unafraid

När jag vaknade imorse hade jag fått ett sms från Nordic Wellness sverigekoordinator. Jag fick inte jobbet. Det var inte det bästa tänkbara starten på dagen så klart men vad gör man. Dress up, show up and never give up.

För två månader sedan hade min värld rasat samman tror jag. Då var det här allt jag ville. Nu känner jag mig bara likgiltig och nästan lite lättad över att ha en valmöjlighet mindre. Det känns i alla fall skönt att inte bli förkrossad över ett sånt besked, och nu får jag se till mina andra alternativ. Ett av dem är som klädansvarig på Bodypower Östra, en heltidstjänst som skulle innebära att jag måste avsäga mig instruerandet mer permanent än jag kanske tänkt mig. Jag vet inte om jag är redo för det. Jag kanske känner mig lättad över att inte behöva instruera nu men kanske kommer sakna det som fan om ett halvår. Man vet ju liksom inte. För första gången typ någonsin känner jag mig ganska vilsen och rådlös. Vad vill jag göra egentligen? Jag vet inte. Jag tror inte jag vill någonting alls. Bara komma ikapp lite med allt som händer och känna mig trygg och lugn. Semester på hemmaplan kanske. Jag har varit så mycket så länge att jag behöver distans och sakna lite grann tror jag.

Jag hoppas och tror att min motivationsdipp bara är tillfällig och att jag under tiden kan acceptera det och försöka fylla tiden med annat som jag bortprioriterat i flera år. Det ska få ta den tid det behöver.

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.


Dela gärna med dig av din åsikt!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kommentarer
Trackback