Change of Seasons

Häj bloggen!

Borde egentligen - i vanlig ordning - sova just nu men det är alldeles för varmt för att kunna somna. Dessutom regnar och åskar det ute, så mysigt att lyssna på. Regnet är så himla efterlängtat verkligen!

Det var lite mer än en vecka sedan jag skrev sist och det har varit full rulle som vanligt. Tänkte börja med att dela med mig av denna som jag tyckte träffade rätt hos mig, jag har tänkt så mycket på detta tidigare. Toxiska relationer, människor som tar energi, människor som inte delar din glädje. Ni vet.

Förra helgen jobbade jag, känns som hela dagarna försvinner verkligen. Känns som jag knappt varit hemma nåt alls, får sån hemlängtan så det är inte klokt. Här sa jag hejdå till Artemis när jag åkte till jobbet. 

Kajsa la ut denna bild i vår stallgrupp på Facebook. Hon hade släppt ihop Queeny med den stora flocken och allt gick så bra, så skönt att de kan gå ihop utan konstigheter. Hon verkar tycka om de andra mer än de tycker om henne men det grer sig säkert. 

Ett litet utdrag ur min kalender från förrförra veckan som jag såg nyligen. Johanna blev kidnappad för att bli firad i förskott för sin födelsedag. Jag visste så lite som möjligt, så inget mer än när de skulle vara borta. Både Johanna och jag bad specifikt hennes kille att inte ge mig detaljer, för jag försäger mig så lätt, haha. 

En liten exponering jag byggde på jobbet! Retligt att det saknades en påse med vaniljsmak som ni kanske ser på nedersta hyllan. Bodylab gör riktigt goda grejer alltså! Jag provade deras Clear Whey som är vansinnigt populär, det är proteinpulver som är mer som saft i smak och konsistens. Jag hade höga förhoppningar, men tyvärr har den en eftersmak av SPYA. Jag verkar vara den enda som känner det, den har fått 5/5 i betyg överallt. Men jag klarar inte av den, den smakar verkligen jättegott de första 1-2 sekunderna men sen får den en smak av galla som smakar som.. att jag har spytt upp den. Min kollega var så rolig, han frågade "vad var det för smak du provade? Extreme vomit eller?"

Låt er inte avskräckas av min recension dock, jag verkar vara ensam om att tycka så. Men synd för mig!

Queeny skulle egentligen blivit veterinärbesiktad men veterinären låg före tidsschemat med en timme och jag hade inte ljudet på, på mobilen när de ringde för att säga det. Han var tydligen så otroligt stressad att bägaren rann över när han inte hittade fram till stallet så han fick avboka besöket. Det var lite pinsamt att jag inte var anträffbar, men å andra sidan var det lika bra att ställa in om han ändå var så stressad. Jag ville att just han skulle göra besiktningen för att han har portabel röntgen att tillgå, så min tanke var att han kanske hade kunnat göra en hältutredning på en gång om det fanns skäl till det. Så det var nog för det bättre ändå. 

Queeny är lite svår att fånga i hagen. Eller ja, svår och svår, men hon låter sig inte fångas på första försöket i alla fall. Men vem sjutton kan klandra henne, hon har ju haft perioder i sitt liv där hon inte fått mat, och nu går hon på stora, gröna gräsängar med kompisar och underbart väder. Klart hon inte vill bli störd. Rådgjorde med min vän Kate som förklarade att grimma på axeln = förväntningar på hästen. När jag kommer till henne i hagen med grimman så förstår hon att hon antingen ska ridas på, lastas, träffa veterinär eller hovslagare osv. Så jag fick rådet att gå ut i hagen till henne med grimman med mig, utan att ta in henne. Bara klappa och klia lite och sen gå. Så hon inte tänker att grimma = jobbigheter som väntar. 

Kate sa också att allting handlar om val. Att man ger hästen två val men att man ska göra det valet man vill att hästen ska göra, så fördelaktigt som möjligt. Så när Queeny inte vill fångas utan börjar gå ifrån mig, så kan jag schasa på henne så hon får springa bort från mig istället. Efter typ 30 sekunder inser hon att det är ju jobbigare att springa runt än att bara följa med mig, så då låter hon sig fångas. När jag väl fått på henne grimman vill hon inte alltid gå framåt. Då ber jag henne flytta undan sin bakdel så hon går i cirklar runt mig. Det räcker med ett varv eller två, så inser hon att det är jobbigare än att bara gå med mig. Jag är så tacksam för att jag har Kate som jag kan fråga om sånt här, för det känns så värdefullt att kunna hantera hästen på ett harmoniskt vis där jag inte måste muta med godis eller använda piska för att få henne att gå framåt.

Det blev onsdag och det innebar att årets första dag av Räkanhoppet gick av stapeln! Onsdag till och med söndag skulle det hålla på. Jag hade bytt helg med en kollega så jag kunde vara på tävlingen så många dagar som möjligt, alla dagar förutom fredagen. Tillsammans med Göteborg Horse Show är det verkligen en av årets absoluta höjdpunkter!

Jag har haft ångest hela veckan över att jag dels ville sitta på Räkanhoppet helt kravlöst varje dag från 08-20 men också för att jag har en massa saker att göra som jag kunde "passa på att göra när jag är ledig". Det är verkligen en ständig kamp. Så jag skrek rakt ut när jag såg den här bilden, sällan har jag relaterat så jävla hårt till något!

Nesty och Artemis har i alla fall varit glada när jag valt att vila. 

När jag satt på Räkanhoppet och njöt till fullo ringde telefonen av en kvinna som hittat en katt som låg helt lealös på en asfaltsväg i 27 graders värme. Jag fick motvilligt åka dit, så besvärad över att behöva göra ett avbrott men självklart får jag ställa upp i akuta ärenden.

Katten var i mycket dåligt skick, jag tog den i bilen trots att jag inte hade någon bur med mig (skandal!) och körde raka vägen till veterinären.

Katten Kitty var i ruskigt dåligt skick. Med hjälp av Amanda med detektivarbete lyckades vi hitta ägaren. Av respekt för att katten hade ägare kommer jag inte gå in på några detaljer, men vi försökte ge Kitty en chans att överleva. Hon blev sämre några dagar senare och fick köras till djursjukhus i Göteborg på jourtid, där de gjorde undersökningar som konstaterade att hon var bortom räddning. Kitty fick somna in. Givetvis med godkännande och i samråd med ägaren.

Vila i frid, fina kissen. ❤️

Jag hade det verkligen så. jävla. bra på Räkanhoppet i år. Solen stekte på, jag satt på gräset och bara myste med massa dricka och ibland mat köpt i kafeterian. Vädret var helt fantastiskt samtliga dagar och vid ett tillfälle var jag så avslappnad att jag somnade helt raklång i gräset och sov nån timme. Då är man avslappnad, när man kan somna i sådana sammanhang. 

Jag anslöt mig till Lena och hennes sällskap på eftermiddagarna de flesta dagarna. Hon hade med uppblåsbara stolar, som ni ser hade vi det riktigt lyxigt! 

Solen på väg ner efter en lång tävlingsdag. 

Eftersom lönen trillade in på fredagen tog jag itu med min privatekonomipärm. Sammanställde utfallen för denna månad och budget för nästa. Så rogivande. Sitter med det i timmar! Katterna gav support som ni ser. 

En påminnelse till mig själv att skriva ut fler mallar till mina sparkonton, då jag skulle starta två nya sparanden. Ett till hästen, och ett jag kan använda till regelbundna besök för massage och vaxning. 

En av dagarna på Räkanhoppet var det så himla varmt att jag mitt på dagen behövde ett litet break från exponeringen av sol. Jag drog till Ylseröd och pysslade lite med Queeny. Hästarna stod inne eftersom det är så mycket hemska flygfän ute dagtid när det är varmt och vindstilla, så de får gå ut på kvällen/natten istället. 

Jag vill egentligen att hon ska ha lång, lite ojämn man. Men den var så himla, himla sliten att den nedre halvan var som svinto. Så jag klippte bort det, i hopp om att det ska bli längre snabbare och finare.  

Före, när jag bara hade klippt det längst till vänster för tydligare kontrast:

Och efter:

Jag tycker verkligen hennes hals och mankam är så himla fin!

Givetvis sitter en bild på Proppen på anslagstavlan i stallet. Hon är alltid med oss ❤️

Det var en dag i veckan jag hade sån sinnessjuk ångest. Samma dag vi hittade Kitty. Det hände så mycket den dagen att det bara rann över för mig så på kvällen åkte jag mer eller mindre panikartat ut till Ylseröd sent på kvällen, utan mobil eller nåt. Jag satt i hagen, vid Proppens grav, och bara grät och grät och grät. Det var så skönt att ladda ur på det sättet. Jag har inte sett hennes "grav" alls sedan hon lades där utan jag har undvikit den tidigare. Nu lät jag det bara komma ut. Annars tror inte jag så mycket på det där med att besöka våra döda vid deras gravar, jag tror de finns med oss var vi än är.

Jag saknar henne varje dag. Verkligen.

(Och oroa er inte för mig, jag får kraftig ångest emellanåt men det är som regel aldrig något allvarligt! Bara förstärkt av stress för det mesta. Jag tar medicin mot ångesten när den blir så illa, den hjälper väldigt bra för det fast denna gång fick jag sjukt mycket restless legs när jag skulle sova vilket var jobbigt för tabletterna gör mig också helt utslagen. Jag var alltså så trött att jag inte kunde hålla ögonen öppna men benen pirrade så mycket att jag ej kunde somna. Morgonen efter var jag bra seg också men det är hanterbart.)

Som tidigare nämnt då så bytte en kollega helg med mig. Han ringde och sa (på skämt, bör förtydligas) att jag var skyldig honom pengar som en soltaxa, eftersom helgen han jobbade åt mig var solig och varm, men helgen han blev ledig skulle bjuda på regn. Jag fick idén att jag skulle köpa alkohol till honom som tröst, när Martin sa "ge honom ingredienser till en tequila sunrise, det blir den enda sol han får se den veckan". Hur briljant?! Sagt och gjort köpte jag (eller rättare sagt, Johanna och Lena köpte åt mig) tequila och grenadine och packade in i paket. Det var väldigt uppskattat!

Häromdagen såg jag att uppföljaren till 1793 och 1794 finns att förhandsboka nu!!! Blev givetvis en liten bokning. Helvete vad spännande. Jag plöjde igenom de två böckerna förra året tror jag det var, de båda är verkligen något av det bästa jag läst. Rekommenderas så in i bomben. 

Morgonmingel med katterna. 

Det var dags för sista tävlingsdagen på Lunden. Det var verkligen så roligt att kunna vara med och titta så mycket i år! Många timmar som spenderades med att bara sitta på röven i gassande sol, titta på alla otroligt duktiga och inspirerande ryttare och samla massor av energi. Tack Strömstad Ridklubb för en väl arrangerad tävlingsvecka, som alltid!

Så igår efter tävlingarna var slut åkte jag iväg i lite ärenden. Bland annat åkte jag förbi Nordby för att lämna presenten till chefen, men det visade sig att Martin också skulle dit för att köpa en present till mig, hur gulligt? Han hade tänkt köpa ett WoodWickljus men det fanns inga i de dofter jag gillar bäst så det blev inget. Men jag var väldigt glad ändå!

Vi gick runt lite och kikade tills han var tvungen att åka hem eftersom han skulle spela med en kompis. Jag fastnade på Hunkemöller för jag bara skulle se på myskläder, men en av deras säljare kom fram och frågade om jag ville ha hjälp. Jag insåg att detta var ett gyllene tillfälle för mig att köpa en ny BH då jag bara har en som är bekväm och passar okej. Det slutade med att jag köpte fem stycken.

Jag skrev ett inlägg på instagram om detta idag, att denna lilla shoppingtur var något utöver det vanliga. Jag kopierar in texten rakt av här:

Jag fick enormt fin respons på inlägget och tyvärr många som skrev att de kände igen sig. Det är så jävla sorgligt. Varför ska man må så dåligt, känna sig så ledsen och lägga så mycket energi på något så futilt som hur man ser ut. Varför bryr vi oss mer om hur vi ser ut än om vi är friska? Det är fan inte klokt vad samhället formar oss att tycka; vi är aldrig tillräckligt bra eller fina som vi är. 

Jag skrev aldrig inlägget för att fiska kommentarer eller bekräftelse. Jag skrev det för att det kändes viktigt det jag ville säga, och för att denna bild på min kropp för alltid kommer påminna mig om föraktet jag känner mot den idag men hur detta gav mig ett andrum från det. Det gav mig insikt.

Kan skriva om detta i evigheter tror jag, så ska lämna det nu.

Lite mer bilder på mina bäbisar. 

Idag är min sista lediga dag innan jag går på att jobba 8 dagar i rad (pga. bytet av helg). Jag har tagit det lugnt, ändå åkt runt i lite kattärenden och varit i stallet. Martin kom ut för att gå en promenad med mig och Queeny. Hon var så spänd och stressad stackarn, men vi tog oss ändå runt. 

Imorgon kommer veterinären och besiktar, så håll tummarna att allt går bra!

En sista sak innan vi säger hejdå. Ni minns personen som testamenterat sina tillgångar till katthem, som jag skrev om sist? Jag kontaktade god man i ärendet i hopp om att få ett avslut på denna historia som berört mig så.

Hörni. Jag fick svar långt över förväntan. Han berättade att ett katthem fick ta emot pengarna för 4 år sedan! Jag grät av glädje när jag läste detta, inte bara för att pengarna faktiskt gick till det ändamålet men också för att det känns så otroligt skönt att J’s "sista önskan" faktiskt genomfördes. Jag blev så lättad och är otroligt tacksam för att jag fick ta del av denna information, efter att ha grämt mig och sörjt hela situationen. Det är fortfarande hemskt att J verkade vara så ensam men det gläder mig så att hen säkert hade blivit nöjd om hen fick veta att pengarna gick till det hen önskade. ❤️

Med detta avslutar vi i dur denna gång och jag önskar er alla att ni får ha det så bra, tack för att ni läser!

Hare gött

haaaj ❤️