Change of Seasons

Det var några dagar sedan nu men det har faktiskt inte hänt så himla mycket spännande. Jag jobbade heldagar i helgen, jobbade idag.. man är ju hemma så otroligt sent att det inte är mycket kvar av dagen alls. Jag hinner knappt laga matlådor. Pratade med en ny kollega som bor hemma, att man uppskattar inte riktigt hur jäkla bra man har det när man har någon som lagar mat åt en varje dag. Det är en chock att bli vuxen och inse att man måste ta ansvar för det själv. Är liksom snart 29 och har riktigt inte smält det ännu. 

Önskar ungefär dagligen att min mamma bodde i Strömstad, då hade jag åkt dit och ätit middag och hämtat matlådor dagligen. Jag och storebror väl. Vi hade sprungit ner henne och hämtat lådor med pannbiff, potatis och sås.

Anywayzzz i lördags när jag skulle somna så lyssnade jag på en ASMR-video. För er som inte vet vad ASMR är så kan jag lägga in en beskrivning taget från SVT

ASMR är en engelsk förkortning och står för Autonomous sensory meridian response (autonom sensorisk meridiansk respons). ASMR är ett fenomen som kännetecknas av att man får rysningar i till exempel huvud, hårbotten och längs ryggraden av att lyssna på viskningar eller olika typer av ljud, som prassel eller skrapljud.

Det finns alltså folk som gör videos där de gör olika ljud in i en mikrofon eller viskar tyst. Jag brukar lyssna på en kvinna som heter Emma. Denna video jag lyssnade på tyckte jag hon lät lite allvarligare än vanligt, man brukar höra på sättet hon pratar att hon ler, men nu gjorde hon inte det. Så helt hundra procent instinktivt tänkte jag "hon låter allvarligare än vanligt, undra om hon är arg på mig?"

Förstår ni hur djupt rotat mitt analyserande av andra människors tonfall och ordval sitter? Och hur snabbt jag drar slutsatsen att det är jag som är orsaken? Jag tror det blir så av att ha toxiska människor runtom sig, folk som ständigt kritiserar och pikar. När man är så van vid det, att man nästan förväntar sig att man har misslyckats igen så fort någon tilltalar en. 

Ju äldre jag blir desto mindre känner jag att jag behöver ha dessa människor i mitt liv och att det faktiskt är okej att sätta gränser, ta avstånd eller till och med bryta kontakter som man inte mår bra av. Det är inte bara okej utan det är helt rätt. Detta ämne har kommit att bli mer aktuellt än någonsin i mitt liv det här året och jag känner att jag vrider och vänder på detta dagligen. Jag har fått lite nya perspektiv.

Om vi bortser från denna lilla insikt så har det inte hänt så värst mycket i mitt vardagliga liv. Så här kommer lite bilder på katterna. 

Sophie sitter i häktet.

Sophie ute ur arresten.

Jag kollade förresten klart på en serie på Netflix jag hört skulle vara så jäkla dålig. Sex Life heter den. Om ni nån gång får chans att se den, så gör inte det.

Det blev måndag; en djupt efterlängtad dag. Jag åkte till Johanna på förmiddagen för lite gött häng och frukost, dessutom hjälpte hon mig bleka och färga håret. Det var alltför längesedan jag hade rosa hår nu kände jag. Hon gick verkligen all in, när färgen jag köpt visade sig inte räcka till hela håret tog hon på sig sin vita rustning och satte sig på sin vita häst för att leta efter mer färg på diverse matbutiker i stan. Så himla gulligt ❤️ Efter några väldigt givande timmar hos henne åkte jag vidare mot äventyr… i Grästorp! Jag skulle kolla på häst!

Det var roligt och spännande som sjutton att träffa henne…! Lilla fina Queeny. Eller Queen Y som hon egentligen heter. Supergo häst verkligen, fjärilarna dansade i magen på mig när jag träffade henne ❤️ Jag har inte känt så här sen jag såg Proppen första gången. Bara en given känsla av att vi ska vara tillsammans.

Som alltid fanns det en del frågetecken att reda ut. Ångest. Jag säger inte så mycket mer än så.

Visst är hon fin? 

Jag åkte hem från Grästorp och var hemma väldigt sent som alla andra dagar i veckan den senaste tiden. 

Artemis var trött. 

Tack för att ni läser!

Hare gött

haaaj ❤️