running backwards

Hela min existens gör så himla ont. Jag vet att jag blir väldigt känslosam och det är både en gåva och en förbannelse att känna allt så himla fundamentalt.

När jag vaknade idag ringde farmin och berättade att han var på väg med ambulans till NÄL. (Vid slutet av dagen fick han komma hem.) Några timmar senare skulle jag hämta Findus och ta honom till Dingleveterinärerna. Kul dag.

Stundvis känner jag mig okej men för det mesta vill jag bara försvinna för att slippa smärtan. Jag har haft tur hittills och har inte förlorat någon nära i mitt liv. Det här är den största förlusten jag någonsin gått igenom, 17 år tillsammans, och dessutom var det mitt beslut. Jag ifrågasätter det varje sekund fast jag vet innerst inne att det var rätt och vårt enda alternativ.

Gud det gör så ont.

Det svåraste jag någonsin gjort.
Jag älskar dig så mycket.
Tack för allt.

Vi ses igen.. ❤️

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback