har vi sånt möte på Max där chefen, biträdande och vi assistenter samlas för att ha ett litet mer genomgående möte i lugn och ro. De två högsta cheferna stod för maten och herre min skapare så fantastiskt gott det var! Första delen av mötet spenderades i tystnad för alla var så upptagna med att äta, haha. En väldigt trevlig kväll som satte en del tankar i rullning..



Pannacotta med passionsfrukt och vit choklad. Mhm mhm mm.

 

På onsdagen hade vi tänkt köpa ny tvättmaskin samt kyl och frys eftersom samtliga gått sönder hemma hos oss. Men vi försov oss. Big time. Så det blev inget med det då. Martin bytte till sig ett stängningspass dagen efter istället så jag traskade upp tidigt för ett bröstpass på gymmet (som älskling inte kunde joina eftersom han fortfarande var sjuk) men lagom till att jag var färdig runt elvatiden kom han inrullandes på paerkeringen med sitt nyhyrda vrålåk. För nu jäklar skulle här köpas vitvaror!

Vi hittade allt vi behövde för mindre än det bidraget vi fick av hans föräldrar för bara tvättmaskinen.. Guld värt verkligen. Jag var helt vansinnigt nervös måste jag säga.. Det snöade otroligt mycket, Martin är väl inte vanast i världen med att köra lastbil på halkunderlag och dessutom låg våra grejer i bak och gled omkring.. På snirkliga vägar blev vi dessutom stannade av tullen. När vi var framme vid huset skulle dessutom de supertunga grejerna bäras upp för vår lika hala trappa och jag var rentav livrädd att vi skulle halka och slå ihjäl oss. Men vi fick in det nya kylskåpet och ut det gamla, in med nya tvättmaskinen men erkände mig besegrad när jag insåg att installationen av den var bortom mitt kunskapsområde då strömsladden satt fast i en dosa i väggen.. Jag hade hoppats på att slippa be min pappa om hjälp för han har verkligen hjälpt oss så himla mycket med.. allt. Så vi gjorde vad vi kunde och sedan fick vi stressa iväg till jobbet!

På kvällen belönade jag mig med en Ben & Jerrys Peanut Butter Cup som jag delade broderligt med den jag älskar mest framför en massa avsnitt av That '70s Show. Världens bästa sitcom. Because why the hell not liksom.



Och äntligen hade vi ett kylskåp igen!(!!) Ett väldans snyggt ett, dessutom.



Fredagen var världens längsta dag i världshistorien men ser man på, jag överlevde den också. När stängningen var färdig stundade ledig helg.. och sedan en veckas semester!

Så lördagen började segt och vi sov. Sov, sov, sov. Somnade på soffan. Och sedan när det var dags att börja röra på sig var första destinationen gymmet och ett kort armpass som ändå gav mig oerhört bra pump och som en bonus även träningsvärk dagen efter. Jag körde ett jättekort pass eftersom jag skulle till min vän Mary för att umgås med några tjejkompisar som så sällan ses!



Vi satt och pimplade kaffe och bara pratade i fyra timmar.. Gud så fina vänner jag har. När vi ses är det som om vi aldrig varit isär, precis som det ska vara.

När magen klagat upproriskt länge var det dags att åka hem och laga mat. Martin däremot somnade på soffan ganska tidigt under kvällen så jag hällde upp en iskall Celsius i ett fint vinglas och satte mig framför datorn för att skriva lite. Han vaknade sedan till liv och vi spelade lite The Evil Within innnan det blev dags för läggdags.



Söndagen i all ära var inte alls lika produktiv. Farmin kom hit för att installera tvättmaskinen (samt köra bort den gamla) och han hade med sig Simon som fick dricka varm choklad och spela TV-spel med mig.. Hähä. Frågade även farmin lite snällt om han hade lust att hjälpa oss sätta upp en stång i duschen, att sätta fast duschmunstycket på. Vi köpte ny slang och nytt munstycke när den andra gick sönder men själva stången har varit trasig i säkert två år. När vi köpte ny gick allt åt skogen och dessutom var den för lång. Men farmin är ändå McGyver in disguise så han fixade det på en kvart. Så nu kan man använda båda händerna när man duschar! Känner mig fånigt lycklig varje ång jag duschar nu, vilken lyx det är med vatten som inte försvinner, hyfsat bra tryck i vattnet och en hållare för munsstycket.. Faktiskt. Samt att tvättmaskinen inte läcker vatten. Helt fantastiskt vad nöjd jag är. När de åkt tog jag på mig min onepiece och förklarade vilodag från allt. Det var ju ändå semester. Så vi bara åt, degade på soffan under ett täcke och spelade TV-spel under hela dagen faktiskt. Helt underbart mysigt.



Jag åt proteinkaka som jag sparat sedan början av december, inte illa för att vara jag..

Men idag var det måndag och nya tag! Jag vaknade innan väckarklockan och gick upp för attt äta frukost och ta hand om berget med disk.. Martin vaknade strax efter och var tvungen att åka till jobbet nästan direkt. Jag skulle egentligen ha mött upp Sanja för att försöka få skickat in hennes licensvideo men jag fick en sådan himlans huvudvärk att jag bestämde mig för att det fick vänta.. Vilket var lika bra för Sanja försov sig big time. Vi två alltså, haha.

Så när jag sovit bort huvudvärken och fått mina 8 timmars sömn på köpet gick jag hemma och bara myste, städade lite, grejade, kollade på film.. För att runt tretiden åka in till stan för att köpa mat. Jag var så fruktansvärt hungrig att det slank ner inte mindre än en pasta Alfredo PLUS 150 gram rostbiff.. Jäklar så gott det var. Pratade lite med nya platschefen om kommande planer och jag måste säga att jag känner mig alldeles pirrig..



Körde en timmes axlar och mage följt av mitt pass bodypump. Fy vilket bra jobb jag har.



Nu ska jag bara dricka lite vatten för jag är så himlans törstig.. Utan att väcka mister maestro som ligger och snarkar i rummet intill. Skönt att han fick somnat i tid, han som sov nästan ingenting inatt. Imorgon väntar ännu en semesterdag och jag ska njuuuta! Och fixa och dona. Sånt jag gör bäst.

Nu till den stora nyheten. För att göra en kort historia lång (ja, du läste rätt, när någonsin har jag dragit mig för att skriva walls of text liksom) så kläckte en gemensam vän till oss i veckan att han ska bli pappa. Det känns som att det är jättemånga av mina vänner som väntar barn just nu och jag är så genuint genomlycklig för deras skull, blir nästan tårögd bara av tanken.. Martin skojar mycket om att han aldrig någonsin skulle kunna älska ett barn eller att han inte är familjefarsmaterial. Och på senare tid har det gjort mig mer och mer ledsen i takt med att verkligheten kommer ikapp mig.. Inte nu, inte om ett år, kanske inte om fem år men någon gång vet jag att jag också kommer längta efter hund, hus, barn och bil. Ni fattar. Nu kan ju vad som helst hända och jag hyser inga illusioner om att det kan ta slut mellan oss fram tills dess, men jag går ändå inte in i ett förhållande utan målsättning att vi ska vara tillsammans väldigt länge. Så jag frågade Martin.. slösar jag min tid? Det kanske låter ytligt på något sätt men jag vill verkligen veta att jag delar en framtid med någon som har samma drömmar som jag.. Jag har tidigare fnyst åt mina vänner när de berättat om snarlika problem och trodde verkligen aldrig jag skulle känna så själv men jag förstår dem nu. Exakt vad Martin och jag sa ska jag lämna åt fantasin, men det var ett fint samtal och jag är glad att Martin kunde prata om min oro. Kontentan med samtalet var i alla fall att just nu känns ingenting särskilt aktuellt med tanke på vår livssituation.. Vi sitter fast i samma ekorrhjul som för tre år sedan och med vårt nuvarande jobb har vi inte många möjligheter. Vi kan inte spara pengar, resa, köpa något kul eller göra någonting annat än betala räkningar och hålla huvudet över vattenytan tills nästa lön. Med ett heltidsjobb där vi inte kan klättra mer karriärsmässigt och stundvis mår ganska dåligt av. Jag har länge känt att jag fått ut det jag kan få ut av Max och även om min motivation går i vågor så har jag varit kvar där alldeles för länge. Men mitt upp i allt detta har jag fått två andra jobberbjudanden. På Bodypower där jag sökt jobb två gånger har jag pratat med chefen och han vill att jag ska jobba jämna helger. Och extra. Jag pratade med platschefen på gymmet och idag konstaterade hon att de har timmar i receptionen för tre dagar i veckan, minst. Så i fredags sa jag upp min heltidstjänst på Max. Det är en stor chansing jag tar, som jag MÅSTE ta, för att se ifall jag kan pussla ihop de andra jobben och klara mig på det. Jag är så, så, oerhört jäkla tacksam att jag har en så förstående chef som inte bara gav mig ett ultimatum, utan förstod min situation och lät mig välja precis hur jag ville göra.. Så i februari månad har jag valt att behålla min assistenttjänst tills de plockat upp någon som kan ta efter mig, men gått ner från 35 timmar till 20 timmar i veckan så det finns utrymme för annat jobb däremellan. Detta känns så skönt för mig eftersom inga papper är påskrivna någon annanstans än, så vad som än händer så står jag inte arbetslös. Övergången mellan jobben kan ske gradvis och ingen hamnar med skägget i brevlådan. Jag är egentligen inte orolig men mer rastlös och ivrig att se hur det blir, och håller högertummen för att jag kan få ihop det till rimliga timmar och få jobba med något jag tycker om. Kanske kan detta bidra till en livsförändring för både mig och Martin (för jag tror han blir mer motiverad till att söka nytt jobb om jag slutar på Max), och ta oss ur den vardagen som just nu gör att livet står på paus medan tiden går förbi. Kanske kan jag spara pengar och så småningom ha både råd och tid till att börja plugga till PT. Jag hoppas det här är början på något stort. Önska mig lycka till!