Change of Seasons

Häj bloggen!

 

Jag har tänkt de senaste dagarna på hur otroligt olika mindset jag har beroende på hur situationen ser ut.

 

Innan permitteringen: jobbade 6 dagar i veckan, tog alla 10-timmarspass jag kunde få, var inne på min 8:e jobbhelg i rad, bad om att få jobba mina lediga dagar, köttade på helt enkelt.

 

Under permitteringen: jobbar en dag, är ledig en vecka, måste släpa mig till jobbet för att jobba 13 timmar fördelat på 3 dagar innan jag jobbar sammanlagt 14 timmar nästa vecka och sen är ledig en vecka till. Haha. Som min vän PJ beskrev det: "När det kommer minsta lilla man bah tack men nej tack".

 

Ibland blir jag så trött på mig själv. Ju mindre som förväntas av mig desto mindre pallar jag göra. Men men. Har i alla fall fått gjort sjukt mycket föreningsrelaterat denna period. Det är faktiskt - återigen - väldigt skönt att vara ledig även om ekonomibiten i det hela är mindre rolig. Denna löning (mars) blir nog ganska bra men å andra sidan behöver en av mina katter skrapa tandsten, hästens ben behöver behandlas och en ruta på bilen måste bytas.. Rör sig säkert om 8000-10000 bara där. Men pengar löser sig, det kunde vara värre saker jag stod inför.

 

Tänkte bara visa er min senaste batch bläckfiskar som snart är till salu på Katthjälpens sida. Två personer hade paxat några så de ska få välja först innan jag lägger ut dem.

 

Notera antalet armar OCH att målsättningen alltid varit att göra 8 stycken.

 

 

 

 

 

Jonny min Jonny. Han är mer ute än inne nuförtiden. Jag gillar det inte egentligen eftersom jag är rädd att något ska hända honom, men han blir ju så glad av att gå ut. Han tyr sig så lite till oss och de andra katterna så han får inte riktigt nog med stimulans inomhus. Lite som tjuren Ferdinand är han. I början gick han ut i sele. Sen var han ute när vi var ute. Sen var han bara ute när dörren var öppen. Sen var han bara ute när vi var hemma. Sen var han bara ute dagtid. Och nu har jag glömt släppa in honom över natten två gånger. Som tur är kan de gå in i garaget då.

 

 

Kan vi bara ta ett ögonblick åt att Martin hittade dessa? En av mina absoluta favoritsmaker av Celsius någonsin var så klart en limited edition i vintras, jag blev sååå ledsen när den försvann att jag haft en sista kvar i kylen i flera månader. Så kom han hem med några till som han hittat. Jag blev så himlans glad.

 

 

I förrgår började jag dagen med morgonpasset i stallet. Åkte sedan hem till Johanna för att få in Lasse-Maja i bur och köra henne till veternären för kastrering. Det blev smått kalabalik där på morgonkvisten men tillslut fick jag in denna näpna lilla fröken i bur. Hon är så söt så det är inte klokt. Hon söker nytt jourhem förresten, just sayin´.

 

 

 

Efter jag varit hos veterinären så åkte jag tillbaka till Johanna igen för att möta en adoptant som skulle komma och hämta Cleo. Som ni ser var Cleo fett pepp över att få sitt för-alltid-hem.

 

 

När Cleo blivit adopterad och åkt mot sitt nya hem mötte jag upp Johanna och vi tog en sväng till Återbruket, sen Ica för att köpa frunch och sen åkte vi ut till stallet för att ta en barbackatur på Gina och Saga med Proppen i lina efter. Så otroligt mysigt så det var inte klokt! Det ligger en camping in på samma väg där jag har hästen, och vid denna tiden på året brukar det vara ganska trafikerat. Men eftersom nästan alla norrmän är kvar i Norge pga gränsen så är det helt öde där nu. Skönt ändå, att slippa möta alla de fartdårarna på vägen (särskilt när man rider barbacka och har en till häst i ena handen, får betydligt sämre kontroll liksom).

 

När jag skulle hämta Proppen i hagen gömde hon sig bakom ett träd som ni kan se. Jag ger det 10/10.

 

 

 

Efter vi lunchat i stallet och ridit ut, så åkte vi in till stan och hämtade nykastrerade Lasse-Maja hos veterinären, och jag körde hem henne och Johanna till sitt. Hemma sedan var jag inte snabb nog ut ur bilen och fick en fripassagerare som vägrade gå ut. Hon upplevde någon slags existensiell kris tror jag.

 

 

Minns faktiskt inte så mycket av kvällen sen. Tror vi kollade på nya avsnittet av Better Call Saul, jag städade säkert en massa, och sen spelade Bowies Subnautica och jag kollade på.

 

Vill bara ta tillfället i akt att visa denna vas jag köpte på The & Krusiduller för några dagar sedan! Så fin så det är bannemej inte klokt. Ni vet när man hittar en sak och inte kan sluta tänka på den. Nej? Inte? Bara jag som är sjukt materialistiskt lagd? (Framför den ser ni en liten svart katt som Gunilla köpt till mig när hon var i Gambia!)

 

 

Igår jobbade jag 10-17 och hade morgonen i stallet. Dock hade jag glömt att jag började 10 och inte 11. Så jag kom hem efter stallet vid 09.23 och insåg att jag hade helt vansinnigt bråttom, men jag hann. För jag är ninja. Och som min chef sa en gång, om du inte höll på att köra ihjäl dig på väg till jobbet, körde du ens till jobbet? (Skämt åsido alltså, jag kör ansvarsfullt jag lovar)

 

Under mitt arbetspass jobbade jag med Niclas som gick igenom lite om säljsamtal, exponeringar och pratade om våra produkter. Jag hade nämligen bett honom gå igenom vårt sortiment med mig som om jag vore helt ny på jobbet. Det var väldigt lärorikt, tråkigt att vi inte hade mer än cirka 3 timmar på oss för det finns massa mer kvar att prata om.

 

 

När jag kom hem sedan städade jag och sen la jag mig på soffan under en filt och läste 1793. Jag hade kommit nästan halvvägs då. Fyra timmar senare hade solen gått ner och jag hade läst ut boken! Detta är verkligen ingen bragd i sig och är inte mycket för världen, men för mig var det en sådan fantastisk känsla! Förr, när jag gick i högstadiet och på gymnasiet, så läste jag jättemycket. Jag minns en dag jag var sjuk och hemma från skolan och läste Shutter Island från pärm till pärm. När jag slutade skolan föll det sig inte riktigt lika naturligt att läsa så jag tappade det intresset i samband med att jag fick en smartphone och sociala medier kom intågandes i vardagen. På senare år har jag verkligen saknat att läsa men min utbrända hjärna har inte klarat av det. Jag somnade på första sidan eller så fick jag läsa samma rader om och om och om igen utan att det gick in i huvudet. För nåt halvår sedan klarade jag av att läsa 4-6 sidor åt gången, som sen blev kanske 10-20 sidor åt gången men fortfarande inte särskilt ofta då det var en riktig kraftansträngning och inte ingav det där lugnet man kanske eftersträvar. Men nu när jag läste 1793 så drog jag igenom 450 sidor på kanske 4 tillfällen. Bara igår läste jag nästan 250 sidor i ett streck, med en paus på kanske en kvart innan de sista 70 sidorna. Jag blev så otroligt glad. Inte bara orkade jag läsa allt utan jag kunde bibehålla fokus hela tiden. Heja min hjärna! ❤

 

 

I två dagar hade jag trappat ner min skärmtid med två tredjedelar. Det kändes så himla bra.

 

Idag hade jag sovmorgon då jag valt att inte ta frukostpassen i stallet på helgerna, då jag har skrivit upp mig på dem måndag till fredag. Jag började 14.00 idag så det var ingen stress på morgonen heller vilket var så skönt, och jag sov dessutom inte längre än till 09.00 så jag slapp den där vidriga huvudvärken jag åker på när jag missar "fönstret" där jag sovit tillräckligt. Cirka 7 timmar efter att jag somnat bör jag gå upp, sover jag längre än så blir jag tröttare, illamående och känner mig sjuk. Att gå upp blir nästan omöjligt, och då mår jag ännu sämre. Därför är jag så angelägen om att ta morgonpasset i stallet, för då kommer jag upp. Måste jag inte gå upp sover jag lätt för länge, mår skit och sover ännu längre och mår ännu sämre. Ni fattar.

 

Efter frukost och lite administrativt jobb så tog jag en dusch. Efteråt tänkte jag ta ut Artemis i sele så jag gick mot hallen och ropade "Artemis! Ska vi gå...." 

 

 

Då såg jag att hon tagit sig genom gallret och gått ut? Jag blev helt ställd, hade ingen aning om att hon kunde göra så, eller så hade jag inte stängt ordentligt. Som tur var höll hon sig i närheten och var lugn trots att hon varit lite stressad om än nyfiken ute tidigare, så jag kunde ta på henne sele och låta henne fortsätta vara ute under lite mer kontrollerande former. Tur var väl det, för när grannen drog igång sin drönare fick hon panikens mamma och skulle sticka.

 

 

Nesty däremot njöt av förmiddagssolen inomhus han. 

 

 

Jag ringde pappa för att be om råd hur man rengör sina vinylskivor. Vi pratade om lite annat och kom in på katterna. Pappa blev så hemskt ledsen när det kom på tal, och det kan jag verkligen förstå.. det gjorde så ont i hjärtat. Jag förstår hans smärta så väl, Signe som vi tog bort för två månader sedan var hans bäbis i 16 år liksom. Han sa "jag vet inte om det kanske är för tidigt, men vet du någon svart katt, så...". Han vet inte om det men jag hade faktiskt tänkt adoptera en svart katt åt honom nästa gång jag får in en som jag vet kommer passa hos dem. Det klingar illa att ge bort katter i present men jag känner att jag vet vad jag sysslar med, när det är min förening och min pappa vars vägar korsas på detta vis. Älskade pappa. Jag vet hur ont det gör.

 

Hittade denna bild på mig och Majsan. Den är tagen för 10+ år sedan första dagen jag provade min systemkamera. Det var på Simons födelsedag och Manfred var med. Den var inställd på Manuell så skärpan är dålig, men jag tycker det ger den karaktär.

 

 

Findus, Signe och Majsan. Vår älskade trio. De levde länge och så lyckligt, alla tre.

 

Vi saknar er så. ❤